Kameratrollet

En drönarpilot anmäldes för att ha publicerat filmer från luftfarkost utan att inneha spridningstillstånd. I dag friade Umeå tingsrätt honom. Bild ovan från polisens förundersökningsprotokoll.

DOMSLUT

Åtal som den tilltalade frikänns från
Brott mot lagen om skydd för geografisk information, 9 § och 12 § lagen (2016:319) om skydd för geografisk information 2020-09-02 — 2021-05-19 (20 tillfällen)

YRKANDEN M.M

Åklagaren har begärt att tingsrätten ska döma B för 20 fall av brott mot lagen om skydd för geografisk information. Åklagaren påstår att följande har hänt. B har spridit sammanställningar av geografisk information avseende svenskt territorium, som inhämtats från luftfartyg genom fotografering/filmning, utan att ha tillstånd till det. Det hände vid 20 tillfällen under perioden den 2 september 2020 till den 19 maj 2021 i Sverige enligt nedan.

B begick gärningarna med uppsåt. Lagrum: 9 § och 12 § lagen (2016:319) om skydd för geografisk information

B har förnekat att gärningarna utgör brott.

DOMSKÄL

I lag (2016:319) om skydd för geografisk information finns bestämmelser till skydd för uppgifter av betydelse för totalförsvaret. Lagen innehåller bestämmelser som bl.a. begränsar rätten till spridning av en sammanställning av geografisk information (1 §). De kursiverade orden definieras i lagen.

Geografisk information är lägesbestämd information om förhållanden på och under markytan samt på och under sjö- och havsbotten. Geografisk information i form av avbildning, beskrivning eller mätning är en sammanställning av geografisk information (2 §).

Vidare framgår det av 9 § första stycket att det som utgångspunkt är förbjudet att sprida en sammanställning av geografisk information 1) om förhållandena i ett visst vattenområde eller en viss sträcka av ett vattenområde som avser Sveriges sjöterritorium, men undantag av insjöar, vattendrag och kanaler, eller 2) över andra delar av svenskt territorium om informationen har inhämtats från luftfartyg genom fotografering eller liknande registrering. I andra stycket står det att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (för filmerna i detta mål är Lantmäteriet tillståndsmyndighet) i enskilda fall får besluta om tillstånd till spridning. I tredje stycket framgår i vilka fall ett sådant tillstånd ska lämnas. 10 § innehåller några undantag från spridningsförbudet, vilka inte gäller filmerna som B är åtalad för att ha spridit.

Själva lagen innehåller inga fler generella undantag från kravet på tillstånd för spridning. Men av 12 § andra stycket förordning (2016:320) om skydd för geografisk information framgår att exempelvis Lantmäteriet får meddela sådana undantag. Sådana undantag finns i 2 kap. 3 § Lantmäteriets föreskrifter (LMFS 2016:1) om spridningstillstånd för sammanställningar av land-geografisk information (ändrad genom LMFS 2016: 3 och 2017:2). Undantag gäller exempelvis för sammanställningar över offentliga platser enligt ordningslagen, bostadsbyggnader och grustäkter – men i många fall lär filmer som skapats med hjälp av drönare innehålla ytterligare information än till exempel enbart film av en grustäkt som sådan.

Enligt tingsrätten är det utrett att B har spridit drönarfilmer via sin kanal på Youtube vid de tillfällen som åklagaren har antecknat i gärningspåståendet. Filmerna är sammanställningar av geografisk information i den mening som begreppen har i lagen om skydd för geografisk information. Åklagaren har visat videoklipp och skärmdumpar och utifrån dessa bedömer tingsrätten att ingen av filmerna faller under undantagen i Lantmäteriets föreskrifter. Det är även Lantmäteriets bedömning efter att den myndigheten har tagit del av filmerna, enligt ett skriftligt svar på polisens frågor.

Vidare framgår det av Lantmäteriets svar att B inte hade sökt tillstånd för spridningen av någon filmerna. En annan person sökte – och fick – tillstånd för att sprida drönarfilmen som lades ut på Youtube den 7 januari 2021 och som visar bland annat de s.k. Tobleronehusen på Ersboda, Umeå. Det tillståndet beviljades den 12 januari 2021, dvs. efter att B redan hade spridit filmen. Om det inte fanns något sådant tillstånd den 7 januari 2021 var alltså spridningen otillåten. Hur det är med den saken är dock oklart.

Det framgår inte tydligt av lagtexten med anslutande förordning och föreskrifter om Lantmäteriet beviljar tillstånd till en viss person att sprida en viss sammanställning geografisk information, eller om den lämnar tillstånd att sprida sammanställningen som sådan – så att alla kan sprida sammanställningen när den väl har blivit godkänd. Det verkar i alla fall vara på det senare sättet som Lantmäteriet tillämpar bestämmelsen och det finns en viss logik i det.

Man kan förstås fråga sig hur sannolikt det är att någon skulle söka tillstånd för att sprida B:s filmer. Allra helst innan han själv hade hunnit sprida dessa. Till saken hör att, om tingsrätten förstår B rätt, Lantmäteriet inte har varit överbelastat med ansökningar om tillstånd. I alla fall inte fram till nu och detta mål. Men åtminstone en person har gjort en sådan ansökan, för en av B:s filmer, och enligt i den utredning som Lantmäteriet har gjort understryker den myndigheten noggrant att den inte kan utesluta att andra personer har sökt och beviljats tillstånd att sprida dessa filmer. Här bör tilläggas att B har uppgett att det har hänt att han filmat på andras uppdrag och att de kan ha ansökt om tillstånd för spridning av filmerna.

Som tingsrätten förstår Lantmäteriets utredning de bara letat efter ansökningar gjorda av B i eget namn eller för sitt företags räkning. Det är en utredning som har gjorts efter polisens förfrågningar. Hur frågorna var ställda känner inte tingsrätten till, och det är inte helt klart vilka möjligheter till sökningar efter tillstånd som finns i Lantmäteriets databaser. Av myndighetens föreskrifter framgår dock att det till en ansökan ska lämnas bl.a. uppgifter om koordinater, lägesrelaterade referenser m.m. Och i den ansökan som en annan person har gjort står det ”Geografisk Referens Tobleronehusen, Ersboda, Umeå, Västerbotten, N: 7092126 E: 761387 H: 38”. Hur Lantmäteriet hittade denna ansökan framgår inte – men det verkar inte ha varit efter en sökning på B:s namn eller namnet på hans företag. Och då kan man fråga sig om utredningen är tillräckligt robust för att utesluta att någon eller kanske några av filmerna hade tillstånd för spridning.

Med detta sagt framstår som snudd på uteslutet att andra personer skulle ha sökt tillstånd för samtliga filmer. Samtidigt kan det inte uteslutas att någon film hade fått tillstånd. Med detta sagt kan man fråga sig om B kan dömas för att vid ett antal tillfällen under tiden den 2 september 2020–19 maj 2021 utan tillstånd ha spridit sammanställningar av geografisk information. I det här fallet bedömer dock tingsrätten att spridningen av de olika sammanställningarna är olika brott, ungefär som om någon påstås ha begått 20 stölder. Om tingsrätten i det senare exemplet inte hade kunnat utesluta att tjuven i själva verket hade tillstånd att ”ta det tagna” i ett fall, ett par fall eller kanske tre fall – men att det var osäkert i vilka – hade det nog varit svårt att döma hen för någon av stölderna. Stöld är visserligen stöld, medan det här åtalet gäller något annat. Principen torde dock var densamma, vilket innebär att B frikänns helt.