Hundförare bussade polishund på mobilfilmare

Förord

Friande dom förkunnades 2019-02-11

den 7 juni 2018, i samband med en polisjakt efter en utländsk stöldliga gömde sig en av de jagade i en skogsdunge. Målsägare A som blev vittne till händelsen utpekade plats för första polis. Han gick därefter fram en bit och med sin mobil började han att filma händelsen.

Tidigare har JO kritiserat polis som hindrat filmning. I detta fall filmade personen men var också nära själva gripandeplatsen. Mannen fick flera gånger höra att han skulle lämna platsen och backade motstridigt. En hundförare anlände och 12 sekunder senare bet hunden mannen.

Högsta domstolen har tidigare fällt en hundförare som släppt sin hund efter klottrare eftersom domstolen fann att våldsanvändningen var oproportionerligt stor.

I filmen som är 1:36 minuter lång syns A stå i närheten av skogsdungen. Han filmar två polisers ryggar framför sig och ytterligare några meter fram i skogsdungen syns en kvinnlig hundförare. En polisman kommer fram till höger om A och säger följande:

Polis 1: Gå undan härifrån du har inte här att göra, du behöver inte stå här och filma! Gå undan! Det är en brottsplats här. Undan!

A: Det är ingen brottsplats här.

Polis 1: Gå undan säger jag ju! Nu går du undan!

A har av polis 1 backats ett tiotal meter bak och står nu på en nyklippt gräsmatta i stället för det höga gräs som gränsade mot skogsdungen. Ytterligare en polis kommer.

Polis 2: Du får gå undan nu, vi jobbar här. Du får gå till andra sidan staketet där. Du får gå undan nu. Det är en pågående förundersökning.

A: Jag var fan med och följde dem hit för fan.

Polis 2: Det var jättebra men vi vill inte ha det just nu.

A till Polis 1: Va fan kaxar du för?

Polis 1: Jag vill ha undan dig.

A: Vad gjorde jag för fel mot dig?

Polis 1: Du gick där och filmade när jag bad dig… och ifrågasatte…

A: Jag ifrågasatte inte, du kom hit och skrek direkt.

Polis 1: Jag puttade undan dig och sade att du skulle flytta på dig, vi vill inte att du ska filma, och då säger du…

Polis 3, hundföraren: Försvinn! Nu! Du får ingen mer chans.

A: Bussar du hunden på mig?

Polis 3, hundföraren: Jajamen det gör jag. Nu går du härifrån. Tre sekunder.

A börjar vända på sig.

Polis 3, hundföraren: Riv (eller Revir)!

Hunden biter.

A: a va fan

Polisman 3, hundföraren: Försvinn!

Polisman 3, hundföraren: Loss! Loss!

A: Jag ska gå.

Polis 1 eller 2: Nu reser du dig upp och går i väg.

A: Ja, jag ska gå.

Polis 1 eller 2: Nu reser du dig upp och går i väg

A: Ja, men det hann ju inte gå tre sekunder.

Polis 1 eller 2: Nä, men lyssna då i stället.

Kvinnlig bekant till A: A, vad hände?

Förhör med målsägare A

A uppger att aktuell händelse inträffade strax intill A:s bostad. Under kvällen hade A druckit några öl och kände sig till följd av detta påverkad men absolut inte full.

Händelsen inleddes med att A såg en person som försvann in i grönområdet och strax därefter kom det en kvinnlig polis. Då A såg den kvinnliga polisen förstod han att hon letade efter personen som han sett försvinna in i grönområdet strax innan. A pekade ut var personen försvunnit in i grönområdet för den kvinnliga polisen.

Av nyfikenhet gick A i riktning mot platsen där personen försvunnit in i grönområdet. Ytterligare två kvinnliga poliser kommer till platsen, varav åtminstone den ena hade en hund med sig.

Då A hörde att poliserna skrek mot personen att han skulle komma fram började A filma händelseförloppet med sin mobil. I det skedet kom det fram en manlig polis mot A. På vägen fram mot A började denne polis att på ett oartigt sätt skrika till A att han skulle sluta filma för att det var en brottsplats. Personen som A sett i inledningsskedet hade gömt sig på platsen men enligt A:s uppfattning hade inget brott hänt på platsen varför han ifrågasatte polismannens påstående att platsen skulle vara en brottsplats.

Under tiden som A pratade med denne polisman backade han sakta bort från platsen. I det skedet kom ytterligare en manlig polis fram till A. Denne polis var mer sansad än vad den förste polisman hade varit och förklarade på ett lugnt sätt för A att det pågick en förundersökning på platsen. Under tiden som A och polisman nummer två pratade lugnt med varandra lugnade även polisman nummer ett ner sig. Under tiden som A pratade med dessa två polismän kom ytterligare en polisman fram till dem. Denne polis hade en hund med sig. Direkt då denne polisman med hund kom fram till A och de andra två poliserna skrek han åt A: ”Försvinn härifrån nu, du får bara en chans”.

A svarade då på skoj: ”Bussar du hunden på mig då?” varpå polismannen med hund svarade: ”Ja det gör jag, Du får tre sekunder på dig att försvinna”. I det skedet förstod A att polismannen menade allvar och A började då att vända sig om för att gå från platsen. Samtidigt som han gjorde detta slog polismannen med hund ett slag med öppen hand som träffade A på hans vänstra kind. Direkt i anslutning till att polismannen utdelade denna lavett högg hunden A i benet.

A hörde sedan hur någon av poliserna skrek ”Loss” och därefter släpper hunden sitt bett över A:s ben. De två första poliserna tar sedan A i vars en arm och för bort honom. I anslutning till detta sa A till dessa poliser: ”Det gick väl inte tre sekunder” varpå någon av poliserna svarade: ”Nej, men du skulle ha lyssnat på oss från början”.

Under tiden som poliserna förde bort A ropade en tjej som A känner på honom och frågar vad som hänt. Poliserna ledde då bort A till denna tjej. På vägen bort mot denna tjej småpratade A med de båda poliserna. Någon av dem sa då något i stil med att det var onödigt det som hade hänt och om han inte var nöjd med deras agerande så tyckte han att A skulle ringa 114 14 och anmäla det inträffade. A uppfattade det som ett råd från polisen att anmäla.

Direkt efter händelsen hade A inte för avsikt att anmäla händelsen, det var först efter att han varit i kontakt med vårdcentralen och fått vetskap om att han behövde både stelkramp och penicillin. I det skedet bestämde A sig för att han ville markera mot polisen. A uppger att han stod och diskuterade med två poliser, de hade läget under kontroll. Det är obegripligt för A att hundföraren i det skedet släppte hunden på honom.

På fråga om A hörde någon av poliserna säga något i anslutning till att hunden högg honom så svarar han att han hörde någon av poliserna ropa ”Loss” direkt efter det att hunden huggit honom. A ifrågasätter om lavetten som hundföraren slog var en signal till hunden att han skulle hugga. Lavetten och hugget kom i princip samtidigt.

På fråga vad A gjorde då hundföraren sa åt honom att han hade tre sekunder på sig så svarar A att han är inte helt säker, men tyckte att hundföraren började räkna och då han sa ett vände A och började gå därifrån. Direkt efter det att hundföraren sagt ett utdelade han lavetten och hunden högg. A uppger här att det syns på filmen att han är i färd med att vända sig om då hunden hugger.

På fråga om A:s händer så uppger han att han höll sin telefon i ena handen och beträffande den andra handen så vet han inte hur han höll den. På ny fråga så förnekar han att han skulle ha hotat eller gjort något utfall med denna hand.

På fråga uppger A att hela händelseförloppet finns med på filmen.

Beträffande den tjej som A nämnt tidigare i förhöret så uppger han att hon heter NH och bor i Forserum.

Hundbettet tog väldigt högt upp på höger ben och det finns ett hål framtill på låret efter en tand.

Beträffande hundföraren så uppger A att han var kraftig, vältränad och beträffande glasögon så uppger A nu att det kan ha varit solglasögon.

Kompletterande förhör med målsägare A

Beträffande den lavett som hundföraren utdelade och som A omnämnt i tidigare förhör så uppger A nu på fråga att den medförde ingen smärta, hundföraren hade handskar på sig. A upplevde det mer som att han blev kränkt av händelsen. Lavetten bidrog dock till att A föll omkull.

Beträffande placeringen av hundbettet uppger A att det träffade framtill på höger ben där låret möter magen.

Förhör med MF

MF känner A som granne, de har bott grannar i cirka ett år.

MF uppger att hon befann sig på sin balkong. Vid lekplatsen tvärs över gatan pågick en polisinsats, flera poliser letade efter någon person. Under tiden som denna insats pågick såg MF sin granne A, han var i närheten av poliserna som arbetade på andra sidan gatan.

Avståndet mellan MF och den plats där A befann sig var så långt att MF inte kunde höra vad som sades om de inte skrek. På fråga uppger MF att hon har svårt att bedöma avstånd men uppger att det kan ha rört sig om cirka 50 meter.

Plötsligt hörde MF hur någon polis säger eller skriker ”Gå härifrån” eller ”Gå” till A. I anslutning till detta kom det ytterligare någon polis fram till A. Något tjafs uppstod mellan A och poliserna. MF vet inte om A ifrågasatte poliserna eller vad dom tjafsade om. I det skedet kom det ytterligare en polisman fram till A, denna polisman hade hund med sig. Strax därefter hörde MF att A skrek någonting samtidigt som han föll bakåt.

I direkt anslutning till att A föll bakåt kom det fram en annan kompis till A. MF hörde hur denna kompis ropade på A på sin väg fram mot honom. På fråga uppger MF att denna kompis heter NH.

På fråga uppger MF att hon såg inte att hunden bet A, bara att A föll.

MF känner vissa poliser till namn. Hon tror att hundföraren som kom fram till A heter B. Där var ytterligare en hundförare men den hundföraren var en kvinnlig polis.

