En mindre analys av snöleopardbilder

Snöleopard naturhistoriska museet i Helsingfors

Under hösten 2022 dök det upp fantastiska fotografier på snöleoparder från en fotograf vid namn Kittiya Pawlowski. Fotografierna fick stor spridning men det uppdagades snabbt att snöleoparderna på fotografierna var inklistrade och tagna från andra fotografer.

Det fanns många tecken på att inte allt stod rätt till. Ny hemsida, okänt namn att associera med katter och bilder fulla med metadata som spretade åt alla håll.

Några år tidigare, 2017, hade den svenske fotografen Björn Persson också fotograferat snöleoparder. Flera av fotografierna stod ut och två av dem liknar faktiskt två som Kittiya Pawlowski publicerade 2022. Det släpptes en bok på engelska, Searching for the snow leopard.

Även i Björn Perssons fall med snöleoparder var det saker som inte stod rätt till. Att han 2019 nagelfors efter att ha skickat in ett fotografi på en bildmanipulerad elefant till African Geographics gjorde att hans övriga fotografier ifrågasattes. Han fann sig snabbt och berättade att han var konstfotograf. Tyglarna är friare som konstfotograf än för någon som kallar sig wildlife photojournalist.

Kan Kittiya Pawlowskis hemsida och snöleopard ha varit en känga åt Björn Persson från en konkurrent?

Detta handlar dock inte om fotograferna bakom bilderna utan om de bilder som publicerats av dem och hur man kan analysera bilderna. Någonting som är tacksamt då det rör sig om bilder med bilder med hyfsad upplösning och delvis bevarad metadata.

Innan jag går vidare till bilderna vill jag poängtera att fotografiet överst föreställande en snöleopard är taget i Naturhistoriska museet i Helsingfors.

Kittiya Pawlowskis bilder

Hitta bilder

Om man kan få tag i fler bilder än enbart snöleopardsbilderna kan man leta efter mönster. I Kittiya Pawlowskis fall fanns det mängder med bilder tagna från olika fotografer och med olika kameror. Fanns det några bilder som liknade varandra i metadata och bildsätt?

Det finns web crawlers som man kan använda för att söka igenom sidor efter bilder. En som är gratis och som även söker i historik är Archive.org. Man kan också leta i den aktuella sidans sitemap. I Kittiyas fall kopierade jag allt från sidans sitemap och lade in i ett excelark för att sortera på enbart bildadresser.

När bildadresserna var utsorterade skapade jag ett textdokument med bildadresserna i och kunde i Terminalen hämta hem samtliga bilder med kommandot

$ wget -i kittiya.txt

Det gav mig 300 bildfiler i en mapp att analysera. Det gick dessutom snabbare än att manuellt sitta och ladda ned varje bild.

Sortering

Med 300 bildfiler behöver man sortera. Jag valde att sortera efter datum när bildfilerna skapats och fick fram att Kittiya Pawlowski bör ha varit i Nepal i slutet av 2017 och början av 2018. Det bör vara hennes egna bilder eller att hon kommit över en hel bildserie med högupplösta från ett och samma tillfälle.

$ exiftool -createdate *jpg

Det gick även att sortera efter LensID för att se vilka objektiv som förekom.

$ exiftool -lensID *jpg

De bilder som inte var 500mm f/4 eller 35mm f/1.8 hade andra upphovsmän och hämtade bland annat från Adobes bildbank.

Jag delade upp bilderna i mappar efter objektiv och datum:

exiftool '-filename<${lensid;}/${CreateDate}/%f%-c.%le' -d %Y/%m/%d -r *.jpg

Metadatataggen Document Ancestors

När man använder Photoshop sparas en metadatatagg som heter Document Ancestors. Adobe beskriver taggen på följande vis:

If the source document for a copy-and-paste or place operation has a document ID, that ID is added to this list in the destination document’s XMP.

De bilder som har denna tagg bör vara sammanslagningar av olika bilder. Det innebär inte automatiskt att det rör sig om klipp och klistra utan det kan vara så enkelt som att en råfil exporterats till Photoshop med olika inställningar och lagts in som lager. Men ser man att den existerar och att den innehåller mängder med strängar bör man granska bilden extra noga.

