Kategori: Fotorelaterade nyheter

I augusti 2018 omskrevs det här tidigare om den JO-anmälan som FoodMonitors ansvarige utgivare lämnat in efter vad han ansett varit ett felaktigt behandlade från två poliser.

I går kom så svaret från justitieombudsmannen, JO, om att Polismyndigheten ska kritiseras.

Bedömning

Min granskning har avsett hur poliserna agerade mot AA när han filmade vid det aktuella tillfället. Jag går därför inte in på frågan om hur polisernas åtgärder dokumenterades efter ingripandet.

Av utredningen framgår att AA, som arbetar som frilansjournalist,har filmat en man på allmän plats och att två poliser har sagt till AA att sluta filma sedan mannen påtalat att han inte ville bli filmad.

AA befann sig utanför det område som polisen hade spärrat av när han filmade. Av filmsekvenserna framgår att AA är lugn och att han inte uppträder provocerande, vare sig mot mannen som han filmar eller mot poliserna.

En polis som ingriper i myndighetsutövning ger rent faktiskt uttryck för samhällets maktbefogenheter, oavsett om han eller hon använder tvång eller inte. En polis har därför anledning att räkna med att den som ett ingripande riktar sig mot ofta uppfattar förhållandena som att han eller hon är tvungen att följa polisens uppmaning. Den enskilde befinner sig typiskt sett i ett sådant underläge att man inte kan tala om någon egentlig frivillighet i en sådan situation. Det är därför viktigt att en polis inte uttrycker sig eller agerar på ett sådant sätt att en enskild uppfattar det som ett tvång att agera på ett visst sätt eller avstå från att göra något. (Se bl.a. SOU 1995:47 s. 145, JO 2019/20 s.306 och mitt beslut den 10 februari 2020, dnr 3182-2018.)

Utrymmet är mycket litet för en polis att i sin tjänsteutövning ge uttryck för rent personliga uppfattningar eller önskemål om att en person ska upphöra med ett visst beteende, t.ex. att sluta filma (se mitt beslut den 10 februari 2020, dnr 3182-2018).

BB har avstått från att yttra sig i ärendet. Jag känner därför inte till hur han resonerade när det gäller förutsättningarna att ingripa mot AA. Av filmsekvenserna framgår att mannen som blev filmad sa att han inte ville bli filmad och att BB då bad AA att ”lägga ned” och sluta filma,eftersom det störde samtalet mellan dem.

Det har inte kommit fram någonting i utredningen som tyder på att AA genom att filma på något konkret sätt hindrade poliserna i deras arbete, utgjorde en säkerhetsrisk för någon eller agerade på ett sätt som innebar att det av något annat skäl fanns rättsliga förutsättningar för att säga till AA att sluta filma. Även om BB skulle ha resonerat på det sättet att han bara framförde ett eget önskemål om att AA skulle sluta filma fanns det en uppenbar risk att AA, med hänsyn till sammanhanget,uppfattade det som en uppmaning som han var skyldig att följa. Sammantaget anser jag att BB agerade fel när han uttalade sig på det sätt som han gjorde.

CC har anfört att han uppmanade AA att sluta filma eftersom han gjorde bedömningen att det fanns grund för att annars avvisa AA från platsen för att avvärja en straffbelagd handling.

Enligt CC gjorde AA sig skyldig till ofredande när han filmade mannen. Straffbestämmelsen om ofredande gäller sådana oacceptabla fridskränkningar som är ägnade att kränka någons frid på ett kännbart sätt.Som framgått ovan är gärningar som kan vara ovälkomna, otrevliga eller obehagliga–men som den enskilde rimligen ska kunna tåla–i princip inte kriminaliserade som ofredande. Mot bakgrund av vad som kommit fram i utredningen när det gäller det sätt som AA filmade på är det enligt min mening klart att hans agerade inte var straffbart, vare sig som ofredande eller enligt någon annan bestämmelse. AA uppträdde inte heller ordningsstörande på det sätt som avses i 13 § polislagen. Det fanns därför inte grund att avvisa AA från platsen med stöd av denna bestämmelse. Att AA valde att lämna platsen måste, i ljuset av det ultimatum som han ställdes inför av CC, ses som en konsekvens av en befallning från CC. CC agerade därför fel när han uppmanade AA att sluta filma och uppgav att AA annars skulle bli avvisad.

En polis som i sin tjänsteutövning ingriper mot någon måste alltid ha klart för sig vilka rättsliga förutsättningar som gäller för att ett ingripande ska kunna ske. I detta fall har polisernas agerande inneburit att AA i sitt arbete som frilansjournalist har hindrats från att filma på allmän plats trots att det inte funnits grund för det. Agerandet har riskerat att inkräkta på den grundlagsskyddade anskaffarfriheten. Det finns anledning att se allvarligt på det inträffade.

Polismyndigheten ska kritiseras för polisernas felaktiga agerande.

Ärendet avslutas.