Motsvarar inte råfilernas färgmättnad och kontrast bilderna du ser på kameraskärmen? Det är inte speciellt ovanligt och det är ofta det första man reagerar på när man går över från att ha fotograferat i JPEG till att fotografera i råformat. Åtminstone om man väljer en råkonverterare som inte är kameratillverkarens egna.
Bilden som syns på kameraskärmen är råfilens inbäddade JPEG. Denna inbäddade JPEG har samma kontrast och färgmättnad som om man enkom skulle ha valt att fotografera JPEG direkt ur kameran. Däremot är den inbäddade mer komprimerad än den man får ur kameran.
När man sedan startar sin råkonverterare är det möjligt att råkonverteraren använder samma inbäddade JPEG för sitt bibliotek över filer. Detta för att det är en enkel och snabb metod för att ge en förhandsvisning.
Inställningar i darktable för att inte använda inbäddad förhandsvisningsbild.
Tyvärr innebär det att man kan bli besviken när den kontrastrika och färggranna förhandsvisningsbilden man klickar på visar sig vara platt och färglös.
Exempel på vad en råkonverterare behöver göra
Med råkonverteraren darktable, som är en av få råkonverterare som faktiskt visar vad som händer under huven, kan man följa flödet.
Med allt avstängt i darktable ser bilden mest svart ut. Till vänster och ovan i bild finns svartfält som annars inte visas. I exemplet behöver man ladda ned bilden och ljusa upp den för att se det.Bildens svartpunkt och vitpunkt bestäms, d.v.s. var gränsen ska gå för att svart inte kan bli svartare och vitt inte kan bli vitare. darktable har även beskurit bort svartfälten till vänster och ovan i bild.Vitbalansering för att vitt ska se vitt ut.Blå, grön och röd pixel interpoleras.Kamerans färgprofil appliceras för att exempelvis grön färg ska se grön ut.Baskurva, kontrastkurva eller tonkurva. Detta är inte längre standardinställning i darktable.
När folk tycker att råfilen ser platt och kontrastlös ut är det innan en kurva har lagts på. darktables baskurva är gjord för att efterlikna den kurva som används i kameratillverkarens JPEG. Flera andra råkonverterare jobbar på liknande vis. I darktables fall har man ersatt baskurvan med modulen Filmic, men det är en annan historia.
Objektiv har flertalet optiska defekter som man i efterhand kan korrigera. Kameratillverkarna har sina lösningar på detta. Canon har exempelvis sin Digital Lens Optimizer som kan korrigera diffraktion, vinjettering, kromatisk aberration och distorsion. Detta till och med redan i kameran.
Lightroom och Camera Raw har egna objektivkorrigeringsprofiler. Likaså DxO och Capture One, men inte alla utvecklare har möjlighet att skapa nya profiler för de tusentals objektiv som finns på marknaden.
Lensfun
Lensfun är ett fritt och öppet projekt där man skapat en databas med ca 1 000 objektiv och där vem som helst kan använda databasen och även själv förbättra den. Exempel på program som använder Lensfun är RawTherapee, ART (AnotherRawTherapee), darktable, DigiKam, Topaz Studio, Photomatix, ON1, ACDSee, easyHDR, SILKYPIX, AfterShot Pro och Affinity Photo.
Om man saknar objektivkorrigeringsprofiler för just sitt objektiv kan man på enkelt sätt själv bidra till att utöka databasen. Andreas Schneider har på engelska skrivit en utförlig instruktion i hur man går tillväga. Nedan har jag gjort en motsvarande på svenska.
Distorsion
För att skapa en objektivkorrigeringsprofil mot distorsion fotograferar man i råformat raka linjer som kan finnas vid parkeringsgarage. Även större fönsterpartier är tacksamma motiv. Tegelväggar som ser raka ut duger inte för att skapa profiler.
Bilden ska innehålla minst två parallella linjer varav ena linjen nästan ska slicka ovankanten av bilden. Den andra ska vara en tredjedel ned från den första. Om objektivet är ett fast objektiv krävs enbart en bild. Om det är ett zoomobjektiv krävs fem. Vidvinkelläge, teleläge och tre bilder däremellan.
Använd kamerans lägsta ISO-tal såsom ISO 100 eller 200 och använd bländare mellan f/8-f/11. Använd stativ minst åtta meter bort från motivet och stäng av kamerans inbyggda objektivkorrigering.
Vinjettering
För att skapa objektivkorrigeringsprofil mot vinjettering ser man till att fotografera genom en matt plastskiva. Exempelvis en plexiglasskiva med 78% ljusgenomsläpp. Välj en molnig dag utomhus när himlen är jämnt belyst, rikta kameran uppåt och lägg plastskivan ovanpå objektivet. Eftersom man riktar kameran mot en ljus himmel kommer kameran underexponera. Exponeringskompensera bilden +1 eller +2 men utan att bränna ut högdagern. Kamerans inbyggda objektivkorrigering ska vara avstängd.
Använd kamerans lägsta ISO såsom ISO 100 eller 200. Fokusera mot oändligheten. Det brukar vara ett ∞ utmarkerat på objektivets avståndsskala.
Välj största möjliga bländare och tag en bild. Blända ned ett steg och tag en bild. Blända ned ett steg till och tag en bild. Blända ned ytterligare ett steg och tag en bild. Sista bilden tar du på minsta bländare. Med ett Canon EF 50/1.4 USM väljer man alltså bländare f/1.4, f/2, f/2.8, f/4 och f/22.
Med ett zoomobjektiv såsom Canon EF 24-105/4L IS tar gör man samma sak, men på fem olika brännvidder. Exempelvis 24 mm, 35 mm, 50 mm, 75 mm och 105 mm.
Detta är överkurs då ovan räcker mer än väl, men för den noggranne kan man i stället för enbart oändligheten välja flera fokuseringsavstånd. I så fall blir det fyra avstånd där det första är objektivets närgräns, andra är närgränsen multiplicerad med 2, tredje är närgränsen multiplicerad med 6 och sista är oändligheten. Med ett Canon EF 50/1.4 USM blir det 0,45 m, 0,90 m, 2,7 m och oändligheten. Med ett Canon EF 50/1.4 USM som är ett fast objektiv landar det totalt på 20 bilder när man tar fem bilder med olika bländare för varje fokuseringsavstånd. Om man skulle göra samma sak med ett zoomobjektiv skulle det resultera i 100 bilder.
Kromatisk aberration
Man delar vanligtvis in kromatisk aberration i två typer. Lateral kromatisk aberration och longitudinell kromatisk aberration. Om man har kromatisk aberration i bildens ytterkanter är det ofta lateral kromatisk aberration. Den går med lätthet att korrigera i efterhand och det är den som Lensfun tar sikte på.
Tillvägagångssättet är snarlikt distorsionsmetoden och man kan i bland till och med begagna samma råfil.
Beskuren bild där lateral kromatisk aberration syns.
Ett fönsterparti med skarp kontrast och där fönstren är mörka och ramarna vita eller gråa är perfekt. Fönsterpartiet ska täcka hela bilden. Sätt kameran på lägsta ISO-tal, använd stativ minst åtta meter bort från motivet och stäng av kamerans inbyggda objektivkorrigering.
Om det är ett zoomobjektiv krävs minst fem bilder. Vidvinkelläge, teleläge och tre bilder däremellan.
Skicka in filerna till lensfun
Lägg filerna i tre mappar:
distortion
vignetting
TCA
Packa ned mapparna i en zip-fil och skicka in materialet till Lensfun genom att ladda upp zip-filen till Torsten Bronger.
Att lägga ihop bilder för att minska brus har använts länge inom astrofotografering. Vad få tänker på är att det även är möjligt för vanlig fotografering av stillastående motiv. Till och med när kameran är handhållen.
Det är inte alltid man har stativ med sig. Eller så befinner man sig på en plats där användandet av stativ är förbjudet, exempelvis på vissa museer. Genom att ta ett flertal exponeringar och lägga ihop kan man få en acceptabel bild som motsvarar vad en bild tagen på stativ skulle ha sett ut.
Se till att fotografera i råformat
Ställ in flerbildsläget på kameran och använd manuella inställningar för att inte exponeringen ska ändras
I detta inlägg används Hugin som programvara för att lägga samman bilderna, men andra program finns, exempelvis Photoshop.
Ställ in önskad bländare och höj ISO-talet för att få en slutartid kort nog för att kunna handhålla kameran utan rörelseoskärpa.
Se till att du håller kameran så still du kan och tryck av kameran och håll ned avtryckaren tills du kommit upp till 10-20 bilder. Fler brukar inte krävas, men i exemplet nedan har 34 bilder använts.
I din råkonverterare ställer du in alla justeringar du i vanliga fall använder. Se till att alla 10-20 bilder har identiska inställningar, inte är brusreducerade och exportera därefter till 16-bitars tif-filer.
Starta Hugin och byt gränssnittet till Expert-läge. Du finner det högst upp under Interface.
Ladda in bilderna och välj Align image stack. Skapa kontrollpunkter.Under punkten Optimera väljer man Geometric: Positioner (y,p,r) och under Photometric: Liten dynamik (LDR). Tryck på Calculate för de två.
Under fliken sammanfoga väljer man Projektion: Rektilinjär.Därefter Beräkna bildfältsvinkel, Beräkna optimal storlek och Anpassa Beskärning till bilder. Under Panorama-Resultat väljer man Exponeringssammansmält från stackar.
Tryck slutligen på Sammanfoga.
Bild före ihopslagning (Canon EOS 7D och ISO 12800:
darktable 3 släpptes under julen 2019 och här är videokurser på svenska samlade. Prenumerera och gilla kurserna för att ta del av fler Youtubekurser om darktable! För mindre tips och tricks finns en Facebookgrupp.
Svenska menyer ingick tidigare i darktable men togs bort eftersom ingen längre översatte nya moduler. Om man önskar den översättning som används i Youtubekurserna nedan packar man upp språkfilen darktable-svenska.zip och lägger darktable.mo i rätt mapp. Därefter ändrar man språk i inställningar och startar om darktable.
Blir inte fokusen där du vill ha den? Har din kamera dessutom möjlighet till att mikrojustera sin autofokus? Då kan det vara på tiden att justera så att du får fler bra bilder tagna.
Inte alla systemkameror från Canon kan justeras
Canon har valt bort mikrojustering hos företagets allra billigaste spegelreflexkameror såsom 800D, 77D och 4000D. Däremot kameraklassen över har fått funktionen, med några få undantag (60D).
För spegellösa kameror som M5, M6 eller EOS R behövs inte mikrojustering eftersom autofokusen sitter direkt på sensorn.
Ställ in serienumret först
Först och främst har inte alla kameror med mikrojustering möjlighet att ställa in serienummer. 6D har medan 7D inte har.
Bilderna nedan är från en Canon EOS 6D vilket innebär att det kanske inte ser exakt likadant ut i din kamerameny. Äldre objektiv berättar inte för kameran vilket serienummer objektivet har varför man i stället manuellt ställer in det. Kameran kan registrera mikrojustering för 40 objektiv. Gå in i menyn och välj Autofokus:
Klicka vidare på Per objektivtyp och tryck på Q (Ändra):
Du är nu inne vid serienumret. Om serienummer saknas skriver du in det som står på objektivet. Se till att ha numret längst till höger. Om det som i bilden nedan visas en asterisk (*) till vänster om serienumret innebär det att kameran enbart kan känna igen ett objektiv av samma modell. Äger man två styck EF 85/1.8 USM kommer kameran associera samma serienummer för de två objektiven.
Tillvägagångssätt
Uppsätt kameran på ett stativ 50x brännvidden från motivet. För objektiv med brännvidden 100 mm blir det 5000 mm eller 5 meter. Motivet ska vara kontrastrikt och väl upplyst, t.ex. av solljus. Starta kamerans direktbildsvisning, Live view, låt kameran autofokusera på största bländare mot motivet i Live view och tryck av. I fallet med EF 85/1.8 USM blir 1.8 största bländare. Bilden du tar kommer autofokusen låsa korrekt mot motivet eftersom autofokusen i Live view-läget läser från sensorn. Denna bild blir facit.
