Fotograf i Skåne
2006 hade jag fortfarande inte börjat fotograferat ordentligt. Jag använde på den tiden en slö superzoomkamera, Canon S3IS, och passade på att ha med kameran när jag deltog i brandövningar. Är rätt nöjd med händelsen på bilden även om brandmannen blundar på bild.
Från juli månad. Halvtonat gråfilter på objektivet. Tyvärr var det mitt på dagen, så kvalitén på ljuset lämnade mer att önska.
Fotograferandet är för mig en ny hobby som började 2005, men som först 2007 tog en större vändning mot det seriösare hållet i takt med att jag uppgraderade mig från min lilla Canon IXUS. All annan hobby jag haft har avtagit efter ett år, men fotograferandet består.
Jag tror en av anledningarna till att jag gillar det är likheten med det skytte jag höll på med en gång i tiden. Jag började som tioåring på en skytteklubb och fortsatte därefter uppåt hela vägen till jägarexamen och militärtjänst.
Efter det har jag knappt rört ett vapen igen, än mindre ägt ett. Fotograferandet har blivit som ett substitut. Det fungerar på samma vis. Sluta inte följ målet efter att ha tryckt av. Två djupa andetag, blås ut halva mängden och avfyra inom åtta sekunder. Ta stöd mot knäet, men inte led mot led.
Efter att ha börjat fotografera mer och mer nyhetsbilder kom även allt runt omkring själva fototillfället med i bilden. Bilden ovan är t.ex. från en åker där jag låg och kramade marken samtidigt som jag försökte dölja ljuskällan kamerans skärm skapade. Kompisen stod däremot raklång med sin kamera och filmande med ett rött blinkande ljus…
Visst är det kul att skjuta ett par lerduvor, men att få slita, möga ned sig och känna adrenalinet pumpa för att få ta en bild väger lätt upp mot 100 lerduvor.
Om du är intresserad av ett gratis och kompetent bildmanipuleringsprogram kan jag rekommendera GIMP. För alla som har svårt att komma igång med programmet så finns det en GIMP-skola hos bloggerskan Lina Jehander. Hennes sida är värt ett besök.
Då och då startar jag min externa hårddisk och går igenom bilder jag tagit i Sverige vilket får mig att längta tillbaks. Det må ha varit kallt, mörkt och halt när jag tog bilden ovan, men det kändes väldigt bra att sitta där och huttra över en kopp varm choklad i ena handen och en fjärrutlösare i andra. Jag saknar även de skånska vidderna. Vart jag än tittar där jag bor nu ser jag ett betongfundament istället. Men det är väl litet som så att man alltid längtar efter det man inte har…
Det är inte bara öarna mellan Kina och Japan som det är konflikter kring. Mellan Japan och Sydkorea finns det ett par öar som är lika heta. Idag var det så en demonstration i Sapporo när japanska nationalister viftade med flaggor och höll en demonstration.
Otaru är en grannstad till Sapporo och ligger vid kusten. Otaru är även en turiststad med en berömd kanal, se bild, och en hel drös med småaffärer som säljer allt från hantverk till sjögräs och tång. I veckan besökte jag så Otaru för andra gången, men denna gång tillsammans med en norrman och en japanska. Tyvärr fick jag inte många bilder därifrån, och bilden ovan råkade jag dessutom ta i JPG-format. Något som känns väldigt fel efter att uteslutande fotograferat i råformat i flera år.