Kategori: Lag och rätt

Publicerat

Fälldes i hovrätt efter publicerade drönarfilmer

En drönarpilot som friats i Umeå tingsrätt efter att ha spridit drönarfilmer fälldes den 25 februari av Hovrätten för övre Norrland. Bild överst från förundersökningsprotokollet.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

1. Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten
a. dömer B för brott mot lagen (2016:319) om skydd för geografisk information enligt 9 och 12 §§ denna lag, vid 15 tillfällen under perioden 2020-09-02–2021-05-04, samt
b. bestämmer påföljden till 160 dagsböter om 400 kr.

2. Hovrätten ålägger B att betala en avgift på 800 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

YRKANDEN M.M. I HOVRÄTTEN

Åklagaren har yrkat att hovrätten ska döma B för brott mot lagen om skydd för geografisk information vid 20 tillfällen enligt åtalet.

B har motsatt sig ändring av tingsrättens dom.

Åklagaren har justerat första meningen i första stycket av gärningsbeskrivningen till följande lydelse (tillägg i kursiv stil).

B har på youtube.com spridit sammanställningar av geografisk information avseende svenskt territorium, som inhämtats från luftfartyg genom fotografering/filmning, utan att ha tillstånd till det.

Åklagaren har vidare förtydligat att den angivna brottstiden i gärningspåståendet avser publicering av respektive film och att spridning i samtliga fall görs gällande fram till den 19 maj 2021.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Utredningen

Utredningen i hovrätten har varit i huvudsak densamma som vid tingsrätten. Förhöret med B har spelats upp. Åklagaren har som ny bevisning i hovrätten åberopat vittnesförhör med WSB samt resultat av Lantmäteriets eftersökningar av spridningstillstånd.

Under sakframställningen har åklagaren, till förtydligande av gärningspåståendet, angett att åtalet rör spridning av följande filmklipp:

1. FPV drone – dancin at another quarry (4 maj 2021)
2. Bridge building site FPV Drone (30 april 2021)
3. FPV drone at Ersmark (29 april 2021)
4. Causal FPV drone flying and crashing (20 april 2021)
5. Freestyle FPV drone at quarry (18 april 2021)
6. FPV U på modellflygfältet (17 april 2021)
7. Roma f5 – freestyle drone on my closest spot (7 april 2021)
8. FPV freestyle drone Roma f5 (30 mars 2021)
9. 3 inch drone freestyle (3 april 2021)
10. Freestyle FPV Roma f5 – North of Umeå (7 april 2021)
11. FPV quad in apartment (23 mars 2021)
12. Discovering deers with my 3” FPV-drone (27 februari 2021)
13. Quad ersboda (7 jan 2021)
14. Vännäs Motormuseum drönare (28 oktober 2020)
15. Quad 4 (2 september 2020)
16. Returned to rip that AWSOME quarry – Freestyle FPV drone (10 maj 2021)
17. FPV drone freestyle – Yes, it is the best hobby! 🙂 (14 maj 2021)
18. FPV freestyle – digging yawspins? (16 maj 2021)
19. Chasing drones (19 maj 2021)
20. Första flygningen med barnen (23 november 2020)

Skuld och rubricering

B har medgett att det varit han som publicerat de i målet aktuella filmerna på sin kanal på Youtube, men invänt att någon annan kan ha ansökt om och fått spridningstillstånd för någon av dessa eller att det i vart fall ska röra sig om straffria förseelser med hänsyn till yttrande- och informationsfriheten.

Som tingsrätten har påpekat finns det en otydlighet i lagstiftningen angående vad som är föremål för tillstånd: den aktuella sammanställningen av geografisk information (i det här fallet drönarfilm) eller den aktuella spridningen (i det här fallet publicering på youtube.com). Om det är sammanställningen som sådan som är föremål för tillstånd kan vem som helst söka tillstånd för att sprida en sammanställning och ett tillstånd omfattar även vidare spridning, genom att t.ex. dela ett filmklipp på Facebook. Om det i stället är spridningen som är tillståndspliktig måste ansökan göras av den som sprider sammanställningen och nytt tillstånd behövs för varje form av spridning. Den senare tolkningen får stöd av möjligheten att villkora ett tillstånd till visst ändamål eller efter iakttagande av särskilda säkerhetsåtgärder samt möjligheten för myndigheten att efter medgivande från den som söker tillstånd vidta retuscheringsåtgärder i sammanställningen, vilket rimligtvis endast kan träffa den som söker tillståndet. Även om det är så som tingsrätten angett, att detta inte förefaller vara Lantmäteriets tolkning av bestämmelsen, torde en tillämpning som innebär att ansökan ska göras av den som sprider en sammanställning och prövas i förhållande till den som ansökt vara den mest ändamålsenliga och systematiskt korrekta.

Under alla förhållanden är invändningen om att det kan finnas tillstånd – sökt och beviljad någon annan än B – för något filmklipp motbevisad genom den utredning som åklagaren lagt fram. Lantmäteriet har gjort omfattande eftersökningar i sitt system för att utreda om någon annan än B kan ha haft spridningstillstånd för någon av filmerna när han spridit dem. WSB, som arbetar som produktionsutvecklare på Lantmäteriet och som har tagit fram en mall för eftersökningarna samt genomfört några av dessa, har berättat om hur Lantmäteriets system är uppbyggt och hur eftersökningarna har gjorts. Hans och Lantmäteriets slutsats är att tillstånd inte har funnits för någon av filmerna när de spridits. Hovrätten bedömer utredningen som så gedigen och att det är praktiskt taget uteslutet att det har funnits spridningstillstånd för någon av filmerna när B publicerat dem på Youtube.

B har således spridit filmerna utan tillstånd, vilket kan föranleda ansvar enligt 12 § första stycket lagen (2016:319) om skydd för geografisk information. Hovrätten delar tingsrättens bedömning att de aktuella sammanställningarna avbildar horisontlinje och vyer vilket utesluter att de omfattas av de undantag som enligt Lantmäteriets föreskrifter om spridningstillstånd för sammanställningar av landgeografisk information gäller för vissa områden, byggnader och anläggningar (se 3 § LMFS 2016:3).

Enligt 12 § andra stycket samma lag ska dock inte dömas till ansvar i ringa fall. Bedömningen av om ringa fall föreligger bör enligt förarbetena till bestämmelsen göras utifrån om underlåtenheten att söka tillstånd med hänsyn till omständigheterna kan anses som obetydlig, och inte utifrån en bedömning som innefattar prövning av om någon faktisk skada eller risk för skada uppkommit genom framställandet eller spridningen. Ett i förarbetena angivet exempel på ringa brott mot bestämmelserna om spridningstillstånd kan vara en situation där spridningen har skett under en mycket kort tid på ett sätt som innebär att materialet kan återtas eller att kartor har delats ut i en krets som i och för sig är så omfattande att spridningstillstånd krävs, men där materialet inom kort samlas in igen. Den tid som materialet har varit spritt är således begränsad. I de fall spridning har skett på Internet är, enligt motiven, utrymmet för en sådan bedömning mindre, eftersom materialet rent faktiskt inte går att återta på samma sätt. Ofta kan spridningen i ett sådant fall också anses ha nått en mycket stor krets. Ett annat exempel på ringa brott är om spridningen har skett i sådan begränsad omfattning att den ligger strax över gränsen för att en spridningssituation har uppstått (se prop. 2015/16:63, s. 65.)

Hovrätten gör följande överväganden. Att filmerna har spridits på Internet och funnits tillgängliga för vem som helst att ta del av talar mot att gärningarna skulle betraktas som ringa fall. Av utredningen framgår dock att B:s Youtubekanal har få följare samt att filmerna rent faktiskt fått ett förhållandevis litet antal visningar och i vissa fall har funnits tillgängliga endast en kort tid. Åklagaren har inte påstått annat än att filmerna spridits på Youtube fram till den 19 maj 2021. Vad gäller de fyra filmer som publicerats den 10 maj 2021 eller senare (filmerna 16–19 ovan) anser hovrätten att spridningen varit så begränsad att de ska betraktas straffria som ringa fall.

