En dokumentärfilmare som skulle filma polishuset till en dokumentär om en arbetsplatskonflikt blev i dag, 3:e oktober 2024, dömd i Solna tingsrätt för att ha brutit mot avbildningsförbudet i skyddslagen. Han dömdes till att betala 40 dagsböter om 200 kr. Totalt med försvarare och brottsofferfond landade det på 14 394 kr.
Domslut
Brott som B döms för
Olovlig avbildning av skyddsobjekt, 2024-05-17, 7 § 3 st och 30 a § skyddslagen (2010:305)
Påföljd
40 dagsböter om 200 kr (8 000 kr)
Brottsofferfond
B ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kr.
Ersättning och återbetalning
CS ska få ersättning av staten med 5 394 kr. Beloppet fördelas enligt följande:
• 4 315 kr arbete
• 1 079 kr mervärdesskatt
B ska betala tillbaka 5 394 kr av kostnaderna till staten.
YRKANDEN
Åtalspunkt 1
Åklagaren har begärt att B ska dömas för olovlig avbildning av skyddsobjekt enligt 7 § 3 st och 30 a § skyddslagen (2010:305).
Åklagaren har angett följande gärningsbeskrivning.
1.1 OLOVLIG AVBILDNING AV SKYDDSOBJEKT
B har brutit mot ett förbud att göra avbildningar av skyddsobjekt enligt skyddslagen genom att fotografera och/eller filma ett skyddsobjekt. Det hände den 17 maj 2024 på Sundbybergsvägen 15, Solna, Solna stad.
B begick gärningen med uppsåt eller av oaktsamhet.
YRKANDEN M.M.
Åklagaren har framställt yrkande enligt ovan.
B har förnekat brott och bestritt ansvar för brott. Han har vidgått att han filmat polishuset i Solna, men förnekat att han haft uppsåt eller agerat oaktsamt.
UTREDNINGEN
B har hörts. Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat avrapporterings-PM, promemoria avseende filmer på B:s telefon och beslut från Länsstyrelsen Stockholm. Åklagaren har också förevisat fotografier på skyltning och kartbild.
DOMSKÄL
B döms för olovlig avbildning av skyddsobjekt
Genom beslut från Länsstyrelsen och fotografier på skyltning är det utrett att polishuset på Sundbybergsvägen 15 är ett skyddsobjekt, att avbildningsförbud gäller och att detta är skyltat utanför polishuset. Det är också, genom B:s egna uppgifter och promemoria avseende filmer på B:s telefon, utrett att B fotograferat och/eller filmat polishuset. Tingsrätten konstaterar därmed att de objektiva förutsättningarna för att B ska kunna dömas för olovlig avbildning av skyddsobjekt är uppfyllda.
Frågan som tingsrätten har att pröva är om B agerat med uppsåt eller av oaktsamhet, vilket är en förutsättning för att han ska kunna dömas till ansvar för brott.
B har berättat att han arbetar som dokumentärfilmare och att han filmade polishuset till en dokumentär om en arbetsplatskonflikt. Av B:s uppgifter har framkommit att han ringt till polisen på 114 14 tidigare under dagen för att fråga om polisstationen fortfarande låg på samma ställe som när arbetsplatskonflikten utspelade sig, att han presenterat sig som dokumentärfilmare, att han pratat med två olika personer hos polisen och att ingen av personerna sagt till honom att det skett ändringar i grundlagen eller att det var förbjudet att filma polishuset. B har uppgett att han inte frågade polisen uttryckligen om det var tillåtet att filma, att han inte visste om att det skett en grundlagsändring och att det inte finns någon process för hur man som dokumentärfilmare söker tillstånd till att avbilda ett skyddsobjekt. Enligt B har han genom att ringa till polisen gjort tillräckliga kontroller över vilka regler som gäller. Om vad som hände när han kom till polishuset i Solna har B berättat att han filmade polishusets staket på ungefär 15 meters avstånd i dagsljus, att han såg en övervakningskamera vid staketet när han filmade sista filmsekvensen och att han såg förbudsskyltarna först när han slutat filma. B har också redogjort för synpunkter på de ändringar som skett i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen gällande tillämpningen av skyddslagens avbildningsförbud på det grundlagsskyddade området.
Tingsrätten konstaterar att B:s uppgifter om att han till en början inte visste att det var förbjudet att avbilda polishuset inte är orimliga och inte heller motbevisade. Det är därmed inte utrett att B bröt mot avbildningsförbudet uppsåtligen. B har dock haft ett ansvar att ta reda på vilka bestämmelser som gällde beträffande avbildning av polishuset. Det framgår av promemoria avseende filmer på B:s telefon att han vid flera tillfällen filmat förbudsskyltarna. Även om B avbildat polishuset på visst avstånd framstår det som osannolikt att han inte noterat skyltarna, särskilt eftersom filmningen skett i dagsljus. Han har under alla förhållanden haft anledning att lägga märke till skyltarna. Enligt tingsrätten har B genom att fortsätta filma trots att han passerat förbudsskyltar agerat oaktsamhet. Att B ringt till polisen för att fråga om det fortfarande var samma polisstation på platsen som när arbetsplatskonflikten utspelade sig och då inte upplysts om att det var förbjudet att avbilda polishuset medför ingen annan bedömning. De synpunkter som B fört fram mot bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen som trädde i kraft den 1 januari 2023 saknar betydelse i fråga om ansvar för brottet. B ska därför dömas för olovlig avbildning av skyddsobjekt.
Påföljden bestäms till dagsböter
Det brott som B döms för är sådant att påföljden kan stanna vid dagsböter. Med hänsyn till brottets allvar ska B dömas till 40 dagsböter. Varje dagsbot bestäms till 200 kr på grund av B:s ekonomiska förhållanden. Sammanlagt ska B alltså betala 8 000 kr i böter.
Ersättning m.m.
Den offentliga försvararen CS har yrkat ersättning för fem timmars arbete och en timmes tidsspillan. Tingsrätten konstaterar att den totala förhandlingstiden i målet uppgått till en timme och att Domstolsverkets föreskrifter om brottmålstaxa för offentlig försvarare i tingsrätt och hovrätt (DVFS 2023:12) är tillämplig. Som utgångspunkt ska ersättningen därför bestämmas i enlighet med bilagan till föreskrifterna. Om skälig ersättning för arbete i målet överstiger däri angivet gränsvärdet har målet krävt avsevärt mer arbete än normalt och taxan får då frångås (se 8 § DVFS 2023:12).
CS har som skäl för att taxan ska frångås anfört att huvudmannen begärt flera möten för förberedelser och varit aktiv i att utforma sitt försvar. Enligt tingsrätten har skälig ersättning i målet inte överstigit gränsvärdet och det finns därför inte skäl att frångå brottmålstaxan. CS ska därför tillerkännas ersättning enligt brottmålstaxan, vilket även omfattar ersättning för en timmes tidsspillan.
Med hänsyn till B:s ekonomiska förhållanden ska han återbetala hela beloppet för försvararkostnaden till staten.
Brottsofferfond
Eftersom B döms för ett brott med svårare straff än penningböter i straffskalan ska han betala en avgift till Brottsofferfonden.