Svårigheten med att identifiera rätt objektiv för Canon

Har du tagit en bild för att sedan i datorn upptäcka att objektivet som syns där inte stämmer med verkligheten? Det beror på att objektividentifiering tidigare varit ett träsk där ingen standard funnits.

I fallet Canon har olika modeller av objektiv fått samma identifieringsnummer och tredjepartsobjektiv har åkt snålskjuts på Canons befintliga identifieringsnummer.  Mellanringar rapporteras inte alls och teleförlängare med samma optiska uppbyggnad klumpats ihop. Först under senare tid har det börjat klarna upp.

Lite historia

Canons EF-objektiv började 1987 och varje modell numrerades digitalt, se kronologin för objektiven hos EFLens.com eller hos Canon Lens Museum. De olika numren finns samlade hos exiv2. Canons första EF-objektiv EF 50/1.8 börjar med nr 1. Numren verkar inte slaviskt följa tiden för när de släpptes.

EF-objektiven släpptes innan Canon hade skapat någon digital systemkamera som först kom 1995. Då i samarbete med Kodak där Canon stod för kamera och Kodak för det digitala bakstycket. En av kamerorna från 1995 var Canon EOS DCS 3c. I dess bildfiler hittar man inga identifieringsnummer utan enbart brännvidd.

Brännvidden i millimeter.

1998 släpptes Canon EOS D2000 som också den var ett samarbete mellan Kodak och Canon. I dess bildfiler finner man också där enbart brännvidden.

Från Kodak DCS 520c, i praktiken samma kamera som Canon EOS D2000.

Vill man se hur Canons version av kameran, EOS D2000, och inte enbart Kodaks, DCS 520c, sparade sina data finns en råfil hos raw.pixls.us inklusive Exif.

Först år 2000 släppte Canon sin helt egna digitala systemkamera, Canon EOS D30. I Exif hade då även MakerNotes dykt upp där tillverkaren själv fick ha egna fält fyllda med egna data. I Canons MakerNotes ingår en stor mängd information inklusive numret på det objektiv som används och då under taggen LensType.

Under taggen LensType står nr 190
Här har LensType, samt alla andra taggar gjorts läsliga i programmet exiv2

Några år senare blev det åter dags att skapa en ny tagg. Denna gång med namnet LensModel där objektivet eller objektivet plus teleförlängaren står i klartext.

Problematik

Att objektiven numreras i taggen Lenstype borde innebära att varje objektiv går att identifiera. Tyvärr har olika modeller blandats ihop som exempelvis flertalet av modellerna EF 75-300/4-5.6 där vissa modeller fått samma LensType-nummer. Inte ens Canon själv klarar av att särskilja dem åt om man ser till hur Canons program Digital Photo Professional hanterar bilderna.

Utöver det begagnar tredjepartstillverkare som Sigma och Tamron redan befintliga och upptagna LensType-nummer för sina egna modeller.

Canon EF 85/1.2L USM som har LensType-nummer 137 delar samma nummer med följande objektiv från tredjepartstillverkare:

  • Sigma 18-50mm f/2.8-4.5 DC OS HSM
  • Sigma 50-200mm f/4-5.6 DC OS HSM
  • Sigma 18-250mm f/3.5-6.3 DC OS HSM
  • Sigma 24-70mm f/2.8 IF EX DG HSM
  • Sigma 18-125mm f/3.8-5.6 DC OS HSM
  • Sigma 17-70mm f/2.8-4 DC Macro OS HSM | C
  • Sigma 17-50mm f/2.8 OS HSM
  • Sigma 18-200mm f/3.5-6.3 DC OS HSM [II]
  • Tamron AF 18-270mm f/3.5-6.3 Di II VC PZD
  • Sigma 8-16mm f/4.5-5.6 DC HSM
  • Tamron SP 17-50mm f/2.8 XR Di II VC
  • Tamron SP 60mm f/2 Macro Di II
  • Sigma 10-20mm f/3.5 EX DC HSM
  • Tamron SP 24-70mm f/2.8 Di VC USD
  • Sigma 18-35mm f/1.8 DC HSM | A
  • Sigma 12-24mm f/4.5-5.6 DG HSM II
  • Sigma 70-300mm f/4-5.6 DG OS

Den programvara man använder för att fixa till bilderna behöver alltså inte enbart klara av att läsa vilket LensType-nummer som objektivet har utan även ha en lista med tredjepartsobjektiv som delar numren med Canons objektiv. För att avgöra vilket det rör sig om kan programvaran läsa av maximal bländaröppning och brännviddens ändlägen för att kunna matcha rätt objektiv.

För Canons vita teleobjektiv använde Canon fram till EF 800/5.6L IS USM som släpptes 2008 samma LensType-nummer för själva objektivet såväl som för objektivet tillsammans med teleförlängare. Vad innebär det i praktiken? Jo, att programvaran man efteråt använder behöver ta hänsyn till vilken brännvidd som också registreras. Tyvärr kommer inte programvaran kunna avgöra vilken version det är på teleförlängaren varför fel objektivkorrigeringsprofil kan komma att väljas. Exempel:

  • EF 800/5.6L IS USM har LensType 249
  • EF 800/5.6L IS USM + x1.4 har LensType 249
  • EF 800/5.6L IS USM + x1.4 III har LensType 249
  • EF 800/5.6L IS USM + x2 har LensType 249
  • EF 800/5.6L IS USM + x2 III har LensType 249

Först med EF 70-200/2.8L IS II USM från 2010 rättades problemet nästan till där olika kombinationer av objektiv och teleförlängare fick egna LensType-nummer, även om Canon inte tog hänsyn till versionerna på teleförlängarna. Exempel:

  • EF 70-200/2.8L IS II USM har LensType 251
  • EF 70-200/2.8L IS II USM +x1.4 har LensType 252
  • EF 70-200/2.8L IS II USM +x1.4 III har LensType 252
  • EF 70-200/2.8L IS II USM +x2 har LensType 253
  • EF 70-200/2.8L IS II USM +x2 III har LensType 253

LensModel

Med Canon EOS 5D introducerades en ny Canontagg, LensModel. Till skillnad från LensType som bara har ett nummer står det i klartext i taggen LensModel. Här har det blivit lättare för tredjepartstillverkare då de kan skriva Sigma eller Tamron i detta fält.

RFLensType

Med Canons senaste RF-fattning introducerades även en ny tagg i fältet Makernotes. Alla RF-objektiv har ett eget RFLensType-nummer men delar på ett gemensamt LensType-nummer som är 61182.

Canon RF 50/1.2L USM har det gemensamma LensType-numret 61182 och det individuella RFLensType-numret 287. Detta kan ställa till det för program som inte är uppdaterade och som därför tror det ska använda 61182 oavsett vliket RF-objektiv det än rör sig om. Det kan även bli som så att programmet börjar titta efter maximal bländaröppning och brännvidd för att gissa sig till vilket objektiv det är.

Mellanringar

Rapporteras ej vidare till bildfilerna vilket innebär att man inte kan veta om en mellanring använts eller ej. Det går därmed ej heller att applicera rätt objektivkorrigering då vinjetteringen blir annorlunda.

Vad kan man själv göra?

Ofta inte så mycket mer än att själv ändra i bildfilernas metadata. Men, med exempelvis exiv2 som darktable använder kan man via en konfigurationsfil se till att få rätt namn på objektivet.

Exempel med Sigma 500/4.5 APO EX DG HSM:

Detta objektiv rapporterar 500mm och använder LensType-nummer 172. Med hjälp av konfigurationsfilen .exiv2 i hemmappen i Linux eller exiv2.ini i användarmappen i Windows kan man se till att skriva LensType-numret och vad det nya namnet ska vara, exempelvis 172=Sigma 500/4.5 APO EX DG HSM.

Canons råformat CRAW

Med Canon EOS M50 introducerades råformatet CR3. Canon har tidigare använt CR2 och CRW. Med CR3 kom  möjligheten att välja CRAW, som står för Compact RAW. I stället för den vanliga förlustfria komprimeringen i en CR3-fil, RAW, innebär CRAW att man använder förstörande komprimering. Data kastas bort för att spara plats. Ungefär som de JPEG-bilder vi vanligen stöter på.

Fördel och nackdel med CRAW?

Man vinner plats då CRAW kan ta hälften så mycket i filstorlek som RAW. Man kan ta fler bilder i följd innan kamerans buffert säger stopp och fler filer får plats på minneskortet och på hårddisken. Under de flesta förhållanden ser man dessutom knappt någon skillnad mot RAW.

Nackdelen är att komprimeringsartefakter kan visa sig när man ljusar upp extremt mörka partier.

Exempel

Bilden högst upp är tagen vid Tokyo station med en skyskrapa framför solen. En liten del av grön färgkanal har klippt högdagern vilket får anses acceptabelt. Så länge inte alla tre färgkanaler är klippta i högdagern kan man försöka rekonstruera från den som inte klippt.

Kameran, en Canon EOS R6 har stort dynamiskt omfång och klarar av man exponerar för högdagern för att sedan efteråt i datorn ljusa upp skuggorna. Åtminstone i RAW.

Råfiler att ladda ned finns här inklusive xmp-filer för den som använder darktable. De vanligtvis maskade pixlarna till vänster och ovan i Canons råfiler har jag i XMP-filerna valt att vara synliga. Den förstörande komprimering brukar synas tydligast där vid uppljusning.

Nedan syns två utsnitt från 200%. Den övre, RAW med förlustfri komprimering, har ett fint brus i det upplättade området.

RAW

Den nedre bilden däremot, CRAW med förstörande komprimering, har ett mosaikmönster. Speciellt i det gröna grenverket syns det.

CRAW

Mönstret är dessutom känsligt för vilken typ av färginterpoleringsmetod man använder. Det framträder mer tydligt med metoder som riktar sig mot detaljer såsom AMaZE, RCD och AHD.

CRAW med färginterpoleringsmetod VNG4
CRAW med färginterpoleringsmetod LMMSE

Mängder med fartkameror plundrade på kamerautrustning

Fartkamera

Trafiksäkerhetskameror, eller bara fartkameror, har i Stockholmsområdet de senaste månaderna utsatts för plundring av insatser innehållande radar, blixt och kamerautrustning.  Fram till den 19:e oktober hade så många som 150 fartkameror plundrats. Enligt SVT ska varje enhet kosta 250 000 kronor att ersätta.

I fartkameran sitter en 24 GHz-radar RS242 från SENSYS, en studioblixt och en kamera med objektiv samt ett polfilter.

Tidigare har det rapporterats att kameran ska vara en som har en upplösning om 36 megapixlar vilket Nikon D800 och D810 har. Trafikverket har dessutom historiskt sett valt Nikon i sina fartkameror. Bland annat D1, D70, D80 och D200.

Polfilter med filtergänga om 67 mm vilket enbart ett fåtal objektiv från Canon har. Canon 100/2.8L Macro IS USM som har 67 mm filtergänga ser det åtminstone inte ut som på bild.

Aftonbladet skriver den 19 oktober att det rör sig om kameror från Canon och att man misstänker att de kommer användas i kriget i Ukraina. Archive.org sparade originaltexten.

”I skåpen sitter så kallade DSLR-kameror av märket Canon. Exakt likadana kameror har hittats i ryska hemmabyggda drönare.”

Ryssland har tidigare använt just kameror från Canon i sin drönarmodell Orlan 10.

Trafikverket nekar dock till att ha några kameror från Canon.

”Det är ett faktafel. Det är ingenting annat än Nikon-kameror i fartkamerorna, säger Eva Lundberg.”

Nikon D800 och D810 har däremot använts i den ryska drönaren Ptero-G0. En drönare som verkar i kriget i Ukraina.

Vid 01:20 den 21 oktober grep polisen en svensk 20-årig man i Riala i Norrtälje med koppling till stölderna. Detta enligt SvD.

Källkritikbyrån lade den 21 oktober upp en artikel om att Aftonbladet har sakfel angående kameramärke samt att någon koppling till ryska drönare mer är av ett rykte.

Tre män häktade

Den 20-årige mannen från Riala häktades den 24 oktober. Den 25 oktober häktades ytterligare två unga svenska män. En från Gustavsberg på 21 år och en från Sollentuna på 22 år. Alla tre är motorintresserade.

7 november rapporterade Norrtelje tidning att trio släppts, men att misstankarna återstår.

8 november rapporterade TV4 om att man från Trafikverket ska försöka stöldsäkra fartkameror.

Ryska spionparet

Den 29 november rapporterade SVT om att det ryska spionparet som polisen gripit ”…tidigare gjort affärer med Radioexport. Bland annat handlade det om transistorer och fartkameror, varav de senare officiellt skulle användas i den kommande OS-satsningen i ryska Sotji 2014.”

Utredningar i Uppsala län nedlagda

Sveriges radio rapporterade den 8 december att polisen lagt ned samtliga utredningar om fartkamerorna i Uppsala län. ”…det har inte gått att hitta några spår av tjuvarna över huvud taget”

Solceller för kamerabatterier

Linocells portabla solpanel med en maxeffekt om 20W blev mitt val för att kunna ladda mina kamerabatterier utan tillgång till elnät. Den väger under ett kilogram och fick 2020 bäst betyg hos Testfakta.

Till solpanelen använder jag Jupios USB-laddare för kamerabatterier modell Canon LP-E6. Batteriet som använts i bilderna nedan är ett Canon LP-E6N. Det tog lite mer än två timmar att gå från 18% till 100% en förmiddag under våren.

2022-03-22 kl 08:50
2022-03-22 kl 11:05

Det gäller dock att solen verkligen lyser och att solpanelen är riktad mot solen och inte ligger vinklad åt annat håll. Vid molnigt väder kan man som högst ladda en äldre mobiltelefon. I fallet ovan stod solpanelen innanför ett treglasfönster, men det gick bra ändå att använda ett USB-uttag.

Sammanlagt har solpanelen tre USB-uttag. Ett uttag kan leverera 2 A och totalt kan man få ut 4 A från hela panelen.