För den som känner sig i behov av elektricitet även långt från närmsta eluttag och civilisation har Polaroid framtagit batteripack som man kan använda tillsammans med solceller/solpaneler.
Alla tre kan använda sig av en 220-adapter för att kunna använda mindre batteriladdare eller för att kunna ladda sin bärbara dator.
Personligen gick jag efter Polaroid PS300 som är en balansgång mellan pris och effekt. Innan mitt köp läste jag genom recensionerna hos Amazon.
Utöver min Polaroid PS300 tillköptes även en vikbar solpanel från Polaroid, SP100, som är fullt kompatibel med just Polaroid PS300.
Valet av solpanel stod mellan SP50 med 50 W som uteffekt eller SP100 med 100 W i uteffekt. Det föll på SP100 för att få en rimlig laddning av PS300.
Polaroid SP100 väger 4,5 kg och för att man ska få en rimlig laddtid krävs det att man verkligen riktar solpanelen 90 grader mot solen och att det inte är moln i vägen.
År 2012 tipsade jag här på Kameratrollet.se om fotosidor värda ett besök. Denna gång blir det vilka sidor man kan finna begagnade kameror och objektiv hos.
Svenska sidor
Blocket – Sveriges största köp- och säljmarknad mellan svenska privatpersoner.
Canon EOS DCS 3 är Canons andra digitala systemkamera och släpptes i juli 1995. Den första kamera i serien kom i mars, Canon EOS DCS 5, och en sista kamera, Canon EOS DCS 1, dök upp i december 1995.
Alla tre kameror släpptes i tre sensortyper. Färg (c), svartvit (m) eller infraröd (IR). Beroende på modell och beroende på sensortyp fick man olika ISO-tal. Som synes på bild står det Kodak på underdelen och Canon på ovandelen. Kodak var vid denna tid en stor tillverkare av digitala bakstycken och tidigare modeller hade bestått av Nikonkameror för analog film ombyggda för att passa ihop med Kodaks bakstycken. Med Canon EOS DCS 1, 2 och 3 valde Canon att inleda ett samarbete med Kodak och slå sig in på marknaden för digitalkameror.
Den analoga kamera Canon valde föll på Canon EOS 1N. I stället för en smidig liten kamera med bra ergonomi, som EOS 1N har, blev det en stor klump där handgreppet för högerhanden inte alls passar.
Referenspriset för en Canon EOS DCS 3 låg 1995 på 1,980,000 yen. I dag 2018 får man en Hasselblad H6D-50c för 2,009,880 yen. Det var alltså inte en kamera för folket.
Egenskaper
Canon EOS DCS 3 har en upplösning på nästan 1,3 megapixlar och en mindre CCD-sensor som jämfört med 35mm-formatet har en beskärningsfaktor på 1,5 gånger. I sökaren artar det sig som så att man ser en markering över området som kommer fångas på bild.
Seriebildstagningen ligger på 2,7 bilder/sekund och med en minnesbuffert på 16MB kan man ta tolv bilder innan bufferten slår i tak. Kameran fotograferar i råformat och använder Kodaks egna TIF-format som egentligen är DCR-filer.
Totalt finns det fem korsformade autofokuspunkter som ligger i en kort vågrät linje i mitten på sökaren.
ISO-spannet går från ISO 200 i hela steg upp till ISO 1600, men i princip är det enbart ett ISO-värde (ISO 200) där när man ändrar ISO-värde enbart underexponerar ett steg för varje höjning. Med samma slutartid och samma bländare får man samma resultat oavsett om man använder ISO 200 eller ISO 1600.
Bakstycket från Kodak saknar bildvisningsskärm. Detta kom först med Canon D2000 år 1998. I stället hittar man en mindre LCD-skärm som visar batteristatus och kvarvarande bilder man kan ta på sitt minneskort (PCMCIA-ATA). Det finns en delete-knapp för borttagning av bildfiler men den tar enbart bort den sista bild man har på sitt kort. Bredvid deleteknappen finns en inspelningsknapp för ljudinspelningar som sparar i .wav-format.
Att få en kamera från 1995 att fungera år 2018
Batteriet i denna kamera är ett NiCd från just 1995. Eftersom jag inte fann ett passande reservbatteri och eftersom jag inte fick med en laddare bestämde jag mig för en egen lösning. Med åtta AA-batterier på 1,2V och en ”sockerbit” har jag kopplat förbi originalbatteriet och har mitt batteripack löst utanför.
Som minneskort använder jag en PCMCIA-adapter för CF-kort. På så vis kan jag fortfarande använda min nya kortläsare och ett CF-kort. Adaptern accepterar dock inte vilket kort som helst utan kräver ett i filstorlek mindre och äldre sådant.
För att koppla samman kamera med dator krävs SCSI-sladd och en äldre dator. Jag har ingetdera varvid jag formaterar kortet i min dator (Ubuntu 16.04) med standardinställningar.
Bildfiler
Kameran sparar som tidigare nämnt bildfiler i TIF-format. Det är dock inget öppet format utan det rör sig om Kodaks egna råfil. Råkonverteraren RawTherapee kan om man döper om .TIF till .DCR (Kodaks råformat) läsa råfilerna. I terminalen i Ubuntu kan man för att ändra alla filer i en mapp skriva:
$ rename.ul .TIF .DCR *TIF
Råkonverteraren darktable får från version 2.4.6 stöd efter att jag laddat upp och skickat in en råfil åt https://raw.pixls.us/.
På grund av avsaknaden av ett lågpassfilter är risken för moiré överhängande. Sensorn är dessutom bra på att fånga upp infrarött ljus och allt rött får en mer rosa ton. I RawTherapee anser jag att LGV som demosaicing-metod ger bäst resultat för få så få bildfel som möjligt.
Bildartefakter från Canon EOS DCS 3c syns på gräsandens vinge.
Det röda runt texten går åt rosa vilket bör bero på infrarött ljus.Ängelholms kommunhus. Lägg märke till grenverken.
Hugin bygger på öppen källkod vilket innebär att koden är fri att förändra och att vem som helst får använda den utan att behöva betala. Med Hugin kan man bygga ihop bilder och på så vis få bilder med högre upplösning. Man inte heller bära med sig ett vidvinkelobjektiv eftersom man fotograferar delar av motivet för sig.
I Hugin finns även möjlighet till att skapa objektivkorrigeringsprofiler, se filmklippet nedan. Det är bland annat så projektet Lensfun skapar sina fria objektivkorrigeringsprofiler som används i RawTherapee och darktable.
Förinställningar
I file>Settings kan man under fliken Allmän ändra till svenska och starta om. Eftersom jag har 64GB i ramminne har jag utökat cache-minnet till 50GB. Har man 4GB ram bör man använda 3GB cache och har man 16GB ram bör man använda 10-12GB ram.
Under fliken Program har jag aktiverat GPU, d.v.s. grafikkortsacceleration. Det betyder att grafikkortet tar över beräkningar som processorn annars skulle ha gjort. Fördelen är att processen snabbas upp. Nackdelen är att Hugin kan krascha.
Enblend och Enfuse är själva motorerna i Hugin. Dessa jobbar med en tråd om man inte väljer enblend-mp och enfuse-mp i stället för enblend och enfuse. Min dator har 32 trådar och ska man begränsa sig till 1 tråd tar det lång tid att processa bilder.
Bilder på Kronborg slott nedan är vad jag kommer använda mig av. Totalt rör det sig om 38 bilder.
Välj Läs in bilder och markera samtliga bilder.
När bilderna är inladdade väljer man Justera. Hugin parar nu ihop bilderna med varandra.
När den är färdig väljer jag fliken Beskärning och autobeskärning. Vill jag ha med litet av det svarta fältet drar jag ut beskärningsrutan. Behöver man vrida på motivet kan det vara bra att ha marginaler.
Gå nu tillbaka till fliken Assistent och klicka på Skapa panoramabild.
Kronborg slott, bestående av 38 bilder och runt 40 megapixlar.
