Canon släpper direktfilmskameror

Zoemini S och Zoemini C är Canons senaste digitalkameror, men till skillnad från andra kameror i Canons sortiment ska dessa även kunna skriva ut bilder. En motsvarighet till Fujifilms populära Instax som har varit en stor inkomstkälla för Fujifilm.

Canon släppte redan under 2018 Zoemini, en kompakt och tunn skrivare för mobiltelefonbilder och med självhäftande utskrifter. Nu utökar Canon Zoemini-serien med Zoemini S och Zoemini C.

Zoemini C
  • 5 megapixlar CMOS-sensor och kortplats för microSD
  • Frontmonterad spegel
  • Fyra färger
  • Skriver ut och fylls på med Zink™-teknik utan bläck, för smutsavvisande, tåliga och vattenavvisande foton
  • Levererans med tio fotopapper
  • Rekommenderat pris för Canon Zoemini C  997 kr.
Zoemini S
  • 8 megapixlar CMOS-sensor och kortplats för microSD
  • Frontmonterad spegel
  • Ringljus
  • Finns mattsvart, pärlvitt och roséguld
  • Skriver ut och fylls på med Zink™-teknik utan bläck, för smutsavvisande, tåliga och vattenavvisande foton
  • Går att styra med Android eller IOS.
  • Levererans med tio fotopapper
  • Rekommenderat pris för Canon Zoemini S är 1413 kr.

Säljstart för båda kamerormodellerna är den 25 april 2019.

Canon EOS RP släppt

Under alla hjärtans dag släppte Canon sin senaste systemkamera. Säljstart är den 27 februari.

Personligen fick jag möjlighet att testa kamerans dynamiska omfång efter att ha laddat ned råfiler från FroKnowsPhoto.

Vid ISO 100 och nedskalad till @8megapixlar fick jag ett dynamiskt omfång på 11,9797 steg. Detta kan jämföras med Canon EOS 6D från 2012 och dess 12,1342 steg vid samma inställningar eller 12,1922 steg vid ISO 160.

För Canon EOS R, 1D X II och Canon EOS 5D IV ligger det dynamiska omfånget kring 13,6 steg.

Firmware 1.1.0 för EOS R och firmware 1.0.2 för EOS M50 släppta

Totalt under januari har tre mjukvaruuppdateringar för EOS-kameror/objektiv släppts från Canon:

EOS R

För Canon EOS R har nu Canon släppt sin första mjukvaruuppdatering i firmwareversion 1.1.0.

Beskrivning

Firmwareversion 1.1.0 har följande förbättringar och buggfixar:
1. Stöd för for ”serietagning” när ”tyst slutare” är aktiverad.
2. Korrigerar ett fenomen som innebär att fel kan uppstå om där finns en större mängd filer i ett speciellt filformat på minneskortet.
3. Korrigerar ett fenomen som innebär att fel kan uppstå om tyst slutare är aktiverad.
4. Korrigerar ett fenomen som innebär att ett horisontalt linjebrus kan uppkomma med vissa objektiv tillsammans med en viss kvalitetsinställning på inspelningsmaterialet.
5. Korrigerar ett fenomen som innebär att informationen i sökaren visas fel.

Uppdateringen tar runt sex minuter. Se till att ha ett fulladdat batteri.

Observera:
(1) Vid seriebildstagning i tyst läge tillsammans med RF 24-105mm F4 L IS USM krävs en mjukvaruuppdatering för objektivet, nämligen 2.0.0.

Canon EOS M50

Även EOS M50 har fått en ny mjukvaruuppdatering med firmwareversion 1.0.2.

Beskrivning

Firmware 1.0.2 har följande buggfix:

1. Förbättrar kommunikationen med extern blixt.

 

Canon EOS DCS 3c

Canon EOS DCS 3 är Canons andra digitala systemkamera och släpptes i juli 1995. Den första kamera i serien kom i mars, Canon EOS DCS 5, och en sista kamera, Canon EOS DCS 1, dök upp i december 1995.