Tag därefter fem bilder via kamerans sökare. Ofokusera mellan varje exponering för att autofokusen på nytt ska jobba från början.
Kontrollera bilderna och jämför mot den som har tagits medelst Live view. Ligger fokusen bortom motivet ändrar du mikrojusteringen mot kamerasymbolen. Ligger fokusen hitom motivet ändrar du mikrojusteringen mot bergssymbolen. Ändra fem steg i taget i början.
Nedan har jag efter finjustering hamnat på fyra steg hitom motivet med mitt EF 85/1.8 USM.
Efteråt ser det ut så här i menyn:
Om man har ett objektiv med zoom gör man om samma procedur men två gånger. En gång för objektivets kortaste brännvidd (W) och en gång på objektivets längsta brännvidd (T).
När man fotograferar i råformat bakas en eller flera JPEG-filer in. Dessa visas bland annat som tumnaglar. I formatet CR2 kan man extrahera en JPEG i full storlek, om än med hårdare komprimering.
Från en 6D är exempelvis en JPEG i högsta kvalitet på runt 8 MB i filstorlek medan den extraherade JPEG-filen ligger på mindre än 3 MB i filstorlek. I bild överst syns den extraherade JPEG-filen i ovandel. I underdel syns kamerans dedikerade JPEG i högsta kvalitet. Bilderna är beskurna till att visa 100% vilket man inte ser någon skillnad hos. Först vid 400% inzoomning kan man börja skönja skillnader.
För att extrahera kan man använda dcraw:
Linux medelst Terminalen:
$ dcraw -e filnamn.CR2
Windows medelst kommandotolken:
dcraw.exe -e filnamn.CR2
Dcraw fungerar inte på nyare råformat så som med Canon CR3. Det är då i stället möjligt att använda sig av Exiftool:
exiftool -b -JpgFromRaw -w jpg -ext CR3 .
Med kommandot ovan extraherar man den inbäddade JPEG-filen men utan någon Exif-data. Med kommandot nedan bäddar man in Exif i den nyligen extraherade JPEG-filen.
Behöver du GPS-taggade bilder men äger en kamera som saknar GPS? Med programmet Exiftool och en smartphone kan man enkelt bädda in GPS-taggar i råfiler. Appen Geo Tracker har möjlighet att spara en GPX-fil men det skulle lika bra fungera med en log-fil från en Canon EOS 6D eller annan GPS-enhet.
Windows
GeoSetter
Enklast är att använda programmet GeoSetter som använder Exiftool.
Välj en mapp där bilder och GPX-fil ligger, markera alla bilder och tryck på CTRL+G.
Tryck Ok.
Samtliga bilder får nu GPS-taggar inbäddade. Samtidigt tas en kopia på bilderna och döps om till filnamn+original. Man kan radera dessa när man ser att de GPS-taggade har blivit rätt.
Exiftool
Ubuntu
Exiftool
Samla råfilerna tillsammans med GPX-filen eller log-filen i en mapp. Högerklicka och Öppna i terminal.
Skriv in
exiftool -geotag "*gpx" *CR2
i terminalen. Alla filer som slutar på gpx kommer användas för att tagga alla filer som slutar på CR2. Ersätt *gpx med *log om du har en sådan GPS-fil och ersätt *CR2 med den filtyp du har, exempelvis *CRW eller *jpg.
Vissa filtyper saknar möjlighet att inbädda GPS-taggar såsom råfiler från 1Ds i TIF-format. I stället kan man använda sin råkonverterares egna sätt som lägger GPS-taggarna i en sidofil, exempelvis darktable eller Lightroom.
Trött på platta och trista bilder på svenska flaggan? Här kommer några enkla tips.
Polarisationsfilter – För att få mustigare och djupare färger är ett polarisationsfilter, även förkortat polfilter, ett bra hjälpmedel. Se till att du har solen 90 grader om dig för att få bäst effekt. Polfilter fungerar bra med teleobjektiv. Med vidvinkelobjektiv kan den blå himmeln bli ojämn i färgen.
Stativ – Med ett stativ kan du ha längre slutartider för att få till mer liv och rörelse i flaggan. Bilden högst upp är tagen med 1/25 sekund.
Tidpunkt – Se till att du är på rätt plats vid rätt tillfälle. En flagga som belyses bakifrån eller allt för mycket framifrån blir inte lika tilltalande som en som belyses från eller mot vinden. Man får heller inte samma metallskimrande yta om flaggan belyses bakifrån.
Bilden nedan är tagen med kamera på stativ, polarisationsfilter påmonterat men med solen som belyser bakom flaggan. Väven i flaggan syns och man får inte samma metallskimmer som med bilden högst upp som är fotograferad från dess andra sida.
Hraw är ett verktyg för att mäta sensorprestanda. Hos Github presenteras programmet av utvecklaren Ciriaco Garcia de Celis som ”Hacker’s toolkit for image sensor characterisation”.
Windows
Dynamiskt omfång
Börja med att ladda ned hraw. Aktuell version när detta inlägg skrevs är hraw-v1.1.0-win.zip. Packa upp zip-filen.
Den uppackade zip-filen innehåller tre filer: dcraw, hraw och revelator. Hitta en råfil, CR2, CRW eller DNG från din Canon tagen med ISO 100. Se till att högdagern är klippt i råfilen. Enklast är att fotografera en tänd lampa.
Lägg råfilen i samma mapp som dcraw, hraw och revelator.
Öppna kommandotolken för aktuell mapp. Tryck ned SHIFT och högerklicka på mappen, välj därefter Öppna kommandofönster här.
I kommandotolken, skriv in, om din råfil slutar på .CR2, följande:
dcraw.exe -E -4 -j -t 0 -s all råfilensnamn.CR2
Man får nu fram en pgm-fil. Canon har ett optiskt svartfält till vänster och över den bild vi vanligen ser när vi bildbehandlar. Med dcraw får man nu fram hela fältet inklusive bild. Man måste nu räkna hur många pixlar brett och högt detta fält är. I mitt fall använder jag mig av GIMP och öppnar pgm-filen i GIMP. Dra i nivåer eller kurvor för att ljusa upp pgm-filen om du inte kan se var gränsen går mellan svartfältet och den egentliga bilden. Använd därefter mätverktyget, SHIFT-M, och mät avstånden. I nederkanten i GIMP syns avståndet i pixlar.
Efter att ha räknat fram storleken på svartfältet går man över till nästa steg. För 6D är det vänstra svartfältet 72 pixlar brett och det övre fältet är 38 pixlar högt. Ersätt siffrorna nedan med vad du fått fram:
hraw.exe mskstats -i råfilensnamn_0.pgm -m 72 38 -c G
Man får nu fram ett resultat. För att hitta det dynamiska omfånget tittar man efter den del där det står DR@dinkamerasupplösning vilket motsvarar Screen hos DxOMark. Vill man jämföra med andra kameror kan man använda den andra delen där det står DR@8. Den är då nedskalad till 8 megapixlar och motsvarar en utskrift, Print. DxOMark har uppmätt en Canon EOS 6D. Välj Measurements och Dynamic Range, växla mellan Print och Screen. Med Print visas 12,11 steg och med Screen visas 11,43 steg.
Med Magic Lantern får man fram ett liknande dynamiskt omfång, vilket motsvarar Screen.
Vill man se alla kommandon man kan göra med dcraw och hraw skriver man ett av dessa ord i kommandotolken och trycker ENTER. Exempel för dcraw.
