Döms efter drönarspark och misshandel i Mariastaden

En granne döms till villkorlig dom och dagsböter efter att ha sparkat en mäklarfotografs drönare och slagit mäklarfotografen. Totalt landar summan grannen ska betala på 42 800 kr. Förundersökningen är redan omnämnd sedan tidigare och bild kommer från förundersökningsprotokollet. Nedan finner man Helsingborgs tingsrätt B 5863-19

DOMSLUT

Brott som den tilltalade döms för
1. Misshandel, 3 kap 5 § brottsbalken 2019-07-10
2. Skadegörelse, 12 kap 1 § brottsbalken 2019-07-10

Påföljd m.m.
1. Villkorlig dom
2. Dagsböter 140 om 200 kr

Skadestånd
1. B ska betala skadestånd till mäklarfirman T med 4 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 10 juli 2019 till dess betalning sker.
2. B ska betala skadestånd till A med 5 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 10 juli 2019 till dess betalning sker.

Brottsofferfond
Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 800 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

Ersättning
JN får ersättning av staten med 6 544 kr. Av beloppet avser 5 235 kr arbete och 1 309 kr mervärdesskatt. B ska betala 5 000 kr av denna kostnad till staten.

YRKANDEN OCH INSTÄLLNING

Åklagaren har begärt att B ska dömas för skadegörelse och misshandel, se bilaga 1.

Mäklarfirman T har begärt skadestånd med 8 392 kr, med ränta på beloppet enligt 4 § femte stycket och 6 § räntelagen från dagen för brottet till dess full betalning sker.

A har, sedan han justerat sin talan under huvudförhandlingen, begärt skadestånd med 5 500 kr, med ränta på beloppet enligt 4 § femte stycket och 6 § räntelagen från dagen för brottet till dess full betalning sker. Av det begärda beloppet avser 5 000 kr kränkning och 500 kr sveda och värk.

B har erkänt skadegörelse, men förnekat misshandel. Han har medgett att betala skadestånd med 4 000 kr till T . Han har motsatt sig att betala skadestånd till A, men godtagit det begärda beloppet för kränkning som skäligt i och för sig.

TINGSRÄTTENS BEDÖMNING

Bakgrund
Målsäganden A arbetar som fotograf för en mäklarfirma. Vittnet AP är mäklare på samma firma och har arbetat tillsammans med A i fyra eller fem år. Den 10 juli 2019 befann sig A och AP på [gatuadress] i Helsingborg. A skulle fotografera ett hus inför en försäljning. Fotograferingen skedde med en drönare. Den tilltalade B bor i grannfastigheten till det hus som skulle säljas.

Ska B dömas för skadegörelse (åtalspunkten 1)?
Åklagaren har påstått att B har sparkat sönder den drönare som A använde vid fotograferingen.

B har erkänt att han har sparkat sönder drönaren. Han har uppgett att hans sambo och dotter låg ute och solade när de upptäckte drönaren. Han försökte få tag på drönaren, utan att lyckas, och följde efter den tills han hittade den person som körde drönaren. När han kom fram till personen som körde drönaren placerade denne drönaren mellan dem och hånlog mot honom. När drönaren befann sig i närheten av hans fötter sparkade han till den.

B:s erkännande får stöd av den utredningen som åklagaren har presenterat. Av både A:s uppgifter och av de fotografier på drönaren som har lagts fram framgår att drönaren har skadats. A har även berättat att det var B som sparkade sönder den. Åklagaren har därigenom bevisat att B har sparkat sönder drönaren.

Som utvecklas närmare nedan under avsnittet ”B ska betala skadestånd” anser tingsrätten att mäklarfirman T, som äger drönaren, har rätt till skadestånd med 4 000 kr. Det finns enligt tingsrättens mening inte skäl att vid en straffrättslig bedömning värdera skadan på något annat sätt. Med hänsyn till värdet på den förstörda drönaren och till övriga omständigheter kan gärningen inte rubriceras som ringa. B ska därför dömas för skadegörelse av normalgraden.

Ska B dömas för misshandel (åtalspunkten 2)?
Åklagaren har påstått att B, sedan denne sparkat sönder drönaren, uppsåtligen slagit A med knuten hand mot huvudet.

B har slagit A…
Åklagarens påstående om att B har slagit A får stöd av vad A har berättat. A har bl.a. uppgett att B var väldigt arg i samband med att denne sparkade drönaren. Han blev chockad över att B svarade med sådan ilska utan att först ställa frågor om situationen. A har berättat att B därefter puttade honom. A sa till B att det inte är okej att lägga hand på människor, varpå B slog honom. Enligt A kändes det som ett knytnävsslag mot ansiktet. Han uppfattade inte att knytnävsslaget skulle komma. Det var smärtsamt och han blödde från läppen. A ropade därefter på AP, som såg att han höll sig för läppen.

B har förnekat att han skulle ha slagit A. B har uppgett att A gjorde ett utfall mot honom efter att han hade sparkat sönder drönaren. Han såg hur A knöt sin högerhand och han var beredd på att få en smäll. Han ville därför skydda sitt ansikte och höll upp sina händer. Han vet inte om han i samband med detta kan ha träffat A. Han kände att någonting träffade hans arm. Han märkte inte att A skulle ha blivit skadad, och han vet inte heller om den rörelsen skulle kunna ha orsakat någon skada på A.

Tingsrätten kan konstatera att det inte finns någon annan än A och B som har sett vad som har hänt. Utredningen talar emellertid enligt tingsrättens mening starkt för att A har blivit slagen av B. Som framgått har A uppgett att han blev slagen av B och att detta ledde till att det började blöda från hans läpp. Hans uppgifter om skadan får stöd av vad vittnet AP har berättat. AP kom till platsen i nära anslutning till det påstådda slaget och har berättat att han då såg att A höll sig för munnen, samt att det blödde från A:s mun. Därutöver har åklagaren presenterat bilder på den påstådda skadan. Bilderna är visserligen inte helt tydliga, men ger visst stöd för att A har blivit slagen.

Tingsrätten anser mot denna bakgrund att åklagaren har bevisat att B i och för sig har slagit A.

…och slaget har skett uppsåtligen
Frågan är då om B har haft uppsåt till att slå A.

B har invänt att A gjorde ett utfall mot honom i samband med att han sparkade sönder drönaren, och att han höll upp händerna för att skydda sig. Han har förklarat att han då kan ha träffat A, men att han inte vet om så var fallet, och att han inte heller vet om den rörelsen skulle kunna ha orsakat någon skada på A.

Som framgått delar A inte B:s uppfattning. A har i stället berättat att B var väldigt arg i samband med att denne sparkade sönder drönaren, och att B därefter puttade och slog honom.

A:s uppgifter får stöd av vad AP har berättat. AP har, som nämnts, uppmärksammat att A blödde från munnen när han anlände till platsen. AP har vidare uppgett att B var uppjagad och aggressiv när han kom till platsen, medan A var lite chockad. Enligt AP var känslan att A backade och B gick framåt. AP uppfattade det som att B gjorde rörelser mot A och att hela situationen var hotfull. AP har vidare uppgett att han förklarade för B att han och A var där i arbetet och att det inte var okej att slå någon. B svarade då, enligt AP, att han ansåg sig ha rätt att slå. AP har även bekräftat att han kan ha sagt till polisen att B stod med nävarna uppe, som om denne var på väg att slåss igen.

Även om AP inte har sett det påstådda slaget, ger hans uppgifter om hur han upplevde situationen på platsen och vad B har sagt till honom i direkt anslutning till händelsen stöd för åklagarens påstående att B har slagit A uppsåtligen.

Vad A och AP har uppgett gör enligt tingsrättens uppfattning också att det finns anledning att ifrågasätta de uppgifter som B har lämnat. De har t.ex. båda berättat att A blödde från läppen efter slaget. AP har dessutom berättat att B inte kan ha missat detta. Att B då, som han själv uppgett, inte skulle ha märkt att A blödde eller på något annat sätt var skadad framstår inte som särskilt sannolikt.

Vid en sammantagen bedömning anser tingsrätten att åklagaren har presenterat så stark bevisning att det är utrett att B har slagit A och att detta har skett uppsåtligen.

Gärningen har inte begåtts i nödvärn
B har i och för sig inte gjort någon uttrycklig invändning om nödvärn. Under sitt förhör har han dock berättat att A skulle ha gjort ett utfall mot honom och att han med anledning av detta höll upp händerna. Enligt B kan detta eventuellt ha lett till att han träffade A i ansiktet.

B:s uppgifter i denna del är emellertid vaga. Som nämnts tidigare anser tingsrätten också att det finns anledning att ifrågasätta de uppgifter som B har lämnat med hänsyn till vad som framkommit av förhören med A och AP. Även om B:s uppgifter om att A skulle ha gjort ett utfall mot honom skulle kunna betraktas som en invändning om nödvärn anser tingsrätten därför att denna invändning framstår som obefogad.

B ska alltså inte gå fri från ansvar på grund av nödvärn.

B ska dömas för misshandel
A har berättat att slaget var lite smärtsamt, att läppen var lite svullen under första dygnet, och att hakan var stel under två eller tre dagar. Med hänsyn till omständigheterna vid misshandeln och till skadebilden kan brottet inte bedömas som ringa. B ska därför dömas för misshandel av normalgraden.

Vilken påföljd ska B dömas till?
B ska dömas för skadegörelse och misshandel. Straffvärdet för gärningarna motsvarar ett kortare fängelsestraff. B har lämnat en redogörelse för upptakten till händelsen, nämligen att hans fru och dotter låg och solade när A flög drönaren in på B:s tomt. Detta är emellertid inte en omständighet som bör beaktas vid straffmätningen.

Frågan är då vilken påföljd som B ska dömas till.

Högsta domstolen har vid flera tillfällen uttalat att utgångspunkten vid påföljdsvalet för misshandelsbrott av normalgraden är att ett sådant straff medför fängelsestraff. Vid bedömningen måste emellertid misshandelns närmare karaktär och omständigheterna kring brottet beaktas. I praxis finns också åtskilliga exempel på att en icke frihetsberövande påföljd har valts när det har varit fråga om ett misshandelsbrott av normalgraden som inte har varit av allvarligare beskaffenhet. I t.ex. rättsfallet NJA 2015 s. 386 ansåg Högsta domstolen att det var möjligt att välja en icke frihetsberövande påföljd vid en misshandel som skett i hemmet mot en närstående, när det endast rört sig om ett slag mot armen och skadorna var begränsade till en underhudsblödning.

B döms för att ha slagit A med ett slag med knuten hand mot ansiktet. Skadorna har dock blivit förhållandevis lindriga och varit begränsade till en blödande läpp och viss smärta i käken. Enligt tingsrättens mening är misshandeln inte av så allvarlig beskaffenhet att det är nödvändigt att döma B till en frihetsberövande påföljd.

Det saknas särskild anledning att befara att B kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Påföljden bör därför bestämmas till villkorlig dom. Som utgångspunkt ska en villkorlig dom förenas med böter (se 30 kap. 8 § brottsbalken). Något skäl mot att så sker har inte framkommit. Påföljden ska alltså bestämmas till villkorlig dom med böter.

B ska betala skadestånd

Mäklarfirman T ska få skadestånd med 4 000 kr
T har begärt skadestånd med 8 392 kr för den förstörda drönaren. Beloppet avser inköpspriset exklusive moms.

Det är utrett att B har skadat företagets drönare. Han ska därför betala skadestånd till T. Frågan är hur stort skadeståndet ska vara.

B har medgett att betala 4 000 kr och anfört att det är ett skäligt belopp efter att ett åldersavdrag gjorts från inköpspriset. T har i och för sig inte ifrågasatt att ett ålderavdrag ska göras, men invänt att avdraget inte bör vara så stort som B har påstått.

Skadestånd med anledning av sakskada omfattar ersättning för sakens värde eller reparationskostnad och värdeminskning (se 5 kap. 7 § skadeståndslagen). När en sak har gått helt förlorad har den skadelidande rätt till full ersättning för sakens värde. Enligt uttalanden i den juridiska litteraturen ska sakens värde som huvudregel svara mot återanskaffningskostnaden. Ersättning bestäms då med ledning av vad det kostar att köpa ny egendom av samma slag som den skadade, med avdrag för bl.a. ålder och bruk. Återanskaffningsmetoden syftar till att möjliggöra för den skadelidande att skaffa annan egendom i stället för den förlorade eller skadade. Avdraget för ålder och bruk bör göras med försiktighet med tanke på det värde för ägaren som föremålet trots sin ålder kan ha haft (Bengtsson m.fl., Skadeståndslagen [JUNO, version 6A], kommentaren till 5 kap. 7 §).

Av utredningen framgår att T köpte en drönare under år 2017 för 8 392 kr exklusive moms. Genom förhöret med AS har det framkommit att den drönare som T köpte år 2017 gick sönder någon gång under år 2018 och att T då fick en ny drönare på garantin. AS har vidare berättat att drönaren som B sparkade sönder var i fullt bruksskick, att det inte var något fel på drönaren och att den fungerade som den skulle.

Det har inte lagts fram någon utredning om åldersavdraget. Rätten har under vissa förutsättningar en möjlighet att uppskatta en skada efter vad som är skäligt, om det skulle leda till ett materiellt sett otillfredsställande resultat om någon av parternas positioner godtas fullt ut (se NJA 2011 s. 576). Även om förutsättningarna för att uppskatta skadan till ett skäligt belopp skulle vara uppfyllda kan tingsrätten emellertid inte på det begränsade material som finns tillgängligt bedöma om det skulle leda till ett materiellt sett otillfredsställande resultat om det medgivna beloppet skulle dömas ut. Sammantaget gör tingsrätten därför bedömningen att T inte har visat att de har rätt till ett större belopp än vad B har medgett, dvs. 4 000 kr.

A ska få skadestånd med 5 000 kr
A har begärt skadestånd med 5 500 kr. Av beloppet avser 5 000 kr kränkning och 500 kr sveda och värk.

Den kränkning som A har utsatts för är så allvarlig att han har rätt till ersättning. Det begärda beloppet har godtagits som skäligt i och för sig. B ska därför betala 5 000 kr i kränkningsersättning till A.

A har berättat att hans läpp blev svullen i någon dag och att hans käke var stel i två eller tre dagar. Han har emellertid inte varit sjukskriven i samband med händelsen. Tingsrätten anser att han inte har visat att han har rätt till ersättning för sveda och värk. Någon ersättning ska alltså inte utgå i denna del.

Ersättning till den offentlige försvararen och återbetalningsskyldighet
Den ersättning som den offentlige försvararen har begärt bedöms som skälig. Med hänsyn till B:s ekonomiska förhållanden ska han betala tillbaka en del av denna kostnad till staten.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *