Fotograf i Skåne
En mindre kamerabutik inriktad på att sälja begagnad kamerautrustning. Det som finns på dess hemsida är vad som finns inne i butik. I bland kan man finna guldkorn här inne.
Sjunde våningen inne hos Tokyu Hands söder om Bic Camera och centralstationen. Här finns många kameror att fynda och i bra skick. Allt från äldre mätsökarkameror till nyare spegellösa digitalkameror.
En kedja som egentligen inte är inriktad på att sälja kamerautrustning utan snarare som en loppis med ting i bra skick. Kamerautbudet är litet men behöver man en billig ny kamera i bra skick kan man börja leta här.
En av de två stora elektronikkedjor som finns i Sapporo. Bara ett tiotal meter väster om centralstationen i Sapporo. Yodobashi har ett poängsystem där 10% dras av för nästa köp. Köper man en kamera för 70 000 kr får man 7 000 kr att dra av vid nästa köp.
Den andra stora elektronikkedja som står att finna i Sapporo bara några hundra meter från Yodobashi och några tiotals meter sydöst om centralstationen. Även Bic Camera har ett liknande poängsystem som Yodobashi.
I Sapporo 03:08 under natten vaknar man av att sängen rister. Det och att rummets alla väggar knakar med ett karaktäristiskt ljud. Det som skiljer är min frus reaktion och att hennes telefon upprepar ”Jishin desu”, ”Det är jordbävning”, precis som att man inte skulle förstå.
Starkare skalv än vanligt men inget jag i början reflekterar mer över eftersom jag denna gång bor på andra våningen. Sapporo brukar vara förskonat mot större skalv. Vi kilar snabbt ned till vardagsrummet och sätter på TV:n. Alla är vakna i huset. Ännu ett skalv skakar om huset. På TV:n visas klipp från de närliggande städerna och hur ljusbågar en efter en lyser upp horisonten med strömavbrott som följd. Det skakar till ytterligare en gång i huset och allt blir svart. Under en timme upplever jag fler skalv än vad jag gjort under ett helt år när jag senast bodde i Sapporo.
Genom ett fönster tittar vi ut och kan för första gång se stjärnhimmeln klart. Hela Sapporo, en tvåmiljonerstad, är strömlöst. Totalt är tre miljoner hushåll och fler än fem miljoner människor drabbade på ön Hokkaido.
Jag och min fru passar på att ta ett varv runt kvarteret för att kolla att allt är okej. Jag hör ett stridsflygplan som förmodligen sänts upp för att få en uppfattning om läget.
Mindre trafikljus är ur funktion, större har inbyggda reservkraft ståendes vid trottoaren. Vid FamilyMart köar redan människor. Kassan fungerar inte och endast nödbelysningen är i gång.
Väl hemma igen har svärmor fyllt vattendunkar med dricksvatten. Badkaret rymmer ett hundratals liter vatten och är redan fyllt sedan tidigare. En portabel gasspis med två gasolbehållare plockas fram och svärfar visar hur man, när väl solen visar sig, slår om solcellerna till egen drift för att kunna driva ett kylskåp och mindre hemelektronik. Någonting som fungerar förvånansvärt väl. Även en batteridriven radio plockas fram för att kunna följa nyheterna och vi sitter resten av natten och morgonen ihop framför levande ljus, radio och vars sin kopp kaffe. Detta är ett av de större rapporterade skalv som drabbat Hokkaido sedan Japan koloniserade ön.
Till skillnad från de svenska mobilmasterna som enbart håller i några tiotal minuter på reservkraft håller de, eller åtminstone den vi var uppkopplade mot, i Sapporo i minst ett dygn. Det går att följa nyheterna på Twitter via mobilnätet och bilder från det stora jordskred som initialt rapporteras ha dragit med sig ett tjugotal hus i Atsuma.
En mil söder om oss har flertalet hus, eller rättare deras grunder, givit efter i Kiyota-ku.
Vägen till Kiyota-ku, nio kilometer söder om oss, kantas av flera sprickor, hål och sättningar. Tyfonen Jebi som drog förbi natten innan jordbävningen gjorde inte saken bättre. På vissa ställen har det redan asfalterats om trots att det bara gått några timmar sedan den stora jordbävningen.
Under vår färd ser vi snabbköp där köerna ringlar sig ut med folk som bunkrar förnödenheter. Utanför de större mataffärerna, de få som är öppna, är köerna flera hundra meter långa.
För Sapporos del där jag befinner mig uppnådde jordbävningen på Shindo-skalan -5 av 7.
”Stark. Böcker kan ramla ur bokhyllor. Lyktstolpar svajar. skador på vägar.”
Vid epicentrum några mil härifrån blev det nivå 7 av 7.
”Folk kastas omkring och omöjligt att röra sig. Möbler hoppar. Många byggnader förstörs, även jordbävningsförstärkta trähus. Jordbävningsförstärkta betonghus skadas och börjar luta. Jordskred. Broar, vägar och räls förstörs.”
För husen ovan har de tippat p.g.a. underminering. Byggda på tidigare sankmark och risfält är marken mättad med vatten. Natten innan hade den starkaste tyfonen på 14 år passerat med stora mängder regn. Kombinationen tillsammans med nattens jordbävning innebär att likvifaktion blev möjlig.
Husen här är byggda med meterlånga jordankare och tjocka betongplattor vilket hindrar husen från att kollapsa. Tidigare har man i Japan rättat upp drabbade hus, se film ovan.
En lerflod svepte fram och dränkte fordon och en hel gata i en tjock lervälling.
En kvinna i 20-årsåldern berättar att hon bor granne med ett drabbat hus och att hon inte får återvända in i det avspärrade området. I stället bor hon och sin familj hos mormor som har ett hus i närheten. På bilder som hon visar tagna från morgonen är vägen utanför fullständigt förstörd och grannhuset tippar ned mot en nybildad lersjö.
Kvinnan oroade sig för dricksvatten eftersom allt vatten är avstängt. Hennes farbror har dock en större vattentank vilket gör att hon och hennes familj kommer klara sig den närmsta tiden.
När vi är på väg ut från området har en tankbil med dricksvatten kommit och folk köar för att få fylla vattenflaskor.
Vid sextiden på kvällen kom så elektriciteten åter. Åtminstone för en mindre del av Sapporos befolkning. Kvarteret mitt emot saknar fortfarande elektricitet. Efterskalven fortsätter varje halvtimme och folk köar i parken bredvid för att hämta dricksvatten. Sirenerna har ljudit oavbrutet i 20 timmar men jag hoppas denna natt blir lugnare utan vare sig tyfon eller fler jordbävningar. Det sista min fru visar mig på sin mobil är att alla snabbköp nu står tomma på mat.
Under torsdagen har 84 skalv med 1 eller mer i Shindo-skalan uppmätts och jag har skakats om rejält.
Ransonering är i gång bland de butiker som är öppna och hyllorna över åtråvärda förnödenheter gapar tomma med några få undantag, exempelvis stark ramen märkligt nog. Batterier och powerbanks är helt borta.
I de butiker som har återfått elektricitet köar folk för att få en timmes laddning till sina telefoner via laddstationer på bord.
Vid Sapporos station ligger grupper med människor längs med väggarna för att vila och för att ladda batterier.
Vardagen är här åter. Fortfarande är en del butiker stängda och vissa varor är fortfarande begränsade per person. Gasbehållare för portabla gasspisar står ej att finna och bröd är hårdvaluta. Dricksvatten i grannstaden måste kokas.
Nere i gångstråket under mark här i Sapporo, Pole town, är belysningen dunkel för att spara elektricitet. Längre fram ligger det mängder med nödfiltar och ett tiotals människor ligger längs med väggarna.
Under tredje dagen har 35 dödsoffer på ön bekräftas. Två människor ligger i respiratorer och tre saknas fortfarande. Majoriteten strök med i massiva jordskred.
Vardagen är nästan här åter. Ägg, mjölk och bröd saknas i butiker. Bensinen ransoneras och kötiden för en bekant var fem timmar.
Flertalet butiker har åter börjat få in förnödenheter och bensinstationerna är åter i bruk. Man vaknar fortfarande varje natt av jordbävningar. 41 dödsoffer är bekräftade.
Hokkaido behöver spara mer elektricitet sades det på TV. Utöver det fortsätter jordbävningarna att skaka om en. Jag märker ljudet först från väggarna innan jag märker av skakningarna.
Vi besöker åter Kiyota-ku. 85 hus har fått röda lappar uppsatta på sina dörrar och husen är direkt olämpliga att vistas i genom en uppskattning från utsidan.
I bilden ovan syns marken som sjunkit i jämförelse med brunnslocken.
Från en parkeringsplats har en bil dragits med i ett mindre skred.
I östra Sapporo finner man skogspartiet Nopporo som bland annat inhyser Hokkaidos historiska museeum med friluftsmuseum över äldre tiders byggnader. Utöver dessa finner man vid skogsbrynet ett 100 meter högt järntorn, 北海道百年記念塔 eller Hokkaidos 100-årsminnestorn, som ser ut att vara hämtat från Orthanc ur Sagan om ringen.
Bakgrunden till dess bygge ska ha varit för att fira 100 år i Hokkaido vilket symboliseras av tornets 100 höjdmeter. Tornbygget började 1968 och avslutades 1970. Nu för tiden är tornet stängt och man kan inte komma upp i det.
Canon EOS M5 tillsammans med kitobjektivet 15-45/3,5-6,3 STM och redigerad i gratisprogrammet darktable. Canon har verkligen ökat dess dynamiska omfång när det kommer till att lätta upp skuggorna utan att det brusar för mycket. Vill du se fler vyer från detta berg?
Hakkenzan, 八剣山, är en höjd en timmes färd sydväst om Sapporo centrum och som man kan ta som en halvdag. Man tar sig enklast dit antingen med cykel eller buss. Tar man buss kostar det drygt 600 円. I dagsläget under 60 kronor. Bussen som tar en dit är linje 7 och man finner den bland annat vid Susukino i Sapporo. Efter drygt en timmes färd hamnar man på en busshållplats söder om Hakkenzan. Promenera till västra eller södra stigen och följ den uppåt 20-30 minuter. Det går inte att gå fel när man väl nått stigen.
Saker att tänka på:
Om du väl nått hela vägen upp, glöm då inte att att föreviga platsen. Utsikten är en av de bästa runt Sapporo.
Toyako Onsen är en populär plats i Japan för avkoppling och spa. En av mina bättre bilder är just från Toyako. När jag sommaren 2011 besökte området hade turisterna skrämts bort p.g.a. Fukushima som gått i luften bara tre månader tidigare. Själv fick jag som ende utlänning ett oförskämt förnämligt pris på det rum jag bokat. Vid denna tid kunde jag ingen japanska och ingen i detta område verkade kunna engelska. Åtminstone ingen som ville prata med mig. Jag begav med i väg på egen upptäcktsfärd och fann bara några hundra meter ruinerna efter det senaste vulkanutbrottet som här skedde år 2000. Marken hade öppnat sig bara ett stenkast från samhället. Otroligt nog kom ingen människa till skada.
Stora vägen förstördes och bilden ovan är resterna från den. I vägens förlängning syns en ensam gatulampa trotsigt stå kvar.
Badet i Toyako förstördes. Invändigt ser det ut som någon har sköljt alla utrymmen med lera. På bara elva år växer det träd på taket.
Även ett hyreshus står kvar. Återigen har naturen tagit över. Första plan på baksidan ligger under lera och från en balkong sticker grenverket från ett träd ut.
Får man någon gång möjligheten rekommenderar jag en veckas vandring uppe på bergsplatån Daisetsuzan i norra Japan. I bakgrunden syns vulkanen Asahidake och i förgrunden fältet söder om den med barrträd, bambu, gräs och mängder med trollsländor.
I dag fick jag lära mig någonting nytt om Japan och dess folktro. Det där med att klä sig i vit klädsel och bära brinnande ljus i håret är inte någonting som enbart förekommer i Sverige. Men i Japan har det en annan historia.
Det hela började med att jag och tjejen besökte Raus kyrka för att titta på luciafirandet där. Och visst var det fint att både titta och att lyssna på. Men när jag efteråt frågade tjejen vad hon tyckte svarade hon bara ”hen”. Inte som i svenskans ”en hen” utan det japanska ordet 変 med betydelsen konstig. Hon tog upp mobiltelefonen och visade mig den japanska versionen.
Teckning av 鳥山 石燕, Toriyama Sekien, 1779.
Nog är det snarlikt för att inte säga likt. Det finns fler bilder både här och här. Folktron kallas 丑の刻参り, ushi no koku mairi, vilket borde betyda bedjan under oxtimmarna. I Japan är oxens tid på dygnet mellan 01:00 till 03:00 på natten. Under sju nätter vid oxtimmarna gick man upp på natten och slog en större spik i ett träd för att förbanna någon till döds. Blev man påkommen fick man börja om på nytt. I senare teckningar syns även en halmdocka, se de tidigare länkarna. Ljusen i håret är fästa vid ett grytställ som på huvudet bäres upp och ned. Ursprunget ska ha varit att önskningar som önskats under oxtimmarna under oxens dag, oxens månad och oxens år ska ha givit bäst förutsättningar för att gå i uppfyllelse. Att det sedan urartat till att önska livet ur folk är en intressant knorr på historien.
Mest kända plats är templet 貴船神社, Kifune jinja, i Kyoto. Sagan om 橋姫, hashihime (Broprinsessan) utspelar sig vid Kifune där prinsessan väntar på sin älskade. Efter att ha väntat förgäves besöker hon templet och önskar sig att hon ska förvandlas till en demon. Efter den sjunde natten förvandlas hon till en demon och har ihjäl både sin älskade och hans älskarinna.
Klart intressant och med den här vetskapen kan man tänka sig att man som svensk i Japan inte ska springa runt i luciaklänning och med ljus i hår utan att i förväg meddela vad man ska hitta på.
Om du gillar detta inlägg finns det fler inlägg med liknande tema. Till exempel Sweden Hills eller Kaiten.
Det är nu 70 år sedan atomåldern i världen inleddes. Kvar står 原爆ドーム, Genbaku doomu (Atombombskupolen) som ett tyst minne de som gått förlorade i Hiroshima.
