Inlägg

Publicerat

Yngre kvinna ofredad vid Östra vägen i Ängelholm

Yngre kvinna ofredad Östra vägen i Ängelholm

Runt 18-tiden i dag blev en kvinna i 20-årsåldern antastad av en man vid korsningen Östra vägen/Nyhemsleden. Han ska ha följt efter henne från rondellen vid Östra vägen/Landshövdingevägen. Efter att på cykelvägen passerat Coop ska han strax efter övergångsstället och ner mot Ängavången tagit tag i kvinnans arm och medan han drog sagt åt henne att följa med.

En förbipasserande mamma med barnvagn avbröt händelsen genom att ryta ifrån och skrika ”släpp henne, du rör inte henne igen”. Mannen försvann mot brandstationen.

Kvinnan uppfattade mannen som medelålders, kort, tanig och talade svenska utan brytning. Ansiktet låg i mörker p.g.a. en hoodie. Händelsen är polisanmäld.

Kvinnan vill tacka den mamma som i kväll grep in och avbröt mannen.

Publicerat

Frias efter oavsiktlig filmning i Arlandas säkerhetskontroll

En man i 60-årsåldern råkade den 18 april 2022 sätta i gång filminspelningen i Arlandas säkerhetskontroll där det råder avbildningsförbud. Han friades både i Attunda tingsrätt såväl som i Svea hovrätt. Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än den som tingsrätten gjort.

Nedan finns finns tingsrättens dom.

Domslut

Åtal som B frikänns från

Olovlig avbildning av skyddsobjekt, 7 § 2 st och 30 a § skyddslagen (2010:305), 2022-04-18 05:41, Sigtuna

Sekretess

Sekretessen enligt 18 kap 8 § p. 5 offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska fortsätta vara tillämplig för de filmsekvenser som förevisats under tingsrättens huvudförhandling inom stängda dörrar.

Ersättning och återbetalning

LGB får ersättning av staten med 5 601 kr. Beloppet fördelas enligt följande:
• 4 065 kr arbete
• 416 kr utlägg
• 1 120 kr mervärdesskatt

2. Yrkanden

2.1 Stämningsansökan, aktbilaga 1, 2022-05-12, åtalspunkt 1

Olovlig avbildning av skyddsobjekt, 7 § 2 st och 30 a § skyddslagen (2010:305), 2022-04-18, Sigtuna

Gärningsbeskrivning

1.1 OLOVLIG AVBILDNING AV SKYDDSOBJEKT

B har brutit mot ett förbud mot att göra avbildningar inom skyddsobjekt enligt skyddslagen genom att filma ett skyddsobjekt. Det hände den 18 april 2022 på Säkerhetskontroll D, T5, Stockholm-Arlanda, Sigtuna kommun.

B begick gärningen med uppsåt eller av oaktsamhet.

3. Skäl

INSTÄLLNING

B har förnekat gärningen och uppgett följande. Han har i vart fall inte agerat av uppsåt eller av oaktsamhet. Om tingsrätten finner att han filmat ett skyddsobjekt har detta skett av misstag och under sådana förhållanden att han inte kan anses ha varit oaktsam.

UTREDNING

Åklagaren har åberopat anmälan, fotografier samt övervakningsfilm och film från B:s mobiltelefon. Kortare delar ur filmerna har spelats upp under huvudförhandlingen.

B har åberopat skriftlig bevisning i form av en skiss över säkerhetskontrollen samt meddelande från Apple-supporten.

B har hörts.

Vidare har vittnet IA hörts på åklagarens begäran.

DOMSKÄL

Den åtalade gärningen påstås ha skett då B passerade genom säkerhetskontrollen på Arlanda flygplats.

Genom den utredning som lagts fram är det inledningsvis klarlagt att en kortare filmsekvens inifrån säkerhetskontrollen från den aktuella dagen påträffats i JB:s mobiltelefon samt att säkerhetskontrollen utgör ett skyddsobjekt enligt skyddslagen. Genom bl.a. vittnet IA:s uppgifter är det vidare utrett att det är B som påbörjat inspelningen innan vittnet någon sekund in i inspelningen tog mobiltelefonen ifrån denne.

De objektiva rekvisiten i gärningsbeskrivningen är därmed uppfyllda. Fråga är om B begått gärningen uppsåtligen eller av oaktsamhet, vilket är en förutsättning för att han ska kunna dömas till ansvar för brott.

B har gjort gällande dels att han inte sett skylten om förbud mot avbildning av skyddsobjekt då skylten inte varit synlig från den gång på sidan av säkerhetskontrollen – avsedd för handikappade – som han passerade och att han därmed inte känt till förbudet, dels att han inte varit medveten om att han startat någon inspelning på mobiltelefonen. Han har vidare uppgett att skälet till att han hade mobiltelefonen framme – vilket framgår av övervakningsfilmen från säkerhetskontrollen – var att hans dotter vid ett par tillfällen ringde honom via FaceTime och att han därför tog upp telefonen för att avvisa samtalen. Han har genom Apple-supporten i efterhand fått besked om att det är möjligt att genom FaceTime få i gång en inspelning på mobiltelefonen och antar därför att det är det som har skett honom ovetandes.

När det gäller uppgiften om att skyltarna inte varit synliga för B finner tingsrätten i och för sig att det är klarlagt att det fanns skyltar om förbud mot avbildning av skyddsobjekt vid säkerhetskontrollen. Någon utredning om exakt var dessa varit placerade har inte presenterats. Det är därmed inte tillförlitligt utrett att skyltarna om förbud mot avbildning av skyddsobjekt varit synliga från den gång där B passerat genom säkerhetskontrollen och att han därför varit medveten om förbudet mot avbildning eller ens om att han befann sig inom ett område som utgjorde skyddsobjekt.

Det går heller inte att utesluta att B av misstag slagit i gång inspelningen på sätt som han gjort gällande. Utredning i fråga om B avvisat några FaceTime-samtal saknas. Övervakningsfilmen där det framgår att B tar fram mobiltelefonen och sedan håller den i maghöjd under viss tid jämfört men den mycket korta filmsekvens som påträffats i hans mobil samt meddelandet från Apple-supporten ger närmast stöd åt att det faktiskt gått till på sätt som B hävdat.

Vid ovan förhållanden är det inte påvisat att gärningen har begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet. Åtalet ska därför ogillas.

ÖVRIGT

Försvararen ska tillerkännas begärd ersättning som är rimlig. Med hänsyn till utgången i skulddelen ska kostnaden för försvararen stanna på staten.

Publicerat

Anskaffarfrihet och avbildningsförbud vid skyddsobjekt

Skyddsobjekt med avbildningsförbud

Sedan 2015 då Högsta domstolen friade DN:s fotograf som fotograferat ett skyddsobjekt med avbildningsförbud har media kunnat hänvisa till anskaffarfrihet i liknande fall. Från och med 1 januari 2023 är nu det kryphålet tilltäppt.

Tryckfrihetsförordningen har uppdaterats med följande text:

”12 § Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om

7. ansvar och ersättningsskyldighet för överträdelse av förbud mot att göra avbildningar, beskrivningar eller mätningar av eller inom byggnader, andra anläggningar, områden eller andra objekt som är av betydelse för Sveriges totalförsvar, om förbudet behövs med hänsyn till intresset av ett förstärkt skydd mot allvarlig brottslighet eller mot röjande av hemliga uppgifter som rör totalförsvaret, eller till intresset av att skydda allmänheten mot skada till följd av militär verksamhet.”

Publicerat

Paradise hotel-deltagare döms efter förstörd mobiltelefon

Två Paradise hotel-deltagare träffades på Sumerburst 2019. Den manlige deltagaren störde sig på en mobilfilmning och slog i väg telefonen. Han dömdes 2022-12-22 i Stockholms tingsrätt för skadegörelse.

Bild från polisens förundersökningsprotokoll.

Domslut
Brott som B döms för

Skadegörelse, 12 kap 1 § brottsbalken, 2019-08-30, Stockholms stad

Påföljd

Tidigare utdömd påföljd ska avse även den nya brottsligheten. (Villkorlig dom, Göteborgs tingsrätt.)

Skadestånd

B ska betala skadestånd till A med 1 400 kr. B ska också betala ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 30 augusti 2019 tills betalning sker. B ska betala skadestånd till Länsförsäkringar Stockholm med 5 053 kr. B ska också betala ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 30 augusti 2019 tills betalning sker.

Brottsofferfond

B ska betala en avgift till brottsofferfonden på 800 kr.

Yrkanden

Stämningsansökan, aktbilaga 1, 2021-02-12, åtalspunkt 1

Åklagaren har begärt att B ska dömas för skadegörelse enligt 12 kap 1 § brottsbalken.

Gärningsbeskrivning

Bhar förstört A:s mobiltelefon genom att kasta den i marken, så att det blev skador för 6 453 kr. Det hände den 30 augusti 2019 på Stadion, Lidingövägen, Stockholms stad. Egendomen tillhörde A.

B begick gärningen med uppsåt.

Skadestånd

A har begärt att Bska betala skadestånd med 1 400 kr. Beloppet avser ersättning för erlagd självrisk. Ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) har begärts på beloppet från den 30 augusti 2019 tills betalning sker.

Länsförsäkringar Stockholm har begärt att B ska betala skadestånd med 5 053 kr.

Beloppet avser ersättning för utbetalt försäkringsersättning. Ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) har begärts på beloppet från den 30 augusti 2019 tills betalning sker.

Inställning

B har förnekat brott och bestritt skadeståndsanspråken.

Utredningen i målet

Åklagaren har åberopat fotografier, ersättningsbeslut från Länsförsäkringar och anmälan.

B har hörts över åtalet. På åklagarens begäran har förhör hållits med målsäganden A och vittnet LJ.

Det är i målet ostridigt att solen gick ner några timmar innan den aktuella händelsen.

Skäl

Skuld

Den 30 augusti 2019 var de inblandade i målet på festivalen Summerburst. Det är ostridigt i målet att A:s mobiltelefon på något sätt fallit till marken så att det uppstod skador på den. Skadorna var så omfattande att A var tvungen att köpa en ny telefon. Frågan är om B skadat telefonen och om det i så fall har skett med uppsåt.

B har erkänt att han slagit undan telefonen, men anfört att han inte insett att det varit en telefon och att han inte slängt telefonen i marken med avsikt. Han har uppgett att LJ filmade med blixt och var mycket närgången. Han råkade därför slå till mobilen så att den föll i marken. Han har vidare uppgett att han inte har några problem med att bli filmad och att det framstår som orimligt att han skulle reagera så negativt på det att han skulle slänga mobilen i marken. Han bråkade inte med någon vid tillfället.

Mot B:s uppgifter står målsäganden A:s och vittnet LJ:s uppgifter. De har båda berättat följande. LJ höll på att filma A med A:s telefon när B blev upprörd. B tog telefonen från LJ och kastade den hårt i marken. B var arg och kastade medvetet telefonen i marken. B hade precis innan stått och bråkat med sitt ex.

LJ har utöver vad som angetts ovan uppgett att det absolut inte var en olyckshändelse att B kastade mobilen i marken, att B stod en bit bort när hon filmade och att det verkade som att han blev arg för att hon filmade när han stod och bråkade med sitt ex. Det kan ha varit så att han uppfattade det som att hon filmade honom, men hon filmade A. LJ har uppgett att B inte kan ha blivit bländad av att hon filmade.

Både A och LJ har uttryckt osäkerhet kring detaljerna kring händelsen, eftersom det är länge sedan i dag. De har också uppgett att de hade druckit alkohol vid tillfället.

Tingsrätten gör följande bedömning. A och LJ har lämnat uppgifter som överensstämmer i de viktigaste delarna av händelseförloppet. En viss försiktighet är påkallad vid bedömningen av deras uppgifter, eftersom det har gått över tre år sedan händelsen och eftersom de hade druckit alkohol vid tillfället. En viss försiktighet är också påkallad när det gäller A:s uppgifter, eftersom hon uppgett att hon är nära vän med B:s ex. LJ har dock lämnat sina uppgifter under ed och uppgett att hon inte har någon närmare relation till parterna. A och LJ har entydigt gett uttryck för att B med vilje kastat A:s telefon i marken. LJ har också uppgett att hon inte stod särskilt nära B och att hon inte kan ha bländat honom när hon filmade. AB:s uppgifter om händelseförloppet framstår därmed som en ren efterhandskonstruktion, och kan lämnas utan avseende. B ska därför dömas för skadegörelse på det sätt som åklagaren påstått.

Påföljd

Straffvärdet för gärningen är en månads fängelse. Följande måste dock beaktas. Gärningen begicks den 30 augusti 2019, d.v.s. för över tre år sedan. Det har inte framkommit att B skulle vara att lasta för att avgörandet i målet dröjt. Med hänsyn till detta är straffmätningsvärdet något lägre. Vidare dömdes B av Göteborgs tingsrätt den 2 december 2020 för åtta bidragsbrott till villkorlig dom samt dagsböter. Gärningen i detta mål är nyupptäckt i förhållande till Göteborgs tingsrätts dom. Den brottslighet som nu är aktuell är med hänsyn till påföljden utan nämnvärd betydelse i förhållande till den brottslighet som omfattades av Göteborgs tingsrätts dom. Påföljden i Göteborgs tingsrätts dom ska därför även omfatta brottsligheten i detta mål. Det innebär att B inte döms till någon ny påföljd.

Skadestånd

Eftersom B döms för skadegörelse ska han ersätta A och Länsförsäkringar Stockholm för deras respektive skada. Genom den skriftliga bevisningen och A;s uppgifter är det utrett att deras respektive skada uppgår till de begärda beloppen. B ska därför ersätta dem i enlighet med vad som framgår av domslutet.

Övriga frågor

Eftersom B döms för brott med fängelse i straffskalan ska han betala lagstadgad avgift till brottsofferfonden.

Publicerat

Prejudikat från HD – Dottern i fönstret B 419-22

DOMSLUT

Högsta domstolen ändrar hovrättens dom på det sättet att antalet dagsböter bestäms till 30.

LE ska få ersättning av allmänna medel för försvaret av B i Högsta domstolen med 14 420 kr. Av beloppet avser 11 536 kr arbete och 2 884 kr mervärdesskatt. Staten ska svara för kostnaden.

YRKANDEN I HÖGSTA DOMSTOLEN

B har yrkat att Högsta domstolen ska frikänna honom från ansvar för kränkande fotografering.

Riksåklagaren har motsatt sig att hovrättens dom ändras.

Högsta domstolen har meddelat det prövningstillstånd som framgår av punkten 3.

DOMSKÄL
Bakgrund

1. B har efter en vårdnadstvist inte haft kontakt med sin dotter sedan hon var två år. Vid gärningstillfället stannade B sin bil utanför det hus där dottern och hennes mamma har sin bostad och tog ett fotografi av dottern när hon befann sig inomhus vid ett fönster. Dottern var då tio år. Fotograferingen skedde utan att dottern eller hennes mamma kände till eller hade samtyckt till fotograferingen. B skickade bilden till barnets mormor med texten ”Hon har blivit stor det lilla livet. Kommer alltid älska henne över allt annat på denna jord. Be [barnets mamma] ringa mig. Hon och jag behöver prata. Du har mitt nummer.”

2. Tingsrätten dömde B för kränkande fotografering och bestämde påföljden till 60 dagsböter om 50 kr. Hovrätten har fastställt tingsrättens domslut.

Frågan i Högsta domstolen

3. Högsta domstolen har meddelat prövningstillstånd med utgångspunkt i vad hovrätten funnit utrett om det faktiska händelseförloppet och uppsåt. Frågan är om fotograferingen var försvarlig och därmed ansvarsfri enligt 4 kap. 6 a § andra stycket brottsbalken.

Kränkande fotografering

Straffbestämmelsen

4. Den som olovligen med tekniskt hjälpmedel i hemlighet tar upp bild av någon som befinner sig inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme döms för kränkande fotografering till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig, ska det inte dömas till ansvar. För straff- ansvar krävs uppsåt beträffande samtliga gärningsrekvisit. (Se 4 kap. 6 a § brottsbalken.)

Fotografering

5. Vad som straffbeläggs är att med tekniskt hjälpmedel ta upp bild, dvs. själva fotograferandet eller filmandet. Straffbestämmelsen är avsedd att vara teknikneutral och omfatta såväl fotografering som filmning och annan bildupptagning (se prop. 2012/13:69 s. 23 och 39). Det ställs inte något krav på att fotograferingen ska ha skett på ett närgånget eller påträngande sätt eller att bildens innehåll i det enskilda fallet ska vara kränkande; i stället har lagstiftaren angett platser där det typiskt sett kan vara känsligt ur integritets- synpunkt att bli fotograferad.

I en bostad m.m.

6. Lagstiftarens avsikt har varit att ge brottet kränkande fotografering en så restriktiv utformning att den blir tillämplig endast på vissa platser där det framstår som verkligt angeläget att undvika eller beivra intrång i den personliga integriteten och där behovet av rättsskydd är särskilt stort. Straffbestämmelsen har därför avgränsats till situationer där den som blir fotograferad befinner sig på en plats som tillhör den enskildes privata miljö eller som annars är avsedd för särskilt privata förhållanden. Det rör sig om sådana platser där den enskilde kan göra anspråk på en fredad personlig sfär och därför normalt inte ska behöva tåla att bli fotograferad i hemlighet utan medgivande eller uttryckligt stöd av tillåtande bestämmelser. (Se a. prop. s. 18 och 27 f.)

7. Brottet omfattar fotografering av någon som befinner sig ”inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme”. Straffansvaret omfattar som huvudregel även fall då en person håller sig fullt synlig i ett bostadsfönster. Vidare är bestämmelsen tillämplig oavsett om fotograferingen sker inne i eller in i bostaden och oavsett vems bostaden är. Däremot omfattar straffbestämmelsen inte fotografering av någon som befinner sig på en balkong, på en altan eller i en trädgård, eftersom man på sådana platser i allmänhet får räkna med att bli iakttagen av andra personer. (Se a. prop. s. 26 f. och 40.)

I hemlighet och olovligen

8. För att det ska vara straffbart att fotografera någon som befinner sig t.ex. i en bostad krävs det att fotograferingen sker i hemlighet och olovligen. Bildupptagningen måste ha gjorts på ett sätt som kunnat medföra att den fotograferade inte uppfattade att han eller hon blev fotograferad. Den tekniska utrustningen ska ha hållits helt dold för den fotograferade eller denne ska i vart fall ha varit totalt omedveten om att bilder tas upp (jfr ”Webbkameran” NJA 2018 s. 844). Fotograferingen är lovlig om den sker med samtycke. Samtycket ska lämnas av någon som är behörig att förfoga över intresset av att värna den enskilde mot kränkande fotografering, vilket normalt är den som ska fotograferas.

Försvarlig fotografering

9. Det ska inte dömas till ansvar om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig (4 kap. 6 a § andra stycket brottsbalken). Frågan om gärningen är försvarlig får avgöras genom en helhetsbedömning i det enskilda fallet, där det intresse som fotografen företräder vägs mot den enskildes intresse av skydd mot kränkande fotografering. Det måste alltså finnas omständigheter som gör det försvarligt att i hemlighet och utan samtycke fotografera någon, vilket framgår bl.a. av lagstiftningens uttryck att ”gärningen” ska vara försvarlig.

10. Utgångspunkten måste då vara att lagstiftningen har begränsats till typsituationer där intrång skett i den personliga integriteten och där behovet av rättsskydd är särskilt stort. Det intresse som ska kunna uppväga fotograferingen måste därför normalt vara av en viss tyngd. I samma riktning pekar uttalanden i lagens förarbeten. Det talas där om nyhetsförmedling och andra mycket betydelsefulla samhälleliga intressen. Vidare nämns att fotografering som utgör inslag i t.ex. ett vetenskapligt arbete eller som låter sig försvaras av konstnärliga hänsyn kan vara försvarlig, låt vara att den enskildes skydd mot fotografering i de allra flesta sådana fall lär väga tyngre. (Se a. prop. s. 41 f.)

11. Ordalydelsen i 6 a § första stycket omfattar även fotografering i vardagliga situationer, t.ex. inom en familj, där ingreppet i den fotograferades privata sfär är obetydligt eller till och med obefintligt. Så kan vara fallet när en sådan fotografering sker i familjens bostad utan att ett uttryckligt samtycke inhämtas och utan att den fotograferade är medveten om fotograferingen. Att döma av lagens förarbeten har avsikten emellertid varit att sådana vardagliga situationer ofta ska falla utanför det straffbara området. Närmast får det ske genom en tillämpning av regeln om försvarlighet i andra stycket. Den regeln måste därför förstås så att den öppnar för en avvägning där det tas hänsyn till ett motintresse som inte är fullt så tungt som det som normalt krävs (jfr p. 10), nämligen om intrånget i den privata sfären i ett enskilt fall framstår som förhållandevis obetydligt. I bedömningen av om gärningen varit försvarlig kan det vägas in om det är rimligt att kräva av fotografen att han eller hon skulle ha inhämtat samtycke eller i förväg uppmärksammat den fotograferade om avsikten att ta en bild.

12. Det kan tilläggas att det inte finns någon bestämmelse om att det inte ska dömas till ansvar om fotograferingen med hänsyn till omständigheterna är mindre allvarlig (jfr t.ex. 4 kap. 7 a §). Bedömningen i detta fall

13. B fotograferade sin dotter när hon befann sig inomhus i sin bostad. Varken dottern eller hennes vårdnadshavare kände till fotograferingen eller hade samtyckt till den. Vid sådana förhållanden är utgångspunkten att han ska dömas för kränkande fotografering. Om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter var försvarlig ska han dock inte dömas till ansvar.

14. B har berättat att syftet med fotograferingen var att få ett fotografi av sin dotter. Han ville också visa sin mamma och sin syster hur stor hans dotter hade blivit.

15. Det är i och för sig förståeligt att en förälder som inte har någon kontakt med sitt barn kan vilja ha ett fotografi av barnet. Att B haft intresse av ett fotografi av dottern medför dock inte att det varit försvarligt att han i hemlighet och utan samtycke fotograferade dottern när hon befann sig i sin bostad. Det var inte fråga om en sådan vardaglig situation där det inte var rimligt att hämta in samtycke till eller i förväg uppmärksamma om fotograferingen (jfr p. 11).

16. Inte heller i övrigt har omständigheterna varit sådana att gärningen var försvarlig på det sätt som avses i 4 kap. 6 a § andra stycket brottsbalken. B ska därför dömas för kränkande fotografering.

Påföljd

17. Vid bestämning av antalet dagsböter måste beaktas att det varit fråga om en enstaka fotografering som inte varit något led i upprepade kontakt- försök eller liknande. Vidare har B:s syfte inte varit att sprida bilden till andra än ett par nära släktingar. Gärningen har härigenom varit mindre allvarlig och påföljden kan därför stanna vid 30 dagsböter.

SKILJAKTIG MENING

Justitieråden Johnny Herre och Dag Mattsson är skiljaktiga och ogillar åtalet. De anför följande.

I förarbetena till lagstiftningen görs omfattande och ganska detaljerade uttalanden om vad som kan anses vara en försvarlig gärning som är fri från ansvar (se prop. 2012/12:69 s. 30 f. och 41). Det som sägs där får ses som illustrationer och kan inte i sig ges den betydelsen vid tillämpningen att det straffbara området utvidgas i förhållande till vad som följer av lagtexten.

Avgörande är därför den innebörd som framgår av straffstadgandets ordalydelse, med beaktande av den grundläggande utgångspunkten för lagstiftningen att brottet ska omfatta endast verkligt klandervärda beteenden där det framstår som stötande för rättskänslan att en persons integritet inte respekteras och där behovet av rättsskydd är särskilt stort (jfr t.ex. a. prop. s. 18, 24 och 27). Detta är en utgångspunkt som inte är inskränkt bara till paragrafens första stycke utan som gäller för hela stadgandet. Föreskriften om försvarlighet är – även om den lagtekniskt lagts som ett eget andra stycke – en integrerad del av de fastlagda förutsättningarna för straffrättsligt ansvar.

Eftersom det är fråga om en bedömning av försvarligheten i gärningen, ska den hemliga fotograferingen vägas mot de andra intressen som gör sig gällande i det aktuella sammanhanget. Vid bedömningen av om ett annat sådant relevant intresse gör gärningen försvarlig ska samtliga omständigheter beaktas. I lagtexten framhålls särskilt syftet med fotograferingen som en omständighet av betydelse.

I detta avseende innehåller lagtexten alltså inte någon begränsning utan alla relevanta motintressen ska beaktas. Det står klart att den fotograferades eget intresse kan motivera en fotografering, även i ett fall där ett samtycke inte kan anses föreligga. Vidare kan en fotografering bedömas som försvarlig med hänsyn till allmänna samhällsintressen, t.ex. i samband med nyhetsförmedling. Också en närståendes intresse kan göra en fotografering försvarlig, t.ex. en vardaglig fotografering inom familjen. Som lagtexten är utformad utesluter den inte heller att fotografens enskilda intresse kan medföra att en fotografering bedöms vara försvarlig.

Den enskildes intresse av respekt för sin integritet ska på detta sätt vägas mot det intresse som kan motivera den hemliga fotograferingen. Av lagtexten och straffstadgandets ändamål kan inte den slutsatsen dras att det då skulle krävas att motintresset generellt sett ska ha viss tyngd för att få genomslag. Avgörande måste i stället vara vad som vid ett allmänt synsätt kan framstå som rimligt i just den situation som är aktuell, med hänsyn tagen till det grundläggande syftet med lagstiftningen att hindra verkligt klandervärda integritetskränkande beteenden. Om denna avvägning av intressena i det enskilda fallet leder till att gärningen anses som försvarlig, är den inte straffbar. Det kan anmärkas att gärningen inte behöver bedömas som fullständigt acceptabel, lagtexten kräver inte mer än att den kan försvaras i sitt sammanhang.

Av utredningen framgår att B i hemlighet tog en bild på sin dotter när hon befann sig inomhus i sin bostad. Varken dottern eller hennes mamma kände till fotograferingen eller hade samtyckt till den. Som förhållandena var mellan B och mamman saknades det i praktiken förutsättningar för att hon skulle gå med på att han fick ta en bild. Syftet med fotograferingen var att han ville få en bild på sin dotter för att ha och titta på själv. Han ville också visa sin mamma och sin syster hur stor dottern blivit.

Det är uppenbart att även en förälder som inte har något umgänge med sitt barn kan ha en stark önskan att få ha en bild av barnet, och B har haft ett rimligt och i och för sig godtagbart intresse av att ha tillgång till ett nytaget fotografi på sin dotter. Fotograferingen har inte heller skett på något närgånget eller påträngande sätt. Det har varit fråga om en enstaka fotografering som inte varit ett led i upprepade kontaktförsök eller liknande. Dottern och hennes mamma har visserligen haft ett skyddsvärt intresse av att det inte togs någon bild på dottern som de inte hade samtyckt till. Utredningen ger emellertid inte stöd för att dottern genom fotograferingen utsatts för något nämnvärt ingrepp i sin personliga integritet.

Vid en avvägning mellan de intressen som ska beaktas får gärningen därmed anses ha varit försvarlig och alltså inte brottslig. B ska därför frikännas.

Publicerat

SVT JO-anmäler efter bildradering vid polishus

SVT intervjuade en polis utanför polishuset i Västerås. Efteråt tog reportern klippbilder då en annan polis hävdade avbildningsförbud. Polischefen tillkallades och krävde att materialet skulle raderas.

Grundlagsskyddad media åtnjuter fram till 1 januari 2023 fortfarande anskaffarfrihet vilket Högsta domstolen 2015 avgjort.

Det bör för övrigt påminnas om att data som inte skrivits över finns kvar, oavsett hur många gånger man formaterar eller raderar.

Nedan finns SVT:s JO-anmälan från den 14 december 2022:

Beskrivning

En reporter hos oss hade en bokad intervju med en polis på bedrägeriroteln, för en intervju om deras förebyggande arbete.

På plats föreslog den intervjuade polisen, som också bar polisuniform, att intervjun skulle göras utanför polishuset, så vår reporter ställde upp kameran och genomförde intervjun. Efteråt tog han några klippbilder, och skulle packa ihop sin utrustning när en polis kom ut ur byggnaden och sa till honom att han begick ett brott som filmade där. Reportern berättade genast att han var från SVT, och hade dessutom SVT-jacka på sig.

Vår reporter bad då att få prata med chefen, och fick träffa L, lokalpolisområdeschef. L sa då att reportern skulle radera de bilder som bröt mot fotoförbudet. Det, eller så skulle de upprätta en polisanmälan och ta kameran i beslag. Reportern ville inte radera, utan tyckte att jag som chef skulle fatta beslutet, så jag blev uppringd. L ringde mig. Han var tydligt upprörd och sa att antingen gör vi detta den formella vägen och upprättar en polisanmälan, reportern blir då misstänkt för brott och kameran tas i beslag, eller så löser vi det enklare och raderar bilderna han tagit.

Jag hade en stark känsla av att det här inte var rätt, och har i efterhand tänkt att jag skulle ha avslutat samtalet och kopplat in SVT:s jurister innan jag gick vidare. Men i den pressade situation som var, och med en reporter som var alldeles ny hos oss, så gick jag med på att radera delar av materialet, för att reportern skulle komma därifrån.

Jag pratade i efterhand med en av SVT:s bolagsjurister och fick då klart för mig att än så länge (fram till den 1 januari 2023) så är det inte straffbart för en journalist från SVT (grundlagsskyddad media) att i publiceringssyfte filma vid skyddsobjekt där det råder fotoförbud. Ansvarsbestämmelserna i skyddslagen anses stå i strid med den grundlagsskyddade anskaffarfriheten vilket klargjordes i en dom från Högsta domstolen 2015.

Och oavsett lagen så blev både jag och reportern försatta i en situation där vi pressades att göra oss av med inhämtat material. Nu var det inte så, men det skulle ha kunnat vara så, att det på kameran också fanns källskyddat material. L insisterade på att se på och peka ut de sekvenser som skulle raderas.

Efter händelsen följde L med reportern ut för att visa de skyltar om fotoförbud som ska finnas på platser där det råder. Han kunde dock inte hitta några sådana på byggnaden.

Anmälarens syn på händelsen

1. Att polisen konfronterade reportern med att han inte fick fotografera, trots att det fortfarande är tillåtet för journalister, och att det inte verkar ha varit skyltat om fotoförbud på platsen. Dessutom hade en uniformerad polis, som blev intervjuad, föreslagit just den platsen.

2. Att L i sin maktposition som lokalpolisområdeschef pressade reportern och sedan mig att radera bilderna för att de inte skulle polisanmäla och beslagta kameran. Det försatte oss i en situation där vi skulle förlora det inhämtade materialet temporärt eller för gott hur vi än gjorde.

Övrig information

Jag som anmäler är redaktionschef på SVT Nyheter Västmanland

Publicerat

Fälldes i Göta hovrätt efter att ha fotat rivna byggnader på skyddsobjekt

En före detta yrkesofficer fotograferade 2021-03-30 rivna byggnader på ett skyddsobjekt med avbildningsförbud. Han publicerade bilderna på Facebook och blev därefter anmäld för att ha brutit på avbildningsförbudet. Skaraborgs tingsrätt dömde honom 2022-02-09 för olovlig avbildning av skyddsobjekt.

Domen överklagades och 2022-12-02 förkunnade Göta hovrätt en fällande dom, men sänkte varje dagsbot från 700 kr till 550 kr.

Den 1 januari 2023 ändras lagtexten angående anskaffarfrihet och avbildningsförbud vid skyddsobjekt.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens domslut på så sätt att hovrätten bestämmer varje dagsbot till 550 kr.

I övrigt gäller tingsrättens domslut.

Det som tingsrätten har beslutat om sekretess ska fortfarande gälla. Hovrätten beslutar att samma sekretessbestämmelse även i fortsättningen ska vara tillämplig på motsvarande uppgifter, vilka även i hovrätten har lagts fram vid den del av huvudförhandlingen som har hållits inom stängda dörrar.

YRKANDEN I HOVRÄTTEN

B har yrkat att hovrätten ska frikänna honom. Han har även, för det fall han frikänns, yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i tingsrätten och hovrätten.

Åklagaren har motsatt sig att tingsrättens dom ändras.

UTREDNINGEN I HOVRÄTTEN

Hovrätten har tagit del av i huvudsak samma bevisning som tingsrätten. Förhören vid tingsrätten har spelats upp med ljud och bild.

B har som ny bevisning i hovrätten åberopat vittnesförhör med GJ och SS. Åklagaren har åberopat tilläggsförhör med PB.

PB har uppgett i huvudsak följande. Den plats som B har fotograferat omfattas av skyddsobjektet. Platsen ligger inom det vita område som finns på kartbilden i beslutet om skyddsobjekt.

GJ har uppgett i huvudsak följande. Han har känt B länge och de har skrivit böcker tillsammans sedan år 2008. De har bl.a. skrivit boken D***************m vilken tog åtta år att färdigställa. I mars 2021 höll de på att arbeta med uppföljaren till den boken. Den nya boken kommer beröra och visa de nedläggningar som skedde inom försvaret under senare delen av 90-talet och 00-talet och dess påverkan på flygsäkerheten. För att göra en sådan bok krävs det flera års arbete med att bl.a. leta i arkiv och ta fram bildmaterial. Insamling av bildmaterial sker kontinuerligt. Det går inte på förhand att veta vilka bilder som kommer att användas i böckerna så det är viktigt att samla på sig många bilder att kunna välja på. För en bok på 300 sidor behövs ungefär 300 bilder, vilket innebär att man måste ha ca 800 – 1 200 bilder totalt att kunna välja mellan. Han känner inte till den aktuella bilden. Det har aldrig varit aktuellt att ta fotografier på skyddsobjekt, eftersom det inte finns något syfte att få problem för att göra en bok. Om han själv skulle fotografera ett skyddsobjekt skulle han ansöka om tillstånd innan.

SS har uppgett i huvudsak följande. Han driver ett bokförlag sedan år 2005. Han har gett ut böcker som skrivits av GJ och B. När det gäller bokprojekten är det GJ som håller i mycket av det praktiska. Det ska finnas ett brett material att jobba med och de har tagit in tusentals bilder för sitt bokarbete. Han känner inte till bilden som B tog, men vid den tidpunkten höll de på med bildinsamling till kommande bokprojekt. Bildinsamling sker i syfte att bilderna kan komma att användas för publicering. Böckerna som han ger ut på sitt förlag framställs i tryckpress på traditionellt sätt.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Skuld

Av de skäl som tingsrätten har angett är det visat att B har fotograferat med sin mobiltelefon på Flottiljvägen i Karlsborg.

B har invänt att hans agerande ska vara straffritt med hänsyn till reglerna om anskaffarfrihet i tryckfrihetsförordningen, att det aktuella skyddsbeslutet inte varit proportionerligt eftersom det funnits andra avbildningar på skyddsobjektet allmänt tillgängliga, att det avbildade inte kan kvalificeras som skyddsobjekt eftersom det var rivningssopor, samt att det inte går att fastställa att den aktuella platsen var ett skyddsobjekt.

När det gäller B:s invändning rörande platsen gör hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten och konstaterar att det genom utredningen står klart att platsen som B har fotograferat ligger inom ett område som är skyddsobjekt. Hovrätten finner inte heller skäl att göra någon annan bedömning än tingsrätten vad gäller invändningarna om att det avbildade var rivningssopor och inte längre ett skyddsobjekt samt påståendet att det faktum att det finns andra avbildningar på skyddsobjektet som är tillgängliga för allmänheten skulle medföra att skyddsbeslutet saknar rättslig verkan.

När det gäller frågan om B:s agerande mot bakgrund av reglerna om anskaffarfrihet i tryckfrihetsförordningen inte bör föranleda straffansvar gör hovrätten följande bedömning.

Tingsrätten har redogjort för de rättsliga utgångspunkterna för ansvarsfrihet för olovlig avbildning av skyddsobjekt när det funnits ett syfte att publicera bilden i en tryckt skrift.

När någon gör en invändning om ansvarsfrihet med stöd av bestämmelserna om anskaffarfrihet saknas det anledning att göra någon annan bedömning än den som normalt gäller vid åberopande av ansvarsfrihetsgrunder. Detta innebär att åklagaren har bevisbördan för att det inte föreligger anskaffarfrihet. Vad gäller bevisstyrkan krävs att åklagaren förebringar så mycket bevisning att invändningen framstår som obefogad. Detta kan emellertid framgå redan av den allmänna situation i vilken handlingen företogs (se rättsfallet NJA 2000 s. 355).

Hovrätten finner inte skäl att ifrågasätta att B vid tidpunkten för nu aktuell händelse arbetade med framställningen av en ny bok. Hans uppgifter i denna del får dessutom stöd av det som vittnena GJ och SS har berättat. Hovrätten bedömer dock, i likhet med tingsrätten, att de uppgifter som B lämnat i samband med polisförhör samt de kommentarer han gjort på Facebook talar mot att syftet med att ta bilden var att publicera den i en kommande bok. Därutöver har GJ uppgett att om en bild på ett skyddsobjekt ska användas i en bok så är det naturligt att söka tillstånd för att ta bilden. Att B inte utverkade tillstånd för att ta bilden tyder på att syftet med bilden varit ett annat än att den skulle publiceras i en bok. Även omständigheterna kring hur B tog bilden talar mot att det funnits ett publiceringssyfte. På bilder från övervakningskameran syns t.ex. hur B håller sin mobiltelefon i midjehöjd och närmast tycks ta bilden i smyg. Om syftet med bilden varit att publicera den i en bok framstår det som ett märkligt sätt att ta bilden på. Detsamma gäller B:s agerande att tämligen omgående lägga upp bilden på Facebook med bl.a. följden att han tappar kontrollen över spridningen av bilden.

Sammantaget talar samtliga ovanstående omständigheter med styrka för att B inte hade som syfte att publicera bilden i en bok vid tidpunkten då bilden togs. Hans invändning om ansvarsfrihet framstår med andra ord som obefogad. Eftersom avbildningen inte har skett i publiceringssyfte är B:s agerande straffbart som olovlig avbildning av skyddsobjekt. Tingsrättens domslut ska därför fastställas.

Påföljd

Dagsbotens storlek bestäms bl.a. utifrån storleken på den dömdes inkomst (25 kap. 2 § brottsbalken, jfr. riksåklagarens riktlinjer 2007:2). Med hänsyn till B:s ändrade inkomstförhållanden ska varje dagsbot bestämmas till 550 kr.

Publicerat

Försökte med mobil i schampoflaska filma flicka i dusch

En man i 50-årsåldern riggade en iPhone i en schampoflaska i ett försök att dolt spela in sina bekantas dotter i duschen. Mannen misslyckades och mobiltelefonen upptäcktes. Han dömdes 2022-11-10 för förberedelse till kränkande fotografering i Östersunds tingsrätt.

Domslut
Brott som B döms för

Förberedelse till kränkande fotografering, 4 kap 6 a § 1 st och 9 b § samt 23 kap 2 § 1 st brottsbalken, 2021-02-25, Åre

Åtal som B frikänns från

Försök till barnpornografibrott, 16 kap 10 a § 1 st 1 p och 17 § samt 23 kap 1 § brottsbalken, 2021- 02-25, Åre

Påföljd
80 dagsböter om 430 kr (34 400 kr)

Skadestånd
B ska betala skadestånd till A med 6 610 kr. B ska också betala ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 25 februari 2021 tills betalning sker.

Brottsofferfond
B ska betala en avgift till brottsofferfonden på 800 kr.

Ersättning och återbetalning
Staten ska stå för kostnaderna.
LW får ersättning av staten med 42 565 kr. Beloppet fördelas enligt följande:
• 28 696 kr arbete
• 5 082 kr tidsspillan
• 274 kr utlägg
• 8 513 kr mervärdesskatt

ME får ersättning av staten med 66 446 kr. Beloppet fördelas enligt följande:
• 35 811 kr arbete
• 12 290 kr tidsspillan
• 5 056 kr utlägg
• 13 289 kr mervärdesskatt

2. Yrkanden

2.1 Stämningsansökan, aktbilaga 5, 2022-01-21, åtalspunkt 1

Försök till barnpornografibrott, 16 kap 10 a § 1 st 1 p och 17 § samt 23 kap 1 § brottsbalken, 2021-02-25, Åre

Kränkande fotografering, 4 kap 6 a § 1 st brottsbalken, 2021-02-25, Åre

Gärningsbeskrivning

1.1 KRÄNKANDE FOTOGRAFERING

B har placerat en kamera i ett badrum med uppsåt att olovligen och i hemlighet ta upp film av målsäganden när hon befann sig i badrummet. Filmning har därefter skett, dock utan att målsäganden synts i bild. Det hände den 25 februari 2021 i Åre kommun. Fara för att brottet skulle fullbordas har förelegat.

B begick gärningen med uppsåt.

Åklagaren har i andra hand begärt att B ska dömas för förberedelse till kränkande fotografering enligt 4 kap. 6 a § 1 st. och 9 b § samt 23 kap. 2 § 1 st. brottsbalken.

1.2 FÖRSÖK TILL BARNPORNOGRAFIBROTT

B har försökt att skildra barn i pornografisk bild. Det hände den 25 februari 2021 i Åre kommun genom att B försökte filma målsäganden, som är under 18 år, när hon var naken i ett badrum. Fara för att brottet skulle fullbordas har förelegat. B, som kände till målsägandens ålder, begick gärningen med uppsåt.

2.2 Skadestånd

A har begärt att B ska betala skadestånd med 10 938 kr. Ränta yrkas enligt 6 § räntelagen å 10 310 kr från den 25 februari 2021 till dess full betalning sker och å 628 kr från den 18 juni 2021 till dess full betalning sker.

3. Skäl
3.1 Inställning

B har förnekat brott såvitt avser kränkande fotografering och försök till barnpornografibrott, men erkänt brott i enlighet med åklagarens andrahandsyrkande om förberedelse till kränkande fotografering. B har vidare medgett att betala skadestånd till A med 6 610 kr, varav 5 000 kr avser kränkning, 1 300 kr sveda och värk och 310 kr utlägg för tågresa, jämte yrkad ränta, samt bestritt skadeståndsskyldighet i övrigt.

3.2 Utredning

Åklagaren har som bevisning åberopat fotografier, syn av en videofilm samt förhör med målsäganden A och vittnet LH. Vidare har B hörts.

A har till styrkande av skadeståndsanspråket åberopat kontoutdrag, kvitto avseende köp av laddfodral samt förhör med hennes vårdnadshavare MH.

I målet är, genom samtliga förhörspersoners i dessa delar samstämmiga berättelser och den åberopade övriga bevisningen, följande utrett. B, A och LH är bekanta genom att A och LH är syskon och att LH är sambo med B:s dotter. De anlände den aktuella dagen till Åre där de skulle bo i en stuga. Efter att A sagt till de andra att hon skulle ta en dusch gick B först in i badrummet. Där placerade han en mobiltelefon i en preparerad schampoflaska. Flaskan var preparerad på så sätt att ett hål för telefonens kameralins hade skapats samt att botten på flaskan var kapad och därmed avtagbar. B startade en videoinspelning och placerade flaskan på en hylla på ett sådant sätt att hålet för kameralinsen var riktad mot duschen. B kände till att A var 16 år gammal vid gärningstillfället.

A har därutöver sammanfattningsvis berättat att hon stod mellan mobiltelefonen och duschen när hon klädde av sig, att hon drog för duschdraperiet när hon duschade, att hon efter att hon klivit ur duschen såg att det var något konstigt med schampoflaskan, att hon när hon gick närmare såg kameralinsen och kände igen att det var en iphonekamera, att det syntes att en videoinspelning var igång samt att hon därefter snabbt klädde på sig och gick ut.

Den åberopade videoinspelningen som förevisats är helt svart förutom att B syns i bild i någon sekund innan inspelningen stoppas. Inspelningens ljud förefaller dock i alla avseenden stämma överens med det ovan redovisade händelseförloppet. B har i förhör berättat att han preparerat schampoflaskan dagen innan, att han gjort detta i syfte att filma nakna personer, att han tidigare testat att det fungerade, att det var lätt hänt att kameralinsen hamnade ovanför hålet, att han efter att han placerat schampoflaskan på hyllan fick kalla fötter, att han därför tryckte ner på flaskan för att kameralinsen inte skulle vara vid hålet, att han inte kontrollerade om linsen var vid hålet eller inte, att han tittade filmen på sitt rum efter att han själv duschat, att han blev väldigt lättad när han såg att filmen bara var svart samt att han inte kan förklara varför han inte tog bort mobiltelefonen istället för att trycka ner på flaskan.

3.3 Skuld

B har erkänt att han agerat helt i enlighet med åklagarens gärningspåståenden, med undantag för hans invändning om att han ångrat sig och därför sett till att inspelningen inte skulle lyckas. Enligt tingsrätten framstår B:s invändning, i ljuset av att han inte kunnat lämna någon förklaring till varför han inte bara tog med sig mobiltelefonen och att han själv uppgett att han blev väldigt lättad när han såg att filmen bara var svart, som en uppenbar efterhandskonstruktion tillskapad för att undgå straffansvar. Invändningen lämnas därför helt utan avseende. B:s erkännande i övrigt får i alla delar får stöd av den övriga åberopade bevisningen. Det är därmed styrkt att B avsiktligen agerat så som åklagaren påstått.

3.3.1 Kränkande fotografering, fullbordat brott

Åklagaren har avseende kränkande fotografering i första hand yrkat att B ska fällas till ansvar för fullbordat brott. Av 4 kap. 6 a § första stycket brottsbalken framgår att den som olovligen med tekniskt hjälpmedel i hemlighet tar upp bild av någon som befinner sig bl.a. inomhus i en bostad döms för kränkande fotografering, om inte, enligt andra stycket, gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig. Av straffbestämmelsens lydelse framgår således att det är en förutsättning för ansvar att målsäganden tagits upp på bild. I den nu aktuella filmen syns inte målsäganden ens delvis i bild. Åtalet avseende kränkande fotografering, fullbordat brott, ska därför redan på denna grund ogillas.

3.3.2 Förberedelse till kränkande fotografering

Åklagaren har i andra hand yrkat att B ska fällas till ansvar för förberedelse till samma brott. Av 4 kap. 9 b § brottsbalken framgår, såvitt nu är av betydelse, att den som anbringar tekniskt hjälpmedel med uppsåt att utföra kränkande fotografering döms för förberedelse till kränkande fotografering.B har genom att placera den dolda mobiltelefonen i badrummet anbringat tekniskt hjälpmedel. Av hans egen berättelse framgår att syftet var att i hemlighet tar upp bild av målsäganden inne i badrummet. Förfarandet kan inte under några omständigheter anses försvarligt. B ska därmed dömas för förberedelse till kränkande fotografering.

3.3.3 Försök till barnpornografibrott

Av 16 kap. 10 a § första stycket brottsbalken framgår att den som skildrar barn i pornografisk bild döms för barnpornografibrott till fängelse högst två år. Brottspåståendet innefattar i allt väsentligt samma händelseförlopp för vilket B ska dömas för förberedelse till kränkande fotografering. I många situationer då en tilltalad genom sitt agerande uppfyller rekvisiten för flera olika brott, döms endast till ansvar för ett av brotten, varigenom de övriga brotten anses medbestraffade. Avseende förhållandet mellan brotten kränkande fotografering och barnpornografibrott uttryckets i förarbetena att det med hänsyn till bestämmelsernas delvis olika syften borde vara möjligt att döma för båda brotten i brottskonkurrens (se prop. 2012/13:69 s. 34). Enligt tingsrätten saknas bärande skäl att göra någon annan bedömning vad gäller förberedelse till respektive försök till samma brott. Det finns således förutsättningar att pröva om B ska dömas särskilt också för försök till barnpornografibrott. En första förutsättning för sådant ansvar är att filmen, för det fall målsäganden hade synts i bild, skulle vara att anse som pornografisk.

Med att en bild är pornografisk avses att den, utan att ha några vetenskapliga eller konstnärliga värden, på ett ohöljt och utmanande sätt skildrar ett sexuellt motiv. För att en bild av ett barn ska vara straffbar krävs att den enligt vanligt språkbruk och allmänna värderingar är pornografisk (se t.ex. prop. 1978/79:179 s. 9 och prop. 2009/10:70 s. 16). I förarbetena uttalas att avsikten inte är att straffbelägga all avbildning av nakna barn eller alla bilder där barns könsorgan kan urskiljas, även om sådana bilder skulle kunna stimulera en del människors sexualdrift. Bilder i vanliga familjealbum av nakna lekande barn är självfallet inte pornografiska. Inte heller är t.ex. en sekvens som skildrar barn i sexuella sammanhang i en vanlig spelfilm nödvändigtvis pornografisk. Avgörande torde vara vilket syfte en viss framställning har. Om ändamålet med framställningen väsentligen är att påverka åskådaren sexuellt kan det vara fråga om en pornografisk produkt. Men om framställningen har andra syften, t.ex. konstnärliga, torde den inte vara att beteckna som pornografisk (se prop. 1997/98:43 s. 82 och JO 1971 s. 561).

Utredningen visar inte annat än att det den ifrågavarande filmen, om gärningen hade fullbordats, hade skildrat att målsäganden klätt av sig naken och gått in i duschen samt att hon naken kommit ut ur duschen. Filmen hade således inte innehållit några, utöver nakenheten, pornografiska inslag i sig utan återspeglat den vardagliga händelsen att en person, i detta fall ett barn, klivit in i och klivit ut ur en dusch. Detta medför enligt tingsrätten, oaktat B:s syfte med sitt agerande, att den resulterande filminspelningen skulle ha befunnit sig på gränsen till att överhuvudtaget kunna anses pornografisk.

Är ett brott som avses i bestämmelsen om barnpornografibrott ringa, döms enligt andra stycket till böter eller fängelse högst sex månader. Av lagtexten framgår inte vilka omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om brottet är ringa. Bestämmelsen begränsar sig inte till enbart vissa gärningsformer, så som innehav av eller vissa fall av betraktande av barnpornografi, utan omfattar även den nu aktuella gärningsformen skildring. Enligt kommentaren till bestämmelsen torde köp och innehav av barnpornografi för eget bruk ofta kunna bedömas som ringa brott, om inte t.ex. antalet bilder är mycket stort eller om några andra av de omständigheter som räknas upp i femte stycket funnits utan att brottet bedömts som grovt (se JUNO, Kommentaren till 6 kap. 10 a § brottsbalken). De övriga omständigheter som anges i femte stycket är om brottet har begåtts yrkesmässigt eller i vinstsyfte, utgjort ett led i brottslig verksamhet som utövats systematiskt eller i större omfattning eller avsett bilder där barnen är särskilt unga, utsätts för våld eller tvång eller utnyttjas på annat särskilt hänsynslöst sätt. Inga av dessa omständighet aktualiseras i någon utsträckning vad gäller det du aktuella händelseförloppet. Det finns inte förutsättningar att hålla B straffrättsligt ansvarig för alternativa händelseförlopp som inte faktiskt utspelat sig. Enligt tingsrätten medför vad som nu sagts att den aktuella skildringen, om brottet hade fullbordats och förutsättningarna för straffansvar i övrigt skulle vara uppfyllda, skulle ha rubricerats som barnpornografi, ringa brott.

Av 16 kap. 17 § brottsbalken följer att endast barnpornografibrott av normalgraden är kriminaliserat på försöksstadiet. Åtalet avseende försök till barnpornografibrott ska därför ogillas.

3.4 Påföljd

B fälls nu till ansvar för förberedelse till kränkande fotografering. Brottslighetens straffvärde motsvarar ett kännbart bötesstraff. Några omständigheter som ger anledning att vid bestämmande av påföljden frångå straffvärdet har inte framkommit.

3.5 Skadestånd

A:s skadeståndsyrkande ska, i den del B medgett talan, bifallas.

A har därutöver yrkat ersättning för ytterligare 3 700 kr avseende sveda och värk samt 628 kr avseende ett laddfodral till trådlösa hörlurar. Till följd av tingsrättens bedömning i ansvarsdelen ska B förpliktas att ersätta A för den skada som gärningen orsakat henne.

3.5.1 Sveda och värk

Ersättning för sveda och värk kan betalas för akut fysiskt och psykiskt lidande. Det är den som yrkar ersättning som ska styrka att han eller hon drabbats av sådant akut fysiskt eller psykiskt lidande som är ersättningsgillt. Det saknas medicinsk utredning om i vilken utsträckning gärningen orsakat målsäganden sveda och värk. Det är inte heller fråga om en sådan gärning som ofrånkomligen orsakar sådan skada. Både målsäganden och hennes mamma MH har i förhör berättat om att målsäganden mått mycket dåligt till följd av gärningen. Även om det saknas anledning att ifrågasätta deras uppgifter kan det enligt tingsrätten inte genom deras berättelser anses styrkt att målsäganden drabbats av sådant akut psykiskt lidande att högre ersättning än de det av B medgivna beloppet om 1 300 kr ska utgå.

3.5.2 Laddfodral

A har i förhör berättat att hon på grund av den aktuella gärningen hastigt lämnade Åre med tåg och att hon, på grund av sitt mående, glömde kvar laddfodralet till hennes hörlurar när hon ca nio timmar senare klev av tåget. Det är A som har bevisbördan för att det finns ett tillräckligt orsakssamband mellan den brottsliga gärningen och den skada hon lidit. Enligt tingsrätten finns det, utifrån vad målsäganden och MH berättat om målsägandens mående, omständigheter som talar för att det föreligger ett samband mellan gärningen och att målsäganden glömde kvar laddfodralet på tåget. Enligt tingsrätten kan målsäganden dock inte anses ha styrkt att det förelegat ett sådant relevant orsakssamband att B ska hållas skadeståndsrättsligt ansvarig för detta. Skadeståndsyrkande ska därför i denna del lämnas utan bifall. 3.6

Ersättning

LW har rätt till ersättning för sitt arbete som offentlig försvarare och har yrkat ersättning för bl.a. 29,9 timmars arbete. Tingsrätten kan konstatera att målet från ett utredningsperspektiv framstår som helt okomplicerat och att den sammanlagda förhandlingstiden understiger tre timmar. Den totala tidsåtgången framstår därmed som väl hög. Målet innehåller visserligen vissa juridiska ställningstaganden av inte helt okomplicerad natur. Då försvaret inte berört dessa under målets handläggning kan detta dock svårligen motivera en högre tidsåtgång. Enligt tingsrätten ankommer det också på en offentlig försvarare att bedriva sitt arbete med ett visst mått av effektivitet. Sammantaget bedömer tingsrätten att en timlig tidsåtgång med hänsyn till uppdragets art och omfattning motsvarar knappa 20 timmar.

Den av målsägandebiträdet yrkade ersättningen är skälig och ska tillerkännas.

Kostnaden för försvararen och målsägandebiträdet ska, mot bakgrund av utgången i ansvarsdelen, stanna på staten.

3.7 Övriga frågor

Eftersom B fälls till ansvar för brott med fängelse i straffskalan ska han förpliktas betala föreskriven avgift till brottsofferfonden.