Fotograf i Skåne
Grydebjärs skeppssättningar består i dagsläget av vad man vet sex skepp och härstammar från vendeltiden och vikingatiden. Alla stenskepp är illa åtgångna och det ser även ut som att dessa går in i varandra. Gravfältet har fortsatt ut i väster, men har förstörts i början av 1900-talet p.g.a. odling. Gravfältet ligger i anslutning till Röke å och i en backe. Det går även två gamla hålvägar vid fältet.
/Kameratrollet – Fotograf och fotokurs i Skåne
Laufás är namnet på den lilla isländska byn som ligger i närheten av staden Akureyri. På bild ser det ut som separata hus, men alla hänger ihop via gångar som den nedan visar.
Torvhus och med tak av torv, även om taket nuförtiden är lagat med plastfilm på sina ställen. En del rum är finare än vad andra är.
Med tanke på hur torvhusen ser ut, både invändigt som utanpå är jag imponerad över hur fin kyrkan är, även om det måste ha varit kallt där innan elementen kom till.
/Kameratrollet – Fotokurs och fotograf i Skåne
Från Hverarönd på Island. Ett område mycket längre bort och inte lika spektakulärt som den berömda Geysir, men likväl intressant. Här ovan, en gasbubbla som precis smäller.
Hela området är aktivt och vart man än tittar sig omkring kan man skåda gamla vulkantoppar. På andra sidan höjden på bilden ovan döljer sig Dimmuborgir.
Jakten på stenskeppen fortsätter och det här är uppdateringen från Tollarp. I förra inlägget fann jag det näst största stenskeppet. I detta inlägg fortsätter jag med det näst minsta stenskeppet, nr2, som tillsammans med det största, nr 4, ligger inne bland sly. Det minsta stenskeppet är fortfarande för mig försvunnet.
Stenskeppet som jag kallar för nr 2, ligger sydväst om nr 3 och väster om nr 4. Nr 2 är 15 x 4 meter och ligger i NNV-SSÖ-riktning. 14 (av troligen 16) stenar är kvar och alla ligger ned.
I och runt Tollarps skog finns det mängder av fornlämningar. En hel del har i vanlig ordning förstörts av skogsbruk och jordbruk. Totalt ska det finnas fyra skeppssättningar i Tollarps skog. Den näst största, 18 x 5 meter stor och liggandes i NNV-SSÖ-riktning är den som pryder omslagsbilden och är den som syns på den övre av flygbilderna. Alla 17 (ursprungligen 20) stenar utom en ligger ned. På en sten norr om skeppet ska det dessutom finnas älvkvarnar.
Inne i ett parti med sly kunde man se mossbeklädda stenar. En domarring syns tydligt.
Genom att belysa varje sten med en blixt för att sedan lägga ihop bilderna framträdde en skeppssättning tydligt.
Är det någon nytta med att ha en GPS, eller snarare GNSS som innefattar fler system än de amerikanska GPS-satelliterna, i sin kamera? Ja, skulle jag efter att ha använt GPS en längre tid säga. GPS:en är någonting som jag dagligen använder. Speciellt när jag är på resande fot och när jag tagit tusentals bilder över kyrkor, värn, runstenar och gravfält. Det inte enkelt att minnas varje plats.
Bilden ovan är en kartbild över Visby med alla sina kyrkoruiner. Den ena ruinen är inte den andra lik, men i mängden kan förvirringen lätt slå till. Att då ha en kartbild för att koppla rätt byggnad till rätt bild är guld värt. Ett annat tillfälle är när jag fotograferar skånska värn. Värnen är ofta lika varandra och har man fotograferat 50 kulsprutevärn modell III är det inte så lätt att särskilja dem åt.
Till GPS:ens nackdel är förstås att den drar ström och dränerar kamerabatteriet fortare. För nyare kameror med inbyggd Wi-Fi och blåtand börjar man även se att en mobiltelefons GPS/GNSS nyttjas.
För Canons R5/R6 som inte har inbyggd GPS finns enheten GP-E2 som bara använder amerikanarnas GPS och då enbart L1-bandet. Med appen Canon Camera Connect kan man med blåtand nyttja telefonens GPS/GNSS. En stor fördel om telefonen kan nyttja fler nationers satelliter och utöver L1-bandet även nyttja L5-bandet för mer exakt positionering.
Appen GPSTest är utmärkt för att ta reda på hur ens telefons GNSS fungerar.
Trots avsaknad av GPS eller Wi-Fi finns det en möjlighet även för äldre kameror, så länge man äger en mobiltelefon som kan spara GPX.
Geo Tracker är en GPS-loggare som man efter en loggning kan välja att spara i GPX. GPX-filen kan man därefter exempelvis ladda in i råkonverteraren darktable genom att lägga GPX-filen i samma mapp som bildfilerna ligger i. Man kan även använda Exiftool för att bädda in koordinaterna i råfilen.
Med en vanlig ficklampa och 30 sekunders slutartid kan man göra underverk för att lysa upp sitt motiv under natten. Till skillnad från en blixt som skulle givit mig starka ljuspulser och hårt ljus kan jag med en svagare ficklampa få en jämnare ljussättning som i bilden ovan. Genom att springa fram och tillbaka med lampan kan jag få ljuskällan att verka större, d.v.s. mjukare ljus.
Fortsätter man längre in på natten kan man få med stjärnorna också. I bilden ovan har exponeringen varit fyra minuter. Tjejen ville dessutom vara med på ett hörn och skrev 空, d.v.s. luft på japanska. Exponeringen var tillräcklig för att fånga upp månljuset, se strand och strandgräs i bakgrunden.
Genom att boosta upp ISO:t och hålla mig under 30 sekunder i exponering fick jag med stjärnorna utan s k startrails, men till priset av mer brus. Dessutom fick jag kortare tid på mig att måla värnet vilket ledde till mindre noggrannhet.