Det blev ett sorgligt slut denna söndag. Det finns egentligen inte så mycket mer att skriva mer än att jag aldrig upplevt Helsingborg så tyst som ikväll.
南三陸町 – Minamisanriku
南三陸町, eller Minamisanriku som det skulle ha skrivits med det latinska alfabetet är by som nästan helt utplånades vid tsunamin för tre år sedan. Fortfarande tre år senare ligger det fortfarande krossade saker överallt.
Hakone
I veckan som gick fick det bli en vandring vid Hakone. Hakone är som en stor dalgång högt uppe på en platå söder om Fuji. Dagen började fint med strålande väder, men på 1300 meters höjd drog det in snöbyar. Fotografiet ovanför kommer från den mer vulkaniska delen av Hakone där varmt vatten strömmar fram från berget.
Sendai
Inne i snabbtåget mellan Sendai och Fukushima upptäckte vi av någon konstig anledning att geigermätaren toppade på 1,14 µSv/h. Två dagar tidigare hade det bara rört sig om 0,2 µSv/h. I Sverige och Tokyo är det normala värdet runt 0,1 µSv/h. Kanske jag skakade geigermätaren innan uppmätning? När vi rullade in på stationen i Fukushima var allt nere till normala värden.
I Sendai syntes det knappt några utlänningar alls. Om jag ska dra det generellt så stirrar knappt någon på utlänningar i Tokyo. I Sapporo är det bara tjejerna som glor, vilket kan vara smickrande och trevligt, men i Sendai glor i princip alla. Man får lära sig att inte peta sig i näsan på offentlig plats då allas ögon är riktade mot en.
Från Sendai, där vi hittat ett billigt och bra hotell, hyrde vi en liten Suzuki och drog på en roadtrip mot den tsunamidrabbade kusten…