Utbränd högdager i råfilen
När man tar en bild visas, om man har ställt in det, ett histogram och högdagervarning i kamerans display. Dessa är hämtade, oavsett du fotograferar i jpg eller i råformat, från jpg-filen. Det betyder att högdagervarning du ser i kameran inte motsvarar den som finns i råfilen. Det kan skilja en hel del. Nedan visas en råfil där histogrammet nere till höger hämtats från jpg-filen. Histogrammet från jpg-filen visar att 3% av röd kanal klippt, 1% av grön och mindre än 1% av blå. Till vänster visas en vågform, som också hämtats från jpg-filen.
Canonkameror tillsammans med Magic Lantern har möjlighet att visa ett råhistogram, men utan Magic Lantern får man på sin höjd höfta. Avfotograferade bilden nedan visar ett sådant råhistogram från en Canon EOS 6D där mindre än 1% av alla tre kanaler klippt, jämfört med jpg-histogrammet ovan som visar 3% av röd kanal.
Med hraw kan man, precis som i Magic Lantern, få fram hur råfilens högdager bränt ut. Dra din råfil, DNG, CR2 eller CRW, och släpp den över filen revelator. I kommandotolken som öppnas syns hur många procent av pixlarna som är utbrända. Tryck ENTER för att stänga kommandotolken. I samma mapp kommer du nu få en tiff-fil som du kan öppna.
Röd- röd kanal utbränd
Grön- grön kanal utbränd
Blå- blå kanal utbränd
Gul- röd och grön kanal utbränd
Rosa- röd och blå kanal utbränd
Cyan – grön och blå utbränd
Vit- alla kanaler utbrända
I darktable syns råfilens utfrätta högdager efter att man stängt av modulen för vitbalans. Har råfilens färgkanal inte klippt men klipper när vitbalansmodulen åter är aktiverad kan man använda sig av Highlight reconstruction och LCh för att plocka fram struktur:
I RawTherapee kan man göra ett försök till att rekonstruera utbrända färgkanaler så länge man åtminstone har en, helst två, färgkanaler som inte har blivit utbrända.
I en bildfil lagras någonting som heter Exif. Det är bland annat uppgifter om kamerainställningar, GPS och vem som tagit bilden. Vid exempelvis objektivkorrigering kan Exif användas för att ett datorprogram ska kunna finna rätt objektiv och rätt brännvidd att korrigera.
Exif är väldigt lätt att radera och vid bilduppladdning till t.ex. Facebook raderas alltid Exif. Har man däremot en egen hemsida eller laddar upp till Flickr bevaras Exif, vilket kan vara bra om man vill att andra ska kunna se ens namn och exempelvis företagsnamn.
I kameran
Canons nyare kameror har möjlighet att ändra namn direkt i kameran. Se till att ha kameran programratt ställd till Tv, Av, M, B eller P för att menyvalet ska titta fram. I Canon EOS 7D ser det ut så här:
EOS Utility
Med Gphoto2
För detta krävs Linux eller OS X. Eftersom jag kör med Ubuntu (Linux) blir guiden efter Ubuntu. Fördelen med Gphoto2 jämfört med att skriva in upphovsnamnet i kameran eller i EOS Utility är att man kan använda andra tecken, såsom ÅÄÖ. I äldre kameror kommer man heller inte åt att ändra upphovsrättsnamnet i kameran utan måste göra det via dator. För äldre kameror såsom Canon EOS D30 från 2000 finns inga drivrutiner längre till Windows varför Gphoto2 blir ett alternativ.
Kommandon
I terminalen, som man kan finna genom CTRL+ALT+T, skriv in följande och tryck på Enter:
sudo apt-get update
sudo apt-get install gphoto2
Koppla in kameran i dator med den sladd du fick till när du köpte kameran. Starta kameran.
I terminalen, skriv in följande och tryck Enter:
gphoto2 --auto-detect
Du bör nu få fram modell på din kamera. I bilden nedan ingår även ett kommando för att få fram exponeringsräknaren, men det är en annan historia.
För att komma åt alla kommandon som går att ändra i din kamera, skriv in:
gphoto2 --list-all-config
Nedan från min Canon EOS 30D syns Owner Name och en viss Åström. Det vill jag ändra till mitt namn, Peter Wemmert.
