Etikett: tjänstefel

Publicerat

Polis åtalas för tjänstefel efter att ha flyttat åskådare

Förord

(Uppdatering 2020-09-17: tingsrätten friade polismannen)

Detta åtal nämner ingenting om fotograferande men kan ändå för den fotograferande vara av intresse. En polis avlägsnade en lugn åskådare som nästa gång kan vara en fotograf. Att stå rätt upp och ned är inget brott och inte heller att på stan fotografera händelser som sker på allmän, och i bland även privat, plats.

Anmälan

Hej Polismyndigheten,

Jag skulle vilja anmäla att polisman med tjänstenummer B avlägsnade mig från en offentlig plats, som jag uppfattar det utan lagstöd. Jag kom inte till skada fysiskt, och det rörde sig bara om ca 40 meter, men på grund av polismannens agerande förhindrades jag att observera polisens arbete och som jag ser det begränsades därmed mina demokratiska fri- och rättigheter utan stöd i lag. Jag anser att det kan röra sig om tjänstefel och/eller ofredande.

Ni når mig enklast på den här e-postadressen, men om det är nödvändigt kan ni också ringa mig på 07300000.

Anmäld: Polisman med tjänstenummer B
Tid: Kl 15.20-15.21 2018-10-13
Plats: Möllevångstorget, Malmö
Anmälare: A

Händelseförlopp

Jag kom promenerande längsmed Ystadgatan i västlig riktning och passerade en grupp med 3-5 poliser som stod och diskuterade med en äldre man, en äldre kvinna samt en yngre man. Jag passerade gruppen, men stannade sedan till på behörigt avstånd (ca 10 meter) för att bilda mig en uppfattning om vad som försiggick. Jag är intresserad av politiska frågor kring polisens arbetsmetoder och vill därför observera polisarbete när tillfälle ges. Jag uppfattade situationen och stämningen på platsen som lugn och civiliserad.

Efter ca en halv minut gick en av poliserna (som senare uppgav tjänstenummer B och som jag här kallar polismannen) runt och uppmanade 2-3 andra personer, som liksom jag observerade gruppen poliser, att lämna platsen. När han kom fram till mig och sa något om att jag inte skulle stå där och ”lyssna” svarade jag (i lugn ton) att ”jag vidhåller nog att jag har rätt att stå här och titta och lyssna”. Han höll dock inte med och sa att jag skulle lämna platsen, med hänvisning till att han ville det. Jag frågade då (i lugn ton) vad han hade för lagstöd för den uppmaningen. Han sa då något kort om ”polislagen 13” (utan någon hänvisning till allmän ordning), tog mig armen och började leda mig bort på trottoaren längst med Ystadsgatan i västlig riktning. Jag protesterade något men gjorde inget motstånd.

Han ledde mig sedan ca 40 meter bort med ett stadigt grepp om min överarm. Den bifogade kartbilden visar sträckan vi rörde oss, men vi gick på trottoaren gentemot torget (inte i gatan). Lägst med vägen frågade jag honom om tjänstenummer, vilket han på ett föredömligt sätt uppgav. Han frågade mig om jag bodde på Möllevången. Istället för att svara frågade jag om jag var misstänkt för brott. Det sa han att jag inte var. Jag avböjde då att svara på frågan om mitt boende. Vid något tillfälle stannade vi till eftersom jag försökte mata in hans tjänstenummer i min telefon som minnesanteckning. Han uppmanade mig då bryskt att fortsätta röra mig framåt. Överlag gick det hela lugnt och civiliserat till.

Vi skiljdes sedan vid den röda markeringen på kartan. Han gick tillbaka och jag fortsatte rakt fram. Efter ca 2 minuters promenad valde jag dock att gå tillbaka till den plats där vi hade skiljts åt och ta en bild i riktning mot platsen från vilken jag avlägsnades. Bilden bifogas. Den togs kl 15.26. Enligt min mening speglar den väl hur jag upplevde platsen även några minuter tidigare: lugnt och tryggt, utan uppenbara störningar av den allmänna ordningen.

Klagomål

För att en polis ska ha lagstöd för att avvisa eller avlägsna någon med stöd av 13 § polislagen ska denne genom sitt uppträdande störa den allmänna ordningen eller utgöra en omedelbar fara för denna. Jag hävdar med bestämdhet att jag inte uppträdde på ett sådant sätt eller kunde uppfattas utgöra någon sådan fara. Jag stod helt stilla och tyst på 10-15 meters avstånd, lyssnade och tittade. Även om det sannolikt saknar relevans kan det nämnas att jag inte fotograferade, filmade eller spelade in ljud. Det måste enligt min mening ha varit uppenbart för envar på platsen, däribland polismannen, att jag inte störde den allmänna ordningen eller utgjorde någon omedelbar fara för denna.

Istället framstår det för mig som att polismannens egentliga motiv för att avvisa mig var att jag möjligen kunde höra vad som sades av poliser, och dem som de talade med, samt se detsamma. Det kan så klart finnas även godhjärtade skäl för att försöka förhindra det. Men det finns mig veterligen inte lagstöd för att avvisa eller avlägsna någon av den anledningen.

Såsom jag uppfattade situationen hade polismannen gått om tid att överväga sitt beslut att avvisa/avlägsna mig. Inget mer dramatiskt än ett lugnt samtal försiggick på platsen, och de var ett flertal poliser. Innan ingripandet stod han som jag uppfattade det själv och lyssnade och hade ingen aktiv del i samtalet. Därför tycker jag att han hade kunnat ta sig tid att förklara för mig vilket lagstöd han ansåg sig ha för avvisandet, eller förklara situationen och vänligt be mig gå utan hänvisning till några formella befogenheter. Istället valde han att avlägsna mig med tvång. Tyvärr uppfattar jag det som att det var att jag (på ett lugnt och sakligt sätt) ifrågasatte om han hade lagstöd för avvisandet som ledde till avlägsnandet. Många anser säkerligen att ett sådant agerande är försvarligt, men mig veterligen saknar det lagstöd.

Jag tog inte någon fysisk skada av det inträffade, men jag hävdar att mina fri- och rättigheter såsom de garanteras mig i regeringsformen i praktiken inskränktes utan stöd i lag. Jag menar att det därmed kan vara fråga om tjänstefel i två fall: dels vid beslutet om avvisandet och dels vid beslutet om avlägsnandet. Jag hävdar också att det måste ha varit uppenbart för polismannen att det inte fanns lagstöd för avlägsnandet, och att det därför kan ha funnits brottsligt uppsåt till ofredande.

Bifogas: 1. Kartbild som visar varifrån och till vilken plats jag avlägsnades. 2. Bild från platsen till vilken jag avlägsnades, tagen ca fem minuter senare i riktning mot platsen från vilken jag avlägsnades.

Film från övervakningskamera

I aktuellt ärende har filmmaterial från övervakningskameror inhämtats. Efter att ha tittat på filmmaterialet kan följande konstateras:

Kl. 15:18:39 – en man som bör vara målsäganden kommer gående uppe i bild, målsäganden går i västlig riktning, i riktning mot Smedjegatan.

Kl. 15:18:58 – målsäganden ställer sig på ungefär 6 – 8 meters avstånd från de poliser som är på plats med anledning av ärendet med misshandel.

Kl. 15:19:10 – en man med cykel, mannen har två påsar hängande på styret, stannar till vid poliserna men blir med största sannolikhet tillsagd att gå vidare. Mannen passerar sedan precis intill målsäganden, vänder och går tillbaka men fortsätter bort.

Kl. 15:20:18 – en polisman börjar prata med målsäganden.

Kl. 15:20:25 – polismannen tar tag i målsäganden och ger honom en till synes mycket lätt knuff. Polismannen föser/leder sedan iväg målsäganden i riktning mot Smedjegatan. Målsäganden håller sin mobiltelefon i ena handen.

Kl. 15:20:35 – polismannen och målsäganden försvinner ur bild.

Kl.15:21:35 – polismannen kommer åter i bild.

I efterhand upprättat protokoll av B

Flertalet patruller däribland Rb 65-3670 med Pa B och Pa F blev beordrade av RLC syd till Möllevångstorget med anledning av bråk.

Enligt information från RLC syd var det flertalet personer som bråkat på torget.
När patrullerna anlände påträffades den ena parten utmed cykelbanan Ystadgatan strax väster om Claesgatan. Det var rörigt på plats och svårt för patrullerna att få en uppfattning av vad som inträffat. Flertalet personer samlades tätt runt parten samt patrullerna varpå undertecknad bad dem som inte sett eller på något annat vis hade med händelsen att göra gå från platsen.

Detta med anledning av att patrullerna skulle få jobba ostört samt att cykeltrafiken stördes.
Personerna lämnade direkt utom en som ställt sig väster om patrullerna. Undertecknad uppfattade att även denne person hört undertecknads vädjan men valt att stå kvar.

Undertecknad gick därför fram till mannen och bad på nytt personen gå från platsen om han inte sett eller på något annat vis hade med händelsen att göra. Mannen började då direkt skrika på undertecknad. Mannen skrek aggressivt och undertecknad uppfattar det som att mannen förstärkte med sitt kroppsspråk.

Med anledning av att mannen började skrika tog undertecknad beslut om PL13§ och tog därför tag i mannens arm för att avlägsna honom till Bergsgatan bort från den ena parten och de övriga patrullerna.

Under tiden undertecknad och mannen gick skrek han hela tiden och uppgav att denne skulle anmäla undertecknad. Undertecknad försökte lugna ner mannen under hela tiden utan resultat. Undertecknad förklarade för mannen anledningen till PL13§. Väl framme vid Bergsgatan släppte undertecknad mannen och gav denne sitt tjänstenummer som denne bett om.

Detta protokoll upprättat i efterhand 2019-01-03 kl .07:15, med anledning se separat PM.

PM

Detta PL13§-protokoll är upprättat i efterhand 2019-01-03 för en händelse som inträffade 2018-10-13 på Möllevångstorget i Malmö.

Detta med anledning av att det i efterhand framkommit information om att detta protokoll saknats varpå undertecknad nu i efterhand upprättat protokollet.

I tjänst
Pa B

Förhör med A

Egen berättelse.

A uppgav att vid det aktuella tillfället var det en helgeftermiddag och han var ute och promenerade. A uppgav att han gick på Ystadgatan och kom fram till Möllevångstorget, A uppfattade det som en helt vanlig dag, det var folk i rörelse och verkade vara en vanlig dag på torget, allt var tryggt och lugnt.

A uppgav att han passerade en grupp människor, gruppen bestod av några poliser och några personer i civila kläder som stod och pratade med poliserna. A uppfattade det som att det var ganska många poliser på platsen för en sådan odramatisk händelse. A uppgav att personerna i civila kläder var en äldre man, en äldre kvinna och en yngre man, A uppfattade det som att den äldre mannen gjorde någon gest och försökte förklara för polisen vad som hänt. A uppgav att han även uppfattade det som att den äldre mannen visade att någon hade fått en lavett.

A uppgav att han blev intresserad, A är intresserad av polisarbete och politiska frågor kring detta och därför stannade A till när han passerat den aktuella gruppen av människor. A uppgav att han blev stående där på vad A uppfattade som ett behörigt avstånd, A uppfattade det inte som att han konfronterade någon, A stod och tittade och lyssnade. A uppgav att han inte hörde vad som sades men A uppfattade det som att han övergripligt kunde följa vad som hände.

A uppgav att han stod på platsen en kort stund, A är osäker på tiden, det kan vara 15 eller 30 sekunder, A såg sedan en polis som började gå runt och säga till folk som liksom A var nyfikna på vad som hände. A uppfattade det som att polisen sa åt folk att gå från platsen. A uppgav att polisen först gick fram till en person som stod vid ett cykelställ, polisen pratade med denna person och vände sig sedan mot A.

A uppgav att han förstod vad polisen ville, A uppgav att han har en inställning som enligt A inte borde vara kontroversiell men som kanske är ovanlig och det är att Svensk lag ska gälla i Sverige och att A ska få titta och lyssna på det han vill, men A förstår att den rätten kan inskränkas. A uppgav att när polisen kom fram till honom sa polisen någonting i stil med, eller A fick intrycket av att polisen sa att nu hade han, polisen, sagt åt den andra personen att gå från platsen och nu måste han också säga till A.

A uppgav att polisen sa någonting om att ”du ska inte stå här och lyssna” eller något liknande. A uppgav att han vill minnas att han gjorde en avvärjande gest och skruvade på sig för att signalera att han inte utan motivering skulle lämna platsen. A uppgav att han försökte inbjuda till en dialog mellan honom och polisen men enligt A sa polisen att han ville att A skulle gå därifrån. A uppgav att redan när polisen sa att A inte skulle stå och lyssna sa A att han ansåg att han hade rätt att stå på platsen och titta och lyssna. A uppgav att när polisen sa att han ville att A skulle gå därifrån svarade/frågade han polisen om han, polisen, hade något lagstöd för detta.

A uppgav att polisen svarade snabbt någonting om Polislagen 13, eventuellt sa polisen enbart PL 13, därefter tog polisen A i armen och började leda iväg honom. A uppgav att polisen gick med honom längs Ystadgatan i riktning mot Bergsgatan, polisen ledde A en liten bit och A protesterade lite muntligt men gjorde inte något motstånd. A uppgav att han bad om polisen tjänstenummer och polisen uppgav sitt tjänstenummer vilket A försökte mata in i sin mobiltelefon. A uppgav att polisen frågade om A fått med hela tjänstenumret och A uppfattade det hela som väldigt civiliserat.

A uppgav att under tiden han och polisen gick stannade de till vid något tillfälle och A uppfattade polisen som väldigt bestämd och A uppfattade det som att han inte frivilligt gick med polisen. A uppgav att han uppfattade det som att om han inte lydde skulle det komma mer våld. A uppgav att de gick ytterligare en liten bit och när A senare mätte upp distansen fick han det till att polisen gått med honom i ungefär 40 meter.

A uppgav att polisen frågade var A bodde, A frågade då polisen om han, A, var misstänkt för brott och polisen svarade att A inte var misstänkt för något brott och A avböjde då att svara på var han bodde. A uppgav att efter detta skildes han och polisen åt och A fortsatte sin promenad. A uppgav att han kände sig lite skärrad men var helskinnad, det var ingen som på ett socialt plan kom till skada.

A uppgav att han fortsatte sin promenad bort mot Pildammsparken, när A gått några minuter tänkte han att det som inträffat var kanske en perfekt incident att anmäla. A uppgav att han upplever det som att han fortlöpande blir utsatt för liknande incidenter på grund av hans inställning. A uppgav att det var mitt på dagen, A var spiknykter och det var en helt odramatisk situation, A blev ledsen och besviken och uppfattade det som hänt som orättvist. A uppgav att han tänkte att den aktuella händelsen kanske var det perfekta fallet att pröva de juridiska spetsfundigheterna, om Regeringsformen verkligen gäller eller inte.

A uppgav att han vände om och gick tillbaka till den plats där han och polismannen skildes åt, när A kom dit tog han en bild bort mot platsen där sällskapet stått, A kunde inte riktigt se om de fortfarande var kvar, de stod ganska långt bort. A uppgav att hans tanke med bilden var att visa att det var lugnt och ordnat på platsen.

A uppgav att det han själv lägger vikt vid är att han inte kan föreställa sig hur polismannen kunde uppfatta det som att A störde den allmänna ordningen eller utgjorde en omedelbar fara för den allmänna ordningen. A uppgav att han inte kunde föreställa sig att någon kunde tro detta. A uppgav att han uppfattade det som att polismannen måste ha agerat utan laga befogenhet med uppsåt, det är A:s bild av händelsen.

Frågor från förhörsledaren.

A uppgav att vid det aktuella tillfället var han ute och promenerade, A hade gått från sin bostad, förbi Folkets Park och kom sen bort till Möllevångstorget. A uppgav att han inte hade något speciellt mål, A gillar att vara ute och gå och brukar gå till Pildammsparken. A var inte i sällskap med någon utan gick ensam.

A uppgav att han tror att han lade märke till poliserna i samband med att han passerade dem, det var när A passerat poliserna som han bestämde sig för att stanna för att titta och lyssna. A uppgav att han inte tyckte att det verkade superintressant, om poliser gör något våldsamt ingripande brukar A bli väldigt intresserad och vill titta och lyssna och kanske till och med filma. A uppgav att vid det aktuella tillfället var det så lugnt och ordnat och därför lade A inte märke till händelsen förrän han nästan passerat.

A uppgav att han inte riktigt kunde komma ihåg hur många poliser som var på platsen, det var dock fler poliser än vad A hade förväntat sig. A uppgav att han vill minnas att det var två poliser som var engagerade i något slags diskussion och sen fanns det ytterligare poliser på platsen men A är osäker på antalet.

A uppgav att de två poliserna stod och pratade med en äldre man, en äldre kvinna och en yngre man. A uppgav att han inte sett eller känner till någon tidigare händelse som skulle kunna vara anledning till varför poliserna befann sig på platsen. A uppgav att han stannade för att se och lyssna på vad polisen gjorde. På fråga om A generellt brukar stanna och titta på polisingripande så uppgav A att om ett polisingripande ser intressant ut ur ett politiskt perspektiv så kan han tänka sig att stanna och titta. På fråga hur A menar med politiskt perspektiv så uppgav A att han menar om Regeringsformen gäller eller inte, agerar poliserna under lagarna eller inte. A uppgav att han även är intresserad av andra politiska frågor som gäller polisarbete.

A uppgav att han såg en polis som gick ”en lov” och polisen sa först till en annan person innan polisen kom fram till A . A uppgav att han inte hörde vad polisen sa åt den första personen men på personens reaktion förstod A att polisen ville bli av med personen i fråga. A uppgav att polisens agerande i och för sig kunde vara godhjärtad och att polisen vill att diskussionen mellan poliserna och övriga personer skulle bli mer privat och att ingen annan skulle höra vad som sades. A uppgav att han uppfattade det som att den aktuella polismannen tagit på sig arbetsuppgiften att försöka bli av med åhörarna.

På fråga vad den aktuella polismannen sa åt A så uppgav A att han fick intrycket av att polismannen sa någonting i stil med ”nu har jag sagt till honom, nu kommer jag att säga till dig”. A uppgav att han sen fick intrycket av att polismannen sa åt honom ”du ska inte stå här och lyssna”, A svarade då att han hävdade att han hade rätt att stå på platsen för att titta och lyssna. A uppgav att polismannen svarade någonting i stil med ”jag vill att du går”, A svarade då genom att fråga om polismannen hade lagstöd för detta och det var då polismannen sa någonting om PL 13.

På fråga om A vet/känner till vad PL 13 står för så uppgav A att han antog att det var Polislagen och § 13. På fråga om A hade någon förståelse för varför polismannen sa åt honom att inte stå på platsen och lyssna så uppgav A att han tänkt på detta och har även en viss förståelse för detta. A uppgav att det givetvis kan uppstå situationer där poliser vill ha ett privat samtal. A uppgav att det dock är en svår fråga hur det behovet ska vägas mot A:s demokratiska rättigheter.

På fråga hur lång tid det gick från det att polismannen sa åt A till dess polismannen tog tag i A och ledde bort honom så uppgav A att polismannen i princip tog tag i honom omedelbart. A uppgav att polismannen sa det där med PL 13 och sen tog han tag i A . På fråga hur A upplevde det när polismannen tog tag i honom så uppgav A att det givetvis var en lite stressande situation. A uppfattade ingripandet som auktoritärt och utan lagstöd men inte aggressivt, A blev aldrig rädd.

A uppgav att polismannen gick med honom i ungefär 40 meter, polismannen höll i A under hela tiden. Under tiden de gick stannade de till några gånger, uppfattade A att polismannen var brysk och ville föra A framåt med tvång. På fråga om polismannen sa någonting till A i samband med att de stannade till så uppgav A att polismannen sa någonting i stil med ”fortsätt”, det var någon form av instruktion i en ganska barsk ton.

A uppgav att anledningen till varför de stannade till var att A försökte skriva in polismannens tjänstenummer i sin mobiltelefon. A uppgav att när man koncentrerar sig på en sådan detaljgrej kan det samtidigt vara svårt att gå så därför stannade A till, när polismannen sa åt A att fortsätta framåt slutade han skriva in tjänstenumret och fortsatte att gå. A uppgav att han fick hela tjänstenumret och enligt A var polismannen även noga med att A skulle få tjänstenumret.

A uppgav att när polismannen släppte honom gick polismannen tillbaka ganska snabbt, polismannen vände på klacken och gick. A stod kvar något ögonblick och var konfunderad men började sedan gå mot Pildammsparken. A uppgav att han inte hade någon tanke på att gå tillbaka och fortsätta observera polisens ingripande, A ansåg att hans möjlighet till att observera polisens arbete var överspelad och polismannens överträdelse av den laga befogenheten hade redan skett. A uppgav att polismannen gick med honom i ungefär 40 meter och sen kunde A inte höra eller se någonting av det aktuella polisingripandet.

På fråga om A, när polismannen inledningsvis tog kontakt med honom och sa någonting i stil med ”jag vill att du går”, om A hade någon tanke på att flytta sig någon/några meter för att se om polismannen nöjt sig med detta, om det hade räckt, så uppgav A att han kanske hade någon tanke på det. A uppgav att han även tänkte på att i Regeringsformens 2 kap står det bland annat att A är skyddad mot vissa kroppsliga ingrepp, enligt A var det ett kroppsligt ingrepp när polisen, vid det aktuella tillfället, flyttade honom, det var att ge sig på A:s kropp.

A uppgav att vid det aktuella tillfället var han villig att ha en dialog med polisen men A anser inte att det var hans ansvar att föra denna dialog och därför tog A inte på sig detta ansvar.

På fråga om A kan förklara vad han menar med tidigare händelser så uppgav A att hans inställning är att Regeringsformen inte bara är en skrivbordsprodukt utan att den ska gälla i praktiken. A uppgav att i Regeringsformen står det att den offentliga makten i Sverige utgår från folket, att folket företräds av Riksdagen och att den offentliga makten utövas under lagarna. A uppgav att han tolkar det så att om en polisman agerar utanför lagarna, utan respekt för riksdagen är han som vem som helst. A uppgav att han inte har mer respekt för en polisman, som agerar utanför lagarna, än för någon annan som säger åt A att göra saker. A uppgav att han förstår att det är en väldigt ovanlig inställning men A tycker inte att den borde vara kontroversiell.

A uppgav att han vid några andra tillfällen varit i kontakt med polisen och då blivit ombedd att legitimera sig, A har då frågat om han varit misstänkt för brott. När A fått svaret att han inte varit misstänkt för brott har han avböjt att legitimera sig. A uppgav att det då uppstått konfliktsituationer och A har blivit hotad med olika slags tvångsmedel och A anser att det är politiskt problematiskt. På fråga om A gjort några tidigare anmälningar mot poliser eller andra händelser så uppgav A att han inte gjort det. A uppgav att för ganska längesen skrev han ett brev till en polischef där A klagade men A har aldrig gjort någon formell polisanmälan.

På fråga hur A menar när han uppgett att den aktuella händelsen var en perfekt händelse att anmäla så uppgav A att han uppfattar diskussionen under aktuellt förhör som lite laddad. A uppgav att om han hade känt sig kränkt i den aktuella situationen på Möllevångstorget och förhörsledaren menat på att polismannen hade rätt att kränka A så hade A uppfattat det som en jobbig upplevelse.

A uppgav att vid den aktuella händelsen på Möllevångstorget kom han inte till något fysisk skada och A uppfattade det inte som att han blev särskilt kränkt i stunden på ett socialt plan. A uppgav att han därför har ganska lätt för att prata om händelsen och därför tycker A att det var en bra händelse att anmäla.

På fråga hur A menar att hans medborgerliga fri- och rättigheter kränkts så uppgav A att han utgår från Regeringsformen. A uppgav att i RF 1 kap, 1 §, A uppfattar den som heligast av allt, står det att den offentliga makten utövas under lagarna. A uppgav att i kapitel två står det att man är skyddad mot vissa kroppsliga ingrepp, A menar att om någon ska ge sig på hans kropp ska detta ha stöd i lagen. A uppgav att han uppfattar det som kärnan i vår demokrati och att det även ska gälla i praktiken.

A uppgav att han anser, och enligt A håller även JO med om detta, att människor har rätt att titta på polisarbete, man har till och med rätt att filma polisarbete och rätt att kritisera polisarbete. A uppgav att han uppfattar det som ganska heliga, demokratiska rättigheter.

A uppgav att vid det aktuella tillfället anser han att det var flera rättigheter som inskränktes och kränktes. A uppgav att en sak var hans rätt till kroppslig integritet, ingen ska ta tag i As arm utan laga befogenhet eller lagstöd för detta. A uppgav att han även anser att han hade rätt att få titta och lyssna på polisarbetet och även få möjlighet att kritisera och driva debatt om polisarbetet. A uppgav att han anser att det är en insyn i polisens arbete som medborgarna har rätt till.

(I samband med förhöret förevisades material från den övervakningskamera som finns på Möllevångstorget, det som förevisades var när målsäganden förekom i bild, förhörsledarens anteckning).

I samband med att A tittade på filmen lämnade han följande kommentarer:

  •   A kunde känna igen sig själv på filmen och att han ställde sig en bit ifrån poliserna samtidigt som han åt på någon frukt.
  • Att A stod på ungefär 6 – 8 meter från poliserna och de personer de pratar med.
  • A ser en polis som går ”en lov” och verkar säga till folk att flytta sig, samma polisman går fram till A, man ser att polismannen ger A en liten knuff och tar sedan tag i honom och de börjar gå. Det framgår även att A tar fram sin mobiltelefon för att mata in polismannens tjänstenummer. A uppgav att han är övertygad om att det är samma polis han ser på filmen som kommer fram till honom och sedan för bort honom.
Förhör med AE

Egen berättelse.

AE uppgav att han kunde komma ihåg det aktuella ärendet, den aktuella händelsen. Vid det aktuella tillfället tjänstgjorde AE tillsammans med en kollega han tidigare aldrig tjänstgjort tillsammans med. I samband med förhörstillfället kunde AE inte komma ihåg kollegans namn.

(I samband med förhöret fick AE frågan om det var G han tjänstgjorde tillsammans med, AE bekräftade då att vid det aktuella tillfället tjänstgjorde han tillsammans med G, förhörsledarens anteckning).

AE uppgav att de hörde att det gick ut ett ärende på polisradion, ärendet gällde en misshandel på Möllevångstorget. AE uppgav att när ärendet gick ut på polisradion befann han och G sig på Sallerupsvägen, de hade en bit att köra. AE uppgav att när de anlände till Möllevångstorget fanns det redan två, eller tre andra polisbilar på platsen, AE uppfattade som att läget var lugnt, det pågick vanlig torghandel.

AE uppgav att de kolleger som var på plats hade fått kontakt med en person, en man, som blivit misshandlad och de skulle få mannen att peka ut de torghandlare som misshandlat honom. AE uppgav att han och G var tämligen överflödiga på platsen så de stod en bit från platsen där de övriga kollegerna befann sig. AE uppgav att han fick en film från ett vittne och enligt AE var det mest detta som han bidrog med i det aktuella ärendet. AE uppgav att han skickade filmen till den patrull som avrapporterade ärendet, AE skrev själv inte en enda rad i ärendet. AE uppgav att han och G lämnade platsen innan övriga kolleger gjorde så.

Frågor från förhörsledaren.

AE uppgav att han tjänstgör i Polisområde Malmö, på LPO Norr. Det aktuella ärendet med misshandeln på Möllevångstorget skickades ut på polisradion, AE uppgav att han inte tolkade det som att ärendet var akut och därför körde han inte på utryckning med blåljus och siren, det var däremot någon annan patrull som körde utryckning till platsen. AE uppgav att de var tredje eller fjärde patrull som kom till platsen, enligt AE var det ganska många poliser på platsen när han och G anlände.

AE uppgav att det var lugnt på platsen när han anlände dit, andra kolleger hade delat på de personer som var inblandade i misshandeln. AE uppgav att situationen var ganska rörig eftersom många personer skulle lägga sig i. AE uppgav att han inte var framme på platsen eftersom det var så många andra poliser där, AE stod en bit därifrån och såg till att det var lugnt på platsen.

AE blev kontaktad av en kille som stått en bit från platsen där misshandeln ägt rum, killen hade filmat händelsen med sin mobiltelefon och killen överlämnade filmen till AE. AE uppgav att de tittade på filmen och det var inte något märkvärdigt, enligt AE såg man inte några slag eller annat. AE uppgav att han inte kunde komma ihåg namnet på killen som överlämnade filmen.

(I samband med förhöret informerades AE om att vid det aktuella tillfället var det en man som blev avlägsnad av polis, förhörsledarens anteckning).

På fråga om AE lade märke till någon händelse där en man blev avlägsnad så uppgav AE att han inte såg någon sådan händelse, enligt AE var det väldigt lugnt på platsen.

AE uppgav att de anlände till platsen från Nobelvägen och de parkerade sin bil där Möllevångstorget börjar. AE uppgav att han inte känner till om det finns något protokoll över något avlägsnande som skulle ha inträffat vid det aktuella tillfället.

Förhör med K

Egen berättelse.

K uppgav att det aktuella ärendet angående misshandel gick ut på polisradion och informationen var att det var jättemånga som bråkade, det skulle röra sig om 10 – 15 personer och det var fullt slagsmål. K uppgav att han och den kollega han tjänstgjorde tillsammans med svarade på anropet och körde mot platsen, det var även andra patruller som körde mot platsen.

K uppgav att det var han och kollegan som anlände först till platsen, de var första polispatrull på platsen och enligt K var det då helt lugnt, det pågick inte något bråk eller slagsmål. K och hans kollega såg några personer som verkade vara en familj, de såg lite skärrade ut så K och hans kollega gick fram till dem.

K uppgav att han inte kunde komma ihåg vad klockan var vid det aktuella tillfället, det var mycket folk på Möllevångstorget, mycket folk i rörelse, cyklar och bilar som rörde sig på platsen där K och hans kollega befann sig. K och hans kollega började prata med de personer, familjen, för att få uppgifter om vad som hänt, K tror att det var tre, fyra andra patruller på platsen.

K uppgav att han uppfattade det som att när han och kollegan stod och pratade med den aktuella familjen så var det mycket folk i rörelse i närheten av dem. K uppgav att det var många kolleger som flyttade på folk och sa åt personer att flytta på sig eller backa, de fick även säga åt cyklister att väja eller köra ett annat håll.

K uppgav att han och kollegan sen gick in på Möllevångstorget för att identifiera ett antal personer.

Frågor från förhörsledaren.

K uppgav att han tjänstgör i Polisområde Malmö på Utredningsjouren, de har en ”blandad tjänst” med både utredningsarbete och IGV-pass (Ingripande Verksamhet), vid det aktuella tillfället tjänstgjorde K tillsammans med O.

K uppgav att ärendet angående misshandeln på Möllevångstorget gick ut på orderkanalen på polisradion, ärendet gick ut som att det skulle vara fullt slagsmål, K uppfattade det som att det var ett brådskande ärende. K uppgav att som han kunde komma ihåg det så var det han och O som var första patrull på plats, när de anlände var det lugnt på platsen, det pågick inte något bråk eller slagsmål. K pratade med den aktuella familjen och så var det en mängd andra personer i rörelse på platsen. K uppgav att det var mest O som pratade med familjen men K stod intill O. K uppgav att familjen bestod av fyra, fem personer och de hade även ett litet barn, någon i familjen hade blivit misshandlad.

K uppgav att det var många andra kolleger som fick säga till människor att de skulle flytta på sig, K fick själv säga till en person att flytta på sig eftersom vederbörande stod två meter ifrån K. På fråga varför K och andra kolleger sa åt människor att flytta på sig så uppgav K att en del personer i princip stod mellan K och O och de personer, familjen, de skulle prata med. Det var även en del cyklister som hamnade i den klunga av poliser, målsägande och andra personer. K uppfattade det som att de patruller som anlände i ett senare skede visste knappt vilka personer som var målsägande, vittnen, misstänkta eller enbart nyfikna personer.

(I samband med förhöret informerades K om att förhörsledarens ärende gäller en person som i samband med den aktuella händelsen påstår att han blev avlägsnad av polis, förhörsledarens anteckning).

På fråga om K såg någon polis som tog tag i någon person och avlägsnade vederbörande så uppgav K att han såg kolleger som sa åt personer att de skulle flytta på sig eftersom de stod för nära, K har ingen minnesbild över att någon kollega tog tag i någon person och avlägsnade vederbörande.

K uppgav att det var han och O som avrapporterade ärendet angående misshandel, K känner till att det finns material från övervakningskameror i ärendet. K uppgav att han inte har någon kännedom om ett eventuellt protokoll över ett avlägsnande som skulle ha ägt rum vid det aktuella tillfället.

Förhör med O

Egen berättelse.

O uppgav att vid det aktuella tillfället tjänstgjorde han tillsammans med K. Ett ärende skickades ut på polisradion och det skulle vara fullt slagsmål på Möllevångstorget med 20 – 30 personer som slogs. O uppgav att han och K var första patrull på plats och enligt O var det oerhört svårt att få grepp om vilka personer som var inblandade i händelsen. O uppgav att när de anlände till platsen pågick inget slagsmål men det var en upphetsad stämning.

O uppgav att han och K började prata med de personer som de antog var målsägande och det visade sig stämma att det var dessa personer som var målsägande. O uppgav att det var tre eller fyra andra polispatruller på platsen och de försökte hjälpa till med att hitta övriga personer som varit inblandade i slagsmålet, det var mycket folk på platsen.

O uppgav att när han stod och pratade med målsägande var det en man som stod bakom honom, mannen pratade med en polis men O har ingen aning om det var denna man som senare blev avlägsnad.

Frågor från förhörsledaren.

O uppgav att han tjänstgör i Polisområde Malmö och för närvarande tjänstgör O på Utredningsjouren, när de inte har något ärende på Utredningsjouren kan de ta en radiobil och arbeta i Ingripande Verksamheten (IGV).

O uppgav att det aktuella ärendet angående misshandel på Möllevångstorget gick ut på polisradion, det skulle vara 20 – 30 personer i fullt slagsmål och O tolkade det som att det var ett brådskande ärende. O uppgav att han och K var första patrull på plats, de anlände till Möllevångstorget från Bergsgatan och sen kom det andra patruller från andra hållet.

O uppgav att när de anlände till platsen pågick inget slagsmål, åtminstone inte vad de kunde se, det var även svårt att hitta de personer som varit inblandade i slagsmålet. O uppgav att det var mycket folk på platsen och O uppfattade stämningen som ”småstimmig”.

O uppgav att det sen visade sig att det var tre målsägande, O och K började och försökte prata med dem med hjälp av en person som tolkade. O uppgav att var mycket folk runt omkring dem, O uppfattade det som att det inte var någon som stod precis intill dem, det stod andra personer på kanske 5 – 7 meters avstånd.

På fråga om O såg om andra poliser sa åt folk att flytta på sig så uppgav O att han stod med ryggen mot Bergsgatan och O vill minnas att det var en kollega som gick fram till en person och senare ledde bort denna person. O uppgav att han inte vet om kollegan fysiskt fick ta i den aktuella personen eller om kollegan enbart gick bredvid personen. O uppgav att han vände sig om och såg då att kollegan och den aktuella personen var på väg ifrån honom, sen vände sig O om och fokuserade på målsäganden. O uppgav att han inte såg hur ”händelsen” med kollegan och den andra personen slutade eller vad som hände mer. O uppgav att han inte vet vem den aktuella kollegan var, det var O:s tredje pass i yttre tjänst i Malmö och han känner inte alla kolleger.

O uppgav att det var han och K som avrapporterade ärendet med misshandeln på Möllevångstorget. O uppgav att han inte har någon kännedom om ett eventuellt protokoll över något avlägsnande som skulle inträffat vid det aktuella tillfället.

Förhör med G

Egen berättelse.

G uppgav att som han kunde minnas det var det ett ärende angående misshandel på Möllevångstorget, det var en yngre kille som blivit misshandlad i samband med att han anklagades för att ha stulit frukt. G uppgav att vid det aktuella tillfället tjänstgjorde han tillsammans med AE och när de anlände till platsen var det redan andra polispatruller på plats.

G uppgav att vid det aktuella tillfället pågick det torghandel på Möllevångstorget, det fanns mycket folk på plats och G upplevde det som att det var en stökig situation, torghandlarna höll på att avsluta sin försäljning och de var på väg därifrån.

G uppgav att ärendet angående misshandel hanterades av patrullen från Utredningsjouren, G och AE gjorde inte något speciellt på platsen och lämnade platsen efter ett tag.

Frågor från förhörsledaren.

G uppgav att han tjänstgör i Polisområde Malmö, G har en s.k. kombinationstjänst och tjänstgör växelvis på Utredningsjouren och med Ingripande Verksamhet (IGV). Vid det aktuella tillfället tjänstgjorde G tillsammans med AE, G vill minnas det som att AE jobbade övertid.

G uppgav att det aktuella ärendet angående misshandel gick ut på polisradion, G vill minnas att det var precis i början av deras arbetspass. G uppgav att han inte uppfattade ärendet som super akut, däremot var det bråttom att få reda på vem/vilka som var inblandade, det var ganska rörigt på platsen, många inblandade och språkförbistringar.

G uppgav att när han och AE anlände till platsen var det redan två andra patruller där, det var mycket folk på platsen men det pågick inte något slagsmål. G uppgav att han inte har något minne av att han pratade med någon av de personer som var inblandade i den aktuella misshandeln.

(I samband med förhöret informerades G om att förhörsledarens ärende gäller en person som påstår sig ha blivit avlägsnad av polis, förhörsledarens anteckning).

På fråga om G såg någon person som blev tillsagd eller avlägsnad av polis så uppgav G att han inte har något minne av att han själv skulle varit inblandad i någon sådan händelse. G uppgav att han heller inte har någon minnesbild över att någon annan kollega avlägsnat någon annan person. G uppgav att vid det aktuella tillfället var det mycket folk i rörelse, ibland händer det att personer kommer lite väl nära när poliser står och pratar med folk men det är mer en generell uppfattning.

G uppgav att han stod på den sida av torget där det finns en cykelbana, G stod en bit ifrån de kolleger som pratade med målsägande och de hade lite svårt med språket. G uppgav att han inte har något minne av att det var några personer som stod i närheten av poliserna och målsäganden och att dessa personer blev tillsagda att flytta på sig. G uppgav att han heller inte har någon minnesbild av att någon person blev avlägsnad.

G uppgav att han inte känner till något eventuellt protokoll över något avlägsnande som skulle ha ägt rum vid det aktuella tillfället, det var patrullen från Utredningsjouren som avrapporterade ärendet angående misshandeln.

Förhör Med B

Brottsmisstanke

Tjänstefel genom att lördagen 13 oktober, 2018, som polisman i Malmö beslutat om och verkställt ett avvisande eller avlägsnande enligt 13 § Polislagen av A från en plats på Möllevångstorget i Malmö utan att A genom sitt uppträdande stört den allmänna ordningen eller utgjort en omedelbar fara för denna. Åtgärden har inte heller behövts för att avvärja en straffbelagd handling. B har i vart fall underlåtit att dokumentera beslutet enligt föreskrifter i 27 § Polislagen och 3 § Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om dokumentation enligt 27 och 28 §§ Polislagen (RPSFS 2011:12, FAP 100-2).

Genom att fatta och verkställa beslutet om avvisande eller avlägsnande eller genom att inte dokumentera beslutet har B uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning åsidosatt vad som gällt för uppgiften.

I samband med förhöret informerades B om sina rättigheter enligt Fuk § 12, B uppgav att han förstod dessa rättigheter. B informerades att det under förhöret kommer att visas en film från övervakningskamera på Möllevångstorget.

B förnekar brott, tjänstefel, avseende avlägsnandet.

B förnekar brott, tjänstefel av normalgraden, beträffande underlåtenhet att dokumentera avlägsnandet, däremot kan B tänka sig att erkänna ringa tjänstefel.

Egen berättelse.

B uppgav att vid det aktuella tillfället gick det ut ett anrop från Regionledningscentralen (RLC) angående ett bråk på Möllevångstorget, Malmö. B uppgav att han inte kunde minnas hur ärendet gick ut, vad som sades, men bråket skulle ha ägt rum på torget och det var flera polisbilar som åkte till platsen. B uppgav att han uppfattade det som att patrullerna anlände till platsen i princip samtidigt, B och hans kollega kunde inte hitta det aktuella bråket, det var en annan patrull som gjorde det och de befann sig utmed Ystadgatan, mellan Claesgatan och Bergsgatan.

B uppgav att han och hans kollega anslöt till platsen och när B kom dit uppfattade han det som att stämningen var upprörd. B uppgav att han hade svårt att greppa vem som var vem, om det var parter från ”båda sidor”, både gärningsmän och målsägande. B uppgav att de kolleger som pratade med de aktuella personerna försökte reda ut vad som hänt och kollegerna fick hjälp med att översätta eftersom ingen av de inblandade kunde prata svenska.

B uppgav att hans kolleger stod på en stenbelagd gångbana och precis intill fanns en cykelbana som går utmed hela Ystadgatan. B uppgav att det var väldigt mycket folk på platsen, det pågick torghandel på Möllevångstorget, folk rörde sig överallt och det körde bilar på Ystadgatan. B uppgav att han uppfattade det som att det blev en större folksamling runt hans kolleger och de personer de stod och pratade med, det visade sig att de personer kollegerna pratade med hade varit inblandade i det aktuella bråk som skickats ut på polisradion.

B uppgav att han uppfattade det som att det bildades en ring runt kollegerna som pratade med de personer som varit inblandade i bråket, B uppfattade det som att personerna i ringen blev närgångna mot kollegerna och de stod på cykelbanan. B uppgav att han uppfattade det som att personerna i ringen stoppade/hindrade trafiken på cykelbanan. B uppgav att han resonerade att hans kolleger verkade klara av situationen som hade med bråket att göra och därför kunde B fokusera på de personer som stod i ringen. B uppgav att han sa åt de personer som stod i ringen att om de hade sett något av bråket, eller något annat som hade med händelsen att göra, kunde de stanna kvar på platsen så att polisen kunde prata med dem, om de inte hade sett något bad B dem att vänligen gå från platsen.

B uppgav att hans uppmaning åtlyddes med en gång. B stod vid sidan, i hörnan, av den familj som pratade med polisen om bråket och när B vände sig om stod det en man kvar på platsen, mannen stod bakom B. B uppgav att han uppfattade det som att mannen stått nära och att mannen stått där även när B sagt åt övriga personer att gå från platsen och att mannen rimligen borde ha hört detta. B uppgav att han uppfattade det som att mannen hört vad B sagt och anledningen till varför han sagt detta men att inte mannen hörsammade detta.

B uppgav att han sa åt mannen på ett tydligt, bestämt och kanske extra korrekt sätt att nu hade han, B, bett alla att lämna platsen eftersom polisen försökte jobba på platsen. B uppgav att en annan anledning till varför han sa åt personerna att lämna platsen var för integriteten för den familj som pratade med polisen om bråket.

B uppgav att när han sa åt mannen började mannen direkt att skrika, B uppfattade det som ett aggressivt och upprört utspel från mannen. B uppgav att mannen skrek att B inte hade några lagliga befogenheter att säga till honom eller andra personer att lämna platsen. B uppfattade det som att mannen skrek väldigt högt och B gick mot mannen för att försöka få mannen att sluta skrika, enligt B fanns det ingen anledning för mannen att skrika. B uppgav att mannen fortsatte skrika och B tog tag i mannens ena arm och sen började de gå, enligt B fortsatte mannen att skrika för fullt. B uppgav att mannen skrek om sina rättigheter och att B inte hade några befogenheter, enligt B sa mannen ganska direkt att han skulle anmäla B. B uppgav att med tanke på vad mannen sa och hur han agerade tänkte B att det gällde att uppträda korrekt, vilket han alltid gör, mot mannen.

B uppgav att han försökte lugna ned mannen, B sa även till mannen att de kunde diskutera hans anmälan när de kommit bort en bit och B försökte förklara sitt ingripande mot mannen. B uppgav att han försökte förklara att han ingrep mot mannen eftersom de stått dumt till ur trafiksäkerhetssynpunkt men att mannen även började skrika och uttrycka sig på det sätt han gjorde. B uppgav att han förklarade för mannen varför han blev avlägsnad.

B uppgav att mannen sa att han skulle anmäla B och att mannen även ville ha B:s tjänstgöringsnummer. B uppgav att han svarade mannen att det var självklart att mannen skulle få B:s tjänstnummer och att mannen skulle få anmäla honom, B sa även till mannen att lugna ned sig. B sa även till mannen att de inte skulle gå längre bort än till Bergsgatan, enligt B var det en sträcka på ungefär 30 – 40 meter. B uppgav att när de kom fram släppte B mannen som tog fram sin mobiltelefon och B berättade vilket tjänstenummer han hade, B uppfattade det som att mannen antecknade detta nummer.

B uppgav att när han tog tag i mannen uppfattade B det som att mannen definitivt inte tyckte om det, B uppfattade det som att mannen spände sig och hade motsträviga rörelser. B uppgav att det var av dessa anledningar han höll i mannen under hela tiden de gick och B uppfattade det som att mannen motsatte sig att lämna platsen.

B uppgav att när han släppt mannen gick B tillbaka till sina kolleger, det hade då anlänt ytterligare två patruller till platsen. B uppgav att han och hans kollega skulle precis avsluta sitt tjänstgöringspass och därför bad de de nytillkomna patrullera att stötta de kolleger som pratade med den familj som varit inblandad i det initiala bråket. B och hans kollega körde sedan in till polisstationen för att avsluta sin tjänstgöring.

Frågor från förhörsledaren.

B uppgav att han tror att han vid det aktuella tillfället tjänstgjorde med en kollega som heter D, B är dock inte säker på detta.

(I samband med förhöret informeras B om att förhörsledaren kontrollerat den Händelserapport (HR) som finns från det aktuella bråk på Möllevångstorget och att det enligt detta HR framgår att B tjänstgjort med AE, förhörsledarens anteckning).

På fråga om B kunde komma ihåg om han vid det aktuella tillfället tjänstgjorde tillsammans med AE så uppgav B att han inte kunde komma ihåg detta. B uppgav att efter händelsen har han inte pratat med D, enligt B jobbar D inte kvar i samma grupp som D.

B uppgav att det aktuella ärendet angående slagsmålet på Möllevångstorget skickades ut på polisradion, B kunde inte komma ihåg om de körde utryckning, trängande fall, till platsen. B uppgav att de anlände till Möllevångstorget via Simrishamnsgatan, B uppfattade det som att det var extremt mycket folk på torget. B uppgav att initialt hade alla patruller svårt att lokalisera platsen för slagsmålet eller vem som varit inblandade, till slut hörde B på polisradion att några kolleger hittat de personer som varit inblandade och det var på så sätt B och hans kollega anslöt till platsen. B uppgav att det inte var något pågående slagsmål när de anlände till platsen och B uppfattade det inte som att de var första patrull som anlände till platsen.

B uppgav att Yttre befäl inte var på platsen. På fråga om det var någon som tog på sig att vara ansvarig på platsen så uppgav B att normalt så går det inte till så, om inte Yttre befäl är på plats är det RLC som utser en platschef. B uppgav att han inte känner till om det var någon som var ansvarig platschef vid det aktuella tillfället.

B uppgav att vid det aktuella tillfället såg han några kolleger som stod och pratade med några personer, B uppfattade dem som en familj. På fråga om B vara framme hos kollegerna och frågade om de behövde hjälp så uppgav B att det gjorde han. B uppgav att det var stora språkförbistringar eftersom familjen inte pratade svenska, B och hans kolleger försökte reda ut vad som hade hänt och var det hade hänt.

B uppgav att där hans kolleger stod och pratade med familjen är det en gångbana och intill gångbanan finns en cykelbana, sen är det ungefär som en refug innan vägbanan där det stod parkerade bilar. B uppgav att när de pratade med familjen stod de på gångbanan och även en bit ut på cykelbanan.

B uppgav att efter en stund, B minns inte exakt hur lång tid det gick, så uppfattade han att det bildats en folksamling runt de kolleger som stod och pratade med familjen. B gick då runt och sa till personerna i folksamlingen att de skulle lämna platsen, det var B:s eget initiativ, det var inte någon som sa till honom att säga åt personerna att flytta på sig.

(I samband med förhöret informerades B om att målsäganden i det aktuella ärendet heter A, förhörsledarens anteckning).

På fråga om B sa åt någon annan, några andra personer att flytta på sig innan B sa åt A att flytta på sig så uppgav B att han sa ganska högt att personerna skulle flytta på sig, syftet var att alla skulle höra detta. B uppgav att vid det aktuella tillfället var det en hög ljudvolym på platsen, det var mycket folk och trafik på platsen.

På fråga varför B sa åt personerna att flytta på sig så uppgav B att initialt var det för att B, hans kolleger och ”familjen” stod som de gjorde, B och hans kolleger försökte göra sitt arbete med att ta reda på vad som hänt. B uppgav att det bildades en folksamling runt dem och B uppfattade dem som påträngande, de stod i ryggen på B och hans kolleger. B uppgav att folksamlingen troligtvis var nyfikna men det störde polisernas arbete och enligt B störde folksamlingen även trafiken.

På fråga om B bad personerna i folksamlingen flytta på sig för att de kunde utgöra ett hot mot kollegernas säkerhet så uppgav B att från början och initialt var det definitivt så att han bad personerna flytta på sig för att de kunde utgöra ett hot mot säkerheten. B uppgav att han även tänkte på de personer som pratade med polisen, familjen, och deras integritet och därför bad B personerna i folksamlingen att flytta på sig. B uppgav att han inte visste vilka personer, vilken roll de personer hade som han bad att de skulle flytta på sig. I samband med att B sa åt personerna att flytta på sig sa B även att om någon hade sett något av det tidigare slagsmålet ville polisen prata med dem, i övrigt bad B personerna att gå från platsen.

På fråga när B för första gången lade märke till A så uppgav B att det var när han sagt och bett personer att lämna platsen och att dessa personer börjat gå från platsen. B uppgav att som han kunde minnas det så vände han sig om och då stod A plötsligt där, enligt B stod A snett bakom honom. På fråga om B kunde komma ihåg om och i så fall vad han sa till A så uppgav B att han omedelbart fick uppfattningen av att A definitivt hört vad B tidigare sagt men att A inte gick från platsen. B uppgav att han därför sa att han bett alla att lämna platsen eftersom polisen försökte utföra sitt jobb där och folksamlingen även störde trafiken på cykelbanan och B avslutade med att säga ”därför ber jag även dig att gå från platsen”.

B uppgav att han uppfattade det som att A genast gick till en verbal attack, enligt B gestikulerade inte A men B uppfattade det ändå som att A förstärkte med sitt kroppsspråk. På fråga om B kunde minnas om A ställde någon fråga om lagstöd för B:s ingripande så uppgav B att när han började gå iväg med A så förklarade B för A att i och med att A började skrika så ingrep B med stöd av PL § 13.

B uppgav att under hela tiden han gick med A pågick en diskussion, enligt B fortsatte A att skrika och B försökte lugna ned honom. B uppgav att han också försökte förklara att han enbart på ett snällt sätt bett alla att gå från platsen men eftersom A började skrika så ingrep B på det sätt han gjorde. På fråga om B avlägsnade A med anledning av att han började skrika så uppgav B att det absolut var en anledning till varför B flyttade på honom, enligt B uppträdde A störande då han skrek. B uppgav att A även var en av de som stod på platsen och störde trafiken. B uppgav att han ingrep mot A med stöd av PL § 13.

På fråga hur B agerat om A valt att gå iväg fem, sex meter så uppgav B att i så fall hade A gjort som alla andra och B fått den effekt han velat ha med sin tillsägelse. B uppgav att han då inte behövt ingripa på det sätt han gjorde.

På fråga om B berättade för A hur långt han tänkte avlägsna A så uppgav B att när de gick bort mot Bergsgatan pratade de i princip hela tiden, B uppfattade det som att A ville ha något svar från honom och B försökte hela tiden lugna ned A. B uppgav att det övergick till att A skrek att han ville ha B:s tjänstenummer eftersom A tänkte anmäla B. B uppgav att han sa åt A att lugna ned sig, B försökte även förklara att A skulle få alla uppgifter men att de skulle flytta sig bort till Bergsgatan. När de kom till Bergsgatan så uppgav B sitt tjänstenummer för A.

B uppgav att han uppskattar att han gick med A ungefär 30, 40 meter och B höll i A under hela tiden. B uppgav att A inte gjorde något våldsamt motstånd men B uppfattade ändå att A var motsträvig och därför höll B i honom när de gick. B uppgav att hans ingripande även blev tydligare när han höll i A. B uppgav att han och kollegerna precis fått kontroll på situationen och händelsen med det initiala slagsmålet, när A började skrika valde B att flytta på honom för att det skulle vara lugnt på platsen. B uppgav att han försökte förklara detta för A. B uppgav att när de kom till Bergsgatan fick A hans tjänstenummer och därefter lämnade B A och B återvände till sina kolleger.

(I samband med förhöret informerades B om att förhörsledaren kontrollerat och försökt få fram dokumentation över B:s ingripande/avlägsnande men att någon sådan dokumentation inte hittats, förhörsledarens anteckning).

På fråga om B dokumenterade avlägsnandet av A så uppgav B att han tidigare var övertygad om att han dokumenterat avlägsnandet. B uppgav att han försökt rannsaka sig själv och när B tänker tillbaka på situationen kan han inte se framför sig att han dokumenterat avlägsnandet. B uppgav att han nu inte har något minne av att han dokumenterat avlägsnandet.

B uppgav att när han skriver, dokumenterar ett ingripande enligt Polislagen lämnar han in protokollet till stationsbefälet på Rättscentrum, Malmö, som i sin tur granskar protokollet och därefter sätter in det i en pärm. B uppgav att de inte brukar faxa eller maila in protokoll till stationsbefälet. B uppgav att det händer ganska ofta att de patruller som slutar ber pågående patruller att ta med sig diverse handlingar och protokoll in till stationsbefälet på Rättscentrum. På fråga om B har något minne av att det skulle kunna ha gått till så i det aktuella fallet så uppgav B att han var övertygad om att han själv dokumenterat det aktuella avlägsnandet. B uppgav att i samband med det aktuella ingripandet var det ganska uppenbart att A skulle anmäla B, enligt B sa A detta och B uppgav även sitt tjänstenummer för A.

På fråga om B resonerade att avlägsnandet var så pass kort att det inte behövdes någon dokumentation så uppgav B att han definitivt inte resonerat så, B uppgav att han mycket väl känner till att det är viktigt att dokumentera ett ingripande.

(I samband med förhöret förevisades material från den övervakningsfilm som inhämtats, förhörsledarens anteckning).

B uppgav att han kunde känna igen sig själv och det syns när B säger åt personer att flytta på sig. B uppgav att när han försökte säga åt A att lämna platsen började A att skrika direkt. B uppgav att A skrev in B:s tjänstenummer i sin mobiltelefon. I övrigt hade B inte några kommentarer till innehållet på filmen.

B uppgav att när de var klara på torget körde de rakt in till polisstationen för att avsluta tjänstgöringen.

B uppgav att han inte är villig att motta ett eventuellt strafföreläggande. B uppgav att han dock vill återkomma angående frågan om ett strafföreläggande beroende på hur åklagaren bedömer ärendet.

I samband med förhöret fick advokat J möjlighet att ställa frågor. Advokat J hade inga frågor i samband med detta förhör.

 

 

Publicerat

Hundförare bussade polishund på mobilfilmare

Förord

Friande dom förkunnades 2019-02-11

den 7 juni 2018, i samband med en polisjakt efter en utländsk stöldliga gömde sig en av de jagade i en skogsdunge. Målsägare A som blev vittne till händelsen utpekade plats för första polis. Han gick därefter fram en bit och med sin mobil började han att filma händelsen.

Tidigare har JO kritiserat polis som hindrat filmning. I detta fall filmade personen men var också nära själva gripandeplatsen. Mannen fick flera gånger höra att han skulle lämna platsen och backade motstridigt. En hundförare anlände och 12 sekunder senare bet hunden mannen.

Högsta domstolen har tidigare fällt en hundförare som släppt sin hund efter klottrare eftersom domstolen fann att våldsanvändningen var oproportionerligt stor.

I filmen som är 1:36 minuter lång syns A stå i närheten av skogsdungen. Han filmar två polisers ryggar framför sig och ytterligare några meter fram i skogsdungen syns en kvinnlig hundförare. En polisman kommer fram till höger om A och säger följande:

Polis 1: Gå undan härifrån du har inte här att göra, du behöver inte stå här och filma! Gå undan! Det är en brottsplats här. Undan!

A: Det är ingen brottsplats här.

Polis 1: Gå undan säger jag ju! Nu går du undan!

A har av polis 1 backats ett tiotal meter bak och står nu på en nyklippt gräsmatta i stället för det höga gräs som gränsade mot skogsdungen. Ytterligare en polis kommer.

Polis 2: Du får gå undan nu, vi jobbar här. Du får gå till andra sidan staketet där. Du får gå undan nu. Det är en pågående förundersökning.

A: Jag var fan med och följde dem hit för fan.

Polis 2: Det var jättebra men vi vill inte ha det just nu.

A till Polis 1: Va fan kaxar du för?

Polis 1: Jag vill ha undan dig.

A: Vad gjorde jag för fel mot dig?

Polis 1: Du gick där och filmade när jag bad dig… och ifrågasatte…

A: Jag ifrågasatte inte, du kom hit och skrek direkt.

Polis 1: Jag puttade undan dig och sade att du skulle flytta på dig, vi vill inte att du ska filma, och då säger du…

Polis 3, hundföraren: Försvinn! Nu! Du får ingen mer chans.

A: Bussar du hunden på mig?

Polis 3, hundföraren: Jajamen det gör jag. Nu går du härifrån. Tre sekunder.

A börjar vända på sig.

Polis 3, hundföraren: Riv (eller Revir)!

Hunden biter.

A: a va fan

Polisman 3, hundföraren: Försvinn!

Polisman 3, hundföraren: Loss! Loss!

A: Jag ska gå.

Polis 1 eller 2: Nu reser du dig upp och går i väg.

A: Ja, jag ska gå.

Polis 1 eller 2: Nu reser du dig upp och går i väg

A: Ja, men det hann ju inte gå tre sekunder.

Polis 1 eller 2: Nä, men lyssna då i stället.

Kvinnlig bekant till A: A, vad hände?

Förhör med målsägare A

A uppger att aktuell händelse inträffade strax intill A:s bostad. Under kvällen hade A druckit några öl och kände sig till följd av detta påverkad men absolut inte full.

Händelsen inleddes med att A såg en person som försvann in i grönområdet och strax därefter kom det en kvinnlig polis. Då A såg den kvinnliga polisen förstod han att hon letade efter personen som han sett försvinna in i grönområdet strax innan. A pekade ut var personen försvunnit in i grönområdet för den kvinnliga polisen.

Av nyfikenhet gick A i riktning mot platsen där personen försvunnit in i grönområdet. Ytterligare två kvinnliga poliser kommer till platsen, varav åtminstone den ena hade en hund med sig.

Då A hörde att poliserna skrek mot personen att han skulle komma fram började A filma händelseförloppet med sin mobil. I det skedet kom det fram en manlig polis mot A. På vägen fram mot A började denne polis att på ett oartigt sätt skrika till A att han skulle sluta filma för att det var en brottsplats. Personen som A sett i inledningsskedet hade gömt sig på platsen men enligt A:s uppfattning hade inget brott hänt på platsen varför han ifrågasatte polismannens påstående att platsen skulle vara en brottsplats.

Under tiden som A pratade med denne polisman backade han sakta bort från platsen. I det skedet kom ytterligare en manlig polis fram till A. Denne polis var mer sansad än vad den förste polisman hade varit och förklarade på ett lugnt sätt för A att det pågick en förundersökning på platsen. Under tiden som A och polisman nummer två pratade lugnt med varandra lugnade även polisman nummer ett ner sig. Under tiden som A pratade med dessa två polismän kom ytterligare en polisman fram till dem. Denne polis hade en hund med sig. Direkt då denne polisman med hund kom fram till A och de andra två poliserna skrek han åt A: ”Försvinn härifrån nu, du får bara en chans”.

A svarade då på skoj: ”Bussar du hunden på mig då?” varpå polismannen med hund svarade: ”Ja det gör jag, Du får tre sekunder på dig att försvinna”. I det skedet förstod A att polismannen menade allvar och A började då att vända sig om för att gå från platsen. Samtidigt som han gjorde detta slog polismannen med hund ett slag med öppen hand som träffade A på hans vänstra kind. Direkt i anslutning till att polismannen utdelade denna lavett högg hunden A i benet.

A hörde sedan hur någon av poliserna skrek ”Loss” och därefter släpper hunden sitt bett över A:s ben. De två första poliserna tar sedan A i vars en arm och för bort honom. I anslutning till detta sa A till dessa poliser: ”Det gick väl inte tre sekunder” varpå någon av poliserna svarade: ”Nej, men du skulle ha lyssnat på oss från början”.

Under tiden som poliserna förde bort A ropade en tjej som A känner på honom och frågar vad som hänt. Poliserna ledde då bort A till denna tjej. På vägen bort mot denna tjej småpratade A med de båda poliserna. Någon av dem sa då något i stil med att det var onödigt det som hade hänt och om han inte var nöjd med deras agerande så tyckte han att A skulle ringa 114 14 och anmäla det inträffade. A uppfattade det som ett råd från polisen att anmäla.

Direkt efter händelsen hade A inte för avsikt att anmäla händelsen, det var först efter att han varit i kontakt med vårdcentralen och fått vetskap om att han behövde både stelkramp och penicillin. I det skedet bestämde A sig för att han ville markera mot polisen. A uppger att han stod och diskuterade med två poliser, de hade läget under kontroll. Det är obegripligt för A att hundföraren i det skedet släppte hunden på honom.

På fråga om A hörde någon av poliserna säga något i anslutning till att hunden högg honom så svarar han att han hörde någon av poliserna ropa ”Loss” direkt efter det att hunden huggit honom. A ifrågasätter om lavetten som hundföraren slog var en signal till hunden att han skulle hugga. Lavetten och hugget kom i princip samtidigt.

På fråga vad A gjorde då hundföraren sa åt honom att han hade tre sekunder på sig så svarar A att han är inte helt säker, men tyckte att hundföraren började räkna och då han sa ett vände A och började gå därifrån. Direkt efter det att hundföraren sagt ett utdelade han lavetten och hunden högg. A uppger här att det syns på filmen att han är i färd med att vända sig om då hunden hugger.

På fråga om A:s händer så uppger han att han höll sin telefon i ena handen och beträffande den andra handen så vet han inte hur han höll den. På ny fråga så förnekar han att han skulle ha hotat eller gjort något utfall med denna hand.

På fråga uppger A att hela händelseförloppet finns med på filmen.

Beträffande den tjej som A nämnt tidigare i förhöret så uppger han att hon heter NH och bor i Forserum.

Hundbettet tog väldigt högt upp på höger ben och det finns ett hål framtill på låret efter en tand.

Beträffande hundföraren så uppger A att han var kraftig, vältränad och beträffande glasögon så uppger A nu att det kan ha varit solglasögon.

Kompletterande förhör med målsägare A

Beträffande den lavett som hundföraren utdelade och som A omnämnt i tidigare förhör så uppger A nu på fråga att den medförde ingen smärta, hundföraren hade handskar på sig. A upplevde det mer som att han blev kränkt av händelsen. Lavetten bidrog dock till att A föll omkull.

Beträffande placeringen av hundbettet uppger A att det träffade framtill på höger ben där låret möter magen.

Förhör med MF

MF känner A som granne, de har bott grannar i cirka ett år.

MF uppger att hon befann sig på sin balkong. Vid lekplatsen tvärs över gatan pågick en polisinsats, flera poliser letade efter någon person. Under tiden som denna insats pågick såg MF sin granne A, han var i närheten av poliserna som arbetade på andra sidan gatan.

Avståndet mellan MF och den plats där A befann sig var så långt att MF inte kunde höra vad som sades om de inte skrek. På fråga uppger MF att hon har svårt att bedöma avstånd men uppger att det kan ha rört sig om cirka 50 meter.

Plötsligt hörde MF hur någon polis säger eller skriker ”Gå härifrån” eller ”Gå” till A. I anslutning till detta kom det ytterligare någon polis fram till A. Något tjafs uppstod mellan A och poliserna. MF vet inte om A ifrågasatte poliserna eller vad dom tjafsade om. I det skedet kom det ytterligare en polisman fram till A, denna polisman hade hund med sig. Strax därefter hörde MF att A skrek någonting samtidigt som han föll bakåt.

I direkt anslutning till att A föll bakåt kom det fram en annan kompis till A. MF hörde hur denna kompis ropade på A på sin väg fram mot honom. På fråga uppger MF att denna kompis heter NH.

På fråga uppger MF att hon såg inte att hunden bet A, bara att A föll.

MF känner vissa poliser till namn. Hon tror att hundföraren som kom fram till A heter B. Där var ytterligare en hundförare men den hundföraren var en kvinnlig polis.

MF uppger här att hon kände inte igen hundföraren som B när han var framme vid A. Det var först i ett senare skede då hundföraren passerade närmare MFs balkong som hon kände igen honom som B. På fråga uppger MF att hon tror att det var samma hundförare som hon såg framme vid A som hon senare såg nedanför sin balkong. Vad MF kunde se var där bara två hundförare och den andre var såsom MF uppgivit tidigare en kvinnlig hundförare.

De andra poliserna som befann sig på platsen kände MF inte igen.

Förhör med NH

NH uppger att hon känner inte A närmare, han bor granne med NH:s mamma och mormor och det är som deras granne hon lärt känna honom, de har ingen närmare relation.

Beträffande den aktuella händelsen så uppger NH att hon hade precis slutat jobbet och var på väg hem. Då hon passerade platsen för händelsen stannade hon till med sin bil på grund av att det var mycket folk vid lekplatsen. Då hon satt i sin bil med sidorutan nedvevad såg hon en person som stod och pratade med en polis. NH hörde inte riktigt vad de pratade om mer än att polismannen sa till personen att han skulle gå därifrån. NH uppger här att hon såg inte direkt att det var A som stod och pratade med polisen.

Polismannen som pratade med A hade en hund med sig och plötsligt såg NH hur polismannen släppte fram hunden mot A. Såsom NH uppfattade det bet hunden A i magen. I direkt anslutning till att hunden bet A slog hundföraren till A så att han föll omkull. Då detta hände hade NH känt igen personen som A. Hon hoppade ut ur sin bil och gick fram mot A för att ta hand om honom.

På fråga om slaget som hundföraren utdelade så uppger NH att hon tror att det var med knuten hand men allt gick så fort så hon kan inte med säkerhet säga att det var så. Slaget träffade i ansiktet och till följd av slaget föll A omkull.

NH såg händelsen sittandes i sin bil. Hon uppskattar avståndet mellan henne och platsen där händelsen utspelade sig till cirka 5 meter.

Då NH efter händelsen tog med sig A till sin bil märkte hon att han inte var nykter.

På fråga uppger NH att poliserna på platsen var okända för henne.

Förhör med MG

Inledningsvis informeras MG om att förhöret kommer att beröra en händelse som inträffade i Forserum i närheten av vattentornet 2018-06-07.

Vid aktuellt tillfälle bildade MG patrull med kollegan DJ. MG uppger att flera polispatruller befann sig i Forserum med anledning av att två misstänkta personer lämnat en bil. En av dessa misstänkta personer hade gripits ganska omgående medan den andre var på flykt i närområdet. MG och DJ patrullerade i området för att se om de kunde upptäcka gärningsmannen som var på flykt då de hörde över radion att en av hundförarna anträffat personen i närheten av vattentornet i Forserum.

MG och DJ tillsammans med ytterligare patruller drog sig mot platsen där hundföraren hittat gärningsmannen. Då MG och DJ kom fram till platsen visar det sig att det var en kvinnlig hundförare, vars namn MG inte känner till, som hittat gärningsmannen inne i ett otillgängligt buskage. Den kvinnliga  hundföraren var i färd med att ta ut gärningsmannen ur buskaget då MG och DJ anlände.

I samband med att MG parkerade polisbilen, alldeles i närheten av den kvinnliga hundföraren, såg han en privatperson som står väldigt nära platsen där hundföraren arbetade och filmar med sin mobiltelefon. MG bedömde det som olämpligt att befinna sig så nära platsen där den misstänkte just då greps. MG förtydligar och uppger att de visste inte vem personen var, han kunde vara beväpnad och allt kan hända i en sådan situation menar MG. Därför bestämde de båda poliserna sig för att flytta bak personen till ett lämpligare ställe.

DJ gick fram till personen för att flytta honom bakåt. MG, som såg DJs agerande mot mannen på håll, uppfattade det som att mannen var lite motsträvig till att flytta sig men följde trots det med DJ en bit längre bak där DJ släppte mannen. DJ gick därefter fram till platsen där hundföraren befann sig.

I det skedet hade även MG kommit ut ur polisbilen och han såg då att personen som DJ just flyttat bak återigen var på väg framåt. MG tog då tag i personen och förde honom på nytt bort från platsen där hundföraren arbetade. Samtidigt som MG förde bort honom förklarade han för personen varför han inte fick vara nära den platsen där de arbetade. Mannen var hela tiden väldigt framfusig och skulle fram mot platsen där kollegerna just då arbetade. I detta skede märkte MG att mannen var påverkad av något, alkohol eller något
annat.

I samband med att kollegorna fick ut den gripne ur buskaget lämnade MG mannen och begav sig bort till deras polisbil i vilken den gripne sattes in. Då MG stod utanför polisbilen såg han att mannen återigen stod och tjafsade med poliser. MG uppger att han såg inte inledningen av detta tjafs mellan mannen och poliserna så han vet därför inte vad som hänt, men då han tittade upp såg han att en manlig hundförare, B, hade sin hand upp i ansiktet på mannen. MG upplevde det som ett lättare distraktionsslag eller en åtgärd för att väcka en person som är inne i dvala. MG förtydligar och uppger att om man tänker sig en person som är inne i dvala och bara stirrar rätt fram så kan man daska till personen lätt för att väcka den ur sin dvala. MG såg denna händelse på ganska långt avstånd, på fråga uppskattar han avståndet till cirka 20 meter.

I efterhand har MG hört att hunden ska ha bitit mannen, men det är inget som MG varken såg eller hörde då de befann sig på platsen. MG vet inte vilka de andra poliserna var som befann sig framme vid mannen då han själv befann sig vid polisbilen, förutom B. DJ kan ha varit där, han bör i alla fall ha varit närmare platsen än vad MG var. Efter det att den gripne placerats i polisbilen satt MG
med honom i bilen.

MG har inget minne av att han hörde några skrik eller liknade i samband med att B hade sin hand uppe i ansiktet på mannen.

MG poängterar att mannen var väldigt framfusig då han flyttade bak honom, han ville väldigt gärna stå långt framme, nära platsen för gripandet.

Förhör med DJ

Inledningsvis informeras DJ om vilken händelse förhöret kommer att beröra. DJ är medveten om vilken händelse som avses.

Vid aktuellt tillfälle hade det varit ett efterföljande på en bil. Båda gärningsmannen hade lämnat bilen. En av gärningsmännen hade gripits medan den andre var på flykt.

DJ och hans kollega MG hörde över radion att en hundförare hade hittat den
andre gärningsmannen inkrupen i ett rör. De begav sig tillsammans med ytterligare patruller till platsen där gärningsmannen var anträffad. DJ och MG anlände som första patrull till platsen där hundföraren anträffat gärningsmannen.

Ytterligare kollegor kom till platsen och samtidigt som dessa närmade sig platsen där hundföraren höll koll på gärningsmannen anslöt en mansperson ur allmänheten. Under tiden som denna person närmade sig platsen filmade han med sin mobiltelefon. DJ uppmanades av andra kollegor att mota bort denna person, vilket han då gjorde. Samtidigt som DJ motade bort personen  förklarade han för honom att han inte fick vara på platsen, där pågick en polisinsats och vad som helst kunde hända i samband med att gärningsmannen skulle gripas.
DJ uppger att han förklarade för personen i upp emot 2 minuter varför han inte fick befinna sig så nära platsen där gärningsmannen befann sig. Personen som var synbart berusad ifrågasatte det DJ förklarade för honom.

I det skedet kom en annan hundförare, till DJ:s undsättning, B. B sa åt mannen på skarpen att han skulle flytta på sig eller gå undan därifrån. Mannen ifrågasatte även B genom att ställa frågan vad som skulle hända om han inte åtlydde honom och om hunden skulle bita honom då, varpå B svarade ”Ja det kommer den att göra om du inte flyttar dig på 3 sekunder. Jag börjar räkna nu ett två tre”. I det skedet for hunden fram och fick ett tag i byxan baktill vid rumpan på mannen.

Efter det att hunden släppt sitt grepp fick mannen hjälp av DJ att resa sig upp. I det skedet var där bekanta till mannen som ropade på honom och uppmanade honom att gå därifrån.

På fråga uppger DJ att det var han och B som stod invid mannen då hunden bet. DJ vet inte om B gjorde något kommando åt hunden att den skulle bita. DJ uppger att han kan inte de kommando som hundförarna använder sig av. Han såg inte att hundföraren gjorde något tecken med sina händer och han hörde heller inte att han gav något muntligt kommando. Hundföraren och mannen stod väldigt nära varandra då hunden bet mannen.

På fråga om mannens uppträdande så svarar DJ att han har själv ganska mycket tålamod, han stod och gafflade med mannen ett bra tag innan B kom till hans undsättning.

På fråga om mannen även gjorde fysiskt motstånd så svarar DJ att han flyttade sig inte till den platsen som DJ sa åt honom att göra, men DJ uppger att han tryckte inte på honom nämnvärt heller. DJ uppskattar att han lyckade flytta mannen 10-15 meter från den platsen där han först fick tag på honom. Trots denna förflyttning menar DJ att han befann sig för nära platsen där kollegorna arbetade.

På fråga uppger DJ att mannen var även motsträvig mot B och ifrågasatte B då han sa till honom att gå därifrån. B hade gjort klart för honom att hunden kommer att bita om han inte åtlydde och gick därifrån såsom han blivit tillsagd att göra.

På fråga uppger DJ att han är inte av uppfattningen att mannen börjat gå därifrån då hunden bet honom.

I detta skede av förhöret delges DJ uppgiften att enligt mannen ska han ha fått ett slag i ansiktet samtidigt som hunden bet honom, detta är inget som DJ sett eller minns.

På fråga om DJ pratade något med mannen om att händelsen skulle anmälas så svarar DJ att han nämnde något om att han skulle anmäla händelsen i samband med att DJ förde bort honom efter hundbettet. Vad DJ svarade på detta minns han inte.

Det var många poliser på platsen, men de som var nära mannen och B då hunden bet var DJ och i viss mån MG.

Förhör med hundförare B

FL: Så B, då har jag startat diktafonen, så nu kommer även det som du säger in på bandet.

Då ska jag inleda med att delge dig misstanke för misshandel alternativt tjänstefel enligt följande gärningsbeskrivning. B har den 7 juni 2018, under tjänstgöring som hundförare vid polismyndigheten, i Forserum, Nässjö kommun, i samband med att du skulle avvisa eller avlägsna A från platsen, uppsåtligen tillfogat denne smärta och sårskada på låret. Genom att beordra och låta din tjänstehund angripa och bita A. Våldet har inte varit försvarligt, då A var sig varit våldsam eller misstänkt för brott och andra medel har inte varit otillräckliga.

Alternativt påstås att du genom ovan nämnda förfarande, samt genom att även vid tillfället, tilldelat A en s.k. lavett på kinden vid myndighetsutövning, uppsåtligen eller av oaktsamhet och åsidosatt vad som gällt för uppgiften.

Det är den gärningsbeskrivning som åklagaren har formulerat, är du medveten om vilken händelse detta avser?

B: Ja.

FL: Då undrar jag hur ställer du dig till den misstanken, som jag har delgivit dig?

B: Jag förnekar i de båda fallen.

FL: Skulle du kunna lämna en kort presentation, yrkesmässigt presentation av dig, vad jobbar med och hur länge du har jobbat med det.

B: Jag är polis sedan 2003 gick jag ut polisutbildningen och hundförare sedan 2007, sent på hösten var jag färdigutbildad. Hund, grundutbildning hundförare. Är inne på min andra tjänstehund nu, som heter D och jag jobbar numera som instruktör för hundverksamheten och ja, även som patrullhundförare då.

FL: Beträffande den här aktuella händelsen, skulle du kunna berätta vad det var som hände vid det tillfället.

B: Ja, vi tar det från början då. Jag kallas till Forserum som hundförare och det är i ett ärende gällande grov stöld. Man har alltså haft en, ett förföljande av en bil där man har två gärningsmän som springer från platsen. Misstänkta då för flertalet inbrott i fordon, airbagsstölder.

En hundförarkollega är där och söker spår och jag kommer dit och biträder då. Min hund D får upp ett spår, efter lite arbete där och spårar upp emot centrala Forserum. Det blir tapp i det spåret och jag följer upp en vittnesiakttagelse, när… och det håller vi på med när jag hör på håll hur kollegans tjänsthund börjar skalla i ett terrängavsnitt i anslutning till vattentornet i Forserum.

Jag kommunicerar med henne på en radio ganska kort och säger att jag hör hunden skälla och hon svara på det och säger att hon har hittat en gärningsman och sen får inte jag kontakt med henne på radion.

Och eftersom jag hör det här på håll, så skyndar jag mig dit så fort jag kan och när jag kommer dit, i det här skogsområdet, så har jag en, en patrull håller på och avlägsnar den här, ja A då. Så jag går in och biträder dom, men jag har alltså min hund fortfarande i… kopplad när jag kommer dit och han, ja, jag vet inte exakt vad som har hänt, men jag har sett att han haft fram en mobiltelefon och att det var något stök med den här patrullen och de får lyfta honom egentligen från det terrängavsnittet.

Jag vet inte exakt och jag vet fortfarande inte liksom vad som hände i skogen där, eftersom kollegan, har jag fått veta i efterhand, hennes radiobatteri tappar, men den patrullen som åker dit för att biträda henne i skogspartiet, som jag kan dirigera då, eftersom jag är den enda som vet vart man befinner sig… dirigerar dit dem.

Då blir de upptagna med någon som ska… nyfiken då eller vad det nu är, som hans syfte är, men när jag kommer dit, så sätter han sig till motvärn och patrullen måste lyfta honom från platsen och jag kliver in och tar över egentligen deras uppgift med den här A, som fortfarande är verbalt aggressiv, när vi står där i en liten lekpark i anslutning till det där skogspartiet.

Och den här patrullen då som avlägsnat honom, dom uppfattar jag som att dom, dom lämnar… lämnar A där, med liksom gå härifrån order i princip och jag tar över den arbetsuppgiften och dom är på väg tillbaka för och biträda kollegan, som håller på med gripandet i den grova stölden.

Den här A, han fortsätter vara verbalt aggressiv och vägrar åtlyda order och jag förklarar för han, nu får du gå härifrån, du har ingenting här och göra. Eh… ja, han… eh… måste tänka så jag säger i rätt ordning nu.

Jo, han… ja, trots upprepade tillsägelser, så vägrar han gå därifrån, han talar med ett stort kroppsspråk och är verbalt hotfull liksom och tycker att vad ska du göra, ska du skicka hunden på mig? Ja, är det de jag måste göra för att du ska förstå att du inte får vara här, då kommer det att ske. Och det slutar med att jag skickar hunden på hono… alltså jag kommenderar hunden och angripa honom. Och det är först i det läget som han fattar att det är allvar och väljer och gå därifrån.

Då i samband med att jag skickar hunden på han, så ansluter då den här patrullen igen och hjälper mig och få honom iväg då.

FL: Skulle du kunna beskriva lite ytterligare A:s uppträdande gentemot dig, innan du släpp… skickar hunden på honom, vad är det som gör att du bedömer situationen så allvarlighet att du måste använda tjänstehunden?

B: Alltså, ja jag vet att jag skrev att han uppträdde full och dum i princip, han, ja, jag beskriver det i mitt PM som mycket berusad. Det är någonting som gör att det går inte in när jag säger till honom och han provocerar ständigt genom och kliva närmare och prata med ett yvigt kroppsspråk och liksom oavsett vad jag, hur lugnt jag än förklara för honom eller om jag höjer rösten, det går liksom inte in. Så till slut så inser jag att jag måste använda våld för att få honom och gå härifrån, för att vi ska kunna genomföra den här tjänsteåtgärden.

Eh… och… ja i det läget så, i och med att jag står här med min hund, så, ja dom är ju tränade på det sättet att, att de får på eget initiativ agera när man blir överfallen va. Vilket innebär att om jag tar tag, skulle ge mig på och ta tag i A rent fysiskt, så skulle det få samma effekt som att jag, som det är nu, att jag kommendera hunden och angripa. Så därför gör jag det istället helt enkelt.

FL: Hur lång, kan du bedöma hur lång tid du var framme vid A, innan du
kommenderade hunden.

B: Nej, det kan jag inte, men det känns som det var flera minuter som, som jag försökte argumentera med honom, men gissningsvis var det väl kortare, med tanke på… jag känner en viss tidsnöd och ville biträda kollegan med de hon gjorde. Det här var ju en bisak och han… ja, (ohörbart) bisak (ohörbart).

FL: Vet du hur långt ifrån platsen när kollegan höll med gripandet, som denna händelse inträffade med A.

B: Ja, det var ju, skogsområdet ligger ju femtio meter från vägen egentligen och vi stod där mittemellan, tjugofem kanske. Han var i alla fall, i min värld så var han liksom mitt i gripandeplatsen i och med att bilarna inte kom närmare gripandeplatsen än vägen, så han var mittemellan polisbilen och gripna.

FL: Vet du hur det förhöll sig på gripandeplatsen av den misstänkta personen, du nämnde tidigare där var en kollega…

B: … nej, jag vet inte vad som hände där och det är ju som skapar den här stressen hos mig egentligen och varför det är prioriterat, att jag kliver och tar den uppgiften.

FL: Kunde du se gripandeplatsen från den platsen du befann dig, tillsammans med A.

B: Nej, jag såg varken kollegan eller gärningsman, eftersom detta då var under marken.

FL: Jag delgav dig också att du skall ha slagit en s.k. lavett, som träffade A på kinden.

B: Ja, det är faktiskt ingenting jag kommer ihåg.

FL: Kan du ha gjort det?

B: Det kan jag ha gjort, men jag kommer inte ihåg det, så ja… ja… nej, jag kan inte svara mer på det.

FL: Nej.

B: Jag kommer inte ihåg att jag gjorde det.

FL: Nej.

B: Helt enkelt.

FL: Efter den här händelsen, hur har du dokumenterat detta?

B: Jag skrev ett PM gällande det här spårningen, som jag gick igenom och i sista stycket i den så omnämner jag hela den här händelsen.

FL: Är det ett PM som ingår i grundärendet här så att säga?

B: Ja, har du fått tillgång till det?

FL: Nej, det har jag inte sett nämligen.

B: Jag tror vi har det här någonstans… jag, ha…

FL: … vi kan titta på det efter förhöret. Du nämnde att det var andra kollegor som först hade tagit hand om den här A och sen kom du till deras hjälp då, var någon av de kollegorna kvar på platsen, när du kommenderade hunden till att …

B: … min minnesbild är ju alltså att dom väljer att lämna över honom till mig, för de försvinner ur mitt, ur mitt synfält och jag är helt upptagen med den här A då. Så min minnesbild var att de gick tillbaka och biträde kollegan som var ensam med den gripne då eller min tanke i det läget, var det eftersom jag inte såg dom.

FL: För att förtydliga här, ditt beslut att beordra hunden till att bita A…

B: ja

FL: … grundar det sig på att du skulle kunna utföra arbetsuppgiften eller grundar sig mer på att du upplevde ett hot från A.

B: Nej, det grundade sig i att, att, vi ska kunna arbeta med gripandet, för han är ju mitt på gripandeplatsen, som man säger. Eh… och han har egentligen blivit avlägsnad dit så långt och när han, när jag fortsätter och säger du får fortsätta gå liksom i den riktningen, då söker han upp konflikten med mig istället och jag kände mig nödgad och använda våld för och få honom och lämna. Men det är inget nödvärnsvåld från min sida.

FL: Nej. Jag har en film som jag skulle vilja spela upp här, så jag tänkte göra ett kort avbrott i förhöret och klockan har då blivit 13.17.

Så då har klockan blivit 13.21 och förhöret återupptas.
Detta är en film som A har spelat in med sin mobiltelefon vid tillfället och då spelar jag upp den filmen här nu.

Filmen spelas upp.

FL: Ja, det var den filmen jag tänkte visa. När jag ser denna filmen, så uppfattas det som att du kommer i direkt anslutning till att hunden angriper A.

B: Ja, som sagt, jag minns det inte att det gick så fort, det medger jag.

FL: Nej, håller du med om min uppfattning att, att du kommer till platsen i direkt anslutning till att hunden går till angrepp mot A?

B: (Paus) Ja, de, de gör jag ju, jag kommer ju dit och förklarar för honom att han ska gå därifrån.

FL: Och det är inte så lång stund, från det du kommer till platsen som du kommenderar hunden.

B: Nej tidsförloppet är mycket kortare än vad jag minns det.

FL: Ja, och som du nämnde tidigare så menar du att A han var både verbalt och liksom motsträvig på platsen och även gentemot dig.

B: Ja, det är väl så jag, så jag upplevde det.

FL: Nu när du ser filmen här, vad är din uppfattning då?

B: (Paus) Ja, det är som sagt, det är mycket kortare tidsförlopp än vad jag minns och han får, jag minns det som att han fick flera tillsägelser av mig, men, men och sen är det svårt och se hur, hur hans agerande är på den där filmen. Så jag faller tillbaka på det jag sa innan, att det är så jag upplevde det, det är min minnesbild av det att han är… att han är motsträvig liksom och verbalt aggressiv, det är så jag minns det, men… filmen visar inte jättemycket.

FL: Nej, jag tycker själv man kan se på filmen, det är min uppfattning, men att A, han är på väg att vända sig i den här situationen och börjar gå ifrån platsen, strax innan du skickar hunden på honom. Hur upplever du situationen?

B: Ja, som jag minns det, var, var det inte ens nära att han var på väg därifrån, så.

FL: När du ser denna filmen nu, som det syns på filmen, ställer du dig till, är situationen så allvarlig, att du i dag bedömer att de, det var nödvändigt att skicka hunden på honom?

B: Men det är en märklig frågeställning, i den situationen bedömde jag ju det och jag tänker inte, jag kan inte gå tillbaka och ompröva.

FL: Nej.

B: (ohörbart) …

FL: Nej. Du sa tidigare att du kommenderade hunden till att bita och vilket kommando gav du då?

B: Revir.

FL: Då tror jag att jag har fått svar på de frågorna jag hade, då vänder jag mig till din advokat.

Adv: Ja, När du är på den här platsen, vad är det då du tänker att du ska freda, vad är så att säga syftet ur ditt perspektiv?

B: Ja, men anledningen till att jag gick till platsen från början, är ju att jag skall biträda vid gripandet. Jag vet ju att vi har en mycket flyktbenägen brottsling på plats liksom. Det är ju första läget och sen att jag inte då får kontakt med kollegan via radion, då undrar man ju vad som har hänt, så.

Adv: Så du oroar dig för din kollega, är det så jag ska förstå det, det är en del av det?

B: Ja, alltså det är ju, jag vill ju in och biträda C, som är ensam vid gripandet. Jag vet att hon som hundförare och är själv också och sen är det ju cirkus, jag vet inte hur många sekunder eller minuter det är från det att jag får inte kontakt med henne.

Adv: Hur är det med platsen, är det någonting som man behöver skydda från, så att säga allmänheten också?

B: Ja, alltså i det här läget, när jag är på väg fram, då vet jag ju att det är en gripandeplats, av det här, i det här stöldärendet. Man är alltid nyfiken på… de sis… ofta är det ju, som hundförare får ju ofta biträda vid gripandeplatssök, för det sista man gör avss… de sista värdefulla man har som gärningsman, det droppar man ju då och det kan vara bilnycklar och div liksom, bevisvärdet som man gör, som man som gärningsman ser till att man inte har när poliserna kommer på plats. Så just den här gripandeplatsen är ju oerhört viktig. Jag vet ju inte om det skulle bli, om blir någon avspärrning eller så…

Adv: Nej, de, de får vi ta sen. Uppfattade du att patrullen som du talar om, det uppfattar jag som två poliser, att dom kunde göra sitt jobb, i förhållande till det här gripandet, när den här personen, A… vad hette han?

B: A.

Adv: A, när han höll på?

B: Nej utan patrullen var ju inte där för och ta hand om A, de var ju där i samma
ärende som jag, för och biträda kollegan som, med gripandet då.

Adv: Okej, tyckte du att den här A agerade som andra människor på platsen eller avvek han på något sätt från det gängse…

B: Nej, jag beskriver honom som mycket berusad, alltså det var någonting som han, han köpte inte de polisen sa och sen även så… ja.

Adv: Okej, ska bara se… brottet här, du nämnde att de hade tagit airbags var det väl, var det fråga om grov stöld eller?

B: Ja, som jag minns det så var det grov stöld och undrar om de inte är dömda för det också. Det var ju en, någon sorts liga som, det var ett spaningsärende, där man efter att de hade varit på den sista räden, bestämde sig för att nu ska vi gå in och gripa de här från spaningshåll och det blir den här biljakten som slutar i Forserum.

Adv: Okej och du nämnde någonting om flyktfara, var det någonting ni hade fått er till livs innan eller var det just att de stack iväg som gjorde att du sa så?

B: Nej, att det är ju mer brottstypen och ja, de här gärningsmännen är ju oerhört flyktbenägna, dom, vi har, jag har jagat dom många gånger och dom är väldigt svåra och komma åt.

Adv: Okej.

B: Oftast inte från det här landet utan att det är inresta brottslingar som, som försvinner direkt när de är klara liksom.

Adv: Okej.

B: Och just och få gripa dem i sam… samtidigt som man har godset liksom i bilen, om jag minns rätt, är ju oerhört viktigt för utredningen.

Adv: Och kanske en ledande fråga och så, men tyckte du att du hade laga befogenhet när du gick in på platsen här?

B: Ja, det är ju i min värld så, så är det ju, ett laga befogenhetsvåld som jag använder för att avlägsna honom från platsen.

Adv: Då har inte jag fler frågor just nu, vi kanske kan ta en paus i förhöret, om det funkar för dig?

FL: Absolut, då är klockan hunnit och bli 14.33 och vi tar en paus. Rättelse 13.33.
Så då har klockan hunnit och bli 13.48, förhöret återupptas.

Under pausen som har varit, har filmen förevisats ytterligare en gång och därefter har B haft ett enskilt samtal med sin advokat. Har detta föranlett att det är något ytterligare synpunkter?

Adv: Det är mer om du har någon mer kommentar nu B, så är det ju läge och…

B: Nej men de är väl så… jag vill förtydliga liksom så det blir tydligt, att jag är ju, jag ser ju händelseförloppet här när patrullen flera gånger säger till A att lämna, det hör man inte på filmen och när jag kommer dit för att biträda så att patrullen kan återgå till gripandet, så, så står jag ju där, jag har inga andra, alltså, jag kan inte använda något annat våld än min tjänstehund i det läget och det är ingenting jag har valt utan jag är ju ute på en spårning, så när jag kommer dit, det är inte så att jag åker patrullbil emellan och har allt tid och sätta in hunden, jag kommer ifrån att jag är ute med hunden och skall biträda kollegan som har gripit. Därför har jag hunden med mig, hade A bråkat med mig när jag var, hade hunden i bilen, hade inte jag vänt till bilen för att hämta honom. I det här läge… och då hade jag kunnat använda andra våldsalternativ, men i det här läget så är jag… det är de våldsalternativ jag kan använda och jag ser det helt som laga befogenhetsvåld.

FL: Mm.

B: För att A är ju där och stör oss i yrkesutövningen, vi måste kunna genomföra den här åtgärden. Här är ju fortfarande det här, det är ju liksom inte, gärningsmannen är inte bojad och gripen färdigt och vi har en kvinnlig kollega som är ensam med en manlig gärningsman. Som liksom väldigt högt flykt… han har en väldigt stor motivation med att inte bli gripen av polisen den här gärningsmannen. Så för mig är det väldigt hög prio på att säkra gripandeplatsen, så att hon får biträde. För det är de läget jag går in där och så får jag höra att någon kommer in och stör det här, blir avvisad flera gånger och jag tar över det, för att de ska kunna agera på brottsplatsen, han fortsätter liksom.

FL: Mm.

B: Och då använder jag våld för och avlägsna honom och det är de våld jag har tillgängligt.

FL: Du sa tidigare att du ser inte gripandeplatsen från den platsen du befinner dig på?

B: Nej, jag ser ju inte den, kollegan som griper, men jag förklarar anledningen, hon är mindre än… jag skulle tro att det är femton meter, men hon, den gärningsmannen hon griper, han befinner sig under, under marken…

FL: Hur vet du att hon är ensam på platsen?

B: Därför jag har pratat med henne alldeles nyss och jag har, jag har, från det att jag hör hundskallen och pratar med henne i radion, tappar kommunikationen, så har jag en sträcka på ungefär hundra meter, som jag ska förflytta mig, kanske hundrafemtio, när jag hör de första hundskallen. Men i alla fall de sista hundra meterna, så ser ju jag det skogsområdet som det handlar om. Eh… och det enda… jag minns det som att det var två poliser som kom dit och de blev upptagna med den här A, det är dom poliserna jag minns var på plats.

FL: Ett alternativ hade ju varit att dom två poliserna tog hand om A och du hade fortsatt till din hundförarkollega.

B: Ja, det hade varit ett alternativ, om inte hon hade haft en hund. För då blir ju den kollisionen de… arbetsmässigt är ju mycket bättre om dom biträda henne än att jag ska gå dit med min hund. Möjlighet till konflikt mellan hundarna, är alldeles stor i det läget, när man kommer in med två stycken hundar som vill gripa samma gärningsman. Så det är ju, det är därför jag vill ta över han, den här PL13, för då löser jag resurs till henne.

FL: Okej, då har jag fått svar på mina frågor återigen, någon ytterligare fråga från advokaten?

Adv: Nej, tack.

B: Nej, nu hoppas jag att det blev tydligare hur jag tänkte.

FL: Ja, det tror jag, då tänkte jag avsluta förhöret genom att fråga dig B, om du kan godkänna det på det sättet, som jag har hållit detta förhör med dig?

B: Ja.

FL: Då är klockan 14.58 och vi avslutar förhöret. Rättelse 13.58.