I dag lanserar Canon dess senaste spegelreflexkamera, EOS 250D, som en uppföljare till EOS 200D. De största uppdateringar som tillkommit till skillnad från 200D är bland annat den nya processorn DIGIC 8, beskuren 4K såsom M50 och ett batteri som håller för 1070 exponeringar (CIPA-standard).
24,1 megapixels APS-C-sensor och DIGIC 8-processor
Optisk sökare
4k-filmer
Dual Pixel CMOS AF
Vinklingsbar touchskärm
Användargränssnitt med guidning ger kunskap
Bluetooth® och Wi-Fi
Creative Assist
Rekommenderat pris inklusive moms är 6099 kr och finns i vit eller svart version.
Zoemini S och Zoemini C är Canons senaste digitalkameror, men till skillnad från andra kameror i Canons sortiment ska dessa även kunna skriva ut bilder. En motsvarighet till Fujifilms populära Instax som har varit en stor inkomstkälla för Fujifilm.
Canon släppte redan under 2018 Zoemini, en kompakt och tunn skrivare för mobiltelefonbilder och med självhäftande utskrifter. Nu utökar Canon Zoemini-serien med Zoemini S och Zoemini C.
Zoemini C
5 megapixlar CMOS-sensor och kortplats för microSD
Frontmonterad spegel
Fyra färger
Skriver ut och fylls på med Zink™-teknik utan bläck, för smutsavvisande, tåliga och vattenavvisande foton
Levererans med tio fotopapper
Rekommenderat pris för Canon Zoemini C 997 kr.
Zoemini S
8 megapixlar CMOS-sensor och kortplats för microSD
Frontmonterad spegel
Ringljus
Finns mattsvart, pärlvitt och roséguld
Skriver ut och fylls på med Zink™-teknik utan bläck, för smutsavvisande, tåliga och vattenavvisande foton
Går att styra med Android eller IOS.
Levererans med tio fotopapper
Rekommenderat pris för Canon Zoemini S är 1413 kr.
Säljstart för båda kamerormodellerna är den 25 april 2019.
Personligen fick jag möjlighet att testa kamerans dynamiska omfång efter att ha laddat ned råfiler från FroKnowsPhoto.
Vid ISO 100 och nedskalad till @8megapixlar fick jag ett dynamiskt omfång på 11,9797 steg. Detta kan jämföras med Canon EOS 6D från 2012 och dess 12,1342 steg vid samma inställningar eller 12,1922 steg vid ISO 160.
För Canon EOS R, 1D X II och Canon EOS 5D IV ligger det dynamiska omfånget kring 13,6steg.
Canon har släppt en uppgradering till dess Canon EOS 5D IV för den som önskar kunna rösttagga sina bilder i kameran. Uppgraderingen sker hos en auktoriserad verkstad och kommer att kosta 800 kr exklusive moms, se länk.
Det är inte möjligt att ha rösttaggning och C-log samtidigt i samma kamera.
Totalt under januari har tre mjukvaruuppdateringar för EOS-kameror/objektiv släppts från Canon:
EOS R
För Canon EOS R har nu Canon släppt sin första mjukvaruuppdatering i firmwareversion 1.1.0.
Beskrivning
Firmwareversion 1.1.0 har följande förbättringar och buggfixar: 1. Stöd för for ”serietagning” när ”tyst slutare” är aktiverad. 2. Korrigerar ett fenomen som innebär att fel kan uppstå om där finns en större mängd filer i ett speciellt filformat på minneskortet. 3. Korrigerar ett fenomen som innebär att fel kan uppstå om tyst slutare är aktiverad. 4. Korrigerar ett fenomen som innebär att ett horisontalt linjebrus kan uppkomma med vissa objektiv tillsammans med en viss kvalitetsinställning på inspelningsmaterialet. 5. Korrigerar ett fenomen som innebär att informationen i sökaren visas fel.
Uppdateringen tar runt sex minuter. Se till att ha ett fulladdat batteri.
Observera:
(1) Vid seriebildstagning i tyst läge tillsammans med RF 24-105mm F4 L IS USM krävs en mjukvaruuppdatering för objektivet, nämligen 2.0.0.
