Agerade fotolärare en gång vid Kullaberg förra vintern. Det var kallt, men klart värt att sitta och vänta på att solen skulle gå ned. Varm choklad var ett måste, men det värmde inte mer än någon minut innan fingrarna blev till is igen.
En bild från förr
Då och då startar jag min externa hårddisk och går igenom bilder jag tagit i Sverige vilket får mig att längta tillbaks. Det må ha varit kallt, mörkt och halt när jag tog bilden ovan, men det kändes väldigt bra att sitta där och huttra över en kopp varm choklad i ena handen och en fjärrutlösare i andra. Jag saknar även de skånska vidderna. Vart jag än tittar där jag bor nu ser jag ett betongfundament istället. Men det är väl litet som så att man alltid längtar efter det man inte har…
Nimis
Höststormarna drog med sig ett torn av Lars Vilks konstbygge Nimis i nordvästra Skåne. Sakta men säkert växer dock ett nytt upp på samma plats som förra tornet en gång stod på.
Kullaberg igen
Gyllene timmen, en timme innan solen går ned och en timme efter att solen stigit upp. Beroende på var man befinner sig och under vilken tid på året skiljer tidslängden sig åt. När väl solen gått ned kan man få till härligt ljus en halvtimme till.
Kullaberg
Kullaberg i höjd med Lahibiagrottan. Isen hade helt täckt över det rep man använder för att ta sig ned till strandkanten, så det fick bli frihandsklättring i stället.
Halvtonat gråfilter
Idag kom ett halvtonat gråfilter med posten. Har sedan tidigare ett i glas med rätt mjuk kant och kan bara säga oj, vilken skillnad det blev. Var tvungen att dra iväg till Kullaberg i nordvästra Skåne och klättra på stenarna precis nedanför Silvergrottan. Något jag inte ångrar.
En dag på Kullaberg
Dagen började klarblå och slutade nästan likadant. Det blev tre timmar på skånska Kullaberg i väntan på solnedgången.
