Följande text är ett utdrag ur Göteborgs tingsrätts mål nr B 552-16 och domen behandlar så mycket mer än kränkande fotografering.
Åtal för kränkande fotografering
Åklagaren har yrkat att MO döms för kränkande fotografering jämlikt 4 kap 6 a § 1 st brottsbalken enligt följande påstående.
MO har den 1,3 och 18 augusti 2017 på Södersjukhuset och den 18 augusti 2017 tagit en bild på E när hon vakar över en patient på intensivvårdsavdelningen på Södersjukhuset.
Patientrum och expedition på en intensivvårdsavdelning på ett sjukhus bör bedömas som en särskilt skyddad plats.
I vart fall har MO ofredat E genom att att olovligen i hemlighet fotografera henne med en mobilkamera på hennes arbetsplats varvid han utsatt henne för ett hänsynslöst beteende.
Enskilt anspråk
E, som biträtt åtalet, har av MO yrkat skadestånd avseende kränkning med 5 000 kr, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 1 augusti 24 maj 2016 tills betalning sker.
MO:s inställning
MO har förnekat brott. Han har bestritt bifall till E:s yrkande om skadestånd och hävdat att hon inte kan anses ha blivit allvarligt kränkt.
Utredningen
Åklagaren har åberopat ett undersökningsprotokoll med bilder, av vilket det har framgått att polisen undersökt MO:s telefon och dator. Polisen har då hittat fem bilder av E. Bilderna var tagna under tiden 1-18 augusti 2017 på Södersjukhuset, dels på en expedition, dels i ett patientrum. MO har redigerat bilderna och hade vid tidpunkten för undersökningen en av bilderna som bakgrund på sin telefon. Utöver de fem bilderna där E var fotograferad på sjukhuset påträffades ytterligare två bilder till som föreställde E. I MO:s telefon hittades en kontakt ”E”, som var uppringd 116 gånger mellan den 29 juli och den 22 januari 2018, utan att svar erhållits. I telefonens kalender fanns även texten ”E fyller XX år” på det datum som enligt hennes personnummer utgör hennes födelsedag. Slutligen har E:s förnamn hittats i en sms-konversation, i vilken MO 27 november 2017 berättat att han träffat en ny partner och att ”Min nya partner är ST i Kirurgi och heter E, jag träffade henne i somras när jag jobbade i Stockholm”.
E, har när hon hörts som målsägare, berättat att hon den aktuella tiden arbetade som ST-läkare på intensivvårdsavdelningen på Södersjukhuset. Hon hade ingen personlig relation med MO. De arbetade tillsammans med några patienter och hade endast en strikt yrkesmässig relation. De två bilder som inte är tagna på sjukhuset föreställer henne och kommer från hennes Facebook-sida. Av sjukhusbilderna är fyra stycken tagna på expeditionen för intensivvårdsavdelningen och en bild är tagen i ett patientrum. Sjukhuset har regler gällande fotografering, anslag om detta sitter uppe på vissa avdelningar; exempelvis får anhöriga till patienter inte fotografera anställda utan att fråga först och samma sak gäller fotografering av patienter. Det hör till vanligt hyfs att inte fotografera andra utan deras godkännande. E har inte märkt att MO ringt henne 116 gånger. Hon har en applikation i telefonen som blockerar samtal, det kan vara det som gjort att hon inte sett det. Hon svarar inte heller på samtal från okända nummer. Hon har endast pratat med MO om arbetet; möjligtvis har han nämnt att han arbetat på Gotland. E var inte medveten om om att MO fotograferat henne och hon hade inte samtyckt till det ifall han frågat. Bilden i patientrummet, på vilken hon står över en patient, anser hon är väldigt allvarlig. Deras patienter är ofta svårt sjuka och kan ligga nedsövda. Det är väldigt viktigt att de känner sig trygga och känner förtroende för personalen på sjukhuset i situationer när de är som mest utsatta. Personal kan ta fotografier i fikarummet, men då är alla runt omkring fullt medvetna om detta. Hon tycker att det är obehagligt att MO fotograferat henne, och använt bilderna på olika sätt, och att han ringt henne så många gånger.
MO har berättat att han fotograferat E på det sätt som åklagaren påstått men har gjort gällande att detta inte utgjort en brottslig gärning. Skälet till att han fotograferat henne är att hans dotter var orolig för att han inte hade några bra arbetskollegor på fastlandet. Han tog då foton på E och visade för sin dotter för att försäkra henne om att han hade det. Detta var även anledningen till att han hade en bild på E som bakgrundsbild i mobiltelefonen, att han lade in hennes födelsedag och telefonnummer i mobiltelefonen och att han laddade ner bilder från Facebook. Han känner inte igen att han skulle har ringt E 116 gånger. Han kan ha ringt fel eller fickringt henne någon gång. I den sms-konversation polisen hittat hänvisade han till en annan E, inte till nämnda E.
Tingsrättens bedömning
Enligt 4 kap 6 a § brottsbalken döms för kränkande fotografering den som olovligen med tekniskt hjälpmedel i hemlighet tar upp bild av någon som befinner sig inomhus, i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme.
Det är ostridigt att MO tagit fotografier av E med hjälp av ett tekniskt hjälpmedel samt att det skett olovligen och i hemlighet. De situationer i vilka E fotograferats kan dock inte i sig anses ha varit kränkande för henne.
Den fråga som är av betydelse i målet är om de utrymmen på sjukhuset där fotograferingen skett varit sådana platser som omfattas av kriminaliseringen. Patientrum och expeditionen på en intensivvårdsavdelning på ett sjukhus träffas inte direkt av de platser som räknas upp i 4 kap 6 a § första stycken brottsbalken (bostad, toalett och omklädningsrum) utan frågan är om någon av dessa utgör sådant ”annat liknande utrymme” som avses i lagtexten.
Enligt förarbetena till lagstiftningen ska kriminaliseringen träffa de platser där behovet av rättsskydd är särskilt stort och att skyddet bör knytas an till situationer där en person har undandragit sig offentlighet eller befinner sig på en plats som gör det uppenbart att personen har ett berättigat anspråk på att bli lämnad i fred (prop. 2012/13:69 s 49)
Hovrätten för övre Norrland har prövat frågan så vitt avser ett väntrum på en ungdomsmottagning och Svea hovrätt avseende ett undersökningsrum på ett sjukhus (Hovrätten för övre Norrland, dom den 27 juni 2014 mål nr B 189-14 och Svea hovrätt, dom den 2 september 2016, mål nr B 5836-16).
I det senare avgörandet menade hovrätten, utifrån syftet med lagtexten och vad som uttalas i förarbetena, att angivna utrymmen har helt andra karaktärer än ett undersökningsrum. Domstolen ogillade åtalet men konstaterade att fotografering av sjuksköterskor, bland annat, i en sådan miljö är djupt integritetskränkande.
Beträffande ett väntrum till en ungdomsmottagning menade hovrätten att inte heller det utgjorde ett sådant ”liknande utrymme” som träffas av bestämmelsen. Bedömningen grundades på hur domstolen såg på tillgängligheten till platsen, att vem som helst har tillträde till väntrummet och att man som besökare måste räkna med att bli betraktad av andra. Detta skiljer sig mot exempelvis ett omklädningsrum.
Det är tydligt att lagstiftningen om kränkande fotografering ska tillämpas restriktivt och det finns skäl att i åtanke ha talesättet ”lagen förbjuder inte allt den ogillar”.
Det är enligt tingsrättens bedömning tydligt att MO:s sätt att fotografera E och hans hantering av bilderna efteråt, som dock inte ingår i åtalet, har varit integritetskränkande för E. Detta behöver emellertid inte innebära att fotograferingen ska anses ha varit brottslig.
När det gäller expeditionen på intensivvårdsavdelningen synes den av fotografierna att döma vara öppen för insyn och synes utgöra arbetsplats för ett antal personer. Den bör enligt tingsrättens bedömning knappast anses vara en plats där man, enligt uttryckssättet i lagens förarbeten, ”undandrar sig offentlighet”, eller där en person har ”ett berättigat anspråk på att bli lämnad i fred”. Mot bakgrund av den magra rättspraxis som finns, och med den restriktiva hållning som lagstiftaren gett uttryck för gällande lagens tillämpningsområde, anser tingsrätten att det skulle vara en alltför långtgående tolkning att anse expeditionen på sjukhusets intensivvårdsavdelning vara ett sådant ”annat liknande utrymme” som avses i den tillämpliga lagtexten. Även om MO:s fotografering i utrymmet med fog skulle kunna uppfattas som integritetskränkande anser inte tingsrätten att MO för fotograferingen i detta utrymme bör dömas för kränkande fotografering.
Något annorlunda förhåller det sig med fotograferingen i patientrummet. En patient som befinner sig i ett sådant rum har onekligen ett berättigat intresse av att bli lämnad i fred, men fråga är om sjukhuspersonalen har ett lika uttalat intresse av att slippa bli fotograferad.
Ett patientrum på ett sjukhus är enligt tingsrättens bedömning närmast att jämföra med ett sådant undersökningsrum som var aktuellt i Svea hovrätts tidigare nämnda mål och där fotografering inte ansågs brottslig. Tingsrätten saknar anledning att nu göra en annan bedömning. Tingsrätten finner därför att inte heller fotograferingen av E inne på patientrummet bör anses ha varit brottslig.
Tingsrätten noterar för övrigt att fotograferingen skett på avstånd och att det inte varit möjligt att identifiera patienten på bilden och att E endast med viss svårighet kunnat igenkännas.
Åtalet för kränkande fotografering bör därför inte bifallas. Sjukhusets interna regler om fotograferingsförbud saknar i detta sammanhang betydelse.
Åklagaren har i andra hand gjort gällande att MO ska dömas för ofredande, eftersom han ska ha utsatt E för ett hänsynslöst beteende genom sin fotografering av henne.
För ofredande döms enligt det 4 kap 7 § brottsbalken den som handgripligen antastar eller medelst skottlossning, stenkastning oljud eller annat hänsynslöst beteende eljest ofredar någon annan.
Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 2008 sid 946 konstaterat att inspelning genom dold kamerautrustning av intimt umgänge mellan andra personer inte utgjort ofredande, även om de andra personerna efteråt informerats om inspelningarna. Det fallet är jämförbart med tingsrättens nu aktuella fall. Tingsrätten anser sig därför inte kunna kunna döma MO för ofredande.
Det torde för övrigt förhålla sig så att om MO:s nu aktuella fotografering skulle anses vara ofredande bestämmelsen om kränkande fotografering i 4 kap 6 a § brottsbalken vore tämligen onödig.
Skadestånd
Eftersom åtalet mot MO ogillas i denna del ska även E skadeståndsanspråk ogillas.