Canon har släppt sin råkonverterare Canon Digital Photo Professional Express, DPP Express, för iOS. Tidigare har man varit begränsad till Snapseed eller Lightroom men nu ska alltså även Canon in i matchen.
Än så länge saknas stöd för Android och märkligt nog är det enbart två kameror vars råformat än så länge stöds, Eos R och EOS M50.
Canon EOS DCS 3 är Canons andra digitala systemkamera och släpptes i juli 1995. Den första kamera i serien kom i mars, Canon EOS DCS 5, och en sista kamera, Canon EOS DCS 1, dök upp i december 1995.
Alla tre kameror släpptes i tre sensortyper. Färg (c), svartvit (m) eller infraröd (IR). Beroende på modell och beroende på sensortyp fick man olika ISO-tal. Som synes på bild står det Kodak på underdelen och Canon på ovandelen. Kodak var vid denna tid en stor tillverkare av digitala bakstycken och tidigare modeller hade bestått av Nikonkameror för analog film ombyggda för att passa ihop med Kodaks bakstycken. Med Canon EOS DCS 1, 2 och 3 valde Canon att inleda ett samarbete med Kodak och slå sig in på marknaden för digitalkameror.
Den analoga kamera Canon valde föll på Canon EOS 1N. I stället för en smidig liten kamera med bra ergonomi, som EOS 1N har, blev det en stor klump där handgreppet för högerhanden inte alls passar.
Referenspriset för en Canon EOS DCS 3 låg 1995 på 1,980,000 yen. I dag 2018 får man en Hasselblad H6D-50c för 2,009,880 yen. Det var alltså inte en kamera för folket.
Egenskaper
Canon EOS DCS 3 har en upplösning på nästan 1,3 megapixlar och en mindre CCD-sensor som jämfört med 35mm-formatet har en beskärningsfaktor på 1,5 gånger. I sökaren artar det sig som så att man ser en markering över området som kommer fångas på bild.
Seriebildstagningen ligger på 2,7 bilder/sekund och med en minnesbuffert på 16MB kan man ta tolv bilder innan bufferten slår i tak. Kameran fotograferar i råformat och använder Kodaks egna TIF-format som egentligen är DCR-filer.
Totalt finns det fem korsformade autofokuspunkter som ligger i en kort vågrät linje i mitten på sökaren.
ISO-spannet går från ISO 200 i hela steg upp till ISO 1600, men i princip är det enbart ett ISO-värde (ISO 200) där när man ändrar ISO-värde enbart underexponerar ett steg för varje höjning. Med samma slutartid och samma bländare får man samma resultat oavsett om man använder ISO 200 eller ISO 1600.
Bakstycket från Kodak saknar bildvisningsskärm. Detta kom först med Canon D2000 år 1998. I stället hittar man en mindre LCD-skärm som visar batteristatus och kvarvarande bilder man kan ta på sitt minneskort (PCMCIA-ATA). Det finns en delete-knapp för borttagning av bildfiler men den tar enbart bort den sista bild man har på sitt kort. Bredvid deleteknappen finns en inspelningsknapp för ljudinspelningar som sparar i .wav-format.
Att få en kamera från 1995 att fungera år 2018
Batteriet i denna kamera är ett NiCd från just 1995. Eftersom jag inte fann ett passande reservbatteri och eftersom jag inte fick med en laddare bestämde jag mig för en egen lösning. Med åtta AA-batterier på 1,2V och en ”sockerbit” har jag kopplat förbi originalbatteriet och har mitt batteripack löst utanför.
Som minneskort använder jag en PCMCIA-adapter för CF-kort. På så vis kan jag fortfarande använda min nya kortläsare och ett CF-kort. Adaptern accepterar dock inte vilket kort som helst utan kräver ett i filstorlek mindre och äldre sådant.
För att koppla samman kamera med dator krävs SCSI-sladd och en äldre dator. Jag har ingetdera varvid jag formaterar kortet i min dator (Ubuntu 16.04) med standardinställningar.
Bildfiler
Kameran sparar som tidigare nämnt bildfiler i TIF-format. Det är dock inget öppet format utan det rör sig om Kodaks egna råfil. Råkonverteraren RawTherapee kan om man döper om .TIF till .DCR (Kodaks råformat) läsa råfilerna. I terminalen i Ubuntu kan man för att ändra alla filer i en mapp skriva:
$ rename.ul .TIF .DCR *TIF
Råkonverteraren darktable får från version 2.4.6 stöd efter att jag laddat upp och skickat in en råfil åt https://raw.pixls.us/.
På grund av avsaknaden av ett lågpassfilter är risken för moiré överhängande. Sensorn är dessutom bra på att fånga upp infrarött ljus och allt rött får en mer rosa ton. I RawTherapee anser jag att LGV som demosaicing-metod ger bäst resultat för få så få bildfel som möjligt.
Bildartefakter från Canon EOS DCS 3c syns på gräsandens vinge.
Det röda runt texten går åt rosa vilket bör bero på infrarött ljus.Ängelholms kommunhus. Lägg märke till grenverken.
ISO-talet bestämmer hur känslig din sensor ska vara för ljus. Ett högre ISO-tal gör din sensor mer ljuskänslig.
ISO 50 med en Canon är bättre än ISO 100 om man vill få längre slutartid.
Högre ISO ger mer brus.
Det är tyvärr inte så enkelt.
Sensorns känslighet
Om man börjar med första påståendet har en sensor från Canon enbart en känslighet som fångar upp ljus och gör en signal av det. Därefter förstärks signalen analogt, omvandlas till digital signal innan den skickas vidare för sparas till en råfil. Vid ISO 125, 160, 250, 320, 500, 640 osv vet man att signalen även mörkas ned eller ljusas upp efter att den digitaliserats.
Canon och ISO 50
Angående ISO L (50) utgår det från ISO 100. Påståendet att man kan använda ISO 50 med en Canon för att få längre slutartid än med ISO 100 stämmer inte vid fotografering i råformat eftersom bägge utgår från just ISO 100. Anser du att just din kameramodell från Canon fungerar annorlunda skickar du in två råfiler med ISO 50 och ISO 100 och följer nästa steg.
Att själv testa är ett enkelt sätt att kontrollera. Använd samma slutartid och samma bländare. Därefter kan man använda program som RawTherapee, darktable, Dcraw eller Rawdigger för att själv se skillnaden bilderna emellan. Råfiler från 6D finns här.
f/22, slutartid på 1/4 sekund och ISO L (50).f/22, slutartid på 1/4 sekund och ISO 100.
I skärmdumparna ovan och med råfilens högdagervarning aktiverad syns det att de båda råfilerna klipper högdagern på samma plats och att bilderna i det närmsta är identiska, trots att den övre borde vara ett steg mörkare.
f/22, slutartid på 1/4 sekund och ISO L (50). Histogrammet är ett råhistogram.f/22, slutartid på 1/4 sekund och ISO 100. Histogrammet är ett råhistogram.
I RawTherapee kan man skåda ett logaritmiskt råhistogram. I de två bilderna ovan är bägge varandra identiska.
Även din kamera har ett inbyggt histogram men det bygger på jpg-filen och inte råfilen. Jpg-filens histogram ger ett hum om hur man ligger till men kan skilja ett steg eller mer jämfört med råfilen.
Vill man ha ett råhistogram i sin kamera krävs det mjukvara såsom Magic Lantern.
Verktyget Hraw ger en god uppskattning över hur stort det dynamiska omfånget är.
Med verktyget Hraw har jag jämfört de bägge råfilernas dynamiska omfång. ISO L (50) gav nedskalat till 8 megapixlar 12.0848 steg och ISO 100 gav nedskalat till 8 megapixlar 12.0893 steg.
Brus
Brus i bild kan man få av flera orsaker.
Fotonspridningsbrus beror på att en del av fotonerna inte följer resten av strömmen. För att kalkylera vilken mängd av fotonerna som avviker tar man roten ur antalet fotoner. Har man 10000 fotoner blir det runt 100 som avviker. Har man 100 fotoner blir det 10 som avviker. Har man 10 fotoner blir det 3,16 som avviker.
Ju mer ljus vi har, desto fler fotoner avviker och ger brus. Det märks dock inte eftersom mängden fotoner som följer strömmen är så många fler. Mer ljus är alltså alltid bra.
