Fotograf i Skåne
Det är en litet märklig känsla att stå på en kägelvulkan och blicka ut över horisonten utan att se botten. Molnen sveper förbi en i omgångar som stora dunkuddar. Bilden är tonmappad i Luminance HDR och är faktiskt ingen HDR-bild då den enbart består av en exponering.
Att ha molnen under sig är en fantastisk känsla. Speciellt om det regnat och varit dimma hela dagen och det plötsligt lättar upp. Huset som ligger nära vulkanens krater fungerar som sovplats åt alla besökare. För 100 kr får man en filt och en sovplats.
Jag har aldrig gillat den japanska undervegetationen som är omöjlig att ta sig fram genom, men här på vulkanens topp kunde man traska omkring rätt bra för sig själv.
Allt för den perfekta bilden, inte sant? Men någon gång kommer man till den där insikten att något man gjort inte är så smart. Än värre om man kommer underfund med det just under själva händelsens gång.
När jag besökte vulkanen Eyjafjallajökull på Island kom jag till den insikten. Eyjafjallajökull ligger vid Thorsmörk, en populär dal för campare och vandrare. Jag visste inte vad jag förväntade mig att se när jag satte första fotsteget upp mot vulkanen. Stigen upp var väldigt smal och lutade flera gånger ner i raviner. Ibland fanns det kättingar man kunde hålla sig i, men armeringsjärnen de var fastsatta i var ibland lösa.
Tillsammans med några spanjorer tog jag mig upp den där sista biten till toppen. Ett stelnat lavafält syntes och det rök fortfarande om det. Jag kunde även se själva toppen av vulkanen.
Eftersom stigen ledde över lavafältet fortsatte jag och spanjorerna den vägen. En av spanjor frågade mig om jag ville hänga med till toppen av vulkanen. Något jag gjorde. Det osade en hel del svavel på toppen vilket gjorde det svårt att andas. Det fanns även småsprickor under mig, men inget speciellt jag reagerade på. Inte förrän jag tittade ner i den sista.
Två meter under mina fötter lyste det rött. En fantastisk känsla av nyfikenhet blandad med adrenalin. Mina två tankar var att ta så många bilder jag kunde och sedan ta mig så snabbt som möjligt därifrån.
Nu har det inte varit så mycket mer väsen från Eyjafjallajökull och jag kommer sannolikt ta mig dit ännu en gång. Island var min bästa fotoresa någonsin och slår Japan med hästlängder när det kommer till landskapsmotiv.
Bilderna är alla utom den på vandrarna sammanslagna HDR-bilder i Photomatix.
Vad har du gjort som du för stunden ångrat dig för att få den där bilden?
Här är man borta en dag för att bestiga en vulkan och märker att det har genererats en hel del besökare till bloggen via Fokis.se. Jag antar att mitt besök vid Sweden Hills har satt sina spår, även om det hade varit kul om jag fått en förfrågan först innan bilderna kopierades…som vanligt.
Hur som helst tillbringade jag helgen genom att bestiga 羊蹄山 (Youteizan) som betyder något i stil med Fårklövaberget p.g.a. dess form. Som vanligt var det mulet väder vilket innebar att jag inte kunde ta någon bra bild från marknivå. Bilden ovan är från ett annat mindre sämre tillfälle.
Desto bättre gick det för mig väl på toppen även om jag hann vätas ned av en redig regnskur.
Först framåt lördagskvällen klarnade det tillräckligt för att vara fotovänligt.
Vi måste ha varit +50 personer som tillsammans väntade på solnedgången.
Därefter, runt 19:30 gick alla och lade sig för att sova. Detta då vi alla ville kliva upp tidigt på söndagsmorgonen. 02:15 började de första skramla med utrustningen, och det var bara till att hänga på.
Litet mer än en timme senare nådde vi vår utsiktspunkt på den östra delen om vulkankratern, sittandes och ivrigt väntandes på den annalkande scenen.
Och där var den, några minuter efter fyra på morgonen.
Därefter var det hopp och lek för min del. Molnen som bredde ut sig hundratals meter under mig såg ut som ett hav med små öar.
