Moderna kameror, objektiv och blixtar är märkta med serienummer. Vissa av dessa nummer syns inte enbart utanpå utrustningen utan även i bildfilernas Exif. Publicerar man fotografier tagna med stulen utrustning och Exif är orörd kan andra utläsa vilket eller vilka serienummer kamera och objektiv har.
Innan man köper ett objektiv eller en kamera kan man jämföra mot databaser där kamerautrustning som stulits har serienummer publicerade. Det räcker oftast att fråga om ett fotografi som tagits med utrustningen. Detta fotografi laddar man upp till Jeffrey’s Image Metadata Viewer eller Exifmeta och letar upp lens serial number eller serial number.
Som en parentes stämmer inte alltid serienumret på Canons äldre objektiv med det som sparas digitalt i bildfilens Exif. I skärmdumpen ovan ingår bokstäver i det digitala serienumret trots att bokstäver helt saknas från det serienummer som står inskrivet på objektivet. Om ett sådant objektiv har stulits är det det digitala serienumret som är sökbart.
Tre databaser över stulen kamerautrustning där serienummer finns att tillgå är:
Fotosidan – Sveriges största fotosida. Här skriver man in serienumret i sökfältet och jämför med kameramodell eller objektiv.
Lenstag – Internationell sida där ägarna har registrerat sin utrustning innan den stals.
Stolencamerafinder – Internationell sida som genomsöker fotografiers Exif på flertalet sidor. Ladda upp bild eller klistra in serienummer.
Objektiv har flertalet optiska defekter som man i efterhand kan korrigera. Kameratillverkarna har sina lösningar på detta. Canon har exempelvis sin Digital Lens Optimizer som kan korrigera diffraktion, vinjettering, kromatisk aberration och distorsion. Detta till och med redan i kameran.
Lightroom och Camera Raw har egna objektivkorrigeringsprofiler. Likaså DxO och Capture One, men inte alla utvecklare har möjlighet att skapa nya profiler för de tusentals objektiv som finns på marknaden.
Lensfun
Lensfun är ett fritt och öppet projekt där man skapat en databas med ca 1 000 objektiv och där vem som helst kan använda databasen och även själv förbättra den. Exempel på program som använder Lensfun är RawTherapee, ART (AnotherRawTherapee), darktable, DigiKam, Topaz Studio, Photomatix, ON1, ACDSee, easyHDR, SILKYPIX, AfterShot Pro, Exposure Software, rawproc, GIMP och Affinity Photo.
Om man saknar objektivkorrigeringsprofiler för just sitt objektiv kan man på enkelt sätt själv bidra till att utöka databasen. Andreas Schneider har på engelska skrivit en utförlig instruktion i hur man går tillväga. Nedan har jag gjort en motsvarande på svenska.
Distorsion
För att skapa en objektivkorrigeringsprofil mot distorsion fotograferar man i råformat raka linjer som kan finnas vid parkeringsgarage. Även större fönsterpartier är tacksamma motiv. Tegelväggar som ser raka ut duger inte för att skapa profiler.
Bilden ska innehålla minst två parallella linjer varav ena linjen nästan ska slicka ovankanten av bilden. Den andra ska vara en tredjedel ned från den första. Om objektivet är ett fast objektiv krävs enbart en bild. Om det är ett zoomobjektiv krävs fem. Vidvinkelläge, teleläge och tre bilder däremellan.
Använd kamerans lägsta ISO-tal såsom ISO 100 eller 200 och använd bländare mellan f/8-f/11. Använd stativ minst åtta meter bort från motivet och stäng av kamerans inbyggda objektivkorrigering.
Vinjettering
För att skapa objektivkorrigeringsprofil mot vinjettering ser man till att fotografera genom en matt plastskiva. Exempelvis en plexiglasskiva med 78% ljusgenomsläpp. Välj en molnig dag utomhus när himlen är jämnt belyst, rikta kameran uppåt och lägg plastskivan ovanpå objektivet. Eftersom man riktar kameran mot en ljus himmel kommer kameran underexponera. Exponeringskompensera bilden +1 eller +2 men utan att bränna ut högdagern. Kamerans inbyggda objektivkorrigering ska vara avstängd.
Använd kamerans lägsta ISO såsom ISO 100 eller 200. Fokusera mot oändligheten. Det brukar vara ett ∞ utmarkerat på objektivets avståndsskala.
Välj största möjliga bländare och tag en bild. Blända ned ett steg och tag en bild. Blända ned ett steg till och tag en bild. Blända ned ytterligare ett steg och tag en bild. Sista bilden tar du på minsta bländare. Med ett Canon EF 50/1.4 USM väljer man alltså bländare f/1.4, f/2, f/2.8, f/4 och f/22.
Med ett zoomobjektiv såsom Canon EF 24-105/4L IS tar gör man samma sak, men på fem olika brännvidder. Exempelvis 24 mm, 35 mm, 50 mm, 75 mm och 105 mm.
Detta är överkurs då ovan räcker mer än väl, men för den noggranne kan man i stället för enbart oändligheten välja flera fokuseringsavstånd. I så fall blir det fyra avstånd där det första är objektivets närgräns, andra är närgränsen multiplicerad med 2, tredje är närgränsen multiplicerad med 6 och sista är oändligheten. Med ett Canon EF 50/1.4 USM blir det 0,45 m, 0,90 m, 2,7 m och oändligheten. Med ett Canon EF 50/1.4 USM som är ett fast objektiv landar det totalt på 20 bilder när man tar fem bilder med olika bländare för varje fokuseringsavstånd. Om man skulle göra samma sak med ett zoomobjektiv skulle det resultera i 100 bilder.
Kromatisk aberration
Man delar vanligtvis in kromatisk aberration i två typer. Lateral kromatisk aberration och longitudinell kromatisk aberration. Om man har kromatisk aberration i bildens ytterkanter är det ofta lateral kromatisk aberration. Den går med lätthet att korrigera i efterhand och det är den som Lensfun tar sikte på.
Tillvägagångssättet är snarlikt distorsionsmetoden och man kan i bland till och med begagna samma råfil.
Beskuren bild där lateral kromatisk aberration syns.
Ett fönsterparti med skarp kontrast och där fönstren är mörka och ramarna vita eller gråa är perfekt. Fönsterpartiet ska täcka hela bilden. Sätt kameran på lägsta ISO-tal, använd stativ minst åtta meter bort från motivet och stäng av kamerans inbyggda objektivkorrigering.
Om det är ett zoomobjektiv krävs minst fem bilder. Vidvinkelläge, teleläge och tre bilder däremellan.
Skicka in filerna till lensfun
Lägg filerna i tre mappar:
distortion
vignetting
TCA
Packa ned mapparna i en zip-fil och skicka in materialet till Lensfun genom att ladda upp zip-filen till Torsten Bronger.
Att lägga ihop bilder för att minska brus har använts länge inom astrofotografering. Vad få tänker på är att det även är möjligt för vanlig fotografering av stillastående motiv. Till och med när kameran är handhållen.
Det är inte alltid man har stativ med sig. Eller så befinner man sig på en plats där användandet av stativ är förbjudet, exempelvis på vissa museer. Genom att ta ett flertal exponeringar och lägga ihop kan man få en acceptabel bild som motsvarar vad en bild tagen på stativ skulle ha sett ut.
Se till att fotografera i råformat
Ställ in flerbildsläget på kameran och använd manuella inställningar för att inte exponeringen ska ändras
I detta inlägg används Hugin som programvara för att lägga samman bilderna, men andra program finns, exempelvis Photoshop.
Ställ in önskad bländare och höj ISO-talet för att få en slutartid kort nog för att kunna handhålla kameran utan rörelseoskärpa.
Se till att du håller kameran så still du kan och tryck av kameran och håll ned avtryckaren tills du kommit upp till 10-20 bilder. Fler brukar inte krävas, men i exemplet nedan har 34 bilder använts.
I din råkonverterare ställer du in alla justeringar du i vanliga fall använder. Se till att alla 10-20 bilder har identiska inställningar, inte är brusreducerade och exportera därefter till 16-bitars tif-filer.
Starta Hugin och byt gränssnittet till Expert-läge. Du finner det högst upp under Interface.
Ladda in bilderna och välj Align image stack. Skapa kontrollpunkter.Under punkten Optimera väljer man Geometric: Positioner (y,p,r) och under Photometric: Liten dynamik (LDR). Tryck på Calculate för de två.
Under fliken sammanfoga väljer man Projektion: Rektilinjär.Därefter Beräkna bildfältsvinkel, Beräkna optimal storlek och Anpassa Beskärning till bilder. Under Panorama-Resultat väljer man Exponeringssammansmält från stackar.
Tryck slutligen på Sammanfoga.
Bild före ihopslagning (Canon EOS 7D och ISO 12800:
Google bildsök lanserade 2018 visning av metadata i form av vem som är fotograf och upphovsrättsinnehavare till en bild.
2020 utökar Google (en betaversion än så länge) detta genom att även visa bildens licens. Organisationen The International Press Telecommunications Council, IPTC, går i detalj igenom vilken metadata som ska tilläggas för att man via Google bildsök ska synas.
Här fyller du i en länk som ska börja med http:// eller https:// och som ska gå till en sida där mer information om din upphovsrätt står. Man kan också välja en länk till en licens för Creative Commons om man vill att andra ska få använda ens bild. Fältet som utläses är xmpRights:WebStatement.
LicensorURL/Licenshållarens internetadress
Här fyller du i en länk som ska börja med http:// eller https:// och som ska gå till en sida där exempelvis en kund kan köpa en licens för en bild eller åtminstone komma i kontakt med ägaren till bilden. Fältet som utläses är plus:LicensorURL.
Program för att ändra metadata
En del kameror (Canon EOS 1D X III) har stöd för att ändra IPTC men i de flesta fall behöver man ett program för att komma åt att ändra metadatan. IPTC har en exempellista över program som kan ändra metadatan och IPTC har även en exempelbild där man kan se hur inbäddningen ser ut.
darktable
I darktable finns en redigerare för metadata där man kan skriva in skapare, utgivare och rättigheter. Dessa tre är de som syns i bild högst upp.
För ytterligare ändringar i metadatan finns en annan inställning längre ned där man kan lägga till långt fler metadatafält än man någonsin behöver. xmpRights:WebStatement och xmp.plus:LicensorURL är vad man ska leta efter för att fylla i tidigare omnämnda länkar för att Google senare ska kunna visa dessa (om det blir någonting av betaversionen).
Exiv2
I terminalen i Linux kan man för att ändra exempelvis Credit i fältet för IPTC skriva följande för att bädda in namnet Kameratrollet.se i bildfilen bild.jpg:
