Filmning av räddningsinsats ledde till påhälsning av polis

Vid 17:12 fredagen den 26 april pågick en räddningsinsats vid Årstabron i Stockholm. En man filmade händelsen från sin bostad varvid polisen sökte upp mannen, spelade av filmen och raderade därefter materialet på mannens mobiltelefon. Enligt polisens presstjänst verkar det inte som att en anmälan har upprättats.

Av allt att döma skedde filmningen av en person som befann sig på en bro utomhus och inte inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme. Någonting som krävs för för att vara kränkande fotografering.

Varför filmen raderats och med vilket lagstöd förtäljs ej. Metoden att bara radera en film är heller inte en säker metod utan det krävs överskrivning av materialet.

Se artikeln Lathund för polisen vid fotorelaterade brott

Verktyg för att beivra närgången olycksfotografering

Trafikolycka

Allt som oftast vid närgången filmning av olycksoffer använder operativ polis och förundersökningsledare felaktig lagstiftning i sina försök att lagföra filmaren. Exempelvis används olaga integritetsintrång och kränkande fotografering vilka leder till rubriker i tidningar men aldrig till några domar.

Olaga integritetsintrång blir ett brott först vid spridning, och då måste andra kriterier också vara uppfyllda såsom att spridningen ska vara ägnad att medföra allvarlig skada eller att spridningen inte sker i grundlagsskyddad media.

Kränkande fotografering kräver att personen som utsätts måste befinna sig på en speciell plats. Inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme. Det blir svårt att utomhus uppfylla ett sådant kriterium.

Vilka verktyg finns i stället?

Ofredande

I brottsbalken 4 kap. 7 § står det

”Den som fysiskt antastar någon annan eller utsätter någon annan för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande döms, om gärningen är ägnad att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt, för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år.”

Kräver att offret är medvetet om det hänsynslösa agerandet och att det rör sig om en kännbar fridskränkning. I NJA 2008 s. 946 beskriver Högsta domstolen mer kring ofredande och filmande.

Lag om skydd mot olyckor

Vid vissa händelser väljer den som är först på plats att filma i stället för att larma. I Lag om skydd mot olyckor 2 kap 1 §  står det:

”Den som upptäcker eller på annat sätt får kännedom om en brand eller om en olycka som innebär fara för någons liv eller allvarlig risk för någons hälsa eller för miljön skall, om det är möjligt, varna dem som är i fara och vid behov tillkalla hjälp. Detsamma gäller den som får kännedom om att det föreligger en överhängande fara för en brand eller en sådan olycka.”

I propositionen finns en författningskommentar om paragrafen:

”Paragrafen motsvarar 39 § RäL. Av förarbetena till 39 § RäL (prop. 1986/86:170 s. 83) framgår att skyldigheten att tillkalla hjälp bara föreligger om situationen inte kan bemästras av dem som är på olycksplatsen, vilket uttrycks genom orden vid behov. Vidare framgår att i uttrycket vid behov också ligger att det inte finns någon skyldighet att tillkalla hjälp om polisen eller räddningstjänsten har kommit till platsen. Slutligen sägs att skyldigheten att varna dem som är i fara bara gäller om det är praktiskt möjligt att vidta åtgärden och att särskilt stora krav inte kan ställas på den enskilde.”

Sabotage mot blåljusverksamhet

”Den som angriper eller på annat sätt stör polisverksamhet, räddningstjänst eller ambulanssjukvård genom att
1. använda våld eller hot om våld mot verksamhetens personal eller motpersoner som bistår verksamheten,
2. tillgripa eller skada fordon eller annat hjälpmedel som används eller ska användas i verksamheten, eller
3. vidta annan otillbörlig åtgärd
döms, om gärningen är ägnad att allvarligt försvåra eller hindra utryckningsverksamhet eller brottsbekämpande verksamhet, för sabotage mot blåljusverksamhet till fängelse i högst fyra år. Om brottet är grovt döms för grovt sabotage mot blåljusverksamhet till fängelse på viss tid, lägst två och högst arton år, eller på livstid. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen framkallat fara för flera människoliv eller egendom av särskild betydelse eller annars varit av särskilt farlig art.”

I dess proposition 2018/19:155 sidorna 65-66 finner man en del om fotografering. Ett exempel skulle kunna vara fallet i Glimåkra där folk sträckte in armarna i ambulansen för att filma.

”I linje med vad som anförs i remissen får den bedömningen göras utifrån hur stor störning som i ett visst fall inte bör godtas, vilken karaktär handlandet har och vilken närmare verksamhet som handlandet är ägnat att påverka och riskerna för denna. Det bör samtidigt understrykas att handlandet – såsom framgår av brottsrubriceringen – ska vara att se som en form av sabotage av den ifrågavarande insatsen. Med tanke på den föreslagna straffskalan måste det i princip röra sig om en handling som i den uppkomna situationen är lika samhällsfarlig som de andra sabotagebrotten i kapitlet. Det lär sålunda enbart vara i yttersta undantagsfall som sådant som störande fotografering, högljudda protester och vägran att flytta sig är att bedöma som ägnat att försvåra en brottsbekämpande verksamhet på det allvarliga sätt som krävs för att ansvar ska föreligga, låt vara att sådana handlingar skulle kunna anses som otillbörliga.”

Publicering av bilder från luftfarkost ett öppet mål

Drönare används frekvent vid publicering av nyhetsbilder. Ofta rör det sig om dedikerade nyhetsfotografer varför störningsmomentet inte borde vara lika stort som när privatpersoner springer omkring invid en olycksplats.

Vad man dock ska känna till är att flygbilder som inte hamnar i Lantmäteriets undantagslista ska granskas och godkännas av Lantmäteriet eller Sjöfartsverket. Behandlingstiden hos Lantmäteriet låg i slutet av 2022 på omkring två månader. Det betyder att varje nyhetsbild tagen från en luftfarkost och som har med skogsmark eller horisont inte får publiceras i realtid eller ens samma dag. Det är så att säga ett öppet mål där ingen nyhetsfotograf eller publicist kan gå säker.

Prejudikat från HD – Dottern i fönstret B 419-22

DOMSLUT

Högsta domstolen ändrar hovrättens dom på det sättet att antalet dagsböter bestäms till 30.

LE ska få ersättning av allmänna medel för försvaret av B i Högsta domstolen med 14 420 kr. Av beloppet avser 11 536 kr arbete och 2 884 kr mervärdesskatt. Staten ska svara för kostnaden.

YRKANDEN I HÖGSTA DOMSTOLEN

B har yrkat att Högsta domstolen ska frikänna honom från ansvar för kränkande fotografering.

Riksåklagaren har motsatt sig att hovrättens dom ändras.

Högsta domstolen har meddelat det prövningstillstånd som framgår av punkten 3.

DOMSKÄL
Bakgrund

1. B har efter en vårdnadstvist inte haft kontakt med sin dotter sedan hon var två år. Vid gärningstillfället stannade B sin bil utanför det hus där dottern och hennes mamma har sin bostad och tog ett fotografi av dottern när hon befann sig inomhus vid ett fönster. Dottern var då tio år. Fotograferingen skedde utan att dottern eller hennes mamma kände till eller hade samtyckt till fotograferingen. B skickade bilden till barnets mormor med texten ”Hon har blivit stor det lilla livet. Kommer alltid älska henne över allt annat på denna jord. Be [barnets mamma] ringa mig. Hon och jag behöver prata. Du har mitt nummer.”

2. Tingsrätten dömde B för kränkande fotografering och bestämde påföljden till 60 dagsböter om 50 kr. Hovrätten har fastställt tingsrättens domslut.

Frågan i Högsta domstolen

3. Högsta domstolen har meddelat prövningstillstånd med utgångspunkt i vad hovrätten funnit utrett om det faktiska händelseförloppet och uppsåt. Frågan är om fotograferingen var försvarlig och därmed ansvarsfri enligt 4 kap. 6 a § andra stycket brottsbalken.

Kränkande fotografering

Straffbestämmelsen

4. Den som olovligen med tekniskt hjälpmedel i hemlighet tar upp bild av någon som befinner sig inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme döms för kränkande fotografering till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig, ska det inte dömas till ansvar. För straff- ansvar krävs uppsåt beträffande samtliga gärningsrekvisit. (Se 4 kap. 6 a § brottsbalken.)

Fotografering

5. Vad som straffbeläggs är att med tekniskt hjälpmedel ta upp bild, dvs. själva fotograferandet eller filmandet. Straffbestämmelsen är avsedd att vara teknikneutral och omfatta såväl fotografering som filmning och annan bildupptagning (se prop. 2012/13:69 s. 23 och 39). Det ställs inte något krav på att fotograferingen ska ha skett på ett närgånget eller påträngande sätt eller att bildens innehåll i det enskilda fallet ska vara kränkande; i stället har lagstiftaren angett platser där det typiskt sett kan vara känsligt ur integritets- synpunkt att bli fotograferad.

I en bostad m.m.

6. Lagstiftarens avsikt har varit att ge brottet kränkande fotografering en så restriktiv utformning att den blir tillämplig endast på vissa platser där det framstår som verkligt angeläget att undvika eller beivra intrång i den personliga integriteten och där behovet av rättsskydd är särskilt stort. Straffbestämmelsen har därför avgränsats till situationer där den som blir fotograferad befinner sig på en plats som tillhör den enskildes privata miljö eller som annars är avsedd för särskilt privata förhållanden. Det rör sig om sådana platser där den enskilde kan göra anspråk på en fredad personlig sfär och därför normalt inte ska behöva tåla att bli fotograferad i hemlighet utan medgivande eller uttryckligt stöd av tillåtande bestämmelser. (Se a. prop. s. 18 och 27 f.)

7. Brottet omfattar fotografering av någon som befinner sig ”inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme”. Straffansvaret omfattar som huvudregel även fall då en person håller sig fullt synlig i ett bostadsfönster. Vidare är bestämmelsen tillämplig oavsett om fotograferingen sker inne i eller in i bostaden och oavsett vems bostaden är. Däremot omfattar straffbestämmelsen inte fotografering av någon som befinner sig på en balkong, på en altan eller i en trädgård, eftersom man på sådana platser i allmänhet får räkna med att bli iakttagen av andra personer. (Se a. prop. s. 26 f. och 40.)

I hemlighet och olovligen

8. För att det ska vara straffbart att fotografera någon som befinner sig t.ex. i en bostad krävs det att fotograferingen sker i hemlighet och olovligen. Bildupptagningen måste ha gjorts på ett sätt som kunnat medföra att den fotograferade inte uppfattade att han eller hon blev fotograferad. Den tekniska utrustningen ska ha hållits helt dold för den fotograferade eller denne ska i vart fall ha varit totalt omedveten om att bilder tas upp (jfr ”Webbkameran” NJA 2018 s. 844). Fotograferingen är lovlig om den sker med samtycke. Samtycket ska lämnas av någon som är behörig att förfoga över intresset av att värna den enskilde mot kränkande fotografering, vilket normalt är den som ska fotograferas.

Försvarlig fotografering

9. Det ska inte dömas till ansvar om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig (4 kap. 6 a § andra stycket brottsbalken). Frågan om gärningen är försvarlig får avgöras genom en helhetsbedömning i det enskilda fallet, där det intresse som fotografen företräder vägs mot den enskildes intresse av skydd mot kränkande fotografering. Det måste alltså finnas omständigheter som gör det försvarligt att i hemlighet och utan samtycke fotografera någon, vilket framgår bl.a. av lagstiftningens uttryck att ”gärningen” ska vara försvarlig.

10. Utgångspunkten måste då vara att lagstiftningen har begränsats till typsituationer där intrång skett i den personliga integriteten och där behovet av rättsskydd är särskilt stort. Det intresse som ska kunna uppväga fotograferingen måste därför normalt vara av en viss tyngd. I samma riktning pekar uttalanden i lagens förarbeten. Det talas där om nyhetsförmedling och andra mycket betydelsefulla samhälleliga intressen. Vidare nämns att fotografering som utgör inslag i t.ex. ett vetenskapligt arbete eller som låter sig försvaras av konstnärliga hänsyn kan vara försvarlig, låt vara att den enskildes skydd mot fotografering i de allra flesta sådana fall lär väga tyngre. (Se a. prop. s. 41 f.)

11. Ordalydelsen i 6 a § första stycket omfattar även fotografering i vardagliga situationer, t.ex. inom en familj, där ingreppet i den fotograferades privata sfär är obetydligt eller till och med obefintligt. Så kan vara fallet när en sådan fotografering sker i familjens bostad utan att ett uttryckligt samtycke inhämtas och utan att den fotograferade är medveten om fotograferingen. Att döma av lagens förarbeten har avsikten emellertid varit att sådana vardagliga situationer ofta ska falla utanför det straffbara området. Närmast får det ske genom en tillämpning av regeln om försvarlighet i andra stycket. Den regeln måste därför förstås så att den öppnar för en avvägning där det tas hänsyn till ett motintresse som inte är fullt så tungt som det som normalt krävs (jfr p. 10), nämligen om intrånget i den privata sfären i ett enskilt fall framstår som förhållandevis obetydligt. I bedömningen av om gärningen varit försvarlig kan det vägas in om det är rimligt att kräva av fotografen att han eller hon skulle ha inhämtat samtycke eller i förväg uppmärksammat den fotograferade om avsikten att ta en bild.

12. Det kan tilläggas att det inte finns någon bestämmelse om att det inte ska dömas till ansvar om fotograferingen med hänsyn till omständigheterna är mindre allvarlig (jfr t.ex. 4 kap. 7 a §). Bedömningen i detta fall

13. B fotograferade sin dotter när hon befann sig inomhus i sin bostad. Varken dottern eller hennes vårdnadshavare kände till fotograferingen eller hade samtyckt till den. Vid sådana förhållanden är utgångspunkten att han ska dömas för kränkande fotografering. Om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter var försvarlig ska han dock inte dömas till ansvar.

