Kategori: Lag och rätt

Publicerat

När börjar ett temporärt restriktionsområde att gälla?

Polisens drönare

Söndagen den 4 april spärrade polisen av ett område på Värmdö efter att man funnit en kropp i ett skogsparti. Ett par timmar efter fyndet meddelande man via polisens hemsida följande:

”Polismyndigheten har fattat beslut om att området som omfattar centrum av avspärrningen och en kilometer ut från denna punkt är belagt med flygrestriktioner. Myndighetsbeslutet har dokumenterats.”

Detta förmedlades av media som att flygförbud nu rådde. Aftonbladet skrev följande:

”Strax efter klockan 10 meddelade polisen att de infört flygrestriktioner i området med anledning av insatsen. Ett område med en kilometers radie från brottsplatsen omfattades av restriktionerna.”

I Expressen stod det:

”Från och med klockan 10.04 meddelade polisen att det råder flygförbud för drönare och övriga helikoptrar i området.”

Då jag själv flyger drönare passade jag på att kontrollera NOTAM. Inget temporärt restriktionsområde syntes. 10:33 ställde jag en fråga i en Facebookgrupp för att säkerställa att det inte var handhavandefel från min sida. Först 11:25 dök restriktionsområdet upp på NOTAM.

Transportstyrelsens svar

Hur ska man som drönarpilot förstå när ett temporärt restriktionsområde är upprättat? Jag ställde frågan i söndags till Transportstyrelsen som svarade i dag.

”Hej Peter,

Den första delen av din fråga tror jag grundar sig lite i att det kanske inte riktigt är klart för alla vilken myndighet som har mandat att upprätta restriktionsområde och när ett restriktionsområde kan anses vara upprättat, dvs styrande. Det styrs av luftfartslagen/luftfartsförordningen, där statsmakten har gett det uppdraget till Transportstyrelsen.

Polismyndigheten fattar ett eget beslut om när de skall gå till Transportstyrelsen och begära upprättande av ett restriktionsområde. Troligen var det detta interna beslutet som Polismyndigheten kommunicerade på sin hemsida. För exakt förklaring bör ni dock kontakta Polismyndigheten.

Ett restriktionsområde är inte upprättat förrän Transportstyrelsen har fattat ett formellt beslut, lämnat över det till LFV för publicering och publicering är genomförd via NOTAM eller AIP SUP.

I detta fallet kontaktades jag som hade beredskap under påsken klockan 1031 av LFV som hjälpte polisen med sin framställan till oss med upprättande av restriktionsområde. Klockan 1038 skickades beslutet från Transporstyrelsen.

I normal fall, dvs under kontorstid, är vårt mål att kunna effektuera en begäran från Polisen, inklusive publicering för luftfarten, inom en timme. Under beredskapstid kan det ta lite längre tid. Eftersom NOTAM kom klockan 11.25 så höll vi denna målsättning även under beredskapstiden.

Med vänlig hälsning Jan Borén”

Polisens svar

Polisen fick frågor om någon drönare synts till under händelsetiden samt om polismyndigheten skulle kunna påverka för att snabbare få till stånd ett restriktionsområde. Stefan Svensson vid polisflyget svarade följande:

Hej Peter! Din fråga om ett tillfälligt restriktionsområde på Värmdö har slutligen hamnat ”på mitt bord”.

Personligen var jag inte inblandad i framtagandet av detta område så jag kan bara svara rent generellt vad som gäller.

· Jag har fått info från Region Stockholm att det inte inkommit någon anmälan om brott mot Luftfartsförordningen i samband med detta.

· På din andra fråga så kan polisen inte påverka när man publicerar i NOTAM. När beslutet är fattat så kommer det ut nästa gång man ”uppdaterar” NOTAM, var 30:e minut. Är inte ärendet publicerat så kan man inte fällas för brott mot Luftfartsförordningen. Det är dock något osäkert rättsläge om man blir upplyst av t ex polis att det är ett ”tillfälligt restriktionsområde”, innan det är publicerat i NOTAM. Det är, mig veterligen, inte prövat rättsligt.

Publicerat

Döms efter att ha tvingat reporter att radera bilder

Den 24 januari 2019 gjorde A en intervju med C på en religiös skola. Imamen B kom på besök och A tog då bilder på B vilket B inte accepterar. I stället kräver B att A ska radera bilderna.

Nedan är Gävle tingsrätt B 3780-20 som den 25 mars 2021 förkunnades.

DOMSLUT

Brott som den tilltalade döms för

Olaga tvång, 4 kap 4 § 1 st 1 men brottsbalken 2019-01-24

Påföljd m.m.

Dagsböter 100 om 50 kr

Skadestånd

B ska betala skadestånd till A med 5 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 24 januari 2019 till dess betalning sker.

Brottsofferfond

Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 800 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

Ersättning

1. Advokat AT får ersättning av staten med 7 413 kr. Av beloppet avser 4 015 kr arbete, 1 305 kr tidsspillan, 610 kr utlägg och 1 483 kr mervärdesskatt.

2. Staten ska stå för kostnaden för försvararen.

YRKANDEN M.M.

Åklagarens yrkanden m m se bilaga 1.

DOMSKÄL

B har förnekat brott. Han har bestritt skadeståndsyrkandet och kan inte vitsorda något belopp såsom skäligt i och för sig.

Följande är utrett. A är journalist på Gefle Dagblad och har skrivit flera artiklar om Nya Kastets skola i Gävle. A besökte Nya Kastets skola den här dagen efter att ha bestämt möte med skolchefen C. B som även betecknas som BE, kom dit och A tog bilder på honom utan att fråga om dennes tillåtelse, vilket gjorde BE upprörd.

A har uppgivit att mötet med skolchefen handlade om två artiklar som A skrivit om Nya Kastets skola. C skulle få möjlighet att bemöta påståenden i texten. C mötte A utanför entrén tillsammans med en anställd. Efter att ha visats runt i skolan gick A och skolchefen in i dennes kontor för att prata om artiklarna. När de stod där knackade det på dörren och det visades sig vara imamen BE. A gick ut i korridoren och presenterade sig. Det var speciellt eftersom A hade skrivit artiklar om moskén och kopplingen till Nya kastets skola. A ansåg att det var journalistiskt intressant att kunna dokumentera att BE var där och därför tog A bilder på imamen. Han kan ha förståelse för att det kunde kännas olustigt. Han skulle inte ha gjort det privat utan tillåtelse, men ansåg att det var en journalistisk plikt att göra det. BE höjde rösten. Situationen eskalerade och BE närmade sig A. A satt i soffan och BE böjde sig fram och slog med ena handen knuten i den andra handflatan framför A. A kände sig hotad och valde därför att radera bilderna. Situationen lugnade ner sig. Det spelades in och A vill inte säga något som inte stämmer med inspelningen. Han kommer ihåg att BE slog en gång i handflatan, som han minns nu och det gjorde A rädd. I polisförhör har A sagt att B skulle ha sagt ”ta bort den, annars ska jag…”. A kan idag inte säga hur meningen slutade men det var hotfullt. A hade inte fått något tips om att BE skulle vara på kastets skola den här dagen. Det var vid ett annat tillfälle som han hade fått information om att BE var där och A kontrollerade registreringsnummer på bilar vid Kastets skola för att se om någon var registrerad på BE. En anställd videofilmade hela händelseförloppet.

B har uppgett att han gick till skolan för att prata med skolchefen om en sjuksköterska som skulle börja på skolan men inte fått kontakt med skolchefen varför B blivit ombedd att söka upp skolchefen. När han mötte A hälsade han på denne. A började filma honom utan att fråga om lov och det anser han strider mot svensk lag. Han blev upprörd och ville att A skulle ta bort bilderna. Han slog med ena handen i den andra men inte med knytnäven utan med sidan av handen (handloven). Det var för att betona sitt yttrande om att ta bort bilder och inte för att hota. Det är ett vanligt sätt i hans kultur. Han har inte sagt något om att krossa.

Tingsrättens bedömning

På uppspelningen av ljudfilen hörs att B är upprörd och att han upprepar att A ska ta bort bilderna. Det hörs smällar som kan vara slagen mot handflatan som A har nämnt. Orden ”ta bort den, annars ska jag…”. kan inte riktigt uppfattas för B är väldigt högljudd och upprörd; det är väldigt höga röster överhuvudtaget.

Tingsrätten sätter tilltro till A:s uppgift om att B slog med ena knytnäven i den andra handen och att A kände sig hotad och rädd för B som då stod böjd över honom. Även om A i dag inte kommer ihåg meningen om att krossa finns det inte anledning att betvivla att det var ett hotfullt agerande, vilket uppspelningen ger ett stöd för, och att A också kände sig hotad.

Tingsrätten finner att B har hotat A och därmed förmått honom att radera bilderna. B ska därför dömas för olaga tvång.

Påföljden kan stanna vid ett kännbart bötesstraff.

Publicerat

Frias efter att ha fotograferat Stockholms slott

Bild över Stockholms slott från polisens förundersökningsprotokoll

En drönaroperatör åtalades efter att ha flugit över Gamla stan och fotograferat Stockholms slott. Detta då luftrummet över Gamla stan är ett restriktionsområde samt att delar av Stockholms slott har avbildningsförbud.

I dag friades mannen från de två åtalspunkterna i Stockholms tingsrätt. Under huvudförhandlingen ströks av åklagaren delen om oaktsamhet i åtalspunkten brott mot luftfartsförordningen. Kvar återstod uppsåt vilket inte är lika lätt att fälla någon för som oaktsamhet är.

Bild ovan från polisens förundersökningsprotokoll.

Stockholms tingsrätt B 748-21

DOMSLUT

Åtal som den tilltalade frikänns från

1. Olovlig avbildning av skyddsobjekt, 7 § 3 st och 30 a § skyddslagen (2010:305) 2020-09-20

2. Brott mot luftfartsförordningen, 13 kap 1 § luftfartsförordningen (2010:770) 1 kap 4 och 5 §§ luftfartsförordningen (2010:770) 1 kap 8 § luftfartslagen (2010:500) samt 2 kap 10 § TSFS 2017:110 2020-09-20

Förverkande och beslag

Yrkandet om förverkande av i beslag tagen drönare avslås. Beslaget hävs.

YRKANDEN M.M.

Åklagaren har yrkat enligt bilaga 1.

B har erkänt att han med hjälp av en drönare fotograferat Kungliga slottet från luften och att han utan tillstånd flugit med en drönare inom det permanenta restriktionsområdet. Han har däremot förnekat att han begått gärningarna med uppsåt eller av oaktsamhet på det sätt som åklagaren påstått och motsatt sig att dömas för brott. Han har även motsatt sig att den beslagtagna drönaren förverkas.

UTREDNING

B har hörts.

Åklagaren har som skriftlig bevisning presenterat en karta med markering av var flygningen skedde, fotografier tagna vid aktuell flygning, fotografier av beslagtagen drönare samt en PM upprättad av polisen angående bl.a. restriktionsområden för drönarflygning.

B har presenterat ett fotografi av en förbudsskylt.

DOMSKÄL

Åtalspunkt 1 – olovlig avbildning av skyddsobjekt

Regleringen i skyddslagen (2010:305)

För olovlig avbildning av skyddsobjekt döms enligt 30 a § skyddslagen den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud mot att göra avbildningar, beskrivningar eller mätningar som avses 7 § andra eller tredje stycket samma lag.

Enligt 7 § skyddslagen gäller följande:

”Ett beslut om skyddsobjekt innebär att obehöriga inte har tillträde till skyddsobjektet. Tillträdesförbudet omfattar även tillträde med hjälp av en obemannad farkost.

Genom ett särskilt beslut får tillträdesförbudet förenas med ett förbud mot att göra avbildningar, beskrivningar eller mätningar av eller inom skyddsobjektet.

Om det räcker för att tillgodose skyddsbehovet, får tillträdesförbudet ersättas av ett avbildningsförbud eller av ett förbud mot att bada, dyka, ankra eller fiska.”

Ett avbildningsförbud är i första hand ett fotograferingsförbud. Förbudet mot att ta fotografier av eller inom skyddsobjektet syftar till att hindra spridning av information och därmed förstärka sekretesskyddet (se prop. 2009/:10:87 s. 56). Bakgrunden till bestämmelsen i tredje stycket om att tillträdesförbudet får ersättas av ett avbildningsförbud är att ett beslut inte ska göras mer ingripande än nödvändigt (se Norstedts kommentar till 7 § skyddslagen, Juno, version 4A).

Av 22 § skyddslagen framgår att den som äger eller nyttjar ett skyddsobjekt ansvarar för bl.a. att upplysning om beslutet om skyddsobjekt lämnas genom tydlig skyltning eller på annat sätt. Därutöver kan vissa krav enligt allmänna principer gälla för tillkännagivande av förbud enligt skyddslagen (se a.a. ovan).

Det aktuella förbudet avseende Stockholms slott (Kungliga slottet)

Stockholms slott utgör ett skyddsobjekt enligt beslut av Länsstyrelsen i Stockholms län den 10 mars 2014 med beteckning 451-7614-2014, se bilaga 2. Skyddsobjektet omfattar enligt beslutet bl.a. slottsbyggnaden med Logården samt inre och yttre borggårdarna och innebär att obehöriga inte har tillträde till skyddsobjektet. Tillträdesförbudet har i enlighet med 7 § andra stycket skyddslagen även förenats med ett förbud mot att göra avbildningar. I denna del anges följande:

Länsstyrelsen beslutar också om förbud mot att göra avbildningar (inkl. fotografering), beskrivningar eller mätningar enligt följande:
1. Inne i slottet.
2. På Logården.
3. På inre borggården då avsteg från tillträdesförbudet inte är meddelat.

Har B brutit mot förbudet?

Genom B:s uppgifter och den övriga utredningen i form av fotografier är det klarlagt att han med hjälp av drönare fotograferat Stockholms slott från luften. Fotografierna föreställer bl.a. den inre borggården som omfattas av länsstyrelsens beslut om skyddsobjekt. B har medgett att det på platsen fanns viss skyltning med information om att Stockholms slott utgör ett skyddsobjekt samt att han vid händelsen inte frågade någon vakt om det var tillåtet att fotografera med hjälp av drönare. Enligt B framgick det emellertid inte av skyltningen att det var förbjudet att fotografera från luften och han uppfattade det som att förbjudet endast avsåg tillträde till och fotografering från vissa platser på marken.

Med hänsyn till vad B uppgett om att han kände till att särskilda regler kunde gälla för flygning och fotografering med drönare borde han enligt tingsrättens bedömning ha försäkrat sig om vilka regler som gällde på den aktuella platsen. Det gjorde han inte vare sig inför flygningen eller på plats genom att fråga en vakt eller liknande. Hans handlande har därför som utgångspunkt varit oaktsamt. Att B tidigare sett videor på internet i vilka andra personer har filmat Stockholms slott med drönare förändrar inte denna bedömning.

Den straffbara gärningen enligt skyddslagen är en överträdelse av det förbud som meddelats i det enskilda fallet. Det i målet aktuella förbudet avser att göra avbildningar ”inne i” slottet eller ”på” vissa utpekade platser. Beslutets utformning är därmed inte identisk med 7 § andra stycket skyddslagen som anger att ett förbud kan avse att göra avbildningar ”av eller inom” skyddsobjektet. Enligt tredje stycket i bestämmelsen anges inte närmare vad ett avbildningsförbud kan avse.

Det aktuella beslutets utformning är förenlig med regleringen i skyddslagen. Frågan är om förbudet omfattar avbildningar som skett med drönare från en annan plats än de utpekade. Mot bakgrund av regleringen i 7 § andra stycket skyddslagen skulle formuleringen ”på” kunna tolkas som ett förbud mot alla avbildningar ”av eller inom” skyddsobjektet. I sådana fall skulle enligt tingsrätten även den avbildning som B gjort med drönare omfattas av förbudet. Formuleringen skulle även kunna tolkas som ett mer begränsat förbud mot avbildningar som sker på eller från de utpekade platserna.

Avsikten med förbudet kan mycket väl vara att det ska omfatta alla avbildningar ”av eller inom” skyddsobjektet. Med hänsyn till den straffrättsliga legalitetsprincipen anser tingsrätten emellertid att utrymmet för tolkning av förbudet är begränsat och att den mer inskränkta innebörden bör ges företräde. Avbildningar med hjälp av drönare från en annan plats än de utpekade kan därför inte anses omfattas av förbudet. B har därmed inte handlat i strid med förbudet och han ska följaktligen frikännas från åtalet i denna del.

Åtalspunkt 2 – brott mot luftfartsförordningen

Genom B:s uppgifter och den övriga utredningen är det klarlagt att han brutit mot Transportstyrelsens beslut om permanent restriktionsområde i Stockholm genom att utan tillstånd flyga med drönare inom restriktionsområdet.

Frågan är om han har haft uppsåt på det sätt som krävs enligt 13 kap. 1 § luftfartsförordningen (2010:77). Enligt tingsrätten innebär regleringen att gärningsmannen måste ha uppsåt i förhållande till att ett visst handlande är förbjudet.

B har förklarat att han inte kände till att det var förbjudet att flyga i området utan tillstånd och berättat att drönaren har tekniska begränsningar som vanligtvis hindrar den från att flyga inom förbjudna områden.

B:s uppgifter är inte sådana att de kan bortses från. Därmed är det enligt tingsrätten inte bevisat att han haft uppsåt till att handlandet var förbjudet. Eftersom det rör sig om en relevant villfarelse ska han frikännas från åtalet även i denna del.

Övriga frågor

Med hänsyn till utgången ska yrkandet om förverkande av drönaren avslås och beslaget hävas.

Publicerat

Susanna Sjöswärd förlorade upphovsrättstvist i Patent- och marknadsdomstolen

Fotografen Sanna Sjöswärd stämde Raoul Wallenberg Academy for Young Leaders angående en upphovsrättstvist. Den 17 mars 2021 förkunnade Patent- och marknadsdomstolen att den ogillade käromålet. Sanna Sjöswärd förpliktades i stället att stå för motpartens rättengångskostnader om 975 250 kr. Arvodet i konsultavtalet var ursprungligen 136 000 kr ex moms. Nedan är tingsrättens dom PMT 6223-20.

DOMSLUT

1. Patent- och marknadsdomstolen ogillar käromålet.

2. Patent- och marknadsdomstolen förpliktar Susanna Sjöswärd att ersätta Raoul Wallenberg Academy for Young Leaders Insamlingsstiftelse för dess rättegångskostnad avseende arvode med 975 250 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från dagen för denna dom till dess betalning sker.

BAKGRUND

Susanna Sjöswärd är fotograf och författare.

Raoul Wallenberg Academy for Young Leaders Insamlingsstiftelse (RWA) är en ickevinstdrivande insamlingsstiftelse som bildades år 2001. Stiftelsen hjälper ungdomar att stå upp för mänskliga rättigheter och agera med civilkurage. Verksamheten finansieras av bidrag från bl.a. privatpersoner, företag och offentlig sektor.

I början av år 2017 fick Susanna Sjöswärd en idé om att fotografera och intervjua överlevande från Förintelsen till en fotoutställning. Under år 2018 kontaktade hon RWA för att höra sig för om ett samarbete.

Parterna ingick ett skriftligt avtal den 18 oktober 2018. I enlighet med punkten 3 i avtalet tog Susanna Sjöswärd fram porträttbilder och spelade in intervjuer med de som fotograferades inför en kommande utställning på Fotografiska museet. I enlighet med punkten 4 i avtalet betalade RWA ett arvode till Susanna Sjöswärd.

Namnet på den planerade fotoutställningen var inledningsvis The Last Witnesses, men ändrades sedan till Fading Stories – pass them on. Den 21 maj 2019 ansökte RWA om varumärkesregistrering av varumärket Fading Stories – pass them on hos Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO). RWA lade under sommaren och hösten 2019 upp vissa av Susanna Sjöswärds fotografier och utdrag från hennes intervjuer på stiftelsens Facebook- och Instagramkonton. Porträttbilder och citat från intervjuer visades under en utställning i Fotografiska museets lokaler fr.o.m. den 28 augusti 2019 t.o.m. den 20 oktober 2019. Vidare fanns porträttbilder och intervjuer tillgängliga i en mobiltelefonapplikation (app) som RWA tillhandahöll. Härutöver visades vissa av de verk som målet handlar om för personer som hade bjudits in särskilt till Fotografiska museet vid tre olika tillfällen; den 27 augusti 2019, den 7 oktober 2019 och den 15 oktober 2019.

YRKANDEN M.M.

Susanna Sjöswärd har yrkat att Patent- och marknadsdomstolen ska

a) förplikta RWA att till henne betala 792 729 kr jämte ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen från den 25 februari 2020 till dess betalning sker,

b) förbjuda RWA vid vite, att på Facebook och Instagram samt i en app utnyttja porträttbilder av Alexander Rothman, Bela Czitron, Elisabeth Masur, Else Simonsson, Emerich Roth, Eugenia Göndör, Eva Byk, Franciska Mimmi Levy, Gustav Kadelburger, Hania Rosenberg, Hédi Fried, Jerzy Wasserman, Kate Wacz, Liesl Wallin, Livia Fränkel, Mala Freund, Olly Grün, Peter BF, Piotr Zettinger, Renate Gynnerstedt, Stella, Tobias Rawet och Zsuzsanna Reisch samt intervjuer med Elisabeth Masur, Else Simonsson, Hania Rosenberg, Hédi Fried, Jerzy Wasserman, Liesl Wallin och Renate Gynnerstedt samt

c) fastställa att hon har bättre rätt än RWA till varumärket Fading Stories – pass them on.

RWA har bestritt yrkandena. Inget belopp har vitsordats som skäligt i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

RWA har framställt yrkande om att Susanna Sjöswärd, för det fall hennes talan till någon del skulle vinna bifall, ska ersätta stiftelsen för den merkostnad som uppkommit p.g.a. av vårdslös processföring. Vidare har RWA yrkat att domstolen ska förplikta Susanna Sjöswärds ombud Peter Dittmer att, jämte sin huvudman, ersätta RWA för sådan merkostnad. RWA har inte preciserat merkostnaden till ett bestämt belopp utan överlåtit till rätten att göra detta.

Susanna Sjöswärd och Peter Dittmer har bestritt yrkandena.

GRUNDER
Susanna Sjöswärd

Av parternas avtal framgår att Susanna Sjöswärd innehar de immateriella rättigheterna till porträttbilderna, som utgör fotografiska verk, och till intervjuerna och citaten, som utgör litterära verk.

RWA har utnyttjat sin rätt att till tredje part upplåta de immateriella rättigheterna till de fotografiska och litterära verken som skapats genom konsultuppdraget utan att ersätta Susanna Sjöswärd. RWA är enligt parternas avtal skyldig att betala ersättning för utnyttjandet till dess att avtalet upphörde.

RWA har även uppsåtligen eller av oaktsamhet olovligen utnyttjat Susanna Sjöswärds fotografiska och litterära verk efter det att konsultavtalet upphörde. RWA är enligt 54 § första stycket lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen) skyldig att för denna tid betala skälig ersättning för det olovliga utnyttjandet.

RWA har tillfogat Susanna Sjöswärd ideell skada bl.a. genom att i appen inte ha angivit hennes namn i anslutning till verken mellan den 24 oktober 2019 och den 25 januari 2020. Borttagandet av hennes namn under denna period har stridit mot god sed.

Ränta ska utgå från den 25 februari 2020 vilket var förfallodagen för den faktura som Susanna Sjöswärd tidigare har skickat till RWA.

Susanna Sjöswärd har bättre rätt till varumärket Fading Stories – pass them on eftersom parterna har träffat ett avtal om att varumärket ska tillhöra henne.

RWA

Susanna Sjöswärd har redan erhållit ersättning för det utförda arbetet och den aktuella användningen i enlighet med parternas avtal. RWA:s användning av fotografierna och intervjuerna framställda av Susanna Sjöswärd utgör inte tredjepartsupplåtelser som berättigar Susanna Sjöswärd rätt till ytterligare ersättning. Det har heller inte skett någon annan upplåtelse till andra aktörer på sätt som skulle berättiga Susanna Sjöswärd till ytterligare ersättning.

All RWA:s användning av de immateriella rättigheterna har skett i enlighet med konsultavtalet och övrig överenskommelse mellan parterna. I samband med användningen har RWA namngett Susanna Sjöswärd i enlighet med god sed.

Det saknas grund att förpliktiga RWA att upphöra med nyttjandet av Susanna Sjöswärds fotografiska och litterära verk på Facebook och Instagram samt i appen eftersom nyttjandet ryms inom RWA:s egen användning enligt konsultavtalet. Den app som används är en integrerad del av utställningen och innebär inte något separat eller ytterligare upphovsrättsligt förfogande.

Citaten har framställts gemensamt av Susanna Sjöswärd, RWA och konsultbyrån Sunny at Sea, som anlitades av RWA. Upphovsrätten till citaten, i den mån de omfattas av upphovsrättsligt skydd, tillkommer därmed parterna gemensamt.

Framställt krav på ersättning och skadestånd är under alla förhållanden alltför högt.

Parterna har inte avtalat att varumärket Fading Stories – pass them on ska tillhöra av Susanna Sjöswärd. Varumärket är registrerat och innehas av RWA.

UTVECKLING AV TALAN

Susanna Sjöswärd Allmänt om parternas samarbete m.m.

En tid efter det att parterna hade bestämt sig för att ingå ett samarbete tog RWA fram ett utkast till avtal. Utkastet kommunicerades mellan parterna den 18 juni 2018. Enligt utkastet skulle de ekonomiska rättigheterna av upphovsrätten till de verk som Susanna Sjöswärd skulle skapa tillkomma RWA. Något sådant avtal ingicks emellertid inte. Fyra månader senare ingick parterna i stället ett konsultavtal av vilket det dels framgår att Susanna Sjöswärd skulle utföra vissa arbeten för RWA, dels att hon skulle behålla de ekonomiska rättigheterna till de verk som hon skapade.

Samtidigt som avtalet undertecknades höll Susanna Sjöswärd och hennes dåvarande ombud Olof Wilöf på att ta fram ett utkast på avtal som Susanna Sjöswärd skulle ingå med de som hon skulle fotografera och intervjua. Inför det ville hon höra med RWA om stiftelsen hade tänkt att ge publiceringsrätt för materialet till andra aktörer. Parterna hade en e-postkonversation om detta samma dag som konsultavtalet undertecknades den 18 oktober 2018. I denna konversation uppkom en fråga hur bestämmelsen om ersättning skulle tolkas t.ex. om materialet senare skulle ställas ut på bibliotek.

Under hösten 2018 samlade RWA in medel till projektet. RWA frågade Susanna Sjöswärd om hon kunde tänka sig att ge bort inramade porträttbilder som signerats till de bidragsgivare som tillhandahållit en större summa. Susanna Sjöswärd gick med på att göra ett undantag från parternas avtal och avstå från ersättning i detta fall.

I april 2019 överlämnade Susanna Sjöswärd de porträttbilder och intervjuer som hon hade tagit fram för utställningen till RWA.

Från december 2018 och under större delen av år 2019 diskuterade parterna om konsultavtalet skulle förtydligas och förlängas. Den 3 juni 2019 skickade Olof Wilöf ett e-postmeddelande till Henrik Almén på RWA för att påminna honom om att parternas avtal innebar att stiftelsen var skyldig att ersätta Susanna Sjöswärd för upplåtelser till tredjeman. Den 26 juni 2019 skickade RWA ett utkast till ett tilläggsavtal till Susanna Sjöswärd. Avtalet innehöll en klausul som reglerade rätt till ersättning för utställningar på t.ex. museum. Vidare innehöll utkastet ett förslag om att RWA skulle få en utökad rätt att använda allt material som hade tagits fram av Susanna Sjöswärd utan att ersätta henne för det. Till skillnad från konsultavtalet skulle denna rätt inte vara begränsad till användning i egna medieformer. Parterna ingick aldrig något avtal i enlighet med utkastet.

Den 27 juni 2019 skickade RWA ut ett nyhetsbrev där stiftelsen angav att den 28 augusti öppnar ”vår” utställning Fading Stories – pass them on på Fotografiska museet. När Susanna Sjöswärd såg detta blev hon orolig över att RWA skulle försöka ta över rättigheterna till utställningen. Den 7 juli 2019 skrev hon ett e-postmeddelande till flera personer på RWA där hon uttryckte den känsla som hon hade. I juli 2019 påpekade Susanna Sjöswärd, genom Olof Wilöf, att hennes namn måste framgå när materialet i appen tillgängliggörs för allmänheten.

Den 9 juli 2019 fick Susanna Sjöswärd ett e-postmeddelande från Mona Hassan på RWA där Mona Hassan skrev att all kommunikation som rör innehåll i appen skulle gå genom henne och att det även gällde juridiska frågor till konsultbyrån Sunny at Sea.

Under sommaren 2019 gjordes en paus i parternas avtalsförhandlingar. Olof Wilöf skickade den 17 juli 2019 ett e-postmeddelande till flera personer på RWA och upplyste dem om att konsultavtalet gällde tillsvidare.

Under hösten fortsatte parternas diskussioner. Jan Broman på Fotografiska museet började känna viss oro och uppmanade Susanna Sjöswärd att skriva på ett nytt avtal med RWA. Han tyckte att det var viktigt att utställningen kunde visas på skolor efter det att utställningen på museet hade avslutats. RWA pressade på angående ett nytt avtal och skickade över ett nytt förslag till tilläggsavtal den 17 oktober 2019. Den 18 oktober 2019 skickade Susanna Sjöswärd ett e-postmeddelande till Sarah Scheller på RWA för att få information om hur många upplåtelser som stiftelsen hade gjort till tredje part. RWA svarade med att om Susanna Sjöswärd inte kunde komma på ett möte så skulle RWA avsluta samarbetet med henne.

Den 24 oktober 2019 sade RWA upp parternas samarbete. I samband med det ändrade RWA inställning. Plötslig ansåg RWA att det inte var viktigt med ett tilläggsavtal för att ha rätt att använda verken i framtida projekt. RWA menade nu att konsultavtalet redan gav stiftelsen en sådan rätt.

Den 2 november 2019 vände sig Susanna Sjöswärd till Cecilia Åhlberg som är en av styrelseledamöterna i RWA för att diskutera hur parterna skulle kunna gå vidare. I december 2019 tog Susanna Sjöswärd även kontakt med Olle Wästberg, som också är styrelseledamot i RWA. Olle Wästberg ansåg att situationen som hade uppkommit var obehaglig, men att det enligt honom skulle vara orimligt att ta betalt för att gå ut med information om Förintelsen i skolor.

Efter det att parternas samarbete hade avslutats kontaktade RWA de överlevande som Susanna Sjöswärd hade fotograferat och intervjuat för att höra om de kunde ställa upp på att fotograferas på nytt och ge nya intervjuer. Susanna Sjöswärd skrev till de överlevande den 9 november 2019 för att informera dem om den uppkomna situationen.

Punkten 6 i parternas avtal

Enligt punkten 6 tredje stycket i konsultavtalet måste två rekvisit vara uppfyllda för att RWA ska undgå ersättningsansvar för användning av de verk som Susanna Sjöswärd innehar upphovsrätten till. Det måste dels ha varit fråga om stiftelsens egen användning, dels om användning i stiftelsens egna medieformer.

Uttrycket ”egen användning” måste förstås som användning där det faktiskt är RWA som använder verken. När det gäller en organisation innebär det att det är organisationens egen personal som ska använda verken. Uttrycket kan likställas med det engelska uttrycket ”in-house”.

Verk på Facebook och Instagram

Mellan den 1 juli 2019 och den 16 oktober 2019 lade RWA upp Susanna Sjöswärds fotografier av överlevande och utdrag från hennes intervjuer med dessa på Facebook och Instagram. Det var fotografier på och intervjuer med Hania Rosenberg (den 10 juli 2019), Héidi Fried (den 11 juli 2019), Else Simonsson (den 12 juli 2019), Elisabeth Masur (den 13 juli 2019), Jerzy Wasserman (den 14 juli 2019), Liesl Wallin (den 15 juli 2019) och Renate Gynnerstedt (den 16 juli 2019). Härutöver lades ett fotografi på Emerich Roth upp på Facebook och Instagram den 1 juli 2019 och på Facebook även den 25 augusti 2019 samt att ett fotografi på Eugenia Göndör lades upp på Facebook den 16 oktober 2019. Dessa verk tillgängliggörs alltjämt för allmänheten i nämnda kanaler.

Facebook och Instagram utgör inte svarandens egna medieformer. Svaranden äger inte dessa. Genom att lägga upp verken där har RWA låtit tredjeman, dvs. Facebook och Instagram, nyttja dessa. Att svaranden har avtal med Facebook och Instagram som gör det möjligt att publicera material där saknar betydelse.

Verk på Fotografiska museet och i appen

Utställningen på Fotografiska museet bestod av åtta porträttbilder och citat som visades på TV-skärmar. Dessa bilder och citat kunde även nås via en app där inspelade intervjuer fanns. Härutöver bestod utställningen av femton citat som fanns på väggarna i lokalen. Genom att rikta mobiltelefonens kamera mot citaten var det möjligt att i appen få tillgång till femton porträttbilder och inspelade intervjuer som hörde ihop med citaten på väggarna.

Den överenskommelse som parterna har träffat avser endast en fysisk utställning på Fotografiska museet. Avtalet innehåller inte någon bestämmelse om att appen skulle vara en förutsättning för utställningen. Det är heller inget som parterna har kommit överens om.

Åtta porträttbilder och intervjuer har varit tillgängliga för personer som har laddat ner appen på sina mobiltelefoner utan att de har behövt besöka Fotografiska museet. De personer som har besökt museet och låst upp appen har kunnat ta del av ytterligare material som då blivit tillgängligt. De har sedan kunnat titta och lyssna på det material som blivit tillgängligt även efter det att de har lämnat museets lokaler. Genom att utställningen har varit tillgänglig i appen har också ett stort antal vänner och bekanta till appanvändarna kunnat ta del av utställningen utan att besöka museet.

Uttrycket ”egna medieformer” i punkten 6 i konsultavtalet exemplifieras med ”egna hemsidor, broschyrer och annonser”. Därmed avses medieformer som används vid traditionell marknadsföring. Appen kan enligt avtalet inte anses utgöra RWA:s egen medieform. I vissa fall har appanvändaren behövt besöka Fotografiska museet för att få tillgång till verken. Eftersom museet inte är RWA:s egen medieform, är inte heller appen det.

Den 28 oktober 2019, dvs. efter det att utställningen på Fotografiska museet avslutats, uppmanade Susanna Sjöswärd genom sitt ombud RWA att ta bort alla verk i appen. Dagen efter svarade RWA att stiftelsen arbetade med att ta bort materialet i appen. Materialet togs dock inte bort utan stiftelsen ändrade endast vissa textavsnitt. De skrev att utställningen på Fotografiska museet nu är avslutad. Samtidigt tog de bort Susanna Sjöswärds namn som funnits intill porträttbilderna på de överlevande. Susanna Sjöswärd påpekade detta för RWA. Den 25 januari 2020 lade stiftelsen in hennes namn igen.

Eventen

De event som har ägt rum på Fotografiska museet den 27 augusti 2019, den 7 oktober 2019 och den 15 oktober 2019 bör närmast beskrivas som event i samband med utställningen eftersom de inte har varit tillgängliga för samtliga besökare, endast pågått under en viss dag och erbjudit ytterligare upplevelser såsom en projektion av bilder, särskilda tal eller en paneldebatt. De utgör inte en del av utställningen.

Eventet som hölls den 27 augusti 2019 ägde rum före själva invigningen av utställningen. Susanna Sjöswärd talade inte på eventet utan på den efterföljande invigningen. Susanna Sjöswärd fick inte tala eller visa utställningen den 7 oktober 2019. Hon hade ingen kännedom om att företag och organisationer skulle bjudas in till ett event den 15 oktober 2019.

Ersättningsyrkandet

Susanna Sjöswärd har rätt till ersättning för ovannämnda upplåtelser till tredje part. Upplåtelserna har skett lovligt fram till dess att RWA sade upp parternas avtal den 24 oktober 2019. Därefter har allt utnyttjande av verken varit olovligt. Upplåtelserna på Facebook och Instagram har varit lovliga under ca tre månader från juli till oktober 2019 och olovliga i ca 15 månader, dvs. 17 procent lovligt och 83 procent olovligt. Upplåtelserna i appen har varit lovliga i ca två månader från slutet av augusti 2019 till slutet av oktober 2019 och olovliga i ca 15 månader, dvs. 12 procent lovligt och 88 procent olovligt. Inga olovliga upplåtelser har gjorts när det gäller utställningen och eventen.

Beräkningen av det yrkade beloppet har såväl vad gäller lovligt som olovligt nyttjande gjorts enligt Svenska Fotografers Förbunds (SFF) prisguide för år 2018 och MU-avtalet för år 2018. Ersättningen för de litterära verken har beräknats till hälften av ersättningen för de fotografiska verken. När det gäller upplåtelserna i appen har taxan för årlig ersättning använts för det första året och sedan den månatliga taxan för de resterande fem månaderna.

Yrkandet om ersättning för nyttjande avser perioden från juli 2019 till slutet av januari 2021 och är beräknat enligt följande. Alla belopp är exklusive mervärdesskatt.

Yrkandet om 271 479 kr inklusive mervärdeskatt avseende ersättning för ideell skada är uppdelat på en post om 195 579 kr som avser ersättning för lidande och annat förfång och en post om 75 900 kr som avser ersättning för den uteblivna namnangivelsen. Posten för lidande och annat förfång uppgår till 100 procent av den ersättning som yrkas för det olovliga nyttjandet (181 054 + 14 525).

Rätt till varumärket Fading Stories – pass them on

Under våren 2019 fördes en diskussion om namnbyte på utställningen. Vid ett möte den 9 maj 2019 gick Susanna Sjöswärd med på att byta namn på utställningen under förutsättning att hon skulle erhålla rätten till det nya namnet. Vid ytterligare ett möte den 14 maj 2019 bestämdes att det nya namnet skulle vara Fading Stories – pass them on. Den 17 maj 2019 fick hon en fråga från Jan Broman på Fotografiska museet angående namnet. Hon hade själv föreslagit att utställningen skulle döpas om till We shall not forget – We must not forget.

Susanna Sjöswärd har därefter använt namnet Fading Stories – pass them on i 76 artiklar och intervjuer i medier i samband med utställningen på Fotografiska museet.

RWA ansökte om varumärkesregistrering den 31 maj 2019 utan att parterna hade diskuterat frågan. Susanna Sjöswärd fick reda på registreringen långt senare av en vän. RWA:s registrering har också skett inom flera områden där parterna aldrig diskuterat att verken ska förekomma, vilket talar för att RWA vid tidpunkten har haft egna planer att använda Susanna Sjöswärds verk.

RWA

Allmänt om parternas samarbete m.m.

RWA bildades år 2001 av Raul Wallenbergs syskonbarn.

När idén om utställningen presenterades för Jan Broman på Fotografiska museet förklarade han att museet var intresserat av att visa en utställning med porträtt och intervjuer, men bara under förutsättning att det blev en digital utställning och att den efter det att den avslutats på museet kunde användas för undervisning i skolor.

Utställningen Fading Stories – pass them on var ett samarbete mellan Susanna Sjöswärd, RWA och Fotografiska museet. De var alla medarrangörer i utställningen. I ett sms-meddelande den 28 april 2018 skrev Susanna Sjöswärd att hon ”tror på ett samarbete med RWA och Fotografiska [museet] för utställning och bok”.

Den 3 maj 2018 fanns det en initial plan för projektet som utbyttes mellan Susanna Sjöswärd och RWA via e-post. Av dokumentet framgår att ett av syftena med projektet var en vandrande fotoutställning och att särskilda aktiviteter riktade till skolungdomar skulle ingå. Det framgår också att ett digitalt skolmaterial skulle tas fram. Till den initiala projektplanen fanns en budget bifogad. Budgeten var något av en drömbudget och den kom att revideras efter hand. I budget fanns en post som avsåg lön till Susanna Sjöswärd med 30 000 kr per månad. Vid den tiden fanns en plan för att Susanna Sjöswärd skulle följa med på skolturnén och att hon också skulle få betalt för sådant arbete. Den delen av projektet kom aldrig att genomföras.

RWA arbetade under sommaren och hösten 2018 med att ta fram avtal för att stiftelsen skulle kunna börja samla in medel för projektet. Av ett dokument som kallas för förväntansavklaran, daterat den 16 oktober 2018, framgår att en app skulle tas fram samt att teknik som bygger på s.k. förstärkt verklighet – eller augmented reality (AR) på engelska – skulle användas för det digitala skolmaterialet. Av dokumentet framgår också att utställningen skulle vara ett digitalt fotoprojekt som drevs av RWA i samarbete med Susanna Sjöswärd och Fotografiska museet. Att bara anordna en utställning på Fotografiska museet har inte legat inom ramen för det uppdrag som anges i RWA:s stadgar. Den största delen i projektet för RWA:s del har var den efterföljande skolturnén.

RWA och Susanna Sjöswärd ingick konsultavtalet den 18 oktober 2018. Enligt avtalet skulle Susanna Sjöswärd presentera 12–14 fotografier som kunde ställas ut på Fotografiska museet samt spela in intervjuer med de personer som fotograferades. För att utställningen skulle kunna invigas på Raul Wallenbergs dag den 27 augusti 2019 var det viktigt att det fanns en deadline för arbetet. Uppdragsperioden bestämdes därför till den 1 mars 2019. RWA:s nyttjanderätt enligt punkten 6 i konsultavtalet är tydlig. Det är en bred nyttjanderätt utan begränsning i tid. Det saknar således betydelse att avtalet i övrigt har upphört.

I samband med en fakturering i september 2018 fick RWA information från Susanna Sjöswärd att den ersättning som hon begärde täckte dels en heltidslön för henne, dels användningen av materialet.

Under arbetets gång har alla parter – såväl Susanna Sjöswärd, RWA som Fotografiska museet – varit högst aktiva i det arbete som ledde fram till utställningen. Alla har tagit del av utkast och haft möjlighet att tycka till om innehåll och utformning vilket bl.a. framgår av mejlkonversationer mellan Susanna Sjöswärd, RWA och konsultbyrån Sunny at Sea under sommaren 2019. Det gäller även materialet i appen. Susanna Sjöswärd har hela tiden känt till att utställningen senare skulle ut på en skolturné. Förutom att det nämndes redan i förväntansavklaran i oktober 2018 har detta också framgått av ett e-postmeddelande som Mona Hassan skickade den 19 juli 2019 till bl.a. Susanna Sjöswärd.

Utställningen på Fotografiska museet och eventen

Utställningen på Fotografiska museet var ett gemensamt projekt. Det har inte varit fråga om någon tredjepartsupplåtelse till Fotografiska museet. Om det skulle anses vara en tredjepartsupplåtelse så är det Susanna Sjöswärd som har överlåtit rätten att visa verken till Fotografiska museet.

Invigningen den 27 augusti 2019 var inte ett från utställningen skilt event. Susanna Sjöswärd var med på invigningen och höll ett tal. Inte heller de andra eventen har varit separerade från utställningen. Det var inte något nytt material som visades vid dessa tillfällen. Susanna Sjöswärd var inbjuden som talare den 7 oktober 2019, men hon ställde in samma morgon. Den 15 oktober 2019 hölls ett panelsamtal på Fotografiska museet. I samband med samtalet visade Fotografiska museet vissa av verken på skärmar. Detta var en del av utställningen och Susanna Sjöswärd var informerad om panelsamtalet.

Verk i appen

Det gick inte att ta del av hela, eller större delen av, utställningen utan att använda appen. I stort sett var det appen som var utställningen. Att besökare har tagit del av utställningen i appen innebär inte något ytterligare förfogande av verken. Det var endast de som besökte Fotografiska museet som kunde låsa upp appen. Verken har därmed inte visats för någon ny publik. Appen har tagits fram av konsultbyrån Sunny at Sea och den tillhandahålls av RWA. I vart fall är appen en av RWA:s egna medieformer enligt punkten 6 i parternas avtal.

De citat som har använts i utställningen har tagits fram gemensamt. Först fanns det förslag på längre citat. Anställda vid Sunny at Sea kortade ned dessa och alla parter fick ge synpunkter på de citat som togs fram. Citaten utgör inte verk som omfattas av upphovsrättsligt skydd.

Verk på Facebook och Instagram

Inläggen på Facebook och Instagram utgör marknadsföring av utställningen. Som ett exempel på egen användning i punkten 6 i avtalet nämns annonser. RWA hade ansvar för marknadsföring av projektet. Även Susanna Sjöswärd och Fotografiska museet använde sig av sociala medier för marknadsföring av projektet. Det handlar inte om någon tredjepartsupplåtelse.

Ersättning och skadestånd

Fotografiska museet har betalat Susanna Sjöswärd för visning av verken. Susanna Sjöswärd skulle bli dubbelkompenserad om hon erhåller ersättning för eventen eftersom de har utgjort en del av utställningen.

Endast när det gäller inläggen på Facebook och Instagram är det klarlagt vilka verk som yrkandena tar sikte på.

De skärmdumpar som Susanna Sjöswärd har åberopat för att visa att hennes namn inte ska ha angetts i samband med porträttbilderna är inte fullständiga. Under en annan rubrik på samma sida finns hennes namn angivet. Det har varit möjligt att skrolla ner på sidan och se vem som har tagit fotografierna. Susanna Sjöswärd har godkänt alla utkast på texter i appen. Susanna Sjöswärd har inte lidit någon skada p.g.a. av att hennes namn har angivits på det sätt som skett.

Varumärket Fading Stories – pass them on

Parterna har inte träffat någon överenskommelse om att Susanna Sjöswärd ska ha bättre rätt till namnet Fading Stories – pass them on. Den 14 maj 2019 ville Susanna Sjöswärd att namnet We shall not forget, we must not forget skulle användas. Den 17 maj 2019 accepterade hon dock beslutet om att gå vidare med Fading Stories – pass them on.

UTREDNINGEN

Parterna har åberopat skriftlig bevisning. Susanna Sjöswärd har åberopat förhör under sanningsförsäkran med sig själv och vittnesförhör med juristen Olof Wilöf. RWA har åberopat förhör under sanningsförsäkran med Sarah Scheller på RWA, och vittnesförhör med Johanna Westien, också på RWA, samt vittnesförhör med Jan Broman som är verkställande direktör på Fotografiska museet.

DOMSKÄL

Allmänt om det inledande arbetet med utställningen

Av utredningen har det framgått att Susanna Sjöswärd efter det att hon fått idén om att fotografera och intervjua personer som överlevt Förintelsen vänt sig till Jan Broman på Fotografiska museet för att höra om museet var intresserat av att ställa ut fotografierna och de tillhörande intervjuerna. Såväl Susanna Sjöswärd som Jan Broman har i förhör berättat att han varit positivt inställd, men att han bett henne återkomma efter det att hon hittat en samarbetspartner för projektet. Susanna Sjöswärd återkom så småningom till Jan Broman och meddelade att RWA hade visat intresse av ett samarbete. Av förhöret med Jan Broman framgår också att han tidigt meddelat att de behövde en digital lösning eftersom det annars skulle bli alldeles för dyrt att skicka ut fotografierna och intervjuerna till skolor efter det att utställningen på Fotografiska museet hade avslutats. Han har inte kunnat svara på när idén om att använda en app kom upp, annat än att det var på ett tidigt stadium. Att idén om appen kom upp på ett tidigt stadium i diskussionerna om utställningen framgår även av det dokument som kallas för förväntansavklaran samt av förhören med Sarah Scheller och Johanna Westien. De har även berättat att en digital lösning var viktig för att kunna nå ut till ungdomar.

Jan Broman har berättat att Susanna Sjöswärd var informerad om idén att använda en app och att hon var delaktig i arbetet med utställningen, inklusive arbetet med appen. Även denna uppgift stöds av den skriftliga bevisningen samt uppgifter som övriga personer, inklusive Susanna Sjöswärd, har lämnat.

Av utredningen har det också framgått att Susanna Sjöswärd och RWA var för sig har ingått avtal med Fotografiska museet. Susanna Sjöswärd har i enlighet med sitt avtal med museet erhållit ersättning av museet för att verken har visats där. RWA har i enlighet med sitt avtal med museet fått tillåtelse att vid några tillfällen under hösten 2019 använda museets lokaler utan kostnad och även fått bjuda in skolelever till ett event den 7 oktober 2019 utan att dessa behövde betala entréavgift till museet.

Parternas avtal

Punkten 6 i parternas avtal av den 18 oktober 2018 innehåller flera olika bestämmelser. I första stycket finns en bestämmelse om att Susanna Sjöswärd innehar alla immateriella rättigheter till det som hon har skapat inom ramen för avtalet. I andra stycket finns dels en bestämmelse som reglerar RWA:s användning av de verk som har skapats inom ramen för avtalet, dels en bestämmelse om att RWA till tredjeman får upplåta en rätt att använda dessa verk. I tredje stycket finns först en bestämmelse som reglerar RWA:s ersättningsskyldighet när stiftelsen använder verken. Härefter kommer en bestämmelse angående RWA:s skyldighet att ersätta Susanna Sjöswärd i de fall RWA har upplåtit en rätt att nyttja verken till tredjeman och en tillhörande bestämmelse om hur ersättningen i de fallen ska bestämmas. Slutligen finns en bestämmelse om att RWA ska underrätta Susanna Sjöswärd om de upplåtelser som görs till tredjeman.

Eftersom parterna har ingått ett avtal som särskilt reglerar frågor om nyttjande av verken ska domstolens prövning som utgångspunkt ske utifrån parternas avtal och inte genom en tillämpning av upphovsrättslagen.

Vid tolkning av ett avtal om nyttjande av upphovsrätt ska sedvanliga principer för avtalstolkning tillämpas. Härtill kommer att det kan finnas skäl att beakta de särskilda tolkningsprinciper som finns på upphovsrättsområdet, som specialitetsgrundsatsen, som i korthet innebär att en överlåtelse av rättigheter inte omfattar mer än vad som framgår av avtalet, och specifikationsprincipen, som i korthet innebär att otydliga avtal ska tolkas till upphovsmannens förmån.

Susanna Sjöswärd har när det gäller nyttjande av de verk som har funnits kvar på Facebook och Instagram samt i appen efter det att parternas samarbete upphörde i oktober 2019 yrkat ersättning enligt upphovsrättslagen.

Patent- och marknadsdomstolen konstaterar dock att bestämmelsen i punkten 6 i parternas avtal gäller utan begräsning i tiden. Eftersom det finns en särskild bestämmelse om giltighet i punkten 6 saknar det betydelse att det i avtalet också finns en bestämmelse i punkten 2 som anger att konsultavtalet löper fr.o.m. den 15 juni 2018 t.o.m. den 1 mars 2019. Sistnämnda bestämmelse tar nämligen sikte på uppdragsperioden under vilken Susanna Sjöswärd skulle ta fram fotografier och intervjuer och inte hela avtalet, vilket måste ha stått klart för parterna. Som framgår av förhöret med Sarah Scheller bestämdes datumet den 1 mars 2019 för att det skulle finnas en deadline när Susanna Sjöswärd senast behövde lämna över verken till RWA för att det skulle vara möjligt att hinna med allt som skulle göras före invigningen av utställningen på Fotografiska museet den 27 augusti 2019. Enligt domstolen måste det alltså ha stått klart för parterna att bestämmelsen i punkten 6 är tillämplig även efter det att parternas faktiska samarbete i enlighet med konsultdelen av avtalet har upphört. Domstolen kommer därför att pröva Susanna Sjöswärds yrkande om ersättning för nyttjande av verken utifrån bestämmelserna i punkten 6 i parternas avtal och inte enligt 54 § första stycket upphovsrättslagen.

Verk som visats på Fotografiska museet och som har funnits tillgängliga i appen

När det gäller den del av ersättningsyrkandet som tar sikte på att verken har visats på Fotografiska museet gör domstolen följande bedömning.

Enligt punkten 3 i parternas avtal skulle Susanna Sjöswärd ta fram fotografier som skulle ställas ut på Fotografiska museet samt intervjua de som fotograferades. Med beaktande av att det var Susanna Sjöswärd som sökte upp RWA för att hitta en samarbetspartner till en utställning på Fotografiska museet är det inte möjligt att tolka bestämmelsen i punkten 6 i avtalet på det sätt som Susanna Sjöswärd gör, dvs. att det bara skulle vara RWA, men inte hon, som har upplåtit nyttjanderätt till Fotografiska museet. Härutöver framgår det tydligt av utredningen att alla aktörer har deltagit i diskussioner och planering av utställningen och att det har varit ett gemensamt projekt. Det förhållandet att Susanna Sjöswärd och RWA har haft separata avtal med Fotografiska museet visar att alla inblandade har haft ett intresse av utställningen. Under dessa förhållanden kan bestämmelsen i punkten 6 i parternas avtal, som gäller ersättning för upplåtelse till tredjeman, inte anses vara tillämplig när det gäller upplåtelsen till Fotografiska museet. Vid bedömningen går det heller inte att bortse från att Susanna Sjöswärd i enlighet med sitt avtal med Fotografiska museet har erhållit visningsersättning för utställningen.

I bestämmelsen i punkten 3 anges inte hur aktuella fotografier och intervjuer skulle presenteras för personer som besöker museet, t.ex. om de skulle visas på en TV-skärm eller filmduk, hängas upp på en vägg eller laddas ner i en app. Susanna Sjöswärds uppgifter om att hon inte förrän på ett sent stadium har förstått att en app skulle användas och att hon inte ska ha haft möjlighet att ge sina synpunkter angående utformning av text m.m. är inte trovärdiga. Av såväl den skriftliga som den muntliga bevisningen är det visat att diskussionen om att använda en app kom upp på ett tidigt stadium och att Susanna Sjöswärd var införstådd med att appen skulle användas i utställningen. Vidare är det visat att hon vid flera tillfällen har lämnat synpunkter på innehållet i appen.

Av framför allt förhören med Sarah Scheller och Johanna Westien är det även visat vilken betydelse appen har haft. En mycket stor del av utställningen gick endast att få tillgång till genom att använda appen. De museibesökare som inte laddade ner appen kunde när det gäller 15 av 23 verk endast ta del av ofullständiga citat där vissa ord hade tagits bort. De kunde inte utan app få tillgång till de fotografier och intervjuer som hörde ihop med citaten. Med hänsyn till appens betydelse för upplevelsen kan appen inte ses som en från utställningen separat del, vilket måste ha varit tydligt även för Susanna Sjöswärd.

Vidare är det inte visats att appen hittills har använts för andra ändamål än för utställningen på Fotografiska museet.

Av det ovan anförda följer att Susanna Sjöswärds yrkanden om ersättning för visning av verk på Fotografiska museet och tillgängliggörande av verk i appen ska ogillas samt att detsamma gäller för yrkandet om förbud för RWA att använda vissa verk i appen.

Verk som har visats på olika event

När det gäller de tre event som har ägt rum konstaterar domstolen inledningsvis att samtliga har ägt rum på Fotografiska museet under den period som utställningen pågick. Domstolen noterar att Susanna Sjöswärd i denna del har yrkat ersättning för nyttjande av 15 av sammanlagt 23 verk den 27 augusti 2019 och samtliga 23 verk både den 7 och den 15 oktober 2019. Det framstår därmed som att de som har varit inbjudna till eventen i själva verket har tagit del av utställningen som sådan. Eftersom eventen ägt rum på Fotografiska museet under den tid som utställningen har pågått framstår det inte som att det har varit fråga om något separat tillgängliggörande. Även om alla museibesökare inte var inbjudna till eventen måste de enligt domstolen anses ha varit en del av utställningen. Således kan Susanna Sjöswärds yrkande om ersättning för dessa nyttjanden inte heller bifallas.

Verk som har lagts upp på Facebook och Instagram

När det slutligen gäller de verk som RWA har lagt upp på sina konton på Facebook och Instagram kan bestämmelsen i punkten 6 i avtalet, enligt domstolens mening, inte tolkas på annat sätt än att RWA har haft rätt att nyttja verken i dessa kanaler utan att ersätta Susanna Sjöswärd för detta. Enligt domstolen är det uppenbart att det i dessa fall handlar om en användning i egna mediekanaler. I vart fall får den eventuella otydlighet som skulle kunna föreligga när det gäller tolkningen av parternas avtal i denna del – specifikationsprincipen till trots – gå ut över Susanna Sjöswärd med hänsyn till att det var hon, som genom Olof Wilöf, föreslog bestämmelsen och därmed gav upphov till dess lydelse. Susanna Sjöswärds yrkanden om ersättning och förbud såvitt gäller verk som har lagts upp på Facebook och Instagram ska således ogillas.

Ersättning för lidande och annat förfång

Eftersom domstolen inte har funnit att RWA har nyttjat verken i strid med parternas avtal ska även Susanna Sjöswärds yrkanden om ersättning för lidande och annat förfång ogillas.

Namnangivelse

En fotograf ska enligt 3 § första stycket upphovsrättslagen namnges i den omfattning och på det sätt god sed kräver.

Susanna Sjöswärd har gjort gällande att RWA den 24 oktober 2019 tog bort hennes namn vid vissa porträttbilder som fanns i appen och att namnangivelsen kom tillbaka först tre månader senare.

Susanna Sjöswärd har åberopat en skärmdump för att visa hur det har sett ut när hennes namn saknats i anslutning till ett fotografi i appen och en annan skärmdump för att visa hur det har sett ut när hennes namn har lagts till efter den 25 januari 2020. RWA å sin sida har åberopat ett utdrag på sammanlagt tre och en halv sida ur appen för att visa hur Susanna Sjöswärd har namngetts.

Det underlag som har presenterats i denna del är begränsat. På ingen av de åberopade skärmdumparna finns något datum angivet. Domstolen noterar dock att Susanna Sjöswärd åberopar en skärmdump där namnet saknas som har tagits före en skärmdump där namnet finns med. Domstolen har således inte tillgång till någon skriftlig bevisning för att bedöma om namnet tidigare har angivits på ett fullgott sätt och sedan tagits bort, utan endast om angivelsen tidigare har saknats på visst ställe där det sedan har lagts till. Domstolen kan således inte uttala sig om det, som Susanna Sjöswärd påstår, har skett någon försämring av namnangivelsen under en viss period utan bara att den har förbättrats. Oaktat detta gör domstolen följande bedömning.

Av det underlag som RWA har åberopat framgår det att Susanna Sjöswärd nämns som fotograf, att hon har varit delaktig i utställningen samt att hon tillsammans med RWA och Fotografiska museet finns upptagen som kontaktperson. Appen synes endast innehålla information under fyra flikar och om det är så som RWA påstår att Susanna Sjöswärd finns nämnd under tre av dessa är det möjligt att namnangivelsen uppfyller kraven på god sed.

Utifrån den samlade bevisningen som har åberopats kan domstolen emellertid varken konstatera att namngivningen har stridit mot god sed eller att den har varit förenlig med god sed. Eftersom det är Susanna Sjöswärd som har bevisbördan för sitt påstående innebär det att hennes talan om ersättning för otillräcklig namnangivelse inte kan bifallas.

Varumärket Fading Stories – pass them on

Susanna Sjöswärds uppgifter om att parterna ska ha slutit ett muntligt avtal om att hon skulle ha rätt till namnet Fading Stories – pass them on vinner inte stöd av övrig utredning. Enligt henne har parterna kommit överens om detta vid två möten på Fotografiska museet den 9 eller den 14 maj 2019. Det finns emellertid skriftlig bevisning som visar att namnvalet fortfarande diskuterades fram till den 17 maj 2019. Mona Hassan på RWA, som också ska ha varit med på i vart fall ett av mötena, skrev i ett e-postmeddelande till Susanna Sjöswärd den 17 maj 2019 att de nu hade fattat ett beslut om projektets titel och att hon inom kort skulle informera alla om beslutet. En kvart senare svarade Susanna Sjöswärd på meddelandet på följande sätt: ”Absolut! Kör på det” samt att hon meddelade Mona Hassan att hon ville se typsnittet som konsultbyrån Sunny at Sea skulle ta fram eftersom det enligt henne var viktigt att formen och typsnittet stämde överens med titeln. Någon timme före det att Mona Hassan skrev till Susanna Sjöswärd hade Jan Broman och Susanna Sjöswärd kontakt via sms eller chatt. Jan Broman skrev att han hade hört det förslag på titel som diskuterades och att han ansåg att Susanna Sjöswärd skulle acceptera förslaget. Susanna Sjöswärd svarade att hennes förslag var We shall not forget – we must not forget. Den sammantagna bilden av bevisningen är att parterna har tagit fram titeln på utställningen gemensamt. Att Susanna Sjöswärd förbehållits rätten till titeln i dessa diskussioner eller att rätten till titeln på något annat sätt skulle ha överlåtits kan inte anses visat. Susanna Sjöswärd har bevisbördan för sina påståenden i denna del. Hennes yrkande om bättre rätt ska därmed ogillas.

Rättegångskostnader

Eftersom Susanna Sjöswärd inte har vunnit bifall till någon del av sin talan saknas skäl att pröva RWA:s yrkande enligt 18 kap. 6 § rättegångsbalken om ersättning för mer-kostnad p.g.a. vårdslös processföring. Däremot ska Susanna Sjöswärd som förlorande part ersätta RWA för dess rättegångskostnad enligt 18 kap. 1 § rättegångsbalken.

RWA har yrkat ersättning med 975 250 kr för arvode inklusive mervärdesskatt. Stiftelsen har förklarat att den delvis är skattskyldig för mervärdesskatt och att 70 procent av stiftelsens intäkter inte är avdragsgilla. RWA har uppgett att mervärdeskatten uppgår till 145 250 kr ((975 250–145 250) x 0,7 x 0,25).

Vid slutet av huvudförhandlingen vitsordade Susanna Sjöswärd, genom sitt ombud, beloppet som skäligt i och för sig. En vecka senare inkom Susanna Sjöswärd med en skrift i vilken hon förklarade att hon vid huvudförhandlingen inte förstod innebörden av ett vitsordande och att hon nu vitsordar ett belopp om 400 000 kr som skäligt i och för sig.

Bestämmelsen i 43 kap. 14 § rättegångsbalken om att utredning som inkommit efter en huvudförhandling har avslutats i vissa fall kan ligga till grund för ett avgörande är till sin lydelse endast tillämplig om det är domstolen som har ansett att utredningen ska kompletteras. Frågan om detsamma ska gälla då en part på eget bevåg har kommit in med en komplettering efter det att huvudförhandlingen har avslutats har överlämnats till rättstillämpningen (se kommentaren till nämnda bestämmelse i JUNO, version 89 med publiceringsdatum den 27 januari 2021). Patent- och marknadsdomstolen gör i denna del följande bedömning.

Enligt 18 kap. 14 § andra stycket rättegångsbalken ska rätten självmant pröva frågor om tillämpningen av bl.a. bestämmelsen om en rättegångskostnad varit skäligen påkallad enligt 8 §, om en sådan prövning inte är obehövlig på grund av särskilda omständigheter. Som framgår av kommentaren till lagrummet är frågor om rättegångskostnader underkastade parternas förfoganderätt (se JUNO, version 89 med publiceringsdatum den 27 januari 2021). Enligt domstolen får ett vitsordande av det yrkade beloppet anses utgöra en sådan särskild omständighet som gör att domstolen inte självmant ska pröva om kostnaden är skäligen påkallad.

För att domstolen ska kunna pröva ett yrkande om ersättning av rättegångskostnader krävs enligt 18 kap. 14 § första stycket rättegångsbalken att yrkandet har framställts innan handläggningen av målet har avslutats. Som framgår av kommentaren till nämnda lagrum är det tidpunkten för huvudförhandlingens avslutande som är avgörande i de fall huvudförhandling hålls (se JUNO, version 89 med publiceringsdatum den 27 januari 2021). Patent- och marknadsdomstolen kan inte finna någon anledning för att detsamma inte skulle anses gälla för en inställning till ett yrkande om ersättning för rättegångskostnad.

I nu aktuellt fall innebär detta att domstolen inte självmant ska pröva skäligheten av kostnaderna och att det är det belopp som Susanna Sjöswärd vitsordade vid huvudförhandlingen som gäller, inte det belopp som hon meddelat senare. Eftersom Susanna Sjöswärd vid huvudförhandlingen vitsordade det yrkade beloppet ska hon ersätta RWA med 975 250 kr.

RWA har som skäl för att Susanna Sjöswärds ombud, jämte sin huvudman, ska svara för den merkostnad som p.g.a. vårdslös processföring uppkommit för stiftelsen angett att ombudet inte i rätt tid har angett alla ståndpunkter i målet, att han inte har preciserat vilka verk som har nyttjats, att han har framställt yrkanden som inte kan prövats, att han har justerat yrkandena i målet efter den muntliga förberedelsen och då även framställt nya yrkanden, att han mot bättre vetande har framställt yrkandet om ersättning för nyttjande på Facebook och Instagram och att han har undanhållit information om Susanna Sjöswärds avtal med Fotografiska museet.

Domstolen finner inte att det som RWA har lagt Susanna Sjöswärds ombud till last kan anses utgöra sådan vårdslös processföring som kan föranleda ett solidariskt ersättningsansvar för merkostnad. Det saknas därför skäl att med stöd av 18 kap. 7 § rättegångsbalken ålägga Susanna Sjöswärds ombud, att jämte sin huvudman, ersätta RWA för någon del av stiftelsens rättegångskostnad.