Filmen ”Första flygningen med barnen” (film 20 ovan) som spridits den 23 november 2020, är filmad från baksätet av ett flygplan, framfört av B, och avbildar endast bitvis svenskt territorium genom flygplansrutorna. Hovrätten anser att filmen avviker så påtagligt från vad kriminaliseringen är avsedd att träffa att det varit ursäktligt att inte söka spridningstillstånd och att även denna spridning därför utgör ett ringa fall.

B ska därför inte dömas för dessa fem spridningar. Hovrätten anser dock att filmerna 1–15 har krävt spridningstillstånd och att spridningen, med hänsyn till att publicering skett på Internet, inte kan rubriceras som ringa brott.

B har invänt att han inte har haft uppsåt till brott eftersom han inte känt till att det krävts tillstånd för spridningen. Hovrätten anser att B:s erfarenhet inom drönarflygning och de inlägg han gjort på Facebook talar starkt för att han varit medveten om att det har krävts tillstånd för spridningen. Under alla förhållanden är det tillräckligt för ansvar att B känt till innehållet på filmerna och att han varit medveten om att han har spridit dessa utan tillstånd. Han kan därför inte undgå ansvar på grund av bristande uppsåt även om han varit i villfarelse kring tillståndsplikten.

B ska därmed dömas för brott mot lagen om skydd för geografisk information vid 15 tillfällen.

Påföljd

Enligt hovrätten bör brottslighetens straffvärde bedömas med utgångspunkt i de överväganden som gäller för gränsdragningen mellan ringa brott och brott av normalgraden. Det är således avvikelsen från tillståndskravet och inte om någon faktisk skada eller risk för skada för totalförsvaret har uppkommit som främst ska vara avgörande. Hovrätten konstaterar att spridningen, även om den har skett på Internet, har varit förhållandevis begränsad och att det i vissa fall är fråga om gärningar som enligt hovrätten ligger nära gränsen mot ringa brott. Eftersom även oaktsamhetsbrott är kriminaliserat och det i detta fall är fråga om uppsåtlig brottslighet anser hovrätten att straffvärdet för varje brott är 50 dagsböter. Straffvärdet för den samlade brottsligheten uppgår enligt hovrätten, med beaktande av principen om flerbrottslighetens avtagande betydelse, till 160 dagsböter (jfr rättsfallet NJA 2014 s. 859).

Med hänsyn till B:s ekonomiska förhållanden bestäms storleken av varje dagsbot till 400 kr.

De brott som B döms för har fängelse i straffskalan. Han ska därför enligt lag betala en avgift på 800 kr till brottsofferfonden.

Skiljaktig mening i hovrätten

Tf. hovrättsrådet JK är skiljaktig och anför följande.

Lagen (2016:319) om skydd för geografisk information utgör ett undantag från den grundläggande yttrande- och informationsfriheten som kommer till uttryck i bland annat 2 kap. 1 § regeringsformen. Enligt 2 kap. 21 § regeringsformen får begränsningar i yttrande- och informationsfriheten endast göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar.

I praktiken innebär kravet på tillstånd till spridning, enligt 9 § lagen om skydd för geografisk information, något som kan liknas vid ett censurförfarande. Det straffansvar som enligt 12 § kan följa för den som inte följer tillståndsförfarandet bör därför tolkas mot bakgrund av de mycket höga krav som ställs på en lagstiftning som inskränker de grundläggande fri- och rättigheterna. Frågan om lagens överensstämmelse med grundlag har dock enligt min mening inte fått det utrymme som kunnat förväntas i lagens förarbeten (se även Lagrådets yttrande i prop. 2015/16:63, s. 87, beträffande lagens förhållande till YGL och TF).

De filmklipp som åtalet avser utgörs i 19 fall av filmer tagna med drönare och i ett fall av en film som delvis tagits genom rutan på ett flygplan. Drönarfilmernas syfte förefaller inte vara att avbilda omgivningarna, utan snarare en uppvisning i B:s flygkonst. Detta till trots avbildas givetvis svenskt territorium i någon mån, vilket i praktiken gäller alla sammanställningar som inhämtats från luftfartyg genom fotografering utomhus. Det innebär att alla filmer och foton tagna med drönare eller genom rutan på ett flygplan som huvudregel medför krav på tillstånd för spridning, hur harmlösa de än framstår och oavsett i vilket syfte fotograferingen skett.

Enligt 11 § i samma lag får dock regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela undantag från kravet på tillstånd. I 12 § andra stycket förordningen (2016:320) om skydd för geografisk information har regeringen bemyndigat Lantmäteriet att meddela föreskrifter om sådana undantag för sammanställningar som avser vissa geografiska områden eller som är utformade så att de inte kan antas medföra skada för totalförsvaret om de sprids. Enligt samma bestämmelse ska det av föreskrifterna framgå hur sammanställningen i sådana fall ska vara utformade.

Lantmäteriets föreskrifter om spridningstillstånd för sammanställningar av landgeografisk information (LMFS 2016:1) innehåller i 3 § uppräknade undantag från tillståndsplikt avseende spridning av sammanställningar med information om vissa områden, byggnader och anläggningar. Flera av de i målet aktuella filmerna är tagna vid och avbildar primärt geografiska områden som enligt min bedömning kan omfattas av följande undantag

Byggarbetsplatsområde
– 2. “Bridge building site FPV Drone”
– 9. ”3 inch drone freestyle”
– 17. “FPV drone freestyle – Yes, it is the best hobby! :)”
– 18. ”FPV freestyle – digging yawspins?”

Åkermark
– 3. “FPV drone at Ersmark”,

Täkt för grus, berg eller torv
– 1. “FPV drone – dancin at another quarry”
– 5. “Freestyle FPV drone at quarry”
– 16. “Returned to rip that AWSOME quarry – Freestyle FPV drone”

Bostadsbyggnad och Offentlig plats
– 11. ”FPV quad in apartment”

Vidare framgår av titeln på filmen 6. ”FPV U på modellflygfältet” att undantaget för övningsområde för obemannade luftfartyg kan vara aktuellt i detta fall.

Åklagaren har uppehållit sig kring frågan om att även andra delar av svenskt territorium avbildas i bakgrunden eller om horisontlinjen syns på filmerna, vilket antagligen har sin förklaring i den information som Lantmäteriet lämnar om sin tolkning av undantagen via sin hemsida. Det saknas dock bestämmelser i Lantmäteriets föreskrift om hur en sammanställning ska vara utformad för att omfattas av undantagen.

Den straffrättsliga legalitetsprincipen medger inte en extensiv eller analog lagtolkning av straffbud. Även 2 kap. 21 § regeringsformen talar mot att det straffbara området ska ges en vidare innebörd än vad som följer av författnings ord. Utgångspunkten bör därför enligt min mening vara att spridning av en drönarfilm som är inspelad på och därmed huvudsakligen utgör en sammanställning över ett geografiskt område som omfattas av undantagen för spridningstillstånd inte utgör ett brott. Att även andra delar av svenskt territorium, i bakgrunden och i oskärpa, avbildats i filmerna medför ingen annan bedömning i dessa fall; särskilt som det inte meddelats några föreskrifter om hur sammanställningen ska vara utformad för att omfattas av undantagen. Kriminalisering av att publicera en film som gjort exempelvis på ett övningsområde för obemannade luftfartyg, men som givetvis avbildar landskapet även utanför övningsområdets gränser, skulle i annat fall framstå som mycket oväntad och det kan med fog ifrågasättas om legalitetsprincipen medger en sådan tolkning.

Det är åklagaren som har bevisbördan för att inget undantag från spridningstillstånd är tillämpligt. Det är därmed åklagaren som har att visa t.ex. om ett byggarbetsplatsområde bedöms kunna bli aktuell som ett skyddsobjekt eller om ett område – som framstår som – faktiskt utgör exempelvis åkermark, övningsområde för obemannade luftfartyg eller täkt för grus. Någon sådan utredning är inte presenterad och jag anser att B därmed inte ska dömas för att ha publicerat de ovan angivna filmerna utan spridningstillstånd eftersom det enligt min mening inte är ställt utom rimligt tvivel att tillstånd krävts.

När det gäller de övriga filmerna delar jag majoritetens uppfattning att det som ska omfattas av bestämmelsen om ringa brott måste ges en vidare betydelse än vad som framgår av lagmotiven.

Numera är både fotografering med drönare och spridning via sociala medier på Internet så vanliga att de överväganden som gjorts i lagförarbetena i viss mån upplevs som obsoleta. Det torde finnas tusentals fotografier tagna genom fönstret på ett flygplan som t.ex. närmar sig Arlanda flygplats spridda på Facebook eller Instagram. Att bestraffa helt harmlösa fotografier tagna från luften framstår gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett kriminalisering. Genom att kunna väga in syftet med sammanställningen mot risken för totalförsvarssekretessen vid den straffrättsliga bedömningen ges utrymme för en mer nyanserad tillämpning av vad sin utgör ringa brott vilket, enligt min mening, är ett krav för att straffbudet ska stå i överensstämmelse med 2 kap. 21 § regeringsformen. Helt harmlösa sammanställningar av mycket lättåtkomliga platser utan syfte att kartlägga Sveriges territorium bör därmed kunna utgöra ringa brott, även om de spridits via sociala medier på Internet.

Därmed ska den film som tagits då B flyger med sina barn och som delvis avbildar landskapet genom flygplansfönstret, med dålig skärpa och upplösning, betraktas som ett straffritt ringa brott (20. ”Första flygningen med barnen”). Av dessa skäl bedömer jag att även filmerna som avbildar konstflygning på industriområden (4. ”Causal FPV drone flying and crashing”, 7. ”Roma f5 – freestyle drone on my closest spot” och 13. ”Quad ersboda”) utgör ringa brott. Detsamma gäller filmerna 8. ”FPV freestyle drone Roma f5”, 10. ”Freestyle FPV Roma f5”, 14. ”Vännäs Motormuseum drönare” och 15. ”Quad 4” som bedöms helt harmlösa ur totalförsvarssynpunkt. Detsamma gäller den film som enligt gärningsbeskrivningen endast spridits under en dag (19. ”Chasing drones”).

Jag delar dock majoritetens uppfattning att B ska fällas till ansvar för att ha spridit filmerna 10. ”Freestyle FPV Roma f5 – North of Umeå”, publicerad den 2 september 2020 och 12. ”Discovering deers with my 3’ FPV-drone”, publicerad den 27 februari 2021. Dessa filmer avbildar, enligt min mening, Sveriges territorium på ett sådant sätt att det varit oförsvarligt för B att utan tillstånd sprida dessa på youtube.com fram till den 19 maj 2021. Påföljden är 70 dagsböter.

Överröstad i denna del är jag i övrigt ense med majoriteten.

Publicerat

Fotade skyddsobjekt med avbildningsförbud – hänvisar till prejudikat

En före detta yrkesofficer fotograferade 2021-03-30 rivna byggnader på ett skyddsobjekt med avbildningsförbud. Han publicerade bilderna på Facebook och blev därefter anmäld för att ha brutit på avbildningsförbudet.

2015 meddelade Högsta domstolen att man, om syftet är att publicera, kan stödja sig på anskaffarfriheten och därmed trumfa skyddslagen. Den före detta yrkesofficeren hänvisade därmed till Högsta domstolens prejudikat. Luckan i lagtexten kommer förmodligen täppas till 2023 med ny lagstiftning. 2022-02-09 förkunnade Skaraborgs tingsrätt en fällande dom mot mannen. Även hovrätten fällde mannen, men sänkte dagsböterna.

Den 1 januari 2023 ändras lagtexten angående anskaffarfrihet och avbildningsförbud vid skyddsobjekt.

Nedan är delar ur förundersökningen.

Polisanmälan

INLEDNING
Militärpolisen K 3 får via medarbetare kännedom om att B har publicerat bilder av ett skyddsobjekt på olika Facebook-sidor.

BROTT
B misstänks för BROTT MOT SKYDDSLAGEN 7§, AVBILDNINGSFÖRBUD.

HÄNDELSE
Anställd vid Försvarsmakten ser 21-03-30 på Facebook att B publicerat nytagen bild av F 6 (Flottiljområdet Karlsborg) som är ett av Försvarsmaktens skyddsobjekt. Den anställde gör Militärpolisen vid K 3 uppmärksam på detta och tar skärmbilder av denna bild samt kommentarer till denna. Bilderna återfinns i fotobilaga.

Efter påpekan om det olämpliga i att publicera bilder på skyddsobjekt på sociala medier så tas bilden bort men publiceras sedan på ytterligare en Facebook-sida. I kommentarer till bilderna på Facebook så säger sig B ha utverkat tillstånd att fotografera skyddsobjektet. Vid kontakt med säkerhetschef på regementet så visar det sig att något sådant tillstånd inte finns. I en kommentar så säger B sig även veta att det råder fotoförbud på platsen.

Militärpolisen kontrollerar sina övervakningssystem och kan 2021-03-30 på en av kamerorna se B ståendes invid skyddsobjektet med vad som ser ut som en mobiltelefon i handen. Bild från detta återfinns i fotobilaga.

I direkt anslutning till den plats finns en stor skylt där det klart framgår att det är ett skyddsobjekt samt att det råder förbud mot avbildning av detta. Bild återfinns i fotobilaga.

ÖVRIGT
Foton enligt bilaga. Karta finns i fotobilaga. Filmsekvens från händelse finns tillgänglig hos Militärpolisen i Karlsborg. Ingen kontakt med Förundersökningsledare har tagits.

Förhör med B 2021-04-27

Före förhöret delgavs B sin rätt att ha försvarare med vid förhöret, rätt till offentlig försvarare och att han då kan behöva betala hela eller delar av försvarskostnaden vid fällande dom, att han inte behöver yttra sig vid förhöret samt förenklad delgivning. B informerades om att DNA prov, saliv, ska tas efter förhöret,

Du är misstänkt för brott mot skyddslagen § 7 genom att ha fotograferat ett skyddsobjekt där avbildningsförbud råder och lagt ut bilden på Facebook och sedan har den bilden delats till ytterligare en sida på Facebook. Fotot är taget in vid vakten på gamla F6 där man bland annat ser en del av gamla brandstationen till vänster. Det var 2021-03-30 kl 15.49.

Jag förnekar brottet.
Anledningen är att jag tagit bilden för publicering. Enligt en dom i Högsta domstolen så får man göra det.
Jag har med en utskrift från Försvarsmakten där de skriver om den domen. Jag tror den heter Skyddslagen 2010:103. Jag hittade den på nätet och den är inlagd av Försvarsmakten. Den vill jag lägga till i utredningen.

Jag tog bilden och lade ut den på en Facebook sida för gamla F6 anställda. Jag ville visa dem hur det ser ut där nu. Bilden visar den rivna matsalen, att två gamla trähus är rivna samt lite av fasaden på gamla brandstationen som syns till vänster i bilden. Jag stod utanför grinden och fotograferade.

Jag har jobbat i Försvarsmakten många år och då även på F6. Jag jobbade på F6 området för ca tre år sedan när jag gick i pension.
Jag vet att det är ett skyddsområde men jag vet också vad som är skyddsvärt på området eftersom jag jobbat där nyligen.
Jag bedömer inte de rivna byggnaderna är skyddsvärda på något sätt.
Jag hade inte tagit bilden om jag bedömt det som skyddsvärt. Det är en riven matsal och två rivna skolbyggnader.
Jag bedömer att ingen skada skett genom att jag visat bilderna för de som jobbat på området tidigare.

När det är besöksdagar så får man fotografera hur mycket som helst.

Det var någon annan som delade till den andra sidan på Facebook.

Om jag vill ha försvarare vid rättegång tar jag ställning till senare.

DNA-prov tänker jag inte gå med på att lämna. Angående topsning som Polisen håller på med har fått kritik från JO om att det görs för ofta och även i ärenden där det inte tillför något. Jag anser att det inte tillför något i det här ärendet.

Post till mig ska skickas till adressen i Karlsborg och inte till Stockholm.

Uppläst i konceptform och godkänt.

Publicerat

Fågelfotograf dömdes till 50 dagsböter för att ha fotat stridsledningscentral

En fågelfotograf tog bilder på fåglar i närheten av ett skyddsobjekt med avbildningsförbud. Han blev upptäckt av militär och fick sitt minneskort beslagtaget. Uppsala tingsrätt dömde honom den 18 januari till 50 dagsböter om 990 kr.

I domen står det skyddsområde. Skyddsområde upphörde 31 december 2011 och tingsrätten måste mena skyddsobjekt.

Bild ovan från polisens förundersökningsprotokoll.

DOMSLUT

Brott som den tilltalade döms för
Olovlig avbildning av skyddsobjekt, 7 § 3 st och 30 a § skyddslagen (2010:305) 2021-05-04

Påföljd m.m.
Dagsböter 50 om 990 kr

Förverkande och beslag
I beslag taget minneskort förklaras förverkat. Beslaget ska bestå

Brottsofferfond
Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 800 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

YRKANDEN M.M.

Åklagaren har yrkat och åberopat bevisning enligt bilaga 1.

B har under handläggningen i målet vidgått de faktiska omständigheterna men, som det får förstås, bestritt ansvar och gjort gällande att han var omedveten om att det rörde sig om ett skyddsområde. Målet har med stöd av 45 kap. 10 a § rättegångsbalken avgjorts utan huvudförhandling.

DOMSKÄL

Det är utrett att B på den tid och plats som åklagaren gjort gällande har brutit mot ett förbud att avbilda skyddsobjekt genom att fotografera. Frågan som tingsrätten har att ta ställning till är om han ska anses ha begått gärningen av oaktsamhet.

B har uppgett att han saknade kännedom om att det rörde sig om ett skyddsområde. Han var i området för att fotografera fåglar, och när han parkerade såg han inga skyltar som förklarade att det var ett skyddsområde. Det var först när han såg den gula skylten vid bron som han förstod att så var fallet. Han vände då tillbaka till sin bil. Majoriteten av fotografierna tog han därför innan han insåg att det var ett skyddsområde.

Som framgår av utredningen och B:s egna uppgifter har åtminstone en del av fotografierna tagits efter att han hade uppmärksammats av skylten vid bron om att området var ett skyddsområde. Tingsrätten finner därför visat att han i vart fall därefter förfarit oaktsamt genom att ta ytterligare fotografier. B ska därför dömas för brott. Gärningen ska bedömas på det sätt som åklagaren har gjort.

Påföljden bestäms till dagsböter.

Åklagarens förverkandeyrkande är lagligen grundat och ska bifallas.

Avgiften till brottsofferfonden följer av lag.

Publicerat

Maria Sveland polisanmäld för rättegångsfoto

Vågskål

Svenska Dagbladet (betalvägg) var först med nyheten om att journalisten och debattören Maria Sveland misstänkts ha fotat under en pågående rättegång och för att ha spridit bilden på sitt Instagramkonto. Även SVT har skrivit om händelsen. Bilden togs efter att det uppmärksammats bort från Instagram.

Det är inte lagligt att fotografera under en pågående förhandling i en rättssal. Inte heller är det lagligt att senare sprida bilden i ett medium som inte skyddas av tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen.

På Facebook skriver Maria Sveland följande i ett svar angående anklagelsen:

”Jag var där liksom jag närvarat på flera andra förtalsrättegångar senaste åren och skrev om det på mitt instagram. Jag har dock inte -som påstås – tagit någon bild från rättegången utan illustrerade inlägget med en bild jag hittade på nätet (googla ”rättegång” får ni se hur många bilder från rättssalar som dyker upp!)”

Hon har till Medieombudsmannen anmält (betalvägg) medier som namnpublicerat henne.

Ur polisanmälan:

Enligt det anonyma e-tipset deltog den misstänkta personen som åhörare i huvudförhandlingen för mål B4666-19 i Stockholms tingsrätt den 11 maj 2021. Under förhandlingen fotograferade den misstänkta personen inne i rättssalen och lade sedan upp bilden på sitt Instagramkonto som har ca 17 000 följare. På bilden syns tydligt målsägande, målsägandebiträde, nämndemän, ordförande och protokollförare.

Publicerat

Barn frias efter att ha fotat Högkvarteret

Två 16-åringar tog selfies och fotade en skyddsobjektsskylt vid skyddsobjektet Högkvarteret i Stockholm. Skyddsvakt tog de två och överlämnade dem till polisen. Den 29 november 2021 friades de två i Stockholms tingsrätt men målet överklagades till Svea hovrätt där de fälldes. Bild ovan från polisens förundersökningsprotokoll.

DOMSLUT för T

Åtal som den tilltalade frikänns från
Olovlig avbildning av skyddsobjekt, 7 § 3 st och 30 a § skyddslagen (2010:305) 2021-08-01

Ersättning
1. EH får ersättning av staten med 14 291 kr. Av beloppet avser 8 550 kr arbete, 2 610 kr tidsspillan, 273 kr utlägg och 2 858 kr mervärdesskatt.
2. Staten ska stå för kostnaden för försvararen.

Domslut för E

Åtal som den tilltalade frikänns från
Olovlig avbildning av skyddsobjekt, 7 § 3 st och 30 a § skyddslagen (2010:305) 2021-08-01

Ersättning
1. SSS får ersättning av staten med 7 959 kr. Av beloppet avser 3 545 kr arbete, 2 610 kr tidsspillan, 212 kr utlägg och 1 592 kr mervärdesskatt.
2.  Staten ska stå för kostnaden för försvararen.

YRKANDEN M.M.

Åklagaren har yrkat enligt domsbilaga 1.

DOMSKÄL

Skuldfrågan

De tilltalade har förnekat brott. De har därvid vitsordat de faktiska omständigheterna men gjort gällande att de inte agerat med uppsåt eller oaktsamhet.

De tilltalade har hörts. Åklagaren har som muntlig bevisning åberopat vittnesförhör med GN, säkerhetschef, Försvarsmakten, HK. Åklagaren har i övrigt åberopat den skriftliga bevisning som framgår av stämningsansökan.

Åklagaren har sakframställningsvis framhållit bl.a. att de framgår av åberopade bilder att E:s fotografi även visar del av byggnaden bakom staketet samt en del av området med en övervakningskamera.

Förhör

E har uppgett bl.a. följande. Han var tillsammans med T. De gick av vid tunnelbanestationen Stadion och letade sedan efter en kiosk. De var på väg mot Gärdet och gick efter Google maps. De passerade då aktuell plats och han såg en skylt på staketet som angav fotoförbudet. Han trodde förbudet inte gällde själva skylten utan det som fanns innanför staketet. Högkvarteret låg i ett område med fastigheter vid en park varför han inte trodde att området var så viktigt. Han filmade med sin mobiltelefon en video, två sekunder, på en skylt på staketet för att ha med i en film om vad han gjorde den aktuella dagen. Han tänkte spara filmen, inte lägga ut den på nätet.

T har berättat bl.a. följande. Han tyckte byggnaden med Högkvarteret var märklig då den låg bakom ett staket vid ett område med lägenheter. Han såg skylten som angav fotoförbudet. Han tog ändå en selfie och trodde att fotoförbudet endast gällde innanför staketet och att det gick bra att fotografera utanför inhägnaden in mot byggnaden. Han skulle ha bilden som ett eget minne.

GN har anfört bl.a. följande. Fotoförbudet gäller hela byggnaden som skyddsobjekt. Skyddsobjektet börjar vid staketet. Fotoförbudet markeras med skyltar på uppsatta på staketet med ett avstånd på 5 till 15 meter från varandra. Fotoförbudet anges generellt och utan någon begränsning att det skulle gälla endast inom det stängslade området. Tillstånd krävs av Försvarsmakten för fotografering av skyddsobjektet.

Tingsrättens bedömning

För ansvar krävs att de tilltalade agerat med straffrättsligt uppsåt eller oaktsamhet. Det har inte framkommit annat än att de båda tilltalade på väg mot Gärdet passerat förbi aktuell plats, ett ställe de tidigare inte besökt. De har då tyckt att byggnaden innanför stängslet verkade underlig och uppenbarligen utan någon särskild reflektion tagit aktuell film respektive foto. De har båda tolkat fotoförbudet enligt skyltningen som att det de gjorde var tillåtet. Båda de tilltalade var vid gärningstillfället 16 år. Vid en samlad bedömning finner tingsrätten inte visat att de agerat med sådant uppsåt eller sådan oaktsamhet som krävs för straffansvar. Åtalet mot dem ska därför ogillas.

Övriga frågor

Yrkade kostnader från försvararna är skäliga och ska bifallas. Med hänsyn till utgången i skuldfrågan ska dessa kostnader stanna på staten.

Skiljaktig mening

Rättens ordförande, rådmannen JH, är skiljaktig i skuldfrågan och anför: Det aktuella fotoförbudet av skyddsobjektet har enligt min mening varit tydligt utformat och kan inte tolkas på annat sätt än att skyddsobjektet utan tillstånd inte fick fotograferas på sätt som skett. Skyddsobjektets placering i området och det förhållandet att de tilltalade har varit unga föranleder ingen annan bedömning. För straffansvar krävs ingen kvalificerad form av oaktsamhet. Enligt min mening har de tilltalade agerat i vart fall med sådan oaktsamhet som ska föranleda straffansvar. Åtalet är på så sätt styrkt och ska bifallas. Överröstad i denna del är jag i övrigt ense med majoriteten.

Publicerat

IVO-anmäld efter att ha fotat amputerade kroppsdelar

En sjuksköterska som gjort sin praktik vid Sundsvalls länssjukhus har anmälts till Inspektion för vård och omsorg efter att det framkommit att hon med sin mobiltelefon vid operationer fotograferat amputerade kroppsdelar. Kvinnan är förutom anmälan till IVO även polisanmäld.

Utdrag ur enhetschefens anmälan

Torsdag eftermiddag, den 14/ 10, fick min chefskollega veta att det varit en incident där studenten fotograferat ett bortopererat bröst när preparatet nålades fast på en platta. Operatören hade då sagt till studenten att man inte får göra så och att hon skulle ta bort bilden vilket hon sa att hon skulle.

Fredagen den 15/ 10 var min chefskollega ledig så då talade jag med vår huvudhandledare kring händelsen och jag ringde också till berörda kollegor som varit med på salen för att utreda vad som hänt.

Den aktuella kirurgen upplever att studenten tagit ett kort på bröstpreparatet med sin privata mobiltelefon men att hon lovat att ta bort fotot. Om detta sedan skett är inget kirurgen vet. Undersköterskan som var på salen såg dock att fotografiet inte omedelbart raderades. När studenten satt vid datorn inne på salen så såg undersköterskan att hon kollade på fotografiet på sin telefon och zoomade in på delar av fotografiet. Undersköterskan såg även att patientens ID-uppgifter (namn och personnummer) syntes på fotografiet tillsammans med det bortopererade bröstet. Undersköterskan sa då åt studenten att radera fotografiet varav hon fick till svar att ”jamen jag ska göra det”.

Den ansvariga anestesisjuksköterskan uppfattade inte denna situation men däremot så sa hon att studenten tog ett kort, med sin privata mobiltelefon, på en lårbensamputation veckan innan. Då tog studenten kort på den amputerade kroppsdelen. När anestesisjuksköterskan då frågade vad hon skulle med det kortet till så fick hon till svar att hon skulle skicka den till sin man som är apotekare men som ångrar att han inte läste till läkare.

Fredagen den 15/ 10 försökte studenten nå vår huvudhandledare men när jag ringde upp henne så förnekade hon först att hon hade tagit något kort. När jag sa att jag vet att hon tog kort på ett bortopererat bröst så erkände hon detta men sa att hon omedelbart raderade bilden när hon sades till (vilket enligt undersköterskans uppgifter inte stämmer). Studenten sa då också att hon vid ytterligare ett tillfälle ska ha tagit kort på en sena vid en senoperation men att hon då ska ha bett om godkännande till någon på salen (oklart vilken) och att hon sedan ska ha tagit fotografiet. Jag har inte kunnat utröna vilken dag detta skedde och vilka hon var med. Jag har dock svårt att se att någon ska ge sitt godkännande till att en student tar ett kort under pågående operation med sin privata telefon. Även om någon gett det godkännandet så bör studenten vara medveten om att det inte är etiskt att göra det på en sövd patient som inte själv kan ge sitt godkännande. Och även om patienten skulle vara vaken och ger sitt godkännande så bör student en vara medveten om att patienten är i en beroendeställning och därmed kan ha svårt att säga nej vilket återigen gör det olämpligt.

Utdrag ur sjuksköterskans yttrande

Inledning

Det framgår av anmälan att jag mellan den 5 och 12 oktober 2021 ska ha fotograferat:

(1) amputerad kroppsdel vid lårbensamputation
(2) ett bortopererat bröst när preparatet nålades fast på en platta
(3) sena vid senoperation

Det är ovanstående jag i denna text önskar att förtydliga med detta yttrande.

Händelseförlopp

Min tid som anestesispecialistsjuksköterskestudent vid Umeå Universitet och under verksamhetsförlagd utbildning på Sundsvalls sjukhus operation gick bra. Jag visade stort intresse att lära mig så mycket som möjligt om anestesiologisk omvårdnad. I operationssalen var alltid stämningen både trevlig och skämtsam. Vid de två (2) tillfällen som jag fotograferade i operationssalen (lårben samt sena) skedde detta öppet och utan tillsägelse eller påminnelse om eventuellt förbud mot fotografering på sjukhuset eller i operationssalen, från personalen. Jag vill understryka att fotot vid lårbensamputationen inte togs på amputerat lårben utan i förberedelsestadie, jag lämnade operationssalen innan operationen var färdig p.g.a att min arbetsdag var slut. Vid sista, tredje tillfället uttryckte en läkare att ”jag hoppas verkligen inte att du lägger upp det där på några sociala medier” vilket jag genast svarade på med att det inte var min avsikt. Jag raderade också omedelbart fotografiet samt visade aktuell personal min mobiltelefon samt bläddrade igenom bilder för att bevisa att bilden var borta, utan visat intresse från aktuell personal. Fotografi på bortopererad sena togs efter jag frågat operatören om tillåtelse- och fick detta.

Sundsvalls sjukhus inställning till fotograferande i operationssalen och/eller på sjukhuset upplevs otydligt med anledning av uttalandet från läkare som kan antyda att fotografier får tas- men ej spridas liksom operatörens uttalande om att fotografera gick bra. I Kursplan för aktuell kurs framgår:

”Ansvarig examinator äger rätt att i samråd med berörd handledare besluta att underkänna en student under pågående praktik i de fall studenten uppvisar sådana brister avseende kunskaper, färdigheter eller förhållningssätt att dessa, enskilt eller i kombination, medför en påtaglig risk att studenten under praktiken kan komma att skada någon annan person fysiskt eller psykiskt.” (Umeå Universitet, 2021)

Ovanstående bidrar till fundersamhet kring huruvida mitt förhållningssätt riskerat- eller försatt patient i skada, eftersom anmälan upprättats först flera dagar efter aktuell händelse utan försök till- eller tagen kontakt med mig varken vid tidpunkt för händelse, eller i efterförloppet.

Sammanfattning

Jag ångrar mig djupt och inser risken för upplevd kränkning ur patientperspektiv. Jag hade aldrig ont uppsåt för mina handlingar. Vare sig identitet- eller personkaraktäristika har fotograferats och inget fotografi har spridits på sociala medier. Jag är tidigare ostraffad och har under mina 13 år som sjuksköterska aldrig förekommit i någon form av avvikelse- eller utredning. Jag är en bra sjuksköterska, har alltid varit en uppskattad kollega- samt medarbetare med goda referenser från arbetsgivare.

Hanteringen av händelsen lämnade mig rättslös. Ingen på Sundsvalls sjukhus har kontaktat mig vare sig i anknytning till det inträffade- eller i efterförloppet samtidigt som de pratat med media om det inträffade. Konsekvenserna från hanteringen av detta ärende har för mig inneburit —————————————— med —————— första tiden efter, ekonomiskt- och psykiskt lidande för hela min familj liksom sjukvårdens förlust av en anestesispecialistsjuksköterska som också innebar uppsägning av avtalad tjänst efter utbildning på Danderyds sjukhus och återbetalning av den studielön jag givits.

Avslutningsvis ser jag utrymme för gemensamma lärdomar av detta ärende. Förutom den bristande hanteringen av detta ärende från såväl Sundsvalls sjukhus som för Umeå Universitet så finns exempelvis förbättringspotential gällande förtydligande kring de ordningsregler som jag i efterförloppet fått kännedom om att Sundsvall sjukhus har (som gäller för Region Västernorrland lokaler). Det är en ytterst liten skylt om ordningsregler på anslagstavlan vid huvudentrén som går de flesta obemärkta förbi. En tydlig skylt vid operationssalar liksom tydlig information vid nyanställningar- och för studenter som ska göra verksamhetsförlagd utbildning upplevs fördelaktigt. Sociala medier bidrar i dag till en gränsförskjutande upplevelse av informationsspridning som kan påverka omdömet kring information- och bilder som kan användas för exempelvis kunskapsutbyte, oberoende av bakomliggande intentioner. Jag har efter denna händelse själv bevittnat- och påtalat denna gränsförskjutning i min yrkesroll som specialistsjuksköterska i ambulanssjukvården där den generella uppfattningen upplevs vara att så länge bilder inte kan härledas till identitet och/eller sprids vidare i sociala medier, så är fotograferande inte otillåtet. Det finns således ett generellt behov av förtydligande kring detta ämne liksom översyn av hanteringen av inträffade händelser.

Publicerat

Filmning på vårdcentral blev ”kränkande fotografering” på Twitter och i tidning

”Tumult när vaccinmotståndare bröt sig in på vårdcentral i Västerås” skrev SVT den 23 september 2021 efter att vaccinmotståndare intervjuat ungdomar vid en vaccinmottagning.

Polisen upprättade följande notis:

”23 september 11:36, Olaga intrång, Västerås

Flera personer misstänks för olaga intrång och ofredande. Polis beordras till en vaccinationslokal i Kopparlunden med anledning av en en demonstration. På plats får patrull uppgifter om att fem personer, män och kvinnor i 50-75-årsåldern, tagit sig in i lokalen.

En av personerna, en kvinna i 70-årsåldern, bedöms uppträda ordningsstörande och omhändertas med stöd av polislagens paragraf 13.

I samband med ingripandet skadar sig en polis i handen och tvingas uppsöka sjukvård. Kvinnan är misstänkt för våldsamt motstånd. Anmälningar gällande olaga intrång och ofredande kommer att skrivas.”

Samma dag gick man från Polismyndigheten ut på Twitter och skrev:

23 september 11:36, Olaga intrång, Västerås Flera personer misstänks för olaga intrång och kränkande fotografering.

Läkartidningen skrev:

”Kvinnan är misstänkt för våldsamt motstånd. Därtill har polisanmälningar gjorts om olaga intrång, kränkande fotografering och ofredande.”

Ur polisanmälan

Fritext

Polis kallades till platsen för vaccination vid Kopparlunden Legeringsgatan i Västerås med anledning av att obehöriga personer trängt sig in eller var på väg in för att störa vaccinationsverksamheten. Dessa misstänkta har även filmat och fotograferat i lokalerna trots förbud mot detta samt tillsägelse från personal och väktare på plats.

Brottet

Ofredande genom fotografering/filmning av privatpersoner i lokal där vaccination utförs.

Olaga intrång i lokalen där de ej har tillträde.

Vad är kränkande fotografering?

”6 a § Den som olovligen med tekniskt hjälpmedel i hemlighet tar upp bild av någon som befinner sig inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme, döms för kränkande fotografering till böter eller fängelse i högst två år. 

Till ansvar ska det inte dömas om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig.  Första stycket gäller inte den som med tekniskt hjälpmedel tar upp bild av någon som ett led i en myndighets verksamhet. Lag (2013:366).”

Kränkande fotograferingen ska ske dolt för den drabbade. Att man inte gillar att bli fotograferad eller eller att man har ett lokalt fotoförbud har ingenting med kränkande fotografering att göra. Enligt Brottsförebyggande rådet är maktutövning den vanligaste orsaken till kränkande fotografering:

”Fotograferingen kan vara ett sätt att trakassera en ex­partner, mobba en klasskamrat eller förstärka ett pågående sexuellt övergrepp. Interaktionen kan också bestå i att gärnings­personen efteråt försöker utpressa den fotograferade personen genom hot om att sprida avklädda bilder och ge målsägaren ”dåligt rykte”. Fotograferingen kan också motiveras av att en gärningsperson vill sprida bilderna till sina vänner, och på så sätt få status bland dem.”

En film från tillfället med vårdcentralen släpptes och vid 04:40 bör händelsen med filmningen visas. Ingenting där visar någonting som skulle kunna vara i närheten av kränkande fotografering.

Fotografering vid vårdcentraler, vad gäller?

2011 kom Sveriges kommuner och Landsting fram till att man får ha generella förbud mot ljud- och bildupptagningar på sjukhus. Man skrev att privatpersoner som filmar andra kunde vid publicering begränsas med den dåvarande personuppgiftslagen. Den ersattes 2018 med dataskyddsförordningen.

Vad konsekvensen att som privatperson filma och fotografera inne på sjukhus där fotoförbud råder står det mindre om, utan det får i så fall gå som olaga intrång om man kvarhåller sig där man inte har rätt att befinna sig. Precis som det står i polisanmälan.

 

Publicerat

Säkerhetsansvarig fotade inne hos SÄPO

En högt uppsatt säkerhetsansvarig hos en tidningskoncern hade tisdagen 2020-10-20 ett möte hos Säkerhetspolisen i Solna. Medan han väntade passade han på att ta en bild inne i Säkerhetspolisens lokal för att skicka till en vän som tidigare jobbat där. Detta trots att byggnaden är ett skyddsobjekt med avbildningsförbud. Tilltaget uppmärksammades och mannen dömdes 2021-09-30 i Solna tingsrätt till att betala 39 200 kr.

DOMSLUT

Brott som den tilltalade döms för
Olovlig avbildning av skyddsobjekt, 7 § 2 st och 30 a § skyddslagen (2010:305) 2020-10-20

Påföljd m.m.
Dagsböter 40 om 960 kr

Sekretess
Sekretessen enligt 18 kap 8 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) för uppgifterna i fotografier som finns på sid. 9-11 i tingsrättens aktbilaga 2 och s. 4-6 och s. 8-10 i tingsrättens aktbilaga 17 ska bestå i målet.

Brottsofferfond
Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 800 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

YRKANDEN M.M.

Åklagaren har, såsom hon slutligen bestämt sin talan, yrkat ansvar å B i enlighet med domsbilaga 1.

B har vidgått att han tagit ifrågavarande fotografi i Säkerhetspolisens lokaler, men bestritt ansvar för brott på såväl objektiv som subjektiv grund.

Han har vidare till sitt fredande anfört att skyltningen invid och i Säkerhetspolisens lokaler inte är korrekt utformade vad angår förbud mot avbildning av receptionen därstädes. Hans handlande kan därför inte anses straffbar på objektiv grund. I vart fall har han saknat uppsåt till brottslig gärning och har heller inte varit oaktsam. B har, för den händelse frikännande dom meddelas, yrkat ersättning för sina försvararkostnader.

UTREDNINGEN

B har hörts. På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med skyddsvakten VL. Den av åklagaren i den reviderade bevisuppgiften angivna skriftliga bevisningen har gåtts igenom, varvid åberopade fotografier förebringats inom stängda dörrar.

B har som skriftlig bevisning åberopat Försvarsmaktens skyddsföreskrifter, (FFS 2010:5).

B har berättat följande.

I sin tjänst som säkerhetschef vid [tidningskoncern] har han emellanåt sammanträden angående personskyddsfrågor med företrädare för Säkerhetspolisen. Ifrågavarande dag hade han ett inbokat möte i Säkerhetspolisens lokaler kl. 16:30.

Han anlände till Säkerhetspolisens högkvarter i god tid. Han observerade inte den gulröda förbudsskylten till vänster om entrédörrarna. Han lade heller inte märke till den vita förbudsskylten, i form av en s.k. vepa, som stod uppställd i receptionen. Inne i receptionen anmälde han sig hos vederbörande skyddsvakt och släpptes in i ett inre receptionsutrymme, där han ånyo anmälde sig för en skyddsvakt. Han slog sig ner i en soffa, dock inte den soffa som på ett fotografi synes omedelbart till höger om den vita vepan. Han lade inte märke till någon vepa. F.ö. är han relativt obekant med skyddsobjekt; han vet naturligtvis vad ett sådant är men gjorde ingen koppling mellan detta begrepp och Säkerhetspolisen. Då han hade gott om tid till tidpunkten för mötet sysslade han med sin mobiltelefon och tog ett foto. Han sände en bild via meddelandeapplikationen ”Whatapp” till en kamrat, en f.d. polisman som tidigare tjänstgjort inom Säkerhetspolisen. Syftet var att sända en skämtsam hälsning a la ”På spåret”, och att kamraten borde känna igen det stället fotot föreställde. Skyddsvakten ingrep och småningom anlände polis. Han medtogs till förhör på polisstationen i Solna. Kamraten har senare låtit hälsa att hans agerande inte var helt genomtänkt.

VL har upplyst detta.

Han har tjänstgjort hos Säkerhetspolisen i två år. Under denna tid har skyltningen angående olika förbud utom och inom byggnaden varit densamma. Aktuell dag iakttog han den tilltalade ta ett fotografi i lobbyn. Han ingrep och frågade ”du vet väl att du inte får fota härinne?”. B svarade då ”ja, jag skulle bara skicka en bild till en kollega”.

DOMSKÄL

Skuld

B har med stöd av Försvarsmaktens skyddsföreskrifter invänt att förbudsskyltningen invid och inne i Säkerhetspolisens byggnad inte är korrekt och ansvar därför inte kan komma ifråga på objektiv grund.

Tingsrätten konstaterar att Länsstyrelsen i Stockholms län i beslut av den 7 februari 2013 om skyddsobjekt avseende Säkerhetspolisens huvudkontor i Solna hänvisar till Försvarsmaktens skyddsföreskrifter vad angår uppsättning av skyltar och dessas utformning.

Tingsrätten anser sig också kunna konstatera att utformningen av den förbudsskylt, vilken anbringats på fasaden omedelbart till vänster om entrédörren till Säkerhetspolisen är överensstämmande med vad som föreskrivs i FFS 2010:5. Den aktuella förbudsskylten föreskriver att det råder ett allmänt förbud att fotografera skyddsobjektet ifråga. Tingsrätten anser det uppenbart att ordalydelsen av fotografiförbudet inbegriper såväl foton tagna av skyddsobjektet utifrån som foton tagna inuti skyddsobjektet. Tingsrätten utesluter att B inte lagt märke till denna skylt i samband med inpasseringen till Säkerhetspolisen. Därtill måste han väl inne i lokalerna påmints om gällande förbudsföreskrifter på den vepa, ehuru inte utformade enligt Försvarsmaktens föreskrifter, som mycket synligt utplacerats i receptionen. Tingsrätten kan inte ta till sig att B, en erfaren man i säkerhetsbranschen, inte heller lagt märke till detta plakat.

Således finner tingsrätten att såväl de objektiva som subjektiva rekvisiten för handlandets straffbarhet är uppfyllda.

Däremot finner tingsrätten inte det tillförlitligen utrett att B handlat med uppsåt. Hans agerande får anses vara oaktsamt. Han ska således dömas för att av oaktsamhet begått den åtalade gärningen. Påföljd Påföljden ska bestämmas till dagsböter. Övrigt B ska erlägga lagstadgad avgift till brottsofferfonden.

Sekretessen beträffande de fotografier som förevisats bakom stängda dörrar ska alltjämt bestå.

Publicerat

Frias av Umeå tingsrätt efter publicerade drönarfilmer

En drönarpilot anmäldes för att ha publicerat filmer från luftfarkost utan att inneha spridningstillstånd. Han friades i Umeå tingsrätt men domen överklagades till hovrätten där han 2022-02-25 dömdes till 64 000 kr i dagsböter. Bild ovan från polisens förundersökningsprotokoll.

DOMSLUT

Åtal som den tilltalade frikänns från
Brott mot lagen om skydd för geografisk information, 9 § och 12 § lagen (2016:319) om skydd för geografisk information 2020-09-02 — 2021-05-19 (20 tillfällen)

YRKANDEN M.M

Åklagaren har begärt att tingsrätten ska döma B för 20 fall av brott mot lagen om skydd för geografisk information. Åklagaren påstår att följande har hänt. B har spridit sammanställningar av geografisk information avseende svenskt territorium, som inhämtats från luftfartyg genom fotografering/filmning, utan att ha tillstånd till det. Det hände vid 20 tillfällen under perioden den 2 september 2020 till den 19 maj 2021 i Sverige enligt nedan.

B begick gärningarna med uppsåt. Lagrum: 9 § och 12 § lagen (2016:319) om skydd för geografisk information

B har förnekat att gärningarna utgör brott.

DOMSKÄL

I lag (2016:319) om skydd för geografisk information finns bestämmelser till skydd för uppgifter av betydelse för totalförsvaret. Lagen innehåller bestämmelser som bl.a. begränsar rätten till spridning av en sammanställning av geografisk information (1 §). De kursiverade orden definieras i lagen.

Geografisk information är lägesbestämd information om förhållanden på och under markytan samt på och under sjö- och havsbotten. Geografisk information i form av avbildning, beskrivning eller mätning är en sammanställning av geografisk information (2 §).

Vidare framgår det av 9 § första stycket att det som utgångspunkt är förbjudet att sprida en sammanställning av geografisk information 1) om förhållandena i ett visst vattenområde eller en viss sträcka av ett vattenområde som avser Sveriges sjöterritorium, men undantag av insjöar, vattendrag och kanaler, eller 2) över andra delar av svenskt territorium om informationen har inhämtats från luftfartyg genom fotografering eller liknande registrering. I andra stycket står det att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (för filmerna i detta mål är Lantmäteriet tillståndsmyndighet) i enskilda fall får besluta om tillstånd till spridning. I tredje stycket framgår i vilka fall ett sådant tillstånd ska lämnas. 10 § innehåller några undantag från spridningsförbudet, vilka inte gäller filmerna som B är åtalad för att ha spridit.

Själva lagen innehåller inga fler generella undantag från kravet på tillstånd för spridning. Men av 12 § andra stycket förordning (2016:320) om skydd för geografisk information framgår att exempelvis Lantmäteriet får meddela sådana undantag. Sådana undantag finns i 2 kap. 3 § Lantmäteriets föreskrifter (LMFS 2016:1) om spridningstillstånd för sammanställningar av land-geografisk information (ändrad genom LMFS 2016: 3 och 2017:2). Undantag gäller exempelvis för sammanställningar över offentliga platser enligt ordningslagen, bostadsbyggnader och grustäkter – men i många fall lär filmer som skapats med hjälp av drönare innehålla ytterligare information än till exempel enbart film av en grustäkt som sådan.

Enligt tingsrätten är det utrett att B har spridit drönarfilmer via sin kanal på Youtube vid de tillfällen som åklagaren har antecknat i gärningspåståendet. Filmerna är sammanställningar av geografisk information i den mening som begreppen har i lagen om skydd för geografisk information. Åklagaren har visat videoklipp och skärmdumpar och utifrån dessa bedömer tingsrätten att ingen av filmerna faller under undantagen i Lantmäteriets föreskrifter. Det är även Lantmäteriets bedömning efter att den myndigheten har tagit del av filmerna, enligt ett skriftligt svar på polisens frågor.

Vidare framgår det av Lantmäteriets svar att B inte hade sökt tillstånd för spridningen av någon filmerna. En annan person sökte – och fick – tillstånd för att sprida drönarfilmen som lades ut på Youtube den 7 januari 2021 och som visar bland annat de s.k. Tobleronehusen på Ersboda, Umeå. Det tillståndet beviljades den 12 januari 2021, dvs. efter att B redan hade spridit filmen. Om det inte fanns något sådant tillstånd den 7 januari 2021 var alltså spridningen otillåten. Hur det är med den saken är dock oklart.

Det framgår inte tydligt av lagtexten med anslutande förordning och föreskrifter om Lantmäteriet beviljar tillstånd till en viss person att sprida en viss sammanställning geografisk information, eller om den lämnar tillstånd att sprida sammanställningen som sådan – så att alla kan sprida sammanställningen när den väl har blivit godkänd. Det verkar i alla fall vara på det senare sättet som Lantmäteriet tillämpar bestämmelsen och det finns en viss logik i det.

Man kan förstås fråga sig hur sannolikt det är att någon skulle söka tillstånd för att sprida B:s filmer. Allra helst innan han själv hade hunnit sprida dessa. Till saken hör att, om tingsrätten förstår B rätt, Lantmäteriet inte har varit överbelastat med ansökningar om tillstånd. I alla fall inte fram till nu och detta mål. Men åtminstone en person har gjort en sådan ansökan, för en av B:s filmer, och enligt i den utredning som Lantmäteriet har gjort understryker den myndigheten noggrant att den inte kan utesluta att andra personer har sökt och beviljats tillstånd att sprida dessa filmer. Här bör tilläggas att B har uppgett att det har hänt att han filmat på andras uppdrag och att de kan ha ansökt om tillstånd för spridning av filmerna.

Som tingsrätten förstår Lantmäteriets utredning de bara letat efter ansökningar gjorda av B i eget namn eller för sitt företags räkning. Det är en utredning som har gjorts efter polisens förfrågningar. Hur frågorna var ställda känner inte tingsrätten till, och det är inte helt klart vilka möjligheter till sökningar efter tillstånd som finns i Lantmäteriets databaser. Av myndighetens föreskrifter framgår dock att det till en ansökan ska lämnas bl.a. uppgifter om koordinater, lägesrelaterade referenser m.m. Och i den ansökan som en annan person har gjort står det ”Geografisk Referens Tobleronehusen, Ersboda, Umeå, Västerbotten, N: 7092126 E: 761387 H: 38”. Hur Lantmäteriet hittade denna ansökan framgår inte – men det verkar inte ha varit efter en sökning på B:s namn eller namnet på hans företag. Och då kan man fråga sig om utredningen är tillräckligt robust för att utesluta att någon eller kanske några av filmerna hade tillstånd för spridning.

Med detta sagt framstår som snudd på uteslutet att andra personer skulle ha sökt tillstånd för samtliga filmer. Samtidigt kan det inte uteslutas att någon film hade fått tillstånd. Med detta sagt kan man fråga sig om B kan dömas för att vid ett antal tillfällen under tiden den 2 september 2020–19 maj 2021 utan tillstånd ha spridit sammanställningar av geografisk information. I det här fallet bedömer dock tingsrätten att spridningen av de olika sammanställningarna är olika brott, ungefär som om någon påstås ha begått 20 stölder. Om tingsrätten i det senare exemplet inte hade kunnat utesluta att tjuven i själva verket hade tillstånd att ”ta det tagna” i ett fall, ett par fall eller kanske tre fall – men att det var osäkert i vilka – hade det nog varit svårt att döma hen för någon av stölderna. Stöld är visserligen stöld, medan det här åtalet gäller något annat. Principen torde dock var densamma, vilket innebär att B frikänns helt.

Publicerat

Reklamfotograf åtalas för barnpornografi

Vågskål

En reklamfotograf och tidigare kameraambassadör i Stockholmsområdet åtalades vid Attunda tingsrätt i början av september för barnpornografibrott och utnyttjande av barn för sexuell posering.

I samband med en fotografering 2014 för en ungdomstidning fortsatte fotograferingen mer avklätt i en bastu där fotografen bjöd två flickor, 15 och 14 år, på alkoläsk. Bilderna spreds sedan i sexchattar där fotografen skröt om hur unga flickorna var.

Åklagaren har yrkat på att fotografens hårddiskar, datorer samt mobiltelefon förverkas.

Del ur förhöret med en målsägande A

Det var inte uttalat i förväg vad de skulle ta för slags bilder. Detta var första gången av två tillfällen som de fotograferades. Första bilderna han tog så hade de på sig trasiga byxor och bh och de fotades vända mot kameran. Efter det ville fotografen att de skulle stå i trosor och bh, svankandes mot en vägg och de fotades bakifrån. När de hade kommit dit till studion hade fotografen en påse med trosor från Victorias Secret, som är dyra trosor, som han sa att de fick välja ut vilka de skulle ha på sig.

Andra gången de kom dit för att fotograferas så såg hon bastun. A berättar att fotografen var ”orolig, nojig” för en person som han delade kontoret med, var på kontoret. A och C sminkade sig.

Bastun låg i anslutning till kontoret, antingen så kom man dit från studion eller så behövde man gå in i porten bredvid för att komma dit. Men när de gick dit [maskat] fotografen att de skulle vara tysta så inte hans arbetskamrat märkte något.

A säger att fotografen hade kommit med förslag innan, på Instagram, det var planerat att de skulle fotograferas avklätt, det var det som fotografen ville. A tror hon hade bh på sig. Han erbjöd A och C alkohol, hon säger att det ”var väl” för att hon och C ”skulle släppa loss och våga mer”. Hon drack ca en burk Kopparbergs cider. Han drack inte själv, utan bara A och C.