Svårigheten med att identifiera rätt objektiv för Canon

Har du tagit en bild för att sedan i datorn upptäcka att objektivet som syns där inte stämmer med verkligheten? Det beror på att objektividentifiering tidigare varit ett träsk där ingen standard funnits.

I fallet Canon har olika modeller av objektiv fått samma identifieringsnummer och tredjepartsobjektiv har åkt snålskjuts på Canons befintliga identifieringsnummer.  Mellanringar rapporteras inte alls och teleförlängare med samma optiska uppbyggnad klumpats ihop. Först under senare tid har det börjat klarna upp.

Lite historia

Canons EF-objektiv började 1987 och varje modell numrerades digitalt, se kronologin för objektiven hos EFLens.com eller hos Canon Lens Museum. De olika numren finns samlade hos exiv2. Canons första EF-objektiv EF 50/1.8 börjar med nr 1. Numren verkar inte slaviskt följa tiden för när de släpptes.

EF-objektiven släpptes innan Canon hade skapat någon digital systemkamera som först kom 1995. Då i samarbete med Kodak där Canon stod för kamera och Kodak för det digitala bakstycket. En av kamerorna från 1995 var Canon EOS DCS 3c. I dess bildfiler hittar man inga identifieringsnummer utan enbart brännvidd.

Brännvidden i millimeter.

1998 släpptes Canon EOS D2000 som också den var ett samarbete mellan Kodak och Canon. I dess bildfiler finner man också där enbart brännvidden.

Från Kodak DCS 520c, i praktiken samma kamera som Canon EOS D2000.

Vill man se hur Canons version av kameran, EOS D2000, och inte enbart Kodaks, DCS 520c, sparade sina data finns en råfil hos raw.pixls.us inklusive Exif.

Först år 2000 släppte Canon sin helt egna digitala systemkamera, Canon EOS D30. I Exif hade då även MakerNotes dykt upp där tillverkaren själv fick ha egna fält fyllda med egna data. I Canons MakerNotes ingår en stor mängd information inklusive numret på det objektiv som används och då under taggen LensType.

Under taggen LensType står nr 190
Här har LensType, samt alla andra taggar gjorts läsliga i programmet exiv2

Några år senare blev det åter dags att skapa en ny tagg. Denna gång med namnet LensModel där objektivet eller objektivet plus teleförlängaren står i klartext.

Problematik

Att objektiven numreras i taggen Lenstype borde innebära att varje objektiv går att identifiera. Tyvärr har olika modeller blandats ihop som exempelvis flertalet av modellerna EF 75-300/4-5.6 där vissa modeller fått samma LensType-nummer. Inte ens Canon själv klarar av att särskilja dem åt om man ser till hur Canons program Digital Photo Professional hanterar bilderna.

Utöver det begagnar tredjepartstillverkare som Sigma och Tamron redan befintliga och upptagna LensType-nummer för sina egna modeller.

Canon EF 85/1.2L USM som har LensType-nummer 137 delar samma nummer med följande objektiv från tredjepartstillverkare:

  • Sigma 18-50mm f/2.8-4.5 DC OS HSM
  • Sigma 50-200mm f/4-5.6 DC OS HSM
  • Sigma 18-250mm f/3.5-6.3 DC OS HSM
  • Sigma 24-70mm f/2.8 IF EX DG HSM
  • Sigma 18-125mm f/3.8-5.6 DC OS HSM
  • Sigma 17-70mm f/2.8-4 DC Macro OS HSM | C
  • Sigma 17-50mm f/2.8 OS HSM
  • Sigma 18-200mm f/3.5-6.3 DC OS HSM [II]
  • Tamron AF 18-270mm f/3.5-6.3 Di II VC PZD
  • Sigma 8-16mm f/4.5-5.6 DC HSM
  • Tamron SP 17-50mm f/2.8 XR Di II VC
  • Tamron SP 60mm f/2 Macro Di II
  • Sigma 10-20mm f/3.5 EX DC HSM
  • Tamron SP 24-70mm f/2.8 Di VC USD
  • Sigma 18-35mm f/1.8 DC HSM | A
  • Sigma 12-24mm f/4.5-5.6 DG HSM II
  • Sigma 70-300mm f/4-5.6 DG OS

Den programvara man använder för att fixa till bilderna behöver alltså inte enbart klara av att läsa vilket LensType-nummer som objektivet har utan även ha en lista med tredjepartsobjektiv som delar numren med Canons objektiv. För att avgöra vilket det rör sig om kan programvaran läsa av maximal bländaröppning och brännviddens ändlägen för att kunna matcha rätt objektiv.

För Canons vita teleobjektiv använde Canon fram till EF 800/5.6L IS USM som släpptes 2008 samma LensType-nummer för själva objektivet såväl som för objektivet tillsammans med teleförlängare. Vad innebär det i praktiken? Jo, att programvaran man efteråt använder behöver ta hänsyn till vilken brännvidd som också registreras. Tyvärr kommer inte programvaran kunna avgöra vilken version det är på teleförlängaren varför fel objektivkorrigeringsprofil kan komma att väljas. Exempel:

  • EF 800/5.6L IS USM har LensType 249
  • EF 800/5.6L IS USM + x1.4 har LensType 249
  • EF 800/5.6L IS USM + x1.4 III har LensType 249
  • EF 800/5.6L IS USM + x2 har LensType 249
  • EF 800/5.6L IS USM + x2 III har LensType 249

Först med EF 70-200/2.8L IS II USM från 2010 rättades problemet nästan till där olika kombinationer av objektiv och teleförlängare fick egna LensType-nummer, även om Canon inte tog hänsyn till versionerna på teleförlängarna. Exempel:

  • EF 70-200/2.8L IS II USM har LensType 251
  • EF 70-200/2.8L IS II USM +x1.4 har LensType 252
  • EF 70-200/2.8L IS II USM +x1.4 III har LensType 252
  • EF 70-200/2.8L IS II USM +x2 har LensType 253
  • EF 70-200/2.8L IS II USM +x2 III har LensType 253

LensModel

Med Canon EOS 5D introducerades en ny Canontagg, LensModel. Till skillnad från LensType som bara har ett nummer står det i klartext i taggen LensModel. Här har det blivit lättare för tredjepartstillverkare då de kan skriva Sigma eller Tamron i detta fält.

RFLensType

Med Canons senaste RF-fattning introducerades även en ny tagg i fältet Makernotes. Alla RF-objektiv har ett eget RFLensType-nummer men delar på ett gemensamt LensType-nummer som är 61182.

Canon RF 50/1.2L USM har det gemensamma LensType-numret 61182 och det individuella RFLensType-numret 287. Detta kan ställa till det för program som inte är uppdaterade och som därför tror det ska använda 61182 oavsett vliket RF-objektiv det än rör sig om. Det kan även bli som så att programmet börjar titta efter maximal bländaröppning och brännvidd för att gissa sig till vilket objektiv det är.

Mellanringar

Rapporteras ej vidare till bildfilerna vilket innebär att man inte kan veta om en mellanring använts eller ej. Det går därmed ej heller att applicera rätt objektivkorrigering då vinjetteringen blir annorlunda.

Vad kan man själv göra?

Ofta inte så mycket mer än att själv ändra i bildfilernas metadata. Men, med exempelvis exiv2 som darktable använder kan man via en konfigurationsfil se till att få rätt namn på objektivet.

Exempel med Sigma 500/4.5 APO EX DG HSM:

Detta objektiv rapporterar 500mm och använder LensType-nummer 172. Med hjälp av konfigurationsfilen .exiv2 i hemmappen i Linux eller exiv2.ini i användarmappen i Windows kan man se till att skriva LensType-numret och vad det nya namnet ska vara, exempelvis 172=Sigma 500/4.5 APO EX DG HSM.

Objektivkorrigera med Lensfun

Lensfun

Objektiv har flertalet optiska defekter som man i efterhand kan korrigera. Kameratillverkarna har sina lösningar på detta. Canon har exempelvis sin Digital Lens Optimizer som kan korrigera diffraktion, vinjettering, kromatisk aberration och distorsion. Detta till och med redan i kameran.

Lightroom och Camera Raw har egna objektivkorrigeringsprofiler. Likaså DxO och Capture One, men inte alla utvecklare har möjlighet att skapa nya profiler för de tusentals objektiv som finns på marknaden.

Lensfun

Lensfun är ett fritt och öppet projekt där man skapat en databas med ca 1 000 objektiv och där vem som helst kan använda databasen och även själv förbättra den. Exempel på program som använder Lensfun är RawTherapee, ART (AnotherRawTherapee), darktable, DigiKam, Topaz Studio, Photomatix, ON1, ACDSee, easyHDR, SILKYPIX, AfterShot Pro, Exposure Software, rawproc, GIMP och Affinity Photo.

Om man saknar objektivkorrigeringsprofiler för just sitt objektiv kan man på enkelt sätt själv bidra till att utöka databasen. Andreas Schneider har på engelska skrivit en utförlig instruktion i hur man går tillväga. Nedan har jag gjort en motsvarande på svenska.

Distorsion

För att skapa en objektivkorrigeringsprofil mot distorsion fotograferar man i råformat raka linjer som kan finnas vid parkeringsgarage. Även större fönsterpartier är tacksamma motiv. Tegelväggar som ser raka ut duger inte för att skapa profiler.

Distorsion

Bilden ska innehålla minst två parallella linjer varav ena linjen nästan ska slicka ovankanten av bilden. Den andra ska vara en tredjedel ned från den första. Om objektivet är ett fast objektiv krävs enbart en bild. Om det är ett zoomobjektiv krävs fem. Vidvinkelläge, teleläge och tre bilder däremellan.

Använd kamerans lägsta ISO-tal såsom ISO 100 eller 200 och använd bländare mellan f/8-f/11. Använd stativ minst åtta meter bort från motivet och stäng av kamerans inbyggda objektivkorrigering.

Vinjettering

För att skapa objektivkorrigeringsprofil mot vinjettering ser man till att fotografera genom en matt plastskiva. Exempelvis en plexiglasskiva med 78% ljusgenomsläpp. Välj en molnig dag utomhus när himlen är jämnt belyst, rikta kameran uppåt och lägg plastskivan ovanpå objektivet. Eftersom man riktar kameran mot en ljus himmel kommer kameran underexponera. Exponeringskompensera bilden +1 eller +2 men utan att bränna ut högdagern. Kamerans inbyggda objektivkorrigering ska vara avstängd.

Använd kamerans lägsta ISO såsom ISO 100 eller 200. Fokusera mot oändligheten. Det brukar vara ett utmarkerat på objektivets avståndsskala.

Välj största möjliga bländare och tag en bild. Blända ned ett steg och tag en bild. Blända ned ett steg till och tag en bild. Blända ned ytterligare ett steg och tag en bild. Sista bilden tar du på minsta bländare. Med ett Canon EF 50/1.4 USM väljer man alltså bländare f/1.4, f/2, f/2.8, f/4 och f/22.

Med ett zoomobjektiv såsom Canon EF 24-105/4L IS tar gör man samma sak, men på fem olika brännvidder. Exempelvis 24 mm, 35 mm, 50 mm, 75 mm och 105 mm.

Vinjettering

Detta är överkurs då ovan räcker mer än väl, men för den noggranne kan man i stället för enbart oändligheten välja flera fokuseringsavstånd. I så fall blir det fyra avstånd där det första är objektivets närgräns, andra är närgränsen multiplicerad med 2, tredje är närgränsen multiplicerad med 6 och sista är oändligheten. Med ett Canon EF 50/1.4 USM blir det 0,45 m, 0,90 m, 2,7 m och oändligheten. Med ett Canon EF 50/1.4 USM som är ett fast objektiv landar det totalt på 20 bilder när man tar fem bilder med olika bländare för varje fokuseringsavstånd. Om man skulle göra samma sak med ett zoomobjektiv skulle det resultera i 100 bilder.

Kromatisk aberration

Man delar vanligtvis in kromatisk aberration i två typer. Lateral kromatisk aberration och longitudinell kromatisk aberration. Om man har kromatisk aberration i bildens ytterkanter är det ofta lateral kromatisk aberration. Den går med lätthet att korrigera i efterhand och det är den som Lensfun tar sikte på.

Tillvägagångssättet är snarlikt distorsionsmetoden och man kan i bland till och med begagna samma råfil.

TCA
Beskuren bild där lateral kromatisk aberration syns.

Ett fönsterparti med skarp kontrast och där fönstren är mörka och ramarna vita eller gråa är perfekt. Fönsterpartiet ska täcka hela bilden. Sätt kameran på lägsta ISO-tal, använd stativ minst åtta meter bort från motivet och stäng av kamerans inbyggda objektivkorrigering.

Om det är ett zoomobjektiv krävs minst fem bilder. Vidvinkelläge, teleläge och tre bilder däremellan.

Skicka in filerna till lensfun

Lägg filerna i tre mappar:

  • distortion
  • vignetting
  • TCA

Packa ned mapparna i en zip-fil och skicka in materialet till Lensfun genom att ladda upp zip-filen till Torsten Bronger.