Kategori: Lag och rätt

Publicerat

Fotbollssupporter kastade PET-flaska i huvudet på fotograf

En fotbollssupporter dömdes till skyddstillsyn och till att betala rättegångskostnaderna efter att ha kastat en halvliters PET-flaska i huvudet på en fotograf som bevakat en MFF-match. En  vecka senare attackerades en annan fotograf efter att ha fått en del av en stol som kastats i huvudet. Nedan finner du Malmö tingsrätt B 10906-18.

Brott som den tilltalade döms för
Misshandel, 3 kap 5 § brottsbalken 2018-08-23

Påföljd m.m.
Skyddstillsyn
Särskild föreskrift: B ska genomgå det eller de program som Frivården bestämmer.

Frivårdskontor
Frivården Malmö

Övervakare
Förordnas av frivårdskontoret

Brottsofferfond
Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 800 kr enligt lagen (1994:419) om
brottsofferfond.

Ersättning
1. SS får ersättning av staten med 15 669 kr. Av beloppet avser 11 523 kr arbete, 1 012 kr tidsspillan och 3 134 kr mervärdesskatt.

2. Målsägandebiträdet BB, som efter substitution vid huvudförhandlingen inställt sig genom AA, får ersättning av staten för arbete som   målsägandebiträde med 10 242 kr. Av beloppet avser 7 245 kr arbete, 949 kr tidsspillan och 2 048 kr mervärdesskatt.

3. B ska till staten återbetala hela kostnaden för försvararen och
målsägandebiträdet.

YRKANDEN M.M.

Åklagaren har framställt de yrkanden och åberopat den bevisning som framgår av bilaga 1.

Åklagaren har även åberopat PM upprättat av polismannen AD, s. 11 i förundersökningsprotokollet.

DOMSKÄL

Skuld
B har förnekat brott.

Målsäganden A har uppgett i huvudsak följande. Hon arbetar som fotograf för Malmö FF och fotograferar lagets supportrar under fotbollsmatcher. Unden den aktuella matchen blev det tjafs mellan henne och några supportrar längst fram på ståplatsläktaren då supportrarna skrek hånfullt mot henne. Hon blev arg på supportrarna eftersom hon upplevde att de skrek mot henne då hon var tjej – de skulle aldrig ha skrikit på hennes manliga kollega i 50-års åldern. Hon sade ifrån, att de skulle ”hålla käften”, varpå supportrarna blev arga. Hon riktade i sammanhanget sin kamera mot dem, då hon visste att de inte ville hamna på bild. Därefter blev hon träffad av en halvfull halvliters PET-flaska på sidan av huvudet.
Åklagaren har vid huvudförhandlingen bl.a. åberopat vad A har sagt i polisförhör den 14 november 2018:

Hur kändes det?
Det var så otroligt förnedrande och i det läget kunde jag inte förstå varför polisen inte tog ner honom direkt. Det var en hård smäll och gjorde djävligt ont.

På vilket sätt gjorde det ont?
Huvudvärk och när jag gick så skakade bulan och det blev ett obehagligt tryck när jag böjde mig ner. Jag jobbade som fotograf på lördagen och kände av smärtan hela dagen. Det var
inga Ipren som hjälpte mot det.

Hur långt efter händelsen gjorde det ont?
Det gjorde ont hela helgen och händelsen inträffade på torsdagen. Jag hade mycket ont i huvudet.

A har vid huvudförhandlingen kommenterat de uppgifter hon lämnat under förundersökningen enligt följande. Polisen pressade henne att svara på frågorna så hon slukades med. Hon kan ha sagt att det var hemskt, att hon var ledsen och kände sig kränkt. Det var dock inte var en hård smäll och det gjorde inte ”djäkligt ont”.
Träffen kändes men det var inget som medförde smärta eller skada. Hon kan ha sagt på så sätt som framgår av förhöret och sjukvårdaren kan ha sett ett märke, men hon menar att detta inte stämmer. Hon upplevde det som att polisen ville sätta dit Malmö FF-supportrar. Efter att hon blev träffad av flaskan gick hon därifrån då hon blev ledsen och började gråta. Hon var inte ledsen för att flaskan hade träffat henne utan för hur hon blev behandlad av supportrarna. Hon gick till funktionärsrummet, där andra medarbetare hade uppmärksammat händelsen. Hon sade då att hon inte ville polisanmäla händelsen utan endast prata med personen som kastat flaskan. Hon var upprörd över händelsen och ville reda ut saken. Hon såg inte vem som kastade flaskan men fick av övrig personal som hade koll på B reda på att det var han. B var inte en del av gruppen som stod och skrek på henne men hon tror att han kan ha kastat flaskan eftersom hon riktade kameran i hans riktning. I halvlek pratade hon med B, som bad om ursäkt för att han hade träffat henne med flaskan. Han sade att det inte var meningen att träffa henne och framstod som ångerfull. Situationen var utredd och hon ville inte att polisen skulle bli inblandad. Det har varit hemskt för henne att komma till rättegången.

B har hörd över åtalet uppgett i huvudsak följande. Han hade en arrangörsavstängning från Malmö FF och var inte välkommen på matchen. Malmö FF skulle dock spela en viktig match och han valde att gå på den ändå. Han deltog inte i någon samling innan matchen med övriga supportrar, då han inte ville dra till sig uppmärksamhet. Han handlade dricka i kiosken där personalen skruvade av korken från flaskan, som de alltid gör. Det han minns av händelsen var att han drack upp sin dricka och kastade flaskan över stängslen. Det är vanligt att folk kastar skräp över stängslen på fotbollsmatcher så att funktionärerna kan plocka upp det. Han kunde inte se om A fanns på platsen där han kastade men han var medveten om att personal och fotografer vistas i området.

Efter kastet hörde han skrik och fick av omgivningen reda på att flaskan hade träffat en kvinnlig fotograf. Han försökte komma fram för att be om ursäkt men fotografen ville inte prata med honom. I halvlek pratade han med fotografen, som var A, och bad henne om ursäkt. Därefter valde han att gå från matchen varpå han kontaktades av polisen och förhördes.

Han kan inte se om det är han på filmen. Det kan ha varit någon annan som kastat en flaska. Han minns inte vad han hade på sig men han tror att han kan ha haft solglasögon då han tror att det var soligt den dagen.