Alla tre kameror släpptes i tre sensortyper. Färg (c), svartvit (m) eller infraröd (IR). Beroende på modell och beroende på sensortyp fick man olika ISO-tal. Som synes på bild står det Kodak på underdelen och Canon på ovandelen. Kodak var vid denna tid en stor tillverkare av digitala bakstycken och tidigare modeller hade bestått av Nikonkameror för analog film ombyggda för att passa ihop med Kodaks bakstycken. Med Canon EOS DCS 1, 2 och 3 valde Canon att inleda ett samarbete med Kodak och slå sig in på marknaden för digitalkameror.

Den analoga kamera Canon valde föll på Canon EOS 1N. I stället för en smidig liten kamera med bra ergonomi, som EOS 1N har, blev det en stor klump där handgreppet för högerhanden inte alls passar.

Referenspriset för en Canon EOS DCS 3 låg 1995 på 1,980,000 yen. I dag 2018 får man en Hasselblad H6D-50c för 2,009,880 yen. Det var alltså inte en kamera för folket.

Egenskaper

Canon EOS DCS 3 har en upplösning på nästan 1,3 megapixlar och en mindre CCD-sensor som jämfört med 35mm-formatet har en beskärningsfaktor på 1,5 gånger. I sökaren artar det sig som så att man ser en markering över området som kommer fångas på bild.

Seriebildstagningen ligger på 2,7 bilder/sekund och med en minnesbuffert på 16MB kan man ta tolv bilder innan bufferten slår i tak. Kameran fotograferar i råformat och använder Kodaks egna TIF-format som egentligen är DCR-filer.

Totalt finns det fem korsformade autofokuspunkter som ligger i en kort vågrät linje i mitten på sökaren.

ISO-spannet går från ISO 200 i hela steg upp till ISO 1600, men i princip är det enbart ett ISO-värde (ISO 200) där när man ändrar ISO-värde enbart underexponerar ett steg för varje höjning. Med samma slutartid och samma bländare får man samma resultat oavsett om man använder ISO 200 eller ISO 1600.

Bakstycket från Kodak saknar bildvisningsskärm. Detta kom först med Canon D2000 år 1998. I stället hittar man en mindre LCD-skärm som visar batteristatus och kvarvarande bilder man kan ta på sitt minneskort (PCMCIA-ATA). Det finns en delete-knapp för borttagning av bildfiler men den tar enbart bort den sista bild man har på sitt kort. Bredvid deleteknappen finns en inspelningsknapp för ljudinspelningar som sparar i .wav-format.

Att få en kamera från 1995 att fungera år 2018

Batteriet i denna kamera är ett NiCd från just 1995. Eftersom jag inte fann ett passande reservbatteri och eftersom jag inte fick med en laddare bestämde jag mig för en egen lösning. Med åtta AA-batterier på 1,2V och en ”sockerbit” har jag kopplat förbi originalbatteriet och har mitt batteripack löst utanför.

Som minneskort använder jag en PCMCIA-adapter för CF-kort. På så vis kan jag fortfarande använda min nya kortläsare och ett CF-kort. Adaptern accepterar dock inte vilket kort som helst utan kräver ett i filstorlek mindre och äldre sådant.

För att koppla samman kamera med dator krävs SCSI-sladd och en äldre dator. Jag har ingetdera varvid jag formaterar kortet i min dator (Ubuntu 16.04) med standardinställningar.

Bildfiler

Kameran sparar som tidigare nämnt bildfiler i TIF-format. Det är dock inget öppet format utan det rör sig om Kodaks egna råfil. Råkonverteraren  RawTherapee kan om man döper om .TIF till .DCR (Kodaks råformat) läsa råfilerna. I terminalen i Ubuntu kan man för att ändra alla filer i en mapp skriva:

 $ rename.ul .TIF .DCR *TIF

Råkonverteraren darktable får från version 2.4.6 stöd efter att jag laddat upp och skickat in en råfil åt https://raw.pixls.us/.

På grund av avsaknaden av ett lågpassfilter är risken för moiré överhängande. Sensorn är dessutom bra på att fånga upp infrarött ljus och allt rött får en mer rosa ton. I RawTherapee anser jag att LGV som demosaicing-metod ger bäst resultat för få så få bildfel som möjligt.

Bildartefakter från Canon EOS DCS 3c syns på gräsandens vinge.

Det röda runt texten går åt rosa vilket bör bero på infrarött ljus.
Ängelholms kommunhus. Lägg märke till grenverken.