Nedan en jämförelse mellan Kittiya Pawlowskis bilder över grottor, cave1.jpg/cave2.jpg/DSC_2456.jpg, samt en av hennes bilder på en bekräftad inklistrad snöleopard, print3.jpg.

Analys

  • Kittiya Pawlowskis fotografier från Nepal börjar den 19 december 2017 och slutar den 7 januari 2018.

  • Kameran är en Nikon med objektiven 35mm f/1.8 och ett 500mm f/4. Med tanke på vinjettering och kromatisk aberration ute vid kanterna med nämnda objektiv bör det vara småbildsformat. Bilden som skickats in högupplöst till Alpine Mag har Nikon D850 och AF-S VR Nikkor 500mm f/4G ED inbäddat i Exif. Kameran har sparat i Nikons råformat .NEF
  • Bilderna har redigerats i tidszonen -06, d.v.s. amerikansk tidszon.
  • Det saknas GPS-taggar i samtliga bilder.
$ exiftool -a -G -gps* *jpg
  • Om man öppnar bilden från Alime Mag och granskar den inklistrade snöleoparden ser man att ryggen, halva vänster framben samt svans är pixliga medan vänster framtass, buk och vänster bakben är softa. Man ser också om man zoomar in på pixelnivå att både bakgrund såväl som klippa har inslag av färgrikare pixlar medan snöleoparden är så gott som grå. Detta trots att bakgrunden är av snö och klippan av grå sten. Andedräkten ser ut att komma bakom munnen och inte ur munnen.
  • Kittiya Pawlowski är fortsatt en pseudonym som vi inte vet vem som döljer sig bakom namnet. Av alla de bilder som tagits finns inga spegelbilder någonstans av fotografen. Bilder från resan 2017 borde ha publicerats tidigare någonstans innan idén om att lura alla med inklistrade snöleoparder växt fram. Spåren som finns är serienumret 3089861 från hennes Nikon D850 och bildstilen som ser karaktäristisk ut. Namnen på vissa bildfiler står ut och är som fingeravtryck, exempelvis maphfgh.jpg och DSC_3190+copyssssssss.jpg.

Björn Perssons snöleopardbilder

Hitta bilder

Sidan hionlife.se har sju snöleopardbilder tagna av Björn Persson. Alla publicerade i en artikel om en fotoresa för att fotografera snöleoparder.

Genom att kolla sidans sitemap och underliggande sitemaps hittades inga fler bilder av intresse.

https://hionlife.se/wp-content/uploads/2018/05/snowleopard1.jpg
https://hionlife.se/wp-content/uploads/2018/05/snowleopard2.jpg
https://hionlife.se/wp-content/uploads/2018/05/snowleopard3.jpg
https://hionlife.se/wp-content/uploads/2018/05/snowleopard4.jpg
https://hionlife.se/wp-content/uploads/2018/05/snowleopard5.jpg
https://hionlife.se/wp-content/uploads/2018/05/snowleopard6.jpg
https://hionlife.se/wp-content/uploads/2018/05/snowleopard7.jpg

Utöver det finns det lågupplösta bilder hos Facebookssidan Snow Leopard Conservancy och dess hemsida.

Analys

Enligt Exif är kamerautrustningen en Canon EOS 5D III. Objektivet ett Canon EF 100-400/4-5.6L IS USM + en teleförlängare om x1.4. Det ser ut att stämma med bilden från hionlife.se. Kamerans serienummer stämmer med Björn Perssons tidigare bilder från Afrika. Bilderna är tagna mellan 2017-03-03 och 2017-03-08.

Mellan bildfilerna skiljer det sig rejält i metadatataggen Document Ancestors. Bild nr 2, 4, 5 och 7 ser ut att behöva granskas noggrannare.

  • Bild nr 2 – En snöleopard står på en klippkant med månen i bakgrund. Himlen ovan snöleoparden ser ut att ha blivit suddad. Snöleoparden står bredvid en grästuva som återfinns på en helt annan bild och plats, nämligen nr 3. Beskrivningen om bilden handlar om bildserien som enligt Exif togs 2017-03-07. Bild nr 2 är enligt Exif dock tagen dagen innan, 2017-03-06.
  • Bild nr 4 finns det inte mycket mer att gå efter, mer än att man ser att någonting gjorts som loggats i Document Ancestors. Snöleoparden är för lågupplöst. Det finns två andra liknande och lågupplösta bilder. En från Snow Leopard Conservancys hemsida tagen 2017-03-03 och en från dess Facebook.
  • Bild nr 5 – En snöleopard som stirrar ut över en klippkant. Samma snöleopard återfinns speglad på en annan bild. Utöver det har klippkanten kromatisk aberration medan den sittande snöleoparden inte har det. Kameran som använts, en 5D III, har fixed pattern noise som blir synligt när man ljusar upp de mörka partierna i klippan.  Snöleoparden saknar mönstret i bruset.
  • Bild nr 7 visar en suddig snöleopard som jagar blåfår. Slutartiden ligger på 1/500 sekund och borde vara tillräckligt kort för att inte ge en så pass suddig bild på en springande snöleopard. Slutartiden räckte gott och väl för springande blåfår. Två av blåfåren längst till vänster har dubbelt upp av grön kromatisk aberration längs med benen. Komprimeringen i Photoshop låg på 8/12, så det kan vara en orsak, men jag har inte sett det innan. Annars stämmer det att denna typ av kromatisk aberration ökar ut mot bildens kanter.
    Det finns en liknande lågupplöst bild utan blåfår men med en snöleopard hos Snow Leopard Conservancys Facebook.

Bild nr 1, 3 och 6 då? Dessa ingår i en bildserie. Både i datum, filnummer och i terräng. Komprimeringen ligger på 12/12 och där återfinns inte samma komprimeringsrutor som i den med blåfår. Taggen Document Ancestors saknas helt. Det ser ut som att det varit en snöleopard framför kameran. Tiden stämmer för skymning om man korrigerar svensk tidszon med aktuell plats.

Bättre verktyg på väg

Både Canon och Nikon har tidigare försökt sig på att digitalt signera bildfiler som en form av äktshetsstämpel, men för båda företagen knäcktes systemen. Canon introducerade därefter Truthmark, men det verkar ha fallit i glömska.

Nu är det åter på gång, men med en större mängd aktörer inom bild- och nyhetsbranschen som jobbar med att få till ett verktyg för att öka transparensen från att ett fotografi tagits tills det har publicerats. Jag kan tänka mig att sökmotorer skulle kunna belöna sådana bilder genom att lägga dem högre upp bland sökresultaten.

Kameror som kommer få stöd för detta redan 2023 är Sony A7 IV, Leica M11 och Nikon Z9.

Bara ladda upp en råfil

Har du problem med dina bilder från din kamera? Är de brusiga, för mörka, har konstigt mönster eller heta pixlar? Ladda då också upp råfiler när du ber om hjälp även om du inte ens brukar fota i råformat.

Råfiler enklare att felsöka

JPEG från kameror kan redan vara objektivkorrigerade, uppljusade, uppskärpta och brusreducerade. Framför allt är de färginterpolerade. Om man har en het pixel kan den ”smitta” av sig till dussinet pixlar runt omkring. Kamerans eller kameratillverkarens val av färginterpoleringsmetod behöver heller inte vara optimal för motivet som du har fotograferat.

Stark vinjettering

En del kameror har dolda fält utanför bilden med pixlar som inte tar emot ljus. Dessa kan användas för att optimera bilden och även avgöra var gränsen för svart ska gå. Det går också att brusreducera så kallat dynamiskt radbrus med hjälp av de dolda och täckta pixlarna.

Övre vänstra hörnet i bildsensorn från en 6D. Notera det svarta fält som finns till vänster och höger om den aktiva bilden.

En rosa sol är lättare att felsöka om man har tillgång till en råfil. Det är troligen bara utfrätt högdager.

Klippt högdager som blivit rosa.

Exif är oftast kvar

Exchangeable image file format, Exif, är i råfiler intakt om man inte aktivt raderar det. Det är metadata som exempelvis beskriver vilka inställningar som användes när bilden togs och är viktig för felsökning. Med JPEG kan Exif rensas vid överföring från kamera till telefon eller vid uppladdning till sociala medier.

Högdagerprioritet – användbart vid fotografering i råformat?

Highlight tone priority

Canons högdagerprioritet, HTP, är en funktion för att förhindra att högdagern klipper. Från manualen till Canon EOS 6D står det följande:

”Högdagrarnas detaljrikedom blir större. Det dynamiska intervallet utökas från standardvärdet 18 % grått till ljusa högdagrar. Gradationen mellan gråtoner och högdagrar blir jämnare.”

När högdagerprioritet är påslaget blir lägsta ISO-tal man kan använda ISO 200(D+). Vart allt pekar mot är att ISO 200(D+) egentligen är ISO 100 men att kameran exponerar som om ISO 200 skulle ha använts. Man uppnår samma resultat för råfiler genom att underexponera 1 EV med ISO 100 om man fotograferar i råformat. Om man däremot fotograferar i JPEG kan det finnas en poäng med att använda HTP.

Nedan visar grön färgkanal där högdagern klippt. Programmet för att visa klippt högdager är Hraw.

Highlights clipped at ISO 100

ISO 100, f/7.1 and 1/200 sek och ISO 200(D+), f/7.1 and 1/200 sek. Bilderna är så gott som identiska.

Highlights clipped at ISO 200(D+)

Men bilderna ser olika ut i min råkonverterare

Det beror sannolikt på Exiftaggen HighlightTonePriority som kan vara påslagen eller avslagen. Den går att ändra och om man gör det kommer inte råkonverteraren ta hänsyn till den längre.

Canon Digital Photo Professional 4. Vänster, ISO 100, mitten ISO 200(D+), höger ISO 200(D+) med HTP-taggen avslagen. Lägg märke till att ISO 100 och ISO 200(D+) med modifierad Exiftagg ser identiska ut.
Lightroom. Vänster, ISO 100, mitten ISO 200(D+) med HTP-taggen avslagen, höger ISO 200(D+). Lägg märke till att ISO 100 och ISO 200(D+) med modifierad Exiftagg ser identiska ut.

 

Att fotografera under vintern

Det går bra att fotografera under vinterförhållanden bara man tänker till innan. Glöm heller inte att tänka på dig själv och hur du klär dig för att klara vinterkylan.

Tag med extrabatterier

Kyla påverkar batterier negativt, oavsett om det är litiumjon eller NiMH. Medtag extrabatterier och förvara extrabatterierna nära kroppen för att hålla dem varma. Litiumjon eller NiMH tar inte skada av att användas i minusgrader. Däremot kan batterierna skadas av att uppladdas i minusgrader eller om de är frusna. Kalla NiMH-batterier hinner vid laddning inte ventilera ut gas tillräckligt fort.

Batteri och Canon EOS 6D

Undvik kondens

Att gå från kallt till varmt innebär risk för att fuktig varm luft kondenserar mot en kall kamera vilket slutar med att din kamera blir blöt. Undvik det genom att förvara kameran i en stängd kameraväska för att långsamt anpassa den till omgivande temperatur. Alternativt kan man innan man går in i värmen stoppa ned kameran i en plastpåse, förslagsvis en fryspåse, och försegla. Se till att trycka ut så mycket luft som möjligt. När kameran därefter kommer in i värmen bildas kondensen på plastpåsens utsida i stället för på kamerautrustningen.

Väderskydda fotoutrustningen

Ett bra skydd mot snö är ett motljusskydd. Det tillsammans med ett skyddsfilter för frontlinsen gör att du kan fortsätta fotografera under pågående snöfall. Kontrollera att kamera och objektiv i övrigt är väderskyddade. Annars behöver utrustningen ett externt väderskydd.

Klä dig efter väder

Det hjälper inte att kamerautrustningen klarar sig om du som fotograf själv fryser. Händer, ansikte och fötter är mest utsatta. Fodrade vinterstövlar samt extrastrumpor håller värmen bra. För ansiktet finns pälsmössa, balaklava och skidglasögon.

Händerna som håller i en kall kamera behöver både smidighet för att kunna hantera knapparna men samtidigt kunna isolera. Skalhandskar bygger på principen lager på lager och ger bra vindskydd och isolering.

Skalhandske med innerhandske och en fotvärmare

Nu för tiden har också elektriskt uppvärmda västar, handskar och skosulor blivit ett populärt, men dyrt alternativ. Som ett budgetalternativ finns små tunna värmepåsar för en tia och som man lägger i vantar och skor och som genererar värme i några timmar.

Färginterpoleringsmetoder

Färginterpolering

I kamerasensorer sitter det miljontals ljuskänsliga element. För att kunna fånga upp färger har man ovanpå sensorn placerat ett färgfilter. Det vanligaste filtret i dag är Bayerfiltret som består av 2×2 pixlar i grön, röd och blå färg. Eftersom det mänskliga ögat är mer känsligt för grönt har även kameratillverkarna ökat mängden gröna pixlar. En sensor med en upplösning på 36 megapixlar består av:

  • grön – 18 megapixlar
  • röd – 9 megapixlar
  • blå – 9 megapixlar

För att rekonstruera de färger som saknas behöver man färginterpolera.

Innan färginterpolering.

Färginterpoleringsmetoder

Ett antal färginterpoleringsmetoder har därmed utvecklats och alla har sina styrkor och svagheter. I kamerorna använder man metoder som framför allt går snabbt. I bildbehandlingsprogram har man däremot mer processorkraft och i bland även möjlighet att nyttja grafikkort för att kunna använda mer avancerade interpoleringsmetoder. Nedan är några vanliga som används för sensorer med Bayerfilter.

AMaZE (Aliasing Minimization and Zipper Elimination) är närmast standarden för fria programvaror och när det kommer till detaljrikedom för bilder med lågt brus. Priset är processorkraft. Svaga processorer och hög upplösning kan innebära flera sekunder i bearbetning.

RCD (Ratio Corrected Demosaicing) passar bra för rundade kanter såsom stjärnor. Kan även hantera 45-gradiga linjer bra där andra metoder fallerar. Kommer nära AMaZE när det kommer till detaljer. Från utvecklaren står det följande om RCD:
”The Ratio Corrected Demosaicing algorithm intends to smooth the colour correction errors that are common in many other interpolation methods.”

AHD (Adaptive Homogeneity-Directed) har tidigare varit den vanligaste metoden. Har använts av Adobe och kanske fortfarande används, se längre ned angående kommersiella program.

VNG och VNG4 (Variable Number of Gradients) är utmärkt för ytor utan detaljer så som himmel. VNG4 är även utmärkt när andra färginterpoleringsmetoder ger labyrintmönster. Luminar 4 ser ut att använda denna metod.

PPG (Patterned Pixel Grouping interpolation) har färre artefakter än VNG4 och är snabb. Fungerar bra för naturliga motiv men ger lättare moire än AMaZE.

IGV och LMMSE är för bilder med mycket brus och kan med fördel användas med brusreducering utan att bilderna ser urvattnade ut.

För Fujifilm med X-transsensor finns det inte lika många metoder att välja mellan. VNG, Markesteijn 1-pass och Markesteijn 3-pass. är de vanliga hos program som bygger på öppen och fri källkod. Markesteijn 3-pass brukar ge minst artefakter.

Dubbla färginterpoleringsmetoder

Genom att kombinera två färginterpoleringsmetoder kan man använda en metod för detaljer som gräs och en annan för kontrastlösa delar som en himmel. Ett exempel på detta är att blanda AMaZE för detaljer och VNG4 för övriga delar. Priset är att det tar dubbelt så lång tid att processa. Ju högre bildupplösning, desto mer märkbart blir det. Som ett mycket snabbare alternativ till VNG4 kan man använda Bilinear. Vid låga ISO-tal ser man nästan ingen skillnad.

Heta pixlar påverkas av färginterpolering

En het pixel kan efter en färginterpolering smitta av sig på mångdubbelt så många omkringliggande pixlar. Därför har moderna råkonverterare möjlighet att plocka bort heta pixlar redan innan de färginterpoleras.

Exempel där en het pixel spillt över till två grannpixlar. Vid färginterpolering med VNG4 som metod har drabbade pixlar ökat markant.

Upptäck vad kommersiella program använder

Om man har kända färginterpoleringsmetoder som man kan jämföra med, exempelvis från RawTherapee och RAWHide Converter, kan man ladda ned en speciell DNG-fil och färginterpolera den. Olika metoder skapar olika artefakter. På så vis har man kunnat avgöra att Adobe, åtminstone fram till 2018, använt sig av metoden AHD. Om Adobe fortfarande använder AHD kan du själv testa, under förutsättning att du har tillgång till Adobe Camera Raw eller Lightroom. Det ser även ut som att den metod Capture One använder liknar ECW (Expanding Chroma Weighted Demosaicing).

Exempel

RCD
VNG4
LMMSE
IGV
HPHD
EAHD
DCB
AMaZE
AHD
RCD med färguppmjukning satt till 2

Undvik att köpa stulen kamerautrustning

1Ds serienummer

Moderna kameror, objektiv och blixtar är märkta med serienummer. Vissa av dessa nummer syns inte enbart utanpå utrustningen utan även i bildfilernas Exif. Publicerar man fotografier tagna med stulen utrustning och Exif är orörd kan andra utläsa vilket eller vilka serienummer kamera och objektiv har.

Innan man köper ett objektiv eller en kamera kan man jämföra mot databaser där kamerautrustning som stulits har serienummer publicerade. Det räcker oftast att fråga om ett fotografi som tagits med utrustningen. Detta fotografi laddar man upp till Jeffrey’s Image Metadata Viewer och letar upp lens serial number eller serial number.

Som en parentes stämmer inte alltid serienumret på Canons äldre objektiv med det som sparas digitalt i bildfilens Exif. I skärmdumpen ovan ingår bokstäver i det digitala serienumret trots att bokstäver helt saknas från det serienummer som står inskrivet på objektivet.  Om ett sådant objektiv har stulits är det det digitala serienumret som är sökbart.

Tre databaser över stulen kamerautrustning där serienummer finns att tillgå är:

  • Fotosidan – Sveriges största fotosida. Här skriver man in serienumret i sökfältet och jämför med kameramodell eller objektiv.
  • Lenstag – Internationell sida där ägarna har registrerat sin utrustning innan den stals.
  • Stolencamerafinder – Internationell sida som genomsöker fotografiers Exif på flertalet sidor. Ladda upp bild eller klistra in serienummer.

Serienummer för 16-35/4L IS

Objektivkorrigera med Lensfun

Lensfun

Objektiv har flertalet optiska defekter som man i efterhand kan korrigera. Kameratillverkarna har sina lösningar på detta. Canon har exempelvis sin Digital Lens Optimizer som kan korrigera diffraktion, vinjettering, kromatisk aberration och distorsion. Detta till och med redan i kameran.

Lightroom och Camera Raw har egna objektivkorrigeringsprofiler. Likaså DxO och Capture One, men inte alla utvecklare har möjlighet att skapa nya profiler för de tusentals objektiv som finns på marknaden.

Lensfun

Lensfun är ett fritt och öppet projekt där man skapat en databas med ca 1 000 objektiv och där vem som helst kan använda databasen och även själv förbättra den. Exempel på program som använder Lensfun är RawTherapee, ART (AnotherRawTherapee), darktable, DigiKam, Topaz Studio, Photomatix, ON1, ACDSee, easyHDR, SILKYPIX, AfterShot Pro och Affinity Photo.

Om man saknar objektivkorrigeringsprofiler för just sitt objektiv kan man på enkelt sätt själv bidra till att utöka databasen. Andreas Schneider har på engelska skrivit en utförlig instruktion i hur man går tillväga. Nedan har jag gjort en motsvarande på svenska.

Distorsion

För att skapa en objektivkorrigeringsprofil mot distorsion fotograferar man i råformat raka linjer som kan finnas vid parkeringsgarage. Även större fönsterpartier är tacksamma motiv. Tegelväggar som ser raka ut duger inte för att skapa profiler.

Distorsion

Bilden ska innehålla minst två parallella linjer varav ena linjen nästan ska slicka ovankanten av bilden. Den andra ska vara en tredjedel ned från den första. Om objektivet är ett fast objektiv krävs enbart en bild. Om det är ett zoomobjektiv krävs fem. Vidvinkelläge, teleläge och tre bilder däremellan.

Använd kamerans lägsta ISO-tal såsom ISO 100 eller 200 och använd bländare mellan f/8-f/11. Använd stativ minst åtta meter bort från motivet och stäng av kamerans inbyggda objektivkorrigering.

Vinjettering

För att skapa objektivkorrigeringsprofil mot vinjettering ser man till att fotografera genom en matt plastskiva. Exempelvis en plexiglasskiva med 78% ljusgenomsläpp. Välj en molnig dag utomhus när himlen är jämnt belyst, rikta kameran uppåt och lägg plastskivan ovanpå objektivet. Eftersom man riktar kameran mot en ljus himmel kommer kameran underexponera. Exponeringskompensera bilden +1 eller +2 men utan att bränna ut högdagern. Kamerans inbyggda objektivkorrigering ska vara avstängd.

Använd kamerans lägsta ISO såsom ISO 100 eller 200. Fokusera mot oändligheten. Det brukar vara ett utmarkerat på objektivets avståndsskala.

Välj största möjliga bländare och tag en bild. Blända ned ett steg och tag en bild. Blända ned ett steg till och tag en bild. Blända ned ytterligare ett steg och tag en bild. Sista bilden tar du på minsta bländare. Med ett Canon EF 50/1.4 USM väljer man alltså bländare f/1.4, f/2, f/2.8, f/4 och f/22.

Med ett zoomobjektiv såsom Canon EF 24-105/4L IS tar gör man samma sak, men på fem olika brännvidder. Exempelvis 24 mm, 35 mm, 50 mm, 75 mm och 105 mm.

Vinjettering

Detta är överkurs då ovan räcker mer än väl, men för den noggranne kan man i stället för enbart oändligheten välja flera fokuseringsavstånd. I så fall blir det fyra avstånd där det första är objektivets närgräns, andra är närgränsen multiplicerad med 2, tredje är närgränsen multiplicerad med 6 och sista är oändligheten. Med ett Canon EF 50/1.4 USM blir det 0,45 m, 0,90 m, 2,7 m och oändligheten. Med ett Canon EF 50/1.4 USM som är ett fast objektiv landar det totalt på 20 bilder när man tar fem bilder med olika bländare för varje fokuseringsavstånd. Om man skulle göra samma sak med ett zoomobjektiv skulle det resultera i 100 bilder.

Kromatisk aberration

Man delar vanligtvis in kromatisk aberration i två typer. Lateral kromatisk aberration och longitudinell kromatisk aberration. Om man har kromatisk aberration i bildens ytterkanter är det ofta lateral kromatisk aberration. Den går med lätthet att korrigera i efterhand och det är den som Lensfun tar sikte på.

Tillvägagångssättet är snarlikt distorsionsmetoden och man kan i bland till och med begagna samma råfil.

TCA
Beskuren bild där lateral kromatisk aberration syns.

Ett fönsterparti med skarp kontrast och där fönstren är mörka och ramarna vita eller gråa är perfekt. Fönsterpartiet ska täcka hela bilden. Sätt kameran på lägsta ISO-tal, använd stativ minst åtta meter bort från motivet och stäng av kamerans inbyggda objektivkorrigering.

Om det är ett zoomobjektiv krävs minst fem bilder. Vidvinkelläge, teleläge och tre bilder däremellan.

Skicka in filerna till lensfun

Lägg filerna i tre mappar:

  • distortion
  • vignetting
  • TCA

Packa ned mapparna i en zip-fil och skicka in materialet till Lensfun genom att ladda upp zip-filen till Torsten Bronger.

Lägg ihop bilder och minska bruset

Att lägga ihop bilder för att minska brus har använts länge inom astrofotografering.  Vad få tänker på är att det även är möjligt för vanlig fotografering av stillastående motiv. Till och med när kameran är handhållen.

Det är inte alltid man har stativ med sig. Eller så befinner man sig på en plats där användandet av stativ är förbjudet, exempelvis på vissa museer. Genom att ta ett flertal exponeringar och lägga ihop kan man få en acceptabel bild som motsvarar vad en bild tagen på stativ skulle ha sett ut.

  • Se till att fotografera i råformat
  • Ställ in flerbildsläget på kameran och använd manuella inställningar för att inte exponeringen ska ändras
  • I detta inlägg används Hugin som programvara för att lägga samman bilderna, men andra program finns, exempelvis Photoshop.
  1. Ställ in önskad bländare och höj ISO-talet för att få en slutartid kort nog för att kunna handhålla kameran utan rörelseoskärpa.
  2. Se till att du håller kameran så still du kan och tryck av kameran och håll ned avtryckaren tills du kommit upp till 10-20 bilder. Fler brukar inte krävas, men i exemplet nedan har 34 bilder använts.
  3. I din råkonverterare ställer du in alla justeringar du i vanliga fall använder. Se till att alla 10-20 bilder har identiska inställningar, inte är brusreducerade och exportera därefter till 16-bitars tif-filer.
  4. Starta Hugin och byt gränssnittet till Expert-läge. Du finner det högst upp under Interface.
  5. Ladda in bilderna och välj Align image stack. Skapa kontrollpunkter.Under punkten Optimera väljer man Geometric: Positioner (y,p,r) och under Photometric: Liten dynamik (LDR). Tryck på Calculate för de två.
  6. Under fliken sammanfoga väljer man Projektion: Rektilinjär.Därefter Beräkna bildfältsvinkel, Beräkna optimal storlek och Anpassa Beskärning till bilder. Under Panorama-Resultat väljer man Exponeringssammansmält från stackar.
    Tryck slutligen på Sammanfoga.
  • Bild före ihopslagning (Canon EOS 7D och ISO 12800:
  • Bild efter ihopslagning:

Förläng litiumjonbatteriers livslängd

Batteri och Canon EOS 6D

Så gott som alla kameror nu för tiden använder litiumjonbatterier (litiumjonackumulatorer) och dessa, åtminstone originalbatterier från kameratillverkarna, utgör en betydande del av kostnaden. Speciellt om man ska ha tre fyra stycken. Ett Canon LP-E6N går på runt 900 kr och ett Canon LP-E19 går på runt 2 000 kr.

Så hur förlänger man livslängden? Nedan kommer några tips.

Laddning

Litiumjonbatterier slits mer vid fullständiga laddcykler än flera mindre laddningar. För att ge exempel kan ett litiumjonbatteri som urladdas 100% uppladdas runt 600 gånger medan ett som urladdas 10% kan uppladdas 15 000 gånger. Vid 40% urladdning kommer man upp i 3 000 uppladdningar. Detta är generella siffror men man tjänar på att ladda mindre ofta om man inte behöver hela batteriets kapacitet just då.

Även toppladdning sliter mer än om man bara uppladdar till 75-85% av aktuell kapacitet. Flera av Samsungs surfplattor och datorer har en inställning för att begränsa uppladdningen till runt 80%. Att ladda mellan 30-80% är skonsammare för batteriet än att ladda från 5% till 100%.

Litiumjonbatterier har en skyddskrets som slår ifrån när batteriet når en låg spänning på 2,2-2,8 volt. Detta för att det är direkt skadligt för batteriet att djupurladdas. Trots att skyddskretsen slår ifrån kan man ändå råka djupurladda om man låter ett batteri med låg laddning självurladdas i någon vecka eller månad. Att därefter ladda ett sådant batteri kan innebära en brandrisk.

Förvaring

Ett litiumjonbatteri som ska förvaras en längre tid håller längst av att ligga på runt 40-50% och svalt. Kontrollera att batteriet inte urladdats för mycket och ladda upp till 40-50% om så är fallet.

Temperatur

Att använda litiumjonbatterier vid minusgrader är inget problem. Däremot behöver batteriet först värmas upp till över 0°C innan man laddar det. Om man laddar i minusgrader bildas metalliskt litium på anoden i litiumjonbatteriet som inte försvinner och i det långa loppet riskerar litiumjonbatteriet att förstöras.

Vid för hög temperatur, över 40°C, tappar ett litiumjonbatteri laddningen fortare. Också den möjliga kapaciteten sjunker drastiskt. I en bil en sommardag kan det mycket väl bli 60°C.

Sammanfattning
  • Urladda inte litiumjonbatterier för mycket. Fullständiga urladdningar minskar livslängden drastiskt. Se hellre till att ladda oftare men utan att toppladda om man inte är i behov av kapaciteten just då. Skulle man djupurladda ett litiumjonbatteri, d.v.s. passera 0%, ökar risken för plätering och kortslutning. Detta kan ske när man tömt batteriet och sedan låter det ligga urladdat.
  • Ladda aldrig litiumjonbatterier vid minusgrader. Ökad risk för plätering med kortslutning som följd.
  • Undvik varma miljöer, exempelvis i direkt solljus eller i en varm bil.
  • För att kalibrera batteriet så att det överensstämmer med kamerans batteriindikator, se till att urladda batteriet och ladda batteriet därefter fullt. Låt batteriet vila fem tio minuter innan uppladdning. Detta förlänger inte livslängden men det ger en mer exakt indikering.
  • Vid långtidsförvaring är 40-50% laddning och en sval plats att föredra. Lägger man batteriet i en kyl ska det ligga i en försluten plastpåse för att hindra kondens.