Susanna Sjöswärd förlorade upphovsrättstvist i tingsrätt

Fotografen Sanna Sjöswärd stämde Raoul Wallenberg Academy for Young Leaders angående en upphovsrättstvist. Den 17 mars 2021 förkunnade Patent- och marknadsdomstolen att den ogillade käromålet. Sanna Sjöswärd förpliktades i stället att stå för motpartens rättengångskostnader om 975 250 kr. Arvodet i konsultavtalet var ursprungligen 136 000 kr ex moms. Nedan är tingsrättens dom PMT 6223-20.

DOMSLUT

1. Patent- och marknadsdomstolen ogillar käromålet.

2. Patent- och marknadsdomstolen förpliktar Susanna Sjöswärd att ersätta Raoul Wallenberg Academy for Young Leaders Insamlingsstiftelse för dess rättegångskostnad avseende arvode med 975 250 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från dagen för denna dom till dess betalning sker.

BAKGRUND

Susanna Sjöswärd är fotograf och författare.

Raoul Wallenberg Academy for Young Leaders Insamlingsstiftelse (RWA) är en ickevinstdrivande insamlingsstiftelse som bildades år 2001. Stiftelsen hjälper ungdomar att stå upp för mänskliga rättigheter och agera med civilkurage. Verksamheten finansieras av bidrag från bl.a. privatpersoner, företag och offentlig sektor.

I början av år 2017 fick Susanna Sjöswärd en idé om att fotografera och intervjua överlevande från Förintelsen till en fotoutställning. Under år 2018 kontaktade hon RWA för att höra sig för om ett samarbete.

Parterna ingick ett skriftligt avtal den 18 oktober 2018. I enlighet med punkten 3 i avtalet tog Susanna Sjöswärd fram porträttbilder och spelade in intervjuer med de som fotograferades inför en kommande utställning på Fotografiska museet. I enlighet med punkten 4 i avtalet betalade RWA ett arvode till Susanna Sjöswärd.

Namnet på den planerade fotoutställningen var inledningsvis The Last Witnesses, men ändrades sedan till Fading Stories – pass them on. Den 21 maj 2019 ansökte RWA om varumärkesregistrering av varumärket Fading Stories – pass them on hos Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO). RWA lade under sommaren och hösten 2019 upp vissa av Susanna Sjöswärds fotografier och utdrag från hennes intervjuer på stiftelsens Facebook- och Instagramkonton. Porträttbilder och citat från intervjuer visades under en utställning i Fotografiska museets lokaler fr.o.m. den 28 augusti 2019 t.o.m. den 20 oktober 2019. Vidare fanns porträttbilder och intervjuer tillgängliga i en mobiltelefonapplikation (app) som RWA tillhandahöll. Härutöver visades vissa av de verk som målet handlar om för personer som hade bjudits in särskilt till Fotografiska museet vid tre olika tillfällen; den 27 augusti 2019, den 7 oktober 2019 och den 15 oktober 2019.

YRKANDEN M.M.

Susanna Sjöswärd har yrkat att Patent- och marknadsdomstolen ska

a) förplikta RWA att till henne betala 792 729 kr jämte ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen från den 25 februari 2020 till dess betalning sker,

b) förbjuda RWA vid vite, att på Facebook och Instagram samt i en app utnyttja porträttbilder av Alexander Rothman, Bela Czitron, Elisabeth Masur, Else Simonsson, Emerich Roth, Eugenia Göndör, Eva Byk, Franciska Mimmi Levy, Gustav Kadelburger, Hania Rosenberg, Hédi Fried, Jerzy Wasserman, Kate Wacz, Liesl Wallin, Livia Fränkel, Mala Freund, Olly Grün, Peter BF, Piotr Zettinger, Renate Gynnerstedt, Stella, Tobias Rawet och Zsuzsanna Reisch samt intervjuer med Elisabeth Masur, Else Simonsson, Hania Rosenberg, Hédi Fried, Jerzy Wasserman, Liesl Wallin och Renate Gynnerstedt samt

c) fastställa att hon har bättre rätt än RWA till varumärket Fading Stories – pass them on.

RWA har bestritt yrkandena. Inget belopp har vitsordats som skäligt i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

RWA har framställt yrkande om att Susanna Sjöswärd, för det fall hennes talan till någon del skulle vinna bifall, ska ersätta stiftelsen för den merkostnad som uppkommit p.g.a. av vårdslös processföring. Vidare har RWA yrkat att domstolen ska förplikta Susanna Sjöswärds ombud Peter Dittmer att, jämte sin huvudman, ersätta RWA för sådan merkostnad. RWA har inte preciserat merkostnaden till ett bestämt belopp utan överlåtit till rätten att göra detta.

Susanna Sjöswärd och Peter Dittmer har bestritt yrkandena.

GRUNDER
Susanna Sjöswärd

Av parternas avtal framgår att Susanna Sjöswärd innehar de immateriella rättigheterna till porträttbilderna, som utgör fotografiska verk, och till intervjuerna och citaten, som utgör litterära verk.

RWA har utnyttjat sin rätt att till tredje part upplåta de immateriella rättigheterna till de fotografiska och litterära verken som skapats genom konsultuppdraget utan att ersätta Susanna Sjöswärd. RWA är enligt parternas avtal skyldig att betala ersättning för utnyttjandet till dess att avtalet upphörde.

RWA har även uppsåtligen eller av oaktsamhet olovligen utnyttjat Susanna Sjöswärds fotografiska och litterära verk efter det att konsultavtalet upphörde. RWA är enligt 54 § första stycket lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen) skyldig att för denna tid betala skälig ersättning för det olovliga utnyttjandet.

RWA har tillfogat Susanna Sjöswärd ideell skada bl.a. genom att i appen inte ha angivit hennes namn i anslutning till verken mellan den 24 oktober 2019 och den 25 januari 2020. Borttagandet av hennes namn under denna period har stridit mot god sed.

Ränta ska utgå från den 25 februari 2020 vilket var förfallodagen för den faktura som Susanna Sjöswärd tidigare har skickat till RWA.

Susanna Sjöswärd har bättre rätt till varumärket Fading Stories – pass them on eftersom parterna har träffat ett avtal om att varumärket ska tillhöra henne.

RWA

Susanna Sjöswärd har redan erhållit ersättning för det utförda arbetet och den aktuella användningen i enlighet med parternas avtal. RWA:s användning av fotografierna och intervjuerna framställda av Susanna Sjöswärd utgör inte tredjepartsupplåtelser som berättigar Susanna Sjöswärd rätt till ytterligare ersättning. Det har heller inte skett någon annan upplåtelse till andra aktörer på sätt som skulle berättiga Susanna Sjöswärd till ytterligare ersättning.

All RWA:s användning av de immateriella rättigheterna har skett i enlighet med konsultavtalet och övrig överenskommelse mellan parterna. I samband med användningen har RWA namngett Susanna Sjöswärd i enlighet med god sed.

Det saknas grund att förpliktiga RWA att upphöra med nyttjandet av Susanna Sjöswärds fotografiska och litterära verk på Facebook och Instagram samt i appen eftersom nyttjandet ryms inom RWA:s egen användning enligt konsultavtalet. Den app som används är en integrerad del av utställningen och innebär inte något separat eller ytterligare upphovsrättsligt förfogande.

Citaten har framställts gemensamt av Susanna Sjöswärd, RWA och konsultbyrån Sunny at Sea, som anlitades av RWA. Upphovsrätten till citaten, i den mån de omfattas av upphovsrättsligt skydd, tillkommer därmed parterna gemensamt.

Framställt krav på ersättning och skadestånd är under alla förhållanden alltför högt.

Parterna har inte avtalat att varumärket Fading Stories – pass them on ska tillhöra av Susanna Sjöswärd. Varumärket är registrerat och innehas av RWA.

UTVECKLING AV TALAN

Susanna Sjöswärd Allmänt om parternas samarbete m.m.

En tid efter det att parterna hade bestämt sig för att ingå ett samarbete tog RWA fram ett utkast till avtal. Utkastet kommunicerades mellan parterna den 18 juni 2018. Enligt utkastet skulle de ekonomiska rättigheterna av upphovsrätten till de verk som Susanna Sjöswärd skulle skapa tillkomma RWA. Något sådant avtal ingicks emellertid inte. Fyra månader senare ingick parterna i stället ett konsultavtal av vilket det dels framgår att Susanna Sjöswärd skulle utföra vissa arbeten för RWA, dels att hon skulle behålla de ekonomiska rättigheterna till de verk som hon skapade.

Samtidigt som avtalet undertecknades höll Susanna Sjöswärd och hennes dåvarande ombud Olof Wilöf på att ta fram ett utkast på avtal som Susanna Sjöswärd skulle ingå med de som hon skulle fotografera och intervjua. Inför det ville hon höra med RWA om stiftelsen hade tänkt att ge publiceringsrätt för materialet till andra aktörer. Parterna hade en e-postkonversation om detta samma dag som konsultavtalet undertecknades den 18 oktober 2018. I denna konversation uppkom en fråga hur bestämmelsen om ersättning skulle tolkas t.ex. om materialet senare skulle ställas ut på bibliotek.

Under hösten 2018 samlade RWA in medel till projektet. RWA frågade Susanna Sjöswärd om hon kunde tänka sig att ge bort inramade porträttbilder som signerats till de bidragsgivare som tillhandahållit en större summa. Susanna Sjöswärd gick med på att göra ett undantag från parternas avtal och avstå från ersättning i detta fall.

I april 2019 överlämnade Susanna Sjöswärd de porträttbilder och intervjuer som hon hade tagit fram för utställningen till RWA.

Från december 2018 och under större delen av år 2019 diskuterade parterna om konsultavtalet skulle förtydligas och förlängas. Den 3 juni 2019 skickade Olof Wilöf ett e-postmeddelande till Henrik Almén på RWA för att påminna honom om att parternas avtal innebar att stiftelsen var skyldig att ersätta Susanna Sjöswärd för upplåtelser till tredjeman. Den 26 juni 2019 skickade RWA ett utkast till ett tilläggsavtal till Susanna Sjöswärd. Avtalet innehöll en klausul som reglerade rätt till ersättning för utställningar på t.ex. museum. Vidare innehöll utkastet ett förslag om att RWA skulle få en utökad rätt att använda allt material som hade tagits fram av Susanna Sjöswärd utan att ersätta henne för det. Till skillnad från konsultavtalet skulle denna rätt inte vara begränsad till användning i egna medieformer. Parterna ingick aldrig något avtal i enlighet med utkastet.

Den 27 juni 2019 skickade RWA ut ett nyhetsbrev där stiftelsen angav att den 28 augusti öppnar ”vår” utställning Fading Stories – pass them on på Fotografiska museet. När Susanna Sjöswärd såg detta blev hon orolig över att RWA skulle försöka ta över rättigheterna till utställningen. Den 7 juli 2019 skrev hon ett e-postmeddelande till flera personer på RWA där hon uttryckte den känsla som hon hade. I juli 2019 påpekade Susanna Sjöswärd, genom Olof Wilöf, att hennes namn måste framgå när materialet i appen tillgängliggörs för allmänheten.

Den 9 juli 2019 fick Susanna Sjöswärd ett e-postmeddelande från Mona Hassan på RWA där Mona Hassan skrev att all kommunikation som rör innehåll i appen skulle gå genom henne och att det även gällde juridiska frågor till konsultbyrån Sunny at Sea.

Under sommaren 2019 gjordes en paus i parternas avtalsförhandlingar. Olof Wilöf skickade den 17 juli 2019 ett e-postmeddelande till flera personer på RWA och upplyste dem om att konsultavtalet gällde tillsvidare.

Under hösten fortsatte parternas diskussioner. Jan Broman på Fotografiska museet började känna viss oro och uppmanade Susanna Sjöswärd att skriva på ett nytt avtal med RWA. Han tyckte att det var viktigt att utställningen kunde visas på skolor efter det att utställningen på museet hade avslutats. RWA pressade på angående ett nytt avtal och skickade över ett nytt förslag till tilläggsavtal den 17 oktober 2019. Den 18 oktober 2019 skickade Susanna Sjöswärd ett e-postmeddelande till Sarah Scheller på RWA för att få information om hur många upplåtelser som stiftelsen hade gjort till tredje part. RWA svarade med att om Susanna Sjöswärd inte kunde komma på ett möte så skulle RWA avsluta samarbetet med henne.

Den 24 oktober 2019 sade RWA upp parternas samarbete. I samband med det ändrade RWA inställning. Plötslig ansåg RWA att det inte var viktigt med ett tilläggsavtal för att ha rätt att använda verken i framtida projekt. RWA menade nu att konsultavtalet redan gav stiftelsen en sådan rätt.

Den 2 november 2019 vände sig Susanna Sjöswärd till Cecilia Åhlberg som är en av styrelseledamöterna i RWA för att diskutera hur parterna skulle kunna gå vidare. I december 2019 tog Susanna Sjöswärd även kontakt med Olle Wästberg, som också är styrelseledamot i RWA. Olle Wästberg ansåg att situationen som hade uppkommit var obehaglig, men att det enligt honom skulle vara orimligt att ta betalt för att gå ut med information om Förintelsen i skolor.

Efter det att parternas samarbete hade avslutats kontaktade RWA de överlevande som Susanna Sjöswärd hade fotograferat och intervjuat för att höra om de kunde ställa upp på att fotograferas på nytt och ge nya intervjuer. Susanna Sjöswärd skrev till de överlevande den 9 november 2019 för att informera dem om den uppkomna situationen.

Punkten 6 i parternas avtal

Enligt punkten 6 tredje stycket i konsultavtalet måste två rekvisit vara uppfyllda för att RWA ska undgå ersättningsansvar för användning av de verk som Susanna Sjöswärd innehar upphovsrätten till. Det måste dels ha varit fråga om stiftelsens egen användning, dels om användning i stiftelsens egna medieformer.

Uttrycket ”egen användning” måste förstås som användning där det faktiskt är RWA som använder verken. När det gäller en organisation innebär det att det är organisationens egen personal som ska använda verken. Uttrycket kan likställas med det engelska uttrycket ”in-house”.

Verk på Facebook och Instagram

Mellan den 1 juli 2019 och den 16 oktober 2019 lade RWA upp Susanna Sjöswärds fotografier av överlevande och utdrag från hennes intervjuer med dessa på Facebook och Instagram. Det var fotografier på och intervjuer med Hania Rosenberg (den 10 juli 2019), Héidi Fried (den 11 juli 2019), Else Simonsson (den 12 juli 2019), Elisabeth Masur (den 13 juli 2019), Jerzy Wasserman (den 14 juli 2019), Liesl Wallin (den 15 juli 2019) och Renate Gynnerstedt (den 16 juli 2019). Härutöver lades ett fotografi på Emerich Roth upp på Facebook och Instagram den 1 juli 2019 och på Facebook även den 25 augusti 2019 samt att ett fotografi på Eugenia Göndör lades upp på Facebook den 16 oktober 2019. Dessa verk tillgängliggörs alltjämt för allmänheten i nämnda kanaler.

Facebook och Instagram utgör inte svarandens egna medieformer. Svaranden äger inte dessa. Genom att lägga upp verken där har RWA låtit tredjeman, dvs. Facebook och Instagram, nyttja dessa. Att svaranden har avtal med Facebook och Instagram som gör det möjligt att publicera material där saknar betydelse.

Verk på Fotografiska museet och i appen

Utställningen på Fotografiska museet bestod av åtta porträttbilder och citat som visades på TV-skärmar. Dessa bilder och citat kunde även nås via en app där inspelade intervjuer fanns. Härutöver bestod utställningen av femton citat som fanns på väggarna i lokalen. Genom att rikta mobiltelefonens kamera mot citaten var det möjligt att i appen få tillgång till femton porträttbilder och inspelade intervjuer som hörde ihop med citaten på väggarna.

Den överenskommelse som parterna har träffat avser endast en fysisk utställning på Fotografiska museet. Avtalet innehåller inte någon bestämmelse om att appen skulle vara en förutsättning för utställningen. Det är heller inget som parterna har kommit överens om.

Åtta porträttbilder och intervjuer har varit tillgängliga för personer som har laddat ner appen på sina mobiltelefoner utan att de har behövt besöka Fotografiska museet. De personer som har besökt museet och låst upp appen har kunnat ta del av ytterligare material som då blivit tillgängligt. De har sedan kunnat titta och lyssna på det material som blivit tillgängligt även efter det att de har lämnat museets lokaler. Genom att utställningen har varit tillgänglig i appen har också ett stort antal vänner och bekanta till appanvändarna kunnat ta del av utställningen utan att besöka museet.

Uttrycket ”egna medieformer” i punkten 6 i konsultavtalet exemplifieras med ”egna hemsidor, broschyrer och annonser”. Därmed avses medieformer som används vid traditionell marknadsföring. Appen kan enligt avtalet inte anses utgöra RWA:s egen medieform. I vissa fall har appanvändaren behövt besöka Fotografiska museet för att få tillgång till verken. Eftersom museet inte är RWA:s egen medieform, är inte heller appen det.

Den 28 oktober 2019, dvs. efter det att utställningen på Fotografiska museet avslutats, uppmanade Susanna Sjöswärd genom sitt ombud RWA att ta bort alla verk i appen. Dagen efter svarade RWA att stiftelsen arbetade med att ta bort materialet i appen. Materialet togs dock inte bort utan stiftelsen ändrade endast vissa textavsnitt. De skrev att utställningen på Fotografiska museet nu är avslutad. Samtidigt tog de bort Susanna Sjöswärds namn som funnits intill porträttbilderna på de överlevande. Susanna Sjöswärd påpekade detta för RWA. Den 25 januari 2020 lade stiftelsen in hennes namn igen.

Eventen

De event som har ägt rum på Fotografiska museet den 27 augusti 2019, den 7 oktober 2019 och den 15 oktober 2019 bör närmast beskrivas som event i samband med utställningen eftersom de inte har varit tillgängliga för samtliga besökare, endast pågått under en viss dag och erbjudit ytterligare upplevelser såsom en projektion av bilder, särskilda tal eller en paneldebatt. De utgör inte en del av utställningen.

Eventet som hölls den 27 augusti 2019 ägde rum före själva invigningen av utställningen. Susanna Sjöswärd talade inte på eventet utan på den efterföljande invigningen. Susanna Sjöswärd fick inte tala eller visa utställningen den 7 oktober 2019. Hon hade ingen kännedom om att företag och organisationer skulle bjudas in till ett event den 15 oktober 2019.

Ersättningsyrkandet

Susanna Sjöswärd har rätt till ersättning för ovannämnda upplåtelser till tredje part. Upplåtelserna har skett lovligt fram till dess att RWA sade upp parternas avtal den 24 oktober 2019. Därefter har allt utnyttjande av verken varit olovligt. Upplåtelserna på Facebook och Instagram har varit lovliga under ca tre månader från juli till oktober 2019 och olovliga i ca 15 månader, dvs. 17 procent lovligt och 83 procent olovligt. Upplåtelserna i appen har varit lovliga i ca två månader från slutet av augusti 2019 till slutet av oktober 2019 och olovliga i ca 15 månader, dvs. 12 procent lovligt och 88 procent olovligt. Inga olovliga upplåtelser har gjorts när det gäller utställningen och eventen.

Beräkningen av det yrkade beloppet har såväl vad gäller lovligt som olovligt nyttjande gjorts enligt Svenska Fotografers Förbunds (SFF) prisguide för år 2018 och MU-avtalet för år 2018. Ersättningen för de litterära verken har beräknats till hälften av ersättningen för de fotografiska verken. När det gäller upplåtelserna i appen har taxan för årlig ersättning använts för det första året och sedan den månatliga taxan för de resterande fem månaderna.

Yrkandet om ersättning för nyttjande avser perioden från juli 2019 till slutet av januari 2021 och är beräknat enligt följande. Alla belopp är exklusive mervärdesskatt.

Yrkandet om 271 479 kr inklusive mervärdeskatt avseende ersättning för ideell skada är uppdelat på en post om 195 579 kr som avser ersättning för lidande och annat förfång och en post om 75 900 kr som avser ersättning för den uteblivna namnangivelsen. Posten för lidande och annat förfång uppgår till 100 procent av den ersättning som yrkas för det olovliga nyttjandet (181 054 + 14 525).

Rätt till varumärket Fading Stories – pass them on

Under våren 2019 fördes en diskussion om namnbyte på utställningen. Vid ett möte den 9 maj 2019 gick Susanna Sjöswärd med på att byta namn på utställningen under förutsättning att hon skulle erhålla rätten till det nya namnet. Vid ytterligare ett möte den 14 maj 2019 bestämdes att det nya namnet skulle vara Fading Stories – pass them on. Den 17 maj 2019 fick hon en fråga från Jan Broman på Fotografiska museet angående namnet. Hon hade själv föreslagit att utställningen skulle döpas om till We shall not forget – We must not forget.

Susanna Sjöswärd har därefter använt namnet Fading Stories – pass them on i 76 artiklar och intervjuer i medier i samband med utställningen på Fotografiska museet.

RWA ansökte om varumärkesregistrering den 31 maj 2019 utan att parterna hade diskuterat frågan. Susanna Sjöswärd fick reda på registreringen långt senare av en vän. RWA:s registrering har också skett inom flera områden där parterna aldrig diskuterat att verken ska förekomma, vilket talar för att RWA vid tidpunkten har haft egna planer att använda Susanna Sjöswärds verk.

RWA

Allmänt om parternas samarbete m.m.

RWA bildades år 2001 av Raul Wallenbergs syskonbarn.

När idén om utställningen presenterades för Jan Broman på Fotografiska museet förklarade han att museet var intresserat av att visa en utställning med porträtt och intervjuer, men bara under förutsättning att det blev en digital utställning och att den efter det att den avslutats på museet kunde användas för undervisning i skolor.

Utställningen Fading Stories – pass them on var ett samarbete mellan Susanna Sjöswärd, RWA och Fotografiska museet. De var alla medarrangörer i utställningen. I ett sms-meddelande den 28 april 2018 skrev Susanna Sjöswärd att hon ”tror på ett samarbete med RWA och Fotografiska [museet] för utställning och bok”.

Den 3 maj 2018 fanns det en initial plan för projektet som utbyttes mellan Susanna Sjöswärd och RWA via e-post. Av dokumentet framgår att ett av syftena med projektet var en vandrande fotoutställning och att särskilda aktiviteter riktade till skolungdomar skulle ingå. Det framgår också att ett digitalt skolmaterial skulle tas fram. Till den initiala projektplanen fanns en budget bifogad. Budgeten var något av en drömbudget och den kom att revideras efter hand. I budget fanns en post som avsåg lön till Susanna Sjöswärd med 30 000 kr per månad. Vid den tiden fanns en plan för att Susanna Sjöswärd skulle följa med på skolturnén och att hon också skulle få betalt för sådant arbete. Den delen av projektet kom aldrig att genomföras.

RWA arbetade under sommaren och hösten 2018 med att ta fram avtal för att stiftelsen skulle kunna börja samla in medel för projektet. Av ett dokument som kallas för förväntansavklaran, daterat den 16 oktober 2018, framgår att en app skulle tas fram samt att teknik som bygger på s.k. förstärkt verklighet – eller augmented reality (AR) på engelska – skulle användas för det digitala skolmaterialet. Av dokumentet framgår också att utställningen skulle vara ett digitalt fotoprojekt som drevs av RWA i samarbete med Susanna Sjöswärd och Fotografiska museet. Att bara anordna en utställning på Fotografiska museet har inte legat inom ramen för det uppdrag som anges i RWA:s stadgar. Den största delen i projektet för RWA:s del har var den efterföljande skolturnén.

RWA och Susanna Sjöswärd ingick konsultavtalet den 18 oktober 2018. Enligt avtalet skulle Susanna Sjöswärd presentera 12–14 fotografier som kunde ställas ut på Fotografiska museet samt spela in intervjuer med de personer som fotograferades. För att utställningen skulle kunna invigas på Raul Wallenbergs dag den 27 augusti 2019 var det viktigt att det fanns en deadline för arbetet. Uppdragsperioden bestämdes därför till den 1 mars 2019. RWA:s nyttjanderätt enligt punkten 6 i konsultavtalet är tydlig. Det är en bred nyttjanderätt utan begränsning i tid. Det saknar således betydelse att avtalet i övrigt har upphört.

I samband med en fakturering i september 2018 fick RWA information från Susanna Sjöswärd att den ersättning som hon begärde täckte dels en heltidslön för henne, dels användningen av materialet.

Under arbetets gång har alla parter – såväl Susanna Sjöswärd, RWA som Fotografiska museet – varit högst aktiva i det arbete som ledde fram till utställningen. Alla har tagit del av utkast och haft möjlighet att tycka till om innehåll och utformning vilket bl.a. framgår av mejlkonversationer mellan Susanna Sjöswärd, RWA och konsultbyrån Sunny at Sea under sommaren 2019. Det gäller även materialet i appen. Susanna Sjöswärd har hela tiden känt till att utställningen senare skulle ut på en skolturné. Förutom att det nämndes redan i förväntansavklaran i oktober 2018 har detta också framgått av ett e-postmeddelande som Mona Hassan skickade den 19 juli 2019 till bl.a. Susanna Sjöswärd.

Utställningen på Fotografiska museet och eventen

Utställningen på Fotografiska museet var ett gemensamt projekt. Det har inte varit fråga om någon tredjepartsupplåtelse till Fotografiska museet. Om det skulle anses vara en tredjepartsupplåtelse så är det Susanna Sjöswärd som har överlåtit rätten att visa verken till Fotografiska museet.

Invigningen den 27 augusti 2019 var inte ett från utställningen skilt event. Susanna Sjöswärd var med på invigningen och höll ett tal. Inte heller de andra eventen har varit separerade från utställningen. Det var inte något nytt material som visades vid dessa tillfällen. Susanna Sjöswärd var inbjuden som talare den 7 oktober 2019, men hon ställde in samma morgon. Den 15 oktober 2019 hölls ett panelsamtal på Fotografiska museet. I samband med samtalet visade Fotografiska museet vissa av verken på skärmar. Detta var en del av utställningen och Susanna Sjöswärd var informerad om panelsamtalet.

Verk i appen

Det gick inte att ta del av hela, eller större delen av, utställningen utan att använda appen. I stort sett var det appen som var utställningen. Att besökare har tagit del av utställningen i appen innebär inte något ytterligare förfogande av verken. Det var endast de som besökte Fotografiska museet som kunde låsa upp appen. Verken har därmed inte visats för någon ny publik. Appen har tagits fram av konsultbyrån Sunny at Sea och den tillhandahålls av RWA. I vart fall är appen en av RWA:s egna medieformer enligt punkten 6 i parternas avtal.

De citat som har använts i utställningen har tagits fram gemensamt. Först fanns det förslag på längre citat. Anställda vid Sunny at Sea kortade ned dessa och alla parter fick ge synpunkter på de citat som togs fram. Citaten utgör inte verk som omfattas av upphovsrättsligt skydd.

Verk på Facebook och Instagram

Inläggen på Facebook och Instagram utgör marknadsföring av utställningen. Som ett exempel på egen användning i punkten 6 i avtalet nämns annonser. RWA hade ansvar för marknadsföring av projektet. Även Susanna Sjöswärd och Fotografiska museet använde sig av sociala medier för marknadsföring av projektet. Det handlar inte om någon tredjepartsupplåtelse.

Ersättning och skadestånd

Fotografiska museet har betalat Susanna Sjöswärd för visning av verken. Susanna Sjöswärd skulle bli dubbelkompenserad om hon erhåller ersättning för eventen eftersom de har utgjort en del av utställningen.

Endast när det gäller inläggen på Facebook och Instagram är det klarlagt vilka verk som yrkandena tar sikte på.

De skärmdumpar som Susanna Sjöswärd har åberopat för att visa att hennes namn inte ska ha angetts i samband med porträttbilderna är inte fullständiga. Under en annan rubrik på samma sida finns hennes namn angivet. Det har varit möjligt att skrolla ner på sidan och se vem som har tagit fotografierna. Susanna Sjöswärd har godkänt alla utkast på texter i appen. Susanna Sjöswärd har inte lidit någon skada p.g.a. av att hennes namn har angivits på det sätt som skett.

Varumärket Fading Stories – pass them on

Parterna har inte träffat någon överenskommelse om att Susanna Sjöswärd ska ha bättre rätt till namnet Fading Stories – pass them on. Den 14 maj 2019 ville Susanna Sjöswärd att namnet We shall not forget, we must not forget skulle användas. Den 17 maj 2019 accepterade hon dock beslutet om att gå vidare med Fading Stories – pass them on.

UTREDNINGEN

Parterna har åberopat skriftlig bevisning. Susanna Sjöswärd har åberopat förhör under sanningsförsäkran med sig själv och vittnesförhör med juristen Olof Wilöf. RWA har åberopat förhör under sanningsförsäkran med Sarah Scheller på RWA, och vittnesförhör med Johanna Westien, också på RWA, samt vittnesförhör med Jan Broman som är verkställande direktör på Fotografiska museet.

DOMSKÄL

Allmänt om det inledande arbetet med utställningen

Av utredningen har det framgått att Susanna Sjöswärd efter det att hon fått idén om att fotografera och intervjua personer som överlevt Förintelsen vänt sig till Jan Broman på Fotografiska museet för att höra om museet var intresserat av att ställa ut fotografierna och de tillhörande intervjuerna. Såväl Susanna Sjöswärd som Jan Broman har i förhör berättat att han varit positivt inställd, men att han bett henne återkomma efter det att hon hittat en samarbetspartner för projektet. Susanna Sjöswärd återkom så småningom till Jan Broman och meddelade att RWA hade visat intresse av ett samarbete. Av förhöret med Jan Broman framgår också att han tidigt meddelat att de behövde en digital lösning eftersom det annars skulle bli alldeles för dyrt att skicka ut fotografierna och intervjuerna till skolor efter det att utställningen på Fotografiska museet hade avslutats. Han har inte kunnat svara på när idén om att använda en app kom upp, annat än att det var på ett tidigt stadium. Att idén om appen kom upp på ett tidigt stadium i diskussionerna om utställningen framgår även av det dokument som kallas för förväntansavklaran samt av förhören med Sarah Scheller och Johanna Westien. De har även berättat att en digital lösning var viktig för att kunna nå ut till ungdomar.

Jan Broman har berättat att Susanna Sjöswärd var informerad om idén att använda en app och att hon var delaktig i arbetet med utställningen, inklusive arbetet med appen. Även denna uppgift stöds av den skriftliga bevisningen samt uppgifter som övriga personer, inklusive Susanna Sjöswärd, har lämnat.

Av utredningen har det också framgått att Susanna Sjöswärd och RWA var för sig har ingått avtal med Fotografiska museet. Susanna Sjöswärd har i enlighet med sitt avtal med museet erhållit ersättning av museet för att verken har visats där. RWA har i enlighet med sitt avtal med museet fått tillåtelse att vid några tillfällen under hösten 2019 använda museets lokaler utan kostnad och även fått bjuda in skolelever till ett event den 7 oktober 2019 utan att dessa behövde betala entréavgift till museet.

Parternas avtal

Punkten 6 i parternas avtal av den 18 oktober 2018 innehåller flera olika bestämmelser. I första stycket finns en bestämmelse om att Susanna Sjöswärd innehar alla immateriella rättigheter till det som hon har skapat inom ramen för avtalet. I andra stycket finns dels en bestämmelse som reglerar RWA:s användning av de verk som har skapats inom ramen för avtalet, dels en bestämmelse om att RWA till tredjeman får upplåta en rätt att använda dessa verk. I tredje stycket finns först en bestämmelse som reglerar RWA:s ersättningsskyldighet när stiftelsen använder verken. Härefter kommer en bestämmelse angående RWA:s skyldighet att ersätta Susanna Sjöswärd i de fall RWA har upplåtit en rätt att nyttja verken till tredjeman och en tillhörande bestämmelse om hur ersättningen i de fallen ska bestämmas. Slutligen finns en bestämmelse om att RWA ska underrätta Susanna Sjöswärd om de upplåtelser som görs till tredjeman.

Eftersom parterna har ingått ett avtal som särskilt reglerar frågor om nyttjande av verken ska domstolens prövning som utgångspunkt ske utifrån parternas avtal och inte genom en tillämpning av upphovsrättslagen.

Vid tolkning av ett avtal om nyttjande av upphovsrätt ska sedvanliga principer för avtalstolkning tillämpas. Härtill kommer att det kan finnas skäl att beakta de särskilda tolkningsprinciper som finns på upphovsrättsområdet, som specialitetsgrundsatsen, som i korthet innebär att en överlåtelse av rättigheter inte omfattar mer än vad som framgår av avtalet, och specifikationsprincipen, som i korthet innebär att otydliga avtal ska tolkas till upphovsmannens förmån.

Susanna Sjöswärd har när det gäller nyttjande av de verk som har funnits kvar på Facebook och Instagram samt i appen efter det att parternas samarbete upphörde i oktober 2019 yrkat ersättning enligt upphovsrättslagen.

Patent- och marknadsdomstolen konstaterar dock att bestämmelsen i punkten 6 i parternas avtal gäller utan begräsning i tiden. Eftersom det finns en särskild bestämmelse om giltighet i punkten 6 saknar det betydelse att det i avtalet också finns en bestämmelse i punkten 2 som anger att konsultavtalet löper fr.o.m. den 15 juni 2018 t.o.m. den 1 mars 2019. Sistnämnda bestämmelse tar nämligen sikte på uppdragsperioden under vilken Susanna Sjöswärd skulle ta fram fotografier och intervjuer och inte hela avtalet, vilket måste ha stått klart för parterna. Som framgår av förhöret med Sarah Scheller bestämdes datumet den 1 mars 2019 för att det skulle finnas en deadline när Susanna Sjöswärd senast behövde lämna över verken till RWA för att det skulle vara möjligt att hinna med allt som skulle göras före invigningen av utställningen på Fotografiska museet den 27 augusti 2019. Enligt domstolen måste det alltså ha stått klart för parterna att bestämmelsen i punkten 6 är tillämplig även efter det att parternas faktiska samarbete i enlighet med konsultdelen av avtalet har upphört. Domstolen kommer därför att pröva Susanna Sjöswärds yrkande om ersättning för nyttjande av verken utifrån bestämmelserna i punkten 6 i parternas avtal och inte enligt 54 § första stycket upphovsrättslagen.

Verk som visats på Fotografiska museet och som har funnits tillgängliga i appen

När det gäller den del av ersättningsyrkandet som tar sikte på att verken har visats på Fotografiska museet gör domstolen följande bedömning.

Enligt punkten 3 i parternas avtal skulle Susanna Sjöswärd ta fram fotografier som skulle ställas ut på Fotografiska museet samt intervjua de som fotograferades. Med beaktande av att det var Susanna Sjöswärd som sökte upp RWA för att hitta en samarbetspartner till en utställning på Fotografiska museet är det inte möjligt att tolka bestämmelsen i punkten 6 i avtalet på det sätt som Susanna Sjöswärd gör, dvs. att det bara skulle vara RWA, men inte hon, som har upplåtit nyttjanderätt till Fotografiska museet. Härutöver framgår det tydligt av utredningen att alla aktörer har deltagit i diskussioner och planering av utställningen och att det har varit ett gemensamt projekt. Det förhållandet att Susanna Sjöswärd och RWA har haft separata avtal med Fotografiska museet visar att alla inblandade har haft ett intresse av utställningen. Under dessa förhållanden kan bestämmelsen i punkten 6 i parternas avtal, som gäller ersättning för upplåtelse till tredjeman, inte anses vara tillämplig när det gäller upplåtelsen till Fotografiska museet. Vid bedömningen går det heller inte att bortse från att Susanna Sjöswärd i enlighet med sitt avtal med Fotografiska museet har erhållit visningsersättning för utställningen.

I bestämmelsen i punkten 3 anges inte hur aktuella fotografier och intervjuer skulle presenteras för personer som besöker museet, t.ex. om de skulle visas på en TV-skärm eller filmduk, hängas upp på en vägg eller laddas ner i en app. Susanna Sjöswärds uppgifter om att hon inte förrän på ett sent stadium har förstått att en app skulle användas och att hon inte ska ha haft möjlighet att ge sina synpunkter angående utformning av text m.m. är inte trovärdiga. Av såväl den skriftliga som den muntliga bevisningen är det visat att diskussionen om att använda en app kom upp på ett tidigt stadium och att Susanna Sjöswärd var införstådd med att appen skulle användas i utställningen. Vidare är det visat att hon vid flera tillfällen har lämnat synpunkter på innehållet i appen.

Av framför allt förhören med Sarah Scheller och Johanna Westien är det även visat vilken betydelse appen har haft. En mycket stor del av utställningen gick endast att få tillgång till genom att använda appen. De museibesökare som inte laddade ner appen kunde när det gäller 15 av 23 verk endast ta del av ofullständiga citat där vissa ord hade tagits bort. De kunde inte utan app få tillgång till de fotografier och intervjuer som hörde ihop med citaten. Med hänsyn till appens betydelse för upplevelsen kan appen inte ses som en från utställningen separat del, vilket måste ha varit tydligt även för Susanna Sjöswärd.

Vidare är det inte visats att appen hittills har använts för andra ändamål än för utställningen på Fotografiska museet.

Av det ovan anförda följer att Susanna Sjöswärds yrkanden om ersättning för visning av verk på Fotografiska museet och tillgängliggörande av verk i appen ska ogillas samt att detsamma gäller för yrkandet om förbud för RWA att använda vissa verk i appen.

Verk som har visats på olika event

När det gäller de tre event som har ägt rum konstaterar domstolen inledningsvis att samtliga har ägt rum på Fotografiska museet under den period som utställningen pågick. Domstolen noterar att Susanna Sjöswärd i denna del har yrkat ersättning för nyttjande av 15 av sammanlagt 23 verk den 27 augusti 2019 och samtliga 23 verk både den 7 och den 15 oktober 2019. Det framstår därmed som att de som har varit inbjudna till eventen i själva verket har tagit del av utställningen som sådan. Eftersom eventen ägt rum på Fotografiska museet under den tid som utställningen har pågått framstår det inte som att det har varit fråga om något separat tillgängliggörande. Även om alla museibesökare inte var inbjudna till eventen måste de enligt domstolen anses ha varit en del av utställningen. Således kan Susanna Sjöswärds yrkande om ersättning för dessa nyttjanden inte heller bifallas.

Verk som har lagts upp på Facebook och Instagram

När det slutligen gäller de verk som RWA har lagt upp på sina konton på Facebook och Instagram kan bestämmelsen i punkten 6 i avtalet, enligt domstolens mening, inte tolkas på annat sätt än att RWA har haft rätt att nyttja verken i dessa kanaler utan att ersätta Susanna Sjöswärd för detta. Enligt domstolen är det uppenbart att det i dessa fall handlar om en användning i egna mediekanaler. I vart fall får den eventuella otydlighet som skulle kunna föreligga när det gäller tolkningen av parternas avtal i denna del – specifikationsprincipen till trots – gå ut över Susanna Sjöswärd med hänsyn till att det var hon, som genom Olof Wilöf, föreslog bestämmelsen och därmed gav upphov till dess lydelse. Susanna Sjöswärds yrkanden om ersättning och förbud såvitt gäller verk som har lagts upp på Facebook och Instagram ska således ogillas.

Ersättning för lidande och annat förfång

Eftersom domstolen inte har funnit att RWA har nyttjat verken i strid med parternas avtal ska även Susanna Sjöswärds yrkanden om ersättning för lidande och annat förfång ogillas.

Namnangivelse

En fotograf ska enligt 3 § första stycket upphovsrättslagen namnges i den omfattning och på det sätt god sed kräver.