Välj rätt ISO med din Canon

Har du hört följande uttryck?

  • ISO-talet bestämmer hur känslig din sensor ska vara för ljus. Ett högre ISO-tal gör din sensor mer ljuskänslig.

  • ISO 50 med en Canon är bättre än ISO 100 om man vill få längre slutartid.

  • Högre ISO ger mer brus.

Det är tyvärr inte så enkelt.

Sensorns känslighet

Om man börjar med första påståendet har en sensor från Canon enbart en känslighet som fångar upp ljus och gör en signal av det. Därefter förstärks signalen analogt, omvandlas till digital signal innan den skickas vidare för sparas till en råfil. Vid ISO 125, 160, 250, 320, 500, 640 osv vet man att signalen även mörkas ned eller ljusas upp efter att den digitaliserats.

Canon och ISO 50

Angående ISO L (50) utgår det från ISO 100. Påståendet att man kan använda ISO 50 med en Canon för att få längre slutartid än med ISO 100 stämmer inte vid fotografering i råformat eftersom bägge utgår från just ISO 100. Anser du att just din kameramodell från Canon fungerar annorlunda skickar du in två råfiler med ISO 50 och ISO 100 och följer nästa steg.

Att själv testa är ett enkelt sätt att kontrollera. Använd samma slutartid och samma bländare. Därefter kan man använda program som RawTherapee, darktable, Dcraw eller Rawdigger för att själv se skillnaden bilderna emellan. Råfiler från 6D finns här.

f/22, slutartid på 1/4 sekund och ISO L (50).
f/22, slutartid på 1/4 sekund och ISO 100.

I skärmdumparna ovan och med råfilens högdagervarning aktiverad syns det att de båda  råfilerna klipper högdagern på samma plats och att bilderna i det närmsta är identiska, trots att den övre borde vara ett steg mörkare.

f/22, slutartid på 1/4 sekund och ISO L (50). Histogrammet är ett råhistogram.
f/22, slutartid på 1/4 sekund och ISO 100. Histogrammet är ett råhistogram.

I RawTherapee kan man skåda ett logaritmiskt råhistogram. I de två bilderna ovan är bägge varandra identiska.

Även din kamera har ett inbyggt histogram men det bygger på jpg-filen och inte råfilen. Jpg-filens histogram ger ett hum om hur man ligger till men kan skilja ett steg eller mer jämfört med råfilen.
Vill man ha ett råhistogram i sin kamera krävs det mjukvara såsom Magic Lantern.

Verktyget Hraw ger en god uppskattning över hur stort det dynamiska omfånget är.

Med verktyget Hraw har jag jämfört de bägge råfilernas dynamiska omfång. ISO L (50) gav nedskalat till 8 megapixlar 12.0848 steg och ISO 100 gav nedskalat till 8 megapixlar 12.0893 steg.

Brus

Brus i bild kan man få av flera orsaker.

Fotonspridningsbrus  beror på att en del av fotonerna inte följer resten av strömmen. För att kalkylera vilken mängd av fotonerna som avviker tar man roten ur antalet fotoner. Har man 10000 fotoner blir det runt 100 som avviker. Har man 100 fotoner blir det 10 som avviker. Har man 10 fotoner blir det 3,16 som avviker.
Ju mer ljus vi har, desto fler fotoner avviker och ger brus. Det märks dock inte eftersom mängden fotoner som följer strömmen är så många fler. Mer ljus är alltså alltid bra.

Utläsningsbrus beror på kretsarna efter sensorn. Signalen som sensorn fångade upp förvanskas på vägen. Med Canon 80D och dess sensor placerade Canon A/D-omvandlaren (analog signal till digital signal) direkt på sensorn och kunde på så vis förkorta vägen och därmed minska utläsningsbrus.

Mönsterbrus,  som dels beror på utläsningbrus och dels på att delar i sensorn skiljer sig åt i effektivitet. Även om det inte finns mycket av mönsterbrus syns det tydligt då det mänskliga ögat uppfattar mönster och bandning lättare. Delar av mönsterbruset kan vara lika från bild till bild, medan andra delar kan skilja sig åt mellan tagningarna. Genom att använda sig av en svartbild, d.v.s. en extrabild med samma inställningar men med objektivlocket på, kan man subtrahera det mesta från mönsterbruset från originalbild.

Termiskt brus ökar med temperatur. Ju högre temperatur sensorn får jobba i, desto mer brus blir det i bild. Låt kameran kylas ned mellan exponeringarna om du t.ex. tar långa exponeringar nattetid.

Högre ISO lägre brus?

4 sekunder, f/5 och ISO 100. Uppljusad till samma nivå som ISO 1600 nedan. Canon EOS 300D.
4 sekunder, f/5 och ISO 1600. Canon EOS 300D.

Att det bland gemene man sägs att högre ISO ger mer brus beror på att färre fotoner ger mer synligt brus. Högt ISO använder man sig av när det finns få fotoner att fånga in, se fotonspridningsbrus högre upp.

Högre ISO ger alltså mindre brus per foton. Å andra sidan kan inte högre ISO (1600) samla in lika många fotoner som lägre ISO (100) kan. Kontentan är att man vid mycket ljusinsamling tjänar på att använda låga ISO-tal och vid dunkla ljusförhållanden tjänar på att använda högre ISO-tal.

ISO-steg

Canons äldre kameror såsom Canon EOS D30 och Canon EOS 300D har hela ISO-steg, d.v.s. man stegar mellan ISO-talen från 100, 200, 400, 800, 1600.

Nyare kameror har utöver dessa hela steg även tredjedelssteg såsom ISO 125, 160, 250, 320, 500, 640, 1000, 1250 osv. Dessa tredjedelssteg utgår från de hela stegen och är digitala uppljusningar eller nedmörkningar. T.ex. utgår ISO 160 och ISO 250 från ISO 200 medan ISO 320 och ISO 500 utgår från ISO 400.

Åtta råfiler mellan ISO 100 och ISO 500 analyserade.

Enligt utvecklare hos Magic Lantern, samt påvisat via verktyget Hraw, ger ISO 160, ISO 320 och ISO 640 ett större dynamiskt omfång, närmare bestämt 0,1 steg mer högdager än vad ISO 200, ISO 400 och ISO 800 skulle ha gjort. Detta gäller bland bland annat för M3, M5, M6, 30D, 40D, 60D, 70D, 80D, 7D, 7D II, 6D, 6D II, 5D III, 5D IV och 1D IV.

I bilden ovan syns 6D:

  • _MG_3501.CR2 och ISO 100, DR@8=12.1342 steg.
  • _MG_3502.CR2 och ISO 125, DR@8=11.7949 steg.
  • _MG_3503.CR2 och ISO 160, DR@8=12.1922 steg.
  • _MG_3504.CR2 och ISO 200, DR@8=12.1321 steg.
  • _MG_3505.CR2 och ISO 250, DR@8=11.7998 steg.
  • _MG_3506.CR2 och ISO 320, DR@8=12.0179 steg.
  • _MG_3507.CR2 och ISO 400, DR@8=11.9670 steg.
  • _MG_3508.CR2 och ISO 500, DR@8=11.6504 steg.

För kameror såsom 5D, 5D II, 1D II, 1Ds II, 1D III, iDs III  vinner man ingenting utan tvärtom förlorar.

ISO 125, 250, 500 osv är oftast ett sämre alternativ, med bland annat 1D X, 5Ds och 5DsR som undantag med en annan typ av design.

ETTR

Har du hört talas om exposure to the right, ETTR? Det innebär att man, i råformat, samlar in så många fotoner man kan tills sensorn blir mättad med ljus. Om man inte gör det innebär det att man får mer synligt brus i skuggorna än om man skulle kört ETTR, samt att man inte skulle kunna nyttja kamerans hela dynamiska omfång.

Tillfällen när ETTR inte är att rekommendera är när man når kamerans begränsning där det inte längre är någon nytta med ETTR utan det tvärtom går att åtgärda i datorn efteråt. Med en 5D II går gränsen vid ISO 1600.

Om scenen man fotograferar har ett större dynamiskt omfång än vad kameran har blir det också svårt att praktisera ETTR. Antingen offrar man högdager eller så offrar man skuggor. Vill man ingetdera går man över till alternativa metoder, såsom blixtupplättning, HDR, eller Dual ISO.