Författare: Kameratrollet

En ansvarig utgivare frias från olaga våldsskildring i och med Göta hovrätt B 3778-19 den 12 oktober 2020. Däremot fälls han för hets mot folkgrupp. JK överklagade den 30 november hovrättsdomen till Högsta domstolen.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens domslut på så sätt att hovrätten

• frikänner B från åtalet för yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring (punkten 2 i tingsrättens domslut),
• bestämmer påföljden för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp till skyddstillsyn,
• bestämmer att Kriminalvården, Frivården Örebro, ska ansvara för övervakningen av B och utse övervakare, samt
• beslutar att staten ska stå för kostnaden för försvararen vid tingsrätten.

I övrigt gäller tingsrättens domslut.

Det som tingsrätten har beslutat om sekretess ska fortfarande gälla. Hovrätten beslutar att samma sekretessbestämmelse även i fortsättningen ska vara tillämplig på motsvarande uppgifter, vilka även i hovrätten har lagts fram vid den del av huvudförhandlingen som har hållits inom stängda dörrar.

SB får ersättning av staten med 16 728 kr. Av beloppet avser 6 240 kr arbete, 5 782 kr tidsspillan, 1 361 kr utlägg och 3 345 kr mervärdesskatt.

Staten ska stå för kostnaden i hovrätten för försvararen.

YRKANDEN I HOVRÄTTEN

Justitiekanslern (JK) har yrkat att hovrätten ska skärpa straffet.

B har yrkat att hovrätten ska frikänna honom eller, i annat fall, bestämma en lindrigare påföljd än fängelse alternativt sänka straffet.

Part har motsatt sig motparts yrkande om ändring av tingsrättens dom.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Utredningen i hovrätten

Hovrätten har tagit del av samma skriftliga och muntliga bevisning som tingsrätten. Förhöret vid tingsrätten med B har spelats upp med ljud och bild.

Ska B dömas för yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring?

Bakgrund och parternas ståndpunkter i hovrätten
Den 16 mars 2019 publicerades en artikel om ett terrordåd i Nya Zeeland på webbplatsen www.nordfront.se. I artikeln ingick en film som visade en inspelning som gärningsmannen själv hade gjort när han utförde dådet. Artikeln med film tillhandahölls på webbplatsen på det sätt och under den tidsperiod som JK har angett i gärningsbeskrivningen i åtalspunkt 1.

B har i hovrätten stått fast vid att publiceringen av filmen var en del av webbplatsens nyhetsförmedling och att publiceringen därför var försvarlig.

JK har i hovrätten framhållit: Publiceringen av filmen har inneburit att inspelningen av ett massmord har fått stor spridning. I artikeln ingår bilder som gärningsmannen tagit på sina vapen och delar av gärningsmannens manifest redovisas. Publiceringen innefattade en hyllning av gärningsmannen eller dådet och innebar att Nordiska motståndsrörelsens (NMR) budskap har fått spridning.

Rättsliga utgångspunkter
Tingsrätten har på s. 6–8 i sin dom redovisat den s.k. instruktionen i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL), straffbestämmelsen om yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring i 5 kap. 2 § YGL och hur lagstiftaren har tänkt att man ska se på det s.k. försvarlighetsrekvisitet i straffbestämmelsen. Vid den fortsatta prövningen har hovrätten samma rättsliga utgångspunkter som tingsrätten. Det kan nämnas att instruktionen sedan den 1 januari 2019 finns i 1 kap. 15 § YGL.

Filmen innehåller en olaga våldsskildring
I filmen ingår en sekvens där man ser när ett stort antal personer skjuts ihjäl och det råder ingen tvekan om att innehållet i den delen av filmen utgör en sådan olaga våldsskildring som avses i straffbestämmelsen. Det råder inte heller någon tvekan om att filmen har spridits och att detta var avsikten när den publicerades.

I vilket syfte och sammanhang publicerades filmen?
Den huvudsakliga frågan i målet är om det var försvarligt att publicera (sprida) filmen. Vid prövningen av den frågan ska domstolen se till bl.a. syftet med publiceringen och det sammanhang som publiceringen gjordes i. Eftersom filmen ingick i en artikel är det naturligt att vid bedömningen beakta det som har skrivits i artikeln och hur artikeln i sin helhet har utformats. Hovrätten gör följande överväganden.

B har i förhöret vid tingsrätten beskrivit att webbtidningen sysslar med nyhetsförmedling och att redaktionens inriktning har varit att denna förmedling ska vara objektiv; det ska för läsaren ha framgått när det var fråga om en nyhetsartikel eller en opinionsbildande publicering. Eftersom JK inte har visat något annat får hovrätten utgå från att B och övriga i redaktionen har arbetat i enlighet med det som B har beskrivit.

Det som skrivs om terrordådet i artikeln framstår som en saklig rapportering av det som hade hänt. Utöver filmen innehåller artikeln bl.a. bilder på gärningsmannens vapen, som var försedda med symboler och olika referenser, samt delar av hans manifest. Det förekommer emellertid inte något i texten eller utformningen av artikeln i sin helhet som leder tankarna till att den som publicerade artikeln har ställt sig bakom gärningsmannen, hans motiv eller terrordådet som sådant. Man har också varnat känsliga personer för att titta på filmen genom en tydlig varning för starka bilder. Hovrätten får därför utgå från att publiceringen av filmen ägde rum inom ramen för den nyhetsförmedling som bedrevs på webbplatsen. Redaktionen har av allt att döma hållit på gränsen mot opinionsbildande verksamhet. Att den som publicerade artikeln inte uttryckligen tog avstånd från terrordådet leder inte hovrätten till att göra en annan bedömning.

Närmare om filmen
Även det som närmare framgår av själva filmen har givetvis stor betydelse vid försvarlighetsbedömningen. Det var alltså gärningsmannen själv som spelade in filmen och som tingsrätten har redovisat framgår bl.a. att gärningsmannen i två olika skeden rörde sig inne i byggnaden där han avlossade ett stort antal skott mot försvarslösa människor. Det förekommer avrättningar på nära håll av människor som redan var skadade. Det är tveklöst mycket obehagligt att titta på filmen. Det måste emellertid samtidigt konstateras att filmen under den del som våldsutövningen pågår är så suddig att det är svårt att urskilja detaljer och man kan exempelvis inte se enskilda offers ansikten.

Hovrätten anser att publiceringen var försvarlig
Hovrätten har kommit fram till att det var försvarligt att publicera filmen. Skälen för det är följande.

I det här fallet har den olaga våldsskildringen publicerats inom ramen för en nyhetsrapportering som omfattas av det särskilda skydd för yttrandefriheten som finns i YGL. Artikeln gällde en händelse med ett betydande nyhetsvärde och det får anses ligga i sakens natur att nyhetsförmedlare måste ges ett stort utrymme att välja olika sätt att rapportera om och beskriva en sådan här händelse. Det kan givetvis diskuteras hur ingående och detaljerad rapporteringen behöver vara, inte minst i fråga om filmer som visar allvarligt våld mot människor. Det kan dock inom ramen för yttrandefrihetens gränser vara försvarligt att i nyhetsförmedlande syfte publicera även mycket känsligt material.

Det är två saker som har varit avgörande för hovrättens ställningstagande. För det första har filmen och artikeln av allt att döma publicerats i ett rent nyhetsförmedlande syfte. För det andra är filmen under den del som gärningsmannens offer syns i bild så suddig att det inte går att identifiera människorna som blir skjutna. När hänsyn tas till detta anser alltså hovrätten att publiceringen inte har gått över gränsen för vad som i yttrandefrihetens namn måste accepteras vid sådan nyhetsförmedling som omfattas av grundlagsskyddet i YGL. Det var därför försvarligt att publicera filmen (i den mening som avses i 5 kap. 2 § YGL). Att det hade varit möjligt att rapportera om händelsen utan att publicera filmen leder inte hovrätten till att göra en annan bedömning.

Följden av detta är att B ska frikännas från åtalet för yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring.

Ska B dömas för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp?
I frågan om B ska dömas för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp i åtalspunkt 3 har hovrätten i allt väsentligt värderat omständigheterna på samma sätt som tingsrätten. Av de skäl som tingsrätten har anfört om vad som har hänt och om B:s uppsåt (s. 13–15 i tingsrättens dom) anser alltså även hovrätten att B ska dömas för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp. Eftersom det måste antas att artikeln har fått stor spridning finns det inte utrymme att se brottet som ringa.

Påföljd
Straffvärdet för det brott som B döms för motsvarar ett fängelsestraff på någon månad. Brottet har pågått under hela den tid som åklagaren har angett i gärningsbeskrivningen och således såväl före som efter dels en fällande dom som Svea hovrätt meddelade den 2 oktober 2018, dels en fällande dom som Stockholms tingsrätt meddelade den 28 januari 2019. I förhållande till dessa två domar får det nu aktuella brottet ses som såväl nyupptäckt som nytt i den mening som avses i 34 kap. 1 § brottsbalken. När påföljden bestäms ska hovrätten således beakta bestämmelsen i 34 kap. 2 § brottsbalken. Vid påföljdsvalet talar återfallet i brott visserligen för att välja fängelse som påföljd, men skälen för fängelse är trots allt inte särskilt starka. Med hänsyn till tidigare domar är det dock inte möjligt att återigen välja villkorlig dom som påföljd. Det saknas emellertid inte helt anledning att anta att en dom till skyddstillsyn kan bidra till att B avhåller sig från fortsatt brottslighet. B har förklarat att han i förekommande fall kommer att medverka vid verkställigheten av en sådan påföljd. Hovrätten kommer fram till att påföljden ska bestämmas till skyddstillsyn. Att B den 30 mars 2020 dömdes av Falu tingsrätt för hets mot folkgrupp ändrar inte den bedömningen.

Fortsatt sekretess
Det finns skäl att besluta om fortsatt sekretess för den film som i hovrätten har lagts fram inom stängda dörrar.

Ersättning till den offentliga försvararen m.m.
SB:s krav för tidsspillan och utlägg är skäliga och han ska därför utöver begärt arvode enligt brottsmålstaxan tillerkännas ersättning för dessa krav. Om målet hade fått samma utgång vid tingsrätten som i hovrätten hade ersättningen för den offentliga försvararen där stannat på staten. Det finns därför skäl att ändra det som tingsrätten har beslutat i fråga om B:s ersättningsskyldighet. På grund av utgången i hovrätten ska även kostnaden för försvararen i hovrätten stanna på staten.

I avgörandet har hovrättslagmannen NR, hovrättsråden CG och PC (referent) och tf. hovrättsassessorn AK deltagit.

Skiljaktig mening av AK: Jag anser att B ska dömas även för yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring (åtalspunkten 1). Skälen för det är följande.

Jag delar majoritetens bedömning att den aktuella filmen innehåller en olaga våldsskildring och att det är bevisat att filmen spridits samt att detta var avsikten när den publicerades. Som majoriteten har anfört är texten i artikeln saklig och det framstår som att syftet med texten har varit att förmedla information om vad som hade hänt vid terrordådet. Frågan är om det mot denna bakgrund var försvarligt att publicera filmen. I denna del är jag oense med majoriteten.

Filmen i artikeln visar avrättningar av ett stort antal människor. I ett skede av filmen tar sig gärningsmannen in i moskén på nytt och avlossar skott på nära håll mot människor som tycks ha överlevt den första attacken. Filmen visar alltså synnerligen grovt våld. Trots att bilden i vissa sekvenser är suddig råder det inget tvivel för tittaren vad det är som sker. Under dessa förhållanden är det enligt min mening av mindre betydelse att det inte är möjligt att urskilja enskilda offers ansiktsuttryck. Vid en sammantagen bedömning anser jag att det inte har varit motiverat att sprida filmen som ett led i nyhetsrapporteringen om terrordådet. Jag delar därför tingsrättens slutsats att det inte har varit försvarligt att publicera filmen. B ska följaktligen dömas för yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring. Jag är i övrigt ense med majoriteten.

---

Örebro tingsrätt B 5883-18

DOMSLUT

Brott som den tilltalade döms för
1. Yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp, 5 kap 1 § yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469) samt 7 kap 6 § tryckfrihetsförordningen (1949:105) samt 16 kap 8 § 1 st brottsbalken (även 5 kap 1 § 1 st yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469), 7 kap 4 § 11 p tryckfrihetsförordningen (1949:105) och 16 kap. 8 § brottsbalken i dess lydelser före 1 januari 2019) 2018-08-10 — 2019-05-10

2. Yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring, 5 kap 2 § yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469) samt 16 kap 10 c § brottsbalken 2019-03-16 — 2019-05-10

Åtal som den tilltalade frikänns från
Yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp, 5 kap 1 § yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469) samt 7 kap 6 § tryckfrihetsförordningen (1949:105) samt 16 kap 8 § 1 st brottsbalken 2019-03-16 — 2019-05-10

Påföljd m.m.
Fängelse 4 månader

Lagrum som åberopas
34 kap 1 § 1 st brottsbalken
34 kap 2 § brottsbalken

Sekretess
Sekretessen enligt 18 kap 15 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) för uppgifterna i den film som visats bakom stängda dörrar ska bestå i målet.

Brottsofferfond
Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 800 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

Ersättning
SB får ersättning av staten med 32 631 kr. Av beloppet avser 20 355 kr arbete, 5 060 kr tidsspillan, 690 kr utlägg och 6 526 kr mervärdesskatt. B ska betala 6 526 kr av denna kostnad till staten.

YRKANDEN

Åklagaren har åtalat B enligt rubriceringar, gärningsbeskrivningar och lagrum som framgår av bilaga 1.

DEN TILLTALADES INSTÄLLNING

B har motsatt sig ansvar för olaga våldsskildring (åtalspunkt 1). Som grund för inställningen har han anfört att publiceringen av filmen utgjort ett led i webbplatsens nyhetsförmedling och att publiceringen därmed har varit försvarlig.

B har motsatt sig ansvar för hets mot folkgrupp (åtalspunkt 2). Han har som grund för inställningen anfört att det objektivt sett inte rör sig om hets mot folkgrupp eftersom den publicerade texten återger citat från andra och därmed endast utgör ett led i nyhetsförmedling.

B har motsatt sig ansvar för hets mot folkgrupp (åtalspunkt 3) och har anfört att det objektivt sett inte är fråga om hets mot folkgrupp.

UTREDNINGEN

Åklagaren har lagt fram den bevisning som framgår av bilaga 1.

Åklagaren har beträffande åtalspunkten 1 i bilaga 1 förevisat den aktuella filmen. Synen av filmen har med stöd av 5 kap. 1 § rättegångsbalken och 18 kap. 15 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ägt rum bakom stängda dörrar.

B har hörts över åtalet. Han har uppgett i huvudsak följande.

Webbplatsen www.nordfront.se är en webbtidning som sysslar med nyhets- förmedling. De publicerar främst politiska nyheter. Tidningen har en nationalsocialistisk inriktning. Det är även den politiska ideologin de flesta på redaktionen ansluter sig till. Syftet med webbplatsen är att sprida deras världsåskådning. När det gäller nyhetsförmedling vill de vara objektiva. De har inget intresse av att ljuga eller vinkla vid nyhetsrapporteringen. Den delen av verksamheten är inte ideologiskt färgad. Det framgår om det är fråga om en nyhetsartikel eller en opinionsbildande publicering.

När de ställde frågan på redaktionen om någon ville vara ansvarig utgivare anmälde han sitt intresse. Han fick sedan frågan om han ville ta över rollen som ansvarig utgivare, vilket han tackade ja till. Han tog reda på vad det innebar och var medveten om att webbtidningen blir kritiskt granskad av rättsväsendet.

Webbplatsen www.nordfront.se har en nyhetsredaktion och en redaktionell process. Resurserna är dock knappa eftersom alla arbetar ideellt. De har en chefredaktör. Nyhetsredaktionen är den som är mest aktiv, men de har även andra delar i verksamheten som exempelvis poddverksamhet. De har redaktionsmöten en gång i veckan. Han har aldrig varit med på nyhetsredaktionens möten. Som ansvarig utgivare blev han endast tillfrågad om publiceringar i juridiskt tveksamma fall.

Han har inte varit direkt inblandad i publiceringen av artikeln i åtalspunkt 1 och 2. I rollen som ansvarig utgivare har det varit hans ansvar att försöka se till att det som publiceras på webbplatsen www.nordfront.se inte är brottsligt. På Nordfront har de alltid varit tillmötesgående mot Justitiekanslern.