14. B har berättat att syftet med fotograferingen var att få ett fotografi av sin dotter. Han ville också visa sin mamma och sin syster hur stor hans dotter hade blivit.

15. Det är i och för sig förståeligt att en förälder som inte har någon kontakt med sitt barn kan vilja ha ett fotografi av barnet. Att B haft intresse av ett fotografi av dottern medför dock inte att det varit försvarligt att han i hemlighet och utan samtycke fotograferade dottern när hon befann sig i sin bostad. Det var inte fråga om en sådan vardaglig situation där det inte var rimligt att hämta in samtycke till eller i förväg uppmärksamma om fotograferingen (jfr p. 11).

16. Inte heller i övrigt har omständigheterna varit sådana att gärningen var försvarlig på det sätt som avses i 4 kap. 6 a § andra stycket brottsbalken. B ska därför dömas för kränkande fotografering.

Påföljd

17. Vid bestämning av antalet dagsböter måste beaktas att det varit fråga om en enstaka fotografering som inte varit något led i upprepade kontakt- försök eller liknande. Vidare har B:s syfte inte varit att sprida bilden till andra än ett par nära släktingar. Gärningen har härigenom varit mindre allvarlig och påföljden kan därför stanna vid 30 dagsböter.

SKILJAKTIG MENING

Justitieråden Johnny Herre och Dag Mattsson är skiljaktiga och ogillar åtalet. De anför följande.

I förarbetena till lagstiftningen görs omfattande och ganska detaljerade uttalanden om vad som kan anses vara en försvarlig gärning som är fri från ansvar (se prop. 2012/12:69 s. 30 f. och 41). Det som sägs där får ses som illustrationer och kan inte i sig ges den betydelsen vid tillämpningen att det straffbara området utvidgas i förhållande till vad som följer av lagtexten.

Avgörande är därför den innebörd som framgår av straffstadgandets ordalydelse, med beaktande av den grundläggande utgångspunkten för lagstiftningen att brottet ska omfatta endast verkligt klandervärda beteenden där det framstår som stötande för rättskänslan att en persons integritet inte respekteras och där behovet av rättsskydd är särskilt stort (jfr t.ex. a. prop. s. 18, 24 och 27). Detta är en utgångspunkt som inte är inskränkt bara till paragrafens första stycke utan som gäller för hela stadgandet. Föreskriften om försvarlighet är – även om den lagtekniskt lagts som ett eget andra stycke – en integrerad del av de fastlagda förutsättningarna för straffrättsligt ansvar.

Eftersom det är fråga om en bedömning av försvarligheten i gärningen, ska den hemliga fotograferingen vägas mot de andra intressen som gör sig gällande i det aktuella sammanhanget. Vid bedömningen av om ett annat sådant relevant intresse gör gärningen försvarlig ska samtliga omständigheter beaktas. I lagtexten framhålls särskilt syftet med fotograferingen som en omständighet av betydelse.

I detta avseende innehåller lagtexten alltså inte någon begränsning utan alla relevanta motintressen ska beaktas. Det står klart att den fotograferades eget intresse kan motivera en fotografering, även i ett fall där ett samtycke inte kan anses föreligga. Vidare kan en fotografering bedömas som försvarlig med hänsyn till allmänna samhällsintressen, t.ex. i samband med nyhetsförmedling. Också en närståendes intresse kan göra en fotografering försvarlig, t.ex. en vardaglig fotografering inom familjen. Som lagtexten är utformad utesluter den inte heller att fotografens enskilda intresse kan medföra att en fotografering bedöms vara försvarlig.

Den enskildes intresse av respekt för sin integritet ska på detta sätt vägas mot det intresse som kan motivera den hemliga fotograferingen. Av lagtexten och straffstadgandets ändamål kan inte den slutsatsen dras att det då skulle krävas att motintresset generellt sett ska ha viss tyngd för att få genomslag. Avgörande måste i stället vara vad som vid ett allmänt synsätt kan framstå som rimligt i just den situation som är aktuell, med hänsyn tagen till det grundläggande syftet med lagstiftningen att hindra verkligt klandervärda integritetskränkande beteenden. Om denna avvägning av intressena i det enskilda fallet leder till att gärningen anses som försvarlig, är den inte straffbar. Det kan anmärkas att gärningen inte behöver bedömas som fullständigt acceptabel, lagtexten kräver inte mer än att den kan försvaras i sitt sammanhang.

Av utredningen framgår att B i hemlighet tog en bild på sin dotter när hon befann sig inomhus i sin bostad. Varken dottern eller hennes mamma kände till fotograferingen eller hade samtyckt till den. Som förhållandena var mellan B och mamman saknades det i praktiken förutsättningar för att hon skulle gå med på att han fick ta en bild. Syftet med fotograferingen var att han ville få en bild på sin dotter för att ha och titta på själv. Han ville också visa sin mamma och sin syster hur stor dottern blivit.

Det är uppenbart att även en förälder som inte har något umgänge med sitt barn kan ha en stark önskan att få ha en bild av barnet, och B har haft ett rimligt och i och för sig godtagbart intresse av att ha tillgång till ett nytaget fotografi på sin dotter. Fotograferingen har inte heller skett på något närgånget eller påträngande sätt. Det har varit fråga om en enstaka fotografering som inte varit ett led i upprepade kontaktförsök eller liknande. Dottern och hennes mamma har visserligen haft ett skyddsvärt intresse av att det inte togs någon bild på dottern som de inte hade samtyckt till. Utredningen ger emellertid inte stöd för att dottern genom fotograferingen utsatts för något nämnvärt ingrepp i sin personliga integritet.

Vid en avvägning mellan de intressen som ska beaktas får gärningen därmed anses ha varit försvarlig och alltså inte brottslig. B ska därför frikännas.

Försökte med mobil i schampoflaska filma flicka i dusch

En man i 50-årsåldern riggade en iPhone i en schampoflaska i ett försök att dolt spela in sina bekantas dotter i duschen. Mannen misslyckades och mobiltelefonen upptäcktes. Han dömdes 2022-11-10 för förberedelse till kränkande fotografering i Östersunds tingsrätt.

Domslut
Brott som B döms för

Förberedelse till kränkande fotografering, 4 kap 6 a § 1 st och 9 b § samt 23 kap 2 § 1 st brottsbalken, 2021-02-25, Åre

Åtal som B frikänns från

Försök till barnpornografibrott, 16 kap 10 a § 1 st 1 p och 17 § samt 23 kap 1 § brottsbalken, 2021- 02-25, Åre

Påföljd
80 dagsböter om 430 kr (34 400 kr)

Skadestånd
B ska betala skadestånd till A med 6 610 kr. B ska också betala ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 25 februari 2021 tills betalning sker.

Brottsofferfond
B ska betala en avgift till brottsofferfonden på 800 kr.

Ersättning och återbetalning
Staten ska stå för kostnaderna.
LW får ersättning av staten med 42 565 kr. Beloppet fördelas enligt följande:
• 28 696 kr arbete
• 5 082 kr tidsspillan
• 274 kr utlägg
• 8 513 kr mervärdesskatt

ME får ersättning av staten med 66 446 kr. Beloppet fördelas enligt följande:
• 35 811 kr arbete
• 12 290 kr tidsspillan
• 5 056 kr utlägg
• 13 289 kr mervärdesskatt

2. Yrkanden

2.1 Stämningsansökan, aktbilaga 5, 2022-01-21, åtalspunkt 1

Försök till barnpornografibrott, 16 kap 10 a § 1 st 1 p och 17 § samt 23 kap 1 § brottsbalken, 2021-02-25, Åre

Kränkande fotografering, 4 kap 6 a § 1 st brottsbalken, 2021-02-25, Åre

Gärningsbeskrivning

1.1 KRÄNKANDE FOTOGRAFERING

B har placerat en kamera i ett badrum med uppsåt att olovligen och i hemlighet ta upp film av målsäganden när hon befann sig i badrummet. Filmning har därefter skett, dock utan att målsäganden synts i bild. Det hände den 25 februari 2021 i Åre kommun. Fara för att brottet skulle fullbordas har förelegat.

B begick gärningen med uppsåt.

Åklagaren har i andra hand begärt att B ska dömas för förberedelse till kränkande fotografering enligt 4 kap. 6 a § 1 st. och 9 b § samt 23 kap. 2 § 1 st. brottsbalken.

1.2 FÖRSÖK TILL BARNPORNOGRAFIBROTT

B har försökt att skildra barn i pornografisk bild. Det hände den 25 februari 2021 i Åre kommun genom att B försökte filma målsäganden, som är under 18 år, när hon var naken i ett badrum. Fara för att brottet skulle fullbordas har förelegat. B, som kände till målsägandens ålder, begick gärningen med uppsåt.

2.2 Skadestånd

A har begärt att B ska betala skadestånd med 10 938 kr. Ränta yrkas enligt 6 § räntelagen å 10 310 kr från den 25 februari 2021 till dess full betalning sker och å 628 kr från den 18 juni 2021 till dess full betalning sker.

3. Skäl
3.1 Inställning

B har förnekat brott såvitt avser kränkande fotografering och försök till barnpornografibrott, men erkänt brott i enlighet med åklagarens andrahandsyrkande om förberedelse till kränkande fotografering. B har vidare medgett att betala skadestånd till A med 6 610 kr, varav 5 000 kr avser kränkning, 1 300 kr sveda och värk och 310 kr utlägg för tågresa, jämte yrkad ränta, samt bestritt skadeståndsskyldighet i övrigt.

3.2 Utredning

Åklagaren har som bevisning åberopat fotografier, syn av en videofilm samt förhör med målsäganden A och vittnet LH. Vidare har B hörts.

A har till styrkande av skadeståndsanspråket åberopat kontoutdrag, kvitto avseende köp av laddfodral samt förhör med hennes vårdnadshavare MH.

I målet är, genom samtliga förhörspersoners i dessa delar samstämmiga berättelser och den åberopade övriga bevisningen, följande utrett. B, A och LH är bekanta genom att A och LH är syskon och att LH är sambo med B:s dotter. De anlände den aktuella dagen till Åre där de skulle bo i en stuga. Efter att A sagt till de andra att hon skulle ta en dusch gick B först in i badrummet. Där placerade han en mobiltelefon i en preparerad schampoflaska. Flaskan var preparerad på så sätt att ett hål för telefonens kameralins hade skapats samt att botten på flaskan var kapad och därmed avtagbar. B startade en videoinspelning och placerade flaskan på en hylla på ett sådant sätt att hålet för kameralinsen var riktad mot duschen. B kände till att A var 16 år gammal vid gärningstillfället.

A har därutöver sammanfattningsvis berättat att hon stod mellan mobiltelefonen och duschen när hon klädde av sig, att hon drog för duschdraperiet när hon duschade, att hon efter att hon klivit ur duschen såg att det var något konstigt med schampoflaskan, att hon när hon gick närmare såg kameralinsen och kände igen att det var en iphonekamera, att det syntes att en videoinspelning var igång samt att hon därefter snabbt klädde på sig och gick ut.

Den åberopade videoinspelningen som förevisats är helt svart förutom att B syns i bild i någon sekund innan inspelningen stoppas. Inspelningens ljud förefaller dock i alla avseenden stämma överens med det ovan redovisade händelseförloppet. B har i förhör berättat att han preparerat schampoflaskan dagen innan, att han gjort detta i syfte att filma nakna personer, att han tidigare testat att det fungerade, att det var lätt hänt att kameralinsen hamnade ovanför hålet, att han efter att han placerat schampoflaskan på hyllan fick kalla fötter, att han därför tryckte ner på flaskan för att kameralinsen inte skulle vara vid hålet, att han inte kontrollerade om linsen var vid hålet eller inte, att han tittade filmen på sitt rum efter att han själv duschat, att han blev väldigt lättad när han såg att filmen bara var svart samt att han inte kan förklara varför han inte tog bort mobiltelefonen istället för att trycka ner på flaskan.

3.3 Skuld

B har erkänt att han agerat helt i enlighet med åklagarens gärningspåståenden, med undantag för hans invändning om att han ångrat sig och därför sett till att inspelningen inte skulle lyckas. Enligt tingsrätten framstår B:s invändning, i ljuset av att han inte kunnat lämna någon förklaring till varför han inte bara tog med sig mobiltelefonen och att han själv uppgett att han blev väldigt lättad när han såg att filmen bara var svart, som en uppenbar efterhandskonstruktion tillskapad för att undgå straffansvar. Invändningen lämnas därför helt utan avseende. B:s erkännande i övrigt får i alla delar får stöd av den övriga åberopade bevisningen. Det är därmed styrkt att B avsiktligen agerat så som åklagaren påstått.

3.3.1 Kränkande fotografering, fullbordat brott

Åklagaren har avseende kränkande fotografering i första hand yrkat att B ska fällas till ansvar för fullbordat brott. Av 4 kap. 6 a § första stycket brottsbalken framgår att den som olovligen med tekniskt hjälpmedel i hemlighet tar upp bild av någon som befinner sig bl.a. inomhus i en bostad döms för kränkande fotografering, om inte, enligt andra stycket, gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig. Av straffbestämmelsens lydelse framgår således att det är en förutsättning för ansvar att målsäganden tagits upp på bild. I den nu aktuella filmen syns inte målsäganden ens delvis i bild. Åtalet avseende kränkande fotografering, fullbordat brott, ska därför redan på denna grund ogillas.

3.3.2 Förberedelse till kränkande fotografering

Åklagaren har i andra hand yrkat att B ska fällas till ansvar för förberedelse till samma brott. Av 4 kap. 9 b § brottsbalken framgår, såvitt nu är av betydelse, att den som anbringar tekniskt hjälpmedel med uppsåt att utföra kränkande fotografering döms för förberedelse till kränkande fotografering.B har genom att placera den dolda mobiltelefonen i badrummet anbringat tekniskt hjälpmedel. Av hans egen berättelse framgår att syftet var att i hemlighet tar upp bild av målsäganden inne i badrummet. Förfarandet kan inte under några omständigheter anses försvarligt. B ska därmed dömas för förberedelse till kränkande fotografering.

3.3.3 Försök till barnpornografibrott

Av 16 kap. 10 a § första stycket brottsbalken framgår att den som skildrar barn i pornografisk bild döms för barnpornografibrott till fängelse högst två år. Brottspåståendet innefattar i allt väsentligt samma händelseförlopp för vilket B ska dömas för förberedelse till kränkande fotografering. I många situationer då en tilltalad genom sitt agerande uppfyller rekvisiten för flera olika brott, döms endast till ansvar för ett av brotten, varigenom de övriga brotten anses medbestraffade. Avseende förhållandet mellan brotten kränkande fotografering och barnpornografibrott uttryckets i förarbetena att det med hänsyn till bestämmelsernas delvis olika syften borde vara möjligt att döma för båda brotten i brottskonkurrens (se prop. 2012/13:69 s. 34). Enligt tingsrätten saknas bärande skäl att göra någon annan bedömning vad gäller förberedelse till respektive försök till samma brott. Det finns således förutsättningar att pröva om B ska dömas särskilt också för försök till barnpornografibrott. En första förutsättning för sådant ansvar är att filmen, för det fall målsäganden hade synts i bild, skulle vara att anse som pornografisk.

Med att en bild är pornografisk avses att den, utan att ha några vetenskapliga eller konstnärliga värden, på ett ohöljt och utmanande sätt skildrar ett sexuellt motiv. För att en bild av ett barn ska vara straffbar krävs att den enligt vanligt språkbruk och allmänna värderingar är pornografisk (se t.ex. prop. 1978/79:179 s. 9 och prop. 2009/10:70 s. 16). I förarbetena uttalas att avsikten inte är att straffbelägga all avbildning av nakna barn eller alla bilder där barns könsorgan kan urskiljas, även om sådana bilder skulle kunna stimulera en del människors sexualdrift. Bilder i vanliga familjealbum av nakna lekande barn är självfallet inte pornografiska. Inte heller är t.ex. en sekvens som skildrar barn i sexuella sammanhang i en vanlig spelfilm nödvändigtvis pornografisk. Avgörande torde vara vilket syfte en viss framställning har. Om ändamålet med framställningen väsentligen är att påverka åskådaren sexuellt kan det vara fråga om en pornografisk produkt. Men om framställningen har andra syften, t.ex. konstnärliga, torde den inte vara att beteckna som pornografisk (se prop. 1997/98:43 s. 82 och JO 1971 s. 561).

Utredningen visar inte annat än att det den ifrågavarande filmen, om gärningen hade fullbordats, hade skildrat att målsäganden klätt av sig naken och gått in i duschen samt att hon naken kommit ut ur duschen. Filmen hade således inte innehållit några, utöver nakenheten, pornografiska inslag i sig utan återspeglat den vardagliga händelsen att en person, i detta fall ett barn, klivit in i och klivit ut ur en dusch. Detta medför enligt tingsrätten, oaktat B:s syfte med sitt agerande, att den resulterande filminspelningen skulle ha befunnit sig på gränsen till att överhuvudtaget kunna anses pornografisk.

Är ett brott som avses i bestämmelsen om barnpornografibrott ringa, döms enligt andra stycket till böter eller fängelse högst sex månader. Av lagtexten framgår inte vilka omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om brottet är ringa. Bestämmelsen begränsar sig inte till enbart vissa gärningsformer, så som innehav av eller vissa fall av betraktande av barnpornografi, utan omfattar även den nu aktuella gärningsformen skildring. Enligt kommentaren till bestämmelsen torde köp och innehav av barnpornografi för eget bruk ofta kunna bedömas som ringa brott, om inte t.ex. antalet bilder är mycket stort eller om några andra av de omständigheter som räknas upp i femte stycket funnits utan att brottet bedömts som grovt (se JUNO, Kommentaren till 6 kap. 10 a § brottsbalken). De övriga omständigheter som anges i femte stycket är om brottet har begåtts yrkesmässigt eller i vinstsyfte, utgjort ett led i brottslig verksamhet som utövats systematiskt eller i större omfattning eller avsett bilder där barnen är särskilt unga, utsätts för våld eller tvång eller utnyttjas på annat särskilt hänsynslöst sätt. Inga av dessa omständighet aktualiseras i någon utsträckning vad gäller det du aktuella händelseförloppet. Det finns inte förutsättningar att hålla B straffrättsligt ansvarig för alternativa händelseförlopp som inte faktiskt utspelat sig. Enligt tingsrätten medför vad som nu sagts att den aktuella skildringen, om brottet hade fullbordats och förutsättningarna för straffansvar i övrigt skulle vara uppfyllda, skulle ha rubricerats som barnpornografi, ringa brott.

Av 16 kap. 17 § brottsbalken följer att endast barnpornografibrott av normalgraden är kriminaliserat på försöksstadiet. Åtalet avseende försök till barnpornografibrott ska därför ogillas.

3.4 Påföljd

B fälls nu till ansvar för förberedelse till kränkande fotografering. Brottslighetens straffvärde motsvarar ett kännbart bötesstraff. Några omständigheter som ger anledning att vid bestämmande av påföljden frångå straffvärdet har inte framkommit.

3.5 Skadestånd

A:s skadeståndsyrkande ska, i den del B medgett talan, bifallas.

A har därutöver yrkat ersättning för ytterligare 3 700 kr avseende sveda och värk samt 628 kr avseende ett laddfodral till trådlösa hörlurar. Till följd av tingsrättens bedömning i ansvarsdelen ska B förpliktas att ersätta A för den skada som gärningen orsakat henne.

3.5.1 Sveda och värk

Ersättning för sveda och värk kan betalas för akut fysiskt och psykiskt lidande. Det är den som yrkar ersättning som ska styrka att han eller hon drabbats av sådant akut fysiskt eller psykiskt lidande som är ersättningsgillt. Det saknas medicinsk utredning om i vilken utsträckning gärningen orsakat målsäganden sveda och värk. Det är inte heller fråga om en sådan gärning som ofrånkomligen orsakar sådan skada. Både målsäganden och hennes mamma MH har i förhör berättat om att målsäganden mått mycket dåligt till följd av gärningen. Även om det saknas anledning att ifrågasätta deras uppgifter kan det enligt tingsrätten inte genom deras berättelser anses styrkt att målsäganden drabbats av sådant akut psykiskt lidande att högre ersättning än de det av B medgivna beloppet om 1 300 kr ska utgå.

3.5.2 Laddfodral

A har i förhör berättat att hon på grund av den aktuella gärningen hastigt lämnade Åre med tåg och att hon, på grund av sitt mående, glömde kvar laddfodralet till hennes hörlurar när hon ca nio timmar senare klev av tåget. Det är A som har bevisbördan för att det finns ett tillräckligt orsakssamband mellan den brottsliga gärningen och den skada hon lidit. Enligt tingsrätten finns det, utifrån vad målsäganden och MH berättat om målsägandens mående, omständigheter som talar för att det föreligger ett samband mellan gärningen och att målsäganden glömde kvar laddfodralet på tåget. Enligt tingsrätten kan målsäganden dock inte anses ha styrkt att det förelegat ett sådant relevant orsakssamband att B ska hållas skadeståndsrättsligt ansvarig för detta. Skadeståndsyrkande ska därför i denna del lämnas utan bifall. 3.6

Ersättning

LW har rätt till ersättning för sitt arbete som offentlig försvarare och har yrkat ersättning för bl.a. 29,9 timmars arbete. Tingsrätten kan konstatera att målet från ett utredningsperspektiv framstår som helt okomplicerat och att den sammanlagda förhandlingstiden understiger tre timmar. Den totala tidsåtgången framstår därmed som väl hög. Målet innehåller visserligen vissa juridiska ställningstaganden av inte helt okomplicerad natur. Då försvaret inte berört dessa under målets handläggning kan detta dock svårligen motivera en högre tidsåtgång. Enligt tingsrätten ankommer det också på en offentlig försvarare att bedriva sitt arbete med ett visst mått av effektivitet. Sammantaget bedömer tingsrätten att en timlig tidsåtgång med hänsyn till uppdragets art och omfattning motsvarar knappa 20 timmar.

Den av målsägandebiträdet yrkade ersättningen är skälig och ska tillerkännas.

Kostnaden för försvararen och målsägandebiträdet ska, mot bakgrund av utgången i ansvarsdelen, stanna på staten.

3.7 Övriga frågor

Eftersom B fälls till ansvar för brott med fängelse i straffskalan ska han förpliktas betala föreskriven avgift till brottsofferfonden.