MF uppger här att hon kände inte igen hundföraren som B när han var framme vid A. Det var först i ett senare skede då hundföraren passerade närmare MFs balkong som hon kände igen honom som B. På fråga uppger MF att hon tror att det var samma hundförare som hon såg framme vid A som hon senare såg nedanför sin balkong. Vad MF kunde se var där bara två hundförare och den andre var så som MF uppgivit tidigare en kvinnlig hundförare.

De andra poliserna som befann sig på platsen kände MF inte igen.

Förhör med NH

NH uppger att hon känner inte A närmare, han bor granne med NH:s mamma och mormor och det är som deras granne hon lärt känna honom, de har ingen närmare relation.

Beträffande den aktuella händelsen så uppger NH att hon hade precis slutat jobbet och var på väg hem. Då hon passerade platsen för händelsen stannade hon till med sin bil på grund av att det var mycket folk vid lekplatsen. Då hon satt i sin bil med sidorutan nedvevad såg hon en person som stod och pratade med en polis. NH hörde inte riktigt vad de pratade om mer än att polismannen sa till personen att han skulle gå därifrån. NH uppger här att hon såg inte direkt att det var A som stod och pratade med polisen.

Polismannen som pratade med A hade en hund med sig och plötsligt såg NH hur polismannen släppte fram hunden mot A. Så som NH uppfattade det bet hunden A i magen. I direkt anslutning till att hunden bet A slog hundföraren till A så att han föll omkull. Då detta hände hade NH känt igen personen som A. Hon hoppade ut ur sin bil och gick fram mot A för att ta hand om honom.

På fråga om slaget som hundföraren utdelade så uppger NH att hon tror att det var med knuten hand men allt gick så fort så hon kan inte med säkerhet säga att det var så. Slaget träffade i ansiktet och till följd av slaget föll A omkull.

NH såg händelsen sittandes i sin bil. Hon uppskattar avståndet mellan henne och platsen där händelsen utspelade sig till cirka 5 meter.

Då NH efter händelsen tog med sig A till sin bil märkte hon att han inte var nykter.

På fråga uppger NH att poliserna på platsen var okända för henne.

Förhör med MG

Inledningsvis informeras MG om att förhöret kommer att beröra en händelse som inträffade i Forserum i närheten av vattentornet 2018-06-07.

Vid aktuellt tillfälle bildade MG patrull med kollegan DJ. MG uppger att flera polispatruller befann sig i Forserum med anledning av att två misstänkta personer lämnat en bil. En av dessa misstänkta personer hade gripits ganska omgående medan den andre var på flykt i närområdet. MG och DJ patrullerade i området för att se om de kunde upptäcka gärningsmannen som var på flykt då de hörde över radion att en av hundförarna anträffat personen i närheten av vattentornet i Forserum.

MG och DJ tillsammans med ytterligare patruller drog sig mot platsen där hundföraren hittat gärningsmannen. Då MG och DJ kom fram till platsen visar det sig att det var en kvinnlig hundförare, vars namn MG inte känner till, som hittat gärningsmannen inne i ett otillgängligt buskage. Den kvinnliga  hundföraren var i färd med att ta ut gärningsmannen ur buskaget då MG och DJ anlände.

I samband med att MG parkerade polisbilen, alldeles i närheten av den kvinnliga hundföraren, såg han en privatperson som står väldigt nära platsen där hundföraren arbetade och filmar med sin mobiltelefon. MG bedömde det som olämpligt att befinna sig så nära platsen där den misstänkte just då greps. MG förtydligar och uppger att de visste inte vem personen var, han kunde vara beväpnad och allt kan hända i en sådan situation menar MG. Därför bestämde de båda poliserna sig för att flytta bak personen till ett lämpligare ställe.

DJ gick fram till personen för att flytta honom bakåt. MG, som såg DJs agerande mot mannen på håll, uppfattade det som att mannen var lite motsträvig till att flytta sig men följde trots det med DJ en bit längre bak där DJ släppte mannen. DJ gick därefter fram till platsen där hundföraren befann sig.

I det skedet hade även MG kommit ut ur polisbilen och han såg då att personen som DJ just flyttat bak återigen var på väg framåt. MG tog då tag i personen och förde honom på nytt bort från platsen där hundföraren arbetade. Samtidigt som MG förde bort honom förklarade han för personen varför han inte fick vara nära den platsen där de arbetade. Mannen var hela tiden väldigt framfusig och skulle fram mot platsen där kollegerna just då arbetade. I detta skede märkte MG att mannen var påverkad av något, alkohol eller något
annat.

I samband med att kollegorna fick ut den gripne ur buskaget lämnade MG mannen och begav sig bort till deras polisbil i vilken den gripne sattes in. Då MG stod utanför polisbilen såg han att mannen återigen stod och tjafsade med poliser. MG uppger att han såg inte inledningen av detta tjafs mellan mannen och poliserna så han vet därför inte vad som hänt, men då han tittade upp såg han att en manlig hundförare, B, hade sin hand upp i ansiktet på mannen. MG upplevde det som ett lättare distraktionsslag eller en åtgärd för att väcka en person som är inne i dvala. MG förtydligar och uppger att om man tänker sig en person som är inne i dvala och bara stirrar rätt fram så kan man daska till personen lätt för att väcka den ur sin dvala. MG såg denna händelse på ganska långt avstånd, på fråga uppskattar han avståndet till cirka 20 meter.

I efterhand har MG hört att hunden ska ha bitit mannen, men det är inget som MG varken såg eller hörde då de befann sig på platsen. MG vet inte vilka de andra poliserna var som befann sig framme vid mannen då han själv befann sig vid polisbilen, förutom B. DJ kan ha varit där, han bör i alla fall ha varit närmare platsen än vad MG var. Efter det att den gripne placerats i polisbilen satt MG
med honom i bilen.

MG har inget minne av att han hörde några skrik eller liknade i samband med att B hade sin hand uppe i ansiktet på mannen.

MG poängterar att mannen var väldigt framfusig då han flyttade bak honom, han ville väldigt gärna stå långt framme, nära platsen för gripandet.

Förhör med DJ

Inledningsvis informeras DJ om vilken händelse förhöret kommer att beröra. DJ är medveten om vilken händelse som avses.

Vid aktuellt tillfälle hade det varit ett efterföljande på en bil. Båda gärningsmannen hade lämnat bilen. En av gärningsmännen hade gripits medan den andre var på flykt.

DJ och hans kollega MG hörde över radion att en hundförare hade hittat den
andre gärningsmannen inkrupen i ett rör. De begav sig tillsammans med ytterligare patruller till platsen där gärningsmannen var anträffad. DJ och MG anlände som första patrull till platsen där hundföraren anträffat gärningsmannen.

Ytterligare kollegor kom till platsen och samtidigt som dessa närmade sig platsen där hundföraren höll koll på gärningsmannen anslöt en mansperson ur allmänheten. Under tiden som denna person närmade sig platsen filmade han med sin mobiltelefon. DJ uppmanades av andra kollegor att mota bort denna person, vilket han då gjorde. Samtidigt som DJ motade bort personen  förklarade han för honom att han inte fick vara på platsen, där pågick en polisinsats och vad som helst kunde hända i samband med att gärningsmannen skulle gripas.
DJ uppger att han förklarade för personen i upp emot 2 minuter varför han inte fick befinna sig så nära platsen där gärningsmannen befann sig. Personen som var synbart berusad ifrågasatte det DJ förklarade för honom.

I det skedet kom en annan hundförare, till DJ:s undsättning, B. B sa åt mannen på skarpen att han skulle flytta på sig eller gå undan därifrån. Mannen ifrågasatte även B genom att ställa frågan vad som skulle hända om han inte åtlydde honom och om hunden skulle bita honom då, varpå B svarade ”Ja det kommer den att göra om du inte flyttar dig på 3 sekunder. Jag börjar räkna nu ett två tre”. I det skedet for hunden fram och fick ett tag i byxan baktill vid rumpan på mannen.

Efter det att hunden släppt sitt grepp fick mannen hjälp av DJ att resa sig upp. I det skedet var där bekanta till mannen som ropade på honom och uppmanade honom att gå därifrån.

På fråga uppger DJ att det var han och B som stod invid mannen då hunden bet. DJ vet inte om B gjorde något kommando åt hunden att den skulle bita. DJ uppger att han kan inte de kommando som hundförarna använder sig av. Han såg inte att hundföraren gjorde något tecken med sina händer och han hörde heller inte att han gav något muntligt kommando. Hundföraren och mannen stod väldigt nära varandra då hunden bet mannen.

På fråga om mannens uppträdande så svarar DJ att han har själv ganska mycket tålamod, han stod och gafflade med mannen ett bra tag innan B kom till hans undsättning.

På fråga om mannen även gjorde fysiskt motstånd så svarar DJ att han flyttade sig inte till den platsen som DJ sa åt honom att göra, men DJ uppger att han tryckte inte på honom nämnvärt heller. DJ uppskattar att han lyckade flytta mannen 10-15 meter från den platsen där han först fick tag på honom. Trots denna förflyttning menar DJ att han befann sig för nära platsen där kollegorna arbetade.

På fråga uppger DJ att mannen var även motsträvig mot B och ifrågasatte B då han sa till honom att gå därifrån. B hade gjort klart för honom att hunden kommer att bita om han inte åtlydde och gick därifrån så som han blivit tillsagd att göra.

På fråga uppger DJ att han är inte av uppfattningen att mannen börjat gå därifrån då hunden bet honom.

I detta skede av förhöret delges DJ uppgiften att enligt mannen ska han ha fått ett slag i ansiktet samtidigt som hunden bet honom, detta är inget som DJ sett eller minns.

På fråga om DJ pratade något med mannen om att händelsen skulle anmälas så svarar DJ att han nämnde något om att han skulle anmäla händelsen i samband med att DJ förde bort honom efter hundbettet. Vad DJ svarade på detta minns han inte.

Det var många poliser på platsen, men de som var nära mannen och B då hunden bet var DJ och i viss mån MG.

Förhör med hundförare B

FL: Så B, då har jag startat diktafonen, så nu kommer även det som du säger in på bandet.

Då ska jag inleda med att delge dig misstanke för misshandel alternativt tjänstefel enligt följande gärningsbeskrivning. B har den 7 juni 2018, under tjänstgöring som hundförare vid polismyndigheten, i Forserum, Nässjö kommun, i samband med att du skulle avvisa eller avlägsna A från platsen, uppsåtligen tillfogat denne smärta och sårskada på låret. Genom att beordra och låta din tjänstehund angripa och bita A. Våldet har inte varit försvarligt, då A var sig varit våldsam eller misstänkt för brott och andra medel har inte varit otillräckliga.

Alternativt påstås att du genom ovan nämnda förfarande, samt genom att även vid tillfället, tilldelat A en s.k. lavett på kinden vid myndighetsutövning, uppsåtligen eller av oaktsamhet och åsidosatt vad som gällt för uppgiften.

Det är den gärningsbeskrivning som åklagaren har formulerat, är du medveten om vilken händelse detta avser?

B: Ja.

FL: Då undrar jag hur ställer du dig till den misstanken, som jag har delgivit dig?

B: Jag förnekar i de båda fallen.

FL: Skulle du kunna lämna en kort presentation, yrkesmässigt presentation av dig, vad jobbar med och hur länge du har jobbat med det.

B: Jag är polis sedan 2003 gick jag ut polisutbildningen och hundförare sedan 2007, sent på hösten var jag färdigutbildad. Hund, grundutbildning hundförare. Är inne på min andra tjänstehund nu, som heter D och jag jobbar numera som instruktör för hundverksamheten och ja, även som patrullhundförare då.

FL: Beträffande den här aktuella händelsen, skulle du kunna berätta vad det var som hände vid det tillfället.

B: Ja, vi tar det från början då. Jag kallas till Forserum som hundförare och det är i ett ärende gällande grov stöld. Man har alltså haft en, ett förföljande av en bil där man har två gärningsmän som springer från platsen. Misstänkta då för flertalet inbrott i fordon, airbagsstölder.

En hundförarkollega är där och söker spår och jag kommer dit och biträder då. Min hund D får upp ett spår, efter lite arbete där och spårar upp emot centrala Forserum. Det blir tapp i det spåret och jag följer upp en vittnesiakttagelse, när… och det håller vi på med när jag hör på håll hur kollegans tjänsthund börjar skalla i ett terrängavsnitt i anslutning till vattentornet i Forserum.

Jag kommunicerar med henne på en radio ganska kort och säger att jag hör hunden skälla och hon svara på det och säger att hon har hittat en gärningsman och sen får inte jag kontakt med henne på radion.

Och eftersom jag hör det här på håll, så skyndar jag mig dit så fort jag kan och när jag kommer dit, i det här skogsområdet, så har jag en, en patrull håller på och avlägsnar den här, ja A då. Så jag går in och biträder dom, men jag har alltså min hund fortfarande i… kopplad när jag kommer dit och han, ja, jag vet inte exakt vad som har hänt, men jag har sett att han haft fram en mobiltelefon och att det var något stök med den här patrullen och de får lyfta honom egentligen från det terrängavsnittet.

Jag vet inte exakt och jag vet fortfarande inte liksom vad som hände i skogen där, eftersom kollegan, har jag fått veta i efterhand, hennes radiobatteri tappar, men den patrullen som åker dit för att biträda henne i skogspartiet, som jag kan dirigera då, eftersom jag är den enda som vet vart man befinner sig… dirigerar dit dem.

Då blir de upptagna med någon som ska… nyfiken då eller vad det nu är, som hans syfte är, men när jag kommer dit, så sätter han sig till motvärn och patrullen måste lyfta honom från platsen och jag kliver in och tar över egentligen deras uppgift med den här A, som fortfarande är verbalt aggressiv, när vi står där i en liten lekpark i anslutning till det där skogspartiet.

Och den här patrullen då som avlägsnat honom, dom uppfattar jag som att dom, dom lämnar… lämnar A där, med liksom gå härifrån order i princip och jag tar över den arbetsuppgiften och dom är på väg tillbaka för och biträda kollegan, som håller på med gripandet i den grova stölden.

Den här A, han fortsätter vara verbalt aggressiv och vägrar åtlyda order och jag förklarar för han, nu får du gå härifrån, du har ingenting här och göra. Eh… ja, han… eh… måste tänka så jag säger i rätt ordning nu.

Jo, han… ja, trots upprepade tillsägelser, så vägrar han gå därifrån, han talar med ett stort kroppsspråk och är verbalt hotfull liksom och tycker att vad ska du göra, ska du skicka hunden på mig? Ja, är det de jag måste göra för att du ska förstå att du inte får vara här, då kommer det att ske. Och det slutar med att jag skickar hunden på hono… alltså jag kommenderar hunden och angripa honom. Och det är först i det läget som han fattar att det är allvar och väljer och gå därifrån.

Då i samband med att jag skickar hunden på han, så ansluter då den här patrullen igen och hjälper mig och få honom iväg då.

FL: Skulle du kunna beskriva lite ytterligare A:s uppträdande gentemot dig, innan du släpp… skickar hunden på honom, vad är det som gör att du bedömer situationen så allvarlighet att du måste använda tjänstehunden?

B: Alltså, ja jag vet att jag skrev att han uppträdde full och dum i princip, han, ja, jag beskriver det i mitt PM som mycket berusad. Det är någonting som gör att det går inte in när jag säger till honom och han provocerar ständigt genom och kliva närmare och prata med ett yvigt kroppsspråk och liksom oavsett vad jag, hur lugnt jag än förklara för honom eller om jag höjer rösten, det går liksom inte in. Så till slut så inser jag att jag måste använda våld för att få honom och gå härifrån, för att vi ska kunna genomföra den här tjänsteåtgärden.

Eh… och… ja i det läget så, i och med att jag står här med min hund, så, ja dom är ju tränade på det sättet att, att de får på eget initiativ agera när man blir överfallen va. Vilket innebär att om jag tar tag, skulle ge mig på och ta tag i A rent fysiskt, så skulle det få samma effekt som att jag, som det är nu, att jag kommendera hunden och angripa. Så därför gör jag det istället helt enkelt.

FL: Hur lång, kan du bedöma hur lång tid du var framme vid A, innan du
kommenderade hunden.

B: Nej, det kan jag inte, men det känns som det var flera minuter som, som jag försökte argumentera med honom, men gissningsvis var det väl kortare, med tanke på… jag känner en viss tidsnöd och ville biträda kollegan med de hon gjorde. Det här var ju en bisak och han… ja, (ohörbart) bisak (ohörbart).

FL: Vet du hur långt ifrån platsen när kollegan höll med gripandet, som denna händelse inträffade med A.

B: Ja, det var ju, skogsområdet ligger ju femtio meter från vägen egentligen och vi stod där mittemellan, tjugofem kanske. Han var i alla fall, i min värld så var han liksom mitt i gripandeplatsen i och med att bilarna inte kom närmare gripandeplatsen än vägen, så han var mittemellan polisbilen och gripna.

FL: Vet du hur det förhöll sig på gripandeplatsen av den misstänkta personen, du nämnde tidigare där var en kollega…

B: … nej, jag vet inte vad som hände där och det är ju som skapar den här stressen hos mig egentligen och varför det är prioriterat, att jag kliver och tar den uppgiften.

FL: Kunde du se gripandeplatsen från den platsen du befann dig, tillsammans med A.

B: Nej, jag såg varken kollegan eller gärningsman, eftersom detta då var under marken.

FL: Jag delgav dig också att du skall ha slagit en s.k. lavett, som träffade A på kinden.

B: Ja, det är faktiskt ingenting jag kommer ihåg.

FL: Kan du ha gjort det?

B: Det kan jag ha gjort, men jag kommer inte ihåg det, så ja… ja… nej, jag kan inte svara mer på det.

FL: Nej.

B: Jag kommer inte ihåg att jag gjorde det.

FL: Nej.

B: Helt enkelt.

FL: Efter den här händelsen, hur har du dokumenterat detta?

B: Jag skrev ett PM gällande det här spårningen, som jag gick igenom och i sista stycket i den så omnämner jag hela den här händelsen.

FL: Är det ett PM som ingår i grundärendet här så att säga?

B: Ja, har du fått tillgång till det?

FL: Nej, det har jag inte sett nämligen.

B: Jag tror vi har det här någonstans… jag, ha…

FL: … vi kan titta på det efter förhöret. Du nämnde att det var andra kollegor som först hade tagit hand om den här A och sen kom du till deras hjälp då, var någon av de kollegorna kvar på platsen, när du kommenderade hunden till att …

B: … min minnesbild är ju alltså att dom väljer att lämna över honom till mig, för de försvinner ur mitt, ur mitt synfält och jag är helt upptagen med den här A då. Så min minnesbild var att de gick tillbaka och biträde kollegan som var ensam med den gripne då eller min tanke i det läget, var det eftersom jag inte såg dom.

FL: För att förtydliga här, ditt beslut att beordra hunden till att bita A…

B: ja

FL: … grundar det sig på att du skulle kunna utföra arbetsuppgiften eller grundar sig mer på att du upplevde ett hot från A.

B: Nej, det grundade sig i att, att, vi ska kunna arbeta med gripandet, för han är ju mitt på gripandeplatsen, som man säger. Eh… och han har egentligen blivit avlägsnad dit så långt och när han, när jag fortsätter och säger du får fortsätta gå liksom i den riktningen, då söker han upp konflikten med mig istället och jag kände mig nödgad och använda våld för och få honom och lämna. Men det är inget nödvärnsvåld från min sida.

FL: Nej. Jag har en film som jag skulle vilja spela upp här, så jag tänkte göra ett kort avbrott i förhöret och klockan har då blivit 13.17.

Så då har klockan blivit 13.21 och förhöret återupptas.
Detta är en film som A har spelat in med sin mobiltelefon vid tillfället och då spelar jag upp den filmen här nu.

Filmen spelas upp.

FL: Ja, det var den filmen jag tänkte visa. När jag ser denna filmen, så uppfattas det som att du kommer i direkt anslutning till att hunden angriper A.

B: Ja, som sagt, jag minns det inte att det gick så fort, det medger jag.

FL: Nej, håller du med om min uppfattning att, att du kommer till platsen i direkt anslutning till att hunden går till angrepp mot A?

B: (Paus) Ja, de, de gör jag ju, jag kommer ju dit och förklarar för honom att han ska gå därifrån.

FL: Och det är inte så lång stund, från det du kommer till platsen som du kommenderar hunden.

B: Nej tidsförloppet är mycket kortare än vad jag minns det.

FL: Ja, och som du nämnde tidigare så menar du att A han var både verbalt och liksom motsträvig på platsen och även gentemot dig.

B: Ja, det är väl så jag, så jag upplevde det.

FL: Nu när du ser filmen här, vad är din uppfattning då?

B: (Paus) Ja, det är som sagt, det är mycket kortare tidsförlopp än vad jag minns och han får, jag minns det som att han fick flera tillsägelser av mig, men, men och sen är det svårt och se hur, hur hans agerande är på den där filmen. Så jag faller tillbaka på det jag sa innan, att det är så jag upplevde det, det är min minnesbild av det att han är… att han är motsträvig liksom och verbalt aggressiv, det är så jag minns det, men… filmen visar inte jättemycket.

FL: Nej, jag tycker själv man kan se på filmen, det är min uppfattning, men att A, han är på väg att vända sig i den här situationen och börjar gå ifrån platsen, strax innan du skickar hunden på honom. Hur upplever du situationen?

B: Ja, som jag minns det, var, var det inte ens nära att han var på väg därifrån, så.

FL: När du ser denna filmen nu, som det syns på filmen, ställer du dig till, är situationen så allvarlig, att du i dag bedömer att de, det var nödvändigt att skicka hunden på honom?

B: Men det är en märklig frågeställning, i den situationen bedömde jag ju det och jag tänker inte, jag kan inte gå tillbaka och ompröva.

FL: Nej.

B: (ohörbart) …

FL: Nej. Du sa tidigare att du kommenderade hunden till att bita och vilket kommando gav du då?

B: Revir.

FL: Då tror jag att jag har fått svar på de frågorna jag hade, då vänder jag mig till din advokat.

Adv: Ja, När du är på den här platsen, vad är det då du tänker att du ska freda, vad är så att säga syftet ur ditt perspektiv?

B: Ja, men anledningen till att jag gick till platsen från början, är ju att jag skall biträda vid gripandet. Jag vet ju att vi har en mycket flyktbenägen brottsling på plats liksom. Det är ju första läget och sen att jag inte då får kontakt med kollegan via radion, då undrar man ju vad som har hänt, så.

Adv: Så du oroar dig för din kollega, är det så jag ska förstå det, det är en del av det?

B: Ja, alltså det är ju, jag vill ju in och biträda C, som är ensam vid gripandet. Jag vet att hon som hundförare och är själv också och sen är det ju cirkus, jag vet inte hur många sekunder eller minuter det är från det att jag får inte kontakt med henne.

Adv: Hur är det med platsen, är det någonting som man behöver skydda från, så att säga allmänheten också?

B: Ja, alltså i det här läget, när jag är på väg fram, då vet jag ju att det är en gripandeplats, av det här, i det här stöldärendet. Man är alltid nyfiken på… de sis… ofta är det ju, som hundförare får ju ofta biträda vid gripandeplatssök, för det sista man gör avss… de sista värdefulla man har som gärningsman, det droppar man ju då och det kan vara bilnycklar och div liksom, bevisvärdet som man gör, som man som gärningsman ser till att man inte har när poliserna kommer på plats. Så just den här gripandeplatsen är ju oerhört viktig. Jag vet ju inte om det skulle bli, om blir någon avspärrning eller så…

Adv: Nej, de, de får vi ta sen. Uppfattade du att patrullen som du talar om, det uppfattar jag som två poliser, att dom kunde göra sitt jobb, i förhållande till det här gripandet, när den här personen, A… vad hette han?

B: A.

Adv: A, när han höll på?

B: Nej utan patrullen var ju inte där för och ta hand om A, de var ju där i samma
ärende som jag, för och biträda kollegan som, med gripandet då.

Adv: Okej, tyckte du att den här A agerade som andra människor på platsen eller avvek han på något sätt från det gängse…

B: Nej, jag beskriver honom som mycket berusad, alltså det var någonting som han, han köpte inte de polisen sa och sen även så… ja.

Adv: Okej, ska bara se… brottet här, du nämnde att de hade tagit airbags var det väl, var det fråga om grov stöld eller?

B: Ja, som jag minns det så var det grov stöld och undrar om de inte är dömda för det också. Det var ju en, någon sorts liga som, det var ett spaningsärende, där man efter att de hade varit på den sista räden, bestämde sig för att nu ska vi gå in och gripa de här från spaningshåll och det blir den här biljakten som slutar i Forserum.

Adv: Okej och du nämnde någonting om flyktfara, var det någonting ni hade fått er till livs innan eller var det just att de stack iväg som gjorde att du sa så?

B: Nej, att det är ju mer brottstypen och ja, de här gärningsmännen är ju oerhört flyktbenägna, dom, vi har, jag har jagat dom många gånger och dom är väldigt svåra och komma åt.

Adv: Okej.

B: Oftast inte från det här landet utan att det är inresta brottslingar som, som försvinner direkt när de är klara liksom.

Adv: Okej.

B: Och just och få gripa dem i sam… samtidigt som man har godset liksom i bilen, om jag minns rätt, är ju oerhört viktigt för utredningen.

Adv: Och kanske en ledande fråga och så, men tyckte du att du hade laga befogenhet när du gick in på platsen här?

B: Ja, det är ju i min värld så, så är det ju, ett laga befogenhetsvåld som jag använder för att avlägsna honom från platsen.

Adv: Då har inte jag fler frågor just nu, vi kanske kan ta en paus i förhöret, om det funkar för dig?

FL: Absolut, då är klockan hunnit och bli 14.33 och vi tar en paus. Rättelse 13.33.
Så då har klockan hunnit och bli 13.48, förhöret återupptas.

Under pausen som har varit, har filmen förevisats ytterligare en gång och därefter har B haft ett enskilt samtal med sin advokat. Har detta föranlett att det är något ytterligare synpunkter?

Adv: Det är mer om du har någon mer kommentar nu B, så är det ju läge och…

B: Nej men de är väl så… jag vill förtydliga liksom så det blir tydligt, att jag är ju, jag ser ju händelseförloppet här när patrullen flera gånger säger till A att lämna, det hör man inte på filmen och när jag kommer dit för att biträda så att patrullen kan återgå till gripandet, så, så står jag ju där, jag har inga andra, alltså, jag kan inte använda något annat våld än min tjänstehund i det läget och det är ingenting jag har valt utan jag är ju ute på en spårning, så när jag kommer dit, det är inte så att jag åker patrullbil emellan och har allt tid och sätta in hunden, jag kommer ifrån att jag är ute med hunden och skall biträda kollegan som har gripit. Därför har jag hunden med mig, hade A bråkat med mig när jag var, hade hunden i bilen, hade inte jag vänt till bilen för att hämta honom. I det här läge… och då hade jag kunnat använda andra våldsalternativ, men i det här läget så är jag… det är de våldsalternativ jag kan använda och jag ser det helt som laga befogenhetsvåld.

FL: Mm.

B: För att A är ju där och stör oss i yrkesutövningen, vi måste kunna genomföra den här åtgärden. Här är ju fortfarande det här, det är ju liksom inte, gärningsmannen är inte bojad och gripen färdigt och vi har en kvinnlig kollega som är ensam med en manlig gärningsman. Som liksom väldigt högt flykt… han har en väldigt stor motivation med att inte bli gripen av polisen den här gärningsmannen. Så för mig är det väldigt hög prio på att säkra gripandeplatsen, så att hon får biträde. För det är de läget jag går in där och så får jag höra att någon kommer in och stör det här, blir avvisad flera gånger och jag tar över det, för att de ska kunna agera på brottsplatsen, han fortsätter liksom.

FL: Mm.

B: Och då använder jag våld för och avlägsna honom och det är de våld jag har tillgängligt.

FL: Du sa tidigare att du ser inte gripandeplatsen från den platsen du befinner dig på?

B: Nej, jag ser ju inte den, kollegan som griper, men jag förklarar anledningen, hon är mindre än… jag skulle tro att det är femton meter, men hon, den gärningsmannen hon griper, han befinner sig under, under marken…

FL: Hur vet du att hon är ensam på platsen?

B: Därför jag har pratat med henne alldeles nyss och jag har, jag har, från det att jag hör hundskallen och pratar med henne i radion, tappar kommunikationen, så har jag en sträcka på ungefär hundra meter, som jag ska förflytta mig, kanske hundrafemtio, när jag hör de första hundskallen. Men i alla fall de sista hundra meterna, så ser ju jag det skogsområdet som det handlar om. Eh… och det enda… jag minns det som att det var två poliser som kom dit och de blev upptagna med den här A, det är dom poliserna jag minns var på plats.

FL: Ett alternativ hade ju varit att dom två poliserna tog hand om A och du hade fortsatt till din hundförarkollega.

B: Ja, det hade varit ett alternativ, om inte hon hade haft en hund. För då blir ju den kollisionen de… arbetsmässigt är ju mycket bättre om dom biträda henne än att jag ska gå dit med min hund. Möjlighet till konflikt mellan hundarna, är alldeles stor i det läget, när man kommer in med två stycken hundar som vill gripa samma gärningsman. Så det är ju, det är därför jag vill ta över han, den här PL13, för då löser jag resurs till henne.

FL: Okej, då har jag fått svar på mina frågor återigen, någon ytterligare fråga från advokaten?

Adv: Nej, tack.

B: Nej, nu hoppas jag att det blev tydligare hur jag tänkte.

FL: Ja, det tror jag, då tänkte jag avsluta förhöret genom att fråga dig B, om du kan godkänna det på det sättet, som jag har hållit detta förhör med dig?

B: Ja.

FL: Då är klockan 14.58 och vi avslutar förhöret. Rättelse 13.58.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *