Kameratrollet

3 januari, 202014 januari, 2020

Svea hovrätt B 10527-18

Detta är fortsättningen på Stockholms tingsrätt B 11629-18 som överklagades till Svea hovrätt.

Domslut

1. Patent- och marknadsöverdomstolen, som även tillämpar 5 kap. 49 a § och 7 kap. 57 § upphovsrättslagen (1960:729), fastställer Patent- och marknadsdomstolens dom.
2. Patent- och marknadsöverdomstolen bestämmer ersättning av allmänna medel åt CR till 34 500 kr. Av beloppet avser 27 600 kr arbete och 6 900 kr mervärdesskatt.
3. TP ska till staten återbetala 3 450 kr av kostnaden för den offentlige försvararen i Patent- och marknadsöverdomstolen.

YRKANDEN M.M.

TP har yrkat att Patent- och marknadsöverdomstolen ska frikänna honom från åtalet samt att han ska befrias från skyldigheten att betala skadestånd till MP.

Åklagaren och MP, som har biträtt åtalet i Patent- och marknadsöverdomstolen, har motsatt sig att Patent- och marknadsdomstolens dom ändras.

Åklagaren har förklarat att hon godtar Patent- och marknadsdomstolens bedömning att fotografiet är skyddat såsom en till upphovsrätten närstående rättighet enligt 49 a § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen) samt förklarat att hon inte längre gör gällande att fotografiet utgör ett upphovsrättsligt skyddat verk enligt 1 § upphovsrättslagen.

UTREDNINGEN

Patent- och marknadsöverdomstolen har tagit del av samma utredning som lagts fram i Patent- och marknadsdomstolen. Därutöver har kompletterande frågor ställts till TP. TP har även åberopat ny skriftlig bevisning i form av (i) utdrag ur artiklar från Wikipedia angående Facebook och Instagram, (ii) användarvillkor för Facebook, (iii) statistik avseende Petterssons blogg, (iv) utskrift från Sveriges Annonsörers hemsida, (v) artiklar från Svenska Fotografers Förbund och Bildleverantörernas förening samt beskrivningar av organisationerna och (vi) utdrag ur Petterssons blogg.

Åklagaren har åberopat ny bevisning i form av (i) Polisens promemoria jämte användarvillkor och gemenskapshetsregler för tjänsterna Instagram och Facebook och (ii) Polisens promemoria jämte skärmklipp angående kontroll av hemsidan vistarinteut.org.

DOMSKÄL

Inledning

målet är fråga om TP genom att lägga ut ett fotografi på sin webbplats på internet (Petterssons blogg) gjort intrång i MP:s ensamrätt till fotografiet. Varken åklagaren eller MP har i Patent- och marknadsöverdomstolen gjort gällande att fotografiet utgör ett upphovsrättsligt skyddat verk utan har godtagit Patent- och marknadsdomstolens bedömning att fotografiet är skyddat enligt 49 a § upphovsrättslagen såsom en till upphovsrätten närstående rättighet.

TP har inte ifrågasatt att MP i och för sig är den som har tagit fotografiet eller att detta är skyddat såsom en till upphovsrätten närstående rättighet enligt 49 a § upphovsrättslagen. Han har också bekräftat att han lade ut fotografiet på Petterssons blogg. Han har dock gjort gällande att han hade rätt att förfoga över fotografiet på detta sätt, i första hand på grund av samtycke eller tillstånd och i andra hand med stöd av den bestämmelse som finns i 23 § första stycket 3 upphovsrättslagen, som under vissa förutsättningar ger en tidning eller tidskrift rätt att bl.a. återge fotografier i samband med en redogörelse för en dagshändelse.

TP har slutligen gjort gällande att förfogandet varken varit uppsåtligt eller grovt oaktsamt och att det därför under inga förhållanden är straffbart.

Patent- och marknadsöverdomstolen instämmer med Patent- och marknadsdomstolen i att MP:s fotografi var skyddat såsom en till upphovsrätten närstående rättighet enligt 49 a § upphovsrättslagen och i att TP:s förfogande, att lägga ut den på sin webbplats, i och för sig utgjorde ett sådan tillgängliggörande som enligt hänvisningen från 49 a § till 2 § upphovsrättslagen omfattas av MP:s ensamrätt till fotografiet. Frågan är om TP, trots ensamrätten, haft rätt att förfoga över fotografiet.

Frågan om TP hade rätt att förfoga över fotografiet p.g.a. tillstånd

TP har i Patent- och marknadsöverdomstolen utvecklat sin invändning om att det fanns ett samtycke eller tillstånd till förfogandet enligt följande. Det aktuella fotografiet publicerades på Instagram och Facebook. Dessa ägs båda av Facebook Inc. Den europeiska delen av verksamheterna sköts av Facebook Incs irländska dotterbolag Facebook Ireland Limited. När europeiska användare av Instagram och Facebook publicerar bilder där sker det i enlighet med de användarvillkor som gäller mellan användarna och Facebook Ireland Limited. Av punkten 2.4 i användarvillkoren för Facebook framgår att den som publicerar innehåll eller uppgifter med inställningen Offentlig tillåter att alla, inklusive personer som inte är inloggade på Facebook, kan visa och använda uppgifterna. Med ”innehåll” avses enligt punkten 17.4 allt som användarna publicerar, tillhandhåller eller delar via Facebook-tjänsterna. Med ”använda” avses enligt 17.7 i villkoren att använda, köra, kopiera, offentligt framföra eller visa, sprida, översätta och skapa bearbetningar av någonting. Av punkten 17.1 framgår att termerna ”Facebook” och ”Facebook-tjänsterna” inte bara syftar på Facebook.com utan även på andra varumärken, produkter, tjänster, funktioner, medier och nätverk som Facebook Inc eller Facebook Ireland Limited tillhandahåller. Eftersom Instagram tillhandhålls av Facebook Ireland Limited, omfattas Instagram också av de aktuella villkoren för Facebook.

MP har berättat att hon publicerade det aktuella fotografiet på Instagram men att hon varken lade upp det på Facebook eller gav någon annan tillstånd att publicera det där. Hon har vidare uppgett att hon inte känner till om fotografiet förekommit på Facebook.

TP har uppgett att han inte minns varifrån han hämtade fotografiet. Han tror dock att han tog fotografiet från gruppen ”Vi står inte ut” på Facebook. Han har även sökt efter fotografier på Google och funnit ett bildkollage, i vilken det aktuella fotografiet ingick.

Åklagaren har åberopat användarvillkor för Instagram. Av dessa, som härrör från tiden före och efter TP:s förfogande den 1 april 2017 till och med den 9 april 2018, framgår bl.a. att dessa reglerar användning av Instagram och att de utgör ett avtal mellan användaren och Facebook Ireland Limited. Av villkoren framgår vidare att användaren beviljar motparten en icke-exklusiv, överlåtbar, underlicensierbar och världstäckande licens att exempelvis använda, kopiera, offentligt framföra eller visa innehållet. Det framgår emellertid också att avtalet inte ger rättigheter åt någon tredje part.

Patent- och marknadsöverdomstolen gör följande bedömning.

Av förhöret med MP har framgått att hon publicerade fotografiet på Instagram – men inte på Facebook – i februari 2017. Det är därför Instagrams användarvillkor som är relevanta för bedömningen av om hon genom att godkänna dessa gett någon annan rätt att använda hennes fotografi. Patent-och marknads- överdomstolen konstaterar att de åberopade användarvillkoren för Instagram visserligen inte gällde vid just den tidpunkt som MP publicerade sitt fotografi. Varken de villkor som gällde tidigare eller senare innebär emellertid att användaren ger tredje man någon rätt att använda det publicerade innehållet. Enligt Patent- och marknadsöverdomstolens bedömning förefaller det osannolikt att det just vid tidpunkten för MP:s publicering och godkännande av användarvillkoren skulle ha funnits villkor som innebar att hon genom att ingå avtalet gav tredje man rätt att använda hennes fotografi. MP:s godkännande av avtalsvillkoren för Instagram kan alltså inte ha gett TP någon rätt att, såsom tredje man, tillgängliggöra fotografiet för allmänheten via sin hemsida Petterssons blogg. Av förhöret med MP har vidare framgått att TP inte på något annat sätt har haft något samtycke från MP för ett sådant förfogande. Det finns inte heller något som talar för att MP:s rättigheter till fotografiet vidarelicensierats av Facebook Ireland Limited till TP.

Patent- och marknadsöverdomstolen finner alltså att TP:s invändning om att han haft rätt att använda fotografiet på grund av MP:s licens eller tillstånd är motbevisad.

