När ofokus blev fullmåne

Bokeh

I ett inlägg på Facebook den 15 juni som snabbt blivit populärt samt på Twitter påstods det att att en ljusfläck ovanför reportern Elin Jönsson i Ukraina under natten skulle vara en fullmåne, trots att nästa fullmåne först ska ske den 3 juli 2023.

Vad som menas är svårt att förstå då varken måne eller skugga efter en måne syns. Men det måste vara den ljusfläck som bildats p.g.a. att bakgrunden är ofokuserad som åsyftas.

Enbart okunskap om optik eller en påverkanskampanj? Martin Stensö som driver kontot har synts med systemkameran Fujifilm X-Pro1 förr och borde känna till hur en ofokuserad bakgrund kan se ut.

Inlägget hos Facebook genererade 564 likes, 114 kommentarer och 103 delningar.

Tre stycken såg dock igenom det hela. Åtminstone var en av dem närmare vad det troligtvis rör sig om.

Vad det i stället ser ut att vara

Efter att ha sett det aktuella klippet märks det att kameran, förmodligen en småbildskamera Sony A7s, står på stativ och att ljusfläcken vandrar snett nedåt. Ljusfläcken är inte i fokus och skulle kunna vara en stjärna eller planet i bakgrunden, men som p.g.a. ofokus och bokeh får ett karaktäristiskt utseende. En stor del av dessa ljusfläckar har vanligtvis även cirklar (onion-ring bokeh) inuti sig som beror på hur asfäriska linselement tillverkas eller, förhoppningsvis, har tillverkats.

Sista kommentaren om bra skärpa på månen/lampan är obegriplig då ljusfläcken är helt ofokuserad.

Bilden ovan visar Venus. 105mm och en småbildskamera. Fokusen är ställd på lite mindre än tre meter varför Venus blir ofokuserad och ser ut som den gör. Vid en snabb blick på bilden skulle det kunna vara en fullmåne under skymning/gryning.

Andra fall när ofokusen spökar

Det finns ett antal filmklipp av våra planeter där man helt missat fokus. Gör inte om samma misstag och lär av videoklippen nedan. Att fotografera planeter kräver inte enbart rätt fokus och exponering, det kräver även rätt atmosfäriska förhållanden för att minimera effekten av den dallrande luften.

Inbäddade YouTube-klipp omfattas ej av utgivningsbeviset

Varför syns inga stjärnor från månlandningens bilder?

Tilltagande måne

bilder från månlandningen saknas stjärnor på himlen vilket har fått människor sedan 1969 att ifrågasätta om månlandningen över huvud taget ägt rum.

På mitt fotografi av månen högst upp syns inte heller några stjärnor. Däremot syns stjärnor vid blodmåne. Märkligt va? Eller inte, om man förstår hur man exponerar och är van att hantera sin kamerautrustning.

Looney 11

Som fotograf har du säkert hört talas om Sunny 16. Om inte får du den förklarad här. När solen står som högst och man använder bländare 16 kan man ställa slutartiden på 1/ISO-talet. Har man 1/100 sekund ska man ha ISO 100. Har man 1/200 sekund ska man ha ISO 200. Ingen ljusmätning behövs eftersom minnesregeln fungerar utmärkt.

För månen finns en liknande regel men eftersom månens yta reflekterar ljus sämre, 1 steg, använder man Looney 11 som regel i stället. Vid bländare 11 ställer man in slutartiden på 1/ISO-talet.

Exempelbilder över månen och stjärnor

Bilderna nedan har jag exponerat för mer ljus än vad regeln Looney 11 säger. Kameran är en 6D och jag har fotograferat i råformat. På övre bilden av de tre bilderna nedan syns månens alla detaljer och ingen del av högdagern är utbränd. Slutartiden ligger på 1/320 sekund.

Vid 1/30 sekund exponering kan man i min råkonverterare skönja en stjärna strax ovanför månen. Vid 1 sekunds exponering syns stjärnan bra. Tyvärr blir inte månen lika bra.

Sista bild har samma exponering för ljus men har fått ISO 3200 i stället för ISO 100. Nu syns stjärnorna ordentligt.

Exempelbilder på månen och Jupiter

Jupiter är en av de ljusstarkare himlakropparna som man kan finna på natthimlen, men trots det är det svårt att hitta den på bilden nedan när man exponerar för månen.

Månen till vänster och Jupiter till höger. f/11, ISO 200 och 1/200 sekund.
Samma bild som ovan men förstorad.

Slutsats

Detta är samma val man fick göra inför månlandningen. Antingen exponera månen och rymddräkterna korrekt och bomma stjärnorna eller exponera stjärnorna korrekt och bomma månen och rymddräkterna.

NASA har beskrivit slutartiderna, filmkänsligheterna och bländarna som användes. Bland annat 1/250 sekund tillsammans med f/5.6, f/8 eller f/11 och en filmkänslighet på ASA 160. Inte precis inställningar för att fotografera stjärnor.

Månuppgång över Ängelholm

Månuppgång över Skälderviken och Ängelholm

Dagen efter blodmånen tog jag mig en tur ut mot Arild till. Egentligen var syftet att fotografera några värn och få hem några björnbär, men det blev knappt någonting med det alls. I stället blev det sälfotografering. På väg hemåt vände jag mig om och fick se månen resa sig över Ängelholm och Skälderviken. Troligen är det Björkhagen som syns precis under månen. Bilden nedan visar appen Sun Surveyor som man i efterhand kan kontrollera var månen stod vid ett visst tillfälle.

I went to Arild the day after the Blood moon. I actually wanted to take some bunker pictures and to get some blackberries with me home. Well, that plan didn’t last long. Instead I got some seal pictures.

Behind me on my way back I could see the moon rise on the other side of the water at Ängelholm and Skälderviken. I think the name of the village underneath the moon is Björkhagen. The picture here under shows Sun Surveyor. An app that is very convenient to show the Moon’s and the Sun’s position during a certain time and date.

sun-surveyor

 

Blodmåne

Blodmåne

Kaffebryggaren var redan förpreparerad. 03:02 ringde klockan. En snabb frukost och vidare ut mot stranden för att fotografera blodmånen. Vädret kunde inte ha varit bättre. Inte ett moln på himlen. Denna gång blev det inte en fullständig blodmåne. Gränsen gick någonstans mellan Norge och Sverige där väster om gränsen blev en riktigt mörk måne. Det var svårt nog att klara exponeringen med de förutsättningarna man hade ändå. Helst skulle jag ha behövt ett motoriserat stativ. Blodmånen ovan hade ISO 6400, bländare 5,6 och 0,8 sekunder. Jämför med fullmånen nedanför där jag bara behövde ISO 320, bländare 8 och 1/500 sekund.

Eftersom jag inte ville hålla med med en fjärrutlösare som även den kan skaka till kameran med sladden valde jag att programmera kameran till att ta bilder när jag knäppte med fingrarna. Ja, det går faktiskt med några av Canons kameror om man har rätt programvara i dem. Första gången jag haft en stor nytta av funktionen.

fullmåne_MG_6829_01