Susanna Sjöswärd har gjort gällande att RWA den 24 oktober 2019 tog bort hennes namn vid vissa porträttbilder som fanns i appen och att namnangivelsen kom tillbaka först tre månader senare.

Susanna Sjöswärd har åberopat en skärmdump för att visa hur det har sett ut när hennes namn saknats i anslutning till ett fotografi i appen och en annan skärmdump för att visa hur det har sett ut när hennes namn har lagts till efter den 25 januari 2020. RWA å sin sida har åberopat ett utdrag på sammanlagt tre och en halv sida ur appen för att visa hur Susanna Sjöswärd har namngetts.

Det underlag som har presenterats i denna del är begränsat. På ingen av de åberopade skärmdumparna finns något datum angivet. Domstolen noterar dock att Susanna Sjöswärd åberopar en skärmdump där namnet saknas som har tagits före en skärmdump där namnet finns med. Domstolen har således inte tillgång till någon skriftlig bevisning för att bedöma om namnet tidigare har angivits på ett fullgott sätt och sedan tagits bort, utan endast om angivelsen tidigare har saknats på visst ställe där det sedan har lagts till. Domstolen kan således inte uttala sig om det, som Susanna Sjöswärd påstår, har skett någon försämring av namnangivelsen under en viss period utan bara att den har förbättrats. Oaktat detta gör domstolen följande bedömning.

Av det underlag som RWA har åberopat framgår det att Susanna Sjöswärd nämns som fotograf, att hon har varit delaktig i utställningen samt att hon tillsammans med RWA och Fotografiska museet finns upptagen som kontaktperson. Appen synes endast innehålla information under fyra flikar och om det är så som RWA påstår att Susanna Sjöswärd finns nämnd under tre av dessa är det möjligt att namnangivelsen uppfyller kraven på god sed.

Utifrån den samlade bevisningen som har åberopats kan domstolen emellertid varken konstatera att namngivningen har stridit mot god sed eller att den har varit förenlig med god sed. Eftersom det är Susanna Sjöswärd som har bevisbördan för sitt påstående innebär det att hennes talan om ersättning för otillräcklig namnangivelse inte kan bifallas.

Varumärket Fading Stories – pass them on

Susanna Sjöswärds uppgifter om att parterna ska ha slutit ett muntligt avtal om att hon skulle ha rätt till namnet Fading Stories – pass them on vinner inte stöd av övrig utredning. Enligt henne har parterna kommit överens om detta vid två möten på Fotografiska museet den 9 eller den 14 maj 2019. Det finns emellertid skriftlig bevisning som visar att namnvalet fortfarande diskuterades fram till den 17 maj 2019. Mona Hassan på RWA, som också ska ha varit med på i vart fall ett av mötena, skrev i ett e-postmeddelande till Susanna Sjöswärd den 17 maj 2019 att de nu hade fattat ett beslut om projektets titel och att hon inom kort skulle informera alla om beslutet. En kvart senare svarade Susanna Sjöswärd på meddelandet på följande sätt: ”Absolut! Kör på det” samt att hon meddelade Mona Hassan att hon ville se typsnittet som konsultbyrån Sunny at Sea skulle ta fram eftersom det enligt henne var viktigt att formen och typsnittet stämde överens med titeln. Någon timme före det att Mona Hassan skrev till Susanna Sjöswärd hade Jan Broman och Susanna Sjöswärd kontakt via sms eller chatt. Jan Broman skrev att han hade hört det förslag på titel som diskuterades och att han ansåg att Susanna Sjöswärd skulle acceptera förslaget. Susanna Sjöswärd svarade att hennes förslag var We shall not forget – we must not forget. Den sammantagna bilden av bevisningen är att parterna har tagit fram titeln på utställningen gemensamt. Att Susanna Sjöswärd förbehållits rätten till titeln i dessa diskussioner eller att rätten till titeln på något annat sätt skulle ha överlåtits kan inte anses visat. Susanna Sjöswärd har bevisbördan för sina påståenden i denna del. Hennes yrkande om bättre rätt ska därmed ogillas.

Rättegångskostnader

Eftersom Susanna Sjöswärd inte har vunnit bifall till någon del av sin talan saknas skäl att pröva RWA:s yrkande enligt 18 kap. 6 § rättegångsbalken om ersättning för mer-kostnad p.g.a. vårdslös processföring. Däremot ska Susanna Sjöswärd som förlorande part ersätta RWA för dess rättegångskostnad enligt 18 kap. 1 § rättegångsbalken.

RWA har yrkat ersättning med 975 250 kr för arvode inklusive mervärdesskatt. Stiftelsen har förklarat att den delvis är skattskyldig för mervärdesskatt och att 70 procent av stiftelsens intäkter inte är avdragsgilla. RWA har uppgett att mervärdeskatten uppgår till 145 250 kr ((975 250–145 250) x 0,7 x 0,25).

Vid slutet av huvudförhandlingen vitsordade Susanna Sjöswärd, genom sitt ombud, beloppet som skäligt i och för sig. En vecka senare inkom Susanna Sjöswärd med en skrift i vilken hon förklarade att hon vid huvudförhandlingen inte förstod innebörden av ett vitsordande och att hon nu vitsordar ett belopp om 400 000 kr som skäligt i och för sig.

Bestämmelsen i 43 kap. 14 § rättegångsbalken om att utredning som inkommit efter en huvudförhandling har avslutats i vissa fall kan ligga till grund för ett avgörande är till sin lydelse endast tillämplig om det är domstolen som har ansett att utredningen ska kompletteras. Frågan om detsamma ska gälla då en part på eget bevåg har kommit in med en komplettering efter det att huvudförhandlingen har avslutats har överlämnats till rättstillämpningen (se kommentaren till nämnda bestämmelse i JUNO, version 89 med publiceringsdatum den 27 januari 2021). Patent- och marknadsdomstolen gör i denna del följande bedömning.

Enligt 18 kap. 14 § andra stycket rättegångsbalken ska rätten självmant pröva frågor om tillämpningen av bl.a. bestämmelsen om en rättegångskostnad varit skäligen påkallad enligt 8 §, om en sådan prövning inte är obehövlig på grund av särskilda omständigheter. Som framgår av kommentaren till lagrummet är frågor om rättegångskostnader underkastade parternas förfoganderätt (se JUNO, version 89 med publiceringsdatum den 27 januari 2021). Enligt domstolen får ett vitsordande av det yrkade beloppet anses utgöra en sådan särskild omständighet som gör att domstolen inte självmant ska pröva om kostnaden är skäligen påkallad.

För att domstolen ska kunna pröva ett yrkande om ersättning av rättegångskostnader krävs enligt 18 kap. 14 § första stycket rättegångsbalken att yrkandet har framställts innan handläggningen av målet har avslutats. Som framgår av kommentaren till nämnda lagrum är det tidpunkten för huvudförhandlingens avslutande som är avgörande i de fall huvudförhandling hålls (se JUNO, version 89 med publiceringsdatum den 27 januari 2021). Patent- och marknadsdomstolen kan inte finna någon anledning för att detsamma inte skulle anses gälla för en inställning till ett yrkande om ersättning för rättegångskostnad.

I nu aktuellt fall innebär detta att domstolen inte självmant ska pröva skäligheten av kostnaderna och att det är det belopp som Susanna Sjöswärd vitsordade vid huvudförhandlingen som gäller, inte det belopp som hon meddelat senare. Eftersom Susanna Sjöswärd vid huvudförhandlingen vitsordade det yrkade beloppet ska hon ersätta RWA med 975 250 kr.

RWA har som skäl för att Susanna Sjöswärds ombud, jämte sin huvudman, ska svara för den merkostnad som p.g.a. vårdslös processföring uppkommit för stiftelsen angett att ombudet inte i rätt tid har angett alla ståndpunkter i målet, att han inte har preciserat vilka verk som har nyttjats, att han har framställt yrkanden som inte kan prövats, att han har justerat yrkandena i målet efter den muntliga förberedelsen och då även framställt nya yrkanden, att han mot bättre vetande har framställt yrkandet om ersättning för nyttjande på Facebook och Instagram och att han har undanhållit information om Susanna Sjöswärds avtal med Fotografiska museet.

Domstolen finner inte att det som RWA har lagt Susanna Sjöswärds ombud till last kan anses utgöra sådan vårdslös processföring som kan föranleda ett solidariskt ersättningsansvar för merkostnad. Det saknas därför skäl att med stöd av 18 kap. 7 § rättegångsbalken ålägga Susanna Sjöswärds ombud, att jämte sin huvudman, ersätta RWA för någon del av stiftelsens rättegångskostnad.

Kaknästornet – ett skyddsobjekt med avbildningsförbud

Länsstyrelsens beslut över Kaknästornet och dess avbildningsförbud

Kaknästornet stängde hösten 2018 för underhåll. Under julen meddelade man att man inte skulle öppna Kaknästornet för besökare p.g.a. en förhöjd hotbild. Den 18 december 2019 utökades skyddet kring Kaknästornet då Länsstyrelsen Stockholm, på Teracoms begäran, beslutade om skyddsobjekt med avbildningsförbud, beteckning 451-39292-2019.

”Länsstyrelsen beslutar också om förbud mot att göra avbildningar, beskrivningar eller mätningar av skyddsobjektet, både exteriört och interiört.”

Från att ha varit ett populärt turistmål till att nu enbart vara ett TV- och radiotorn med fotoförbud. På Fond5 säljs högupplösta filmklipp över riktantennerna. På YouTube syns mängder med drönarfilmer där drönare t.o.m. flyger över.  Sedan 2020 räknas en sådan överflygning av ett skyddsobjekt som ett intrång. Publicerar man en sådan film utan att ha fått godkänt spridningstillstånd av Lantmäteriet ska man veta att man riskerar bli av med drönare inklusive all lagringsmedia som bilder och film befunnits på.

Teracom, som har hand om Kaknästornet, fick den 8 mars 2021 följande frågor att besvara angående avbildningsförbudet. Svar har sedan dess uteblivit.

”Hej!

Jag har sett att det råder avbildningsförbud av Kaknästornet sedan 18 december 2019. Trots detta belyses Kaknästornet med alla dess färger nattetid och bilderna sprids av Teracom i sociala medier. Uppmuntrar inte detta till olovlig avbildning av skyddsobjektet?

