Fotbollssupporter kastade PET-flaska i huvudet på fotograf

En fotbollssupporter dömdes till skyddstillsyn och till att betala rättegångskostnaderna efter att ha kastat en halvliters PET-flaska i huvudet på en fotograf som bevakat en MFF-match. En  vecka senare attackerades en annan fotograf efter att ha fått en del av en stol som kastats i huvudet. Nedan finner du Malmö tingsrätt B 10906-18.

Brott som den tilltalade döms för
Misshandel, 3 kap 5 § brottsbalken 2018-08-23

Påföljd m.m.
Skyddstillsyn
Särskild föreskrift: B ska genomgå det eller de program som Frivården bestämmer.

Frivårdskontor
Frivården Malmö

Övervakare
Förordnas av frivårdskontoret

Brottsofferfond
Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 800 kr enligt lagen (1994:419) om
brottsofferfond.

Ersättning
1. SS får ersättning av staten med 15 669 kr. Av beloppet avser 11 523 kr arbete, 1 012 kr tidsspillan och 3 134 kr mervärdesskatt.

2. Målsägandebiträdet BB, som efter substitution vid huvudförhandlingen inställt sig genom AA, får ersättning av staten för arbete som   målsägandebiträde med 10 242 kr. Av beloppet avser 7 245 kr arbete, 949 kr tidsspillan och 2 048 kr mervärdesskatt.

3. B ska till staten återbetala hela kostnaden för försvararen och
målsägandebiträdet.

YRKANDEN M.M.

Åklagaren har framställt de yrkanden och åberopat den bevisning som framgår av bilaga 1.

Åklagaren har även åberopat PM upprättat av polismannen AD, s. 11 i förundersökningsprotokollet.

DOMSKÄL

Skuld
B har förnekat brott.

Målsäganden A har uppgett i huvudsak följande. Hon arbetar som fotograf för Malmö FF och fotograferar lagets supportrar under fotbollsmatcher. Unden den aktuella matchen blev det tjafs mellan henne och några supportrar längst fram på ståplatsläktaren då supportrarna skrek hånfullt mot henne. Hon blev arg på supportrarna eftersom hon upplevde att de skrek mot henne då hon var tjej – de skulle aldrig ha skrikit på hennes manliga kollega i 50-års åldern. Hon sade ifrån, att de skulle ”hålla käften”, varpå supportrarna blev arga. Hon riktade i sammanhanget sin kamera mot dem, då hon visste att de inte ville hamna på bild. Därefter blev hon träffad av en halvfull halvliters PET-flaska på sidan av huvudet.
Åklagaren har vid huvudförhandlingen bl.a. åberopat vad A har sagt i polisförhör den 14 november 2018:

Hur kändes det?
Det var så otroligt förnedrande och i det läget kunde jag inte förstå varför polisen inte tog ner honom direkt. Det var en hård smäll och gjorde djävligt ont.

På vilket sätt gjorde det ont?
Huvudvärk och när jag gick så skakade bulan och det blev ett obehagligt tryck när jag böjde mig ner. Jag jobbade som fotograf på lördagen och kände av smärtan hela dagen. Det var
inga Ipren som hjälpte mot det.

Hur långt efter händelsen gjorde det ont?
Det gjorde ont hela helgen och händelsen inträffade på torsdagen. Jag hade mycket ont i huvudet.

A har vid huvudförhandlingen kommenterat de uppgifter hon lämnat under förundersökningen enligt följande. Polisen pressade henne att svara på frågorna så hon slukades med. Hon kan ha sagt att det var hemskt, att hon var ledsen och kände sig kränkt. Det var dock inte var en hård smäll och det gjorde inte ”djäkligt ont”.
Träffen kändes men det var inget som medförde smärta eller skada. Hon kan ha sagt på så sätt som framgår av förhöret och sjukvårdaren kan ha sett ett märke, men hon menar att detta inte stämmer. Hon upplevde det som att polisen ville sätta dit Malmö FF-supportrar. Efter att hon blev träffad av flaskan gick hon därifrån då hon blev ledsen och började gråta. Hon var inte ledsen för att flaskan hade träffat henne utan för hur hon blev behandlad av supportrarna. Hon gick till funktionärsrummet, där andra medarbetare hade uppmärksammat händelsen. Hon sade då att hon inte ville polisanmäla händelsen utan endast prata med personen som kastat flaskan. Hon var upprörd över händelsen och ville reda ut saken. Hon såg inte vem som kastade flaskan men fick av övrig personal som hade koll på B reda på att det var han. B var inte en del av gruppen som stod och skrek på henne men hon tror att han kan ha kastat flaskan eftersom hon riktade kameran i hans riktning. I halvlek pratade hon med B, som bad om ursäkt för att han hade träffat henne med flaskan. Han sade att det inte var meningen att träffa henne och framstod som ångerfull. Situationen var utredd och hon ville inte att polisen skulle bli inblandad. Det har varit hemskt för henne att komma till rättegången.

B har hörd över åtalet uppgett i huvudsak följande. Han hade en arrangörsavstängning från Malmö FF och var inte välkommen på matchen. Malmö FF skulle dock spela en viktig match och han valde att gå på den ändå. Han deltog inte i någon samling innan matchen med övriga supportrar, då han inte ville dra till sig uppmärksamhet. Han handlade dricka i kiosken där personalen skruvade av korken från flaskan, som de alltid gör. Det han minns av händelsen var att han drack upp sin dricka och kastade flaskan över stängslen. Det är vanligt att folk kastar skräp över stängslen på fotbollsmatcher så att funktionärerna kan plocka upp det. Han kunde inte se om A fanns på platsen där han kastade men han var medveten om att personal och fotografer vistas i området.

Efter kastet hörde han skrik och fick av omgivningen reda på att flaskan hade träffat en kvinnlig fotograf. Han försökte komma fram för att be om ursäkt men fotografen ville inte prata med honom. I halvlek pratade han med fotografen, som var A, och bad henne om ursäkt. Därefter valde han att gå från matchen varpå han kontaktades av polisen och förhördes.

Han kan inte se om det är han på filmen. Det kan ha varit någon annan som kastat en flaska. Han minns inte vad han hade på sig men han tror att han kan ha haft solglasögon då han tror att det var soligt den dagen.

Vittnet PN har uppgett i huvudsak följande. Han har tidigare arbetat som polis i många år och är numera säkerhetsansvarig för MFF. Han var på plats på matchen i tjänsten som säkerhetsansvarig och är ansvarig för planering och genomförandet av fotbollsmatcher. Det är hans ansvar att veta vilka supportrar som befinner sig på matcherna. Under den aktuella dagen blev han anropad av värdarna som meddelade att fotografen A hade fått en flaska i huvudet och blivit skadad. Han bad värdarna och sjukvårdspersonal att ta hand om henne. Han och operatören fick besked om att händelsen skulle ha inträffat på hemmaståplatsläktaren, varpå han kontrollerade övervakningsfilmen. De tittade flera gånger på filmsekvensen på storskärmen, även förstorat. På filmen såg han en person som kastade en flaska som han identifierade som B. Anledningen till att han kände igen B var att han, vid åtminstone fem tillfällen, har träffat B i samband med andra matcher, händelser och ärenden i fotbollssammanhang. Han hade koll på B eftersom denne hade en arrangörsavstängning. Han kontrollerade övervakningsfilmen, både avseende tiden innan och efter händelsen då A blev träffad av flaskan. kommer ingen annan på filmen som kastar någon flaska. Han och polisen fattade därefter beslut att ingripa när B lämnat sin plats. Efter händelsen har han försökt att stödja A och uppfattade henne som rädd och upprörd.

Tingsrättens bedömning
A arbetade vid tidpunkten för den åtalade gärningen som fotograf på match för MFF. På den övervakningsfilm som åklagaren spelat upp vid huvudförhandlingen, syns hur en person på läktaren med stor kraft kastar en flaska rakt i huvudet på A. Det är enligt tingsrättens mening uppenbart att detta rör sig om ett avsiktligt kast mot A. Det är inte fråga om att personen kastar skräp. Flaskan kastas med stor kraft och vätska sprutar vid träffen ur flaskan. Det är utrett att flaskan kastades i ett sammanhang där personer framför den person som kastar hade en verbal dispyt med A, vilken dispyt hade sin upptakt i att supportrarna fick svar på tal då de provocerade henne. A har uppgett att supportrarna vidare kan ha känt sig provocerade eftersom hon i detta sammanhang riktade sin kamera emot dem.

Det är mot bakgrund av den samlade utredningen uppenbart att såväl den inträffade händelsen som det rättsliga efterspelet starkt påverkat A. Hon har vid huvudförhandlingen i tingsrätten genom sitt målsägandebiträde förklarat att hon inte biträder åtalet och att hon önskat slippa komma till rättegången. Hon har gett ett starkt intryck av att vilja tona ned det inträffade. Åberopat PM upprättat av polismannen AD tyder på att A kan vara rädd för vad som kan hända efter en anmälan.

Den avgörande frågan som tingsrätten har att ta ställning till, är om det är ställt utom rimligt tvivel att det var B som kastade flaskan på övervakningsfilmen. Tingsrätten gör i detta avseende följande överväganden.

Personen som kastar flaskan är påfallande lik B. Skärpan är dock inte tillräcklig för att det endast utifrån filmen ska vara möjligt att avgöra om det är B eller inte.

Det är utrett att B befann sig på den aktuella läktaren. Han har själv uppgett att han blev varse att en flaska som han kastat hade träffat målsäganden och att han senare bad henne om ursäkt för detta, låt vara att han uppgett att han inte kastat flaskan med avsikt att träffa utan endast för att den som skräp skulle hamna på gräset och kunna plockas upp av funktionärer. Det är också utrett att han lämnade matchen i halvlek, varpå han konfronterades av polis. A har uppgett att hon inte såg vem det var som kastade flaskan, men att hon fick veta att det var B, som hon vid huvudförhandlingen kallat ”B”, och att B bad henne om ursäkt för det inträffade. Det är mot bakgrund av B:s och A:s uppgifter ställt utom rimligt tvivel att B träffade A med sin flaska. Frågan är då om det är detta kast som syns på övervakningsfilmen, eller om det kan vara så att detta utgjorde en annan händelse än den som syns på övervakningsfilmen.

Vittnet PN har under ed berättat att han på plats, utifrån övervakningsfilmen och på storbild identifierade B som den som kastat flaskan som träffade A och att han tidigare var bekant med B. PN har också under ed uppgett att han kontrollerade övervakningsfilmen och att det inte förekommer några ytterligare kast med flaskor på denna. Även genom A:s uppgifter är det utrett att hon endast träffades av en flaska, inte flera. Mot denna bakgrund kan det uteslutas att det är något annat än B:s kast med flaskan som rätten sett på övervakningsfilmen.

Det är således på grund av det anförda ställt utom rimligt tvivel att det är B som kastade flaskan på övervakningsfilmen. Som tingsrätten inledningsvis konstaterat är det utifrån filmen uppenbart att det rör sig om ett avsiktligt kast mot A. Det är utrett att det rörde sig om en halvliters PET-flaska med korken avskruvad och en del vätska kvar.

Med hänsyn till avståndet bör det inte ha framstått som helt säkert för B att flaskan skulle träffa A. Tingsrätten finner dock att det är uppenbart att han i gärningsögonblicket i vart fall handlade med likgiltighetsuppsåt i förhållande till att träffa henne. Att han velat be om ursäkt efter träffen föranleder inte någon annan bedömning. Det är genom de uppgifter A tidigare lämnat, i synnerhet mot bakgrund av den kraft som framgår av övervakningsfilmen, utrett att A orsakats smärta och svullnad. Åtalet för misshandel är därmed styrkt. Det har dock inte framkommit att hon även orsakats rodnad, varför åtalet i den delen inte är styrkt.

Beträffande åtalet för brott mot ordningslagen gör tingsrätten följande överväganden. Det är utrett att B agerat på det sätt som anges i gärningsbeskrivningen avseende brott mot ordningslagen. Av 5 kap 5 § andra stycket ordningslagen ska ansvar enligt första stycket samma lagrum inte dömas ut, om gärningen är belagd med samma eller strängare straff i brottsbalken eller i annan författning. Tingsrätten finner att det aktuella kastet med flaskan, vilket nu bedöms som misshandel, enligt ordalydelsen i nyss nämnda lagrum – och mot bakgrund av principen att eventuella tveksamheter ska bedömas till fördel för den tilltalade – inte ska medföra straff enligt ordningslagen. B ska således inte dömas även för brott mot ordningslagen, utan denna gärning konsumeras av misshandelsbrottet.

Påföljd
B förekommer under fem avsnitt i belastningsregistret. Den 10 maj 2016 meddelades han tillträdesförbud avseende närmare angivna fotbollsmatcher. Den 3 februari 2017 dömdes han för framkallande av fara för annan, varvid påföljden bestämdes till dagsböter. Den 9 oktober 2017 dömdes han åter till dagsböter, denna gång för ringa narkotikabrott och ringa dopningsbrott. Den 5 december 2018 dömdes han åter för ringa dopningsbrott till dagsböter. Den 8 januari 2019 meddelades han åter tillträdesförbud avseende närmare angivna fotbollsmatcher.

Av yttrande från frivården framgår i huvudsak följande. Frivården bedömer att det föreligger ett övervakningsbehov. De behovsområden som bedöms ha samband med risken för återfall i brott förefaller möjliga att tillgodose inom ramen för en frivårdspåföljd. En dom till skyddstillsyn föreslås förenas med föreskrift om deltagande i program, strukturerade handläggarsamtal baserade på KBT samt behandlingsprogram på frivården. Insatsernas inriktning bör ske med fokus på att hantera risksituationer på ett mer konstruktivt sätt. En skyddstillsyn bedöms kunna tillföra strategier för problemlösning samt för att hantera tankemönster och känslor som kan antas ha samband med tidigare brott och aktuell händelse. B har informerats om samhällstjänst och har lämnat sitt samtycke. Han bedöms på allmänna grunder lämplig att utföra detta.

Misshandel är brott av sådan art att påföljden normalt ska bestämmas till fängelse. Den misshandel som B nu döms för har ett straffvärde motsvarande fängelse två månader.

Det finns i B:s fall anledning att anta att skyddstillsyn kan bidra till att han avhåller sig från fortsatt brottslighet. B har i händelse av fällande dom ställt sig positiv till att dömas till skyddstillsyn och denna påföljd framstår som den lämpligaste för honom. Hinder mot skyddstillsyn kan inte anses föreligga med hänsyn till brottslighetens art och straffvärde. B bör därför dömas till skyddstillsyn.

Skyddstillsynen bör förenas med en föreskrift om att B ska genomgå de eller de program som frivården bestämmer.

Övrigt
Eftersom B döms för brott med fängelse i straffskalan ska han betala lagstadgad avgift till Brottsofferfonden.
Försvararen och målsägandebiträdet tillerkänns begärd ersättning. B ska med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden återbetala hela denna kostnad till staten.

Rockfotograf fick lämna MittMedia efter att ha kommenterat dansare

Rockfotografen Peder Andersson befinner sig i U.S.A. när jag ringer upp honom under söndagen. Klockan är strax efter åtta på morgonen, lokal tid, och han har precis vaknat. Titeln rockfotograf har han efter att ha fotograferat större artister såsom Kiss, Frank Zappa, David Bowie och Pink Floyd. Men det är inte därför jag ringt och väckt honom. Jag är på jakt efter en annan historia.

Peder Andersson var den 29 september av Gefle Dagblad utsänd för att bevaka och fotografera sångerskan Jenny Wilson och hennes framträdande med dansgruppen Exorsisters. Vid ett tillfälle när dansgruppen vänt sig mot fotografen ska han ha kommenterat deras dans.

Samtal från nöjesredaktören

Peder Andersson berättar för mig att han i oktober i år var i full färd med att fotografera barn på ett gymnasium i Karlstad när telefonen ringde. Det var Nils Palmeby, nöjesredaktör hos Gefle Dagblad och den tidning som brukar stå för halva Anderssons inkomst. Gefle Dagblad ingår i MittMedia som har ett 30-tal redaktioner. Han frågade om Andersson kunde prata och jo, han kunde avvara fem tio minuter.

Peder Andersson berättar för mig att han frågade Nils Palmeby om det gällde helgens jobb?
Jo, dels det, ska Palmeby ha sagt. Vidare frågades Peder Andersson om namnet Jenny Wilson sade honom någonting vilket det inte gjorde mer än att han fotograferat henne under lördagskvällen.

Nils Palmeby skulle ha fått ett mejl, ett slags statement, där tio skrivit under. Och så läste han upp att det var olämpligt att Gefle Dagblads fotograf objektifierat fyra dansare.

Jag sade till Nils:
Nu blir jag otroligt rädd och skräckslagen. Det första jag tänker är drev. Fyra tjejer som blivit tio. Det betyder att man skrivit under på en hörsägen. Skriv ett mejl fort för att att släcka elden. Om någon blivit ledsen är jag den förste i kön att be om ursäkt.

Enligt Peder Andersson skulle Nils Palmeby göra det. En vecka gick och ingen ursäkt skrevs. Andra veckan blev Nils Palmeby sjuk och inte heller då framfördes någon ursäkt å Peder Anderssons vägnar.

Jag frågar Peder Andersson vad han sagt för att ha blivit anklagad att objektifiera de fyra dansarna?

Det är inte svårt att se att ni är dansare när ni rör er till musiken för att ni är så bekväma i kroppen.

Peder Andersson har inte fått se mejlet utan enbart hört talas om det. Den 23 oktober ringde chefredaktören Anders Ingvarsson och enligt Peder Andersson sade denne att allt samarbete avslutats efter händelsen och p.g.a. att händelsen spreds på sociala medier. Han frågade vad Peder Andersson var inplanerad på. Hela november och hela december, svarade Andersson.

Uppsägningstiden var fyra månader och för att kompensera Peder Anderssons förväntade inkomstbortfall ville Mittmedia utbetala en engångssumma på 40 000 kr.

Peder Andersson berättar för mig att MittMedia räknat ut ett genomsnitt och inte det som motsvarar aktuella månader. Enligt Peders uppskattning ligger det på motsvarande 16500-18000 per månad före skatt egentligen.

Jenny Wilson undertecknade brevet

Jag skickar ett mejl till Jenny Wilson för att höra mig för. Hon var trots allt en av de tio som signerat mejlet med sitt namn. Jag är är även nyfiken över vad det är som sprids i sociala medier. Peder Anderssons bilder används av Jenny Wilson, utan att han godkänt det, men ändå är det bland annat hennes underskrift som bidragit till att få honom sparkad.

Hej ”Kameratrollet”

Jag spelade på konserthuset. La sedan upp några bilder tagna av denne fotograf, eftersom jag alltid försöker ha bilder från varje spelning. fick sedan höra om det som hänt först någon dag efter. Var själv ej på plats men tror på tjejernas utsaga och undertecknade därför brevet. Har inte sett några hashtaggar eller hört något mer. 
 
Jenny
 

Inga kommentarer från MittMedia

Jag mejlar även chefredaktör Anders Ingvarsson för en kommentar:

-Hej,

Givetvis diskuterar jag inte enskilda personalärenden med externa.

Både Peder och jag vet vad detta handlar om.

Det räcker så.

Som skäl för uppsägning har Ingvarsson till Peder Andersson skrivit besparingsskäl och ”några händelser” det talats om via telefon. Peder Andersson ersattes direkt av en annan extern fotograf.

Förbundsjuristen Olle Wilöf på Journalistförbundet som äger Peder Anderssons ärende har fått ett mejl där det hänvisats till ”värdegrunden”.

MittMedia har tidigare uppmärksammats i tidningen Journalisten för hur ledningen försökt göra sig av med personal. För Peder Anderssons del har han tidigare satts i blockad hos tidningen efter att ha frågat om ett i hans tycke ohemult upphovsrättsavtal mellan fotografer och arbetsgivare.

 

Drönarfotograf på Hasslö mordhotad

Drönare vid solnedgång

Uppdaterat 2019-08-05: Anmälan ledde inte till åtal.

I Blekinge på ön Hasslö blev en mäklare på fotouppdrag med sin drönare mordhotad under söndagskvällen och detta redan innan han börjat flyga med drönaren. En bilförare ska ha vevat ned rutan och hotat att med ett hagelgevär skjuta mäklaren om han inte omedelbart lämnade platsen. Den misstänkta gärningsmannen beskrivs som en svensk man i 45-50 årsåldern. Utöver mannens signalement överlämnades även uppgift om mannens registreringsnummer.

I går, tisdagen den 9 oktober, skrev drönarpiloten av sig inne på en lokal Facebookgrupp. Kommentaren försvann senare under kvällen:

”Till mannen i röd Audi, kombi som stannade igår;
– Det är inte okej att stanna bilen och HOTA att SKJUTA både mig och drönaren om jag inte försvinner från ön. Jag var på ön i mitt arbete. Du äger inte ön! För övrigt så gjorde jag inget olagligt.
Jag har idag gjort en polisanmälan om olaga hot! Även min arbetsgivare är underrättad.

Mycket trist bemötande av dig?”

MatGeek har en lättare genomgång om vad som gäller för att flyga drönare:

Polis i Oslo raderade nyhetsfotografs bilder

Norska Verdens Gangs, VG:s, filmteam blev i söndags utsänt för att täcka en olycka där en Brann-supporter trillat ned på tunnelbanespåret och blivit allvarligt skadad, rapporterar Aftenposten.

I samband med detta blev situationen snabbt ohållbar när reportrarna på plats  blev konfronterade av aggressiva supportar. Fotografen och journalisten vände sig till en polis för att be om hjälp och för att lugna situationen men i stället slet polismannen till sig fotografens kamera och började radera bilder tagna på honom.

Chefredaktör Gard Steiro berättar för Aftenposten:

Detta är helt oacceptabelt. Jag har aldrig i min tid som redaktör i Norge upplevt någonting liknande!

Oslos polisdistrikt förnekade först att händelsen skulle ha ägt rum men kommunikationsrådgivare Silje Tamara Daugstad återkom senare efter att ha undersökt saken vidare:

Det är bara att beklaga att det nu visar sig att en av våra tjänstemän har uppträtt klandervärt mot journalisten från VG i denna situation. Vi vill vidare genomgå våra rutiner for hantering av media i liknande situationer i framtiden. Oslos polisdistrikt ska behandla klagan och ge VG ett skriftligt svar efter utredning.

Återskapade bilderna dagen efter

Vid 14:30 under måndagen meddelande chefredaktören att bilderna är återskapade.

Mannen har en uniform med tydligt polismärke, han har vapen i ett hölster och sambandsutrustning. Balaklavan har han rullad ned på halsen. Detta är en bild vi gärna kan sända till polisen om det finns behov av att identifiera honom.

Det råder inget som helst tvivel om att detta är en polisman.