Frågan om TP hade rätt att förfoga över fotografiet på grund av undantaget om nyhetsrapportering eller som ett led i sin yttrandefrihet

Enligt 23 § första stycket 3 upphovsrättslagen gäller en inskränkning i upphovsrätten till förmån för det behov som tidningar och tidskrifter kan ha i samband med nyhetsrapportering. Av bestämmelsen framgår att offentliggjorda konstverk får återges i en tidning eller tidskrift i samband med en redogörelse för en dagshändelse, dock inte om verket skapats för att återges i en sådan publikation. För att inskränkningen ska vara tillämplig krävs dock att ytterligare några förutsättningar är uppfyllda. Enligt andra stycket i samma paragraf krävs att återgivningen sker i överensstämmelse med god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet. Av 11 § följer vidare att källan ska anges i den omfattning och på det sätt som god sed kräver och att verket inte ändras i större utsträckning än användningen kräver. Slutligen gäller enligt 3 § upphovsrättslagen att upphovsmannen ska anges i den omfattning och på det sätt god sed kräver.

Av 49 a § upphovsrättslagen följer att inskränkningen i 23 § och begränsningarna i denna enligt 3 § och 11 § gäller även för fotografiska bilder.

Kravet i 11 § upphovsrättslagen på att källan ska anges har kommit till för att det är vanligt att verk endast återges i delar eller utdrag och att upphovsmannen i sådana fall kan ha ett intresse av att det framgår varifrån det återgivna partiet har hämtats (se prop.1960:17 s. 168 f.).

Upphovsrätten är till stora delar harmoniserad genom EU-rätten. Enligt artikel 5.3 c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (infosoc-direktivet) får medlemsstaterna föreskriva bl.a.

inskränkningar i ensamrätten för användning i samband med nyhetsrapportering, i den utsträckning som är motiverad med hänsyn till informationssyftet. En ytterligare förutsättning är dock att källan, inbegripet upphovsmannens namn, anges om detta inte visar sig vara omöjligt. En skälig avvägning ska göras mellan å ena sidan rättighetshavarnas och å andra sidan användarnas intressen (se skäl 31).

EU-domstolen har uttalat att villkoren att ange namn och källa måste tolkas på ett sådant sätt att även det införda undantagets ändamålsenliga verkan säkerställs och dess syfte följs. Enligt EU-domstolen kan det anses omöjligt att ange upphovsmannens namn i en situation då namnet inte angetts i samband med det ursprungliga lagliga användandet. I en sådan situation är pressen undantagen från den principiella skyldigheten att ange upphovsmannens namn, men skyldig att ange källan (se dom den 1 december 2011, Painer, C-145/10, EU:C:2011:798, punkterna 133, 147 och 148).

Infosoc-direktivet gäller visserligen inte för fotografiska bilder. Eftersom 49 a § hänvisar till 23 §, ska dock de svenska kraven på namn- och källangivelse tolkas direktivkonformt även när det gäller användning av fotografiska bilder (se t.ex. Patent- och marknadsöverdomstolens dom den 5 oktober 2018 i mål nr PMT 722-17, s. 9).

Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar att såväl upphovsrättslagen som infosoc-direktivet medger visst utrymme för undantag när det gäller kraven på namn- och källangivelse. Upphovsrättslagens krav på namn- och källangivelse i 3 och 11 § bör tolkas på så sätt att om det är omöjligt – med det tolkningsutrymme EU-domstolen gett – att ange upphovsmannens namn och källa ska det anses förenligt med god sed att utelämna dessa uppgifter (se Patent- och marknadsöverdomstolens dom den 5 oktober 2018 i mål nr PMT 722-17, s. 11).

Av såväl TP:s egna uppgifter som övrig utredning framgår att TP i samband med tillgängliggörandet av fotografiet varken angav MP:s namn eller någon källa. Han har uppgett att han troligen hittade fotografiet på gruppen ”Vi står inte ut” på Facebook samt att fotografiet förekom på många ställen. Han har i övrigt inte lämnat uppgifter om vilka eventuella efterforskningar och överväganden som han gjorde i fråga om upphovsmannens namn respektive källan. Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar att det utifrån den utredning som åklagaren åberopat angående den påstådda Facebook-gruppen förefaller tveksamt om fotografiet hämtats från en sådan grupp. Under alla förhållanden bedömer Patent- och marknadsöverdomstolen att det inte varit omöjligt för TP att ange i vart fall källan och att det alltså inte kan anses ha varit förenligt med god sed att utelämna denna. TP kan därmed inte anses ha haft rätt att förfoga över fotografiet med hänvisning till undantaget om nyhetsrapportering i 23 § första stycket 3 upphovsrättslagen. Det saknas då anledning att bedöma om övriga krav i denna inskränkningsbestämmelse var uppfyllda, t.ex. om Pettersons blogg kan jämställas med en tidning eller tidskrift.

Patent- och marknadsöverdomstolen instämmer i Patent- och marknadsdomstolens bedömning att TP inte haft rätt att använda fotografiet som ett led i sin yttrandefrihet.

Mot bakgrund av det anförda finner Patent- och marknadsöverdomstolen att det är styrkt att P genom att på Petterssons blogg lägga ut MP:s fotografi olovligen har tillgängliggjort det för allmänheten och därmed rent objektivt gjort intrång i MP:s rätt till fotografiet enligt 49 a § upphovsrättslagen. För att det ska vara straffbart krävs dock enligt 53 § och 57 § upphovsrättslagen att det skett uppsåtligen eller av grov oaktsamhet.

Frågan om TP:s uppsåt eller oaktsamhet

TP har i denna del uppgett i huvudsak följande. Han hade hört talas om domen i det s.k. DN-målet. Han fick uppfattningen att domen innebar att tidningen Dagens Nyheter tilläts att publicera upphovsrättsligt skyddade fotografier som tidningen hade hämtat från Facebook utan att fråga upphovsmannen. Eftersom hans webbplats bör likställas med den på vilken Dagens Nyheter publicerade de upphovsrättsligt skyddade fotografierna, trodde han att han av fick göra likadant. Han hade även läst om Kalmar tingsrätts dom från 2014 som innebar att en person som publicerat material på Facebook och godkänt gällande avtalsvillkor där, ansågs ha lämnat sitt medgivande till att materialet fick användas av andra.

Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar att TP:s uppgifter om vilken kännedom han vid tidpunkten för förfogandet över fotografiet hade om de nämnda domarna är svävande. Han har inte på ett tydligt sätt berättat var och när han hörde talas om dessa domar. Han har inte heller redogjort för varför han antog att det var fotografen själv som hade publicerat fotografiet på Facebook-gruppen och har inte heller med tydlighet kunnat minnas var han hämtade bilden. Han har alltså inte redovisat vilka eventuella överväganden han gjorde i samband med att han lade ut fotografiet på Petterssons blogg. Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar vidare att den dom som TP hänvisar till i det s.k. DN-målet meddelades den 5 oktober 2018, dvs. efter det åtalade tillgängliggörandet av fotografiet. Underinstansens dom i samma mål innebar en motsatt utgång i den meningen att Dagens Nyheters förfogande över de där aktuella fotografierna ansågs utgöra ett intrång i rätten till fotografierna. ToP:s uppgifter om att han till följd av domen trodde att han hade rätt att använda fotografiet ger därför sken av att vara en efterhandskonstruktion och bör lämnas utan avseende.

Av TP:s uppgifter framgår vidare att han startade Petterssons blogg år 2010 och att webbplatsen har cirka 60 000 unika besökare varje vecka. Patent- och marknadsöverdomstolen anser, i likhet med Patent- och marknadsdomstolen, att en erfaren blogginnehavare som TP måste ha förstått att man inte får publicera ett fotografi utan rättighetshavarens samtycke eller en licens.

Sammantaget bedömer Patent- och marknadsöverdomstolen, i likhet med Patent- och marknadsdomstolen, att TP måste ha insett risken att han, genom att lägga upp fotografiet på sin webbplats, skulle göra intrång i någon slags ensamrätt till fotografiet även om han inte visste att den tillhörde MP. Han har därför agerat i vart fall grovt oaktsamt. Åtalet är därmed styrkt och Patent- och marknadsdomstolens dom i fråga om skuld ska inte ändras.

Påföljd

Patent- och marknadsöverdomstolen finner ingen anledning att sätta ned antalet dagsböter eller att bestämma dagsbotens storlek till ett lägre belopp än vad Patent- och marknadsdomstolen beslutat. Patent- och marknadsdomstolens dom i fråga om ansvar ska därför inte ändras.

Ersättning

TP har vitsordat den ersättning som MP begärt såsom skälig ersättning för förfogandet. När det gäller den begärda ersättningen för ytterligare skada anser Patent- och marknadsöverdomstolen, i likhet med Patent- och marknadsdomstolen, att det genom MP:s uppgifter är styrkt att hon drabbats av en ideell skada bestående i att hon upplevt obehag av att hennes fotografi förekommit på den aktuella bloggen med det budskap som förmedlats där. Patent- och marknadsöverdomstolen gör därför sammantaget ingen annan bedömning än Patent- och marknadsdomstolen när det gäller skadeståndet till MP. Patent- och marknadsdomstolens dom ska därför inte ändras i denna del heller.

Ersättning till den offentlige försvararen

CB har begärt ersättning med 51 750 kr, vilket motsvarar 30 timmars arbete. Målet är ett sådant där den s.k. brottmålstaxan i och för sig är tillämplig. Patent- och marknadsöverdomstolen anser dock att målets komplexitet och karaktär krävt arbete i sådan omfattning att det är motiverat att frångå taxan. CB får dock anses skäligen tillgodosedd med ersättning motsvarande 20 timmars arbete, inklusive mervärdesskatt.

TP har ekonomiska möjligheter att återbetala del av försvararkostnaden i Patent- och marknadsöverdomstolen.

28 december, 20193 januari, 2021

Döms efter drönarspark och misshandel i Mariastaden

En granne döms till villkorlig dom och dagsböter efter att ha sparkat en mäklarfotografs drönare och slagit mäklarfotografen. Totalt landar summan grannen ska betala på 42 800 kr. Förundersökningen är redan omnämnd sedan tidigare och bild kommer från förundersökningsprotokollet. Nedan finner man Helsingborgs tingsrätt B 5863-19. Tingsrättens dom överklagades till hovrätten vilken sänkte bötesbeloppet från 28 000 kr till 20 000 kr.

DOMSLUT

Brott som den tilltalade döms för
1. Misshandel, 3 kap 5 § brottsbalken 2019-07-10
2. Skadegörelse, 12 kap 1 § brottsbalken 2019-07-10

Påföljd m.m.
1. Villkorlig dom
2. Dagsböter 140 om 200 kr

Skadestånd
1. B ska betala skadestånd till mäklarfirman T med 4 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 10 juli 2019 till dess betalning sker.
2. B ska betala skadestånd till A med 5 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 10 juli 2019 till dess betalning sker.

Brottsofferfond
Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 800 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

Ersättning
JN får ersättning av staten med 6 544 kr. Av beloppet avser 5 235 kr arbete och 1 309 kr mervärdesskatt. B ska betala 5 000 kr av denna kostnad till staten.

YRKANDEN OCH INSTÄLLNING

Åklagaren har begärt att B ska dömas för skadegörelse och misshandel, se bilaga 1.

Mäklarfirman T har begärt skadestånd med 8 392 kr, med ränta på beloppet enligt 4 § femte stycket och 6 § räntelagen från dagen för brottet till dess full betalning sker.

A har, sedan han justerat sin talan under huvudförhandlingen, begärt skadestånd med 5 500 kr, med ränta på beloppet enligt 4 § femte stycket och 6 § räntelagen från dagen för brottet till dess full betalning sker. Av det begärda beloppet avser 5 000 kr kränkning och 500 kr sveda och värk.

B har erkänt skadegörelse, men förnekat misshandel. Han har medgett att betala skadestånd med 4 000 kr till T . Han har motsatt sig att betala skadestånd till A, men godtagit det begärda beloppet för kränkning som skäligt i och för sig.

TINGSRÄTTENS BEDÖMNING

Bakgrund
Målsäganden A arbetar som fotograf för en mäklarfirma. Vittnet AP är mäklare på samma firma och har arbetat tillsammans med A i fyra eller fem år. Den 10 juli 2019 befann sig A och AP på [gatuadress] i Helsingborg. A skulle fotografera ett hus inför en försäljning. Fotograferingen skedde med en drönare. Den tilltalade B bor i grannfastigheten till det hus som skulle säljas.

Ska B dömas för skadegörelse (åtalspunkten 1)?
Åklagaren har påstått att B har sparkat sönder den drönare som A använde vid fotograferingen.

B har erkänt att han har sparkat sönder drönaren. Han har uppgett att hans sambo och dotter låg ute och solade när de upptäckte drönaren. Han försökte få tag på drönaren, utan att lyckas, och följde efter den tills han hittade den person som körde drönaren. När han kom fram till personen som körde drönaren placerade denne drönaren mellan dem och hånlog mot honom. När drönaren befann sig i närheten av hans fötter sparkade han till den.

B:s erkännande får stöd av den utredningen som åklagaren har presenterat. Av både A:s uppgifter och av de fotografier på drönaren som har lagts fram framgår att drönaren har skadats. A har även berättat att det var B som sparkade sönder den. Åklagaren har därigenom bevisat att B har sparkat sönder drönaren.

Som utvecklas närmare nedan under avsnittet ”B ska betala skadestånd” anser tingsrätten att mäklarfirman T, som äger drönaren, har rätt till skadestånd med 4 000 kr. Det finns enligt tingsrättens mening inte skäl att vid en straffrättslig bedömning värdera skadan på något annat sätt. Med hänsyn till värdet på den förstörda drönaren och till övriga omständigheter kan gärningen inte rubriceras som ringa. B ska därför dömas för skadegörelse av normalgraden.

Ska B dömas för misshandel (åtalspunkten 2)?
Åklagaren har påstått att B, sedan denne sparkat sönder drönaren, uppsåtligen slagit A med knuten hand mot huvudet.

B har slagit A…
Åklagarens påstående om att B har slagit A får stöd av vad A har berättat. A har bl.a. uppgett att B var väldigt arg i samband med att denne sparkade drönaren. Han blev chockad över att B svarade med sådan ilska utan att först ställa frågor om situationen. A har berättat att B därefter puttade honom. A sa till B att det inte är okej att lägga hand på människor, varpå B slog honom. Enligt A kändes det som ett knytnävsslag mot ansiktet. Han uppfattade inte att knytnävsslaget skulle komma. Det var smärtsamt och han blödde från läppen. A ropade därefter på AP, som såg att han höll sig för läppen.

B har förnekat att han skulle ha slagit A. B har uppgett att A gjorde ett utfall mot honom efter att han hade sparkat sönder drönaren. Han såg hur A knöt sin högerhand och han var beredd på att få en smäll. Han ville därför skydda sitt ansikte och höll upp sina händer. Han vet inte om han i samband med detta kan ha träffat A. Han kände att någonting träffade hans arm. Han märkte inte att A skulle ha blivit skadad, och han vet inte heller om den rörelsen skulle kunna ha orsakat någon skada på A.

Tingsrätten kan konstatera att det inte finns någon annan än A och B som har sett vad som har hänt. Utredningen talar emellertid enligt tingsrättens mening starkt för att A har blivit slagen av B. Som framgått har A uppgett att han blev slagen av B och att detta ledde till att det började blöda från hans läpp. Hans uppgifter om skadan får stöd av vad vittnet AP har berättat. AP kom till platsen i nära anslutning till det påstådda slaget och har berättat att han då såg att A höll sig för munnen, samt att det blödde från A:s mun. Därutöver har åklagaren presenterat bilder på den påstådda skadan. Bilderna är visserligen inte helt tydliga, men ger visst stöd för att A har blivit slagen.

Tingsrätten anser mot denna bakgrund att åklagaren har bevisat att B i och för sig har slagit A.

…och slaget har skett uppsåtligen
Frågan är då om B har haft uppsåt till att slå A.

B har invänt att A gjorde ett utfall mot honom i samband med att han sparkade sönder drönaren, och att han höll upp händerna för att skydda sig. Han har förklarat att han då kan ha träffat A, men att han inte vet om så var fallet, och att han inte heller vet om den rörelsen skulle kunna ha orsakat någon skada på A.

Som framgått delar A inte B:s uppfattning. A har i stället berättat att B var väldigt arg i samband med att denne sparkade sönder drönaren, och att B därefter puttade och slog honom.

A:s uppgifter får stöd av vad AP har berättat. AP har, som nämnts, uppmärksammat att A blödde från munnen när han anlände till platsen. AP har vidare uppgett att B var uppjagad och aggressiv när han kom till platsen, medan A var lite chockad. Enligt AP var känslan att A backade och B gick framåt. AP uppfattade det som att B gjorde rörelser mot A och att hela situationen var hotfull. AP har vidare uppgett att han förklarade för B att han och A var där i arbetet och att det inte var okej att slå någon. B svarade då, enligt AP, att han ansåg sig ha rätt att slå. AP har även bekräftat att han kan ha sagt till polisen att B stod med nävarna uppe, som om denne var på väg att slåss igen.

Även om AP inte har sett det påstådda slaget, ger hans uppgifter om hur han upplevde situationen på platsen och vad B har sagt till honom i direkt anslutning till händelsen stöd för åklagarens påstående att B har slagit A uppsåtligen.

Vad A och AP har uppgett gör enligt tingsrättens uppfattning också att det finns anledning att ifrågasätta de uppgifter som B har lämnat. De har t.ex. båda berättat att A blödde från läppen efter slaget. AP har dessutom berättat att B inte kan ha missat detta. Att B då, som han själv uppgett, inte skulle ha märkt att A blödde eller på något annat sätt var skadad framstår inte som särskilt sannolikt.

Vid en sammantagen bedömning anser tingsrätten att åklagaren har presenterat så stark bevisning att det är utrett att B har slagit A och att detta har skett uppsåtligen.

Gärningen har inte begåtts i nödvärn
B har i och för sig inte gjort någon uttrycklig invändning om nödvärn. Under sitt förhör har han dock berättat att A skulle ha gjort ett utfall mot honom och att han med anledning av detta höll upp händerna. Enligt B kan detta eventuellt ha lett till att han träffade A i ansiktet.

B:s uppgifter i denna del är emellertid vaga. Som nämnts tidigare anser tingsrätten också att det finns anledning att ifrågasätta de uppgifter som B har lämnat med hänsyn till vad som framkommit av förhören med A och AP. Även om B:s uppgifter om att A skulle ha gjort ett utfall mot honom skulle kunna betraktas som en invändning om nödvärn anser tingsrätten därför att denna invändning framstår som obefogad.

B ska alltså inte gå fri från ansvar på grund av nödvärn.

B ska dömas för misshandel
A har berättat att slaget var lite smärtsamt, att läppen var lite svullen under första dygnet, och att hakan var stel under två eller tre dagar. Med hänsyn till omständigheterna vid misshandeln och till skadebilden kan brottet inte bedömas som ringa. B ska därför dömas för misshandel av normalgraden.

Vilken påföljd ska B dömas till?
B ska dömas för skadegörelse och misshandel. Straffvärdet för gärningarna motsvarar ett kortare fängelsestraff. B har lämnat en redogörelse för upptakten till händelsen, nämligen att hans fru och dotter låg och solade när A flög drönaren in på B:s tomt. Detta är emellertid inte en omständighet som bör beaktas vid straffmätningen.

Frågan är då vilken påföljd som B ska dömas till.

Högsta domstolen har vid flera tillfällen uttalat att utgångspunkten vid påföljdsvalet för misshandelsbrott av normalgraden är att ett sådant straff medför fängelsestraff. Vid bedömningen måste emellertid misshandelns närmare karaktär och omständigheterna kring brottet beaktas. I praxis finns också åtskilliga exempel på att en icke frihetsberövande påföljd har valts när det har varit fråga om ett misshandelsbrott av normalgraden som inte har varit av allvarligare beskaffenhet. I t.ex. rättsfallet NJA 2015 s. 386 ansåg Högsta domstolen att det var möjligt att välja en icke frihetsberövande påföljd vid en misshandel som skett i hemmet mot en närstående, när det endast rört sig om ett slag mot armen och skadorna var begränsade till en underhudsblödning.

B döms för att ha slagit A med ett slag med knuten hand mot ansiktet. Skadorna har dock blivit förhållandevis lindriga och varit begränsade till en blödande läpp och viss smärta i käken. Enligt tingsrättens mening är misshandeln inte av så allvarlig beskaffenhet att det är nödvändigt att döma B till en frihetsberövande påföljd.

Det saknas särskild anledning att befara att B kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Påföljden bör därför bestämmas till villkorlig dom. Som utgångspunkt ska en villkorlig dom förenas med böter (se 30 kap. 8 § brottsbalken). Något skäl mot att så sker har inte framkommit. Påföljden ska alltså bestämmas till villkorlig dom med böter.

B ska betala skadestånd

Mäklarfirman T ska få skadestånd med 4 000 kr
T har begärt skadestånd med 8 392 kr för den förstörda drönaren. Beloppet avser inköpspriset exklusive moms.

Det är utrett att B har skadat företagets drönare. Han ska därför betala skadestånd till T. Frågan är hur stort skadeståndet ska vara.

B har medgett att betala 4 000 kr och anfört att det är ett skäligt belopp efter att ett åldersavdrag gjorts från inköpspriset. T har i och för sig inte ifrågasatt att ett ålderavdrag ska göras, men invänt att avdraget inte bör vara så stort som B har påstått.

Skadestånd med anledning av sakskada omfattar ersättning för sakens värde eller reparationskostnad och värdeminskning (se 5 kap. 7 § skadeståndslagen). När en sak har gått helt förlorad har den skadelidande rätt till full ersättning för sakens värde. Enligt uttalanden i den juridiska litteraturen ska sakens värde som huvudregel svara mot återanskaffningskostnaden. Ersättning bestäms då med ledning av vad det kostar att köpa ny egendom av samma slag som den skadade, med avdrag för bl.a. ålder och bruk. Återanskaffningsmetoden syftar till att möjliggöra för den skadelidande att skaffa annan egendom i stället för den förlorade eller skadade. Avdraget för ålder och bruk bör göras med försiktighet med tanke på det värde för ägaren som föremålet trots sin ålder kan ha haft (Bengtsson m.fl., Skadeståndslagen [JUNO, version 6A], kommentaren till 5 kap. 7 §).

Av utredningen framgår att T köpte en drönare under år 2017 för 8 392 kr exklusive moms. Genom förhöret med AS har det framkommit att den drönare som T köpte år 2017 gick sönder någon gång under år 2018 och att T då fick en ny drönare på garantin. AS har vidare berättat att drönaren som B sparkade sönder var i fullt bruksskick, att det inte var något fel på drönaren och att den fungerade som den skulle.

Det har inte lagts fram någon utredning om åldersavdraget. Rätten har under vissa förutsättningar en möjlighet att uppskatta en skada efter vad som är skäligt, om det skulle leda till ett materiellt sett otillfredsställande resultat om någon av parternas positioner godtas fullt ut (se NJA 2011 s. 576). Även om förutsättningarna för att uppskatta skadan till ett skäligt belopp skulle vara uppfyllda kan tingsrätten emellertid inte på det begränsade material som finns tillgängligt bedöma om det skulle leda till ett materiellt sett otillfredsställande resultat om det medgivna beloppet skulle dömas ut. Sammantaget gör tingsrätten därför bedömningen att T inte har visat att de har rätt till ett större belopp än vad B har medgett, dvs. 4 000 kr.

A ska få skadestånd med 5 000 kr
A har begärt skadestånd med 5 500 kr. Av beloppet avser 5 000 kr kränkning och 500 kr sveda och värk.

Den kränkning som A har utsatts för är så allvarlig att han har rätt till ersättning. Det begärda beloppet har godtagits som skäligt i och för sig. B ska därför betala 5 000 kr i kränkningsersättning till A.

A har berättat att hans läpp blev svullen i någon dag och att hans käke var stel i två eller tre dagar. Han har emellertid inte varit sjukskriven i samband med händelsen. Tingsrätten anser att han inte har visat att han har rätt till ersättning för sveda och värk. Någon ersättning ska alltså inte utgå i denna del.

Ersättning till den offentlige försvararen och återbetalningsskyldighet
Den ersättning som den offentlige försvararen har begärt bedöms som skälig. Med hänsyn till B:s ekonomiska förhållanden ska han betala tillbaka en del av denna kostnad till staten.

27 december, 20196 oktober, 2020

Sabotage mot blåljusverksamhet – berör det fotografer?

1 januari 2020 ändras brottsbalken och sabotage mot blåljusverksamhet läggs till. För nyhetsfotografer kan det förstås då vara intressant att veta om det kan bli några konsekvenser. Så här står det:

Den som angriper eller på annat sätt stör polisverksamhet, räddningstjänst eller ambulanssjukvård genom att
1. använda våld eller hot om våld mot verksamhetens personal eller motpersoner som bistår verksamheten,
2. tillgripa eller skada fordon eller annat hjälpmedel som används eller ska användas i verksamheten, eller
3. vidta annan otillbörlig åtgärd döms,
om gärningen är ägnad att allvarligt försvåra eller hindra utryckningsverksamhet eller brottsbekämpande verksamhet, för sabotage mot blåljusverksamhet till fängelse i högst fyra år. Om brottet är grovt döms för grovt sabotage mot blåljusverksamhet till fängelse på viss tid, lägst två och högst arton år, eller på livstid. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen framkallat fara för flera människoliv eller egendom av särskild betydelse eller annars varit av särskilt farlig art.

I dess proposition 2018/19:155 sidorna 65-66 finner man faktiskt fotografering omnämnt. Det står så här:

I linje med vad som anförs i remissen får den bedömningen göras utifrån hur stor störning som i ett visst fall inte bör godtas, vilken karaktär handlandet har och vilken närmare verksamhet som handlandet är ägnat att påverka och riskerna för denna. Det bör samtidigt understrykas att handlandet – såsom framgår av brottsrubriceringen – ska vara att se som en form av sabotage av den ifrågavarande insatsen. Med tanke på den föreslagna straffskalan måste det i princip röra sig om en handling som i den uppkomna situationen är lika samhällsfarlig som de andra sabotagebrotten i kapitlet. Det lär sålunda enbart vara i yttersta undantagsfall som sådant som störande fotografering, högljudda protester och vägran att flytta sig är att bedöma som ägnat att försvåra en brottsbekämpande verksamhet på det allvarliga sätt som krävs för att ansvar ska föreligga, låt vara att sådana handlingar skulle kunna anses som otillbörliga.

I yttersta undantagsfall skulle det kunna beröra en fotograf och då ska man ha betett sig bra dåligt.

24 december, 2019

Tallbitar i mängder

Under den gångna vecka dök mängder med tallbitar upp i Ängelholm. En fågel som annars håller till i Sveriges norra delar. Den lockade till sig många fågelskådare som trängdes under träden mitt emot Ängelholms järnvägsstation.