Utöver det har man meddelat Google att maska Kaknästornet från Google Street View. Liknande virtuell miljö är däremot fullt synlig hos Teracom.se där man ser parabolpark inklusive reservkraft och övervakningskameror. Enligt beslutet mellan Länsstyrelsen och Teracom får Teracom avgöra vilka personer som får undantas från avbildningsförbudet, men är det inte kontraproduktivt att först ansöka om avbildningsförbud och samtidigt behålla den virtuella miljön?

Som en sista punkt är Kaknästornet en populär plats att flyga drönare över och att filma. Att flyga med drönare över ett skyddsobjekt räknas sedan 2020 som ett intrång. Jag fick aldrig något svar sist om vilka åtgärder man vidtar för att förhindra liknande intrång av skyddsobjektet? Trots allt är publicerade filmklipp där drönare cirkulerar kring ett objekt ytterst enkelt att skapa 3D-modeller av.”

Frias efter att ha fotograferat SÄPO:s byggnad

Den 9 oktober 2019 tog en man på väg till sitt jobb bilder med sin mobiltelefon. I bakgrunden låg SÄPO:s byggnad med avbildningsförbud varvid han greps och åtalades för att ha avbildat ett skyddsobjekt med avbildningsförbud. Den 5 juni 2020 friades mannen. Nedan står Solna tingsrätt B 3769-20. Bild ovan från polisens förundersökningsprotokoll.

DOMSLUT

Åtal som den tilltalade frikänns från
Olovlig avbildning av skyddsobjekt, 7 § 3 st och 30 a § skyddslagen (2010:305) i sin lydelse före 1 januari 2020 2019-10-09

Förverkande och beslag
Yrkandet om förverkande av i beslag tagen mobiltelefon avslås. Beslaget hävs.

BEGÄRAN OCH INSTÄLLNING

Åklagaren har begärt att B ska dömas för olovlig avbildning av skyddsobjekt i enlighet med följande gärningsbeskrivning.

B har olovligen fotograferat Säkerhetspolisens lokaler som är klassade som skyddsobjekt. Det hände någon gång den 9 oktober 2019 på Säkerhetspolisen, Bolstomtavägen 2, Solna, Solna stad.

B begick gärningen med uppsåt eller av oaktsamhet.

Lagrum: 7 § 3 st och 30 a § skyddslagen (2010:305) i sin lydelse före 1 januari 2020

Åklagaren har även begärt att i beslag tagen mobiltelefon ska förverkas enligt 36 kap. 2 § brottsbalken.

B har vidgått omständigheterna i sak men förnekat brott eftersom han inte visste att det var olagligt att fotografera byggnaden. Han har inte motsatt sig åklagarens begäran om förverkande av hans mobiltelefon i och för sig men uppgett att han helst vill få tillbaka den eftersom det var en dyr present från hans föräldrar.

UTREDNINGEN

Vid huvudförhandlingen har B hörts. Åklagaren har lagt fram fotografier, skylt skyddsobjekt, protokoll från undersökning av mobiltelefon och beslagsprotokoll.

DOMSKÄL – TINGSRÄTTENS BEDÖMNING

B har erkänt att han tagit de aktuella bilderna men förnekat brott eftersom han inte var medveten om att det inte var tillåtet att avbilda byggnaden. Frågan i målet är om B varit oaktsam när han tog bilderna.

Tingsrätten gör följande bedömning.

Av B:s uppgifter, som tingsrätten inte finner skäl att ifrågasätta, framgår att han hade varit i Sverige en dryg månad vid tidpunkten för händelsen. Den aktuella dagen valde han att promenera till jobbet vid Lindhagen, vilket han inte brukade göra, eftersom det var vackert väder och han ville fotografera naturen som minne. Han hade inte gått den aktuella vägen tidigare. B har vidare berättat att han inte hade kännedom om vilken byggnad det var han passerade och att han inte uppmärksammade förbudsskylten när han tog fotografierna.

Av de fotografier som åklagaren lagt fram syns skylten endast på två av fotografierna. Skylten syns på långt avstånd och i kanten av bilden. Tingsrätten konstaterar att det inte går att utläsa vad som står på skylten. Enligt tingsrätten är omständigheterna sådana att det inte går att säga att B:s agerande inneburit ett otillåtet risktagande. Han kan därför inte anses ha agerat av oaktsamhet. Åtalet är därmed inte styrkt och B ska frikännas från ansvar.

B frikänns nu för brott. Det saknas därmed laglig grund att bifalla åklagarens begäran om förverkande av hans mobiltelefon. Beslaget ska därför hävas.

Ungersk journalist filmade Uppsalas polisstation och greps

Skyddsobjekt med avbildningsförbud

Journalisten B greps den 4 mars 09:30 efter att ha filmat sig själv framför polishuset i Uppsala. Det var i samband med det då misstänkta terrordådet i Vetlanda som B skulle rapportera om händelsen i ungersk media.

Polisen skrev följande på sin hemsida:

”En skyddsvakt upptäcker en man som står och filmar sig själv och polishuset på Svartbäcksgatan i Uppsala.

Då polishuset klassas som skyddsobjekt blir mannen omhändertagen av skyddsvakten och blir medtagen till förhör.

Efter förhör släpps mannen på fri fot, han är misstänk för brott mot skyddslagen och polisen har säkrat den aktuella filmen från mannens mobiltelefon.”

B:s egna berättelse

Till Kameratrollet berättar B följande:

B som är frilansare hade av ungerska Hír TV fått i uppdrag att rapportera angående det då misstänkta terrorbrottet i Vetlanda. På min fråga varför han valde just platsen vid polishuset berättar han att han valde den p.g.a. atmosfären. Trots allt befann han sig 40 mil från Vetlanda.

Han riggade upp mobilen på ett stativ och började spela in sig själv när två skyddsvakter kom fram och ställde frågor och berättade att det rådde förbud mot att filma. B omhändertogs och fördes till polisstationen där han visade sitt presskort och körkort.

B bad om att få ringa till Hír TV för att berätta att han inte kunnat fullfölja sitt uppdrag. Detta nekades. B frågade då om han var gripen vilket polisen svarade ja till. B önskade inte ha ett förhör på svenska och då engelsk eller ungersk tolk inte fanns att tillgå schemalades ett förhör framåt i stället.

Telefonen togs i beslag. Enligt B fick han varken beslagsprotokoll eller ett K-nummer för att kunna bestrida beslaget.

They said in Sweden they do not have to give me paperwork on these kind of thing”.

På min fråga om han såg några skyltar angående avbildningsförbud svarar han:

”No. Later on I went back to see if there is one. I found a tiny one little bit further from the entrance”.

”I could not see it from the other side nor even the sidewalk of front of the enrance…. It is rather hidden.

Polis skyldig att utlämna beslagsprotokoll

Polis har enligt lag en skyldighet att upprätta och utlämna protokoll efter begäran enligt Polislag 27 och Rättegångsbalken 28:9, 28:13 samt enligt Rikspolisstyrelsens författningssamling.

Anskaffarfriheten har trumfat tidigare

Högsta domstolen avgjorde 2015 att om syftet är att publicera får man enligt Tryckfrihetsförordningen anskaffa bilder eller film, även av skyddsobjekt med avbildningsförbud. Sedan Högsta domstolens avgörande har ett åtal lagts ned av åklagare och ett annat åtal ogillats av Örebro tingsrätt.

Utöver det har tidigare fall ogillats hos domstolar när skyltning ej synts eller när avbildning har skett långt från objektet.

Kameratrollet har utan framgång sökt Polisregion Mitt den 5 mars och den 8 mars för att få ut polisanmälans K-nummer.


Uppdatering 11 mars – fallet nedlagt

Den 9 mars hör en av polisens administratörer av sig och meddelar att fallet är nedlagt.

 

Frias efter att ha fotograferat polishuset i Växjö

B åtalades förra året för att bland annat ha fotograferat polishuset i Växjö. Polishuset är ett skyddsobjekt med avbildningsförbud. I och med Växjö tingsrätt B 2361-20 den 25 juni 2020 friades mannen från åtalspunkten angående avbildningsförbud. Bild från polisens förundersökningsprotokoll. Tingsrättens motivering följer nedan.

Växjö tingsrätt B 2361-20

B har medgett att han fotograferat polishuset i Växjö men förnekat brott. Förhör har hållits med B.

Vidare har åklagaren åberopat den bevisning som framgår av stämningsansökan.

Försvaret har sakframställningsvis redogjort för att det från åklagarens hemsida finns länkat fotografier på polishuset i Växjö.

B har i huvudsak uppgett följande. Han hade precis blivit frisläppt från arresten och tog bilden för att visa sin tjej var han var. Polisen kom och tog honom direkt. Han såg förbudsskylten precis efter att han hade tagit bilden. Han kände inte till att polishuset var ett skyddsobjekt som omfattades av fotograferingsförbud.

Tingsrättens bedömning

Det är klarlagt att polishuset i Växjö är ett skyddsobjekt för vilket det råder ett avbildningsförbud. Det är vidare klarlagt att B fotograferat polishuset i Växjö och att han härigenom brutit mot detta förbud. För att dömas till ansvar krävs det emellertid att han brutit mot förbudet uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Frågan är om B har känt till att polishuset var ett skyddsobjekt och att det fanns ett avbildningsförbud eller om han varit oaktsam i förhållande till dessa omständigheter. Av utredningen framgår att det funnits en mindre skylt om att platsen är ett skyddsobjekt och att det råder avbildningsförbud samt att den varit placerad jämte grinden in till polisens bakgård. Skylten syns inte på de fotografier som B har tagit och han har själv uppgett att han inte sett någon skylt. I avsaknad på bevisning som tyder på annat anser tingsrätten att det inte är utrett att B känt till att polishuset var ett skyddsobjekt och att det fanns ett avbildningsförbud. Det finns inte heller något som visar på att han varit likgiltig inför den risken. Han har alltså inte agerat med uppsåt. Omständigheterna är inte heller sådana att det kan läggas på B:s ansvar att undersöka om polishuset var ett skyddsobjekt med ett avbildningsförbud. B har därmed inte agerat oaktsamt. Åtalet i denna del ska därför ogillas.

Vid denna utgång i skuldfrågan ska även förverkandeyrkandet ogillas.

Åtalas efter att ha drönarfotat Stockholms slott

Bild över Stockholms slott från polisens förundersökningsprotokoll

Uppdatering 26 mars 2021, drönaroperatören friades från båda åtalspunkterna.


Morgonen den 20 september 2020 flög en syrisk fotograf, B, en drönare över Gamla stan i Stockholm och fotograferade. Högvakten på slottet noterade att drönaren flög i nära anslutning och tillkallade polis. Polis fann B i dennes bil tillsammans med en drönare och såg att B tagit bilder över Gamla stan och slottet. Över Gamla stan finns ett restriktionsområde, ES R113, där det råder flygförbud från mark och upp till 1000 fot. Tidigare samma år friades en palestinsk drönarpilot för att han inte förstått engelska och för att Transportstyrelsens information inte stått på svenska.

Åtal

B åtalas nu för brott mot luftfartsförordningen för att ha flugit i restriktionsområde samt för olovlig avbildning av skyddsobjekt för att ha fotograferat Stockholms slott. Bild ovan kommer från polisens förundersökningsprotokoll.

I förundersökningsprotokollet används två gånger en länk till kungahuset.se som källa till att avbildningsförbud från luft råder.

Texten från kungahuset.se är dock inte i harmoni med de beslut om skyddsobjekt som Länsstyrelsen Stockholm publicerat angående Drottningholms slott eller Stockholms slott. Ingenstans står det omnämnt någonting om flygfotografering. Detta har kungahuset.se uppmärksammats på i april 2020 men utan åtgärd.

Vad som i stället står angående Stockholms slott handlar om avbildningsförbud på enstaka platser och under vissa förutsättningar. Exempelvis Logården, inre borggård under vissa tider och inne i slottet. Det står även i beslutet att Ståthållarämbetet får göra avsteg från avbildningsförbudet.


Den 19 augusti 2019 kunde man exempelvis på skyddsobjektsskyltarna vid Logården utläsa att avbildningsförbudet enkom gällde inom skyddsobjektet och inte utifrån och in.

Den 27 februari kunde man på skyddsobjektsskylten vid ingången till inre borggård utläsa att avbildningsförbud enkom gällde inom skyddsobjektet och inte utifrån och in.

Läsarbild 27 februari 2021 över skylt mot inre borggård.

Med tydlig och korrekt skyltning och hemsidetext förenlig med Länsstyrelsens beslut om skyddsobjekt förhindrar man missförstånd. Både från fotografer såväl som från rättsväsendet.

 


Kontakt med åklagaren

Mejlkontakt med åklagare 19 februari:

Hej!

Jag har ett antal frågor angående AM-183864-20 där en drönaroperatör står åtalad för att ha avbildat Stockholms slott från luften och för att ha flugit i restriktionsområde.

I förundersökningsprotokollet omnämns två gånger en länk till kungahuset.se som källa till att det skulle råda fotoförbud från luft, ”Kungliga slottet: förbjudet att fotografera och filma från luften.”

I det beslut från Länsstyrelsen som jag håller i min hand omnämns inget om att det skulle råda fotoförbud från luft. Däremot inne i slottet, Logården och inre borggård när avsteg från tillträdesskyddet inte gäller.

Frågorna jag har:

1. Baseras åtalet på en felskrivning av tredje part?

2. Hur såg tillträdesskyddet till inre borggården ut den 20 september 2020?

3. Hur såg skyltningen av ett eventuellt avbildningsförbud på inre borggården ut?

/Peter Wemmert, ansvarig utgivare för fotosidan Kameratrollet

Svar onsdagen 24 februari:

Hej Peter,

Jag ber om ursäkt att svar dröjt.

Se svar på dina frågor nedan. Du är även välkommen att ringa mig på telefonnumret i signaturen. Jag är tillgänglig efter kl. 14.00.

1. Fotografering har skett av inre borggården.
2. Avsteg från tillträdesförbudet var inte meddelat 20 september 2020.
3. Det är inte utrett.

Vänligen, Carl

Delar ur konversation med åklagare Carl Eideland:

Jag hörde med förundersökningsledaren i morse angående fallet och hon svarade att man inte hade haft någon aning om det här beslutet från Länsstyrelsen och då blir det märkligt om man bara tar information om fotoförbud från en hemsida. Då undrar jag om du kände till det här innan jag kontaktade dig angående Länsstyrelsens beslut?
-Jo, men det har jag koll på. Det är liksom brottet mot det beslutet som utgör grunden för gärningen.
Vet du när du hämtade ut beslutet?
-I ren skriftlig form så fick jag det nu men jag kände till att det fanns och att det var reglerat i samband med åtalets väckande.

I din åtalspunkt så står det avbildning från luften och det står ju inte med i beslutet. Spelar det någon roll?
-Det får ju domstolen fundera över.

Jag skrev till dig att i beslutet så stod det avbildningsförbud Logården och inre borggård, men det var inte riktigt så det stod i beslutet utan där står att det är ett avbildningsförbud ”på” borggården och inte ”av” borggården. Om man då jämför med de andra slotten t.ex. Haga slott så står där att det råder ett avbildningsförbud ”av” och ”inom”, och då på inre borggården i Stockholms slott så står det ”på” borggården. Kan det spela någon roll? D.v.s. att det är okej att fota utifrån och in men inte om man står ”på” borggården?
-Det är ju en mycket intressant iakttagelse. Det har jag inte funderat på faktiskt. Det kan det möjliga vara, men det blir också det domstolen får hänföra, men absolut.

Kan det bli aktuellt att släppa åtalspunkten för avbildningsförbudet och istället fokusera på åtalspunkten om restriktionsområdet?
-Nä, det skulle jag vill inte vilja säga på det underlag jag har nu att återkalla åtalspunkt 1 men vid förhandling ska vi [ohörbart] till den belysning av alla omständigheter och det finns ju mycket som är oklart. Jag såg tidigare tingsrättsdomar då där just lagstiftningen kring där på vissa ställen omfattade på engelska

Jaså du såg den? Jag har mejlat till Transportstyrelsen och väntar på svar. Jag mejlade förra gången och då sade man att man skulle åtgärda det skyndsamt, men har man hunnit detta på tre fyra månader…
-Det är ett jäkligt rörigt område. Det här fallet är det ju inget hemligt brott. Han har förmodligen inte haft något ont uppsåt men att agerandet enligt min bedömning hakat i de här snåriga reglerna till den grad att jag ändå anser det motiverat att dra det till åtal och skicka in det så får tingsrätten resonera kring frågorna om lagarna är tillräckligt tydliga. Och grejerna du lyft fram är relevanta.
I andra mål har man väldig vägledning i domar, så kallad praxis, men det har man inte så mycket till hjälp här.


Svar från tf säkerhetschef hos hovet

Kameratrollet.se hörde den 26 februari av sig till tf säkerhetschef Andreas Svensson och frågade om skyltning och om det inte var dags att förändra hemsidan till att överensstämma med Länsstyrelsens beslut om skyddsobjekt.

Andreas Svensson ringde därefter upp och berättade att man nu efter händelsen med drönaroperatörens åtal samt Kameratrollets granskning redan jobbar på att verka för en förändring av skyltning, text på hemsida och beslut för att göra saker och ting tydligare och enklare.

Fotoförbud vid kungliga slotten?

Stockholms slott

De tre kungliga slotten Drottningholm, Stockholms slott (Kungliga slottet) och Haga slott är alla tre skyddsobjekt och alla har någon form av avbildningsförbud. Från kungahuset.se är följande skärmbild hämtad:

Fotoförbud kungliga slottenFör att veta vad som gäller måste man gå till källan. I detta fall är det Länsstyrelsen Stockholm.


Haga slott

Haga slott är enklast. Haga slott är enligt kungahuset.se förbjudet att avbilda från luft och från mark, av eller inom objektet. Detta överensstämmer med beslutet från Länsstyrelsen med beteckning 451-7612-2014:

”Länsstyrelsen i Stockholms län beslutar att Haga slott i Solna stad ska vara skyddsobjekt.

Skyddsobjektet omfattar tre delar, nämligen 

  • slottet med tillhörande park innanför staketet
  • slottsgrunden strax intill slottet där skyddsobjekts gräns utgörs av dess yttermurar och staket
  • den privata båtbryggan med det inhägnade området på landsidan och vatten­området inom 10 meter från bryggan.

Skyddsobjektets gränser framgår av bifogad kartskiss, bilaga 1.

Beslutet innebär att obehöriga inte har tillträde till skyddsobjektet.

Länsstyrelsen beslutar också om för­bud mot att göra avbildningar (inkl. fotografering), beskrivningar eller mätningar av eller inom skyddsobjektet.

Beslutet träder i kraft den 1 april 2014 och gäller tills vidare. Samtidigt upphävs Länsstyrelsens beslut om skyddsobjekt avseende Haga slott daterat den 26 februari 2010, beteckning 453-10-1232.

Villkor för beslutet

Länsstyrelsen föreskriver att innebörden av detta beslut ska till­kännages genom tydlig skyltning eller på annat sätt så att det klart framgår att det är fråga om ett skyddsobjekt. Skyltarnas utformning bestäms av Ståthållarämbetet i samråd med Försvarsmakten.

Ståthållarämbetet ansvarar för att objektet bevakas och för att anordna och vidmakt­hålla föreskriven förbudsskyltning enligt detta beslut.

Ståthållarämbetet får avgöra vilka undantag som får göras från till­trädes- och avbildnings­förbuden.”


Drottningholms slott

Drottningholms slott ser annorlunda ut och texten från kungahuset.se stämmer inte med Länsstyrelsens beslut med beteckning 451-7613-2014. På sidan kungahuset.se nämns att det är förbjudet att avbilda från luften men stöd för detta saknas i Länsstyrelsens beslut. Där står i stället att det är förbjudet att avbilda inom slottet och i högvaktsförläggningen. Inte att det skulle vara förbjudet att avbilda slottet eller högvaktsförläggningen utifrån och in, från mark eller från luft:

”Länsstyrelsen i Stockholms län beslutar att Drottningholms slott ska vara skyddsobjekt.

Skyddsobjektet omfattar de mark- och vattenområden som angivits på bifogade kartskiss, bilaga 1, samt inom skyddsobjektet belägna byggnader.

Beslutet innebär att obehöriga inte har tillträde till skyddsobjektet.

Länsstyrelsen beslutar också om för­bud mot att göra avbildningar (inkl. fotografering), beskrivningar eller mätningar inom slottet och i högvaktsförläggningen.

Beslutet träder i kraft den 1 april 2014 och gäller tills vidare. Samtidigt upphävs Länsstyrelsens beslut om skyddsobjekt avseende Drottningholms slott daterat den 9 maj 2008, beteckning 453-08-34135.

Villkor för beslutet

Länsstyrelsen föreskriver att innebörden av detta beslut ska till­kännages genom tydlig skyltning eller på annat sätt så att det klart framgår att det är fråga om ett skyddsobjekt. Skyltarnas utformning bestäms av Ståthållarämbetet i samråd med Försvarsmakten.

Ståthållarämbetet ansvarar för att objektet bevakas och för att anordna och vidmakt­hålla föreskriven förbudsskyltning enligt detta beslut.

Ståthållarämbetet får avgöra vilka undantag som får göras från till­trädes- och avbildnings­förbuden.

Överträdelse av förbuden kan medföra straff (böter eller fängelse) enligt 30 § skyddslagen.

Ståthållarämbetet ska underrätta Länsstyrelsen om förutsättningarna för beslutet har ändrats väsentligt.”


Stockholms slott

Kanske det mest fotograferade slott i Sverige, Kungliga slottet eller Stockholms slott. Här råder faktiskt avbildningsförbud på vissa delar, men inte alltid. Enligt kungahuset.se råder avbildningsförbud från luften. Någonting sådant finner man dock inte stöd för om man läser Länsstyrelsens beslut med beteckning 451-7614-2014. Där står i stället att tre platser har avbildningsförbud samt att Ståthållarämbetet kan göra avsteg från förbudet. I augusti 2019 visade skyddsobjektsskyltarna vid Logården på ett avbildningsförbud inom skyddsobjektet och inte av skyddsobjektet.

”Länsstyrelsen i Stockholms län beslutar att Stockholms slott ska vara skyddsobjekt.

Skyddsobjektet omfattar slottsbyggnaden med Logården, inre och yttre borggårdarna, högvaktsflygeln, kommendantflygeln, högvaktsterrassen, Oxenstiernska palatsets gård med garage- och verkstadsbyggnader, Gubbens gård, Lejonbacken, vaktkuren på Slottsbacken jämte ett område med tio meters radie runt vaktkuren samt ett skyddsutrymme under jord i anslutning till Slottsbacken 2 och Tessinska palatset.

Skyddsobjektets avgränsning framgår av bifogad ritning, bilaga 1.

Beslutet innebär att obehöriga inte har tillträde till skyddsobjektet.

Länsstyrelsen beslutar också om för­bud mot att göra avbildningar (inkl. fotografering), beskrivningar eller mätningar enligt följande:

1. Inne i slottet.
2. På Logården.
3. På inre borggården då avsteg från tillträdesförbudet inte är meddelat.

Beslutet träder i kraft den 1 april 2014 och gäller tills vidare.

Samtidigt upphävs Länsstyrelsens beslut om skyddsobjekt avseende Stockholms slott daterat den 24 augusti 2006, beteckning 453-06-50967.

Villkor för beslutet

Länsstyrelsen föreskriver att innebörden av detta beslut ska till­kännages genom tydlig skyltning eller på annat sätt så att det klart framgår att det är fråga om ett skyddsobjekt. Skyltarnas utformning bestäms av Ståthållarämbetet i samråd med Försvarsmakten.

Ståthållarämbetet ansvarar för att objektet bevakas och för att anordna och vidmakt­hålla föreskriven förbudsskyltning enligt detta beslut.

Ståthållarämbetet får avgöra vilka undantag som får göras från till­trädes- och avbildnings­förbuden.”


Hovets kommentar efter att undertecknad tagit kontakt

I april 2020 mejlade jag och frågade angående Drottningholm och avbildningsförbudet från luften. Tyvärr blandade man i svaret in även drönare vilket inte hade med frågan att göra eftersom man kan ta bilder från luften via andra farkoster än enkom drönare.

Döms efter filmning vid Göteborgs hamn

En man filmade i sitt yrke Göteborgs hamn den 12 oktober 2020. Han filmade ett skyddsobjekt med avbildningsförbud varvid han blev tagen av skyddsvakt och därefter överlämnad till polis. Den 11 januari 2021 dömdes mannen att betala 5 300 kr samt att hans ena minneskort som nästan uppgick till halva summan av dagsböterna förverkades.

Bild ovan från polisens förundersökningsprotokoll.


Göteborgs tingsrätt B 19935-20

DOMSLUT
Brott som den tilltalade döms för

Olovlig avbildning av skyddsobjekt, 7 § 3 st och 30 a § skyddslagen (2010:305) 2020-10-12

Påföljd m.m.

Dagsböter 30 om 150 kr

Förverkande och beslag

I beslag taget minneskort förklaras förverkat. Beslaget ska bestå (Polismyndigheten Region Väst, beslagsnummer 2020-5000-BG125721.1).

Brottsofferfond

Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 800 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond

YRKANDEN OCH INSTÄLLNING

Åklagaren har begärt att B ska dömas för olovlig avbildning av skyddsobjekt enligt 7 § 3 st och 30 a § skyddslagen (2010:305) med följande gärningsbeskrivning.

B har genom att filma ett skyddsobjekt brutit mot ett förbud att göra avbildningar. Det hände den 12 oktober 2020 vid Göteborgs Hamn, Göteborgs stad. B begick gärningen med uppsåt eller av oaktsamhet.

Åklagaren har vidare begärt att i beslag taget minneskort ska förverkas från B enligt 32 § första stycket skyddslagen.

B har medgett de faktiska omständigheterna men bestritt ansvar för brott och anfört att han inte har agerat med uppsåt eller av straffbar oaktsamhet. Han har motsatt sig åklagarens begäran om att minneskortet ska förverkas.

UTREDNINGEN I MÅLET

B har hörts över åtalet. Som skriftlig bevisning har åklagaren åberopat fotografier, promemoria avseende filmmaterialet, skärmdumpar från filmklipp, beslagsprotokoll samt protokoll över datamedieundersökning.

B har berättat i huvudsak följande. Han jobbade med ett projekt för Business Region Göteborg där han skulle göra en film om Säve depå, eftersom Säve ska utvecklas till att bli en hubb till hamnen. För att kunna bildsätta projektet insåg han att han behövde bilder från hamnen. Han åkte därför ner till hamnen och filmade. Han har jobbat som fotograf i cirka 20 år men inte som redigerare och var därmed stressad. Han är medveten om att det finns skyddsobjekt, men trodde att det bara avsåg militära objekt. Han såg en gul skylt med en hand på vid portentrén till hamnen och trodde att skylten betydde att man inte får gå in på området. Det framgick inte av den skylten att man inte fick fotografera eller filma där. Han utgick från att övriga skyltar på platsen innehöll samma information. Han trodde därför att det inte var några problem att filma utanför området. Han var på cirka fyra till fem platser och filmade innan han blev stoppad av en vakt. När vakten kom vände han bort kameran eftersom man inte ska filma vakter. Han visste inte att man inte fick filma hamnen förrän vakten berättade det för honom. Han uppfattade det som att han stod på allmän plats och filmade hamnen, som ägs av Göteborgs stad, åt Göteborgs stad. Han var inte medveten om att hamnen är ett skyddsobjekt.

DOMSKÄL
Gärningen

Det är genom B:s egna uppgifter och övrig utredning i målet bevisat att B på den i gärningsbeskrivningen angivna tiden och platsen olovligen har avbildat ett skyddsobjekt genom att filma skyddsobjektet. B:s uppgift om att han inte kände till att hamnen var ett skyddsobjekt som inte får avbildas får godtas. Han ska därför inte anses ha agerat uppsåtligt. Av utredningen framgår dock att det har suttit tydliga förbudsskyltar på portentrén och stängslet in till området på den plats där B filmat. B har sett skyltarna men förutsatt att de rört otillåtet tillträde till området. Genom att då filma hamnen på det sätt som skett utan att läsa skyltarna eller närmare undersöka om han fick avbilda objektet har B enligt tingsrättens mening agerat oaktsamt. Gärningen är därmed styrkt och B ska dömas för olovlig avbildning av skyddsobjekt.

Påföljd

B förekommer inte i belastningsregistret och påföljden för honom ska bestämmas till dagsböter. Att han av oaktsamhet och endast i syfte att utföra ett internprojekt för Göteborgs stad gjort avbildningar av skyddsobjektet talar i mildrande riktning vid bedömningen av gärningens straffvärde. Gärningens straffvärde motsvarar 30 dagsböter. Mot bakgrund av B:s ekonomiska förhållande ska varje dagsbots storlek bestämmas till 150 kr. Vid bedömningen av dagsbotsbeloppet har tingsrätten beaktat att B inte har någon inkomst men ansökt om a-kassa.

Förverkande

B har motsatt sig åklagarens begäran om att hans minneskort ska förverkas, eftersom minneskort kostar pengar och innehållet enkelt kan raderas. Åklagaren har uppgett att det är oklart om det finnas säkra raderingsmetoder och att en radering oavsett är kostsam och tidskrävande. Enligt 32 § första stycket skyddslagen ska avbildningar som har kommit till genom brott enligt lagen förklaras förverkade. De avbildningar som B gjort finns lagrade digitalt på minneskortet. Det finns en risk för att bilderna kan återskapas om inte minneskortet förklaras förverkat. Yrkandet om förverkande ska därför bifallas.

Övrigt

B döms för brott som har fängelse i straffskalan och han ska därför betala en avgift om 800 kr enligt lagen om brottsofferfond.