Semesterfirare dömdes till dagsböter efter att ha fotograferat Saab Combitech

DOMSLUT

Brott som den tilltalade döms för
Olovlig avbildning av skyddsobjekt, 7 § 2 st och 30 a § skyddslagen (2010:305) 2018-07-08

Påföljd m.m.
Dagsböter 30 å 170 kr

Brottsofferfond
Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 800 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

YRKANDEN M.M.

ANSVAR
Åklagaren har yrkat ansvar enligt domsbilaga 1 och åberopat däri angiven bevisning.

INSTÄLLNING
B har erkänt att han av oaktsamhet begått den åtalade gärningen.

VISS SKRIFTLIG BEVISNING MM
Åklagaren har bland annat åberopat flera fotografier tagna från den väg som B
färdades. Bilderna visar ett flertal skyltar av innebörd att det finns ett skyddsobjekt
och att fotografering är förbjudet.

MUNTLIGA UPPGIFTER
B har bland annat uppgivit: Han och hustrun var på semester i husbil,
och cyklade från uppställningsplatsen vid Hjälmare Kanal in mot Arboga. Därefter
vände de tillbaka. De åkte samma väg in som tillbaka, och passerade då på den väg där skyltarna finns. Han såg en skylt som visade att företaget Saab Combitech hade lokaler där, så han tog ett fotografi på skylten och byggnaderna bakom.
Han skickade sedan bilden till sin son som också arbetar på företaget, om än på annan ort. Han såg aldrig skyltarna med upplysningen om skyddsobjekt och fotograferingsförbud eftersom hans cykel var svårstyrd och han var tvungen att ha uppmärksamhet på körandet.

A har bland annat uppgivit: Han satt i vaktlokalen och skulle äta när han på en TV-monitor fick se att en person på vägen fotograferade anläggningen.
Han tog omedelbart bilen och åkte fram till denne. Mannen erkände att han tagit ett fotografi och skickat iväg detta. A tog en bild av mannens mobiltelefon med det tagna fotot, raderade detta samt tillkallade polis.

TINGSRÄTTENS BEDÖMNING
B har erkänt gärningen och hans erkännande får fullt stöd av övrig bevisning.
Det förefaller tingsrätten något svårförståeligt att B skulle kunna passera på
vägen utan att uppmärksamma de stora och väl synliga skyltar som finns inom området.
B har dock framstått som trovärdig när han berättat att han inte såg dem, och tingsrätten vill inte påstå att han far med osanning beträffande detta. B har dock förfarit oaktsamt och åtalet skall bifallas.

PÅFÖLJD
Brottet förskyller ett lågt bötesstraff.

BROTTSOFFERFONDSAVGIFT MM
Då den tilltalade döms för brott med fängelse i straffskalan skall avgift till brottsofferfonden
utgå.

Drönare flögs nära Malmens flygfält

En drönarpilot blev i går under förmiddagen omhändertagen av skyddsvakter från Malmen, det rapporterar Corren.se.

Enligt skyddsvakterna har mannen flugit sin drönare på en höjd om 100 meter alldeles i närheten av flygfältet. I en militär flygplats kontrollzon, så som de två i Linköping är, får man fem kilometer från banorna flyga på en höjd om tio meter. Innanför de fem kilometerna är det flygförbud om man inte har flygledarens godkännande.

Ärendet har övertagits av polis och mannen är misstänkt för brott mot Transportstyrelsens föreskrifter om obemannade luftfartyg (TSFS 2017:110) 3 kap. 3 § samt för brott mot skyddslagen 7 § och 30 a § eftersom mannen filmat ett skyddsobjekt med avbildningsförbud.

Förra året dömdes en makedonsk lastbilschaufför till 30 dagsböter efter att ha fotograferat helikoptrar inne på Malmen.

Hundförare bussade polishund på mobilfilmare – frias i tingsrätt

Förord

Nedan finns Eksjö tingsrätt B 1551-18. Förundersökningsprotokollet finns anonymiserat sedan tidigare.

Tilltalad:
B

Domslut

Åtal som den tilltalade frikänns från
Tjänstefel, 20 kap 1 § 1 st brottsbalken
2018-06-07

Ersättning
1. AB tillerkänns ersättning av allmänna medel med 32 945 kr. Av beloppet avser 23 460 kr arbete, 2 530 kr tidsspillan, 366 kr utlägg och 6 589 kr mervärdesskatt.
2. Kostnaden för försvaret ska stanna på staten.

Yrkanden m.m.

Åklagaren har yrkat ansvar enligt följande.

TJÄNSTEFEL

Polismannen B har under tjänstgöring som hundförare vid Polismyndigheten – i samband med att han skulle avvisa eller avlägsna A från platsen – beordrat och låtit sin tjänstehund angripa och bita A i låret/magen samt även tilldelat A ett slag i ansiktet med öppen hand.
Våldet har inte varit försvarligt då A vare sig varit våldsam eller misstänkt för brott och andra medel har inte varit otillräckliga. Härigenom har B vid myndighetsutövning av oaktsamhet åsidosatt vad som gällt för uppgiften.
Det hände den 7 juni 2018 i Forserum, Nässjö kommun.
Lagrum: 20 kap 1 § 1 st brottsbalken

Åklagaren har förtydligat åtalet på så sätt att hon preciserat andra medel som kunnat vara tillräckliga som ytterligare tillsägelser, fysiskt bortförande, användande av annat våld, t.ex. ett lätt batongslag eller att inte vidta några åtgärder alls.

B har förnekat brott.

Utredningen

Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat journalanteckningar och fotografier på sidorna 20-21 i förundersökningsprotokollet. Åklagaren har vidare åberopat en film över händelsen, inspelad av målsäganden. Försvaret har åberopat anmälan på sid. 2 i förundersökningsprotokollet.

I målet har hörts målsäganden A, den tilltalade B och vittnena MF, NH och JL.

I målet är följande ostridigt. Polisen hade under en tid bedrivit spaningsarbete mot en liga som misstänktes för stölder av airbags till BMW-bilar. Den aktuella kvällen hade ett efterföljande i bil skett av misstänkta personer med början i Jönköping. En av de misstänkta hade kört in i Forserum och hade sedan försvunnit in i ett grönområde invid ett bostadsområde. Polis hade följt efter den misstänkte. A, som bor i området, hade följt efter polisen mot skogsområdet.

A har i huvudsak uppgett:
Han satt på sin uteplats och kollade på en match på datorn. Han hade druckit 4-5 halvliters starköl. Han såg en person som betedde sig lustigt och försvann ner i buskaget. Lite senare kom en polis och han pekade ut åt vilket håll personen försvunnit. Polisen joggade iväg och han följde efter. Efter någon minut hörde han polisen skrika ”kom fram” och förstod att ett gripande var på gång och ville dokumentera detta. Han tog fram sin telefon och började filma. Han hann inte filma länge innan det kom en polis som skrek åt honom att försvinna och att det var en brottsplats. Polismannen var högljudd och otrevlig och han visste att det inte var någon brottsplats så han motsatte sig detta. Polisen knuffade honom och han backade. Sedan kom det ytterligare en polis som var trevligare i tonen och förklarade att det var en förundersökningsplats, då ifrågasatte han den första polisens beteende. Den andra polisen började förklara men hann inte prata klart innan B kom fram med sin hund och sa åt honom att försvinna, att han hade tre sekunder på sig och att han inte skulle få fler chanser. Han vände sig om för att gå när han fick ett slag i ansiktet av B och sen flög hunden på honom. Det var ett slag med öppen hand som träffade på vänster sida. Det ringde till i örat men slaget medförde ingen smärta. Hunden bet honom i magen ungefär där bältet sitter och han hamnade på marken. De båda andra poliserna lyfte upp honom och tog med honom bort.

Han har tagit båda fotografierna som åklagaren har visat. Såret var ungefär lika stort som en gammal 10-öring. Idag har han ett ärr efter bettet. Hunden verkade väldigt uppfostrad och den lydde B.

B har i huvudsak uppgett:
Han har varit hundförare i 10 år, och har haft sin tjänstehund D sedan D var ett år och nu är D sju år. D har varit i tjänst sedan han var 2 år, och det är en duktig hund.

Den aktuella dagen befann han sig i Forserum med D för att söka efter en gärningsman, som var misstänkt för en rad stölder från exklusiva bilar. Han anslöt i Forserum men hade varit med på radio tidigare. Han rörde sig cirka 500-1000 meter med sin hund från där han hade bilen till platsen för gripandet. Ytterligare en kollega, AE, var ute och sökte med sin hund. Han hörde ett hundskall på håll och han anropade AE som bekräftade att det var hennes hund och att de anträffat gärningsmannen. Han berättade varifrån han hörde skallen men därefter fick han inte kontakt med sin kollega så han visste inte var i skogen hon befann sig. Efteråt sa AE att hennes batteri hade lossnat från kommunikationsutrustningen, men det visste han inte då, och det var inte heller någon annan som rapporterade att de var framme vid AE. Han blev orolig för vad som hände, han visste att gärningsmännen var extremt flyktbenägna och kunde tänkas ta till alla åtgärder för att undgå att bli gripna. Han småsprang mot platsen och när han var cirka 100 meter bort såg han en man, A, som var på väg in i buskarna där gripandet sker. Som han uppfattade det var det bara en polispatrull på plats som då tvingades att ta hand om A istället för att biträda hans kollega. Han såg inte de andra poliserna nere i sänkan. Som han uppfattade det var alltså AE ensam i skogen med gärningsmannen och han var stressad för hennes skull. De andra poliserna sa till A flera gånger och trots att de fysiskt flyttade på A så gick han inte utan fortsatte kräva polisernas uppmärksamhet. I det läget gick han fram och sa till A att han inte får fler chanser. Han sa ”revir” till D som bet, höll fast och sedan släppte A på kommando. Någon bråkdel av en sekund efter det att hunden bitit A satte han upp handen framför ansiktet på A för att inte denne skulle kunna förbereda ett motangrepp mot honom, som en förlängd gard. Det var en extra säkerhetsåtgärd. Handen kan ha träffat A i ansiktet men det var inte avsett som ett slag.

Han ingrep i diskussionen eftersom det enligt honom var av högsta angelägenhet att de andra två poliserna hjälpte AE i skogen. Han kunde inte hjälpa AE på samma sätt eftersom han bara har en hand fri när han håller sin hund. Han ifrågasatte inte kollegernas beslut att flytta på A, han hade inte sett hela förloppet, men han ansåg att man kommit till en punkt då man skulle använda hunden då milt våld och ett flertal tillsägelser inte hade fått effekt. Om han istället skulle knuffa A eller slå honom med batongen är det hans bedömning att D skulle angripa A, eftersom D är tränad att angripa om han själv hamnar i fysiskt våld. Om han håller hunden kopplad, vilket han gjorde under hela incidenten, styr han lättare över händelseförloppet. Han kan inte styra var hunden biter men hans erfarenhet är att D skulle bita där han gjorde, d.v.s. någonstans mitt på människan. Han uppfattade A som mycket berusad.

J L har i huvudsak uppgett:
Han har varit operativ hundförare i cirka 25 år och är numera chef för Nationella Polishundtjänsten. Alla polishundar genomgår mentaltester där man sållar bort en hel del av materialet. Därefter går de in i en provperiod där man inleder dressyr. Sedan kvalitetssäkrar man förmågan. Avgörande delar handlar om att man har kontroll och kan reglera våldsanvändningen. Det är svårt att säga vad hundföraren kan göra vad gäller våld utan att använda hunden, men hundföraren är begränsad eftersom minst en hand är upptagen med att sköta om hunden. Hunden tränas för att angripa den som ger sig på hundföraren. I övrigt är all våldsanvändning på kommando. Hundarna är inte tränade att agera på något speciellt sätt om hundföraren själv använder våld, men hunden går in i beredskapsläge och det finns hundar som av den anledningen kan ha klart höjd beredskap för att gå till angrepp. Detta kan skilja sig åt mellan individer. Det är också därför det är svårt att placera in hund i den s.k. våldstrappan. Hundar är individer, även om de testas och dresseras är de individuella och någon hund kan åsamka stor skada och en annan lite mindre. Hundföraren kan till viss del reglera detta bl.a. genom hur mycket koppel man ger.

Han har sett filmen som är uppspelad i målet. Han kan inte göra en bedömning av huruvida det var rätt att använda våld eller inte men ur ett rent polisiärt perspektiv är det så att eftersom B beslutat sig för att använda våld, så ska han säga till att han kommer att göra det. Det hela gick på ett par sekunder, skadorna blev begränsade och B fick på kort tid loss hunden. B hanterar detta på det sätt som man ska hantera den här situationen. Det finns definitivt andra hundar som kunnat åsamka mer skada än D men det har också att göra med hur mycket B släpper fram sin hund. Som hundförare får man anpassa sig, ingen känner hunden bättre än hundföraren själv.

MF har i huvudsak uppgett:
Den aktuella kvällen stod hon på sin balkong på andra våningen, det är en bit ifrån lekparken och en väg går emellan. Hon stod och tittade för det var en massa poliser ute. Hon såg en kvinnlig hundförare som letade efter en person borta i skogen. Hon såg inte den kvinnliga hundföraren i skogen men hon såg henne gå in i skogen. Hon såg A gå ditåt och hon hörde någon polis som sa ”gå härifrån” när A var vid skogen. Hon tror polisen försökte leda bort A och de stod och pratade. A var full. Hon såg inga våldsamheter från A:s sida men det kan vara så att det var tjafs mellan A och polisen. När de stod där såg hon en hundförare till, det var B. Det fanns en klätterställning i vägen men hon såg A falla baklänges.

NH har i huvudsak uppgett:
A är granne till hennes mamma och hon vet därför vem han är. Hon hade varit på jobbet, och det var tumult och mycket poliser kring Forserum. Hon följde efter polisen och stannade vid en lekpark där det var mycket folk. Hon såg A stå ensam vid en polis. En hund hoppade på A, sedan drog polisen tillbaka hunden och kort därefter gav polisen A en smäll i ansiktet. Hon kan inte säga om slaget var med öppen hand eller knytnäve, men hon såg att det kom mot A:s ansikte och att A trillade bakåt. Efteråt körde hon A hem, han var bestört över vad som hänt. Han sa inget om några skador. A var berusad.

Domskäl

Vad är utrett om händelseförloppet?

A och B har i princip lämnat likalydande berättelser om händelsen, dock att B uppgett att han höll upp sin hand framför A:s ansikte strax efter hunden fått sitt kommande, medan A uppgett att han först fick ett slag av B och att hunden släpptes därefter. Tingsrätten återkommer till bedömningen vad gäller frågan om ett uppsåtligt slag har utdelats eller inte, men tills vidare kan därmed konstateras att det finns en relativt stor enighet om vad som hände på platsen.

Åklagaren har inte motbevisat B:s uppgift om att han tappade kontakten med kollegan AE strax efter det att han fått reda på att hon hittat den eftersökte personen och att ingen annan heller uppdaterade honom om att hon fått förstärkning. Det finns då inte heller anledning att misstro B:s uppgift om att han kände oro över kollegans säkerhet och stress över att de enda poliser som han uppfattade fanns på platsen var upptagna med A istället för att hjälpa till med den eftersökte personen.

Av den i målet åberopade filmen framgår följande. A filmar när tre kvinnliga poliser går runt och letar i buskagen. Det ser ut som om A står ganska nära och filmar. En manlig polis kommer fram till A och säger åt honom att gå därifrån. A tjafsar emot och vill inte lyda. Ytterligare en manlig polis kommer fram och en diskussion uppkommer. Polisen förmår A att gå bakåt. Genom vad som sägs framgår också att polisen puttat på A. Under diskussionen hörs sedan B:s röst när han säger ”försvinn nu, du får ingen mer chans”. A frågade då om han skulle bussa hunden på honom, varpå han får svaret ”jajamän, nu går du härifrån, tre sekunder”. A är då tyst. Efter cirka tre sekunder hörs B säga något som låter som ”riv” (ska möjligen vara ”revir”) och ”försvinn”, och hunden hoppar upp på A. Under denna del av filmen syns i princip endast A:s underkropp. Sedan säger B ”loss, loss”, A, som fallit till marken, säger att han ska gå och lyfts upp och förs sedan bort av två andra poliser.

Mot bakgrund av vad som framkommer på filmen och i viss mån NH:s vittnesmål, framstår det som mest sannolikt att B höjde sin hand mot A:s ansikte först efter revirkommandot till hunden. I övrigt har inget framkommit som motbevisar B:s uppgift om att han höll upp sin hand mot A:s ansikte som en defensiv rörelse i syfte att begränsa A:s synfält och förmåga att gå till motangrepp. Om det hade varit fråga om ett riktigt slag kan antas att detta skulle ha gjort ont, men A har uppgett att slaget inte medförde någon direkt smärta, vilket också lämnar visst stöd för B:s uppgift. Påståendet om att B uppsåtligen har slagit A i ansiktet är därmed inte styrkt.

Precis innan hunden får sitt kommando ser det på filmen ut som om A var på väg att vända på sig, eventuellt i syfte att lämna platsen. Man ser dock bara A:s ben, varför det är svårt att egentligen göra någon bedömning av hur detta framstod för B.

Mot bakgrund av ovanstående anser tingsrätten att B:s uppgifter om händelseförloppet ska ligga till grund för bedömningen i målet.

Har B gjort sig skyldig till tjänstefel?

Enligt 20 kap. 1 § första stycket brottsbalken ska den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. Tjänstefelsbestämmelsen innebär att ett faktiskt handlande i en viss situation ska ställas mot vad som skulle ha varit ett godtagbart handlande i situationen. Ansvar förutsätter att det faktiska handlandet så avviker från det som borde ha iakttagits att tjänstemannen därigenom har åsidosatt vad som gäller för uppgiften.

Vad är då ett godtagbart handlande i den aktuella situationen?

Till att börja med kan konstateras att eftersöket avsåg en person som deltagit i vad som bedömdes vara organiserade stölder och som kunde vara våldsbenägen. Personen hade anträffats i skogsområdet och ett ingripande kunde innebära fara både för ingripande polis och för allmänheten som befann sig i närheten. B kände inte till den närmare bakgrunden till varför A skulle avlägsnas från platsen, utan här godtog han det beslut om avlägsnande som redan fattats av kollegerna och agerade utifrån detta. Åklagaren har heller inte påstått att avvisandet varit obefogat. Ingen kritik kan således riktas mot B på denna grund.

Som ovan nämnts finns inte anledning att misstro B:s uppgift om att han kände oro över kollegans säkerhet och stress över att de enda poliser som han uppfattade fanns på platsen var upptagna med A istället för att hjälpa till med den eftersökte personen. Detta är därför utgångspunkten för tingsrättens bedömning av det fortsatta händelseförloppet.

B hade noterat att A verkade berusad och inte tycktes bry sig om de tillsägelser eller det ringa våld som tidigare använts mot honom i syfte att få honom att lämna platsen. För B var det av stor betydelse att A inte skulle tillåtas ta mer uppmärksamhet av närvarande poliser än vad han redan fått. Han grep därför in och hotade att använda hunden mot A. A var visserligen berusad, men han borde ha insett allvaret i detta hot och omedelbart vänt om och lämnat platsen. B kunde möjligen ha väntat ytterligare några sekunder på respons, men har trots allt, enligt tingsrättens mening, avvaktat den stipulerade tiden. Vidare tycks B inte ha uppfattat A:s agerande som att denne var på väg att lämna platsen, och tingsrätten har inte underlag för slutsatsen att detta var oaktsamt av B.

Åklagaren anser att B borde ha agerat på något annat sätt än att släppa hunden. Andra sätt hade dock redan prövats; stränga uppmaningar, vädjanden, milt våld, allt utan framgång, och A stod fortfarande och diskuterade med poliserna när B grep in. Att B själv skulle ta till våld mot A på samma gång som han skulle kontrollera sin hund, framstår inte som ett mindre riskfyllt alternativ.

B känner sin hund väl, och gjorde ett antagande om att han skulle kunna kontrollera hunden så att A orsakades minsta möjliga skada och inget annat har framkommit än att D lydde order som förväntat. Härvid ska också anmärkas att D hela tiden var kopplad. Ett hundbett är inte ofarligt, men skadan tycks ha blivit begränsad och såret har beskrivits av undersökande läkare som några millimeter stort. Mot bakgrund av att B sökte ett snabbt avslut och synes ha haft fog för att uppfatta det som att han befann sig i en akut situation, är det tingsrättens uppfattning att den valda åtgärden, att låta hunden attackera, inte var en omotiverad åtgärd.

Givetvis är det inte godtagbart att låta hunden bita i alla avvisandesituationer, men omständigheterna i målet är speciella. Vid en avvägning mellan ett kontrollerat hundbett och möjlig personskada för polis eller allmänhet om den eftersökte personen hade tillgång till vapen, är risk och proportionalitetsbedömningen rimlig. Med hänsyn till detta och till att A hindrade polisen i deras yrkesutövning, anser tingsrätten att B agerat på ett godtagbart sätt, utifrån den uppfattning som han hade om situationen. Under dessa omständigheter ska åtalet mot honom ogillas.

Övriga frågor

AB ska tillerkännas ersättning för arbete m.m. enligt yrkande. Tingsrätten bedömer härvid att det finns skäl att överskrida taxearvodet. Kostnaden för försvaret ska, med hänsyn till utgången i målet, stanna på staten.

Polis åtalas för tjänstefel efter att ha flyttat åskådare

Förord

Detta åtal nämner ingenting om fotograferande men kan ändå för den fotograferande vara av intresse. En polis avlägsnade en lugn åskådare som nästa gång kan vara en fotograf. Att stå rätt upp och ned är inget brott och inte heller att på stan fotografera händelser som sker på allmän, och i bland även privat, plats.

Anmälan

Hej Polismyndigheten,

Jag skulle vilja anmäla att polisman med tjänstenummer B avlägsnade mig från en offentlig plats, som jag uppfattar det utan lagstöd. Jag kom inte till skada fysiskt, och det rörde sig bara om ca 40 meter, men på grund av polismannens agerande förhindrades jag att observera polisens arbete och som jag ser det begränsades därmed mina demokratiska fri- och rättigheter utan stöd i lag. Jag anser att det kan röra sig om tjänstefel och/eller ofredande.

Ni når mig enklast på den här e-postadressen, men om det är nödvändigt kan ni också ringa mig på 07300000.

Anmäld: Polisman med tjänstenummer B
Tid: Kl 15.20-15.21 2018-10-13
Plats: Möllevångstorget, Malmö
Anmälare: A

Händelseförlopp

Jag kom promenerande längsmed Ystadgatan i västlig riktning och passerade en grupp med 3-5 poliser som stod och diskuterade med en äldre man, en äldre kvinna samt en yngre man. Jag passerade gruppen, men stannade sedan till på behörigt avstånd (ca 10 meter) för att bilda mig en uppfattning om vad som försiggick. Jag är intresserad av politiska frågor kring polisens arbetsmetoder och vill därför observera polisarbete när tillfälle ges. Jag uppfattade situationen och stämningen på platsen som lugn och civiliserad.

Efter ca en halv minut gick en av poliserna (som senare uppgav tjänstenummer B och som jag här kallar polismannen) runt och uppmanade 2-3 andra personer, som liksom jag observerade gruppen poliser, att lämna platsen. När han kom fram till mig och sa något om att jag inte skulle stå där och ”lyssna” svarade jag (i lugn ton) att ”jag vidhåller nog att jag har rätt att stå här och titta och lyssna”. Han höll dock inte med och sa att jag skulle lämna platsen, med hänvisning till att han ville det. Jag frågade då (i lugn ton) vad han hade för lagstöd för den uppmaningen. Han sa då något kort om ”polislagen 13” (utan någon hänvisning till allmän ordning), tog mig armen och började leda mig bort på trottoaren längst med Ystadsgatan i västlig riktning. Jag protesterade något men gjorde inget motstånd.

Han ledde mig sedan ca 40 meter bort med ett stadigt grepp om min överarm. Den bifogade kartbilden visar sträckan vi rörde oss, men vi gick på trottoaren gentemot torget (inte i gatan). Lägst med vägen frågade jag honom om tjänstenummer, vilket han på ett föredömligt sätt uppgav. Han frågade mig om jag bodde på Möllevången. Istället för att svara frågade jag om jag var misstänkt för brott. Det sa han att jag inte var. Jag avböjde då att svara på frågan om mitt boende. Vid något tillfälle stannade vi till eftersom jag försökte mata in hans tjänstenummer i min telefon som minnesanteckning. Han uppmanade mig då bryskt att fortsätta röra mig framåt. Överlag gick det hela lugnt och civiliserat till.

Vi skiljdes sedan vid den röda markeringen på kartan. Han gick tillbaka och jag fortsatte rakt fram. Efter ca 2 minuters promenad valde jag dock att gå tillbaka till den plats där vi hade skiljts åt och ta en bild i riktning mot platsen från vilken jag avlägsnades. Bilden bifogas. Den togs kl 15.26. Enligt min mening speglar den väl hur jag upplevde platsen även några minuter tidigare: lugnt och tryggt, utan uppenbara störningar av den allmänna ordningen.

Klagomål

För att en polis ska ha lagstöd för att avvisa eller avlägsna någon med stöd av 13 § polislagen ska denne genom sitt uppträdande störa den allmänna ordningen eller utgöra en omedelbar fara för denna. Jag hävdar med bestämdhet att jag inte uppträdde på ett sådant sätt eller kunde uppfattas utgöra någon sådan fara. Jag stod helt stilla och tyst på 10-15 meters avstånd, lyssnade och tittade. Även om det sannolikt saknar relevans kan det nämnas att jag inte fotograferade, filmade eller spelade in ljud. Det måste enligt min mening ha varit uppenbart för envar på platsen, däribland polismannen, att jag inte störde den allmänna ordningen eller utgjorde någon omedelbar fara för denna.

Istället framstår det för mig som att polismannens egentliga motiv för att avvisa mig var att jag möjligen kunde höra vad som sades av poliser, och dem som de talade med, samt se detsamma. Det kan så klart finnas även godhjärtade skäl för att försöka förhindra det. Men det finns mig veterligen inte lagstöd för att avvisa eller avlägsna någon av den anledningen.

Så som jag uppfattade situationen hade polismannen gått om tid att överväga sitt beslut att avvisa/avlägsna mig. Inget mer dramatiskt än ett lugnt samtal försiggick på platsen, och de var ett flertal poliser. Innan ingripandet stod han som jag uppfattade det själv och lyssnade och hade ingen aktiv del i samtalet. Därför tycker jag att han hade kunnat ta sig tid att förklara för mig vilket lagstöd han ansåg sig ha för avvisandet, eller förklara situationen och vänligt be mig gå utan hänvisning till några formella befogenheter. Istället valde han att avlägsna mig med tvång. Tyvärr uppfattar jag det som att det var att jag (på ett lugnt och sakligt sätt) ifrågasatte om han hade lagstöd för avvisandet som ledde till avlägsnandet. Många anser säkerligen att ett sådant agerande är försvarligt, men mig veterligen saknar det lagstöd.

Jag tog inte någon fysisk skada av det inträffade, men jag hävdar att mina fri- och rättigheter så som de garanteras mig i regeringsformen i praktiken inskränktes utan stöd i lag. Jag menar att det därmed kan vara fråga om tjänstefel i två fall: dels vid beslutet om avvisandet och dels vid beslutet om avlägsnandet. Jag hävdar också att det måste ha varit uppenbart för polismannen att det inte fanns lagstöd för avlägsnandet, och att det därför kan ha funnits brottsligt uppsåt till ofredande.

Bifogas: 1. Kartbild som visar varifrån och till vilken plats jag avlägsnades. 2. Bild från platsen till vilken jag avlägsnades, tagen ca fem minuter senare i riktning mot platsen från vilken jag avlägsnades.

Film från övervakningskamera

I aktuellt ärende har filmmaterial från övervakningskameror inhämtats. Efter att ha tittat på filmmaterialet kan följande konstateras:

Kl. 15:18:39 – en man som bör vara målsäganden kommer gående uppe i bild, målsäganden går i västlig riktning, i riktning mot Smedjegatan.

Kl. 15:18:58 – målsäganden ställer sig på ungefär 6 – 8 meters avstånd från de poliser som är på plats med anledning av ärendet med misshandel.

Kl. 15:19:10 – en man med cykel, mannen har två påsar hängande på styret, stannar till vid poliserna men blir med största sannolikhet tillsagd att gå vidare. Mannen passerar sedan precis intill målsäganden, vänder och går tillbaka men fortsätter bort.

Kl. 15:20:18 – en polisman börjar prata med målsäganden.

Kl. 15:20:25 – polismannen tar tag i målsäganden och ger honom en till synes mycket lätt knuff. Polismannen föser/leder sedan iväg målsäganden i riktning mot Smedjegatan. Målsäganden håller sin mobiltelefon i ena handen.

Kl. 15:20:35 – polismannen och målsäganden försvinner ur bild.

Kl.15:21:35 – polismannen kommer åter i bild.

I efterhand upprättat protokoll av B

Flertalet patruller däribland Rb 65-3670 med Pa B och Pa F blev beordrade av RLC syd till Möllevångstorget med anledning av bråk.

Enligt information från RLC syd var det flertalet personer som bråkat på torget.
När patrullerna anlände påträffades den ena parten utmed cykelbanan Ystadgatan strax väster om Claesgatan. Det var rörigt på plats och svårt för patrullerna att få en uppfattning av vad som inträffat. Flertalet personer samlades tätt runt parten samt patrullerna varpå undertecknad bad dem som inte sett eller på något annat vis hade med händelsen att göra gå från platsen.

Detta med anledning av att patrullerna skulle få jobba ostört samt att cykeltrafiken stördes.
Personerna lämnade direkt utom en som ställt sig väster om patrullerna. Undertecknad uppfattade att även denne person hört undertecknads vädjan men valt att stå kvar.

Undertecknad gick därför fram till mannen och bad på nytt personen gå från platsen om han inte sett eller på något annat vis hade med händelsen att göra. Mannen började då direkt skrika på undertecknad. Mannen skrek aggressivt och undertecknad uppfattar det som att mannen förstärkte med sitt kroppsspråk.

Med anledning av att mannen började skrika tog undertecknad beslut om PL13§ och tog därför tag i mannens arm för att avlägsna honom till Bergsgatan bort från den ena parten och de övriga patrullerna.

Under tiden undertecknad och mannen gick skrek han hela tiden och uppgav att denne skulle anmäla undertecknad. Undertecknad försökte lugna ner mannen under hela tiden utan resultat. Undertecknad förklarade för mannen anledningen till PL13§. Väl framme vid Bergsgatan släppte undertecknad mannen och gav denne sitt tjänstenummer som denne bett om.

Detta protokoll upprättat i efterhand 2019-01-03 kl .07:15, med anledning se separat PM.

PM

Detta PL13§-protokoll är upprättat i efterhand 2019-01-03 för en händelse som inträffade 2018-10-13 på Möllevångstorget i Malmö.

Detta med anledning av att det i efterhand framkommit information om att detta protokoll saknats varpå undertecknad nu i efterhand upprättat protokollet.

I tjänst
Pa B

Förhör med A

Egen berättelse.

A uppgav att vid det aktuella tillfället var det en helgeftermiddag och han var ute och promenerade. A uppgav att han gick på Ystadgatan och kom fram till Möllevångstorget, A uppfattade det som en helt vanlig dag, det var folk i rörelse och verkade vara en vanlig dag på torget, allt var tryggt och lugnt.

A uppgav att han passerade en grupp människor, gruppen bestod av några poliser och några personer i civila kläder som stod och pratade med poliserna. A uppfattade det som att det var ganska många poliser på platsen för en sådan odramatisk händelse. A uppgav att personerna i civila kläder var en äldre man, en äldre kvinna och en yngre man, A uppfattade det som att den äldre mannen gjorde någon gest och försökte förklara för polisen vad som hänt. A uppgav att han även uppfattade det som att den äldre mannen visade att någon hade fått en lavett.

A uppgav att han blev intresserad, A är intresserad av polisarbete och politiska frågor kring detta och därför stannade A till när han passerat den aktuella gruppen av människor. A uppgav att han blev stående där på vad A uppfattade som ett behörigt avstånd, A uppfattade det inte som att han konfronterade någon, A stod och tittade och lyssnade. A uppgav att han inte hörde vad som sades men A uppfattade det som att han övergripligt kunde följa vad som hände.

A uppgav att han stod på platsen en kort stund, A är osäker på tiden, det kan vara 15 eller 30 sekunder, A såg sedan en polis som började gå runt och säga till folk som liksom A var nyfikna på vad som hände. A uppfattade det som att polisen sa åt folk att gå från platsen. A uppgav att polisen först gick fram till en person som stod vid ett cykelställ, polisen pratade med denna person och vände sig sedan mot A.

A uppgav att han förstod vad polisen ville, A uppgav att han har en inställning som enligt A inte borde vara kontroversiell men som kanske är ovanlig och det är att Svensk lag ska gälla i Sverige och att A ska få titta och lyssna på det han vill, men A förstår att den rätten kan inskränkas. A uppgav att när polisen kom fram till honom sa polisen någonting i stil med, eller A fick intrycket av att polisen sa att nu hade han, polisen, sagt åt den andra personen att gå från platsen och nu måste han också säga till A.

A uppgav att polisen sa någonting om att ”du ska inte stå här och lyssna” eller något liknande. A uppgav att han vill minnas att han gjorde en avvärjande gest och skruvade på sig för att signalera att han inte utan motivering skulle lämna platsen. A uppgav att han försökte inbjuda till en dialog mellan honom och polisen men enligt A sa polisen att han ville att A skulle gå därifrån. A uppgav att redan när polisen sa att A inte skulle stå och lyssna sa A att han ansåg att han hade rätt att stå på platsen och titta och lyssna. A uppgav att när polisen sa att han ville att A skulle gå därifrån svarade/frågade han polisen om han, polisen, hade något lagstöd för detta.

A uppgav att polisen svarade snabbt någonting om Polislagen 13, eventuellt sa polisen enbart PL 13, därefter tog polisen A i armen och började leda iväg honom. A uppgav att polisen gick med honom längs Ystadgatan i riktning mot Bergsgatan, polisen ledde A en liten bit och A protesterade lite muntligt men gjorde inte något motstånd. A uppgav att han bad om polisen tjänstenummer och polisen uppgav sitt tjänstenummer vilket A försökte mata in i sin mobiltelefon. A uppgav att polisen frågade om A fått med hela tjänstenumret och A uppfattade det hela som väldigt civiliserat.

A uppgav att under tiden han och polisen gick stannade de till vid något tillfälle och A uppfattade polisen som väldigt bestämd och A uppfattade det som att han inte frivilligt gick med polisen. A uppgav att han uppfattade det som att om han inte lydde skulle det komma mer våld. A uppgav att de gick ytterligare en liten bit och när A senare mätte upp distansen fick han det till att polisen gått med honom i ungefär 40 meter.

A uppgav att polisen frågade var A bodde, A frågade då polisen om han, A, var misstänkt för brott och polisen svarade att A inte var misstänkt för något brott och A avböjde då att svara på var han bodde. A uppgav att efter detta skildes han och polisen åt och A fortsatte sin promenad. A uppgav att han kände sig lite skärrad men var helskinnad, det var ingen som på ett socialt plan kom till skada.

A uppgav att han fortsatte sin promenad bort mot Pildammsparken, när A gått några minuter tänkte han att det som inträffat var kanske en perfekt incident att anmäla. A uppgav att han upplever det som att han fortlöpande blir utsatt för liknande incidenter på grund av hans inställning. A uppgav att det var mitt på dagen, A var spiknykter och det var en helt odramatisk situation, A blev ledsen och besviken och uppfattade det som hänt som orättvist. A uppgav att han tänkte att den aktuella händelsen kanske var det perfekta fallet att pröva de juridiska spetsfundigheterna, om Regeringsformen verkligen gäller eller inte.

A uppgav att han vände om och gick tillbaka till den plats där han och polismannen skildes åt, när A kom dit tog han en bild bort mot platsen där sällskapet stått, A kunde inte riktigt se om de fortfarande var kvar, de stod ganska långt bort. A uppgav att hans tanke med bilden var att visa att det var lugnt och ordnat på platsen.

A uppgav att det han själv lägger vikt vid är att han inte kan föreställa sig hur polismannen kunde uppfatta det som att A störde den allmänna ordningen eller utgjorde en omedelbar fara för den allmänna ordningen. A uppgav att han inte kunde föreställa sig att någon kunde tro detta. A uppgav att han uppfattade det som att polismannen måste ha agerat utan laga befogenhet med uppsåt, det är A:s bild av händelsen.

Frågor från förhörsledaren.

A uppgav att vid det aktuella tillfället var han ute och promenerade, A hade gått från sin bostad, förbi Folkets Park och kom sen bort till Möllevångstorget. A uppgav att han inte hade något speciellt mål, A gillar att vara ute och gå och brukar gå till Pildammsparken. A var inte i sällskap med någon utan gick ensam.

A uppgav att han tror att han lade märke till poliserna i samband med att han passerade dem, det var när A passerat poliserna som han bestämde sig för att stanna för att titta och lyssna. A uppgav att han inte tyckte att det verkade superintressant, om poliser gör något våldsamt ingripande brukar A bli väldigt intresserad och vill titta och lyssna och kanske till och med filma. A uppgav att vid det aktuella tillfället var det så lugnt och ordnat och därför lade A inte märke till händelsen förrän han nästan passerat.

A uppgav att han inte riktigt kunde komma ihåg hur många poliser som var på platsen, det var dock fler poliser än vad A hade förväntat sig. A uppgav att han vill minnas att det var två poliser som var engagerade i något slags diskussion och sen fanns det ytterligare poliser på platsen men A är osäker på antalet.

A uppgav att de två poliserna stod och pratade med en äldre man, en äldre kvinna och en yngre man. A uppgav att han inte sett eller känner till någon tidigare händelse som skulle kunna vara anledning till varför poliserna befann sig på platsen. A uppgav att han stannade för att se och lyssna på vad polisen gjorde. På fråga om A generellt brukar stanna och titta på polisingripande så uppgav A att om ett polisingripande ser intressant ut ur ett politiskt perspektiv så kan han tänka sig att stanna och titta. På fråga hur A menar med politiskt perspektiv så uppgav A att han menar om Regeringsformen gäller eller inte, agerar poliserna under lagarna eller inte. A uppgav att han även är intresserad av andra politiska frågor som gäller polisarbete.

A uppgav att han såg en polis som gick ”en lov” och polisen sa först till en annan person innan polisen kom fram till A . A uppgav att han inte hörde vad polisen sa åt den första personen men på personens reaktion förstod A att polisen ville bli av med personen i fråga. A uppgav att polisens agerande i och för sig kunde vara godhjärtad och att polisen vill att diskussionen mellan poliserna och övriga personer skulle bli mer privat och att ingen annan skulle höra vad som sades. A uppgav att han uppfattade det som att den aktuella polismannen tagit på sig arbetsuppgiften att försöka bli av med åhörarna.

På fråga vad den aktuella polismannen sa åt A så uppgav A att han fick intrycket av att polismannen sa någonting i stil med ”nu har jag sagt till honom, nu kommer jag att säga till dig”. A uppgav att han sen fick intrycket av att polismannen sa åt honom ”du ska inte stå här och lyssna”, A svarade då att han hävdade att han hade rätt att stå på platsen för att titta och lyssna. A uppgav att polismannen svarade någonting i stil med ”jag vill att du går”, A svarade då genom att fråga om polismannen hade lagstöd för detta och det var då polismannen sa någonting om PL 13.

På fråga om A vet/känner till vad PL 13 står för så uppgav A att han antog att det var Polislagen och § 13. På fråga om A hade någon förståelse för varför polismannen sa åt honom att inte stå på platsen och lyssna så uppgav A att han tänkt på detta och har även en viss förståelse för detta. A uppgav att det givetvis kan uppstå situationer där poliser vill ha ett privat samtal. A uppgav att det dock är en svår fråga hur det behovet ska vägas mot A:s demokratiska rättigheter.

På fråga hur lång tid det gick från det att polismannen sa åt A till dess polismannen tog tag i A och ledde bort honom så uppgav A att polismannen i princip tog tag i honom omedelbart. A uppgav att polismannen sa det där med PL 13 och sen tog han tag i A . På fråga hur A upplevde det när polismannen tog tag i honom så uppgav A att det givetvis var en lite stressande situation. A uppfattade ingripandet som auktoritärt och utan lagstöd men inte aggressivt, A blev aldrig rädd.

A uppgav att polismannen gick med honom i ungefär 40 meter, polismannen höll i A under hela tiden. Under tiden de gick stannade de till några gånger, uppfattade A att polismannen var brysk och ville föra A framåt med tvång. På fråga om polismannen sa någonting till A i samband med att de stannade till så uppgav A att polismannen sa någonting i stil med ”fortsätt”, det var någon form av instruktion i en ganska barsk ton.

A uppgav att anledningen till varför de stannade till var att A försökte skriva in polismannens tjänstenummer i sin mobiltelefon. A uppgav att när man koncentrerar sig på en sådan detaljgrej kan det samtidigt vara svårt att gå så därför stannade A till, när polismannen sa åt A att fortsätta framåt slutade han skriva in tjänstenumret och fortsatte att gå. A uppgav att han fick hela tjänstenumret och enligt A var polismannen även noga med att A skulle få tjänstenumret.

A uppgav att när polismannen släppte honom gick polismannen tillbaka ganska snabbt, polismannen vände på klacken och gick. A stod kvar något ögonblick och var konfunderad men började sedan gå mot Pildammsparken. A uppgav att han inte hade någon tanke på att gå tillbaka och fortsätta observera polisens ingripande, A ansåg att hans möjlighet till att observera polisens arbete var överspelad och polismannens överträdelse av den laga befogenheten hade redan skett. A uppgav att polismannen gick med honom i ungefär 40 meter och sen kunde A inte höra eller se någonting av det aktuella polisingripandet.

På fråga om A, när polismannen inledningsvis tog kontakt med honom och sa någonting i stil med ”jag vill att du går”, om A hade någon tanke på att flytta sig någon/några meter för att se om polismannen nöjt sig med detta, om det hade räckt, så uppgav A att han kanske hade någon tanke på det. A uppgav att han även tänkte på att i Regeringsformens 2 kap står det bland annat att A är skyddad mot vissa kroppsliga ingrepp, enligt A var det ett kroppsligt ingrepp när polisen, vid det aktuella tillfället, flyttade honom, det var att ge sig på A:s kropp.

A uppgav att vid det aktuella tillfället var han villig att ha en dialog med polisen men A anser inte att det var hans ansvar att föra denna dialog och därför tog A inte på sig detta ansvar.

På fråga om A kan förklara vad han menar med tidigare händelser så uppgav A att hans inställning är att Regeringsformen inte bara är en skrivbordsprodukt utan att den ska gälla i praktiken. A uppgav att i Regeringsformen står det att den offentliga makten i Sverige utgår från folket, att folket företräds av Riksdagen och att den offentliga makten utövas under lagarna. A uppgav att han tolkar det så att om en polisman agerar utanför lagarna, utan respekt för riksdagen är han som vem som helst. A uppgav att han inte har mer respekt för en polisman, som agerar utanför lagarna, än för någon annan som säger åt A att göra saker. A uppgav att han förstår att det är en väldigt ovanlig inställning men A tycker inte att den borde vara kontroversiell.

A uppgav att han vid några andra tillfällen varit i kontakt med polisen och då blivit ombedd att legitimera sig, A har då frågat om han varit misstänkt för brott. När A fått svaret att han inte varit misstänkt för brott har han avböjt att legitimera sig. A uppgav att det då uppstått konfliktsituationer och A har blivit hotad med olika slags tvångsmedel och A anser att det är politiskt problematiskt. På fråga om A gjort några tidigare anmälningar mot poliser eller andra händelser så uppgav A att han inte gjort det. A uppgav att för ganska längesen skrev han ett brev till en polischef där A klagade men A har aldrig gjort någon formell polisanmälan.

På fråga hur A menar när han uppgett att den aktuella händelsen var en perfekt händelse att anmäla så uppgav A att han uppfattar diskussionen under aktuellt förhör som lite laddad. A uppgav att om han hade känt sig kränkt i den aktuella situationen på Möllevångstorget och förhörsledaren menat på att polismannen hade rätt att kränka A så hade A uppfattat det som en jobbig upplevelse.

A uppgav att vid den aktuella händelsen på Möllevångstorget kom han inte till något fysisk skada och A uppfattade det inte som att han blev särskilt kränkt i stunden på ett socialt plan. A uppgav att han därför har ganska lätt för att prata om händelsen och därför tycker A att det var en bra händelse att anmäla.

På fråga hur A menar att hans medborgerliga fri- och rättigheter kränkts så uppgav A att han utgår från Regeringsformen. A uppgav att i RF 1 kap, 1 §, A uppfattar den som heligast av allt, står det att den offentliga makten utövas under lagarna. A uppgav att i kapitel två står det att man är skyddad mot vissa kroppsliga ingrepp, A menar att om någon ska ge sig på hans kropp ska detta ha stöd i lagen. A uppgav att han uppfattar det som kärnan i vår demokrati och att det även ska gälla i praktiken.

A uppgav att han anser, och enligt A håller även JO med om detta, att människor har rätt att titta på polisarbete, man har till och med rätt att filma polisarbete och rätt att kritisera polisarbete. A uppgav att han uppfattar det som ganska heliga, demokratiska rättigheter.

A uppgav att vid det aktuella tillfället anser han att det var flera rättigheter som inskränktes och kränktes. A uppgav att en sak var hans rätt till kroppslig integritet, ingen ska ta tag i As arm utan laga befogenhet eller lagstöd för detta. A uppgav att han även anser att han hade rätt att få titta och lyssna på polisarbetet och även få möjlighet att kritisera och driva debatt om polisarbetet. A uppgav att han anser att det är en insyn i polisens arbete som medborgarna har rätt till.

(I samband med förhöret förevisades material från den övervakningskamera som finns på Möllevångstorget, det som förevisades var när målsäganden förekom i bild, förhörsledarens anteckning).

I samband med att A tittade på filmen lämnade han följande kommentarer:

  •   A kunde känna igen sig själv på filmen och att han ställde sig en bit ifrån poliserna samtidigt som han åt på någon frukt.
  • Att A stod på ungefär 6 – 8 meter från poliserna och de personer de pratar med.
  • A ser en polis som går ”en lov” och verkar säga till folk att flytta sig, samma polisman går fram till A, man ser att polismannen ger A en liten knuff och tar sedan tag i honom och de börjar gå. Det framgår även att A tar fram sin mobiltelefon för att mata in polismannens tjänstenummer. A uppgav att han är övertygad om att det är samma polis han ser på filmen som kommer fram till honom och sedan för bort honom.
Förhör med AE

Egen berättelse.

AE uppgav att han kunde komma ihåg det aktuella ärendet, den aktuella händelsen. Vid det aktuella tillfället tjänstgjorde AE tillsammans med en kollega han tidigare aldrig tjänstgjort tillsammans med. I samband med förhörstillfället kunde AE inte komma ihåg kollegans namn.

(I samband med förhöret fick AE frågan om det var G han tjänstgjorde tillsammans med, AE bekräftade då att vid det aktuella tillfället tjänstgjorde han tillsammans med G, förhörsledarens anteckning).

AE uppgav att de hörde att det gick ut ett ärende på polisradion, ärendet gällde en misshandel på Möllevångstorget. AE uppgav att när ärendet gick ut på polisradion befann han och G sig på Sallerupsvägen, de hade en bit att köra. AE uppgav att när de anlände till Möllevångstorget fanns det redan två, eller tre andra polisbilar på platsen, AE uppfattade som att läget var lugnt, det pågick vanlig torghandel.

AE uppgav att de kolleger som var på plats hade fått kontakt med en person, en man, som blivit misshandlad och de skulle få mannen att peka ut de torghandlare som misshandlat honom. AE uppgav att han och G var tämligen överflödiga på platsen så de stod en bit från platsen där de övriga kollegerna befann sig. AE uppgav att han fick en film från ett vittne och enligt AE var det mest detta som han bidrog med i det aktuella ärendet. AE uppgav att han skickade filmen till den patrull som avrapporterade ärendet, AE skrev själv inte en enda rad i ärendet. AE uppgav att han och G lämnade platsen innan övriga kolleger gjorde så.

Frågor från förhörsledaren.

AE uppgav att han tjänstgör i Polisområde Malmö, på LPO Norr. Det aktuella ärendet med misshandeln på Möllevångstorget skickades ut på polisradion, AE uppgav att han inte tolkade det som att ärendet var akut och därför körde han inte på utryckning med blåljus och siren, det var däremot någon annan patrull som körde utryckning till platsen. AE uppgav att de var tredje eller fjärde patrull som kom till platsen, enligt AE var det ganska många poliser på platsen när han och G anlände.

AE uppgav att det var lugnt på platsen när han anlände dit, andra kolleger hade delat på de personer som var inblandade i misshandeln. AE uppgav att situationen var ganska rörig eftersom många personer skulle lägga sig i. AE uppgav att han inte var framme på platsen eftersom det var så många andra poliser där, AE stod en bit därifrån och såg till att det var lugnt på platsen.

AE blev kontaktad av en kille som stått en bit från platsen där misshandeln ägt rum, killen hade filmat händelsen med sin mobiltelefon och killen överlämnade filmen till AE. AE uppgav att de tittade på filmen och det var inte något märkvärdigt, enligt AE såg man inte några slag eller annat. AE uppgav att han inte kunde komma ihåg namnet på killen som överlämnade filmen.

(I samband med förhöret informerades AE om att vid det aktuella tillfället var det en man som blev avlägsnad av polis, förhörsledarens anteckning).

På fråga om AE lade märke till någon händelse där en man blev avlägsnad så uppgav AE att han inte såg någon sådan händelse, enligt AE var det väldigt lugnt på platsen.

AE uppgav att de anlände till platsen från Nobelvägen och de parkerade sin bil där Möllevångstorget börjar. AE uppgav att han inte känner till om det finns något protokoll över något avlägsnande som skulle ha inträffat vid det aktuella tillfället.

Förhör med K

Egen berättelse.

K uppgav att det aktuella ärendet angående misshandel gick ut på polisradion och informationen var att det var jättemånga som bråkade, det skulle röra sig om 10 – 15 personer och det var fullt slagsmål. K uppgav att han och den kollega han tjänstgjorde tillsammans med svarade på anropet och körde mot platsen, det var även andra patruller som körde mot platsen.

K uppgav att det var han och kollegan som anlände först till platsen, de var första polispatrull på platsen och enligt K var det då helt lugnt, det pågick inte något bråk eller slagsmål. K och hans kollega såg några personer som verkade vara en familj, de såg lite skärrade ut så K och hans kollega gick fram till dem.

K uppgav att han inte kunde komma ihåg vad klockan var vid det aktuella tillfället, det var mycket folk på Möllevångstorget, mycket folk i rörelse, cyklar och bilar som rörde sig på platsen där K och hans kollega befann sig. K och hans kollega började prata med de personer, familjen, för att få uppgifter om vad som hänt, K tror att det var tre, fyra andra patruller på platsen.

K uppgav att han uppfattade det som att när han och kollegan stod och pratade med den aktuella familjen så var det mycket folk i rörelse i närheten av dem. K uppgav att det var många kolleger som flyttade på folk och sa åt personer att flytta på sig eller backa, de fick även säga åt cyklister att väja eller köra ett annat håll.

K uppgav att han och kollegan sen gick in på Möllevångstorget för att identifiera ett antal personer.

Frågor från förhörsledaren.

K uppgav att han tjänstgör i Polisområde Malmö på Utredningsjouren, de har en ”blandad tjänst” med både utredningsarbete och IGV-pass (Ingripande Verksamhet), vid det aktuella tillfället tjänstgjorde K tillsammans med O.

K uppgav att ärendet angående misshandeln på Möllevångstorget gick ut på orderkanalen på polisradion, ärendet gick ut som att det skulle vara fullt slagsmål, K uppfattade det som att det var ett brådskande ärende. K uppgav att som han kunde komma ihåg det så var det han och O som var första patrull på plats, när de anlände var det lugnt på platsen, det pågick inte något bråk eller slagsmål. K pratade med den aktuella familjen och så var det en mängd andra personer i rörelse på platsen. K uppgav att det var mest O som pratade med familjen men K stod intill O. K uppgav att familjen bestod av fyra, fem personer och de hade även ett litet barn, någon i familjen hade blivit misshandlad.

K uppgav att det var många andra kolleger som fick säga till människor att de skulle flytta på sig, K fick själv säga till en person att flytta på sig eftersom vederbörande stod två meter ifrån K. På fråga varför K och andra kolleger sa åt människor att flytta på sig så uppgav K att en del personer i princip stod mellan K och O och de personer, familjen, de skulle prata med. Det var även en del cyklister som hamnade i den klunga av poliser, målsägande och andra personer. K uppfattade det som att de patruller som anlände i ett senare skede visste knappt vilka personer som var målsägande, vittnen, misstänkta eller enbart nyfikna personer.

(I samband med förhöret informerades K om att förhörsledarens ärende gäller en person som i samband med den aktuella händelsen påstår att han blev avlägsnad av polis, förhörsledarens anteckning).

På fråga om K såg någon polis som tog tag i någon person och avlägsnade vederbörande så uppgav K att han såg kolleger som sa åt personer att de skulle flytta på sig eftersom de stod för nära, K har ingen minnesbild över att någon kollega tog tag i någon person och avlägsnade vederbörande.

K uppgav att det var han och O som avrapporterade ärendet angående misshandel, K känner till att det finns material från övervakningskameror i ärendet. K uppgav att han inte har någon kännedom om ett eventuellt protokoll över ett avlägsnande som skulle ha ägt rum vid det aktuella tillfället.

Förhör med O

Egen berättelse.

O uppgav att vid det aktuella tillfället tjänstgjorde han tillsammans med K. Ett ärende skickades ut på polisradion och det skulle vara fullt slagsmål på Möllevångstorget med 20 – 30 personer som slogs. O uppgav att han och K var första patrull på plats och enligt O var det oerhört svårt att få grepp om vilka personer som var inblandade i händelsen. O uppgav att när de anlände till platsen pågick inget slagsmål men det var en upphetsad stämning.

O uppgav att han och K började prata med de personer som de antog var målsägande och det visade sig stämma att det var dessa personer som var målsägande. O uppgav att det var tre eller fyra andra polispatruller på platsen och de försökte hjälpa till med att hitta övriga personer som varit inblandade i slagsmålet, det var mycket folk på platsen.

O uppgav att när han stod och pratade med målsägande var det en man som stod bakom honom, mannen pratade med en polis men O har ingen aning om det var denna man som senare blev avlägsnad.

Frågor från förhörsledaren.

O uppgav att han tjänstgör i Polisområde Malmö och för närvarande tjänstgör O på Utredningsjouren, när de inte har något ärende på Utredningsjouren kan de ta en radiobil och arbeta i Ingripande Verksamheten (IGV).

O uppgav att det aktuella ärendet angående misshandel på Möllevångstorget gick ut på polisradion, det skulle vara 20 – 30 personer i fullt slagsmål och O tolkade det som att det var ett brådskande ärende. O uppgav att han och K var första patrull på plats, de anlände till Möllevångstorget från Bergsgatan och sen kom det andra patruller från andra hållet.

O uppgav att när de anlände till platsen pågick inget slagsmål, åtminstone inte vad de kunde se, det var även svårt att hitta de personer som varit inblandade i slagsmålet. O uppgav att det var mycket folk på platsen och O uppfattade stämningen som ”småstimmig”.

O uppgav att det sen visade sig att det var tre målsägande, O och K började och försökte prata med dem med hjälp av en person som tolkade. O uppgav att var mycket folk runt omkring dem, O uppfattade det som att det inte var någon som stod precis intill dem, det stod andra personer på kanske 5 – 7 meters avstånd.

På fråga om O såg om andra poliser sa åt folk att flytta på sig så uppgav O att han stod med ryggen mot Bergsgatan och O vill minnas att det var en kollega som gick fram till en person och senare ledde bort denna person. O uppgav att han inte vet om kollegan fysiskt fick ta i den aktuella personen eller om kollegan enbart gick bredvid personen. O uppgav att han vände sig om och såg då att kollegan och den aktuella personen var på väg ifrån honom, sen vände sig O om och fokuserade på målsäganden. O uppgav att han inte såg hur ”händelsen” med kollegan och den andra personen slutade eller vad som hände mer. O uppgav att han inte vet vem den aktuella kollegan var, det var O:s tredje pass i yttre tjänst i Malmö och han känner inte alla kolleger.

O uppgav att det var han och K som avrapporterade ärendet med misshandeln på Möllevångstorget. O uppgav att han inte har någon kännedom om ett eventuellt protokoll över något avlägsnande som skulle inträffat vid det aktuella tillfället.

Förhör med G

Egen berättelse.

G uppgav att som han kunde minnas det var det ett ärende angående misshandel på Möllevångstorget, det var en yngre kille som blivit misshandlad i samband med att han anklagades för att ha stulit frukt. G uppgav att vid det aktuella tillfället tjänstgjorde han tillsammans med AE och när de anlände till platsen var det redan andra polispatruller på plats.

G uppgav att vid det aktuella tillfället pågick det torghandel på Möllevångstorget, det fanns mycket folk på plats och G upplevde det som att det var en stökig situation, torghandlarna höll på att avsluta sin försäljning och de var på väg därifrån.

G uppgav att ärendet angående misshandel hanterades av patrullen från Utredningsjouren, G och AE gjorde inte något speciellt på platsen och lämnade platsen efter ett tag.

Frågor från förhörsledaren.

G uppgav att han tjänstgör i Polisområde Malmö, G har en s.k. kombinationstjänst och tjänstgör växelvis på Utredningsjouren och med Ingripande Verksamhet (IGV). Vid det aktuella tillfället tjänstgjorde G tillsammans med AE, G vill minnas det som att AE jobbade övertid.

G uppgav att det aktuella ärendet angående misshandel gick ut på polisradion, G vill minnas att det var precis i början av deras arbetspass. G uppgav att han inte uppfattade ärendet som super akut, däremot var det bråttom att få reda på vem/vilka som var inblandade, det var ganska rörigt på platsen, många inblandade och språkförbistringar.

G uppgav att när han och AE anlände till platsen var det redan två andra patruller där, det var mycket folk på platsen men det pågick inte något slagsmål. G uppgav att han inte har något minne av att han pratade med någon av de personer som var inblandade i den aktuella misshandeln.

(I samband med förhöret informerades G om att förhörsledarens ärende gäller en person som påstår sig ha blivit avlägsnad av polis, förhörsledarens anteckning).

På fråga om G såg någon person som blev tillsagd eller avlägsnad av polis så uppgav G att han inte har något minne av att han själv skulle varit inblandad i någon sådan händelse. G uppgav att han heller inte har någon minnesbild över att någon annan kollega avlägsnat någon annan person. G uppgav att vid det aktuella tillfället var det mycket folk i rörelse, ibland händer det att personer kommer lite väl nära när poliser står och pratar med folk men det är mer en generell uppfattning.

G uppgav att han stod på den sida av torget där det finns en cykelbana, G stod en bit ifrån de kolleger som pratade med målsägande och de hade lite svårt med språket. G uppgav att han inte har något minne av att det var några personer som stod i närheten av poliserna och målsäganden och att dessa personer blev tillsagda att flytta på sig. G uppgav att han heller inte har någon minnesbild av att någon person blev avlägsnad.

G uppgav att han inte känner till något eventuellt protokoll över något avlägsnande som skulle ha ägt rum vid det aktuella tillfället, det var patrullen från Utredningsjouren som avrapporterade ärendet angående misshandeln.

Förhör Med B

Brottsmisstanke

Tjänstefel genom att lördagen 13 oktober, 2018, som polisman i Malmö beslutat om och verkställt ett avvisande eller avlägsnande enligt 13 § Polislagen av A från en plats på Möllevångstorget i Malmö utan att A genom sitt uppträdande stört den allmänna ordningen eller utgjort en omedelbar fara för denna. Åtgärden har inte heller behövts för att avvärja en straffbelagd handling. B har i vart fall underlåtit att dokumentera beslutet enligt föreskrifter i 27 § Polislagen och 3 § Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om dokumentation enligt 27 och 28 §§ Polislagen (RPSFS 2011:12, FAP 100-2).

Genom att fatta och verkställa beslutet om avvisande eller avlägsnande eller genom att inte dokumentera beslutet har B uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning åsidosatt vad som gällt för uppgiften.

I samband med förhöret informerades B om sina rättigheter enligt Fuk § 12, B uppgav att han förstod dessa rättigheter. B informerades att det under förhöret kommer att visas en film från övervakningskamera på Möllevångstorget.

B förnekar brott, tjänstefel, avseende avlägsnandet.

B förnekar brott, tjänstefel av normalgraden, beträffande underlåtenhet att dokumentera avlägsnandet, däremot kan B tänka sig att erkänna ringa tjänstefel.

Egen berättelse.

B uppgav att vid det aktuella tillfället gick det ut ett anrop från Regionledningscentralen (RLC) angående ett bråk på Möllevångstorget, Malmö. B uppgav att han inte kunde minnas hur ärendet gick ut, vad som sades, men bråket skulle ha ägt rum på torget och det var flera polisbilar som åkte till platsen. B uppgav att han uppfattade det som att patrullerna anlände till platsen i princip samtidigt, B och hans kollega kunde inte hitta det aktuella bråket, det var en annan patrull som gjorde det och de befann sig utmed Ystadgatan, mellan Claesgatan och Bergsgatan.

B uppgav att han och hans kollega anslöt till platsen och när B kom dit uppfattade han det som att stämningen var upprörd. B uppgav att han hade svårt att greppa vem som var vem, om det var parter från ”båda sidor”, både gärningsmän och målsägande. B uppgav att de kolleger som pratade med de aktuella personerna försökte reda ut vad som hänt och kollegerna fick hjälp med att översätta eftersom ingen av de inblandade kunde prata svenska.

B uppgav att hans kolleger stod på en stenbelagd gångbana och precis intill fanns en cykelbana som går utmed hela Ystadgatan. B uppgav att det var väldigt mycket folk på platsen, det pågick torghandel på Möllevångstorget, folk rörde sig överallt och det körde bilar på Ystadgatan. B uppgav att han uppfattade det som att det blev en större folksamling runt hans kolleger och de personer de stod och pratade med, det visade sig att de personer kollegerna pratade med hade varit inblandade i det aktuella bråk som skickats ut på polisradion.

B uppgav att han uppfattade det som att det bildades en ring runt kollegerna som pratade med de personer som varit inblandade i bråket, B uppfattade det som att personerna i ringen blev närgångna mot kollegerna och de stod på cykelbanan. B uppgav att han uppfattade det som att personerna i ringen stoppade/hindrade trafiken på cykelbanan. B uppgav att han resonerade att hans kolleger verkade klara av situationen som hade med bråket att göra och därför kunde B fokusera på de personer som stod i ringen. B uppgav att han sa åt de personer som stod i ringen att om de hade sett något av bråket, eller något annat som hade med händelsen att göra, kunde de stanna kvar på platsen så att polisen kunde prata med dem, om de inte hade sett något bad B dem att vänligen gå från platsen.

B uppgav att hans uppmaning åtlyddes med en gång. B stod vid sidan, i hörnan, av den familj som pratade med polisen om bråket och när B vände sig om stod det en man kvar på platsen, mannen stod bakom B. B uppgav att han uppfattade det som att mannen stått nära och att mannen stått där även när B sagt åt övriga personer att gå från platsen och att mannen rimligen borde ha hört detta. B uppgav att han uppfattade det som att mannen hört vad B sagt och anledningen till varför han sagt detta men att inte mannen hörsammade detta.

B uppgav att han sa åt mannen på ett tydligt, bestämt och kanske extra korrekt sätt att nu hade han, B, bett alla att lämna platsen eftersom polisen försökte jobba på platsen. B uppgav att en annan anledning till varför han sa åt personerna att lämna platsen var för integriteten för den familj som pratade med polisen om bråket.

B uppgav att när han sa åt mannen började mannen direkt att skrika, B uppfattade det som ett aggressivt och upprört utspel från mannen. B uppgav att mannen skrek att B inte hade några lagliga befogenheter att säga till honom eller andra personer att lämna platsen. B uppfattade det som att mannen skrek väldigt högt och B gick mot mannen för att försöka få mannen att sluta skrika, enligt B fanns det ingen anledning för mannen att skrika. B uppgav att mannen fortsatte skrika och B tog tag i mannens ena arm och sen började de gå, enligt B fortsatte mannen att skrika för fullt. B uppgav att mannen skrek om sina rättigheter och att B inte hade några befogenheter, enligt B sa mannen ganska direkt att han skulle anmäla B. B uppgav att med tanke på vad mannen sa och hur han agerade tänkte B att det gällde att uppträda korrekt, vilket han alltid gör, mot mannen.

B uppgav att han försökte lugna ned mannen, B sa även till mannen att de kunde diskutera hans anmälan när de kommit bort en bit och B försökte förklara sitt ingripande mot mannen. B uppgav att han försökte förklara att han ingrep mot mannen eftersom de stått dumt till ur trafiksäkerhetssynpunkt men att mannen även började skrika och uttrycka sig på det sätt han gjorde. B uppgav att han förklarade för mannen varför han blev avlägsnad.

B uppgav att mannen sa att han skulle anmäla B och att mannen även ville ha B:s tjänstgöringsnummer. B uppgav att han svarade mannen att det var självklart att mannen skulle få B:s tjänstnummer och att mannen skulle få anmäla honom, B sa även till mannen att lugna ned sig. B sa även till mannen att de inte skulle gå längre bort än till Bergsgatan, enligt B var det en sträcka på ungefär 30 – 40 meter. B uppgav att när de kom fram släppte B mannen som tog fram sin mobiltelefon och B berättade vilket tjänstenummer han hade, B uppfattade det som att mannen antecknade detta nummer.

B uppgav att när han tog tag i mannen uppfattade B det som att mannen definitivt inte tyckte om det, B uppfattade det som att mannen spände sig och hade motsträviga rörelser. B uppgav att det var av dessa anledningar han höll i mannen under hela tiden de gick och B uppfattade det som att mannen motsatte sig att lämna platsen.

B uppgav att när han släppt mannen gick B tillbaka till sina kolleger, det hade då anlänt ytterligare två patruller till platsen. B uppgav att han och hans kollega skulle precis avsluta sitt tjänstgöringspass och därför bad de de nytillkomna patrullera att stötta de kolleger som pratade med den familj som varit inblandad i det initiala bråket. B och hans kollega körde sedan in till polisstationen för att avsluta sin tjänstgöring.

Frågor från förhörsledaren.

B uppgav att han tror att han vid det aktuella tillfället tjänstgjorde med en kollega som heter D, B är dock inte säker på detta.

(I samband med förhöret informeras B om att förhörsledaren kontrollerat den Händelserapport (HR) som finns från det aktuella bråk på Möllevångstorget och att det enligt detta HR framgår att B tjänstgjort med AE, förhörsledarens anteckning).

På fråga om B kunde komma ihåg om han vid det aktuella tillfället tjänstgjorde tillsammans med AE så uppgav B att han inte kunde komma ihåg detta. B uppgav att efter händelsen har han inte pratat med D, enligt B jobbar D inte kvar i samma grupp som D.

B uppgav att det aktuella ärendet angående slagsmålet på Möllevångstorget skickades ut på polisradion, B kunde inte komma ihåg om de körde utryckning, trängande fall, till platsen. B uppgav att de anlände till Möllevångstorget via Simrishamnsgatan, B uppfattade det som att det var extremt mycket folk på torget. B uppgav att initialt hade alla patruller svårt att lokalisera platsen för slagsmålet eller vem som varit inblandade, till slut hörde B på polisradion att några kolleger hittat de personer som varit inblandade och det var på så sätt B och hans kollega anslöt till platsen. B uppgav att det inte var något pågående slagsmål när de anlände till platsen och B uppfattade det inte som att de var första patrull som anlände till platsen.

B uppgav att Yttre befäl inte var på platsen. På fråga om det var någon som tog på sig att vara ansvarig på platsen så uppgav B att normalt så går det inte till så, om inte Yttre befäl är på plats är det RLC som utser en platschef. B uppgav att han inte känner till om det var någon som var ansvarig platschef vid det aktuella tillfället.

B uppgav att vid det aktuella tillfället såg han några kolleger som stod och pratade med några personer, B uppfattade dem som en familj. På fråga om B vara framme hos kollegerna och frågade om de behövde hjälp så uppgav B att det gjorde han. B uppgav att det var stora språkförbistringar eftersom familjen inte pratade svenska, B och hans kolleger försökte reda ut vad som hade hänt och var det hade hänt.

B uppgav att där hans kolleger stod och pratade med familjen är det en gångbana och intill gångbanan finns en cykelbana, sen är det ungefär som en refug innan vägbanan där det stod parkerade bilar. B uppgav att när de pratade med familjen stod de på gångbanan och även en bit ut på cykelbanan.

B uppgav att efter en stund, B minns inte exakt hur lång tid det gick, så uppfattade han att det bildats en folksamling runt de kolleger som stod och pratade med familjen. B gick då runt och sa till personerna i folksamlingen att de skulle lämna platsen, det var B:s eget initiativ, det var inte någon som sa till honom att säga åt personerna att flytta på sig.

(I samband med förhöret informerades B om att målsäganden i det aktuella ärendet heter A, förhörsledarens anteckning).

På fråga om B sa åt någon annan, några andra personer att flytta på sig innan B sa åt A att flytta på sig så uppgav B att han sa ganska högt att personerna skulle flytta på sig, syftet var att alla skulle höra detta. B uppgav att vid det aktuella tillfället var det en hög ljudvolym på platsen, det var mycket folk och trafik på platsen.

På fråga varför B sa åt personerna att flytta på sig så uppgav B att initialt var det för att B, hans kolleger och ”familjen” stod som de gjorde, B och hans kolleger försökte göra sitt arbete med att ta reda på vad som hänt. B uppgav att det bildades en folksamling runt dem och B uppfattade dem som påträngande, de stod i ryggen på B och hans kolleger. B uppgav att folksamlingen troligtvis var nyfikna men det störde polisernas arbete och enligt B störde folksamlingen även trafiken.

På fråga om B bad personerna i folksamlingen flytta på sig för att de kunde utgöra ett hot mot kollegernas säkerhet så uppgav B att från början och initialt var det definitivt så att han bad personerna flytta på sig för att de kunde utgöra ett hot mot säkerheten. B uppgav att han även tänkte på de personer som pratade med polisen, familjen, och deras integritet och därför bad B personerna i folksamlingen att flytta på sig. B uppgav att han inte visste vilka personer, vilken roll de personer hade som han bad att de skulle flytta på sig. I samband med att B sa åt personerna att flytta på sig sa B även att om någon hade sett något av det tidigare slagsmålet ville polisen prata med dem, i övrigt bad B personerna att gå från platsen.

På fråga när B för första gången lade märke till A så uppgav B att det var när han sagt och bett personer att lämna platsen och att dessa personer börjat gå från platsen. B uppgav att som han kunde minnas det så vände han sig om och då stod A plötsligt där, enligt B stod A snett bakom honom. På fråga om B kunde komma ihåg om och i så fall vad han sa till A så uppgav B att han omedelbart fick uppfattningen av att A definitivt hört vad B tidigare sagt men att A inte gick från platsen. B uppgav att han därför sa att han bett alla att lämna platsen eftersom polisen försökte utföra sitt jobb där och folksamlingen även störde trafiken på cykelbanan och B avslutade med att säga ”därför ber jag även dig att gå från platsen”.

B uppgav att han uppfattade det som att A genast gick till en verbal attack, enligt B gestikulerade inte A men B uppfattade det ändå som att A förstärkte med sitt kroppsspråk. På fråga om B kunde minnas om A ställde någon fråga om lagstöd för B:s ingripande så uppgav B att när han började gå iväg med A så förklarade B för A att i och med att A började skrika så ingrep B med stöd av PL § 13.

B uppgav att under hela tiden han gick med A pågick en diskussion, enligt B fortsatte A att skrika och B försökte lugna ned honom. B uppgav att han också försökte förklara att han enbart på ett snällt sätt bett alla att gå från platsen men eftersom A började skrika så ingrep B på det sätt han gjorde. På fråga om B avlägsnade A med anledning av att han började skrika så uppgav B att det absolut var en anledning till varför B flyttade på honom, enligt B uppträdde A störande då han skrek. B uppgav att A även var en av de som stod på platsen och störde trafiken. B uppgav att han ingrep mot A med stöd av PL § 13.

På fråga hur B agerat om A valt att gå iväg fem, sex meter så uppgav B att i så fall hade A gjort som alla andra och B fått den effekt han velat ha med sin tillsägelse. B uppgav att han då inte behövt ingripa på det sätt han gjorde.

På fråga om B berättade för A hur långt han tänkte avlägsna A så uppgav B att när de gick bort mot Bergsgatan pratade de i princip hela tiden, B uppfattade det som att A ville ha något svar från honom och B försökte hela tiden lugna ned A. B uppgav att det övergick till att A skrek att han ville ha B:s tjänstenummer eftersom A tänkte anmäla B. B uppgav att han sa åt A att lugna ned sig, B försökte även förklara att A skulle få alla uppgifter men att de skulle flytta sig bort till Bergsgatan. När de kom till Bergsgatan så uppgav B sitt tjänstenummer för A.

B uppgav att han uppskattar att han gick med A ungefär 30, 40 meter och B höll i A under hela tiden. B uppgav att A inte gjorde något våldsamt motstånd men B uppfattade ändå att A var motsträvig och därför höll B i honom när de gick. B uppgav att hans ingripande även blev tydligare när han höll i A. B uppgav att han och kollegerna precis fått kontroll på situationen och händelsen med det initiala slagsmålet, när A började skrika valde B att flytta på honom för att det skulle vara lugnt på platsen. B uppgav att han försökte förklara detta för A. B uppgav att när de kom till Bergsgatan fick A hans tjänstenummer och därefter lämnade B A och B återvände till sina kolleger.

(I samband med förhöret informerades B om att förhörsledaren kontrollerat och försökt få fram dokumentation över B:s ingripande/avlägsnande men att någon sådan dokumentation inte hittats, förhörsledarens anteckning).

På fråga om B dokumenterade avlägsnandet av A så uppgav B att han tidigare var övertygad om att han dokumenterat avlägsnandet. B uppgav att han försökt rannsaka sig själv och när B tänker tillbaka på situationen kan han inte se framför sig att han dokumenterat avlägsnandet. B uppgav att han nu inte har något minne av att han dokumenterat avlägsnandet.

B uppgav att när han skriver, dokumenterar ett ingripande enligt Polislagen lämnar han in protokollet till stationsbefälet på Rättscentrum, Malmö, som i sin tur granskar protokollet och därefter sätter in det i en pärm. B uppgav att de inte brukar faxa eller maila in protokoll till stationsbefälet. B uppgav att det händer ganska ofta att de patruller som slutar ber pågående patruller att ta med sig diverse handlingar och protokoll in till stationsbefälet på Rättscentrum. På fråga om B har något minne av att det skulle kunna ha gått till så i det aktuella fallet så uppgav B att han var övertygad om att han själv dokumenterat det aktuella avlägsnandet. B uppgav att i samband med det aktuella ingripandet var det ganska uppenbart att A skulle anmäla B, enligt B sa A detta och B uppgav även sitt tjänstenummer för A.

På fråga om B resonerade att avlägsnandet var så pass kort att det inte behövdes någon dokumentation så uppgav B att han definitivt inte resonerat så, B uppgav att han mycket väl känner till att det är viktigt att dokumentera ett ingripande.

(I samband med förhöret förevisades material från den övervakningsfilm som inhämtats, förhörsledarens anteckning).

B uppgav att han kunde känna igen sig själv och det syns när B säger åt personer att flytta på sig. B uppgav att när han försökte säga åt A att lämna platsen började A att skrika direkt. B uppgav att A skrev in B:s tjänstenummer i sin mobiltelefon. I övrigt hade B inte några kommentarer till innehållet på filmen.

B uppgav att när de var klara på torget körde de rakt in till polisstationen för att avsluta tjänstgöringen.

B uppgav att han inte är villig att motta ett eventuellt strafföreläggande. B uppgav att han dock vill återkomma angående frågan om ett strafföreläggande beroende på hur åklagaren bedömer ärendet.

I samband med förhöret fick advokat J möjlighet att ställa frågor. Advokat J hade inga frågor i samband med detta förhör.

 

 

Tonåringar fälldes för brott mot skyddslagen i Ängelholm

Undertecknads förord

Delar ur förundersökningen finns nämnda sedan tidigare här. Domen i dag förkunnades av Helsingborgs tingsrätt.

Dörren in till byggnaden på skyddsobjektet stod olåst eller till och med på glänt. Någonting som var känt för Försvarsmakten sedan tidigare. Denna gång var det enbart tur att tonåringarna var ett par svenska nyfikna sådana och inga sabotörer. Domen för tonåringarna följer nedan:

Tilltalad
A

DOMSLUT

Brott som den tilltalade döms för
Brott mot skyddslagen, 30 § skyddslagen (2010:305) i sin lydelse före 1 juli 2018 2017-04-02

Påföljd m.m.
Dagsböter 40 å 50 kr

Lagrum som åberopas
29 kap 7 § 1 st brottsbalken

Sekretess
Sekretessen enligt 15 kap 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska fortsätta att vara tillämplig beträffande uppgifter i förundersökningsprotokollet, protokollsbilagan samt ingiven bilaga från försvaret (aktbil. 11, 12 och 29) som innebär att platsen för gärningen kan röjas.

Brottsofferfond
Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 800 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

Ersättning
1. MC tillerkänns ersättning av allmänna medel med 29 414 kr. Av beloppet avser 19 502 kr arbete, 3 775 kr tidsspillan, 254 kr utlägg och 5 883 kr mervärdesskatt.
2. Kostnaden för försvaret ska stanna på staten.


Tilltalad
B

DOMSLUT

Brott som den tilltalade döms för
Brott mot skyddslagen, 30 § skyddslagen (2010:305) i sin lydelse före 1 juli 2018 2017-04-02

Påföljd m.m.
Dagsböter 40 å 230 kr

Lagrum som åberopas
29 kap 7 § 1 st brottsbalken

Sekretess
Sekretessen enligt 15 kap 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska fortsätta att vara tillämplig beträffande uppgifter i förundersökningsprotokollet, protokollsbilagan samt ingiven bilaga från försvaret (aktbil. 11, 12 och 29) som innebär att platsen för gärningen kan röjas.

Brottsofferfond
Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 800 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

Ersättning
MA tillerkänns ersättning av allmänna medel med 30 588 kr. Av beloppet avser 19 320 kr arbete, 4 427 kr tidsspillan, 724 kr utlägg och 6 117 kr mervärdesskatt. Av denna kostnad ska B till staten återbetala hela beloppet.

YRKANDEN M.M.

Åklagaren har begärt att tingsrätten dömer Aoch B för brott mot skyddslagen, enligt 30 § skyddslagen (2010:305) i dess lydelse före den 1 juli 2018, i enlighet med följande gärningsbeskrivning.

A och B har tillsammans och i samförstånd trots rådande förbud mot det berett sig tillträde till ett skyddsområde och tagit fotografier. Det hände den 2 april 2017 på plats inom Ängelholms kommun, Ängelholms kommun.

A och B begick gärningen med uppsåt eller av oaktsamhet.

A och B har vidgått det faktiska händelseförloppet, men förnekat brott och angett att de varken uppsåtligen eller av oaktsamhet brutit mot skyddslagens bestämmelser.

Stängda dörrar
Med anledning av att det under förhandlingen har förekommit uppgifter som kan antas skada landets försvar eller på annat sätt vålla fara för rikets säkerhet om uppgifterna röjs har huvudförhandlingen, utöver framställan av yrkande och inställning, hållits bakom stängda dörrar.

UTREDNINGEN

Vid huvudförhandlingen har A och B hörts över åtalet. På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med ML och JJ från Försvarsmakten samt med C.

Åklagaren har lagt fram den skriftliga bevisning som framgår av bilaga 1, och särskilt förevisat de bilder som hittats i A:s och B:s mobiltelefoner.

A och B har vid huvudförhandlingen lämnat samstämmiga uppgifter kring händelsen. De har i huvudsak uppgett följande. De är vänner och körde bil i området tillsammans med ytterligare en vän, C. De såg två byggnader och körde mot dem eftersom de blev nyfikna. När de kom fram parkerade de bilen vid en bom som spärrade av en grusväg som ledde från den allmänna vägen upp till de två byggnaderna. Från bommen var det ca 45-60 meter till byggnaderna. Det fanns ingen förbudsskylt, varken på bommen eller på vägen upp mot byggnaderna som förklarade att det var ett skyddsområde eller att det rådde tillträdes- eller fotograferingsförbud. De gick först fram till en byggnad som de i efterhand fått veta inte är ett skyddsobjekt. På den byggnaden fanns en vit skylt som förklarade att obehöriga inte hade tillträde till byggnaden. De gick till den andra byggnaden där de upptäckte en reva i staketet som de kunde gå igenom. När de såg att de kunde ta sig in tänkte de att de kunde klättra upp på byggnaden och ta några ”selfies” och fotografera utsikten. De tyckte att området och byggnaden såg övergiven ut. De såg inte några skyltar på eller vid objektet som förklarade att det var ett skyddsobjekt, eller att det rådde förbud mot tillträde och fotografering. C följde inte med dem in, utan stannade utanför staketet. De pratade inte med C om varför han inte följde med.

A och B klättrade upp på en stege på utsidan av byggnaden. Cirka 15 meter upp tog de sig in i byggnaden via en dörr som stod på glänt. Inne i byggnaden upptäckte de att det fanns servrar och annan teknik som var aktiv. De förstod då att byggnaden antagligen inte var övergiven. De kände att det kanske var fel att vara där och funderade på att lämna platsen, men fortsatte ändå uppför en invändig trappa för att ta bilder. De tog flera fotografier på utrustningen inne i byggnaden; det var något som de gjorde i stundens ingivelse. C ringde och berättade att det fanns en barnfamilj utanför byggnaden. Efter att familjen hade lämnat gick A och B ut på en plattform på toppen av byggnaden och tog några fotografier. De var inne på området i ungefär 40 minuter. När de var på väg ner från byggnaden kom några militärer, och beordrade dem att komma ner omedelbart. De greps och polisen tillkallades. – De hade inte gått in om det inte funnits ett hål i staketet, eller vidare in i byggnaden om dörren inte stått på glänt. Ingen av dem visste vad ett skyddsobjekt var och de visste inte heller att byggnaden tillhörde försvarsmakten. De trodde att det kanske var en väderstation.

C har i huvudsak bekräftat vad A och B berättat. Han har uppgett att han inte sett några skyltar, varken på vägen upp till byggnaden eller på staketet där A och B gick in. Anledningen till att C inte följde med de andra två in på området var att han tyckte det kändes fel. Det fanns ett stängsel och han antog att det innebar att man inte skulle gå in.

ML, som arbetar som insatsledare på södra militärregionen, J3, har i huvudsak uppgett följande. Det aktuella området och objektet är genom beslut ett skyddsobjekt. Vid objektet råder tillträdes- och fotograferingsförbud. Ett skyddsobjekt skyltas med gula förbudsskyltar med svart och röd text; av skyltarna framgår vad som är förbjudet på platsen, vem som fattat beslutet och med stöd av vilken lagstiftning beslutet fattats. Skyltningen kontrolleras genom oregelbundna kontroller med en eller två veckors mellanrum.

JJ, som arbetar som insatschef på markbevakningsavdelningen på Luftvärnsregementet, har uppgett bl.a. följande. Den aktuella dagen var han ute och ronderade vid andra objekt tillsammans med ytterligare en soldat när de fick information från sin insatschef om att det fanns personer på objektet. Skyddsobjektet är bevakat med fotoövervakning eftersom det tidigare hade förekommit stölder från objektet. Det tog JJ cirka en timme att köra fram till objektet. Från bommen som spärrar av grusvägen fram till objektet är det cirka åttio till hundra meter till objektet. När JJ och hans kollega kom fram befann sig två personer inne på skyddsobjektet, högst upp på en avsats. De båda personerna greps och polis tillkallades. – Det fanns ingen skylt på bommen vid grusvägen, men däremot en fullt synlig skylt på vänster sida av grusvägen en kort bit efter bommen. Den skylten informerade om att det är ett område där det råder fotograferingsförbud. Det satt flera skyltar på staketet runt objektet som informerade om att det råder både tillträdes- och fotograferingsförbud. Den aktuella dagen fanns det åtminstone en skylt på den sida av staketet där revan var. Den skylten satt precis bredvid revan. JJ är av uppfattningen att man inte kunde gå igenom revan utan att se skylten.

TINGSRÄTTENS BEDÖMNING

Den rättsliga regleringen
Enligt 4 och 5 §§ skyddslagen (2010:305) kan en byggnad, anläggning eller ett område beslutas vara ett skyddsobjekt i syfte att ge dessa ett förstärkt skydd mot bl.a. sabotage och spioneri. Ett beslut om att en viss byggnad, anläggning eller område ska utgöra ett skyddsobjekt innebär enligt 7 § i samma lag ett förbud mot tillträde för obehöriga. Tillträdesförbudet kan enligt samma bestämmelse förenas med bl.a. förbud mot att fotografera. Ett beslut om att en byggnad, anläggning eller område är ett skyddsobjekt ska på ett tydligt sätt framgå genom exempelvis skyltning.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud enligt skyddslagen döms till böter eller fängelse i högst ett år.

Följande är utrett i målet
Det är utrett att det i målet aktuella objektet vid tidpunkten för gärningen var ett skyddsobjekt, vid vilket det rådde tillträdes- och fotograferingsförbud. Genom vittnesmålet med JJ är det också visat att skyddsobjektet var utmärkt med förbudsskyltar. Det är även utrett att A och B brutit mot det rådande tillträdes- och fotograferingsförbudet genom att ta sig in på skyddsobjektet och fotograferade det. A:s och B:s påståenden om att de gick in på skyddsområdet genom en reva i staketet och en öppen dörr har inte motsagts av åklagaren och ska godtas.

Ska A och B dömas för brott mot skyddslagen?
För att A och B ska dömas enligt åtalet krävs att de uppsåtligen eller av oaktsamhet brutit mot det rådande tillträdes- och fotograferingsförbudet. Tingsrätten ska grunda sin bedömning på A:s och B:s uppgifter så länge dessa inte i sig är så osannolika att de kan lämnas utan avseende eller de har motbevisats av den bevisning som åklagaren lagt fram i målet.

För att A och B ska dömas för att uppsåtligen ha brutit mot förbuden krävs att de varit medvetna om förbudet eller att det visats att de, även om de hade vetat om att det rådde tillträdes- och fotograferingsförbud, ändå hade genomfört gärningen. JJ har vittnat om att han anser att den som gick igenom revan måste ha sett förbudsskylten. Någon bevisning utöver den muntliga bevisningen till styrkande av skyltens utformning eller placering, har inte presenterats i målet. Tingsrätten anser inte att åklagaren förmått motbevisa A:s och B:s påståenden om att de inte sett några skyltar och inte heller förstått att de gick in på ett skyddsobjekt. Deras påstående om att de inte skulle ha gått in på området om de förstod att det rådde tillträdes- och fotograferingsförbud får godtas. Det är därför inte visat att de begått gärningen uppsåtligen.

Tingsrätten har efter den bedömningen att ta ställning till om A och B varit oaktsamma när de gick in på skyddsobjektet och tog fotografier av det. För att A och B ska dömas för att genom oaktsamhet ha brutit mot förbudet krävs att de borde ha förstått att de bröt mot ett förbud. Av A:s och B:s egna uppgifter framgår att de antog att stängslet fanns för att hålla personer ute, och att de under tiden som de befann sig inne i byggnaden kände att det kanske var fel att vara där. Även C har förklarat att han antog att stängslet innebar att man inte fick gå in och att det kändes fel att göra det. Detta talar i sig för att A och B inte gjort tillräckligt för att kontrollera om de bröt mot ett förbud. Härtill kommer att de på ett enkelt sätt genom att iaktta staketet och läsa på de skyltar som JJ beskrivit kunnat undgå att bryta mot tillträdes- och fotograferingsförbuden. A och B får därför anses ha varit oaktsamma när de tog sig in på skyddsobjektet och fotograferade.

A och B ska därför dömas för att genom oaktsamhet brutit mot skyddslagen i enlighet med vad åklagaren har påstått.

Påföljd
Den brottslighet som A och B döms för är inte att anse som bagatellartad. Det faktum att tingsrätten ansett att gärningen är begången av oaktsamhet gör dock att påföljden bör stanna vid ett måttligt bötesstraff, jämför bl.a. Svea Hovrätts dom den 4 januari 2019 i mål B 9647-18. Med hänsyn till A:s och B:s ålder vid tiden för gärningen bestämmer tingsrätten påföljden till fyrtio dagsböter. För A bestäms dagsbotens storlek till 50 kr utifrån hans uppgivna inkomst. För B bestäms dagsbotens storlek till 230 kr utifrån hans uppgivna inkomst.

Övriga frågor
Eftersom A och B döms för brott med fängelse i straffskalan ska de betala lagstadgad avgift till brottsofferfonden om 800 kr vardera.

Den ersättning som försvararna begärt får anses skälig och ska godtas. Med hänsyn till A:s och B:s ekonomiska förhållanden ska staten stå för A:s försvararkostnad medan B ska betala tillbaka hela kostnaden för sitt försvar till staten.

Brandman polisanmäld för misshandel av mobilfilmare

Polisanmälan lades ned samma vecka med följande motivering: Fortsatt förundersökning förväntas ej, på grund av bevisläget, leda till att brott kan styrkas. Innan man läser texten nedan ska man ha i åtanke att en fotografering eller filmning av en olycksplats inte är olaglig.

I måndags, den 21 januari, inträffade en olycka på Vedbyvägen i Söndraby, Klippan. Strax innan 21:30 kolliderade två personbilar. Utöver detta förstördes även två parkerade bilar. En kvinna fick föras till sjukhus.

Vid olyckan filmade en man händelsen medelst sin mobiltelefon. En brandman sade enligt mobilfilmaren åt honom att sluta filma och gick enligt mobilfilmaren fram och knuffade mannen.

Polisanmälan från mobilfilmaren

BROTTET

En brandman har dragit hårt i B:s arm så ihållande smärta har uppstått.

OMSTÄNDIGHETER

B gick ut på Vedbyvägen med anledning av en olycka som hade inträffat där. Han tog upp sin mobil och filmade några bilar som hade krockat. En brandman kommer då fram till B och trycker ner hans vänstra arm så att han inte ska kunna filma mer. Brandmannen försöker dra telefonen ur B:s hand och drar så hårt att B sträcker sig. B uppger att det gjorde väldigt ont när brandmannen drog och att det är en ihållande smärta.

B säger att det stod en polis bredvid B och även han hade sagt till brandmannen att sluta dra i hans arm, men att brandmannen vägrade.

VITTNE

B:s frus dotter A var med under hela händelsen.

SKADOR

Ont i armen och har sträckt nacken. B kommer uppsöka läkare under morgondagen och polisen får ta del av hans journal.

Polismannens uppgifter

Via media kom det till min kännedom att en privatperson gjort en anmälan mot en brandman vid tiden för en trafikolycka på Vedbyvägen i Klippan.

Målsäganden uppgav att en polisman sagt åt brandmannen att ”sluta dra i hans arm”, vilket inte stämmer, då det var jag som var  närvarande. Målsäganden stod på privat mark, under pågående räddningsaktion, och när han konfronterades av markägaren påstod han att han bodde där, vilket inte heller stämde.

Målsäganden uppvisade mycket dålig attityd, och då han hindrade polisens och räddningstjänstens arbete uppmanades han att lämna platsen.

Detta vägrade vederbörande, varpå han eskorterades bort av mig och brandmannen.

Målsäganden var mycket nära att bli omhändertagen, och föreföll mycket kränkt av att han inte fick göra som han ville.
Således vittnar jag om att brandmannen inte gjort något fel på platsen.

Två män omhändertogs av skyddsvakter på Arboga flygfält

I går vid middagstid greps två män i 30-årsåldern efter att ha fotograferat sin bil inne på flygfältet i Arboga. Efter att polisen tagit över ärendet och förhört duon släpptes dem.

Arboga flygfält ägs av Saab och arrenderas ut till Arboga flygklubb. Arboga flygklubbs lokala föreskrifter säger följande om skyddsobjektet:

”Inom hela området råder förbud mot tillträde utan tillstånd, att fotografera, avbilda, beskriva eller mäta skyddsobjektet utan tillstånd. All verksamhet och närvaro på flygfältet sker enligt överenskommelse med markägaren Saab AB. Detta innebär att all verksamhet Arboga Flygklubb bedriver på flygfältet måste ske enligt villkor i överenskommelse med Saab och att vår verksamhet inom skyddsobjektet regelbundet kontrolleras av det av Saab anlitade bevakningsbolaget. Samtliga klubbmedlemmar, funktionärer och besökare till flygklubben ska informeras om regler och förutsättningar för att vistas inom skyddsobjektet. Flygklubbens besökare vistas inom området under överinseende av medlem i Arboga flygklubb . Samtliga flygklubbens besökare som kan behöva vistas på flygfältet utan sällskap av medlem i Arboga Flygklubb, t.ex. övernattande gäster på camping, i stuga mm, ska i förväg med namn och personnummer anmälas till vakten. Dessa besökare ska kunna identifiera sig med giltigt ID. Fotografering av klubbens verksamhet är tillåten efter överenskommelse med Saab AB under förutsättning att:

  • Fotografering sker under överinseende av medlem i Arboga Flygklubb

  • All fotografering sker i östlig riktning med banans västra kant som gräns.

  • Ingen terräng, byggnader, objekt eller installationer, AMPA, Saab industriområde mm väster om asfaltbanans slut får fotograferas och dokumenteras.

  • Fotografering av klubbverksamhet mm på banan, stråket, klubbhusen mm mot kanalen och skogen i östlig riktning är tillåten.”

Angående biltrafik inne på fältet finner man följande text:

”Biltrafik skall generellt inte få förekomma på banan eller stråket. Undantag för detta gäller vid ut – och indragning av segelflygplan. All passage till och från fältområdet sker genom klubbens infart vid gamla kanalen. Obs! All korsning av bana och stråk måste ske med uppsikt åt båda håll oavsett bana i användning”

Fälldes i hovrätt efter att med bilkamera filmat skyddsobjekt

Svea hovrätt B 9647-18

HOVRÄTTENS DOMSLUT

1. Hovrätten ändrar tingsrättens dom på följande sätt.
a) Hovrätten dömer AB för brott mot skyddslagen enligt 30 § skyddslagen (2010:305) i sin lydelse före den 1 juli 2018, 2018-01-08 — 2018-01-09
b) Hovrätten bestämmer påföljden till 40 dagsböter à 190 kr.
c) Hovrätten ålägger AB att betala en avgift om 800 kr enligt lag (1994:419) om brottsofferfond.

2. Vad tingsrätten förordnat om beslag ska fortsätta att gälla.

3. Hovrätten bestämmer ersättning av allmänna medel åt AV till 2 633 kr. Av beloppet avser 2 106 kr arbete och 527 kr mervärdesskatt. Denna kostnad ska AB återbetala till staten.

YRKANDEN I HOVRÄTTEN

Åklagaren har yrkat att hovrätten ska döma AB för brott mot skyddslagen och bestämma påföljden till dagsböter. AB har motsatt sig ändring. Målet har avgjorts utan huvudförhandling.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Parterna har lagt fram samma bevisning i hovrätten som i tingsrätten. Hovrätten har tagit del av uppgifter lämnade av AB och TS vid tingsrätten. AB körde, medveten om att han hade en s.k. dash-cam installerad i sin bil, dagligen under flera månader in på LSS Uppsalas område vid Ärna i Uppsala. Av utredningen framgår att området är ett skyddsobjekt inom vilket det bl.a. råder fotograferingsförbud. AB har uppgett att han har varit medveten om att det var ett skyddsobjekt samt att han såg skyltarna om skyddsobjekt men inte reflekterade över vad som stod på dessa. Hovrätten bedömer att hans agerande har varit oaktsamt. Han ska därför dömas för brott mot skyddslagen. Påföljden är dagsböter. Vid denna utgång ska i beslag taget minneskort förklaras förverkat. AB döms för brott med fängelse i straffskalan och ska därför betala avgift enligt lag om brottsofferfond. Den offentliga försvararen har begärt skälig ersättning. AB:s ekonomiska förhållanden är sådana att han ska återbetala denna kostnad till staten.

Uppsala tingsrätt B 4741-18

DOMSLUT

Åtal som den tilltalade frikänns från

Brott mot skyddslagen, 30 § skyddslagen (2010:305) i sin lydelse före 1 juli 2018 2018-01-08 — 2018-01-09 Förverkande och beslag I beslag taget minneskort förklaras förverkat. Beslaget ska bestå (Polismyndigheten Region Mitt, nr 2018-5000-BG3148.1:2).

Ersättning

1. AV tillerkänns ersättning av allmänna medel med 3 669 kr, varav 2 935 kr avser arbete och 734 kr avser mervärdesskatt.

2. Kostnaden för försvaret ska stanna på staten.

DOMSKÄL

AB har medgett de faktiska omständigheterna men förnekat brott. Han har medgett det särskilda yrkandet om förverkande. Åklagaren har åberopat händelserapport, fotografier, kartor och beslagsprotokoll som bevisning.

Förhör har hållits med AB och vittnet TS.

AB: Han var inhyrd av ett bolag för att fälla träd på Luftstridsskolan, Ärna och arbetade där från slutet av oktober 2017 till januari 2018. Han körde in på området i sin arbetsbil och såg då gula skyltar med text men kunde inte läsa texten eftersom det var mörkt och skyltarna stod på en 50-sträcka. Han hade inte heller, innan han började jobba, fått någon information av sin uppdragsgivare M om vad man inte fick göra inne på ett skyddsobjekt. Det här var hans första jobb på ett skyddsobjekt. I samband med att han köpte sin firmabil för två år sedan flyttade han över en kamera från sin gamla bil till den nya. Kameran monterade han bakom backspegeln såg därför inte kameran som startar då bilen rör sig. Kameran har han i försäkringssyfte för att dokumentera i händelse av att han råkar ut för en olycka. Han har inte tänkt på kameran och inte haft någon anledning att titta på det inspelade materialet.

TS: Han arbetar som säkerhetschef på Ärna och har gått igenom materialet i AB:s kamera. Samtliga bilder bryter mot avbildningsförbudet och innebär ett synnerligt men för Försvarsmakten om AB fått behålla dem. Han är av uppfattningen att alla entreprenörer som arbetar på Ärna får upplysningar om vad det innebär att arbeta på ett skyddsobjekt.

Tingsrättens bedömning

För straffansvar enligt 30 § skyddslagen krävs även att den som brutit mot ett tillträdesförbud, såvitt här är i fråga, gjort detta av oaktsamhet. Det innebär att gärningsmannen borde ha förstått att han bröt mot ett förbud. Uttrycket ”borde ha förstått” är egentligen en förkortning av ”skulle ha förstått om han hade gjort vad han borde ha gjort” (se Asp m.fl., Kriminalrättens grunder, 2 uppl. 2013, s. 315). Bedömningen är individuell och beror av omständigheterna i det enskilda fallet. Mot bakgrund av vad AB uppgett om kamerans syfte och att han inte tänkte på att den var igång samt att han inte uppmärksammat vad som stod på den gula förbudsskylten gör att tingsrätten inte finner att han förfarit oaktsamt. Åtalet ska därför ogillas. Det särskilda yrkandet om förverkande av ett minneskort är medgivet och ska bifallas. Kostnaden för försvaret ska stanna på staten.

SKILJAKTIG MENING

Rådmannen MS och nämndemannen AH är skiljaktiga i skuldfrågan och anför följande. AB har vid huvudförhandlingen visserligen vidgått att han sett förbudsskylten vid infarten men sagt att han inte läst vad som stod på den. Enligt vår mening måste en bilförare, som under en period regelbundet passerar skylten, i vart fall lägga märke till symbolen med en överkorsad kamera vilken inte kan missförstås. Att i ett sådant fall inte göra några närmare överväganden kring den egna kameran gör att vi finner att AB av oaktsamhet handlat på sätt som åklagaren gjort gällande. Åtalet är därmed styrkt och att bedöma som åklagaren gjort och påföljden ska bestämmas till dagsböter.

Förundersökningsprotokoll

Patrull 21-1160 bestående av Pa E och Pa A beordras till Ärna med anledning av att vakten upptäckt en bil som haft en kamera monterad i vindrutan.

Patrullen kommer till platsen och möts av två militärer som har tagit kameran i beslag. Patrullen ringer åklagaren som fastställer beslaget och ger direktiv att prata med misstänkt och få en uppfattning om varför han haft en kamera monterad i vindrutan. Patrullen visas till misstänkt, som jobbar för M.

Misstänkt identifieras AB och uppger att han har kameran där i försäkringssyfte, utifall han till exempel krockar med något så kan han visa filmen för försäkringsbolaget. AB uppger att han inte tror att han blivit säkerhetsklassad, att han i vart fall inte skrivit på något och uppger att han inte fått någon information när han började jobba inne på Ärna i början av november. AB uppger att det är en förstagsbil och att det är en enskild filma, med hans namn och personnummer.

Patrullen kontaktar åklagaren igen då det är full med diverse prylar i bilen men åklagaren anser inte det vara nödvändigt med en husrannsakan i bilen. AB upplevs omedveten om förbudet och har inte heller reflekterat över att kameran är igång eftersom den alltid är det. I tjänsten dag som ovan Pa E

Uppgifter från säk chef

Säkerhetschefen TS vid försvarsmakten lämnar följande uppgifter:

Beslut att området är ett skyddsobjekt:

Området är skyddsobjekt enligt försvarsmaktens beslutsskrivelse HKV H/S 10 921:80897 daterad 2011-03-25. Av beteckningen kan man läsa att beslutet är taget 2011-03-25 på Försvarsmaktens Högkvarter och att beslutet är Hemligt/Secret enligt Offentlighets- och sekretesslagen 15 kap 2§.

Har försvarsmakten någon invändning mot att kameran hävs till anspråkstagaren om minneskortet förverkas?

FM har inget i sak att erinra om detta.

TS som har funktionen som säkerhetschef hörs angående den film som återfunnits i den go-pro kamera som anträffats i den misstänktes bil. TS ombeds klargöra vad filmen visar och om det kan röra sig om brott mot skyddslagen. TS börjar med att förklara att det finns tydliga anslag vid infarter samt inne på Uppsala Garnisons område att det råder förbud att avbilda området med foto, film eller annat med stöd av försvarssekretess 15 kapitlet 2§.

TS har gått igenom materialet i kameran och det kan konstateras att det finns filmat från platser som är MER skyddsvärda än vissa andra. Man anser att om misstänkt fått behålla kameran och materialet så hade detta inneburit SYNNERLIGA men för försvarsmakten. På filmen finns material som är att klassa som hemligt enligt försvarssekretessen och med hänvisning till rikets säkerhet.

TS önskar få löpande information om ärendets status och vilka åtgärder som vidtas med ärendet.

Uppläst ur förhörsanteckningar och godkänt

Förhör med AB

AB informeras om rätten att ha en advokat närvarande vid förhör men säger att det går bra utan. Vid en eventuell rättegång godtar AB den försvarare rätten förordnar. AB delges misstanke om brott mot skyddslagen genom att med gopro-kamera ha filmat inne på militärt skyddsområde utan tillstånd.

AB ERKÄNNER att han har haft en kamera monterad i sin bil men FÖRNEKAR att han hade som uppsåt att filma på militärt område.

AB berättar att han har haft gopro-kameran monterad i sin bil sedan han köpte bilen. Kameran sitter monterad bakom backspegeln så man ser den knappt från förarpositionen, den är dessutom rörelseaktiverad och börjar spela in samtidigt som bilen börjar röra på sig. Filmen sparas på minneskort som finns monterat i kameran och filmen spelas över vid varje påbörjad inspelning.

När AB kör in på området för Uppsala garnison för att utföra arbete med trädfällning har han därför ingen koll på att kameran sitter och spelar in förrän vakterna i grinden påpekar hans kamera.

AB tar då bort kameran och lägger denna i handskfacket på bilen för att sedan fortsätta in på området där han skall utföra sitt arbete. Efter ca en timme kommer vakterna som sagt till AB om kameran och vill då ha kameran och även AB personnummer.

AB ger vakterna kameran så som de bett om samt sitt personnummer och de åker därifrån. Efter ytterligare ca en halvtimme så kommer det militärpoliser till platsen och utför husrannsakan i AB:s bil och kort efter kommer vanliga poliser som tar upp en anmälan. Dagen efter så är AB tillbaks på området och jobbar vidare med trädfällning men efter ytterligare en dag så drar man in tillståndet och AB:s firma förlorar uppdraget att fälla träden inne på området.

AB betonar att inte hade någon avsikt att filma på området utan hade helt enkelt glömt att kameran satt där och aktiverades av rörelsen när bilen började rulla. Annars hade AB tagit bort kameran innan han kom fram till området AB gör anspråk på kameran som finns i beslag men gör inget anspråk på det minneskort som satt i. AB kan inte svara på frågan om strafföreläggande just nu utan vill återkomma till detta.