m5 – Kameratrollet

Efter att ha ägt Canon EOS M5 kommer här min recension av kameran. Med integrerad sökare och en autofokus bland spegellösa att räkna med är Canon EOS M5 den senaste kamera från kameraföretaget. Sensorn är på 24 megapixlar och tillhör samma generation som 80D, 1Dx II och 5D IV vilket bäddar för högre dynamiskt omfång. Exempelvis ligger Canon EOS 80D runt 13,17 steg jämfört med Canon EOS 70D som ligger runt 11,58 steg, bägge vid ISO 100. Canon EOS M5 ligger efter egen uppmätning och med kall sensor på 13,37 steg normaliserad, såsom de övriga ovan, till 8 megapixlar.

WiFi, Blåtand och GPS via smartphone finns att tillgå. Blåtanden kan man alltid ha igång som ett strömsnålt alternativ till WiFi:n för att därefter lätt kunna koppla upp sig när situationen så kräver det.

Autofokusen heter Dual pixel AF och innebär att det sitter dubbel uppsättning pixlar för att på så vis kunna använda 80% av sensorn som en autofokussensor. Problemet med Canon EF 50/1,4 som med Canon EOS M3 jagade fokus är nu med Canon EOS M5 ett minne blott.

Med följande autofokus kan man få iväg 7 bilder/sekund mot 9 bilder/sekund vid låst autofokus. Snabbt, men fotograferar man i råformat kommer man inte långt även om skrivhastigheten ska ligga runt det dubbla jämfört med 6D och 70D som också använder SD-kort. Runt 2 sekunder har man på sig i högsta läge och i råformat på ISO 100. Medan bufferten skriver till minneskortet kommer man inte åt menyn eller bildvisaren. Någonting som Canon kanske kan lösa med en uppdatering? Att växla från fotoläge till bildvisningsläge är något långsammare än hos de övriga digitala Canon-kameror i spegelreflexformat som jag testat.

Sökarrutorna finns i tre versioner. En liten ruta som täcker 1/108 av skärmen. Bra att man har detta alternativ för att verkligen träffa ögon i stället för ögonbryn. Fungerar inte med följande autofokus och träffar sällan under dunkelt ljus. Man kan med två knapptryckningar växla till en större och mer träffsäker fokusruta som täcker 1/81 av skärmen. Denna ruta känner man igen sedan bland annat 6D, 7D och 40D. Den sista och största består av av ett kluster om 9 rutor i mellanstorlek, täcker 1/9 av skärmen och är bra att använda under natt eller för rörligt motiv.

Utöver sökarrutorna kan man även använda ansiktsföljning. En funktion som fungerar mycket väl. Tillsammans med ett STM-märkt objektiv får man dessutom en tyst följande autofokus under filmning. För objektiv med USM behöver man en extern mikrofon. Ljudklipp finns på Youtube:

I stället för joystick som t.ex. Fujifilm X-T2 har man med Canon EOS M5 valt en touchskärm. Även med skärmen avstängd går det att dra fokusrutan dit man vill ha den. Snabbare än med joystick, men det kräver sin tumme och det kräver att skärmen inte har droppar på sig eller är fuktig. En kall vinterdag med tumvantar är heller inte rätt miljö om man vill styra fokusrutan med tummen. För den som är vänsterögd, vilket jag är, har man fyra alternativ. Stäng av skärmens touch för att fokusera med knapparna, fokusera med näsan vilket kan vara bra under den kalla vinterdagen, fokusera via vänster tumme på vänster sida eller se till att börja använda höger öga i stället.

Menysystemet känner man igen sig i, men det saknas några punkter som man vant sig vid med de större systemkamerorna. Till exempel kan man inte ställa in hela ISO-steg i AutoISO, långsammaste slutartid för AutoISO, välja mellan Adobe RGB/sRGB eller se hur mycket batteri man har kvar i procent. För att stänga av bildstabiliseringen till EF-M 15-45/3,5-6,3 STM IS behöver man leta sig djupt in i menyn. Att ställa in På/Av i en genväg är ett alternativ.

Fysiska reglage står att finna på kamerans ovansida. Från att ha använt 5D, 6D och 7D måste jag nog säga att det får bli en vana till att lära sig detta. SET-knappen fungerar att trycka in utan problem utan handskar. Med handskar trycker man på hela joypaden runt SET-knappen. Även menyknappen är lätt att oavsiktligt trycka in när man handhåller kameran i höger hand.

Utöver de få objektiv i fattningen EF-M kan man även använda en adapter för att kunna nyttja EF och EF-S. Adaptern som medföljer i paket saknar stativfot. Jag saknar inte staivfoten. Ska jag använda mitt 70-200 ingår där redan en stativfot.

Mitt EF 50/1,4 och mitt EF 85/1,8 har med kamerans nedkomst åter blivit roliga att använda i och med att fokuspunkten sätts där man vill att den ska sitta. Till skillnad från kameror med speglar behöver en spegellös inte kalibreras. Adaptern må förlänga längden med två centimeter, men kombinationen är lättare.

Tillsammans med 70-200/2,8L IS II och 2x och adapter blir kamerapaketet längre än med en 6D utan adapter monterad. Obalansen blir också total och det kräver mer från ens vänstra arm.

Skärmen går att fälla ut, men inte åt sidan. Man kan vända skärmen nedåt och ut mot motivet, men jag funderar fortfarande på vilket stativ man ska ha för att kunna se sig själv i skärmen utan att stativet döljer skärmen.

Canon EOS M5 inköpte jag för att kunna byta ut min Fujifilm X100 som vinner på byggkvalité, utseende och litenhet. Jag får fortfarande plats med en M5 tillsammans med EF-M 22/2 men visst blir det trängre i jackfickan. Min M5:a i jämförelsebilderna har ett stativfäste under sig och verkar därmed högre.

Canon EOS M5 har bättre batteritid, 400 bilder, än vad X100 har med dess 300 bilder. Man får även indikering långt innan med röd batterivarning mot X100 som har två bilder kvar när den börjar blinka. Använder man 70-200/2,8L IS II med bildstabilisator igång kan man nästan känna hur batteriet dräneras.

Nedan har jag ett videoklipp på en bugg som verkar finnas i Canon EOS M5 och dess firmwareversion 1.0.0. Under fotografering i dunkelt ljus med manuell fokus och med blixt aktiverad tar kameran 1-3 sekunder på sig från att man tryckt av till dess att bilden tas. Det gäller även vid mörkerfotografering i manuellt läge med manuell fokus med självutlösare.

Bildexempel

I bildexemplet ovan har jag exponerat för himlen och för att få med så mycket av solen som möjligt. Därefter har jag i datorns bildbehandlingsprogram Darktable dragit upp lågdagern. Bildens ISO ligger på 100, d.v.s. det ISO-tal som kameran har högst dynamiskt omfång kring.

Jämfört med 6D och 7D stöter jag med dessa kameror på brustaket långt tidigare när det kommer till att dra upp lågdagern jämfört med den nya M5.

Objektivet är EF-M 15-45/3,6-6,3 och dess kromatiska aberration syns bland annat i grenverken. Bilden ovan är 100% crop från Canon EOS M5 och inte uppskärpt eller brusreducerad.

Min personliga uppfattning och med tanke på nypriset, 12000 kr, är att kameran riktar sig till Canonägare som redan sitter på bra optik men som vill kunna ha med en lätt kamera. Även med adapter får man en lättare kombination tillsammans med lätta, ljusstarka och fasta objektiv som alla sätter fokus där man siktar utan den autofokusvariation man kan få med spegelreflexkameror.

För fler Canonrelaterade inlägg, se vidare:

Andra populära inlägg, se vidare: