Kamerabutiker i Sapporo

セブン商会 – Camera seven

En mindre kamerabutik inriktad på att sälja begagnad kamerautrustning. Det som finns på dess hemsida är vad som finns inne i butik. I bland kan man finna guldkorn här inne.

Hemsida och karta

カメラコレクション – Camera collection

Sjunde våningen inne hos Tokyu Hands söder om Bic Camera och centralstationen. Här finns många kameror att fynda och i bra skick. Allt från äldre mätsökarkameror till nyare spegellösa digitalkameror.

Hemsida och karta

2nd Street

En kedja som egentligen inte är inriktad på att sälja kamerautrustning utan snarare som en loppis med ting i bra skick. Kamerautbudet är litet men behöver man en billig ny kamera i bra skick kan man börja leta här.

Hemsida och karta

ヨドバシカメラ  – Yodobashi camera

En av de två stora elektronikkedjor som finns i Sapporo. Bara ett tiotal meter väster om centralstationen i Sapporo. Yodobashi har ett poängsystem där 10% dras av för nästa köp. Köper man en kamera för 70 000 kr får man 7 000 kr att dra av vid nästa köp.

Hemsida och karta

ビックカメラ – Bic Camera

Den andra stora elektronikkedja som står att finna i Sapporo bara några hundra meter från Yodobashi och några tiotals meter sydöst om centralstationen. Även Bic Camera har ett liknande poängsystem som Yodobashi.

Hemsida och karta

Speedbooster för EOS M-kameror

Det kinesiska företaget Viltrox har precis släppt en speedbooster för Canon EOS M-kameror. Den syntes för första gång hos Photokina i Tyskland och nu har den dessutom kommit upp hos tillverkarens engelska sida. Speedboostern heter ”Viltrox EF-EOS M2” och är förvirrande likt ”VILTROX EF-EOS M” som enbart är en adapter utan linselement och som fungerar som Canons egna adapter för att kunna fästa EF-objektiv på en M-kamera.

Vad speedboostern däremot gör är att bättre nyttja objektivets potential genom att koncentrera ljuset från objektivet till att passa en mindre sensor, som ett brännglas.

Canons EF-objektiv har en bildcirkel som ska passa en sensor i småbildsformat, t.ex. en Canon EOS 6D med mått runt 35.8 mm x 23.9 mm. En M-kamera däremot, t.ex. Canon EOS M5 har ett sensormått på 22.3 mm x 14.9 mm vilket innebär att en hel del ljus går till spillo runt om den mindre sensorn.

”Viltrox EF-EOS M2” blir som en omvänd teleförlängare och brännvidden blir 0.71x kortare och ljusstyrkan förstärks med ungefär ett steg. Förenklat skulle man kunna säga att man med adaptern får motsvarande egenskaper hos en M-kamera som med en småbildskamera med större sensor, se Youtubeklippet nedan där en hemmagjord speedbooster använts.

Uppskattat pris kommer blir cirka €156 och man kommer kunna uppdatera speedboosterns firmware via USB.

Vikbar solpanel från Polaroid – SP100

För den som känner sig i behov av elektricitet även långt från närmsta eluttag och civilisation  har Polaroid framtagit batteripack som man kan använda tillsammans med solceller/solpaneler.

Batteripacken jag valde mellan var:

  • PS100 – 84 Wh med en maximal effekt på 80 W.
  • PS300 – 289,5 Wh med en maximal effekt på 100 W.
  • PS600 – 578 Wh med en maximal effekt på 300 W.

Alla tre kan använda sig av en 220-adapter för att kunna använda mindre batteriladdare eller för att kunna ladda sin bärbara dator.

Personligen gick jag efter Polaroid PS300 som är en balansgång mellan pris och effekt. Innan mitt köp läste jag genom recensionerna hos Amazon.

Utöver min Polaroid PS300 tillköptes även en vikbar solpanel från Polaroid, SP100, som är fullt kompatibel med just Polaroid PS300.

Valet av solpanel stod mellan SP50 med 50 W som uteffekt eller SP100 med 100 W i uteffekt. Det föll på SP100 för att få en rimlig laddning av PS300.

Polaroid SP100 väger 4,5 kg och för att man ska få en rimlig laddtid krävs det att man verkligen riktar solpanelen 90 grader mot solen och att det inte är moln i vägen.

Sidor med begagnade fotoprylar

År 2012 tipsade jag här på Kameratrollet.se om fotosidor värda ett besök. Denna gång blir det vilka sidor man kan finna begagnade kameror och objektiv hos.

Svenska sidor

 

 

Utländska sidor

  • Ebay – Världens största köp- och säljmarknad.
  • mpb.com – Köper och säljer inom U.S.A. och EU.

Canon EOS DCS 3c

Canon EOS DCS 3 är Canons andra digitala systemkamera och släpptes i juli 1995. Den första kamera i serien kom i mars, Canon EOS DCS 5, och en sista kamera, Canon EOS DCS 1, dök upp i december 1995.

Alla tre kameror släpptes i tre sensortyper. Färg (c), svartvit (m) eller infraröd (IR). Beroende på modell och beroende på sensortyp fick man olika ISO-tal. Som synes på bild står det Kodak på underdelen och Canon på ovandelen. Kodak var vid denna tid en stor tillverkare av digitala bakstycken och tidigare modeller hade bestått av Nikonkameror för analog film ombyggda för att passa ihop med Kodaks bakstycken. Med Canon EOS DCS 1, 2 och 3 valde Canon att inleda ett samarbete med Kodak och slå sig in på marknaden för digitalkameror.

Den analoga kamera Canon valde föll på Canon EOS 1N. I stället för en smidig liten kamera med bra ergonomi, som EOS 1N har, blev det en stor klump där handgreppet för högerhanden inte alls passar.

Referenspriset för en Canon EOS DCS 3 låg 1995 på 1,980,000 yen. I dag 2018 får man en Hasselblad H6D-50c för 2,009,880 yen. Det var alltså inte en kamera för folket.

Egenskaper

Canon EOS DCS 3 har en upplösning på nästan 1,3 megapixlar och en mindre CCD-sensor som jämfört med 35mm-formatet har en beskärningsfaktor på 1,5 gånger. I sökaren artar det sig som så att man ser en markering över området som kommer fångas på bild.

Seriebildstagningen ligger på 2,7 bilder/sekund och med en minnesbuffert på 16MB kan man ta tolv bilder innan bufferten slår i tak. Kameran fotograferar i råformat och använder Kodaks egna TIF-format som egentligen är DCR-filer.

Totalt finns det fem korsformade autofokuspunkter som ligger i en kort vågrät linje i mitten på sökaren.

ISO-spannet går från ISO 200 i hela steg upp till ISO 1600, men i princip är det enbart ett ISO-värde (ISO 200) där när man ändrar ISO-värde enbart underexponerar ett steg för varje höjning. Med samma slutartid och samma bländare får man samma resultat oavsett om man använder ISO 200 eller ISO 1600.

Bakstycket från Kodak saknar bildvisningsskärm. Detta kom först med Canon D2000 år 1998. I stället hittar man en mindre LCD-skärm som visar batteristatus och kvarvarande bilder man kan ta på sitt minneskort (PCMCIA-ATA). Det finns en delete-knapp för borttagning av bildfiler men den tar enbart bort den sista bild man har på sitt kort. Bredvid deleteknappen finns en inspelningsknapp för ljudinspelningar som sparar i .wav-format.

Att få en kamera från 1995 att fungera år 2018

Batteriet i denna kamera är ett NiCd från just 1995. Eftersom jag inte fann ett passande reservbatteri och eftersom jag inte fick med en laddare bestämde jag mig för en egen lösning. Med åtta AA-batterier på 1,2V och en ”sockerbit” har jag kopplat förbi originalbatteriet och har mitt batteripack löst utanför.

Som minneskort använder jag en PCMCIA-adapter för CF-kort. På så vis kan jag fortfarande använda min nya kortläsare och ett CF-kort. Adaptern accepterar dock inte vilket kort som helst utan kräver ett i filstorlek mindre och äldre sådant.

För att koppla samman kamera med dator krävs SCSI-sladd och en äldre dator. Jag har ingetdera varvid jag formaterar kortet i min dator (Ubuntu 16.04) med standardinställningar.

Bildfiler

Kameran sparar som tidigare nämnt bildfiler i TIF-format. Det är dock inget öppet format utan det rör sig om Kodaks egna råfil. Råkonverteraren  RawTherapee kan om man döper om .TIF till .DCR (Kodaks råformat) läsa råfilerna. I terminalen i Ubuntu kan man för att ändra alla filer i en mapp skriva:

 $ rename.ul .TIF .DCR *TIF

Råkonverteraren darktable får från version 2.4.6 stöd efter att jag laddat upp och skickat in en råfil åt https://raw.pixls.us/.

På grund av avsaknaden av ett lågpassfilter är risken för moiré överhängande. Sensorn är dessutom bra på att fånga upp infrarött ljus och allt rött får en mer rosa ton. I RawTherapee anser jag att LGV som demosaicing-metod ger bäst resultat för få så få bildfel som möjligt.

Bildartefakter från Canon EOS DCS 3c syns på gräsandens vinge.

Det röda runt texten går åt rosa vilket bör bero på infrarött ljus.
Ängelholms kommunhus. Lägg märke till grenverken.

Panoramaprogrammet Hugin

Öppen källkod

Hugin bygger på öppen källkod vilket innebär att koden är fri att förändra och att vem som helst får använda den utan att behöva betala. Med Hugin kan man bygga ihop bilder och på så vis få bilder med högre upplösning. Man inte heller bära med sig ett vidvinkelobjektiv eftersom man fotograferar delar av motivet för sig.

I Hugin finns även möjlighet till att skapa objektivkorrigeringsprofiler, se filmklippet nedan. Det är bland annat så projektet Lensfun skapar sina fria objektivkorrigeringsprofiler som används i RawTherapee och darktable.

Förinställningar

I file>Settings kan man under fliken Allmän ändra till svenska och starta om. Eftersom jag har 64GB i ramminne har jag utökat cache-minnet till 50GB. Har man 4GB ram bör man använda 3GB cache och har man 16GB ram bör man använda 10-12GB ram.

Under fliken Program har jag aktiverat GPU, d.v.s. grafikkortsacceleration. Det betyder att grafikkortet tar över beräkningar som processorn annars skulle ha gjort. Fördelen är att processen snabbas upp. Nackdelen är att Hugin kan krascha.

Enblend och Enfuse är själva motorerna i Hugin. Dessa jobbar med en tråd om man inte väljer enblend-mp och enfuse-mp i stället för enblend och enfuse. Min dator har 32 trådar och ska man begränsa sig till 1 tråd tar det lång tid att processa bilder.

Under grundvärde har jag tillagt

--fine-mask

för att få bort en bugg. Har man problem med röda, gröna och blåa pixlar i den färdiga bildens skuggor lägger man till

--no-ciecam

vid både Enblends och Enfuses grundvärden.

Använda programmet

Bilder på Kronborg slott nedan är vad jag kommer använda mig av. Totalt rör det sig om 38 bilder.

Välj Läs in bilder och markera samtliga bilder.

När bilderna är inladdade väljer man Justera. Hugin parar nu ihop bilderna med varandra.

När den är färdig väljer jag fliken Beskärning och autobeskärning. Vill jag ha med litet av det svarta fältet drar jag ut beskärningsrutan. Behöver man vrida på motivet kan det vara bra att ha marginaler.

Gå nu tillbaka till fliken Assistent och klicka på Skapa panoramabild.

Kronborg slott, bestående av 38 bilder och runt 40 megapixlar.

Bild överst: Cristian Marchi (CC BY-SA 3.0)

Darktable nu för Windows

Darktable var programvaran som fick mig att övergå till Linux. Det fanns enbart till Linux och till OS X men inte till Windows. Det är enklare än RawTherapee men ändå kompetent. Framför allt är det gratis och bygger på öppen källkod. Jag skulle personligen säga att det är den öppna källkodens motsvarighet till Adobe Lightroom.

Utvecklarna bakom råkonverteraren har länge motsatt sig en Windowsversion då de inte hittat någon programmerare som varit beredd att axla rollen för att ge Darktable en lång Windowssupport. Sedan en vecka tillbaka det dock ändrats och nu kan även Windowsanvändare dra nytta av en hyfsat stabil Windowsversion. Ladda ned den senaste version du finner från diskussionsplattformen Pixls.us och testa själv. Tips och tricks på svenska finner du vidare här hos Kameratrollet.