Utläsningsbrus beror på kretsarna efter sensorn. Signalen som sensorn fångade upp förvanskas på vägen. Med Canon 80D och dess sensor placerade Canon A/D-omvandlaren (analog signal till digital signal) direkt på sensorn och kunde på så vis förkorta vägen och därmed minska utläsningsbrus.
Mönsterbrus, som dels beror på utläsningbrus och dels på att delar i sensorn skiljer sig åt i effektivitet. Även om det inte finns mycket av mönsterbrus syns det tydligt då det mänskliga ögat uppfattar mönster och bandning lättare. Delar av mönsterbruset kan vara lika från bild till bild, medan andra delar kan skilja sig åt mellan tagningarna. Genom att använda sig av en svartbild, d.v.s. en extrabild med samma inställningar men med objektivlocket på, kan man subtrahera det mesta från mönsterbruset från originalbild.
Termiskt brus ökar med temperatur. Ju högre temperatur sensorn får jobba i, desto mer brus blir det i bild. Låt kameran kylas ned mellan exponeringarna om du t.ex. tar långa exponeringar nattetid.
Högre ISO lägre brus?
4 sekunder, f/5 och ISO 100. Uppljusad till samma nivå som ISO 1600 nedan. Canon EOS 300D.4 sekunder, f/5 och ISO 1600. Canon EOS 300D.
Att det bland gemene man sägs att högre ISO ger mer brus beror på att färre fotoner ger mer synligt brus. Högt ISO använder man sig av när det finns få fotoner att fånga in, se fotonspridningsbrus högre upp.
Högre ISO ger alltså mindre brus per foton. Å andra sidan kan inte högre ISO (1600) samla in lika många fotoner som lägre ISO (100) kan. Kontentan är att man vid mycket ljusinsamling tjänar på att använda låga ISO-tal och vid dunkla ljusförhållanden tjänar på att använda högre ISO-tal.
ISO-steg
Canons äldre kameror såsom Canon EOS D30 och Canon EOS 300D har hela ISO-steg, d.v.s. man stegar mellan ISO-talen från 100, 200, 400, 800, 1600.
Nyare kameror har utöver dessa hela steg även tredjedelssteg såsom ISO 125, 160, 250, 320, 500, 640, 1000, 1250 osv. Dessa tredjedelssteg utgår från de hela stegen och är digitala uppljusningar eller nedmörkningar. T.ex. utgår ISO 160 och ISO 250 från ISO 200 medan ISO 320 och ISO 500 utgår från ISO 400.
Åtta råfiler mellan ISO 100 och ISO 500 analyserade.
Enligt utvecklare hos Magic Lantern, samt påvisat via verktyget Hraw, ger ISO 160, ISO 320 och ISO 640 ett större dynamiskt omfång, närmare bestämt 0,1 steg mer högdager än vad ISO 200, ISO 400 och ISO 800 skulle ha gjort. Detta gäller bland bland annat för M3, M5, M6, 30D, 40D, 60D, 70D, 80D, 7D, 7D II, 6D, 6D II, 5D III, 5D IV och 1D IV.
I bilden ovan syns 6D:
_MG_3501.CR2 och ISO 100, DR@8=12.1342 steg.
_MG_3502.CR2 och ISO 125, DR@8=11.7949 steg.
_MG_3503.CR2 och ISO 160, DR@8=12.1922 steg.
_MG_3504.CR2 och ISO 200, DR@8=12.1321 steg.
_MG_3505.CR2 och ISO 250, DR@8=11.7998 steg.
_MG_3506.CR2 och ISO 320, DR@8=12.0179 steg.
_MG_3507.CR2 och ISO 400, DR@8=11.9670 steg.
_MG_3508.CR2 och ISO 500, DR@8=11.6504 steg.
För kameror såsom 5D, 5D II, 1D II, 1Ds II, 1D III, iDs III vinner man ingenting utan tvärtom förlorar.
ISO 125, 250, 500 osv är oftast ett sämre alternativ, med bland annat 1D X, 5Ds och 5DsR som undantag med en annan typ av design.
ETTR
Har du hört talas om exposure to the right, ETTR? Det innebär att man, i råformat, samlar in så många fotoner man kan tills sensorn blir mättad med ljus. Om man inte gör det innebär det att man får mer synligt brus i skuggorna än om man skulle kört ETTR, samt att man inte skulle kunna nyttja kamerans hela dynamiska omfång.
Tillfällen när ETTR inte är att rekommendera är när man når kamerans begränsning där det inte längre är någon nytta med ETTR utan det tvärtom går att åtgärda i datorn efteråt. Med en 5D II går gränsen vid ISO 1600.
Om scenen man fotograferar har ett större dynamiskt omfång än vad kameran har blir det också svårt att praktisera ETTR. Antingen offrar man högdager eller så offrar man skuggor. Vill man ingetdera går man över till alternativa metoder, såsom blixtupplättning, HDR, eller Dual ISO.
Efter att ha ägt Canon EOS M5 kommer här min recension av kameran. Med integrerad sökare och en autofokus bland spegellösa att räkna med är Canon EOS M5 den senaste kamera från kameraföretaget. Sensorn är på 24 megapixlar och tillhör samma generation som 80D, 1Dx II och 5D IV vilket bäddar för högre dynamiskt omfång. Exempelvis ligger Canon EOS 80D runt 13,17 steg jämfört med Canon EOS 70D som ligger runt 11,58 steg, bägge vid ISO 100. Canon EOS M5 ligger efter egen uppmätning och med kall sensor på 13,37 steg normaliserad, såsom de övriga ovan, till 8 megapixlar.
WiFi, Blåtand och GPS via smartphone finns att tillgå. Blåtanden kan man alltid ha igång som ett strömsnålt alternativ till WiFi:n för att därefter lätt kunna koppla upp sig när situationen så kräver det.
Autofokusen heter Dual pixel AF och innebär att det sitter dubbel uppsättning pixlar för att på så vis kunna använda 80% av sensorn som en autofokussensor. Problemet med Canon EF 50/1,4 som med Canon EOS M3 jagade fokus är nu med Canon EOS M5 ett minne blott.
Med följande autofokus kan man få iväg 7 bilder/sekund mot 9 bilder/sekund vid låst autofokus. Snabbt, men fotograferar man i råformat kommer man inte långt även om skrivhastigheten ska ligga runt det dubbla jämfört med 6D och 70D som också använder SD-kort. Runt 2 sekunder har man på sig i högsta läge och i råformat på ISO 100. Medan bufferten skriver till minneskortet kommer man inte åt menyn eller bildvisaren. Någonting som Canon kanske kan lösa med en uppdatering? Att växla från fotoläge till bildvisningsläge är något långsammare än hos de övriga digitala Canon-kameror i spegelreflexformat som jag testat.
Sökarrutorna finns i tre versioner. En liten ruta som täcker 1/108 av skärmen. Bra att man har detta alternativ för att verkligen träffa ögon i stället för ögonbryn. Fungerar inte med följande autofokus och träffar sällan under dunkelt ljus. Man kan med två knapptryckningar växla till en större och mer träffsäker fokusruta som täcker 1/81 av skärmen. Denna ruta känner man igen sedan bland annat 6D, 7D och 40D. Den sista och största består av av ett kluster om 9 rutor i mellanstorlek, täcker 1/9 av skärmen och är bra att använda under natt eller för rörligt motiv.
Utöver sökarrutorna kan man även använda ansiktsföljning. En funktion som fungerar mycket väl. Tillsammans med ett STM-märkt objektiv får man dessutom en tyst följande autofokus under filmning. För objektiv med USM behöver man en extern mikrofon. Ljudklipp finns på Youtube:
I stället för joystick som t.ex. Fujifilm X-T2 har man med Canon EOS M5 valt en touchskärm. Även med skärmen avstängd går det att dra fokusrutan dit man vill ha den. Snabbare än med joystick, men det kräver sin tumme och det kräver att skärmen inte har droppar på sig eller är fuktig. En kall vinterdag med tumvantar är heller inte rätt miljö om man vill styra fokusrutan med tummen. För den som är vänsterögd, vilket jag är, har man fyra alternativ. Stäng av skärmens touch för att fokusera med knapparna, fokusera med näsan vilket kan vara bra under den kalla vinterdagen, fokusera via vänster tumme på vänster sida eller se till att börja använda höger öga i stället.
Menysystemet känner man igen sig i, men det saknas några punkter som man vant sig vid med de större systemkamerorna. Till exempel kan man inte ställa in hela ISO-steg i AutoISO, långsammaste slutartid för AutoISO, välja mellan Adobe RGB/sRGB eller se hur mycket batteri man har kvar i procent. För att stänga av bildstabiliseringen till EF-M 15-45/3,5-6,3 STM IS behöver man leta sig djupt in i menyn. Att ställa in På/Av i en genväg är ett alternativ.
Fysiska reglage står att finna på kamerans ovansida. Från att ha använt 5D, 6D och 7D måste jag nog säga att det får bli en vana till att lära sig detta. SET-knappen fungerar att trycka in utan problem utan handskar. Med handskar trycker man på hela joypaden runt SET-knappen. Även menyknappen är lätt att oavsiktligt trycka in när man handhåller kameran i höger hand.
Utöver de få objektiv i fattningen EF-M kan man även använda en adapter för att kunna nyttja EF och EF-S. Adaptern som medföljer i paket saknar stativfot. Jag saknar inte staivfoten. Ska jag använda mitt 70-200 ingår där redan en stativfot.
Mitt EF 50/1,4 och mitt EF 85/1,8 har med kamerans nedkomst åter blivit roliga att använda i och med att fokuspunkten sätts där man vill att den ska sitta. Till skillnad från kameror med speglar behöver en spegellös inte kalibreras. Adaptern må förlänga längden med två centimeter, men kombinationen är lättare.
Tillsammans med 70-200/2,8L IS II och 2x och adapter blir kamerapaketet längre än med en 6D utan adapter monterad. Obalansen blir också total och det kräver mer från ens vänstra arm.
Skärmen går att fälla ut, men inte åt sidan. Man kan vända skärmen nedåt och ut mot motivet, men jag funderar fortfarande på vilket stativ man ska ha för att kunna se sig själv i skärmen utan att stativet döljer skärmen.
Canon EOS M5 inköpte jag för att kunna byta ut min Fujifilm X100 som vinner på byggkvalité, utseende och litenhet. Jag får fortfarande plats med en M5 tillsammans med EF-M 22/2 men visst blir det trängre i jackfickan. Min M5:a i jämförelsebilderna har ett stativfäste under sig och verkar därmed högre.
Canon EOS M5 har bättre batteritid, 400 bilder, än vad X100 har med dess 300 bilder. Man får även indikering långt innan med röd batterivarning mot X100 som har två bilder kvar när den börjar blinka. Använder man 70-200/2,8L IS II med bildstabilisator igång kan man nästan känna hur batteriet dräneras.
Nedan har jag ett videoklipp på en bugg som verkar finnas i Canon EOS M5 och dess firmwareversion 1.0.0. Under fotografering i dunkelt ljus med manuell fokus och med blixt aktiverad tar kameran 1-3 sekunder på sig från att man tryckt av till dess att bilden tas. Det gäller även vid mörkerfotografering i manuellt läge med manuell fokus med självutlösare.
Bildexempel
I bildexemplet ovan har jag exponerat för himlen och för att få med så mycket av solen som möjligt. Därefter har jag i datorns bildbehandlingsprogram Darktable dragit upp lågdagern. Bildens ISO ligger på 100, d.v.s. det ISO-tal som kameran har högst dynamiskt omfång kring.
Jämfört med 6D och 7D stöter jag med dessa kameror på brustaket långt tidigare när det kommer till att dra upp lågdagern jämfört med den nya M5.
Objektivet är EF-M 15-45/3,6-6,3 och dess kromatiska aberration syns bland annat i grenverken. Bilden ovan är 100% crop från Canon EOS M5 och inte uppskärpt eller brusreducerad.
Min personliga uppfattning och med tanke på nypriset, 12000 kr, är att kameran riktar sig till Canonägare som redan sitter på bra optik men som vill kunna ha med en lätt kamera. Även med adapter får man en lättare kombination tillsammans med lätta, ljusstarka och fasta objektiv som alla sätter fokus där man siktar utan den autofokusvariation man kan få med spegelreflexkameror.
