Jakten på stenskeppen fortsätter och det här är uppdateringen från Tollarp. I förra inlägget fann jag det näst största stenskeppet. I detta inlägg fortsätter jag med det näst minsta stenskeppet, nr2, som tillsammans med det största, nr 4, ligger inne bland sly. Det minsta stenskeppet är fortfarande för mig försvunnet.
Stenskeppet som jag kallar för nr 2, ligger sydväst om nr 3 och väster om nr 4. Nr 2 är 15 x 4 meter och ligger i NNV-SSÖ-riktning. 14 (av troligen 16) stenar är kvar och alla ligger ned.
I och runt Tollarps skog finns det mängder av fornlämningar. En hel del har i vanlig ordning förstörts av skogsbruk och jordbruk. Totalt ska det finnas fyra skeppssättningar i Tollarps skog. Den näst största, 18 x 5 meter stor och liggandes i NNV-SSÖ-riktning är den som pryder omslagsbilden och är den som syns på den övre av flygbilderna. Alla 17 (ursprungligen 20) stenar utom en ligger ned. På en sten norr om skeppet ska det dessutom finnas älvkvarnar.
Är det någon nytta med att ha en GPS, eller snarare GNSS som innefattar fler system än de amerikanska GPS-satelliterna, i sin kamera? Ja, skulle jag efter att ha använt GPS en längre tid säga. GPS:en är någonting som jag dagligen använder. Speciellt när jag är på resande fot och när jag tagit tusentals bilder över kyrkor, värn, runstenar och gravfält. Det inte enkelt att minnas varje plats.
Bilden ovan är en kartbild över Visby med alla sina kyrkoruiner. Den ena ruinen är inte den andra lik, men i mängden kan förvirringen lätt slå till. Att då ha en kartbild för att koppla rätt byggnad till rätt bild är guld värt. Ett annat tillfälle är när jag fotograferar skånska värn. Värnen är ofta lika varandra och har man fotograferat 50 kulsprutevärn modell III är det inte så lätt att särskilja dem åt.
Till GPS:ens nackdel är förstås att den drar ström och dränerar kamerabatteriet fortare. För nyare kameror med inbyggd Wi-Fi och blåtand börjar man även se att en mobiltelefons GPS/GNSS nyttjas.
För Canons R5/R6 som inte har inbyggd GPS finns enheten GP-E2 som bara använder amerikanarnas GPS och då enbart L1-bandet. Med appen Canon Camera Connect kan man med blåtand nyttja telefonens GPS/GNSS. En stor fördel om telefonen kan nyttja fler nationers satelliter och utöver L1-bandet även nyttja L5-bandet för mer exakt positionering.
Appen GPSTest är utmärkt för att ta reda på hur ens telefons GNSS fungerar.
För kameror utan GPS
Trots avsaknad av GPS eller Wi-Fi finns det en möjlighet även för äldre kameror, så länge man äger en mobiltelefon som kan spara GPX.
Geo Tracker är en GPS-loggare som man efter en loggning kan välja att spara i GPX. GPX-filen kan man därefter exempelvis ladda in i råkonverteraren darktable genom att lägga GPX-filen i samma mapp som bildfilerna ligger i. Man kan även använda Exiftool för att bädda in koordinaterna i råfilen.
Med en vanlig ficklampa och 30 sekunders slutartid kan man göra underverk för att lysa upp sitt motiv under natten. Till skillnad från en blixt som skulle givit mig starka ljuspulser och hårt ljus kan jag med en svagare ficklampa få en jämnare ljussättning som i bilden ovan. Genom att springa fram och tillbaka med lampan kan jag få ljuskällan att verka större, d.v.s. mjukare ljus.
Fortsätter man längre in på natten kan man få med stjärnorna också. I bilden ovan har exponeringen varit fyra minuter. Tjejen ville dessutom vara med på ett hörn och skrev 空, d.v.s. luft på japanska. Exponeringen var tillräcklig för att fånga upp månljuset, se strand och strandgräs i bakgrunden.
Genom att boosta upp ISO:t och hålla mig under 30 sekunder i exponering fick jag med stjärnorna utan s k startrails, men till priset av mer brus. Dessutom fick jag kortare tid på mig att måla värnet vilket ledde till mindre noggrannhet.
Jag minns ännu alla vulkaner jag bestigit, men efter mitt besök i Daisetsuzan med dess otaliga vulkaner tappade jag helt all chans jag hade att komma ihåg alla namn. Island med dess språk har inte precis underlättat det. För den som är intresserad av vulkaner, levande som vilande, är Island ett utmärkt ställe att resa till. Man behöver inte resa speciellt långt innan man finner en vulkan stor nog att klättra upp på.
Vill man verkligen vara ensam på plats vid Þingvellir utan andra fotografer rekommenderar jag att man är morgonpigg och ställer klockan på två på sommarnatten. Då har solen åter stigit upp på Island och du kommer få uppleva världens längsta gyllene timme.
Thingvellirunder morgonsol. Trots att jag använt Dual ISO och halvtonat gråfilter har det ändå som fotograf varit svårt att fånga in all dynamik. I vattenspegeln där inte det halvtonade gråfiltret hade någon effekt har pixlarna blivit utfrätta.
/Kameratrollet – Fotokurs och fotograf i Skåne
Cookies används för statistik. Stäng av via din webbläsare eller blockera javascript.
Cookies are in use for analytics. Turn off cookies in your web browser or block javascript.OkNoLäs mer