Modell för en dag – En historia

En gång i tiden testade jag på konceptet Modell för en dag. Inte hos något av de stora fotoföretagen som sysslar med detta, utan hos en nystartad förmåga. Jag fann annonsen hos Arbetsförmedlingen där det söktes tre fotografer och några make-up-artister. Jag nappade på det hela då det lät intressant.

Konceptet var som sådant att modellerna blev sminkade för att därefter få 10 minuter hos varje fotograf i var sitt rum. Tio minuter hade jag alltså på mig att ta runt 30 bilder. Detta med olika poser. Hade modellen i fråga varit en tränad modell hade det varit en sak, men är det första gången man blir fotograferad är det inte så lätt.

Hur som helst var det två testdagar då vi hade frivilliga som ställde upp på att bli fotograferade. Det blev några riktiga guldkorn, men den glädjen varade inte länge när någon från make-up-artisterna kollade med sin pojkvän som då jobbade för Skatteverket. Tydligen hade den som ”anställt” oss inget att egentligen komma med. Det blev ingen lång karriär med modell för en dag-konceptet; däremot en livserfarenhet rikare. Jag lärde mig även att fotografera i JPG. D.v.s. att ställa in kamerans alla inställningar så att bilden kunde levereras direkt till kund utan att först gå via en råframkallare.

Nuförtiden när jag då och då tittar in på arbetsförmedlingens avdelning för fotografer tänker jag oftast som så att det är väldigt många jobbtjänster inom fotoyrket som är ett riktigt hundgöra med låg lön. Speciellt dessa skolfototjänster och de inom modell för en dag. Då är det bättre att köra med sitt egna företag. Man kan jobba utan den press som andra har och man tillsammans med modellen välja plats.

Tittade förresten in hos Arbetsförmedlingen och fann ett jobb som fotograf i Södertälje. Kanske inte världens roligaste stad att jobba i, men jobbet låter desto bättre då det är en fotoaffär man jobbar i. D.v.s. man säljer fotoprylar och man fotograferar. Sista ansökningsdagen är sista oktober.

 

Bilden i inlägget är förresten från vulkanen Youteizan en morgon. Tre bilder innan solen hunnit gå upp för att därefter bli sammanfogade till en HDR-bild.

Hur man fotograferar Cosplay i Japan

Cosplay

Japansk cosplay är något speciellt

Behöver man verkligen ett fototips för att fotografera cosplay i Japan? Efter de fadäser jag eller vänner till mig gjort så är mitt svar på den frågan, ja.

Alla måste väl ändå erkänna att cosplay, och speciellt japansk sådan, hör till något av det mer exotiska slaget. Att det sedan finns olika events där hundratals människor samlas och är utklädda till sina favoritkaraktärer gör det inte mindre intressant. Cosplay kommer från orden costume play och de vanligaste teman att klä ut sig till är till sina favoritfigurer i anime- och mangaserier. I Sverige är intresset för cosplay svalt även om det finns några event, såsom Uppcon. 2012 var visst Uppcons sista tillställning. Tack Erik S för uppdateringen.

Hur man finner ett cosplay event

Cosplay events finns i varje större stad i Japan och så även cosplaybutiker. Bäst är att fråga just i en sådan butik eller folk som besöker butiken. Det brukar även sitta lappar inne i butiken över kommande cosplay events. Ett problem kan dock vara språket då det oftast rör sig om japanska. Att på engelska fråga någon kan även det innebära ett problem då japaner generellt inte har goda engelskakunskaper, även om de gärna vill hjälpa till.

Man kan även fråga på ett Maid Café; caféer där flickor är utklädda till  hembiträden och som är populära platser i städerna. Man ska dock vara medveten om att det är tiden man är där som de tar betalt för.

Ett tredje alternativ är att söka på webben, även om det är få sidor som är skrivna på engelska. Cospday är en japansk webbplats för cosplaydeltagare och med hjälp av karta, datum och Google translate kan man som utlänning ta sig lång.

Cosplay

På plats

När man väl hittat till ett cosplay event finns det en del förhållningsregler att anpassa sig efter. Det är bäst att verkligen förhöra sig om vad som gäller när man står där och vill fotografera.
Vanliga regler kan vara att man inte får fotografera folksamlingar inne på eventet utan enbart den modell man uttryckligen frågat om lov. Eller att fotoförbud helt råder om man inte har ett speciellt tillstånd.

Det är inga som helst problem att hitta någon som vill bli fotograferad. Tvärtom kan det vara lättare som västerlänning att ta kontakt. Man ska dock fortfarande komma ihåg att det kan finnas en viss språkbarriär. Fraserna längre ned är absolut ett måste att kunna. Om någon säger nej respekterar man detta och går vidare till nästa.

Problem som man som fotograf man kan stöta på vid dessa events mer än språkbarriärer är dåliga ljusförhållanden eller bakgrunder som inte är riktigt som man tänkt sig. Höga ISO-tal och en massa människor i bakgrund kan vara tillräckligt för att förstöra mängder av bilder. De väggar som är bäst  bakgrundsmaterial brukar dessutom redan vara upptagna av andra fotografer. Något som däremot underlättar för fotografen är att deltagarna ofta är vana vid att låta sig fotograferas och även är vana vid att posera utan att man som fotograf behöver styra dem speciellt mycket. Sist men inte minst, glöm inte att titta upp från kameran då och då för att se världen utanför kamerasökaren.

  Japanska fraser:

Sumimasen ga, anata no shashin o tote moo ii desu ka?
Ursäkta, men är det okej att jag tarditt porträtt?

Hai eller daijoubu betyder ja eller det är okej.
Ett nej kan istället låta:
sumimasen ga chotto eller iie.
Efter att man tagit bilden säger man:
Arigato gozaimasu.
Vilket betyder kort och gott tack så mycket.

Bilderna är framkallade med RawTherapee.

Bli ett proffs med extern blixt

Detta är ingen fotokurs, utan ett starkt fototips istället om vilken bok som verkligen ger läsaren det denne behöver. Främst för den som använder Canons externa blixtar, men även allmän blixtteknik tas upp.

Medan jag läste boken Speedliter’s Handbook: Learning to Craft Light with Canon Speedlites har jag förstått mer hur en extern blixt fungerar, och hur jag ska ljussätta ett motiv. Tekniken för att fotografera min modell Jane Ax på bilden ovan ska jag tack vare boken dela med mig av:

1. Ljusmät efter bakgrunden och det omgivande ljuset.

2. När ljuset på bakgrunden är bra nog kommer motivet vara underexponerat. Lugn, för nu är det dags att tända blixten. Använd en TTL-sladd och håll blixten tillsammans med en softbox i din vänstra hand.

3. Minska ljusstyrkan på blixten och rikta blixten snett uppifrån ner på motivet.

 

Boken går att köpa på bland annat Adlibris eller Bokus och finns tyvärr än så länge enbart på engelska.

Fotografera människor medelst ND-filter och extern blixt

Så, jag finner två människor på en bergstopp och vill införliva dessa i min fotosamling. Problemen jag står inför är följande:

1. Konstrastskillnad mellan himmel och mark i bilden.

2. Motljus, vilket innebär att mina modeller kommer hamna med skuggsidan mot mig.

 

Lösningarna:

1. Genom att använda ett halvtonat gråfilter (halvtonat ND-filter/graderat ND-filter) kan jag mörka ned himlen till ungefär samma ljusstyrka som marken. Genom att placera motiven, i det här fallet de två japanerna, under horisonten innebär att den mörka gränsen på mitt filter inte framhävs i min bild.

2. Med en extern blixt satt på automatik och genom att minska styrkan litet på den lyser jag upp motiven samtidigt som ögonen får den där vita glimten.

Bilden är framkallad i RawTherapee.

 

Modellbilder från Japan

Vad gör man om man inte kan finna några modeller att fotografera? Jo, man snor någon annan fotografs modeller. I mitt fall upptäckte jag en japansk fotograf med två modeller i släptåg och erbjöd mig genast att agera assistent och hålla fotografens reflexskärm. Han svarade vänligt nej, men hur det än var fortsatte jag att prata på som om jag inte hört det där nejet.

Det blev några bilder och jag roade mig med att försöka prata japanska med den modell som inte blev fotograferad för stunden.

Varför fotografen valde årets ljusaste och mest kontrastrika tid på dygnet förstår jag fortfarande inte. Något jag förstår däremot är att jag för stunden saknade min portabla softbox.

Bilderna är framkallade med RawTherapee.

Modellbilder med Jane

I torsdags fotograferade jag och modellen Jane några modellbilder inne på ett hotell i Klippan. Vi fick tillgång till två rum varav ett var vad som kallades superior room. Ett riktigt stort och fint sådant. Bilden nedan visar dock ett litet mindre, men där tapeten verkligen är underbar att ha som bakgrund till modellfoto. Som vanligt är bilderna framkallade via RawTherapee.