Kategori: Lag och rätt

Den 27 juli 2019 våldtogs en fotograf i Ängelholm efter att ha blivit ombedd att fotografera en 26-årig man. Helsingborgs tingsrätt dömde mannen till två års fängelse vilket överklagades. Hovrätten över Skåne och Blekinge fastställde den 30 november 2020 helsingborgs tingsrätts dom. Nedan är ett utdrag ur tingsrättsdomen.

B ska dömas för våldtäkt

Rätten ska enligt 35 kap. 1 § rättegångsbalken avgöra vad som är bevisat i målet efter en samvetsgrann prövning av allt som har förekommit. Utgångspunkten är att det råder fri bevisföring och fri bevisprövning.

För fällande dom krävs att domstolen genom den utredning som parterna har lagt fram finner ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till det om läggs honom till last. En trovärdig utsaga från målsäganden kan, i förening med vad som i övrigt har framkommit i målet, vara tillräckligt för en fällande dom.

Vid bedömningen av målsägandens utsaga finns det ofta anledning att lägga vikt vid framför allt sådana omständigheter som rör innehållet i berättelsen som sådan. Det kan till exempel röra sig om i vad mån berättelsen är klart, lång, levande, logisk, rik på detaljer, påvisat sanningsenlig i viktiga enskildheter samt fri från felaktigheter, motsägelser, överdrifter, svårförklarliga moment, konstansbrister, dåligt sammanhang eller tvekan i avgörande delar.

Målsäganden har lämnat en utförlig och sammanhängande redogörelse. Hennes berättelse har varit klart och tydlig samt helt saknat logiska motsägelser. Det finns inte heller några svårförklarliga moment eller något i berättelsen som framstår som en överdrift. I stället framstår den som väl balanserad och som ett utslag av att målsäganden verkligen har lagt sig vinn om att endast berätta om det hon minns. Målsäganden har också varit tydlig med att berätta om vad hon varit osäker på, t.ex. när det gäller i vilken ordning olika delmoment inträffat. I samband med att målsäganden har berättat om händelsen har hon även redogjort för vad hon tänkt och känt i samband med denna. De tankar och känslor som hon har berättat om framstår som helt adekvata reaktioner på händelsen. Även den strategin, som hon valde för att efter händelsen undkomma B, framstår som naturlig och ändamålsenlig.

Målsägandens berättelse vinner vidare starkt stöd av utredningen i övrigt. Såväl hennes dåvarande kamrat, som numera är hennes sambo, som hennes mamma har berättat om hur målsäganden reagerade adekvat på händelsen och för dem översiktligt berättade om det inträffade samma dag som händelsen påstås ha inträffat. Vidare har kuratorn LF, som träffade målsäganden redan någon dag efter den påstådda händelsen, lämnat en redogörelse för vad målsäganden berättade för henne som huvudsakligen överensstämmer med vad målsäganden har uppgett vid tingsrätten. Mot denna bakgrund och då även den av åklagaren åberopade skriftliga bevisningen ger starkt stöd åt målsägandens berättelse, gör tingsrätten bedömningen att denna är mycket trovärdig.

Mot den av åklagaren åberopade bevisningen står B:s berättelse. Denna framstår som helt verklighetsfrånvänd och som ett försök att i efterhand bortförklara vad som har inträffat. Den vinner inte heller något stöd av övrig utredning. B:s berättelse är således inte av sådan karaktär att den försvagar den bevisning som talar för åtalet. I stället finner tingsrätten genom målsägandens berättelse och den i övrigt av åklagaren åberopade stödbevisningen styrkt att B har gjort sig skyldig till våldtäkt på sätt åklagaren har påstått. Gärningen har visserligen inte pågått någon längre tid. Våldtäkten är emellertid av överfallskaraktär och har skett efter det att målsäganden lurats ut under falska förespeglingar om att hon skulle fotografera B. Med hänsyn till detta kan våldtäkten inte bedömas som mindre grov utan är att bedöma som brott av normalgraden.

Påföljden ska bestämmas till fängelse i två år

B förekommer endast under ett avsnitt i belastningsregistret beträffande ett godkänt strafföreläggande avseende olovlig körning. Frivården i Helsingborg har i yttrande den 7 maj 2020 gjort bedömningen att det inte finns något övervakningsbehov avseende B, som bedöms vara lämplig för samhällstjänst. Gärningens straffvärde motsvarar fängelse i två år. Detta innebär att det finns en mycket stark presumtion för att bestämma påföljden till fängelse. Det har inte framkommit något som ger anledning att frångå denna presumtion. Således bör påföljden bestämmas till fängelse. Vidare bör straffets längd motsvara gärningens straffvärde, dvs. två år.

B ska betala skadestånd till målsäganden med 121 818 kr

Eftersom B döms för våldtäkt av målsäganden ska han också betala skadestånd till henne för den allvarlig kränkning av henne som gärningen har inneburit samt den sveda och värk, den kostnad för läkarbesök och den inkomstförlust som gärningen har medfört.

B har emellertid hävdat att den sjukskrivning som inkomstförlusten hänför sig till ligger så långt efter händelsen i tid att den inte kan anses vara orsakad av händelsen. Målsäganden har å sin sida hävdat att så är fallet. Hennes uppfattning har vunnit stöd av att hennes kurator Laila From har vittnat om att det enligt hennes uppfattning finns ett samband mellan händelsen och sjukskrivningen. Därmed är styrkt att gärningen har medfört sjukskrivningen och den inkomstförlust som denna medfört.

Mot denna bakgrund och då B har vitsordat de begärda beloppen samt ränteberäkningen, ska skadeståndsanspråket i dess helhet bifallas.

Sekretessen angående målsägandens identitetsuppgifter ska bestå

Det kan antas att målsäganden eller någon närstående till målsäganden lider skada eller men om uppgift om målsägandens personliga förhållanden i form av identitetsuppgifter röjs. Sekretessen angående uppgifter som kan röja målsägandens identitet, som har lagts fram vid förhandling bakom stängda dörrar, bör därför bestå.