Canon EOS DCS 3c

Canon EOS DCS 3 är Canons andra digitala systemkamera och släpptes i juli 1995. Den första kamera i serien kom i mars, Canon EOS DCS 5, och en sista kamera, Canon EOS DCS 1, dök upp i december 1995.

Alla tre kameror släpptes i tre sensortyper. Färg (c), svartvit (m) eller infraröd (IR). Beroende på modell och beroende på sensortyp fick man olika ISO-tal. Som synes på bilden står det Kodak på underdelen och Canon på ovandelen. Kodak var vid denna tid en stor tillverkare av digitala bakstycken och tidigare modeller hade bestått av Nikonkameror för analog film ombyggda för att passa ihop med Kodaks bakstycken. Med Canon EOS DCS 1, 2 och 3 valde Canon att inleda ett samarbete med Kodak och slå sig in på marknaden för digitalkameror.

Den analoga kamera Canon valde föll på Canon EOS 1N. I stället för en smidig liten kamera med bra ergonomi, som EOS 1N har, blev det en stor klump där handgreppet för högerhanden inte alls passar.

Referenspriset för en Canon EOS DCS 3 låg 1995 på 1,980,000 yen. I dag 2018 får man en Hasselblad H6D-50c för 2,009,880 yen. Det var alltså inte en kamera för folket.

Egenskaper

Canon EOS DCS 3 har en upplösning på nästan 1,3 megapixlar och en mindre CCD-sensor som jämfört med 35mm-formatet har en beskärningsfaktor på 1,5 gånger. I sökaren artar det sig som så att man ser en markering över området som kommer fångas på bild.

Seriebildstagningen ligger på 2,7 bilder/sekund och med en minnesbuffert på 16MB kan man ta tolv bilder innan bufferten slår i tak. Kameran fotograferar i råformat och använder Kodaks egna TIF-format som egentligen är DCR-filer.

Totalt finns det fem korsformade autofokuspunkter som ligger i en kort vågrät linje i mitten på sökaren.

ISO-spannet går från ISO 200 i hela steg upp till ISO 1600, men i princip är det enbart ett ISO-värde (ISO 200) där när man ändrar ISO-värde enbart underexponerar ett steg för varje höjning. Med samma slutartid och samma bländare får man samma resultat oavsett om man använder ISO 200 eller ISO 1600.

Bakstycket från Kodak saknar bildvisningsskärm. Detta kom först med Canon D2000 år 1998. I stället hittar man en mindre LCD-skärm som visar batteristatus och kvarvarande bilder man kan ta på sitt minneskort (PCMCIA-ATA). Det finns en delete-knapp för borttagning av bildfiler men den tar enbart bort den sista bild man har på sitt kort. Bredvid deleteknappen finns en inspelningsknapp för ljudinspelningar som sparar i .wav-format.

Att få en kamera från 1995 att fungera år 2018

Batteriet i denna kamera är ett NiCd från just 1995. Eftersom jag inte fann ett passande reservbatteri och eftersom jag inte fick med en laddare bestämde jag mig för en egen lösning. Med åtta AA-batterier på 1,2V och en ”sockerbit” har jag kopplat förbi originalbatteriet och har mitt batteripack löst utanför.

Som minneskort använder jag en PCMCIA-adapter för CF-kort. På så vis kan jag fortfarande använda min nya kortläsare och ett CF-kort. Adaptern accepterar dock inte vilket kort som helst utan kräver ett i filstorlek mindre och äldre sådant.

För att koppla samman kamera med dator krävs SCSI-sladd och en äldre dator. Jag har ingetdera varvid jag formaterar kortet i min dator (Ubuntu 16.04) med standardinställningar.

Bildfiler

Kameran sparar som tidigare nämnt bildfiler i TIF-format. Det är dock inget öppet format utan det rör sig om Kodaks egna råfil. Råkonverteraren  RawTherapee kan om man döper om .TIF till .DCR (Kodaks råformat) läsa råfilerna. I terminalen i Ubuntu kan man för att ändra alla filer i en mapp skriva:

 $ rename.ul .TIF .DCR *TIF

Råkonverteraren darktable får från version 2.4.6 stöd efter att jag laddat upp och skickat in en råfil åt https://raw.pixls.us/.

På grund av avsaknaden av ett lågpassfilter är risken för moiré överhängande. Sensorn är dessutom bra på att fånga upp infrarött ljus och allt rött får en mer rosa ton. I RawTherapee anser jag att LGV som demosaicing-metod ger bäst resultat för få så få bildfel som möjligt.

Bildartefakter från Canon EOS DCS 3c syns på gräsandens vinge.

Det röda runt texten går åt rosa vilket bör bero på infrarött ljus.
Ängelholms kommunhus. Lägg märke till grenverken.

Panoramaprogrammet Hugin

Öppen källkod

Hugin bygger på öppen källkod vilket innebär att koden är fri att förändra och att vem som helst får använda den utan att behöva betala. Med Hugin kan man bygga ihop bilder och på så vis få bilder med högre upplösning. Man inte heller bära med sig ett vidvinkelobjektiv eftersom man fotograferar delar av motivet för sig.

I Hugin finns även möjlighet till att skapa objektivkorrigeringsprofiler, se filmklippet nedan. Det är bland annat så projektet Lensfun skapar sina fria objektivkorrigeringsprofiler som används i RawTherapee och darktable.

Förinställningar

I file>Settings kan man under fliken Allmän ändra till svenska och starta om. Eftersom jag har 64GB i ramminne har jag utökat cache-minnet till 50GB. Har man 4GB ram bör man använda 3GB cache och har man 16GB ram bör man använda 10-12GB ram.

Under fliken Program har jag aktiverat GPU, d.v.s. grafikkortsacceleration. Det betyder att grafikkortet tar över beräkningar som processorn annars skulle ha gjort. Fördelen är att processen snabbas upp. Nackdelen är att Hugin kan krascha.

Enblend och Enfuse är själva motorerna i Hugin. Dessa jobbar med en tråd om man inte väljer enblend-mp och enfuse-mp i stället för enblend och enfuse. Min dator har 32 trådar och ska man begränsa sig till 1 tråd tar det lång tid att processa bilder.

Under grundvärde har jag tillagt

--fine-mask

för att få bort en bugg. Har man problem med röda, gröna och blåa pixlar i den färdiga bildens skuggor lägger man till

--no-ciecam

vid både Enblends och Enfuses grundvärden.

Använda programmet

Bilder på Kronborg slott nedan är vad jag kommer använda mig av. Totalt rör det sig om 38 bilder.

Välj Läs in bilder och markera samtliga bilder.

När bilderna är inladdade väljer man Justera. Hugin parar nu ihop bilderna med varandra.

När den är färdig väljer jag fliken Beskärning och autobeskärning. Vill jag ha med litet av det svarta fältet drar jag ut beskärningsrutan. Behöver man vrida på motivet kan det vara bra att ha marginaler.

Gå nu tillbaka till fliken Assistent och klicka på Skapa panoramabild.

Kronborg slott, bestående av 38 bilder och runt 40 megapixlar.

Bild överst: Cristian Marchi (CC BY-SA 3.0)

Darktable nu för Windows

Darktable var programvaran som fick mig att övergå till Linux. Det fanns enbart till Linux och till OS X men inte till Windows. Det är enklare än RawTherapee men ändå kompetent. Framför allt är det gratis och bygger på öppen källkod. Jag skulle personligen säga att det är den öppna källkodens motsvarighet till Adobe Lightroom.

Utvecklarna bakom råkonverteraren har länge motsatt sig en Windowsversion då de inte hittat någon programmerare som varit beredd att axla rollen för att ge Darktable en lång Windowssupport. Sedan en vecka tillbaka det dock ändrats och nu kan även Windowsanvändare dra nytta av en hyfsat stabil Windowsversion. Ladda ned den senaste version du finner från diskussionsplattformen Pixls.us och testa själv. Tips och tricks på svenska finner du vidare här hos Kameratrollet.

Canon EOS M5

Efter att ha ägt Canon EOS M5 kommer här min recension av kameran. Med integrerad sökare och en autofokus bland spegellösa att räkna med är Canon EOS M5 den senaste kamera från kameraföretaget. Sensorn är på 24 megapixlar och tillhör samma generation som 80D, 1Dx II och 5D IV vilket bäddar för högre dynamiskt omfång. Exempelvis ligger Canon EOS 80D runt 13,17 steg jämfört med Canon EOS 70D som ligger runt 11,58 steg, bägge vid ISO 100. Canon EOS M5 ligger efter egen uppmätning och med kall sensor på 13,37 steg normaliserad, så som de övriga ovan, till 8 megapixlar.

WiFi, Blåtand och GPS via smartphone finns att tillgå. Blåtanden kan man alltid ha igång som ett strömsnålt alternativ till WiFi:n för att därefter lätt kunna koppla upp sig när situationen så kräver det.

Autofokusen heter Dual pixel AF och innebär att det sitter dubbel uppsättning pixlar för att på så vis kunna använda 80% av sensorn som en autofokussensor. Problemet med Canon EF 50/1,4 som med Canon EOS M3 jagade fokus är nu med Canon EOS M5 ett minne blott.

Med följande autofokus kan man få iväg 7 bilder/sekund mot 9 bilder/sekund vid låst autofokus. Snabbt, men fotograferar man i råformat kommer man inte långt även om skrivhastigheten ska ligga runt det dubbla jämfört med 6D och 70D som också använder SD-kort. Runt 2 sekunder har man på sig i högsta läge och i råformat på ISO 100. Medan bufferten skriver till minneskortet kommer man inte åt menyn eller bildvisaren. Någonting som Canon kanske kan lösa med en uppdatering? Att växla från fotoläge till bildvisningsläge är något långsammare än hos de övriga digitala Canon-kameror i spegelreflexformat som jag testat.

Sökarrutorna finns i tre versioner. En liten ruta som täcker 1/108 av skärmen. Bra att man har detta alternativ för att verkligen träffa ögon i stället för ögonbryn. Fungerar inte med följande autofokus och träffar sällan under dunkelt ljus. Man kan med två knapptryckningar växla till en större och mer träffsäker fokusruta som täcker 1/81 av skärmen. Denna ruta känner man igen sedan bland annat 6D, 7D och 40D. Den sista och största består av av ett kluster om 9 rutor i mellanstorlek, täcker 1/9 av skärmen och är bra att använda under natt eller för rörligt motiv.

Utöver sökarrutorna kan man även använda ansiktsföljning. En funktion som fungerar mycket väl. Tillsammans med ett STM-märkt objektiv får man dessutom en tyst följande autofokus under filmning. För objektiv med USM behöver man en extern mikrofon. Ljudklipp finns på Youtube:

I stället för joystick som t.ex. Fujifilm X-T2 har man med Canon EOS M5 valt en touchskärm. Även med skärmen avstängd går det att dra fokusrutan dit man vill ha den. Snabbare än med joystick, men det kräver sin tumme och det kräver att skärmen inte har droppar på sig eller är fuktig. En kall vinterdag med tumvantar är heller inte rätt miljö om man vill styra fokusrutan med tummen. För den som är vänsterögd, vilket jag är, har man fyra alternativ. Stäng av skärmens touch för att fokusera med knapparna, fokusera med näsan vilket kan vara bra under den kalla vinterdagen, fokusera via vänster tumme på vänster sida eller se till att börja använda höger öga i stället.

Menysystemet känner man igen sig i, men det saknas några punkter som man vant sig vid med de större systemkamerorna. Till exempel kan man inte ställa in hela ISO-steg i AutoISO, långsammaste slutartid för AutoISO, välja mellan Adobe RGB/sRGB eller se hur mycket batteri man har kvar i procent. För att stänga av bildstabiliseringen till EF-M 15-45/3,5-6,3 STM IS behöver man leta sig djupt in i menyn. Att ställa in På/Av i en genväg är ett alternativ.

Fysiska reglage står att finna på kamerans ovansida. Från att ha använt 5D, 6D och 7D måste jag nog säga att det får bli en vana till att lära sig detta. SET-knappen fungerar att trycka in utan problem utan handskar. Med handskar trycker man på hela joypaden runt SET-knappen. Även menyknappen är lätt att oavsiktligt trycka in när man handhåller kameran i höger hand.

Utöver de få objektiv i fattningen EF-M kan man även använda en adapter för att kunna nyttja EF och EF-S. Adaptern som medföljer i paket saknar stativfot. Jag saknar inte staivfoten. Ska jag använda mitt 70-200 ingår där redan en stativfot.

Mitt EF 50/1,4 och mitt EF 85/1,8 har med kamerans nedkomst åter blivit roliga att använda i och med att fokuspunkten sätts där man vill att den ska sitta. Till skillnad från kameror med speglar behöver en spegellös inte kalibreras. Adaptern må förlänga längden med två centimeter, men kombinationen är lättare.

Tillsammans med 70-200/2,8L IS II och 2x och adapter blir kamerapaketet längre än med en 6D utan adapter monterad. Obalansen blir också total och det kräver mer från ens vänstra arm.

Skärmen går att fälla ut, men inte åt sidan. Man kan vända skärmen nedåt och ut mot motivet, men jag funderar fortfarande på vilket stativ man ska ha för att kunna se sig själv i skärmen utan att stativet döljer skärmen.

Canon EOS M5 inköpte jag för att kunna byta ut min Fujifilm X100 som vinner på byggkvalité, utseende och litenhet. Jag får fortfarande plats med en M5 tillsammans med EF-M 22/2 men visst blir det trängre i jackfickan. Min M5:a i jämförelsebilderna har ett stativfäste under sig och verkar därmed högre.

Canon EOS M5 har bättre batteritid, 400 bilder, än vad X100 har med dess 300 bilder. Man får även indikering långt innan med röd batterivarning mot X100 som har två bilder kvar när den börjar blinka. Använder man 70-200/2,8L IS II med bildstabilisator igång kan man nästan känna hur batteriet dräneras.

Nedan har jag ett videoklipp på en bugg som verkar finnas i Canon EOS M5 och dess firmwareversion 1.0.0. Under fotografering i dunkelt ljus med manuell fokus och med blixt aktiverad tar kameran 1-3 sekunder på sig från att man tryckt av till dess att bilden tas. Det gäller även vid mörkerfotografering i manuellt läge med manuell fokus med självutlösare.

Bildexempel

I bildexemplet ovan har jag exponerat för himlen och för att få med så mycket av solen som möjligt. Därefter har jag i datorns bildbehandlingsprogram Darktable dragit upp lågdagern. Bildens ISO ligger på 100, d.v.s. det ISO-tal som kameran har högst dynamiskt omfång kring.

Jämfört med 6D och 7D stöter jag med dessa kameror på brustaket långt tidigare när det kommer till att dra upp lågdagern jämfört med den nya M5.

Objektivet är EF-M 15-45/3,6-6,3 och dess kromatiska aberration syns bland annat i grenverken. Bilden ovan är 100% crop från Canon EOS M5 och inte uppskärpt eller brusreducerad.

Min personliga uppfattning och med tanke på nypriset, 12000 kr, är att kameran riktar sig till Canonägare som redan sitter på bra optik men som vill kunna ha med en lätt kamera. Även med adapter får man en lättare kombination tillsammans med lätta, ljusstarka och fasta objektiv som alla sätter fokus där man siktar utan den autofokusvariation man kan få med spegelreflexkameror.

För fler Canonrelaterade inlägg, se vidare:

Andra populära inlägg, se vidare:

Vilken hastighet på minneskortet till Canon?

Inför köpet av minneskort till kameran sin står man alltid inför valet och kvalet över vilken storlek och vilken hastighet man behöver. Visst, man kan välja det största och det snabbaste bara för att vara på den säkra sidan, men då får man även betala därefter. Bättre vore det om man redan från början vet vad ens kamera kan prestera och var flaskhalsen sitter. Tack vare Magic Lantern som testat skrivhastigheter kan man nu se vad högsta skrivhastigheten är för minneskort till några av Canons systemkameror.

Rätt hastighet på minneskortet

  • D30 – 1,2 MB/s
  • D60 -1,8 MB/s
  • 300D – 1,4 MB/s
  • 10D – 1,4 MB/s
  • 1Ds – 2 MB/s
  • 1D – 3,3 MB/s
  • 20D – 6 MB/s
  • 350D – 6 MB/s
  • 30D – 6 MB/s
  • 40D – 11 MB/s
  • 60D – 21 MB/s
  • 600D – 21 MB/s
  • 550D – 21 MB/s
  • 500D – 21 MB/s
  • 1100D – 21 MB/s
  • EOS M – 44 MB/s
  • 1200D – 44 MB/s
  • 100D – 44 MB/s (Överklockad till SDR104 @ 160MHz: 69MB/s)
  • 650D- 44 MB/s (Överklockad till SDR104 @ 160MHz: 69MB/s)
  • 700D -44 MB/s (Överklockad till SDR104 @ 160MHz: 69MB/s)
  • 70D – 44 MB/s (Överklockad till SDR104 @ 160MHz: 69MB/s)
  • 6D – 44 MB/s (Överklockad till SDR104 @ 160MHz: 69MB/s)
  • 1D IV – 66 MB/s
  • 50D – 70 MB/s
  • 5D II – 85 MB/s
  • 750D – 90 MB/s
  • 760D – 90 MB/s
  • 800D – 90 MB/s
  • 80D – 90 MB/s
  • 7D – 90 MB/s
  • 1Dx – 120 MB/s
  • 7D II – 120 + 90 MB/s (CF+SD)
  • 5D III – 120 + 21 MB/s (CF+SD) Använder du SD samtidigt som CF kommer hastigheten till CF begränsas när bufferten till SD är full.
  • 5Ds – 120 + 90 MB/s (CF+SD)
  • 5D IV 130 + 90 MB/s (CF+SD)

Även om det finns snabba SD-kort är det fortfarande CF-kortläsarna och inte SD-kortläsarna som är snabbast i Canonkamerorna. Betänk även att när du köper ett minneskort kanske det inte är skrivhastigheten som omnämns med störst text utan i stället läshastigheten. Vill man ha reda på ett korts skrivhastighet får man se till att försöka finna tester.
Om du har en kamera från Canon som är äldre och som inte här är omnämnd kan du tänka dig att en kameran med CF-plats inte är snabbare än 50D. Exempelvis 40D, 30D och 20D. På samma vis är en kamera som 1000D inte snabbare än 1100D. För andra kameramärken än Canon finns Camera Memory Speed att kika på.

Ytterligare en sak att tänka på är att köpa rätt typ av minneskort. En del av Canons kameror använder SD-kort och kan använda UHS-I, d.v.s. snabba SD-kort. Det finns även SD-kort med UHS-II och bland annat SanDisk tillverkar dessa. När man använder ett SD-kort från SanDisk i en Canonkamera som högst klarar UHS-I kommer SD-kortet gå ned i kompatibilitetsläge och bli mycket långsammare än om man skulle använt ett billigare kort med UHS-I.

För Canonrelaterade inlägg, se vidare:

Andra populära inlägg, se vidare:

 

Vad har hänt på kamerafronten sedan 2000?

_MG_6895

För ett tag sedan köpte jag mig en Canon EOS D30. Den var Canons första digitala spegelreflexkamera med egentillverkad sensor. De tidigare kamerorna EOS DCS3, EOS DCS1, EOS D2000/Kodak DCS520 och EOS D6000/Kodak DCS560 hade alla varit ett samarbete med Kodak och haft Kodaks sensorer i sig.

_MG_2003

I dag tog jag tillfället i akt att jämföra min D30 mot några av mina övriga kameror. Spannet sträcker sig från D30 år 2000 till 6D år 2012. Mellan dessa år har jag även tagit med 1000D från 2008 och en 7D från 2009. Min 1000D saknar dessutom ett IR-blockerade filter och släpper i och med det in infrarött ljus. Någonting som gör att varje bild får en röd ton.

_MG_3890

Alla bilder är fotograferade på ISO 100 och med samma inställningar utom 6D som hade en litet långsammare synkhastighet för blixtfoto. Ser du någon skillnad och kan gissa dig till vilken bild som är från D30 från år 2000? Svaret finner du längst ned.

CRW_0828

Ovan sett, 7D, 6D, 1000D, D30. Den största skillnad jag sett har varit i Darktable eftersom profilen för D30 troligen inte är lika bra som de övriga nyare profilerna. Från min 1000D blev kaninen röd, men med rätt vitbalans ställd var det inget som helst problem att återfå originalfärgen. Med mycket ljus och på ISO 100 skiljer sig kamerorna inte nämnvärt åt när det kommer till resultatet. Handhavandemässigt är det svårt att se vad som egentligen finns på den där lilla kameraskärmen hos D30. Att försöka zooma in bilden behöver man inte bemöda sig med.

Nästa omgång bilder är tagna vid ISO 1600, 10 sekunders slutartid och bländare 11. ISO 1600 är högsta för både D30 och 1000D.

_MG_6901

7D Klarar av att återge motivet utan några som helst problem. Färgbrus syns vid 100% och man ser även att klossen har brus utan att man ens behöver zooma.

_MG_3892

Förmodligen spelar avsaknaden av IR-filtret in i bilden ovan från 1000D som har fått en annan färgton på soffan. Färgbrus och vanligt brus syns tydligt vid de mörka partierna.

_MG_2005

Från 6D finns inte mycket att nämna. Några heta pixlar som även finns i de övriga kamerornas bilder.

CRW_0829

Sist har jag D30 som ser ut att vara tagen med en tidig mobilkamera. ISO 800 och 1600 ska man helst undvika med denna kamera.

Tycker du inlägget är intressant? Spana då in fler Canonrelaterade inlägg så som felsökning av en Canonkamera eller antal exponeringar hos en Canonkamera.