kamera

30 december, 20218 januari, 2024

Att fotografera under vintern

Det går bra att fotografera under vinterförhållanden bara man tänker till innan. Glöm heller inte att tänka på dig själv och hur du klär dig för att klara vinterkylan.

Tag med extrabatterier

Kyla påverkar batterier negativt, oavsett om det är litiumjon eller NiMH. Medtag extrabatterier och förvara extrabatterierna nära kroppen för att hålla dem varma. Litiumjon eller NiMH tar inte skada av att användas i minusgrader. Däremot kan batterierna skadas av att uppladdas i minusgrader eller om de är frusna. Kalla NiMH-batterier hinner vid laddning inte ventilera ut gas tillräckligt fort.

Acklimatisera för bättre bildkvalitet

Framför allt teleobjektiv med långa motljusskydd behöver komma ned i samma temperatur som omgivningen för att värmedaller inte ska förstöra bilderna.

Undvik kondens

Att gå från kallt till varmt innebär risk för att fuktig varm luft kondenserar mot en kall kamera vilket slutar med att din kamera blir blöt. Undvik det genom att förvara kameran i en stängd kameraväska för att långsamt anpassa den till omgivande temperatur. Alternativt kan man innan man går in i värmen stoppa ned kameran i en plastpåse, förslagsvis en fryspåse, och försegla. Se till att trycka ut så mycket luft som möjligt. När kameran därefter kommer in i värmen bildas kondensen på plastpåsens utsida i stället för på kamerautrustningen.

Väderskydda fotoutrustningen

Ett bra skydd mot snö är ett motljusskydd. Det tillsammans med ett skyddsfilter för frontlinsen gör att du kan fortsätta fotografera under pågående snöfall. Kontrollera att kamera och objektiv i övrigt är väderskyddade. Annars behöver utrustningen ett externt väderskydd.

Klä dig efter väder

Det hjälper inte att kamerautrustningen klarar sig om du som fotograf själv fryser. Händer, ansikte och fötter är mest utsatta. Fodrade vinterstövlar samt extrastrumpor håller värmen bra. För ansiktet finns pälsmössa, balaklava och skidglasögon.

Händerna som håller i en kall kamera behöver både smidighet för att kunna hantera knapparna men samtidigt kunna isolera. Skalhandskar bygger på principen lager på lager och ger bra vindskydd och isolering.

Skalhandske med innerhandske och en fotvärmare

Nu för tiden har också elektriskt uppvärmda västar, handskar och skosulor blivit ett populärt, men dyrt alternativ. Som ett budgetalternativ finns små tunna värmepåsar för en tia och som man lägger i vantar och skor och som genererar värme i några timmar.

2 september, 20196 juli, 2024

GPS-tagga dina råfiler

Behöver du GPS-taggade bilder men äger en kamera som saknar GPS? Med programmet Exiftool och en smartphone kan man enkelt bädda in GPS-taggar i råfiler. Appen Geo Tracker har möjlighet att spara en GPX-fil men det skulle lika bra fungera med en log-fil från en Canon EOS 6D eller annan GPS-enhet.

Windows

GeoSetter

Enklast är att använda programmet GeoSetter som använder Exiftool.

Välj en mapp där bilder och GPX-fil ligger, markera alla bilder och tryck på CTRL+G.

Tryck Ok.

Samtliga bilder får nu GPS-taggar inbäddade. Samtidigt tas en kopia på bilderna och döps om till filnamn+original. Man kan radera dessa när man ser att de GPS-taggade har blivit rätt.

Exiftool

Ubuntu

Exiftool

Samla råfilerna tillsammans med GPX-filen eller log-filen i en mapp. Högerklicka och Öppna i terminal.

Skriv in

exiftool -geotag "*gpx" *CR2

i terminalen. Alla filer som slutar på gpx kommer användas för att tagga alla filer som slutar på CR2. Ersätt *gpx med *log om du har en sådan GPS-fil och ersätt *CR2 med den filtyp du har, exempelvis *jpg.

Vissa filtyper saknar möjlighet att inbädda GPS-taggar såsom råfiler från 1Ds i TIF-format. I stället kan man använda sin råkonverterares egna sätt som lägger GPS-taggarna i en sidofil, exempelvis darktable eller Lightroom.

3 januari, 20154 juni, 2024

GPS i kameran

Är det någon nytta med att ha en GPS, eller snarare GNSS som innefattar fler system än de amerikanska GPS-satelliterna, i sin kamera? Ja, skulle jag efter att ha använt GPS en längre tid säga. GPS:en är någonting som jag dagligen använder. Speciellt när jag är på resande fot och när jag tagit tusentals bilder över kyrkor, värn, runstenar och gravfält. Det inte enkelt att minnas varje plats.

Bilden ovan är en kartbild över Visby med alla sina kyrkoruiner. Den ena ruinen är inte den andra lik, men i mängden kan förvirringen lätt slå till. Att då ha en kartbild för att koppla rätt byggnad till rätt bild är guld värt. Ett annat tillfälle är när jag fotograferar skånska värn. Värnen är ofta lika varandra och har man fotograferat 50 kulsprutevärn modell III är det inte så lätt att särskilja dem åt.

Till GPS:ens nackdel är förstås att den drar ström och dränerar kamerabatteriet fortare. För nyare kameror med inbyggd Wi-Fi och blåtand börjar man även se att en mobiltelefons GPS/GNSS nyttjas.

För Canons R5/R6 som inte har inbyggd GPS finns enheten GP-E2 som bara använder amerikanarnas GPS och då enbart L1-bandet. Med appen Canon Camera Connect kan man med blåtand nyttja telefonens GPS/GNSS. En stor fördel om telefonen kan nyttja fler nationers satelliter och utöver L1-bandet även nyttja L5-bandet för mer exakt positionering.

Appen GPSTest är utmärkt för att ta reda på hur ens telefons GNSS fungerar.

För kameror utan GPS

Trots avsaknad av GPS eller Wi-Fi finns det en möjlighet även för äldre kameror, så länge man äger en mobiltelefon som kan spara GPX.

Geo Tracker är en GPS-loggare som man efter en loggning kan välja att spara i GPX. GPX-filen kan man därefter exempelvis ladda in i råkonverteraren darktable genom att lägga GPX-filen i samma mapp som bildfilerna ligger i. Man kan även använda Exiftool för att bädda in koordinaterna i råfilen.

12 september, 201213 juli, 2019

Ingen vill veta var du köpt din kamera

Ingen har väl det minsta intresse av att läsa om vilken utrustning en fotograf har? Ja, bortsett från en tjuv förstås. Att via en lista skryta om hur stor utrustning man investerat i, är det tänkt att imponera på läsaren? Och fungerar det verkligen?

Eller är det verkligen mer än bara skryt från fotografens sida? Ibland kan jag verkligen undra; speciellt när det börjar listas detaljer som vilka minneskort, uv-filter och batterigrepp man använder sig av. Personligen listar jag inte min egen utrustning på min fotosida. Jag känner inte att det är någon större nytta att berätta hur mycket jag egentligen slösat bort på min hobby och verksamhet. Och ja, skrytfacket är inget för mig, så även den anledningen finns med i beräkningen.

Men efter ett tag inser jag att jag själv häckar på forum såsom Fotosidan och Canon Digital Photography Forums och alltid håller reda på de trådar som handlar om kameror från Canon eller Fujifilm. Jag älskar delarna där folk visar upp sina bilder tagna med Canon 5D och 7D och får erkänna för mig själv att jag omedvetet letar efter vilket objektiv som bilden tagits med. Så idag gör jag så ett undantag. Jag visar upp ett objektiv jag är stolt ägare till:

Helios 58/2. Made in Sovjet och kostade mig runt en 100-lapp. Adaptern till den var, om jag minns rätt, dyrare.

Är helnöjd med bildkvalitén med tanke på vad objektivet kostade mig. Om jag hade filmat mer med min systemkamera skulle jag slagit till på ett helt gäng sådana äldre objektiv.

25 augusti, 201225 augusti, 2019

Fotografera flygplan i rörelse

Att fotografera flygplan i rörelse innebär två problem. Snabb rörelse och stark kontrast mellan himmel och flygplan.

Den första delen kan man råda bot på ganska enkelt med ett knep. Använd bägge ögonen. För mig som är vänsterfotad, vänsterhänt och vänsterögd är det inte helt lätt att använda höger öga för att titta i sökaren med.

Hur som helst, genom att använda bägge ögonen och ett teleobjektiv på kameran kan man med vänster öga ta sikte på flygplanet för att få in det i sökarrutan, samtidigt som man med höger öga finlirar när man väl fått in planet där. Låt dessutom kameran stå på följsam autofokus som innebär att kameran ständigt fokuserar om beroende på om motivet rör sig mot eller från dig.

Om man fotograferar med evaluerande ljusmätning på sin kamera kommer kameran automatiskt underexponera bilden p.g.a. att himlen är så pass mycket ljus. Lösningen är att exponeringskompensera bilden med ett till två steg uppåt. Alternativet kan vara att använda en annan ljusmätningsmetod som t.ex. punktmätning. Dock gäller det att du har flygplanet i centrum av sökarbilden.

Väljer man att helt köra med manuella inställningar har man kontroll. Man kan då ta en bild mot en tom himmel och finlira tills man får en ljus bild utan att bilden klipper i högdagern. Använd kamerans högdagervarningsfunktion där utbränd högdager blinkar för att avgöra när högdagern klippt. Kom ihåg att himlen inte är jämt ljus, så ställ in mot den del av himlen du förväntar dig flygplanet.

Sammanfattning:

1. Använd bägge ögonen.

2. Följsam autofokus.

3. Överexponera lätt bilden alternativt använd punktmätning som ljusmätningsmetod. Man kan även låsa exponeringen genom att köra helt manuella inställningar.

8 december, 20117 juni, 2019

Fototips del 5 – Histogram

Har nu någonsin tittat på bilder från en digitalkamera och funderat på vad den där svartvita berg- och dalbanan är till för på displayen? Ibland blinkar det även i svart/vitt på skärmen vilket kan ge nyfikna kommentarer för åskådare man visar bilderna för.

Histogram är något som finns i de flesta digitalkameror. Det är ett hjälpmedel för att ge fotografen den information som behövs för en korrekt exponering. Genom att utläsa histogrammet kan man exponera rätt även om den skarpaste sol bländar skärmen. För ytterligare förklaring behövs det exempel och jag börjar visa genom att exponera fel:

Kamerans ljusmätare varnar mig att bilden kommer bli för ljus. Men jag chansar och trycker av.

Min chansning var fel. Bilden ovan visar en bild som är överexponerad, för ljus. Detta då:

skärmen blinkar i svart.
histogrammet inte längre håller sig inom ramen utan har trillat utanför den högra kanten.

Ramen för ett histogram kan ses nedan. Nivån går från svart vid vänstra kanten till vitt i högra kanten. I mitten är det grått.

Om någon del av histogrammet är längst till vänster kommer den del av bilden som histogrammet representerar bli svart och på samma vis kommer den del som ligger till höger bli kritvit. Eftersom det överexponerade histogrammet i exemplet ovan ligger för långt till höger blir de delarna kritvita, d.v.s. det saknas bildinformation. De delar av skärmen som blinkar svart är dessa delar.

Lösningen på problemet är att sänka exponeringen, antingen genom att sänka ISO-talet, minska bländaren (öka bländarvärdet) eller som i fallet nedan, höja hastigheten på slutartiden. I mitt fall från en halv sekund till 1/30 sekund.

Återigen talar kamerans ljusmätare om för mig att jag kommer exponera fel och få en för mörk bild, men jag chansar.

Resultatet har nu blivit det motsatta. Histogrammet har gått i den vänstra väggen vilket innebär att skogen på andra sidan sjön helt blivit svart. I histogrammet ser vi även att dess högra sida, det ljusa i bilden, slutar någonstans i mitten. I mitten på ramen har vi grått vilket innebär att den ljusaste del av bilden kommer bli grå.

Jag testar att lita blint på kamerans ljusmätare som vill att jag ska ha en slutartid på 1/8 sekund:

Nästan där. Ljusmätaren gick inte helt att lita på. Histogrammet är förskjutet till höger några millimeter vilket räcker för att bränna ut högdagern. På den skärmbilden blinkar det även svart till vänster om centrum, d.v.s. denna del av bilden saknar helt bildinformation.

Sista försöket; jag sänker från 1/8 sekund till 1/10 sekund:

Denna gång ligger histogrammet helt inom ramen. Varken vänster eller höger del går i väggen och all dynamik är bevarad. Molnen syns och inga delar av himlen är kritvita.

Finns det då tillfällen då man vill ha histogrammet förskjutet? Absolut. Histogrammet nedan visar hur en del gått i den högra väggen, d.v.s. utbränd högdager till följd.

Ser vi på bilden märker vi att de delar som är utbrända är strålkastarna vilket jag tycker ger en fin effekt.

Jag visar även ett exempel på när man kan ha ett histogram åt det mörkare hållet:

Övervägande del av histogrammet befinner sig till vänster i ramen. Detta för att bilden mest innehåller mörka partier. Histogrammet har gått i väggen till vänster, men det gör inget då jag vill visa att en natthimmel är nattsvart. Till höger i histogrammet syns de ljusare figurerna och den gula/röda delen i histogrammet går tyvärr i den högra väggen. Detta ser man i bilden på den högra figuren där gult gått över till kritvitt. Vill du veta mer om histogram? Ladda då ned den PDF-baserade fotokursen.

Fotoövning

Vilka motiv är omöjliga att få till ett histogram inom ramarna, och vilka motiv är lätta?

12 november, 20111 juni, 2019

Fototips del 1 – Bländaren

Bländaren i ett objektiv styr skärpedjupet och ljusinsläppet i en kamera. Genom att minska diametern på ljusinsläppet kan man få skärpa genom hela bilden vilket kan vara önskvärt vid landskapsfotografering.

En stor bländare däremot (litet bländarvärde) innebär ett stort ljusinsläpp som på grund av den större strålbilden kan få ofokuserade delar att bli oskarpa.

Siffran på bländaren får man fram genom att ta brännvidden och dela den med ljusinsläppets diameter. Ett objektiv på 24 mm och bländare f/1,4 har alltså ungefär 17,14 mm om man mäter bländaren. Det är därför det på en del objektiv står bland annat f/8, d.v.s. att bländaren är 8 gånger mindre än vad brännvidden är.

Hela bländarsteg räknas med varannan dubbel, d.v.s följande:

1 1,4 2 2,8 4 5,6 8 11 16 22 32

Ändrar man bländaren med ett steg, måste man ändra ISO eller slutartid ett steg.

Objektiv är oftast som skarpast ett halvt till två steg nedbländade. Efter bländare f/8 på en kamera med APS-C-storlek (D60, D3100, 1000D, 7D) på sensorn börjar man märka diffraktion som försämrar bilden, se exemplen längst ned. Med en fullformatskamera (5DII, D700) klarar man sig litet längre innan det börjar märkas, nämligen runt f/11.