Kategori: Lag och rätt

Publicerat

Svea hovrätt B 10527-18

Detta är fortsättningen på Stockholms tingsrätt B 11629-18 som överklagades till Svea hovrätt.

Domslut

1. Patent- och marknadsöverdomstolen, som även tillämpar 5 kap. 49 a § och 7 kap. 57 § upphovsrättslagen (1960:729), fastställer Patent- och marknadsdomstolens dom.
2. Patent- och marknadsöverdomstolen bestämmer ersättning av allmänna medel åt CR till 34 500 kr. Av beloppet avser 27 600 kr arbete och 6 900 kr mervärdesskatt.
3. TP ska till staten återbetala 3 450 kr av kostnaden för den offentlige försvararen i Patent- och marknadsöverdomstolen.

YRKANDEN M.M.

TP har yrkat att Patent- och marknadsöverdomstolen ska frikänna honom från åtalet samt att han ska befrias från skyldigheten att betala skadestånd till MP.

Åklagaren och MP, som har biträtt åtalet i Patent- och marknadsöverdomstolen, har motsatt sig att Patent- och marknadsdomstolens dom ändras.

Åklagaren har förklarat att hon godtar Patent- och marknadsdomstolens bedömning att fotografiet är skyddat såsom en till upphovsrätten närstående rättighet enligt 49 a § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen) samt förklarat att hon inte längre gör gällande att fotografiet utgör ett upphovsrättsligt skyddat verk enligt 1 § upphovsrättslagen.

UTREDNINGEN

Patent- och marknadsöverdomstolen har tagit del av samma utredning som lagts fram i Patent- och marknadsdomstolen. Därutöver har kompletterande frågor ställts till TP. TP har även åberopat ny skriftlig bevisning i form av (i) utdrag ur artiklar från Wikipedia angående Facebook och Instagram, (ii) användarvillkor för Facebook, (iii) statistik avseende Petterssons blogg, (iv) utskrift från Sveriges Annonsörers hemsida, (v) artiklar från Svenska Fotografers Förbund och Bildleverantörernas förening samt beskrivningar av organisationerna och (vi) utdrag ur Petterssons blogg.

Åklagaren har åberopat ny bevisning i form av (i) Polisens promemoria jämte användarvillkor och gemenskapshetsregler för tjänsterna Instagram och Facebook och (ii) Polisens promemoria jämte skärmklipp angående kontroll av hemsidan vistarinteut.org.

DOMSKÄL

Inledning

målet är fråga om TP genom att lägga ut ett fotografi på sin webbplats på internet (Petterssons blogg) gjort intrång i MP:s ensamrätt till fotografiet. Varken åklagaren eller MP har i Patent- och marknadsöverdomstolen gjort gällande att fotografiet utgör ett upphovsrättsligt skyddat verk utan har godtagit Patent- och marknadsdomstolens bedömning att fotografiet är skyddat enligt 49 a § upphovsrättslagen såsom en till upphovsrätten närstående rättighet.

TP har inte ifrågasatt att MP i och för sig är den som har tagit fotografiet eller att detta är skyddat såsom en till upphovsrätten närstående rättighet enligt 49 a § upphovsrättslagen. Han har också bekräftat att han lade ut fotografiet på Petterssons blogg. Han har dock gjort gällande att han hade rätt att förfoga över fotografiet på detta sätt, i första hand på grund av samtycke eller tillstånd och i andra hand med stöd av den bestämmelse som finns i 23 § första stycket 3 upphovsrättslagen, som under vissa förutsättningar ger en tidning eller tidskrift rätt att bl.a. återge fotografier i samband med en redogörelse för en dagshändelse.

TP har slutligen gjort gällande att förfogandet varken varit uppsåtligt eller grovt oaktsamt och att det därför under inga förhållanden är straffbart.

Patent- och marknadsöverdomstolen instämmer med Patent- och marknadsdomstolen i att MP:s fotografi var skyddat såsom en till upphovsrätten närstående rättighet enligt 49 a § upphovsrättslagen och i att TP:s förfogande, att lägga ut den på sin webbplats, i och för sig utgjorde ett sådan tillgängliggörande som enligt hänvisningen från 49 a § till 2 § upphovsrättslagen omfattas av MP:s ensamrätt till fotografiet. Frågan är om TP, trots ensamrätten, haft rätt att förfoga över fotografiet.

Frågan om TP hade rätt att förfoga över fotografiet p.g.a. tillstånd

TP har i Patent- och marknadsöverdomstolen utvecklat sin invändning om att det fanns ett samtycke eller tillstånd till förfogandet enligt följande. Det aktuella fotografiet publicerades på Instagram och Facebook. Dessa ägs båda av Facebook Inc. Den europeiska delen av verksamheterna sköts av Facebook Incs irländska dotterbolag Facebook Ireland Limited. När europeiska användare av Instagram och Facebook publicerar bilder där sker det i enlighet med de användarvillkor som gäller mellan användarna och Facebook Ireland Limited. Av punkten 2.4 i användarvillkoren för Facebook framgår att den som publicerar innehåll eller uppgifter med inställningen Offentlig tillåter att alla, inklusive personer som inte är inloggade på Facebook, kan visa och använda uppgifterna. Med ”innehåll” avses enligt punkten 17.4 allt som användarna publicerar, tillhandhåller eller delar via Facebook-tjänsterna. Med ”använda” avses enligt 17.7 i villkoren att använda, köra, kopiera, offentligt framföra eller visa, sprida, översätta och skapa bearbetningar av någonting. Av punkten 17.1 framgår att termerna ”Facebook” och ”Facebook-tjänsterna” inte bara syftar på Facebook.com utan även på andra varumärken, produkter, tjänster, funktioner, medier och nätverk som Facebook Inc eller Facebook Ireland Limited tillhandahåller. Eftersom Instagram tillhandhålls av Facebook Ireland Limited, omfattas Instagram också av de aktuella villkoren för Facebook.

MP har berättat att hon publicerade det aktuella fotografiet på Instagram men att hon varken lade upp det på Facebook eller gav någon annan tillstånd att publicera det där. Hon har vidare uppgett att hon inte känner till om fotografiet förekommit på Facebook.

TP har uppgett att han inte minns varifrån han hämtade fotografiet. Han tror dock att han tog fotografiet från gruppen ”Vi står inte ut” på Facebook. Han har även sökt efter fotografier på Google och funnit ett bildkollage, i vilken det aktuella fotografiet ingick.

Åklagaren har åberopat användarvillkor för Instagram. Av dessa, som härrör från tiden före och efter TP:s förfogande den 1 april 2017 till och med den 9 april 2018, framgår bl.a. att dessa reglerar användning av Instagram och att de utgör ett avtal mellan användaren och Facebook Ireland Limited. Av villkoren framgår vidare att användaren beviljar motparten en icke-exklusiv, överlåtbar, underlicensierbar och världstäckande licens att exempelvis använda, kopiera, offentligt framföra eller visa innehållet. Det framgår emellertid också att avtalet inte ger rättigheter åt någon tredje part.

Patent- och marknadsöverdomstolen gör följande bedömning.

Av förhöret med MP har framgått att hon publicerade fotografiet på Instagram – men inte på Facebook – i februari 2017. Det är därför Instagrams användarvillkor som är relevanta för bedömningen av om hon genom att godkänna dessa gett någon annan rätt att använda hennes fotografi. Patent-och marknads- överdomstolen konstaterar att de åberopade användarvillkoren för Instagram visserligen inte gällde vid just den tidpunkt som MP publicerade sitt fotografi. Varken de villkor som gällde tidigare eller senare innebär emellertid att användaren ger tredje man någon rätt att använda det publicerade innehållet. Enligt Patent- och marknadsöverdomstolens bedömning förefaller det osannolikt att det just vid tidpunkten för MP:s publicering och godkännande av användarvillkoren skulle ha funnits villkor som innebar att hon genom att ingå avtalet gav tredje man rätt att använda hennes fotografi. MP:s godkännande av avtalsvillkoren för Instagram kan alltså inte ha gett TP någon rätt att, såsom tredje man, tillgängliggöra fotografiet för allmänheten via sin hemsida Petterssons blogg. Av förhöret med MP har vidare framgått att TP inte på något annat sätt har haft något samtycke från MP för ett sådant förfogande. Det finns inte heller något som talar för att MP:s rättigheter till fotografiet vidarelicensierats av Facebook Ireland Limited till TP.

Patent- och marknadsöverdomstolen finner alltså att TP:s invändning om att han haft rätt att använda fotografiet på grund av MP:s licens eller tillstånd är motbevisad.

Frågan om TP hade rätt att förfoga över fotografiet på grund av undantaget om nyhetsrapportering eller som ett led i sin yttrandefrihet

Enligt 23 § första stycket 3 upphovsrättslagen gäller en inskränkning i upphovsrätten till förmån för det behov som tidningar och tidskrifter kan ha i samband med nyhetsrapportering. Av bestämmelsen framgår att offentliggjorda konstverk får återges i en tidning eller tidskrift i samband med en redogörelse för en dagshändelse, dock inte om verket skapats för att återges i en sådan publikation. För att inskränkningen ska vara tillämplig krävs dock att ytterligare några förutsättningar är uppfyllda. Enligt andra stycket i samma paragraf krävs att återgivningen sker i överensstämmelse med god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet. Av 11 § följer vidare att källan ska anges i den omfattning och på det sätt som god sed kräver och att verket inte ändras i större utsträckning än användningen kräver. Slutligen gäller enligt 3 § upphovsrättslagen att upphovsmannen ska anges i den omfattning och på det sätt god sed kräver.

Av 49 a § upphovsrättslagen följer att inskränkningen i 23 § och begränsningarna i denna enligt 3 § och 11 § gäller även för fotografiska bilder.

Kravet i 11 § upphovsrättslagen på att källan ska anges har kommit till för att det är vanligt att verk endast återges i delar eller utdrag och att upphovsmannen i sådana fall kan ha ett intresse av att det framgår varifrån det återgivna partiet har hämtats (se prop.1960:17 s. 168 f.).

Upphovsrätten är till stora delar harmoniserad genom EU-rätten. Enligt artikel 5.3 c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (infosoc-direktivet) får medlemsstaterna föreskriva bl.a.

inskränkningar i ensamrätten för användning i samband med nyhetsrapportering, i den utsträckning som är motiverad med hänsyn till informationssyftet. En ytterligare förutsättning är dock att källan, inbegripet upphovsmannens namn, anges om detta inte visar sig vara omöjligt. En skälig avvägning ska göras mellan å ena sidan rättighetshavarnas och å andra sidan användarnas intressen (se skäl 31).

EU-domstolen har uttalat att villkoren att ange namn och källa måste tolkas på ett sådant sätt att även det införda undantagets ändamålsenliga verkan säkerställs och dess syfte följs. Enligt EU-domstolen kan det anses omöjligt att ange upphovsmannens namn i en situation då namnet inte angetts i samband med det ursprungliga lagliga användandet. I en sådan situation är pressen undantagen från den principiella skyldigheten att ange upphovsmannens namn, men skyldig att ange källan (se dom den 1 december 2011, Painer, C-145/10, EU:C:2011:798, punkterna 133, 147 och 148).

Infosoc-direktivet gäller visserligen inte för fotografiska bilder. Eftersom 49 a § hänvisar till 23 §, ska dock de svenska kraven på namn- och källangivelse tolkas direktivkonformt även när det gäller användning av fotografiska bilder (se t.ex. Patent- och marknadsöverdomstolens dom den 5 oktober 2018 i mål nr PMT 722-17, s. 9).

Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar att såväl upphovsrättslagen som infosoc-direktivet medger visst utrymme för undantag när det gäller kraven på namn- och källangivelse. Upphovsrättslagens krav på namn- och källangivelse i 3 och 11 § bör tolkas på så sätt att om det är omöjligt – med det tolkningsutrymme EU-domstolen gett – att ange upphovsmannens namn och källa ska det anses förenligt med god sed att utelämna dessa uppgifter (se Patent- och marknadsöverdomstolens dom den 5 oktober 2018 i mål nr PMT 722-17, s. 11).

Av såväl TP:s egna uppgifter som övrig utredning framgår att TP i samband med tillgängliggörandet av fotografiet varken angav MP:s namn eller någon källa. Han har uppgett att han troligen hittade fotografiet på gruppen ”Vi står inte ut” på Facebook samt att fotografiet förekom på många ställen. Han har i övrigt inte lämnat uppgifter om vilka eventuella efterforskningar och överväganden som han gjorde i fråga om upphovsmannens namn respektive källan. Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar att det utifrån den utredning som åklagaren åberopat angående den påstådda Facebook-gruppen förefaller tveksamt om fotografiet hämtats från en sådan grupp. Under alla förhållanden bedömer Patent- och marknadsöverdomstolen att det inte varit omöjligt för TP att ange i vart fall källan och att det alltså inte kan anses ha varit förenligt med god sed att utelämna denna. TP kan därmed inte anses ha haft rätt att förfoga över fotografiet med hänvisning till undantaget om nyhetsrapportering i 23 § första stycket 3 upphovsrättslagen. Det saknas då anledning att bedöma om övriga krav i denna inskränkningsbestämmelse var uppfyllda, t.ex. om Pettersons blogg kan jämställas med en tidning eller tidskrift.

Patent- och marknadsöverdomstolen instämmer i Patent- och marknadsdomstolens bedömning att TP inte haft rätt att använda fotografiet som ett led i sin yttrandefrihet.

Mot bakgrund av det anförda finner Patent- och marknadsöverdomstolen att det är styrkt att P genom att på Petterssons blogg lägga ut MP:s fotografi olovligen har tillgängliggjort det för allmänheten och därmed rent objektivt gjort intrång i MP:s rätt till fotografiet enligt 49 a § upphovsrättslagen. För att det ska vara straffbart krävs dock enligt 53 § och 57 § upphovsrättslagen att det skett uppsåtligen eller av grov oaktsamhet.

Frågan om TP:s uppsåt eller oaktsamhet

TP har i denna del uppgett i huvudsak följande. Han hade hört talas om domen i det s.k. DN-målet. Han fick uppfattningen att domen innebar att tidningen Dagens Nyheter tilläts att publicera upphovsrättsligt skyddade fotografier som tidningen hade hämtat från Facebook utan att fråga upphovsmannen. Eftersom hans webbplats bör likställas med den på vilken Dagens Nyheter publicerade de upphovsrättsligt skyddade fotografierna, trodde han att han av fick göra likadant. Han hade även läst om Kalmar tingsrätts dom från 2014 som innebar att en person som publicerat material på Facebook och godkänt gällande avtalsvillkor där, ansågs ha lämnat sitt medgivande till att materialet fick användas av andra.

Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar att TP:s uppgifter om vilken kännedom han vid tidpunkten för förfogandet över fotografiet hade om de nämnda domarna är svävande. Han har inte på ett tydligt sätt berättat var och när han hörde talas om dessa domar. Han har inte heller redogjort för varför han antog att det var fotografen själv som hade publicerat fotografiet på Facebook-gruppen och har inte heller med tydlighet kunnat minnas var han hämtade bilden. Han har alltså inte redovisat vilka eventuella överväganden han gjorde i samband med att han lade ut fotografiet på Petterssons blogg. Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar vidare att den dom som TP hänvisar till i det s.k. DN-målet meddelades den 5 oktober 2018, dvs. efter det åtalade tillgängliggörandet av fotografiet. Underinstansens dom i samma mål innebar en motsatt utgång i den meningen att Dagens Nyheters förfogande över de där aktuella fotografierna ansågs utgöra ett intrång i rätten till fotografierna. ToP:s uppgifter om att han till följd av domen trodde att han hade rätt att använda fotografiet ger därför sken av att vara en efterhandskonstruktion och bör lämnas utan avseende.

Av TP:s uppgifter framgår vidare att han startade Petterssons blogg år 2010 och att webbplatsen har cirka 60 000 unika besökare varje vecka. Patent- och marknadsöverdomstolen anser, i likhet med Patent- och marknadsdomstolen, att en erfaren blogginnehavare som TP måste ha förstått att man inte får publicera ett fotografi utan rättighetshavarens samtycke eller en licens.

Sammantaget bedömer Patent- och marknadsöverdomstolen, i likhet med Patent- och marknadsdomstolen, att TP måste ha insett risken att han, genom att lägga upp fotografiet på sin webbplats, skulle göra intrång i någon slags ensamrätt till fotografiet även om han inte visste att den tillhörde MP. Han har därför agerat i vart fall grovt oaktsamt. Åtalet är därmed styrkt och Patent- och marknadsdomstolens dom i fråga om skuld ska inte ändras.

Påföljd

Patent- och marknadsöverdomstolen finner ingen anledning att sätta ned antalet dagsböter eller att bestämma dagsbotens storlek till ett lägre belopp än vad Patent- och marknadsdomstolen beslutat. Patent- och marknadsdomstolens dom i fråga om ansvar ska därför inte ändras.

Ersättning

TP har vitsordat den ersättning som MP begärt såsom skälig ersättning för förfogandet. När det gäller den begärda ersättningen för ytterligare skada anser Patent- och marknadsöverdomstolen, i likhet med Patent- och marknadsdomstolen, att det genom MP:s uppgifter är styrkt att hon drabbats av en ideell skada bestående i att hon upplevt obehag av att hennes fotografi förekommit på den aktuella bloggen med det budskap som förmedlats där. Patent- och marknadsöverdomstolen gör därför sammantaget ingen annan bedömning än Patent- och marknadsdomstolen när det gäller skadeståndet till MP. Patent- och marknadsdomstolens dom ska därför inte ändras i denna del heller.

Ersättning till den offentlige försvararen

CB har begärt ersättning med 51 750 kr, vilket motsvarar 30 timmars arbete. Målet är ett sådant där den s.k. brottmålstaxan i och för sig är tillämplig. Patent- och marknadsöverdomstolen anser dock att målets komplexitet och karaktär krävt arbete i sådan omfattning att det är motiverat att frångå taxan. CB får dock anses skäligen tillgodosedd med ersättning motsvarande 20 timmars arbete, inklusive mervärdesskatt.

TP har ekonomiska möjligheter att återbetala del av försvararkostnaden i Patent- och marknadsöverdomstolen.

Publicerat

Döms efter drönarspark och misshandel i Mariastaden

itusparkad drönare Mavic Pro

En granne döms till villkorlig dom och dagsböter efter att ha sparkat en mäklarfotografs drönare och slagit mäklarfotografen. Totalt landar summan grannen ska betala på 42 800 kr. Förundersökningen är redan omnämnd sedan tidigare och bild kommer från förundersökningsprotokollet. Nedan finner man Helsingborgs tingsrätt B 5863-19. Tingsrättens dom överklagades till hovrätten vilken sänkte bötesbeloppet från 28 000 kr till 20 000 kr.

DOMSLUT

Brott som den tilltalade döms för
1. Misshandel, 3 kap 5 § brottsbalken 2019-07-10
2. Skadegörelse, 12 kap 1 § brottsbalken 2019-07-10

Påföljd m.m.
1. Villkorlig dom
2. Dagsböter 140 om 200 kr

Skadestånd
1. B ska betala skadestånd till mäklarfirman T med 4 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 10 juli 2019 till dess betalning sker.
2. B ska betala skadestånd till A med 5 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 10 juli 2019 till dess betalning sker.

Brottsofferfond
Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 800 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

Ersättning
JN får ersättning av staten med 6 544 kr. Av beloppet avser 5 235 kr arbete och 1 309 kr mervärdesskatt. B ska betala 5 000 kr av denna kostnad till staten.

YRKANDEN OCH INSTÄLLNING

Åklagaren har begärt att B ska dömas för skadegörelse och misshandel, se bilaga 1.

Mäklarfirman T har begärt skadestånd med 8 392 kr, med ränta på beloppet enligt 4 § femte stycket och 6 § räntelagen från dagen för brottet till dess full betalning sker.

A har, sedan han justerat sin talan under huvudförhandlingen, begärt skadestånd med 5 500 kr, med ränta på beloppet enligt 4 § femte stycket och 6 § räntelagen från dagen för brottet till dess full betalning sker. Av det begärda beloppet avser 5 000 kr kränkning och 500 kr sveda och värk.

B har erkänt skadegörelse, men förnekat misshandel. Han har medgett att betala skadestånd med 4 000 kr till T . Han har motsatt sig att betala skadestånd till A, men godtagit det begärda beloppet för kränkning som skäligt i och för sig.

TINGSRÄTTENS BEDÖMNING

Bakgrund
Målsäganden A arbetar som fotograf för en mäklarfirma. Vittnet AP är mäklare på samma firma och har arbetat tillsammans med A i fyra eller fem år. Den 10 juli 2019 befann sig A och AP på [gatuadress] i Helsingborg. A skulle fotografera ett hus inför en försäljning. Fotograferingen skedde med en drönare. Den tilltalade B bor i grannfastigheten till det hus som skulle säljas.

Ska B dömas för skadegörelse (åtalspunkten 1)?
Åklagaren har påstått att B har sparkat sönder den drönare som A använde vid fotograferingen.

B har erkänt att han har sparkat sönder drönaren. Han har uppgett att hans sambo och dotter låg ute och solade när de upptäckte drönaren. Han försökte få tag på drönaren, utan att lyckas, och följde efter den tills han hittade den person som körde drönaren. När han kom fram till personen som körde drönaren placerade denne drönaren mellan dem och hånlog mot honom. När drönaren befann sig i närheten av hans fötter sparkade han till den.

B:s erkännande får stöd av den utredningen som åklagaren har presenterat. Av både A:s uppgifter och av de fotografier på drönaren som har lagts fram framgår att drönaren har skadats. A har även berättat att det var B som sparkade sönder den. Åklagaren har därigenom bevisat att B har sparkat sönder drönaren.

Som utvecklas närmare nedan under avsnittet ”B ska betala skadestånd” anser tingsrätten att mäklarfirman T, som äger drönaren, har rätt till skadestånd med 4 000 kr. Det finns enligt tingsrättens mening inte skäl att vid en straffrättslig bedömning värdera skadan på något annat sätt. Med hänsyn till värdet på den förstörda drönaren och till övriga omständigheter kan gärningen inte rubriceras som ringa. B ska därför dömas för skadegörelse av normalgraden.

Ska B dömas för misshandel (åtalspunkten 2)?
Åklagaren har påstått att B, sedan denne sparkat sönder drönaren, uppsåtligen slagit A med knuten hand mot huvudet.

B har slagit A…
Åklagarens påstående om att B har slagit A får stöd av vad A har berättat. A har bl.a. uppgett att B var väldigt arg i samband med att denne sparkade drönaren. Han blev chockad över att B svarade med sådan ilska utan att först ställa frågor om situationen. A har berättat att B därefter puttade honom. A sa till B att det inte är okej att lägga hand på människor, varpå B slog honom. Enligt A kändes det som ett knytnävsslag mot ansiktet. Han uppfattade inte att knytnävsslaget skulle komma. Det var smärtsamt och han blödde från läppen. A ropade därefter på AP, som såg att han höll sig för läppen.

B har förnekat att han skulle ha slagit A. B har uppgett att A gjorde ett utfall mot honom efter att han hade sparkat sönder drönaren. Han såg hur A knöt sin högerhand och han var beredd på att få en smäll. Han ville därför skydda sitt ansikte och höll upp sina händer. Han vet inte om han i samband med detta kan ha träffat A. Han kände att någonting träffade hans arm. Han märkte inte att A skulle ha blivit skadad, och han vet inte heller om den rörelsen skulle kunna ha orsakat någon skada på A.

Tingsrätten kan konstatera att det inte finns någon annan än A och B som har sett vad som har hänt. Utredningen talar emellertid enligt tingsrättens mening starkt för att A har blivit slagen av B. Som framgått har A uppgett att han blev slagen av B och att detta ledde till att det började blöda från hans läpp. Hans uppgifter om skadan får stöd av vad vittnet AP har berättat. AP kom till platsen i nära anslutning till det påstådda slaget och har berättat att han då såg att A höll sig för munnen, samt att det blödde från A:s mun. Därutöver har åklagaren presenterat bilder på den påstådda skadan. Bilderna är visserligen inte helt tydliga, men ger visst stöd för att A har blivit slagen.

Tingsrätten anser mot denna bakgrund att åklagaren har bevisat att B i och för sig har slagit A.

…och slaget har skett uppsåtligen
Frågan är då om B har haft uppsåt till att slå A.

B har invänt att A gjorde ett utfall mot honom i samband med att han sparkade sönder drönaren, och att han höll upp händerna för att skydda sig. Han har förklarat att han då kan ha träffat A, men att han inte vet om så var fallet, och att han inte heller vet om den rörelsen skulle kunna ha orsakat någon skada på A.

Som framgått delar A inte B:s uppfattning. A har i stället berättat att B var väldigt arg i samband med att denne sparkade sönder drönaren, och att B därefter puttade och slog honom.

A:s uppgifter får stöd av vad AP har berättat. AP har, som nämnts, uppmärksammat att A blödde från munnen när han anlände till platsen. AP har vidare uppgett att B var uppjagad och aggressiv när han kom till platsen, medan A var lite chockad. Enligt AP var känslan att A backade och B gick framåt. AP uppfattade det som att B gjorde rörelser mot A och att hela situationen var hotfull. AP har vidare uppgett att han förklarade för B att han och A var där i arbetet och att det inte var okej att slå någon. B svarade då, enligt AP, att han ansåg sig ha rätt att slå. AP har även bekräftat att han kan ha sagt till polisen att B stod med nävarna uppe, som om denne var på väg att slåss igen.

Även om AP inte har sett det påstådda slaget, ger hans uppgifter om hur han upplevde situationen på platsen och vad B har sagt till honom i direkt anslutning till händelsen stöd för åklagarens påstående att B har slagit A uppsåtligen.

Vad A och AP har uppgett gör enligt tingsrättens uppfattning också att det finns anledning att ifrågasätta de uppgifter som B har lämnat. De har t.ex. båda berättat att A blödde från läppen efter slaget. AP har dessutom berättat att B inte kan ha missat detta. Att B då, som han själv uppgett, inte skulle ha märkt att A blödde eller på något annat sätt var skadad framstår inte som särskilt sannolikt.

Vid en sammantagen bedömning anser tingsrätten att åklagaren har presenterat så stark bevisning att det är utrett att B har slagit A och att detta har skett uppsåtligen.

Gärningen har inte begåtts i nödvärn
B har i och för sig inte gjort någon uttrycklig invändning om nödvärn. Under sitt förhör har han dock berättat att A skulle ha gjort ett utfall mot honom och att han med anledning av detta höll upp händerna. Enligt B kan detta eventuellt ha lett till att han träffade A i ansiktet.

B:s uppgifter i denna del är emellertid vaga. Som nämnts tidigare anser tingsrätten också att det finns anledning att ifrågasätta de uppgifter som B har lämnat med hänsyn till vad som framkommit av förhören med A och AP. Även om B:s uppgifter om att A skulle ha gjort ett utfall mot honom skulle kunna betraktas som en invändning om nödvärn anser tingsrätten därför att denna invändning framstår som obefogad.

B ska alltså inte gå fri från ansvar på grund av nödvärn.

B ska dömas för misshandel
A har berättat att slaget var lite smärtsamt, att läppen var lite svullen under första dygnet, och att hakan var stel under två eller tre dagar. Med hänsyn till omständigheterna vid misshandeln och till skadebilden kan brottet inte bedömas som ringa. B ska därför dömas för misshandel av normalgraden.

Vilken påföljd ska B dömas till?
B ska dömas för skadegörelse och misshandel. Straffvärdet för gärningarna motsvarar ett kortare fängelsestraff. B har lämnat en redogörelse för upptakten till händelsen, nämligen att hans fru och dotter låg och solade när A flög drönaren in på B:s tomt. Detta är emellertid inte en omständighet som bör beaktas vid straffmätningen.

Frågan är då vilken påföljd som B ska dömas till.

Högsta domstolen har vid flera tillfällen uttalat att utgångspunkten vid påföljdsvalet för misshandelsbrott av normalgraden är att ett sådant straff medför fängelsestraff. Vid bedömningen måste emellertid misshandelns närmare karaktär och omständigheterna kring brottet beaktas. I praxis finns också åtskilliga exempel på att en icke frihetsberövande påföljd har valts när det har varit fråga om ett misshandelsbrott av normalgraden som inte har varit av allvarligare beskaffenhet. I t.ex. rättsfallet NJA 2015 s. 386 ansåg Högsta domstolen att det var möjligt att välja en icke frihetsberövande påföljd vid en misshandel som skett i hemmet mot en närstående, när det endast rört sig om ett slag mot armen och skadorna var begränsade till en underhudsblödning.

B döms för att ha slagit A med ett slag med knuten hand mot ansiktet. Skadorna har dock blivit förhållandevis lindriga och varit begränsade till en blödande läpp och viss smärta i käken. Enligt tingsrättens mening är misshandeln inte av så allvarlig beskaffenhet att det är nödvändigt att döma B till en frihetsberövande påföljd.

Det saknas särskild anledning att befara att B kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Påföljden bör därför bestämmas till villkorlig dom. Som utgångspunkt ska en villkorlig dom förenas med böter (se 30 kap. 8 § brottsbalken). Något skäl mot att så sker har inte framkommit. Påföljden ska alltså bestämmas till villkorlig dom med böter.

B ska betala skadestånd

Mäklarfirman T ska få skadestånd med 4 000 kr
T har begärt skadestånd med 8 392 kr för den förstörda drönaren. Beloppet avser inköpspriset exklusive moms.

Det är utrett att B har skadat företagets drönare. Han ska därför betala skadestånd till T. Frågan är hur stort skadeståndet ska vara.

B har medgett att betala 4 000 kr och anfört att det är ett skäligt belopp efter att ett åldersavdrag gjorts från inköpspriset. T har i och för sig inte ifrågasatt att ett ålderavdrag ska göras, men invänt att avdraget inte bör vara så stort som B har påstått.

Skadestånd med anledning av sakskada omfattar ersättning för sakens värde eller reparationskostnad och värdeminskning (se 5 kap. 7 § skadeståndslagen). När en sak har gått helt förlorad har den skadelidande rätt till full ersättning för sakens värde. Enligt uttalanden i den juridiska litteraturen ska sakens värde som huvudregel svara mot återanskaffningskostnaden. Ersättning bestäms då med ledning av vad det kostar att köpa ny egendom av samma slag som den skadade, med avdrag för bl.a. ålder och bruk. Återanskaffningsmetoden syftar till att möjliggöra för den skadelidande att skaffa annan egendom i stället för den förlorade eller skadade. Avdraget för ålder och bruk bör göras med försiktighet med tanke på det värde för ägaren som föremålet trots sin ålder kan ha haft (Bengtsson m.fl., Skadeståndslagen [JUNO, version 6A], kommentaren till 5 kap. 7 §).

Av utredningen framgår att T köpte en drönare under år 2017 för 8 392 kr exklusive moms. Genom förhöret med AS har det framkommit att den drönare som T köpte år 2017 gick sönder någon gång under år 2018 och att T då fick en ny drönare på garantin. AS har vidare berättat att drönaren som B sparkade sönder var i fullt bruksskick, att det inte var något fel på drönaren och att den fungerade som den skulle.

Det har inte lagts fram någon utredning om åldersavdraget. Rätten har under vissa förutsättningar en möjlighet att uppskatta en skada efter vad som är skäligt, om det skulle leda till ett materiellt sett otillfredsställande resultat om någon av parternas positioner godtas fullt ut (se NJA 2011 s. 576). Även om förutsättningarna för att uppskatta skadan till ett skäligt belopp skulle vara uppfyllda kan tingsrätten emellertid inte på det begränsade material som finns tillgängligt bedöma om det skulle leda till ett materiellt sett otillfredsställande resultat om det medgivna beloppet skulle dömas ut. Sammantaget gör tingsrätten därför bedömningen att T inte har visat att de har rätt till ett större belopp än vad B har medgett, dvs. 4 000 kr.

A ska få skadestånd med 5 000 kr
A har begärt skadestånd med 5 500 kr. Av beloppet avser 5 000 kr kränkning och 500 kr sveda och värk.

Den kränkning som A har utsatts för är så allvarlig att han har rätt till ersättning. Det begärda beloppet har godtagits som skäligt i och för sig. B ska därför betala 5 000 kr i kränkningsersättning till A.

A har berättat att hans läpp blev svullen i någon dag och att hans käke var stel i två eller tre dagar. Han har emellertid inte varit sjukskriven i samband med händelsen. Tingsrätten anser att han inte har visat att han har rätt till ersättning för sveda och värk. Någon ersättning ska alltså inte utgå i denna del.

Ersättning till den offentlige försvararen och återbetalningsskyldighet
Den ersättning som den offentlige försvararen har begärt bedöms som skälig. Med hänsyn till B:s ekonomiska förhållanden ska han betala tillbaka en del av denna kostnad till staten.

Publicerat

Sabotage mot blåljusverksamhet – berör det fotografer?

Sabotage mot blåljusverksamhet

1 januari 2020 ändras brottsbalken och sabotage mot blåljusverksamhet läggs till. För nyhetsfotografer kan det förstås då vara intressant att veta om det kan bli några konsekvenser. Så här står det:

Den som angriper eller på annat sätt stör polisverksamhet, räddningstjänst eller ambulanssjukvård genom att
1. använda våld eller hot om våld mot verksamhetens personal eller motpersoner som bistår verksamheten,
2. tillgripa eller skada fordon eller annat hjälpmedel som används eller ska användas i verksamheten, eller
3. vidta annan otillbörlig åtgärd döms,
om gärningen är ägnad att allvarligt försvåra eller hindra utryckningsverksamhet eller brottsbekämpande verksamhet, för sabotage mot blåljusverksamhet till fängelse i högst fyra år. Om brottet är grovt döms för grovt sabotage mot blåljusverksamhet till fängelse på viss tid, lägst två och högst arton år, eller på livstid. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen framkallat fara för flera människoliv eller egendom av särskild betydelse eller annars varit av särskilt farlig art.

I dess proposition 2018/19:155 sidorna 65-66 finner man faktiskt fotografering omnämnt. Det står så här:

I linje med vad som anförs i remissen får den bedömningen göras utifrån hur stor störning som i ett visst fall inte bör godtas, vilken karaktär handlandet har och vilken närmare verksamhet som handlandet är ägnat att påverka och riskerna för denna. Det bör samtidigt understrykas att handlandet – såsom framgår av brottsrubriceringen – ska vara att se som en form av sabotage av den ifrågavarande insatsen. Med tanke på den föreslagna straffskalan måste det i princip röra sig om en handling som i den uppkomna situationen är lika samhällsfarlig som de andra sabotagebrotten i kapitlet. Det lär sålunda enbart vara i yttersta undantagsfall som sådant som störande fotografering, högljudda protester och vägran att flytta sig är att bedöma som ägnat att försvåra en brottsbekämpande verksamhet på det allvarliga sätt som krävs för att ansvar ska föreligga, låt vara att sådana handlingar skulle kunna anses som otillbörliga.

I yttersta undantagsfall skulle det kunna beröra en fotograf och då ska man ha betett sig bra dåligt.

Publicerat

Polismyndigheten medger fel vid beslag av mobiler

En djurrättsaktivist fick sin mobiltelefon beslagtagen med olovlig fotografering eller olaglig fotografering som grund efter att han filmat inne på ett slakteri. På slakteriet rådde nämligen fotoförbud. Olovlig fotografering eller olaglig fotografering finns inte som brott i Sverige. Ärendet typades om till kränkande fotografering, som är ett brott i Sverige, men som handlar om någonting helt annat. Nedan kan Polismyndighetens yttrande i fallet läsas. Undertecknad har fetmarkerat de delar som behandlar filmningen.

Yttrande över klagomål mot Polismyndigheten, polisregion Öst

Inledning

Riksdagens ombudsmän (JO) har beslutat att inleda utredning beträffande polisens kroppsvisitation av JL den 25 april 2019. Visitationen genomfördes i samband med polisingripande med anledning av att ett antal personer olovligen hade trängt in på ett inhägnat fabriksområde utanför Katrineholm där ett kycklingföretag bedrev verksamhet. Polismyndigheten har uppmanats att yttra sig över den rättsliga grunden för genomförandet av kroppsvisitationen.

Bakgrund och vad som framgår av dokumentationen

En polispatrull blev beordrad till kycklingföretagets fabrik i Valla utanför Katrineholm. Där hade obehöriga personer tagit sig in på området genom att böja upp nederdelen på stängslet. När patrullen kom till fabriken stod det cirka tio personer utanför stängslet. De genomförde en tyst demonstration och höll upp skyltar som de skrivit text på.

Fabrikschefen informerade om att fem personer var inne på området och att en sjätte person hade lämnat området med en kyckling från fabriken. De obehöriga personerna hade på sig liknande kläder som personalen och när de blev påkomna inne i fabriken sade de att de var där på hygienkontroll.

På stängslet och på fabriken fanns det skyltar som visade att obehöriga inte ägde tillträde och att fotografering var förbjuden. Poliserna fick information om att de obehöriga personerna trots detta hade filmat inne på fabriksområdet. Personerna  berättade för polisen att de ville visa vad som skedde inne på aktuellt fabriksområde. Poliserna på plats tog kontakt med jourförundersökningsledaren, polisinspektör MC, som beslutade om kroppsvisitation av de personer som kunde tänkas ha fotograferat på området.

Vid kroppsvisitation påträffades en telefon. JL tillfrågades av polis att lämna över den telefon han lämnat ifrån sig, vilket han gjorde. Brottsanmälan upprättades enligt vilken JL misstänktes för olaga intrång och kränkande fotografering. Visitationen av JL genomfördes med ändamålet att utröna omständigheterna som kunde ha betydelse för utredning av brottet kränkande fotografering. Misstanken om kränkande fotografering lades ned den 10 maj 2019 med motiveringen att det saknades anledning att anta att brott som hörde under allmänt åtal hade förövats. Åtal väcktes mot JL beträffande olaga intrång och åklagaren åberopade utdrag från en Facebooksida där ett reportage som skildrar händelsen publicerats. Nyköpings tingsrätt fann det utrett att JL hade trängt in i det inhägnade fabriksområdet samt att syftet var att dokumentera  inifrån slakteriet och orsaka störningar i kycklingföretagets verksamhet. Tingsrätten dömde JL för olaga intrång och påföljden bestämdes till penningböter 1 500 kr.

Yttranden från berörda befattningshavare

Polisinspektör MC har i huvudsak uppgett följande. Beslutet om kroppsvisitation av JL grundades på en föredragning per telefon av polisassistenterna TL och TB. Då framkom att fem personer hade varit inne på kycklingföretagets område samt filmat där det råder fotoförbud och gjort sig skyldiga till olaga intrång och kränkande fotografering. Utifrån de beskrivna brotten fattade han beslut om kroppsvisitation enligt 28 kap. 11 § rättegångsbalken för att eftersöka telefoner som hade betydelse för utredningen av brotten.

Polisassistenterna HE, TL och TB har i huvudsak uppgett följande. De blev beordrade till platsen med anledning av att personer vistades olovligt inne på området. Personerna hade även filmat kycklingverksamheten trots rådande fotoförbud. HE och TB tog ut personerna från området och identifierade dem. När poliserna fick reda på att det filmats med mobiler inne på området ringde de till jourundersökningsledaren som beslutade om kroppsvisitation för att säkra bevisning utifrån brotten olaga intrång och kränkande fotografering. De genomförde kroppsvisitation och anträffade två stycken mobiltelefoner som togs i beslag. Detta dokumenterades sedan enligt gällande rutiner och bifogades i utredningen.

Polismyndighetens bedömning

Enligt första stycket i 28 kap. 11 § rättegångsbalken får, om det finns anledning att anta att ett brott begåtts på vilket fängelse kan följa, kroppsvisitation göras på den som skäligen kan misstänkas för brottet, bl.a. för att söka efter föremål som kan ta s i beslag eller för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning av brottet. I nu aktuellt fall framgår det av dokumentationen att beslutet om kroppsvisitation av JL grundades på att han utifrån omständigheterna var misstänkt för kränkande fotografering, vilket är ett brott som kan följas av fängelse. Enligt de uppgifter som poliserna lämnat i samband med JO:s utredning låg även misstanken om olaga intrång till grund för beslutet. Brottet olaga intrång kan emellertid inte följas av fängelse, såvida det inte är grovt. Varken i brottsanmälan, protokollet eller i utredningen i övrigt har det redovisats någon omständighet som pekat på att JL varit misstänkt för grovt olaga intrång. Vid en granskning i efterhand framgår det som att brottet med hänsyn till omständigheterna inte kunde betecknas som grovt. Detta uppfattning styrks av tingsrättens dom. Polismyndigheten utgår därför från att JL blev föremål för kroppsvisitation som misstänkt för kränkande fotografering.

Brottet kränkande fotografering består i att någon olovligen med tekniskt hjälpmedel i hemlighet tar upp bild av någon som befinner sig inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme (4 kap 6 a § brottsbalken). Brottet tar således sikte på integritetskränkande fotografering i privata sammanhang som sker i hemlighet och på vissa platser. I det nu aktuella ärendet grundades enligt uppgift misstanken om kränkande fotografering på att poliserna fått kännedom om att JL utan tillstånd och trots rådande fotoförbud hade filmat på kycklingföretagets område samt i företagets lokaler. Enbart dessa omständigheter kan emellertid inte läggas till grund för en sådan misstanke. Det har inte heller i övrigt genom utredningen framkommit att det förelåg någon konkret omständighet som talade för att JL hade begått brottet kränkande fotografering.

Mot denna bakgrund visar inte utredningen att det fanns förutsättningar att besluta om och genomföra kroppsvisitation av JL med stöd av 28 kap. 11 § rättegångsbalken.

Detta yttrande har beslutats av juristen TB efter föredragning av juristen ME. Juristen AS har deltagit i ärendets beredning.

Publicerat

Fotograf skickade inte sålda objektiv – döms för bedrägeri

En fotograf som varit medlem under många års tid på intressesidan Fotosidan.se dömdes i Ångermanlands tingsrätt till villkorlig dom efter att 2017 lurat två köpare på objektiv. Mannen uppmärksammades redan året tidigare i Aftonbladet efter att ha tagit betalt för en uppmärksammad ishockeybild men utan att ha levererat till fansen.

I dagarna är fotografen åter i blåsvädret efter att flertalet kunder under månader tillbaka skrivit av sig att de inte fått pengarna tillbaka efter inställda foto- och bunkerresor till Färöarna, Lofoten och Hemsö fästning.

Domen nedan behandlar enkom objektivköpen.

DOMSLUT

Brott som den tilltalade döms för
Bedrägeri, 9 kap 1 § 1 st brottsbalken
2017-09-15 (2 tillfällen)

Påföljd m.m.
1. Villkorlig dom
2. Dagsböter 50 om 100 kr

Brottsofferfond
Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 800 kr enligt lagen (1994:419) om
brottsofferfond.

Ersättning
JL får ersättning av staten med 8 800 kr. Av beloppet avser 7 040 kr arbete och 1 760 kr mervärdesskatt.. B ska betala 1 000 kr av denna kostnad till staten.

Yrkanden m.m.

Åklagaren har yrkat att B ska dömas för brott i enlighet med följande gärningsbeskrivningar.

1.1 BEDRÄGERI

B har via en annons på www.fotosidan.se sålt ett kameraobjektiv till ND. Samma objektiv således även till BM, se åtalspunkten 2. Något objektiv har dock inte levererats till ND. Han lurade på det sättet ND att betala 2 650 kr till honom utan att ha för avsikt att leverera objektivet till honom. Det hände den 15 september 2017 på okänd plats, Sverige. B:s handling innebar vinning för honom och skada för ND.

B begick gärningen med uppsåt. Lagrum: 9 kap 1 § 1 st brottsbalken

2.1 BEDRÄGERI

B har via en annons på www.fotosidan.se sålt ett kameraobjektiv till BM. Samma objektiv såldes även till ND, se åtalspunkten 1. Via samma annons har B även sålt ytterligare 4 objektiv till BM. Några objektiv har dock inte levererats till BM. Han lurade på det sättet BM att betala 28 000 kr utan att ha för avsikt att leverera objektiven till honom. Det hände den 15 september 2017 på okänd plats, Sverige. B:s handling innebar vinning för honom och skada för BM.

B begick gärningen med uppsåt. Lagrum: 9 kap 1 § 1 st brottsbalken

Inställning

B har förnekat brott.

Utredningen i målet

Målsägandeförhör med ND och BM har spelats upp (förhören har tagits upp i samband med att en tidigare huvudförhandling ställts in enligt bestämmelserna i 46 kap 3 § rättegångsbalken):

B har hörts. Åklagaren har som övrig bevisning åberopat annons, mejlkonversationer, kontoutdrag och tjänsteanteckning angående kontakt med Postnord.

DOMSKÄL

Bakgrund B arbetar som fotograf och anordnar fotoresor, kurser m.m. Torsdagen den 14 september 2017 annonserade han ut ett antal kameraobjektiv på fotosidan.se. I annonsen uppgav han, förutom beteckning och pris på objektiven, att han var på väg till Lofoten på en veckas fotoresa och att han skulle åka natten mot lördag. Vid köp av samtliga objektiv var totalpriset 28 000 kr.

ND har berättat i huvudsak följande. Fotosidan.se är en intressesida för fotografer och där finns också en annonssida där fotoutrustning säljs. Han var på jakt efter ett Canon EF 24 mm-objektiv och såg att ett sådant fanns med bland de objektiv som B annonserade ut. Det angivna priset på 2 500 kr verkade rimligt. Han kontrollerade den hemsida som B angivit och den verkade mycket seriös. B hade också varit medlem på fotosidan i tio år. Han kontaktade B via mejl den 14 september 2017 och först skrev B att han hade en köpare som var intresserad av alla objektiven. Dagen efter, den 15 september 2017, skrev B att det objektiv som han var intresserad av var ”ledigt” om han fortfarande ville ha det. Han svarade att han ville köpa objektivet och han swishade 2 650 kr till B. 2 500 för objektivet och 150 kr för frakten. B bekräftade att han fått pengarna och skrev att han skulle ordna frakten under eftermiddagen. Han fick inget objektiv och B svarade inte på mejl. Han fick kontakt med B i början av oktober 2017 och han lovade att höra av sig, men det gjorde han inte. Han har inte fått något kameraobjektiv och inte heller några pengar tillbaka. Efteråt kom han i kontakt med bland annat BM som också köpt objektiv av B utan att vare sig få objektiv eller pengarna tillbaka.

BM har uppgett i huvudsak följande. Han såg en annons om försäljning av kameraobjektiv på fotosidan.se. Han kontrollerade säljaren som hade workshops och anordnade fotoresor. Han kontaktade säljaren, B, via telefon och bestämde sig för att köpa alla objektiven som annonserades ut. Han fick ett kontonummer som han förde över 28 000 kr till den 15 september 2017 och skrev i ett mejl till B att han gärna ville ha sändningsnummer på försändelsen för att kunna spåra den. B svarade i ett mejl att han skulle stå för frakten och att han höll på att göra bra paket. På morgonen den 16 september 2017 fick han ett mejl där det stod att pengarna hade kommit fram och att dottern skulle skicka samma dag. Efter detta fick han inte kontakt med B. Han fick inga sändningsnummer, inga objektiv och inte heller pengarna tillbaka. När han skrev på Fotosidans forum fick han klart för sig att även andra personer köpt saker av samma säljare utan att få det som köpts levererat.

B har uppgett i huvudsak följande. Han skulle byta fotoutrustning och sålde därför ut fotoutrustning som han haft i sitt tidigare bolag. Det var många som hörde av sig med anledning av annonsen på Fotosidan.se. Han hade en köpare i Lund som ville köpa alla objektiv, men det var en del märkliga turer och han beslöt sig för att inte genomföra affären eftersom han var tveksam till om köparen var seriös. ND och BM hörde också av sig. Eftersom båda ville köpa objektivet på 24 mm så sålde han ett annat likadant objektiv för att båda skulle kunna köpa ett objektiv. Han gjorde i ordning paketen innan han åkte till Norge. Hans dotter lämnade in paketen på postinlämningen på Coop i Härnösand. Han fick inga inlämningskvitton eller spårningsnummer. Han har letat efter kvittona när han kom hem, men har inte hittat några. Han vet inte vad som hänt med paketen, om de kommit fram eller om posten slarvat bort dem. Han har kontaktat Postnord via telefon och försökt spåra paketen, men det är svårt när det inte fanns spårningsid. Han har inte haft för avsikt att lura någon.

Tingsrättens bedömning

ND och BM, som inte var bekanta sedan tidigare, har båda lämnat klara, trovärdiga och tillförlitliga uppgifter. Deras uppgifter stöds av mejlkonversationer och uppgifter om överföringar av pengar.  uppgifter om vad som hänt sedan ND respektive BM fört över pengarna till honom är att han gjort i ordning paket som hans dotter ska ha lämnat in för postbefordran. Det saknas kvitton på inlämnade paket. Tingsrätten finner att B:s uppgifter framstår som en efterhandskonstruktion särskilt mot bakgrund av att det varit lätt för honom att, med kvitton eller annat, visa att paket lämnats in. Han har inte heller betalat tillbaka de pengar som ND och BM betalat in till honom. Tingsrätten finner därför att det är styrkt att B lurat ND och BM att betala in beloppen till honom. Förfarandet har inneburit vinning för B och skada för ND och BM. Gärningarna är att bedöma som bedrägeri.

Påföljd

B förekommer under ett avsnitt i belastningsregistret. Den gärningen ligger nästan tio år tillbaka i tiden och påverkar inte bedömningen i det nu aktuella fallet. Frivården har uppgett att B kallats till möte, men att han inte kommit till mötet och inte hört av sig. Kriminalvården kan därför inte lämna något påföljdsförslag.

B har uppgett att han nu arbetar i Norge åt ett norskt bolag. Hans ekonomi försämrades i slutet av 2017, efter de nu aktuella händelserna, då han och hans familj fick ett krav från hans svärmors förvaltare som ansåg att de felaktigt fått pengar från svärmodern. När han nu besöker Sverige bor han hos sin mor.

Tingsrätten finner att B lever under ordnade förhållanden. Gärningarna har inte ett sådant straffvärde att det är oundgängligen påkallat med ett fängelsestraff utan påföljden kan stanna vid en villkorlig dom i förening med dagsböter.

Övrigt

B döms för brott med fängelse i straffskalan och ska därför betala 800 kr till Brottsofferfonden.

JL tillerkänns yrkad ersättning. B:s ekonomiska förhållanden bedöms vara sådana att han ska betala tillbaka delar av försvararkostnaderna till staten.

Publicerat

Tysk cyklist frias från obehörigt tillträde till skyddsobjekt vid Vidsel

Robotförsöksplats Norrland

En tysk turist skulle cykla från Tyskland till Nordkap för att därefter ta flyget hem. Vid Vidsel cyklade han in på skyddsobjektet Robotförsöksplats Norrland. Han såg skyddsobjektsskylten på vägen in men trodde den betydde att man skulle stanna upp och läsa på skylten. Den överstrukna kameran på skylten tolkade han som att man inte skulle störa samerna. Mannen friades eftersom han inte förstod och domen finns nedan att läsa.

Luleå tingsrätt B 3677-18

DOMSLUT

Åtal som den tilltalade frikänns från
Obehörigt tillträde till skyddsobjekt, ringa brott, 7 § 1 st och 30 § 2 st skyddslagen (2010:305) 2018-08-02

YRKANDEN M.M.

Åklagaren har yrkat att B ska dömas för obehörigt tillträde till skyddsobjekt, ringa brott, enligt det följande.

B har obehörigen berett sig tillträde till Robotförsökplats Norrland, RFN, skjutfält som är ett skyddsobjekt enligt skyddslagen. Det hände den 2 augusti 2018 på RFN skjutfält, Vidsel, Arvidsjaurs kommun.

Brottet bör bedömas som ringa då intrånget skett av oaktsamhet och utan direkt avsikt att åsidosätta tillträdesskyddet för objektet samt då intrånget på sin höjd medfört försumbara störningar av verksamheten vid skyddsobjektet.

B begick gärningen av oaktsamhet.

Lagrum: 7 § 1 st och 30 § 2 st skyddslagen (2010:305)

B har medgett de faktiska omständigheterna men bestritt ansvar för brott då han saknat uppsåt, eftersom han aldrig hade gått in på området om han vetat att det varit ett skyddsobjekt.

Målet har med stöd av 45 kap. 10 a § första stycket 3 p rättegångsbalken avgjorts utan huvudförhandling.

UTREDNINGEN

Åklagaren har som bevisning åberopat B:s egna uppgifter samt polisens händelserapport, försvarsmaktens interna utredning och fotografi av hans ID-kort.

B har i skrivelse till tingsrätten uppgett i huvudsak följande. Han förstod inte att området var ett skyddsobjekt och han hade aldrig gått in på området om han förstått det. Han har varit på cykelsemester från Tyskland med slutmålet Nordkap i norra Norge. Han förstår inte svenska. Han kom till en bom som gick över vägen och var låst, han trodde den var för biltrafik eftersom det inte fanns något staket och att man med lätthet kunde gå eller cykla förbi. Det fanns en skylt som det stod något på svenska på samt en symbol med en hand och en skylt med fotoförbud. Han tolkade handen som att man skulle stanna upp och läsa skylten och att fotoförbudet var för att man inte skulle störa samerna. Han uppfattade aldrig området som militärt. Han har två appar på telefonen som hjälper honom att navigera, en cykelapp, ”Komoot”, och en app med kartor, ”Google Maps”, som båda föreslog denna väg och inte nämnde någonting om att området var militärt. När han kom till en sjö mötte han en man som berättade att det var militärt område och att han inte fick vara där. Mannen visade honom på en karta hur han snabbast kunde ta sig från området. Han tog vägen och mötte längs den en bil från ”Stenly Security” med två män i, han frågade männen om det var den bästa vägen och de sa ja. När han kom till en bom fanns det skyltar på engelska som sa att man skulle ringa ett nummer om man åkte ut från området. Han ringde numret och mannen som svarade berättade att han skulle fortsätta på vägen och att en bil från Securitas skulle möta upp honom. Han har tagit några semesterbilder i området, på sjöar, åar och träd.

Åklagaren har för sin del anfört att B:s uppgift om att intrånget skett av misstag styrks av dennes Instagramkonto. Veckan före, under och efter händelsen har ingen provverksamhet genomförts och fältet har varit öppet för de som har tillträde, d.v.s. medlemmar ur jakt- och fiskeklubbar och renskötare. Mot denna bakgrund bedöms intrånget på sin höjd medfört försumbara störningar av verksamheten vid skyddsobjektet. Intrånget har dessutom varit kortvarigt, skett av oaktsamhet och utan direkt avsikt att åsidosätta tillträdesskyddet för objektet. Brottet bör därför bedömas som ringa.

Eftersom målet avgörs utan huvudförhandling så grundas tingsrättens dom på vad som framgår av handlingarna.

TINGSRÄTTENS BEDÖMNINGAR

Det har framgått att B tagit sig in på RFN skjutfält, som är ett militärt skyddsobjekt enligt skyddslagen. Åklagaren har påstått att B gjort detta av oaktsamhet.

B har invänt att han inte förstod att området var ett skyddsobjekt och att han aldrig gått in på området om han förstått det. Frågan i målet är därmed om B varit oaktsam i förhållande till att området varit ett skyddsobjekt.

Oaktsamhet finns i två varianter: medveten respektive omedveten oaktsamhet. Medveten oaktsamhet kan sägas innebära en misstanke om risken (att området var skyddsobjekt med tillträdesförbud) medan omedveten oaktsamhet kan sägas innebära frånvaro av misstanke, men att man borde ha misstänkt risken.

B har inte varit medvetet oaktsam

B har sett en bom med en skylt med en hand och en överstruken kamera på samt text på svenska – ett språk han inte behärskar – och tolkat detta som att man ska stanna och läsa om fotoförbud för att inte störa samerna i området. Han har senare av servicepersonal blivit informerad om att han befunnit sig på militärt skyddsområde samt fått närmaste väg ut förklarad för sig. Han har då omedelbart följt instruktionerna och tagit närmaste väg ut från området. Då han anlänt till utfarten har han läst en skylt på engelska och följt uppmaningen på skylten – att ringa till vakten vid passage – samt följt dennes instruktioner. Dessa förhållanden talar med styrka för att B inte insett risken att området var militärt skyddsområde. Han har därför inte varit medvetet oaktsam.

B har inte heller varit omedvetet oaktsam

Vid bedömningen av om någon varit omedvetet oaktsam är den första frågan vad gärningsmannen kunde ha gjort för att komma till insikt, samt om han haft förmåga och tillfälle att göra detta. Därefter ska prövas om det kunde begärts av honom att han skulle ha gjort det.

Enligt tingsrättens mening kan det inte begäras att en utländsk cykelturist ska översätta alla skyltar han stöter på i skogen och inte förstår, om inte symbolerna på skylten eller omständigheterna i övrigt ger anledning att anta att det behövs. En vägbom i kombination med en hand och en överstruken kamera ger inte skälig anledning att anta att området är ett militärt skyddsobjekt med tillträdesförbud och att det är straffbart att passera bommen. Det är därmed inte rimligt att begära av B att han skulle ha översatt texten på skylten. Han kan därför inte heller anses ha varit omedvetet oaktsam.

Eftersom B därmed sammanfattningsvis inte varit oaktsam på det sätt som krävs för straffansvar ska han frikännas.

Delar ur förundersökningsprotokollet

Förhör med LA

LA arbetar som skyddsvakt på RFN. Han jobbar åt Securitas i Linköping i vanliga fall, som skyddsvakt, han jobbar extra på sommaren åt Securitas på RFN. Han har jobbat som vakt i 29 år.

Det här hände på provområdet, ett 7 x15 mil stort område.

Larmtekniker larmade – teknikern hade mött tysken B på en grusväg. Teknikern talade om för B att han kommit fel, visade vilken riktning han skulle ta sig ut och sen larmade teknikern.

LA tog en bil och åkte upp i riktning mot B, en annan kollega tog en annan väg och bil. Det tog uppskattningsvis 30-40 minuter att ta sig upp där B var. Under den tiden hade B lytt rådet och tagit sig till närmsta utfart där det finns kamera som filmade honom när han kom.

B fotade skyltarna vid vägbommen. En av skyltarna hade ett telefonnummer uppskrivet och B ringde det numret, B pratade knagglig engelska på telefon med en kollega till LA och B ber om ursäkt.

B hinner en knappt en kilometer då LA hinner upp honom, B är då utanför skyddsområdet.

LA konfronterar B. B ber om ursäkt. B hade en mobiltelefon i handen med en gps igång. LA skymtade B:s ungefärliga färdväg i telefonen. B hade enligt GPS:en kommit in via en bakväg, som nästan bara används av samer.

B berättade att han sett skyltarna och att han trodde det var informationsskyltar. LA berättar att det är klassiska skyddsobjektsskylten. LA tror att det bara står på svenska på skyltarna.

Då de står där kommer en bil kommer dånande förbi, en polskregistrerad skåpbil. I vanliga fall hade LA velat kontrollera den men nu var han upplåst med B. B såg att LA reagerade. De fortsatte prata. LA såg en liten GPS fastmonterad på cykeln. På cykelhjälmen hade han ett fäste för en GoPro-kamera, GoPro-kameran hade han i cykelväskan, ganska långt nerpackad, B sa att han inte använt GoPro-kameran på länge.

LA tyckte det tysken berättade verkade stämma. LA fann ingen anledning att tvivla på B.

LA meddelade RFN-basen vad som hänt. Just då hade LA ingen tanke på frihetsberövande.

Sen tog polisens vakthavande beslutet att B skulle transporteras till Luleå. LA var lite tveksam och bollade det vidare till deras närmsta chef som sa att de hade gjort rätt, beslutet var fattat av polis. LA har aldrig varit med om detta tidigare. B låste cykeln och så ställde de den i skogen, gömd. Det var en ganska dyr cykel. B hade lånat cykeln vad LA förstod det som.

B berättade på väg till Luleå att han träffat en man vid en sjö, inne på området, som sagt åt honom att han inte fick vistas där och han skulle ta sig därifrån kortast väg. LA berättar att en del anställda kan vistas inom området under lugnare perioder. Det kan ha varit en anställd B träffade.

B borde kunna säga när han passerade bommen och tog sig in i området, när LA frågade honom kunde han inte riktigt svara på det

Förhör med DN

DN jobbar som servicetekniker på Stanley Security som utfört jobb på RFN.

DN har arbetat på företaget sedan 2014, innan dess har han jobbat 10 år som skyddsvakt, DN är väl bekant med området och vet vad som gäller där.

DN och hans kollega SÅ hade gjort några kontroller och när det är på väg från en plats till en annan får de syn på en cyklist på grusvägen och det hör inte till det normala. De stannade vid cyklisten och mannen på cykeln pratade inte svenska. DN:s kollega SÅ, förklarade på engelska för mannen att han inte fick vara på området.

Mannen ursäktade sig. DN säger att mannen var på väg i riktning för att ta sig ut från området. DN säger att om mannen fortsatt rakt fram så hade han kommit ut från området, mannen var omkring 1 ½ mil från att ta sig ut via en av utfarterna.

DN:s uppfattning var att mannen hamnat fel men samtidigt förstår inte DN hur mannen kunnat hamna där av misstag. På bilvägarna, grusvägarna är det skyltat på olika språk och tydliga symboler, säger DN.

DN uppfattade det som att mannen förstått att det var fotoförbud men inte att det var förbjudet att komma in på området.

DN och hans kollega träffade inte på någon annan människa. Det finns stugor där det kan finnas folk ibland, personal som är och fiskar och som får vistas därinne.

DN uppfattade det som att mannen hade träffat på en annan person inne på området och fått veta att han inte fick vara där.

DN såg att mannen hade en cykeldator på cykeln, DN såg inte att mannen hade en mobiltelefon eller kamera med sig. DN rapporterade in det till RFN och de körde sedan vidare och de såg inget annat som avvek.

Förhör med B 2018-08-02

B blev informerad om att han har rätt att vara tyst och att han har rätt till försvarare.

B erkänner brottet men att han inte hade uppsåt till det och om han hade vetat att det var ett skyddsobjekt så hade han aldrig gått in dit.

På frågan om han visste om att det var förbjudet att vara på området han befann sig på svarar B att han inte visste det då.

B berättar att han är på cykelsemester från Tyskland och att hans slutmål är Nordkap i Norge. B planerar att vara där den 20 augusti. B berättar att han har bokat flyg från Norge till Tyskland den 29 augusti. B säger att han startade sin resa den 26 juni.

B berättar att han idag vid ca 12 tiden kom till en bom som gick över vägen och som var låst. B berättar att han trodde att bommen bara var till för bilar eftersom det inte fanns något staket och att med lätthet gick att gå eller cykla förbi. B berättar att det vid bommen fans en skylt som det stod något på svenska och en skylt med en hand på och den tolkade han som att man skulle stanna upp och läsa skyltarna. Sen var det också en skylt som sa att det var fotoförbud. B berättar att han trodde att fotoförbudet var för att man inte skulle störa samerna. B berättar att han aldrig uppfattade området som militärt.

B berättar att han har två appar på telefonen som hjälper honom att navigera. En som är för cyklister och en med kartor. B berättar att appen som är för cyklister heter Komoot och att det var den som hade förslagit vägvalet förbi bommen. B berättar att han bara ville fortsätta längs rutten till Jokkmokk.

B berättar att när han kom till en sjö så kom det fram en man som berättade att det var ett militärt område och att han inte fick vara där. Mannen visade honom på en karta hur han enklast skulle ta sig från området. Mannen berättade att han inte kunde fortsätta mot norr utan då skulle han bara komma till ett staket utan han skulle ta vägen mot syd.

B berättar att han gjorde som mannen sa och började cykla mot syd. Han mötte en bil med två män i På bilen stod det Stenly Security. Han frågade dem om det var bästa vägen och de sa ja. B berättar att han cyklade vidare tills han kom till en bom. Där fanns det skyltar på engelska. På skylten stod det att man skulle ringa ett nummer när man for ut från området. B berättar att han ringde och att mannen berättade att han skulle fortsätta efter vägen och då skulle en bil från Securitas möta honom. B berättar att det var de i bilen som grep honom och körde honom till polisstationen.

På frågan om han tog några bilder på området så berättar B att han gjorde det. B berättar att han tog semesterbilder på sjöar, åar och träd.

B berättar att han inte såg någonting som antydde att han var på ett militärt område.

B berättar att förslaget till rutten kom från cykelappen och att han markerat rutten i GPS:en.

B berättar att det inte var meningen att ställa till det. B berättar att han gör anspråk på allt som är beslagtaget och att han inte kan fortsätta sin resa utan telefonen.

Förhör med B 2018-12-19

B hörs via tysktalande telefontolk i trepartssamtal. B och tolken förstår varandra väl.

B har sedan tidigare fått förundersökningsprotokollet mejlat till sig och tagit del av detta.

Han tillfrågas och uppger att han inte har några frågor rörande utredningen, ingen erinran.

Han informeras att åklagaren har för avsikt att lämna in en stämningsansökan till Luleå Tingsrätt med begäran att domstolen avgör målet på de handlingar som är redovisade/presenterade i ärendet.

Han förstår innebörden i detta och är beredd att acceptera domstolens utslag och e.v. påföljd.

Publicerat

Okänd drönare flög över Forsmark

Drönare vid solnedgång

Uppdaterat: Även torsdagen 31 oktober flögs en drönare under kvällen vid Forsmark. Polispatrull och helikopter sökte utan resultat.

Under fredagskvällen den 25 oktober observerades en drönare över kärnkraftverket och skyddsobjektet Forsmark. En polispatrull åkte till platsen men fann ingen drönarförare.

Forsmark är ett skyddsobjekt med avbildningsförbud och har dessutom ett restriktionsområde mot luftfarkoster som sträcker sig från marken upp till 2000 fot. Från nästa år ska det bli lagligt för skyddsvakter att oskadliggöra obemannade luftfarkoster som befinner sig i närheten eller ovanför skyddsobjekt.

Bilden på drönaren ovan har inget med aktuellt fall att göra.