https://www.youtube.com/watch?v=dKmdEgXJ2js
Fotograf i Skåne
https://www.youtube.com/watch?v=dKmdEgXJ2js
Efter att ha ägt Canon EOS M5 kommer här min recension av kameran. Med integrerad sökare och en autofokus bland spegellösa att räkna med är Canon EOS M5 den senaste kamera från kameraföretaget. Sensorn är på 24 megapixlar och tillhör samma generation som 80D, 1Dx II och 5D IV vilket bäddar för högre dynamiskt omfång. Exempelvis ligger Canon EOS 80D runt 13,17 steg jämfört med Canon EOS 70D som ligger runt 11,58 steg, bägge vid ISO 100. Canon EOS M5 ligger efter egen uppmätning och med kall sensor på 13,37 steg normaliserad, såsom de övriga ovan, till 8 megapixlar.
WiFi, Blåtand och GPS via smartphone finns att tillgå. Blåtanden kan man alltid ha igång som ett strömsnålt alternativ till WiFi:n för att därefter lätt kunna koppla upp sig när situationen så kräver det.
Autofokusen heter Dual pixel AF och innebär att det sitter dubbel uppsättning pixlar för att på så vis kunna använda 80% av sensorn som en autofokussensor. Problemet med Canon EF 50/1,4 som med Canon EOS M3 jagade fokus är nu med Canon EOS M5 ett minne blott.
Med följande autofokus kan man få iväg 7 bilder/sekund mot 9 bilder/sekund vid låst autofokus. Snabbt, men fotograferar man i råformat kommer man inte långt även om skrivhastigheten ska ligga runt det dubbla jämfört med 6D och 70D som också använder SD-kort. Runt 2 sekunder har man på sig i högsta läge och i råformat på ISO 100. Medan bufferten skriver till minneskortet kommer man inte åt menyn eller bildvisaren. Någonting som Canon kanske kan lösa med en uppdatering? Att växla från fotoläge till bildvisningsläge är något långsammare än hos de övriga digitala Canon-kameror i spegelreflexformat som jag testat.
Sökarrutorna finns i tre versioner. En liten ruta som täcker 1/108 av skärmen. Bra att man har detta alternativ för att verkligen träffa ögon i stället för ögonbryn. Fungerar inte med följande autofokus och träffar sällan under dunkelt ljus. Man kan med två knapptryckningar växla till en större och mer träffsäker fokusruta som täcker 1/81 av skärmen. Denna ruta känner man igen sedan bland annat 6D, 7D och 40D. Den sista och största består av av ett kluster om 9 rutor i mellanstorlek, täcker 1/9 av skärmen och är bra att använda under natt eller för rörligt motiv.
Utöver sökarrutorna kan man även använda ansiktsföljning. En funktion som fungerar mycket väl. Tillsammans med ett STM-märkt objektiv får man dessutom en tyst följande autofokus under filmning. För objektiv med USM behöver man en extern mikrofon. Ljudklipp finns på Youtube:
I stället för joystick som t.ex. Fujifilm X-T2 har man med Canon EOS M5 valt en touchskärm. Även med skärmen avstängd går det att dra fokusrutan dit man vill ha den. Snabbare än med joystick, men det kräver sin tumme och det kräver att skärmen inte har droppar på sig eller är fuktig. En kall vinterdag med tumvantar är heller inte rätt miljö om man vill styra fokusrutan med tummen. För den som är vänsterögd, vilket jag är, har man fyra alternativ. Stäng av skärmens touch för att fokusera med knapparna, fokusera med näsan vilket kan vara bra under den kalla vinterdagen, fokusera via vänster tumme på vänster sida eller se till att börja använda höger öga i stället.
Menysystemet känner man igen sig i, men det saknas några punkter som man vant sig vid med de större systemkamerorna. Till exempel kan man inte ställa in hela ISO-steg i AutoISO, långsammaste slutartid för AutoISO, välja mellan Adobe RGB/sRGB eller se hur mycket batteri man har kvar i procent. För att stänga av bildstabiliseringen till EF-M 15-45/3,5-6,3 STM IS behöver man leta sig djupt in i menyn. Att ställa in På/Av i en genväg är ett alternativ.
Fysiska reglage står att finna på kamerans ovansida. Från att ha använt 5D, 6D och 7D måste jag nog säga att det får bli en vana till att lära sig detta. SET-knappen fungerar att trycka in utan problem utan handskar. Med handskar trycker man på hela joypaden runt SET-knappen. Även menyknappen är lätt att oavsiktligt trycka in när man handhåller kameran i höger hand.
Utöver de få objektiv i fattningen EF-M kan man även använda en adapter för att kunna nyttja EF och EF-S. Adaptern som medföljer i paket saknar stativfot. Jag saknar inte staivfoten. Ska jag använda mitt 70-200 ingår där redan en stativfot.
Mitt EF 50/1,4 och mitt EF 85/1,8 har med kamerans nedkomst åter blivit roliga att använda i och med att fokuspunkten sätts där man vill att den ska sitta. Till skillnad från kameror med speglar behöver en spegellös inte kalibreras. Adaptern må förlänga längden med två centimeter, men kombinationen är lättare.
Tillsammans med 70-200/2,8L IS II och 2x och adapter blir kamerapaketet längre än med en 6D utan adapter monterad. Obalansen blir också total och det kräver mer från ens vänstra arm.
Skärmen går att fälla ut, men inte åt sidan. Man kan vända skärmen nedåt och ut mot motivet, men jag funderar fortfarande på vilket stativ man ska ha för att kunna se sig själv i skärmen utan att stativet döljer skärmen.
Canon EOS M5 inköpte jag för att kunna byta ut min Fujifilm X100 som vinner på byggkvalité, utseende och litenhet. Jag får fortfarande plats med en M5 tillsammans med EF-M 22/2 men visst blir det trängre i jackfickan. Min M5:a i jämförelsebilderna har ett stativfäste under sig och verkar därmed högre.
Canon EOS M5 har bättre batteritid, 400 bilder, än vad X100 har med dess 300 bilder. Man får även indikering långt innan med röd batterivarning mot X100 som har två bilder kvar när den börjar blinka. Använder man 70-200/2,8L IS II med bildstabilisator igång kan man nästan känna hur batteriet dräneras.
Nedan har jag ett videoklipp på en bugg som verkar finnas i Canon EOS M5 och dess firmwareversion 1.0.0. Under fotografering i dunkelt ljus med manuell fokus och med blixt aktiverad tar kameran 1-3 sekunder på sig från att man tryckt av till dess att bilden tas. Det gäller även vid mörkerfotografering i manuellt läge med manuell fokus med självutlösare.
I bildexemplet ovan har jag exponerat för himlen och för att få med så mycket av solen som möjligt. Därefter har jag i datorns bildbehandlingsprogram Darktable dragit upp lågdagern. Bildens ISO ligger på 100, d.v.s. det ISO-tal som kameran har högst dynamiskt omfång kring.
Jämfört med 6D och 7D stöter jag med dessa kameror på brustaket långt tidigare när det kommer till att dra upp lågdagern jämfört med den nya M5.
Objektivet är EF-M 15-45/3,6-6,3 och dess kromatiska aberration syns bland annat i grenverken. Bilden ovan är 100% crop från Canon EOS M5 och inte uppskärpt eller brusreducerad.
Min personliga uppfattning och med tanke på nypriset, 12000 kr, är att kameran riktar sig till Canonägare som redan sitter på bra optik men som vill kunna ha med en lätt kamera. Även med adapter får man en lättare kombination tillsammans med lätta, ljusstarka och fasta objektiv som alla sätter fokus där man siktar utan den autofokusvariation man kan få med spegelreflexkameror.
För fler Canonrelaterade inlägg, se vidare:
Andra populära inlägg, se vidare:
Välj rätt minneskort till din Canon. Skrivhastighet hos Canonkameror finner du här.
Canon släppte en gång i tiden tillsammans med 1D III och 1Ds III ett krypteringsprogram. OSK-E3 kallades det och kunde kryptera bilderna innan dessa sparades på minneskortet. OSK-E3 kunde inte bara kryptera utan även verifiera om en bild hade blivit manipulerad. Verifieringen knäcktes av ett ryskt säkerhetsföretag och Canon skrotade i tysthet sitt krypterings- och verifieringsprogram. Med det sagt knäckes aldrig krypteringen men programmet går hur som helst inte att få tag på längre.
Via Magic Lantern skapade utvecklaren g3gg0 en experimentell modul vid namn io_crypt för att kryptera råfiler, även om filer i jpg-format också verkar att fungera. För kamerorna 7D, 5D III, 60D, 600D, 650D ska io_crypt kunna användas ihop med. Jag testade på min 7D med lyckat resultat för RSA medan passworddelen fallerade. Min 6D klarade inte alls av att ladda modulen.
Du kan ladda ned modulen till Magic Lantern och lägga den bland de andra modulerna i kameran. För att först installera Magic Lantern och kunna aktivera modulen, se fotokursen om Dual ISO.
När modulen är aktiverad, skrolla till menyn Shoot och ändra Encryption mode till RSA. Gå längre ned och välj Create RSA Key. Att generera en RSA-nyckel på 4096 bitar tar lång tid. Mer än tio minuter. Och när man väl fotograferar tar varje bild mer än en halv minut på sig att sparas till minneskortet om man använder högsta säkerhetsinställning med nyckelstorlek på 4096 bitar. Att fotografera 20 bilder på raken kommer alltså ta litet mer än tio minuter på sig för kameran att spara. Den gyllene medelvägen kanske då i stället kan bli 2048 bitar?
Hur som helst, när du genererat RSA-nyckeln kommer du att finna den i din DATA-mapp på minneskortet, se bild nedan:
Se till att du kopierar IO_CRYPT.KEY och lägg den i din mapp på datorn. Se även till att du helt raderar IO_CRYPT.KEY från ditt minneskort för att ingen med tillgång till minneskortet ska kunna extrahera nyckeln. Det kan man göra genom att skriva över minneskortet eller fylla det helt med bilder och hoppas att någon bild lägger sig ovanpå den raderade nyckelfilens plats. Formatera sedan efteråt i kameran.
Om du tittar på bilden ovan ser du även en fil som heter IO_CRYPT.PUB. Den behövs för att kameran ska kunna kryptera dina bilder och är en publik nyckel. Radera inte den.
Hur krypterade bilder ser ut i kameran syns på bilden nedan. Bilder som sparas som krypterade kommer att synas i kamerans visningsbuffert tills man startar om kameran. Visningsbufferten rymmer färre än tio bilder, så fotograferar man fler bilder än så utan att avstänga kameran kommer de tidigaste bilder man tagit inte längre att synas.
När du har fotograferat färdigt och och satt dig framför datorn, i mitt fall i Linux eftersom jag inte kompilerat koden till Windows, behöver jag i en mapp ha de krypterade råfilerna, nyckelfilen IO_CRYPT.KEY och programmet io_decrypt för att dekryptera mina bilder.
För enstaka filer kan man i Linux öppna terminalen i samma mapp och köra:
$ ./io_decrypt filens-namn.CR2
$ ./io_decrypt filens-namn.CR2 nytt-namn.CR2
För att dekryptera flera bilder behöver man skapa en bash-fil som ser ut som följande:
#!/bin/bash
for i in *.CR2
do
./io_decrypt $i /home/din-användare/krypterat/decrypt/$i
done
Därefter öppnar man terminalen i samma mapp och kör:
$ ./bash-filens-namn
Var inlägget intressant? Jag har mer Canonrelaterade inlägg, se vidare:
Andra populära inlägg, se vidare:
En kall sensor i kameran ger dig mindre termiskt brus än en varm sensor. Hur stor skillnaden är kan man förstås undra. Nedan har jag tagit några bilder med lång exponering och bilderna är 100% utsnitt från bildytan. Alla bilder har en slutartid om två minuter och ISO 25600. Bilden ovan på kameran i snön är en Canon 7D, men en Canon 6D har använts för bildexempel.
-1°C uppmätt vid EFIC-chipet och -7°C från bildens EXIF.
19°C uppmätt vid EFIC-chipet och 15°C från bildens EXIF.
31°C uppmätt vid EFIC-chipet och 29°C från bildens EXIF.
39°C uppmätt vid EFIC-chipet och 34°C från bildens EXIF.
47°C uppmätt vid EFIC-chipet och 42°C från bildens EXIF.
Exponeringstiden ovan är kanske inte någon som man använder i normala situationer, men vid astrofotografering kommer det att märkas av. Nedan har jag två exponeringar med en sekund slutartid och ISO 25600.
Översta -1°C uppmätt vid EFIC-chipet och -8°C från bildens EXIF.
Understa 47°C uppmätt vid EFIC-chipet och 42°C från bildens EXIF.
Nu är det inte längre astrofotografering utan all fotografering när man använder längre slutartid. ISO 25600 och 1 sekund motsvarar ISO 12800 och 2 sekunder eller ISO 6400 och fyra sekunder.
Slutsatsen är att man får mindre brus om man ser till att hålla kamerasensorn kall. Det finns peltier cooler att bygga in i kameran och man kan även använda koldioxid. För den vanlige användaren är kanske ändå det enklaste att inte stressa sensorn, d.v.s. låt bli att använda Live View och låt sensorn vila mellan exponeringarna.
Inför köpet av minneskort till kameran sin står man alltid inför valet och kvalet över vilken storlek och vilken hastighet man behöver. Visst, man kan välja det största och det snabbaste bara för att vara på den säkra sidan, men då får man även betala därefter. Bättre vore det om man redan från början vet vad ens kamera kan prestera och var flaskhalsen sitter. Tack vare Magic Lantern som testat skrivhastigheter kan man nu se vad högsta skrivhastigheten är för minneskort till några av Canons systemkameror.
Även om det finns snabba SD-kort är det fortfarande CF-kortläsarna och inte SD-kortläsarna som är snabbast i Canonkamerorna. Betänk även att när du köper ett minneskort kanske det inte är skrivhastigheten som omnämns med störst text utan i stället läshastigheten. Vill man ha reda på ett korts skrivhastighet får man se till att försöka finna tester.
Om du har en kamera från Canon som är äldre och som inte här är omnämnd kan du tänka dig att en kameran med CF-plats inte är snabbare än 50D. Exempelvis 40D, 30D och 20D. På samma vis är en kamera som 1000D inte snabbare än 1100D. För andra kameramärken än Canon finns Camera Memory Speed att kika på.
Ytterligare en sak att tänka på är att köpa rätt typ av minneskort. En del av Canons kameror använder SD-kort och kan använda UHS-I, d.v.s. snabba SD-kort. Det finns även SD-kort med UHS-II och bland annat SanDisk tillverkar dessa. När man använder ett SD-kort från SanDisk i en Canonkamera som högst klarar UHS-I kommer SD-kortet gå ned i kompatibilitetsläge och bli mycket långsammare än om man skulle använt ett billigare kort med UHS-I.
För Canonrelaterade inlägg, se vidare:
Andra populära inlägg, se vidare:
För ett tag sedan köpte jag mig en Canon EOS D30. Den var Canons första digitala spegelreflexkamera med egentillverkad sensor. De tidigare kamerorna EOS DCS3, EOS DCS1, EOS D2000/Kodak DCS520 och EOS D6000/Kodak DCS560 hade alla varit ett samarbete med Kodak och haft Kodaks sensorer i sig.
I dag tog jag tillfället i akt att jämföra min D30 mot några av mina övriga kameror. Spannet sträcker sig från D30 år 2000 till 6D år 2012. Mellan dessa år har jag även tagit med 1000D från 2008 och en 7D från 2009. Min 1000D saknar dessutom ett IR-blockerade filter och släpper i och med det in infrarött ljus. Någonting som gör att varje bild får en röd ton.
Alla bilder är fotograferade på ISO 100 och med samma inställningar utom 6D som hade en litet långsammare synkhastighet för blixtfoto. Ser du någon skillnad och kan gissa dig till vilken bild som är från D30 från år 2000? Svaret finner du längst ned.
Ovan sett, 7D, 6D, 1000D, D30. Den största skillnad jag sett har varit i Darktable eftersom profilen för D30 troligen inte är lika bra som de övriga nyare profilerna. Från min 1000D blev kaninen röd, men med rätt vitbalans ställd var det inget som helst problem att återfå originalfärgen. Med mycket ljus och på ISO 100 skiljer sig kamerorna inte nämnvärt åt när det kommer till resultatet. Handhavandemässigt är det svårt att se vad som egentligen finns på den där lilla kameraskärmen hos D30. Att försöka zooma in bilden behöver man inte bemöda sig med.
Nästa omgång bilder är tagna vid ISO 1600, 10 sekunders slutartid och bländare 11. ISO 1600 är högsta för både D30 och 1000D.
7D Klarar av att återge motivet utan några som helst problem. Färgbrus syns vid 100% och man ser även att klossen har brus utan att man ens behöver zooma.
Förmodligen spelar avsaknaden av IR-filtret in i bilden ovan från 1000D som har fått en annan färgton på soffan. Färgbrus och vanligt brus syns tydligt vid de mörka partierna.
Från 6D finns inte mycket att nämna. Några heta pixlar som även finns i de övriga kamerornas bilder.
Sist har jag D30 som ser ut att vara tagen med en tidig mobilkamera. ISO 800 och 1600 ska man helst undvika med denna kamera.
Tycker du inlägget är intressant? Spana då in fler Canonrelaterade inlägg såsom felsökning av en Canonkamera eller antal exponeringar hos en Canonkamera.