Vittnet PN har uppgett i huvudsak följande. Han har tidigare arbetat som polis i många år och är numera säkerhetsansvarig för MFF. Han var på plats på matchen i tjänsten som säkerhetsansvarig och är ansvarig för planering och genomförandet av fotbollsmatcher. Det är hans ansvar att veta vilka supportrar som befinner sig på matcherna. Under den aktuella dagen blev han anropad av värdarna som meddelade att fotografen A hade fått en flaska i huvudet och blivit skadad. Han bad värdarna och sjukvårdspersonal att ta hand om henne. Han och operatören fick besked om att händelsen skulle ha inträffat på hemmaståplatsläktaren, varpå han kontrollerade övervakningsfilmen. De tittade flera gånger på filmsekvensen på storskärmen, även förstorat. På filmen såg han en person som kastade en flaska som han identifierade som B. Anledningen till att han kände igen B var att han, vid åtminstone fem tillfällen, har träffat B i samband med andra matcher, händelser och ärenden i fotbollssammanhang. Han hade koll på B eftersom denne hade en arrangörsavstängning. Han kontrollerade övervakningsfilmen, både avseende tiden innan och efter händelsen då A blev träffad av flaskan. kommer ingen annan på filmen som kastar någon flaska. Han och polisen fattade därefter beslut att ingripa när B lämnat sin plats. Efter händelsen har han försökt att stödja A och uppfattade henne som rädd och upprörd.

Tingsrättens bedömning
A arbetade vid tidpunkten för den åtalade gärningen som fotograf på match för MFF. På den övervakningsfilm som åklagaren spelat upp vid huvudförhandlingen, syns hur en person på läktaren med stor kraft kastar en flaska rakt i huvudet på A. Det är enligt tingsrättens mening uppenbart att detta rör sig om ett avsiktligt kast mot A. Det är inte fråga om att personen kastar skräp. Flaskan kastas med stor kraft och vätska sprutar vid träffen ur flaskan. Det är utrett att flaskan kastades i ett sammanhang där personer framför den person som kastar hade en verbal dispyt med A, vilken dispyt hade sin upptakt i att supportrarna fick svar på tal då de provocerade henne. A har uppgett att supportrarna vidare kan ha känt sig provocerade eftersom hon i detta sammanhang riktade sin kamera emot dem.

Det är mot bakgrund av den samlade utredningen uppenbart att såväl den inträffade händelsen som det rättsliga efterspelet starkt påverkat A. Hon har vid huvudförhandlingen i tingsrätten genom sitt målsägandebiträde förklarat att hon inte biträder åtalet och att hon önskat slippa komma till rättegången. Hon har gett ett starkt intryck av att vilja tona ned det inträffade. Åberopat PM upprättat av polismannen AD tyder på att A kan vara rädd för vad som kan hända efter en anmälan.

Den avgörande frågan som tingsrätten har att ta ställning till, är om det är ställt utom rimligt tvivel att det var B som kastade flaskan på övervakningsfilmen. Tingsrätten gör i detta avseende följande överväganden.

Personen som kastar flaskan är påfallande lik B. Skärpan är dock inte tillräcklig för att det endast utifrån filmen ska vara möjligt att avgöra om det är B eller inte.

Det är utrett att B befann sig på den aktuella läktaren. Han har själv uppgett att han blev varse att en flaska som han kastat hade träffat målsäganden och att han senare bad henne om ursäkt för detta, låt vara att han uppgett att han inte kastat flaskan med avsikt att träffa utan endast för att den som skräp skulle hamna på gräset och kunna plockas upp av funktionärer. Det är också utrett att han lämnade matchen i halvlek, varpå han konfronterades av polis. A har uppgett att hon inte såg vem det var som kastade flaskan, men att hon fick veta att det var B, som hon vid huvudförhandlingen kallat ”B”, och att B bad henne om ursäkt för det inträffade. Det är mot bakgrund av B:s och A:s uppgifter ställt utom rimligt tvivel att B träffade A med sin flaska. Frågan är då om det är detta kast som syns på övervakningsfilmen, eller om det kan vara så att detta utgjorde en annan händelse än den som syns på övervakningsfilmen.

Vittnet PN har under ed berättat att han på plats, utifrån övervakningsfilmen och på storbild identifierade B som den som kastat flaskan som träffade A och att han tidigare var bekant med B. PN har också under ed uppgett att han kontrollerade övervakningsfilmen och att det inte förekommer några ytterligare kast med flaskor på denna. Även genom A:s uppgifter är det utrett att hon endast träffades av en flaska, inte flera. Mot denna bakgrund kan det uteslutas att det är något annat än B:s kast med flaskan som rätten sett på övervakningsfilmen.

Det är således på grund av det anförda ställt utom rimligt tvivel att det är B som kastade flaskan på övervakningsfilmen. Som tingsrätten inledningsvis konstaterat är det utifrån filmen uppenbart att det rör sig om ett avsiktligt kast mot A. Det är utrett att det rörde sig om en halvliters PET-flaska med korken avskruvad och en del vätska kvar.

Med hänsyn till avståndet bör det inte ha framstått som helt säkert för B att flaskan skulle träffa A. Tingsrätten finner dock att det är uppenbart att han i gärningsögonblicket i vart fall handlade med likgiltighetsuppsåt i förhållande till att träffa henne. Att han velat be om ursäkt efter träffen föranleder inte någon annan bedömning. Det är genom de uppgifter A tidigare lämnat, i synnerhet mot bakgrund av den kraft som framgår av övervakningsfilmen, utrett att A orsakats smärta och svullnad. Åtalet för misshandel är därmed styrkt. Det har dock inte framkommit att hon även orsakats rodnad, varför åtalet i den delen inte är styrkt.

Beträffande åtalet för brott mot ordningslagen gör tingsrätten följande överväganden. Det är utrett att B agerat på det sätt som anges i gärningsbeskrivningen avseende brott mot ordningslagen. Av 5 kap 5 § andra stycket ordningslagen ska ansvar enligt första stycket samma lagrum inte dömas ut, om gärningen är belagd med samma eller strängare straff i brottsbalken eller i annan författning. Tingsrätten finner att det aktuella kastet med flaskan, vilket nu bedöms som misshandel, enligt ordalydelsen i nyss nämnda lagrum – och mot bakgrund av principen att eventuella tveksamheter ska bedömas till fördel för den tilltalade – inte ska medföra straff enligt ordningslagen. B ska således inte dömas även för brott mot ordningslagen, utan denna gärning konsumeras av misshandelsbrottet.

Påföljd
B förekommer under fem avsnitt i belastningsregistret. Den 10 maj 2016 meddelades han tillträdesförbud avseende närmare angivna fotbollsmatcher. Den 3 februari 2017 dömdes han för framkallande av fara för annan, varvid påföljden bestämdes till dagsböter. Den 9 oktober 2017 dömdes han åter till dagsböter, denna gång för ringa narkotikabrott och ringa dopningsbrott. Den 5 december 2018 dömdes han åter för ringa dopningsbrott till dagsböter. Den 8 januari 2019 meddelades han åter tillträdesförbud avseende närmare angivna fotbollsmatcher.

Av yttrande från frivården framgår i huvudsak följande. Frivården bedömer att det föreligger ett övervakningsbehov. De behovsområden som bedöms ha samband med risken för återfall i brott förefaller möjliga att tillgodose inom ramen för en frivårdspåföljd. En dom till skyddstillsyn föreslås förenas med föreskrift om deltagande i program, strukturerade handläggarsamtal baserade på KBT samt behandlingsprogram på frivården. Insatsernas inriktning bör ske med fokus på att hantera risksituationer på ett mer konstruktivt sätt. En skyddstillsyn bedöms kunna tillföra strategier för problemlösning samt för att hantera tankemönster och känslor som kan antas ha samband med tidigare brott och aktuell händelse. B har informerats om samhällstjänst och har lämnat sitt samtycke. Han bedöms på allmänna grunder lämplig att utföra detta.

Misshandel är brott av sådan art att påföljden normalt ska bestämmas till fängelse. Den misshandel som B nu döms för har ett straffvärde motsvarande fängelse två månader.

Det finns i B:s fall anledning att anta att skyddstillsyn kan bidra till att han avhåller sig från fortsatt brottslighet. B har i händelse av fällande dom ställt sig positiv till att dömas till skyddstillsyn och denna påföljd framstår som den lämpligaste för honom. Hinder mot skyddstillsyn kan inte anses föreligga med hänsyn till brottslighetens art och straffvärde. B bör därför dömas till skyddstillsyn.

Skyddstillsynen bör förenas med en föreskrift om att B ska genomgå de eller de program som frivården bestämmer.

Övrigt
Eftersom B döms för brott med fängelse i straffskalan ska han betala lagstadgad avgift till Brottsofferfonden.
Försvararen och målsägandebiträdet tillerkänns begärd ersättning. B ska med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden återbetala hela denna kostnad till staten.

Publicerat

Fotbollssupporter kastade stolsrygg på sportfotograf

En fotbollssupporter kastade den 2 september 2018 en stolsrygg från en läktare under en fotbollsmatch mellan Hammarby IF och Djurgårdens IF i Johanneshov. En sportfotograf fick stolsryggen i huvudet och behövde uppsöka sjukvård. Fotbollssupporten har stängts av under ett halvår. Domen nedan är från Södertörns tingsrätt B 13986-18. En vecka tidigare hade en MFF-supporter medelst PET-flaska attackerat en annan sportfotograf i Malmö.

DOMSLUT

Brott som den tilltalade döms för
Vållande till kroppsskada, 3 kap 8 § 1 st brottsbalken 2018-09-02

Påföljd m.m.
Dagsböter 70 om 90 kr

Skadestånd
B ska betala skadestånd till A med 7 905 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 2 september 2018 till dess betalning sker

Brottsofferfond
Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 800 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

Ersättning
NB får ersättning av staten med 7 791 kr. Av beloppet avser 4 335 kr arbete, 1 898 kr tidsspillan och 1 558 kr mervärdesskatt. Kostnaden ska stanna på staten.

BEGÄRAN M.M.

Åklagaren har begärt att B ska dömas för grov misshandel alternativ vållande till kroppsskada i enlighet med gärningsbeskrivningar som framgår av domsbilaga 1.

A har begärt skadestånd av B med 17 905 kr, varav 10 000 kr avser kränkning och 7 905 kr avser ersättning för förlorad arbetsinkomst. På beloppen har begärts ränta från den 2 september 2018 till dess full betalning sker. A har preciserat att hans begäran om ersättning för förlorad arbetsinkomst framställs mot B även på civilrättslig grund. B har förnekat ansvar för brott och bestritt begäran om skadestånd. B har erkänt att han kastat en stolsrygg mot fotbollsplanen vid tillfället, men bestritt att det varit den stolsryggen som träffat målsäganden i huvudet. B har vidare invänt att han saknat uppsåt till gärningen och att han inte heller varit oaktsam. Han har preciserat att för det fall tingsrätten finner att A träffats av den stolsrygg som han kastat vidgått att han agerat oaktsamt. B har inte godtagit något belopp som skäligt. Sättet att beräkna räntan på har accepterats.

TINGSRÄTTENS BEDÖMNING

Skuld

Frågor som tingsrätten ska ta ställning till
Den första fråga som tingsrätten ska ta ställning till är om A träffades av den stolsrygg som B kastade vid tillfället. Om tingsrätten finner att så varit fallet ska tingsrätten ta ställning till om B handlade med uppsåt. Om tingsrätten finner att uppsåt inte bevisats ska tingsrätten ta ställning till om B varit oaktsam.

Följande är utrett inledningsvis
B och A var båda i olika egenskaper närvarande vid fotbollsmatchen mellan Hammarby IF och Djurgårdens IF på Tele2 Arena den 2 september 2018. B befann sig i egenskap av supporter till Djurgårdens IF på läktaren på andra etage i nära anslutning till en banderoll med texten DFG STHL-M. A befann sig i egenskap av pressfotograf på fotbollsplanens kortsida i linje nedanför det ställe som B befann sig på. Det är vidare utrett att B vid tillfället kastade en stolsrygg mot fotbollsplanen. Det är vidare utrett att det är B som syns på den övervakningsfilm och fotografier som åklagaren har åberopat. Det är utrett att A träffades av den stolsrygg som B kastade Av den övervakningsfilm som visats för rätten framgår det klart och tydligt att B befann sin på övre läktare och att A befanns sig på kortsidan av fotbollsplanen i princip nedanför B. Genom filmen är utrett att B kastade en stolsrygg mot fotbollsplanen. Vittnet BP som arbetade som polis vid tillfället har berättat att han hade uppsikt över den läktare där B befann sig på. BP har berättat att endast en stol kastades in på fotbollsplan under matchen såvitt han känner till och närmare poängterat att endast en stol kastades från den läktarsida som B befann sig på. Det har inte framkommit något skäl som gett anledning att ifrågasätta de uppgifter som BP lämnat. Sammantaget finner tingsrätten att det kan uteslutas att ingen annan stol än den som B kastat måste ha träffat A i huvudet med följd att denne fick sårskada i huvudet. Det är alltså bevisat att A träffades av den stolsrygg som B kastade vid tillfället. För att B ska kunna dömas för gärningen krävs att tingsrätten kan slå fast att han har agerat med uppsåt.

Det är inte utrett att B agerat med likgiltighetsuppsåt
Frågan är om B vid kastet insåg risken att stolsryggen kunde träffa någon i huvudet på fotbollsplanen och om B trots den insikten ändå valde att agera som han gjorde. B har berättat att han kastade stolsryggen mot fotbollsplanen och har poängterat att han inte hade för avsikt att skada någon för honom okänd person. Att B riktade kastat mot fotbollsplanen stöds av den övervakningsfilm som tingsrätten tagit del av. Det är inte riktigt utrett i målet hur många personer – utöver A – som befann sig i det område där stolsryggen kastades mot. Tingsrätten finner att B i någon grad måste ha insett att det fanns en risk för att någon kunde skadas av hans kast. Detta räcker dock inte för att tingsrätten ska med den säkerhet som krävs i brottmål slå fast att B måste ha insett risken med att stolsryggen kunde träffa någon i huvudet på fotbollsplan och att han var likgiltig inför riskens förverkligande. Bedömningen hade säkert kunnat bli annorlunda om föremålet hade kastats mot en läktare med åskådare eller en samling av personer på fotbollsplanen.

Åklagaren har åberopat B:s handlande efter kastet som stöd för påståendet om likgiltighetsuppsåt. Av övervakningsfilmen framgår utifrån B:s kroppsspråk att bedöma att han verkar beskriva kastet för andra personer i hans nära anslutning. Denna omständighet ändrar inte tingsrättens bedömning i uppsåtsfrågan.

Sammantaget finner tingsrätten att det inte är bevisat att B har agerat med s.k. likgiltighetsuppsåt. Detta leder till att åtalet för grov misshandel ska ogillas.

B har agerat oaktsamt och ska döms för vållande till kroppsskada
Det är utan tvekan på det sättet att oaktsamhet finns när någon väljer att kasta en stolsrygg mot en fotbollsplan när andra personer vistas på planen. Själva agerandet, dvs. kastet är oaktsamt. Även valet av handling, dvs. B:s beslut att faktiskt kasta en stolsrygg av hårdplast mot fotbollsplanen, är oaktsam. Det råder inte heller någon tvekan om att en naturlig följd av sådant kast kan bli att någon kan skadas av föremålet. Därtill kommer att B själv vidgått – för det fall tingsrätten finner att A träffades av den stolsrygg som han kastat – att han agerat oaktsamt.

Sammantaget finner tingsrätten att B har genom sitt oaktsamma handlande orsakat A sårskada i huvudet som inte varit ringa genom att kasta en stolsrygg in mot fotbollsplan. Han ska därför dömas för vållande till kroppsskada i enlighet med gärningsbeskrivningen.

Vad ska påföljden bestämmas till?
B förekommer under 13 avsnitt i belastningsregistret. Den gärning som B döms för har ett straffvärde om 70 stycken dagsböter. Varje dagsbot ska med hänsyn till B:s ekonomiska förhållanden bestämmas till 90 kr. B ska totalt betala 6 300 kr i böter.

B ska betala skadestånd till A
B har genom sitt handlande orsakat A en ekonomisk skada som har haft direkt samband med den brottsliga gärning som B gjort sig skyldig till. Han är därför skyldig att ersätta A för den skadan. A har vid huvudförhandling redovisat hur han har räknat fram sin ersättning för förlorat arbete. Det har inte framkommit någon anledning att ifrågasätta hans redovisning. Beloppet bedöms som skäligt. B ska därför betala 7 905 kr avseende förlorad arbetsinkomst till A. På beloppet ska ränta utgå från den 2 september 2018 fram till dess betalning sker. A:s begäran om ersättning för kränkning ogillas.

Övriga frågor
B ska enligt lag betala en avgift till brottsofferfonden.

Försvararen får begärd ersättning. Kostnaden ska stanna på staten.

Skiljaktig mening
Nämndemannen MH har varit skiljaktig vad gäller uppsåtsbedömning och funnit att B har agerat med s.k. likgiltighetsuppsåt varför B ska dömas för misshandel av normalgraden.

Publicerat

Tyskar greps efter att ha fotograferat flygbas

Skyddsobjekt med avbildningsförbud

Nedan finns anmälan och förundersökningsprotokollet till Luleå tingsrätt B 1063-19. Vid strafföreläggande kommer A betala 18 000 kr och B betala 15 000 kr.

I går vid 11-tiden greps två tyskar efter att ha parkerat bilen och fotograferat Vidsels flygbas. Vidsels flygbas är ett militärt skyddsobjekt med avbildningsförbud. Båda greps av militär skyddsvakt och polis övertog ärendet och förhörde de två som erkände fotografering.

BROTT

Brott mot Skyddslag 2010: 305 7 § genom att A och B
olovligen tagit fotografier på ett skyddsobjektsområde i samband med att en större militärövning genomfördes samt att förare av fordon stannat på väg tillhörande skyddsobjektsområde som även försetts med förbudsskylt som gör gällande att förbud mot att stanna eller parkera gäller.

HÄNDELSE

Ett vittne ser hur två män med en Porsche stannar vid Vidsels flygbas och börjar fotografera, vittnet meddelar militärpolis som får signalement och fordonsuppgifter, militärpolisen lokaliserar sedan fordonet på parkeringen tillhörande Storforsens naturreservat (ca 14km från den plats fordonet först observerades).

A och B kommer gåendes till fordonet och konfronteras, en av männen medger att de fotat och visar en bild i sin telefon, militärpolisen omhändertar telefonerna och fryser läget i väntan på polis.
Fordonet är bland annat försett med extern antenn och kommunikationsutrustning.

Telefonerna omhändertogs av militärpolis 11:06.
Polispatrull grep A och B 12:40.
Fordonet och telefonerna togs i beslag 12:40 av polispatrull.

Porschen bärgas till Luleå polisstation.

Förundersökningsprotokoll

Förhör JS

JS berättade att han arbetar på Vidselbasen och att han idag, nån gång strax efter tio, uppmärksammade två män som stod och fotade inne på ett skyddsområde. De fotade in mot basen. Männen stod vid en grå suv och de var i 40-50 år åldern. När männen såg att de var uppmärksammade så gick de tillbaka till sin bil och åkte iväg. JS sa även att männen måste ha passerat skyltar som visade att det var inne på ett skyddsområde. Han följde inte efter männen utan rapporterade det vidare.

Förhör GV

GV berättade att han kunde bekräfta att de bägge männen arbetade åt Porsche. De kom till Sverige för några dagar sen och ska stanna till nästkommande söndag. De är boende på hotellet på Tjintok , och var ute idag för att testa en bil.

Beskrivning av skyltningen till och på platsen.

MR:s beskrivning av platsen. RFN-basen är ett inhägnat skyddsområde. Allmän bilväg passerar direkt utanför området och delvis även genom området. På vägen råder förbud att fotografera samt stanna. Redan några kilometer från basen kom en första skylt som stod på ett flertal språk, däribland tyska. På skylten framgick att man får köra vidare efter vägen men att det råder ”direkt genomfart”. Intill denna skylt stod även en skylt på svenska ”Varning militär övning”. 50 meter längre bort stod en vanlig trafikskylt med förbud att stanna och ytterligare 50 meter längre bort en skylt med förbud att fotografera (en kamera i en cirkel med ett kryss över) samt en hand i en cirkel, intill handen med cirkeln står det ”STOPP”. Därefter satt det i flera kilometer en skylt efter cirka var 30:e meter med stopphanden och den överkryssade kameran. Skyltarna satt uppsatta på träd, de är omöjliga att missa och/eller missförstå oavsett språk. Med jämna mellanrum kom även trafikskylten om förbud att stanna. I korsningen där de två tyska männen setts fotografera står det ytterligare trafikskyltar med förbud att stanna. I riktningen som de fotograferade finns dessutom en skylt med stopphanden och den överkryssade kameran, denna skylt bör vara med på fotona i männens telefoner. Skyltningen fram mot RFN-basen ser likadan ut från båda hållen, d.v.s. både från Vidsel och från Moskosel.

Foton finns i Filip som styrker och förtydligar ovan beskrivning.

Avrapporteringspm

Den misstänkte B visade fotona som fanns i hans telefon från det aktuella tillfället och han hade fotat ett gammalt flygplan (Lansen) samt fotat och filmat mot hangaren och på stängslet kunde man se skylten med fotoförbud.(foton finns i externa dokument) Några andra foton från skyddsområdet fanns inte.

Den andra misstänkta A visade fotona från sin telefon, han hade ett foto på det gamla flygplanet (Lansen) inga andra foton från skyddsområdet.

Avrapporteringspm

De misstänkta A och B berättade att utrustningen i bilen var för radiokommunikation samt mätning av bilens prestanda.

Förhör A

Förhöret har hållits på engelska utan problem. A har tillfrågats om förhöret skulle ske med tysk tolk, men han ansåg att det gick bra på engelska så han delgav misstanke om brott på engelska och han förnekade brott.

Han berättade att han arbetar som ingenjör hos Porsche och kom till Sverige för några dagar sen. Tillsammans med en kollega var han ute och testade en bil och när de såg ett gammalt flygplan bestämde de sig för att ta ett foto av detta. De steg ur bilen och tog ett foto och gav sig sen iväg. De har inte uppfattat att de var på något förbjudet område, eller att de inte fick fota det gamla planet.

Förhör B

B delgavs möjligheten att förhöret hölls på tyska via tolk, men han ansåg att han kunskaper i engelska var tillräckliga för att vi skulle kunna hålla ett förhör.

Han delgavs brottsmisstanken och han förnekade den. Han berättade att han kom till Sverige och Slagnäs för några dagar sen och att han arbetar som ingenjör hos Porsche. I dag var han ute med en kollega och körde för att testa en bil. Under färden såg de ett gammalt plan som de bestämde sig för att fota av. De hade ingen aning om att de befanns sig inom något skyddsområde, eller att det var fotoförbud. Hade de haft den vetskapen hade de givetvis inte tagit fotot.

 

Publicerat

Polis hittade på fotoförbud och kontrollerade olovligen ID-handling – Får kritik av JO

Den 25 september 2017 kontrollerade en polisman en yngre man sittandes bakom ratten i en stillastående bil. Polismannen tyckte mannen såg för ung ut och krävde denne på körkort.

Mannen vägrade eftersom mannen inte framförde fordonet där och då och berättade lugnt och sakligt att polismannen saknade laga befogenhet för att kontrollera ID. Mannen filmade även händelse vilket polismannen inte uppskattade och som flertalet gånger beordrade om att mannen skulle sluta filma. Efter ett tag ändrade polismannen sig. Han tyckte nu att mannen såg efterlyst ut och därför ville kontrollera mannens ID-handling.

JO:s svar

JO, som sett filmen och protokollet, har nu riktat kritik mot polisens sätt att hantera ärendet. JO anser även att det är uppenbart att polismannens historia om att mannen skulle ha sett efterlyst ut ”närmast har karaktären av en efterhandskonstruktion.”

Angående filmningen skriver JO:

Det är tvärtom viktigt att en polis inte uttrycker sig eller agerar på ett sådant sätt att en enskild uppfattar det som ett tvång att sluta filma eller i övrigt får uppfattningen att han eller hon är skyldig att följa en uppmaning att sluta filma.

 

 

Publicerat

Semesterfirare dömdes till dagsböter efter att ha fotograferat Saab Combitech

Skyddsobjekt med avbildningsförbud
DOMSLUT

Brott som den tilltalade döms för
Olovlig avbildning av skyddsobjekt, 7 § 2 st och 30 a § skyddslagen (2010:305) 2018-07-08

Påföljd m.m.
Dagsböter 30 å 170 kr

Brottsofferfond
Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 800 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

YRKANDEN M.M.

ANSVAR
Åklagaren har yrkat ansvar enligt domsbilaga 1 och åberopat däri angiven bevisning.

INSTÄLLNING
B har erkänt att han av oaktsamhet begått den åtalade gärningen.

VISS SKRIFTLIG BEVISNING MM
Åklagaren har bland annat åberopat flera fotografier tagna från den väg som B
färdades. Bilderna visar ett flertal skyltar av innebörd att det finns ett skyddsobjekt
och att fotografering är förbjudet.

MUNTLIGA UPPGIFTER
B har bland annat uppgivit: Han och hustrun var på semester i husbil,
och cyklade från uppställningsplatsen vid Hjälmare Kanal in mot Arboga. Därefter
vände de tillbaka. De åkte samma väg in som tillbaka, och passerade då på den väg där skyltarna finns. Han såg en skylt som visade att företaget Saab Combitech hade lokaler där, så han tog ett fotografi på skylten och byggnaderna bakom.
Han skickade sedan bilden till sin son som också arbetar på företaget, om än på annan ort. Han såg aldrig skyltarna med upplysningen om skyddsobjekt och fotograferingsförbud eftersom hans cykel var svårstyrd och han var tvungen att ha uppmärksamhet på körandet.

A har bland annat uppgivit: Han satt i vaktlokalen och skulle äta när han på en TV-monitor fick se att en person på vägen fotograferade anläggningen.
Han tog omedelbart bilen och åkte fram till denne. Mannen erkände att han tagit ett fotografi och skickat iväg detta. A tog en bild av mannens mobiltelefon med det tagna fotot, raderade detta samt tillkallade polis.

TINGSRÄTTENS BEDÖMNING
B har erkänt gärningen och hans erkännande får fullt stöd av övrig bevisning.
Det förefaller tingsrätten något svårförståeligt att B skulle kunna passera på
vägen utan att uppmärksamma de stora och väl synliga skyltar som finns inom området.
B har dock framstått som trovärdig när han berättat att han inte såg dem, och tingsrätten vill inte påstå att han far med osanning beträffande detta. B har dock förfarit oaktsamt och åtalet skall bifallas.

PÅFÖLJD
Brottet förskyller ett lågt bötesstraff.

BROTTSOFFERFONDSAVGIFT MM
Då den tilltalade döms för brott med fängelse i straffskalan skall avgift till brottsofferfonden
utgå.

Publicerat

Drönare flögs nära Malmens flygfält

Inflygningsljus

En drönarpilot blev den 18 februari 2019 under förmiddagen omhändertagen av skyddsvakter från Malmen, det rapporterade Corren.se.

Enligt skyddsvakterna hade mannen flugit sin drönare på en höjd om 100 meter alldeles i närheten av flygfältet. I en militär flygplats kontrollzon, såsom de två i Linköping är, får man fem kilometer från banorna flyga på en höjd om tio meter. Innanför de fem kilometerna är det flygförbud om man inte har flygledarens godkännande.

Ärendet övertogs av polis och mannen blev misstänkt för brott mot Transportstyrelsens föreskrifter om obemannade luftfartyg (TSFS 2017:110) 3 kap. 3 § samt för brott mot skyddslagen 7 § och 30 a § eftersom mannen förmodats ha filmat ett skyddsobjekt med avbildningsförbud.

En månad senare lades utredningen ned med följande motivering:

”Det saknas uppgift om var [den misstänkte] befinner sig. Ytterligare efterforskningar förväntas inte ge resultat.”

Förra året dömdes en makedonsk lastbilschaufför till 30 dagsböter efter att ha fotograferat helikoptrar inne på Malmen.

Publicerat

Hundförare bussade polishund på mobilfilmare – frias i tingsrätt

Förord

Nedan finns Eksjö tingsrätt B 1551-18. Förundersökningsprotokollet finns anonymiserat sedan tidigare.

Tilltalad:
B

Domslut

Åtal som den tilltalade frikänns från
Tjänstefel, 20 kap 1 § 1 st brottsbalken
2018-06-07

Ersättning
1. AB tillerkänns ersättning av allmänna medel med 32 945 kr. Av beloppet avser 23 460 kr arbete, 2 530 kr tidsspillan, 366 kr utlägg och 6 589 kr mervärdesskatt.
2. Kostnaden för försvaret ska stanna på staten.

Yrkanden m.m.

Åklagaren har yrkat ansvar enligt följande.

TJÄNSTEFEL

Polismannen B har under tjänstgöring som hundförare vid Polismyndigheten – i samband med att han skulle avvisa eller avlägsna A från platsen – beordrat och låtit sin tjänstehund angripa och bita A i låret/magen samt även tilldelat A ett slag i ansiktet med öppen hand.
Våldet har inte varit försvarligt då A vare sig varit våldsam eller misstänkt för brott och andra medel har inte varit otillräckliga. Härigenom har B vid myndighetsutövning av oaktsamhet åsidosatt vad som gällt för uppgiften.
Det hände den 7 juni 2018 i Forserum, Nässjö kommun.
Lagrum: 20 kap 1 § 1 st brottsbalken

Åklagaren har förtydligat åtalet på så sätt att hon preciserat andra medel som kunnat vara tillräckliga som ytterligare tillsägelser, fysiskt bortförande, användande av annat våld, t.ex. ett lätt batongslag eller att inte vidta några åtgärder alls.

B har förnekat brott.

Utredningen

Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat journalanteckningar och fotografier på sidorna 20-21 i förundersökningsprotokollet. Åklagaren har vidare åberopat en film över händelsen, inspelad av målsäganden. Försvaret har åberopat anmälan på sid. 2 i förundersökningsprotokollet.

I målet har hörts målsäganden A, den tilltalade B och vittnena MF, NH och JL.

I målet är följande ostridigt. Polisen hade under en tid bedrivit spaningsarbete mot en liga som misstänktes för stölder av airbags till BMW-bilar. Den aktuella kvällen hade ett efterföljande i bil skett av misstänkta personer med början i Jönköping. En av de misstänkta hade kört in i Forserum och hade sedan försvunnit in i ett grönområde invid ett bostadsområde. Polis hade följt efter den misstänkte. A, som bor i området, hade följt efter polisen mot skogsområdet.

A har i huvudsak uppgett:
Han satt på sin uteplats och kollade på en match på datorn. Han hade druckit 4-5 halvliters starköl. Han såg en person som betedde sig lustigt och försvann ner i buskaget. Lite senare kom en polis och han pekade ut åt vilket håll personen försvunnit. Polisen joggade iväg och han följde efter. Efter någon minut hörde han polisen skrika ”kom fram” och förstod att ett gripande var på gång och ville dokumentera detta. Han tog fram sin telefon och började filma. Han hann inte filma länge innan det kom en polis som skrek åt honom att försvinna och att det var en brottsplats. Polismannen var högljudd och otrevlig och han visste att det inte var någon brottsplats så han motsatte sig detta. Polisen knuffade honom och han backade. Sedan kom det ytterligare en polis som var trevligare i tonen och förklarade att det var en förundersökningsplats, då ifrågasatte han den första polisens beteende. Den andra polisen började förklara men hann inte prata klart innan B kom fram med sin hund och sa åt honom att försvinna, att han hade tre sekunder på sig och att han inte skulle få fler chanser. Han vände sig om för att gå när han fick ett slag i ansiktet av B och sen flög hunden på honom. Det var ett slag med öppen hand som träffade på vänster sida. Det ringde till i örat men slaget medförde ingen smärta. Hunden bet honom i magen ungefär där bältet sitter och han hamnade på marken. De båda andra poliserna lyfte upp honom och tog med honom bort.

Han har tagit båda fotografierna som åklagaren har visat. Såret var ungefär lika stort som en gammal 10-öring. Idag har han ett ärr efter bettet. Hunden verkade väldigt uppfostrad och den lydde B.

B har i huvudsak uppgett:
Han har varit hundförare i 10 år, och har haft sin tjänstehund D sedan D var ett år och nu är D sju år. D har varit i tjänst sedan han var 2 år, och det är en duktig hund.

Den aktuella dagen befann han sig i Forserum med D för att söka efter en gärningsman, som var misstänkt för en rad stölder från exklusiva bilar. Han anslöt i Forserum men hade varit med på radio tidigare. Han rörde sig cirka 500-1000 meter med sin hund från där han hade bilen till platsen för gripandet. Ytterligare en kollega, AE, var ute och sökte med sin hund. Han hörde ett hundskall på håll och han anropade AE som bekräftade att det var hennes hund och att de anträffat gärningsmannen. Han berättade varifrån han hörde skallen men därefter fick han inte kontakt med sin kollega så han visste inte var i skogen hon befann sig. Efteråt sa AE att hennes batteri hade lossnat från kommunikationsutrustningen, men det visste han inte då, och det var inte heller någon annan som rapporterade att de var framme vid AE. Han blev orolig för vad som hände, han visste att gärningsmännen var extremt flyktbenägna och kunde tänkas ta till alla åtgärder för att undgå att bli gripna. Han småsprang mot platsen och när han var cirka 100 meter bort såg han en man, A, som var på väg in i buskarna där gripandet sker. Som han uppfattade det var det bara en polispatrull på plats som då tvingades att ta hand om A istället för att biträda hans kollega. Han såg inte de andra poliserna nere i sänkan. Som han uppfattade det var alltså AE ensam i skogen med gärningsmannen och han var stressad för hennes skull. De andra poliserna sa till A flera gånger och trots att de fysiskt flyttade på A så gick han inte utan fortsatte kräva polisernas uppmärksamhet. I det läget gick han fram och sa till A att han inte får fler chanser. Han sa ”revir” till D som bet, höll fast och sedan släppte A på kommando. Någon bråkdel av en sekund efter det att hunden bitit A satte han upp handen framför ansiktet på A för att inte denne skulle kunna förbereda ett motangrepp mot honom, som en förlängd gard. Det var en extra säkerhetsåtgärd. Handen kan ha träffat A i ansiktet men det var inte avsett som ett slag.

Han ingrep i diskussionen eftersom det enligt honom var av högsta angelägenhet att de andra två poliserna hjälpte AE i skogen. Han kunde inte hjälpa AE på samma sätt eftersom han bara har en hand fri när han håller sin hund. Han ifrågasatte inte kollegernas beslut att flytta på A, han hade inte sett hela förloppet, men han ansåg att man kommit till en punkt då man skulle använda hunden då milt våld och ett flertal tillsägelser inte hade fått effekt. Om han istället skulle knuffa A eller slå honom med batongen är det hans bedömning att D skulle angripa A, eftersom D är tränad att angripa om han själv hamnar i fysiskt våld. Om han håller hunden kopplad, vilket han gjorde under hela incidenten, styr han lättare över händelseförloppet. Han kan inte styra var hunden biter men hans erfarenhet är att D skulle bita där han gjorde, d.v.s. någonstans mitt på människan. Han uppfattade A som mycket berusad.

J L har i huvudsak uppgett:
Han har varit operativ hundförare i cirka 25 år och är numera chef för Nationella Polishundtjänsten. Alla polishundar genomgår mentaltester där man sållar bort en hel del av materialet. Därefter går de in i en provperiod där man inleder dressyr. Sedan kvalitetssäkrar man förmågan. Avgörande delar handlar om att man har kontroll och kan reglera våldsanvändningen. Det är svårt att säga vad hundföraren kan göra vad gäller våld utan att använda hunden, men hundföraren är begränsad eftersom minst en hand är upptagen med att sköta om hunden. Hunden tränas för att angripa den som ger sig på hundföraren. I övrigt är all våldsanvändning på kommando. Hundarna är inte tränade att agera på något speciellt sätt om hundföraren själv använder våld, men hunden går in i beredskapsläge och det finns hundar som av den anledningen kan ha klart höjd beredskap för att gå till angrepp. Detta kan skilja sig åt mellan individer. Det är också därför det är svårt att placera in hund i den s.k. våldstrappan. Hundar är individer, även om de testas och dresseras är de individuella och någon hund kan åsamka stor skada och en annan lite mindre. Hundföraren kan till viss del reglera detta bl.a. genom hur mycket koppel man ger.

Han har sett filmen som är uppspelad i målet. Han kan inte göra en bedömning av huruvida det var rätt att använda våld eller inte men ur ett rent polisiärt perspektiv är det så att eftersom B beslutat sig för att använda våld, så ska han säga till att han kommer att göra det. Det hela gick på ett par sekunder, skadorna blev begränsade och B fick på kort tid loss hunden. B hanterar detta på det sätt som man ska hantera den här situationen. Det finns definitivt andra hundar som kunnat åsamka mer skada än D men det har också att göra med hur mycket B släpper fram sin hund. Som hundförare får man anpassa sig, ingen känner hunden bättre än hundföraren själv.

MF har i huvudsak uppgett:
Den aktuella kvällen stod hon på sin balkong på andra våningen, det är en bit ifrån lekparken och en väg går emellan. Hon stod och tittade för det var en massa poliser ute. Hon såg en kvinnlig hundförare som letade efter en person borta i skogen. Hon såg inte den kvinnliga hundföraren i skogen men hon såg henne gå in i skogen. Hon såg A gå ditåt och hon hörde någon polis som sa ”gå härifrån” när A var vid skogen. Hon tror polisen försökte leda bort A och de stod och pratade. A var full. Hon såg inga våldsamheter från A:s sida men det kan vara så att det var tjafs mellan A och polisen. När de stod där såg hon en hundförare till, det var B. Det fanns en klätterställning i vägen men hon såg A falla baklänges.

NH har i huvudsak uppgett:
A är granne till hennes mamma och hon vet därför vem han är. Hon hade varit på jobbet, och det var tumult och mycket poliser kring Forserum. Hon följde efter polisen och stannade vid en lekpark där det var mycket folk. Hon såg A stå ensam vid en polis. En hund hoppade på A, sedan drog polisen tillbaka hunden och kort därefter gav polisen A en smäll i ansiktet. Hon kan inte säga om slaget var med öppen hand eller knytnäve, men hon såg att det kom mot A:s ansikte och att A trillade bakåt. Efteråt körde hon A hem, han var bestört över vad som hänt. Han sa inget om några skador. A var berusad.

Domskäl

Vad är utrett om händelseförloppet?

A och B har i princip lämnat likalydande berättelser om händelsen, dock att B uppgett att han höll upp sin hand framför A:s ansikte strax efter hunden fått sitt kommande, medan A uppgett att han först fick ett slag av B och att hunden släpptes därefter. Tingsrätten återkommer till bedömningen vad gäller frågan om ett uppsåtligt slag har utdelats eller inte, men tills vidare kan därmed konstateras att det finns en relativt stor enighet om vad som hände på platsen.

Åklagaren har inte motbevisat B:s uppgift om att han tappade kontakten med kollegan AE strax efter det att han fått reda på att hon hittat den eftersökte personen och att ingen annan heller uppdaterade honom om att hon fått förstärkning. Det finns då inte heller anledning att misstro B:s uppgift om att han kände oro över kollegans säkerhet och stress över att de enda poliser som han uppfattade fanns på platsen var upptagna med A istället för att hjälpa till med den eftersökte personen.

Av den i målet åberopade filmen framgår följande. A filmar när tre kvinnliga poliser går runt och letar i buskagen. Det ser ut som om A står ganska nära och filmar. En manlig polis kommer fram till A och säger åt honom att gå därifrån. A tjafsar emot och vill inte lyda. Ytterligare en manlig polis kommer fram och en diskussion uppkommer. Polisen förmår A att gå bakåt. Genom vad som sägs framgår också att polisen puttat på A. Under diskussionen hörs sedan B:s röst när han säger ”försvinn nu, du får ingen mer chans”. A frågade då om han skulle bussa hunden på honom, varpå han får svaret ”jajamän, nu går du härifrån, tre sekunder”. A är då tyst. Efter cirka tre sekunder hörs B säga något som låter som ”riv” (ska möjligen vara ”revir”) och ”försvinn”, och hunden hoppar upp på A. Under denna del av filmen syns i princip endast A:s underkropp. Sedan säger B ”loss, loss”, A, som fallit till marken, säger att han ska gå och lyfts upp och förs sedan bort av två andra poliser.

Mot bakgrund av vad som framkommer på filmen och i viss mån NH:s vittnesmål, framstår det som mest sannolikt att B höjde sin hand mot A:s ansikte först efter revirkommandot till hunden. I övrigt har inget framkommit som motbevisar B:s uppgift om att han höll upp sin hand mot A:s ansikte som en defensiv rörelse i syfte att begränsa A:s synfält och förmåga att gå till motangrepp. Om det hade varit fråga om ett riktigt slag kan antas att detta skulle ha gjort ont, men A har uppgett att slaget inte medförde någon direkt smärta, vilket också lämnar visst stöd för B:s uppgift. Påståendet om att B uppsåtligen har slagit A i ansiktet är därmed inte styrkt.

Precis innan hunden får sitt kommando ser det på filmen ut som om A var på väg att vända på sig, eventuellt i syfte att lämna platsen. Man ser dock bara A:s ben, varför det är svårt att egentligen göra någon bedömning av hur detta framstod för B.

Mot bakgrund av ovanstående anser tingsrätten att B:s uppgifter om händelseförloppet ska ligga till grund för bedömningen i målet.

Har B gjort sig skyldig till tjänstefel?

Enligt 20 kap. 1 § första stycket brottsbalken ska den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. Tjänstefelsbestämmelsen innebär att ett faktiskt handlande i en viss situation ska ställas mot vad som skulle ha varit ett godtagbart handlande i situationen. Ansvar förutsätter att det faktiska handlandet så avviker från det som borde ha iakttagits att tjänstemannen därigenom har åsidosatt vad som gäller för uppgiften.

Vad är då ett godtagbart handlande i den aktuella situationen?

Till att börja med kan konstateras att eftersöket avsåg en person som deltagit i vad som bedömdes vara organiserade stölder och som kunde vara våldsbenägen. Personen hade anträffats i skogsområdet och ett ingripande kunde innebära fara både för ingripande polis och för allmänheten som befann sig i närheten. B kände inte till den närmare bakgrunden till varför A skulle avlägsnas från platsen, utan här godtog han det beslut om avlägsnande som redan fattats av kollegerna och agerade utifrån detta. Åklagaren har heller inte påstått att avvisandet varit obefogat. Ingen kritik kan således riktas mot B på denna grund.

Som ovan nämnts finns inte anledning att misstro B:s uppgift om att han kände oro över kollegans säkerhet och stress över att de enda poliser som han uppfattade fanns på platsen var upptagna med A istället för att hjälpa till med den eftersökte personen. Detta är därför utgångspunkten för tingsrättens bedömning av det fortsatta händelseförloppet.

B hade noterat att A verkade berusad och inte tycktes bry sig om de tillsägelser eller det ringa våld som tidigare använts mot honom i syfte att få honom att lämna platsen. För B var det av stor betydelse att A inte skulle tillåtas ta mer uppmärksamhet av närvarande poliser än vad han redan fått. Han grep därför in och hotade att använda hunden mot A. A var visserligen berusad, men han borde ha insett allvaret i detta hot och omedelbart vänt om och lämnat platsen. B kunde möjligen ha väntat ytterligare några sekunder på respons, men har trots allt, enligt tingsrättens mening, avvaktat den stipulerade tiden. Vidare tycks B inte ha uppfattat A:s agerande som att denne var på väg att lämna platsen, och tingsrätten har inte underlag för slutsatsen att detta var oaktsamt av B.

Åklagaren anser att B borde ha agerat på något annat sätt än att släppa hunden. Andra sätt hade dock redan prövats; stränga uppmaningar, vädjanden, milt våld, allt utan framgång, och A stod fortfarande och diskuterade med poliserna när B grep in. Att B själv skulle ta till våld mot A på samma gång som han skulle kontrollera sin hund, framstår inte som ett mindre riskfyllt alternativ.

B känner sin hund väl, och gjorde ett antagande om att han skulle kunna kontrollera hunden så att A orsakades minsta möjliga skada och inget annat har framkommit än att D lydde order som förväntat. Härvid ska också anmärkas att D hela tiden var kopplad. Ett hundbett är inte ofarligt, men skadan tycks ha blivit begränsad och såret har beskrivits av undersökande läkare som några millimeter stort. Mot bakgrund av att B sökte ett snabbt avslut och synes ha haft fog för att uppfatta det som att han befann sig i en akut situation, är det tingsrättens uppfattning att den valda åtgärden, att låta hunden attackera, inte var en omotiverad åtgärd.

Givetvis är det inte godtagbart att låta hunden bita i alla avvisandesituationer, men omständigheterna i målet är speciella. Vid en avvägning mellan ett kontrollerat hundbett och möjlig personskada för polis eller allmänhet om den eftersökte personen hade tillgång till vapen, är risk och proportionalitetsbedömningen rimlig. Med hänsyn till detta och till att A hindrade polisen i deras yrkesutövning, anser tingsrätten att B agerat på ett godtagbart sätt, utifrån den uppfattning som han hade om situationen. Under dessa omständigheter ska åtalet mot honom ogillas.

Övriga frågor

AB ska tillerkännas ersättning för arbete m.m. enligt yrkande. Tingsrätten bedömer härvid att det finns skäl att överskrida taxearvodet. Kostnaden för försvaret ska, med hänsyn till utgången i målet, stanna på staten.