När det gäller publiceringen av artikeln med rubriken ”Brenton Tarrant ville hämnas Ebba Åkerlund – dödade 49 under moskéattack” är nyhetsvärdet uppenbart. Det fanns knappast någon tidning i västvärlden som inte rapporterade om händelsen. Nordfronts redaktion har inte nyhetsbyråer som exempelvis TT att tillgå. De måste istället förlita sig på vad andra medier rapporterar. Det som återgetts i artikeln är därför andrahandsinformation.

När redaktionen fattade beslutet att publicera filmen trodde de inte att det var olagligt eftersom den redan var publicerad. Han kontaktades inte i samband med publiceringen av filmen. Filmen skildrar visserligen grovt våld mot människor, men våldet i filmen såg mest ut som i ett tv-spel. Det går inte att se något blod. Grövre våldsskildringar går att se på traditionella nyhetskanaler som SVT och TV4 samt även i hollywoodproduktioner. Det ovanliga med händelsen var att gärningsmannen ”live-streamade” dådet. I artikeln varnade de dessutom för starka bilder. Våldet i filmen är inte så grovt att det är straffbart att publicera filmen. Det finns ett stort allmänintresse att visa en live-sänd terrorattack. När något spektakulärt händer vill de dra läsare till sin sida. Det är upp till läsarna att avgöra om de vill se filmen eller inte. Samma dag som filmen publicerades såg han den någon annanstans, men han vet inte var.

I artikeln har även citat från ett flertal olika personer, däribland gärningsmannen, publicerats för att lämna en så bred bild som möjligt. Citaten är relevanta för att läsarna ska få reda på vad som hänt. I sammanhanget är gärningsmannens motiv av yttersta vikt. Han tror inte att någon på redaktionen reflekterade över att det kunde utgöra hets mot folkgrupp att citera en gärningsman.

Såvitt avser artikeln med rubriken ”Sanering i Kivik för kärnfamiljens existens” (åtalspunkt 3) anser han inte att texten utgör hets mot folkgrupp. Han hade inte sett artikeln innan och hade inte gjort några särskilda överväganden inför publiceringen. Den som publicerade artikeln ansåg inte ens att han som ansvarig utgivare behövde tillfrågas. Han blev kontaktad av redaktionen några gånger i månaden om det var något som kunde anses vara juridiskt tveksamt som skulle publiceras. Det avsåg oftast mer ideologiskt eller politiskt färgade publiceringar och inte ren nyhets- rapportering. Att uttrycka att man tycker illa om pedofiler kan inte utgöra hets mot folkgrupp.

DOMSKÄL

Allmänna utgångspunkter för tingsrättens bedömning
Målet har handlagts under medverkan av jury. Rätten har efter att huvud- förhandlingen avslutats framställt de frågor till juryn som framgår av bilaga 2. Juryn har besvarat fråga 2 med ”nej” och övriga frågor med ”ja”. Tingsrätten har vid detta förhållande att pröva om materialet i de åtalspunkter knutna till frågorna som besvarats med ”ja”, och som framgår av åklagarens gärningsbeskrivning, var för sig utgör yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring (åtalspunkt 1) respektive hets mot folkgrupp (åtalspunkt 3).

Tingsrätten konstaterar att B som ansvarig utgivare för webbplatsen under den tid som åtalet avser bär det straffrättsliga ansvaret för eventuella yttrandefrihetsbrott som de aktuella publiceringarna innebär. Detta har klargjorts redan under målets förberedelse (se 8 kap. 2 § lag [1991:1559] med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden).

Rättsliga utgångspunkter
Av den s.k. instruktionen i 1 kap. 5 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) framgår att den som ska döma över missbruk av yttrandefriheten eller på annat sätt vaka över att grundlagen efterlevs bör betänka att yttrandefriheten är en grundval för ett fritt samhällsskick. Han bör därför uppmärksamma syftet mera än framställningssättet. Om han är tveksam, bör han hellre fria än fälla.

Enligt 5 kap. 1 § YGL ska de gärningar som anges som tryckfrihetsbrott i 7 kap. 2– 20 §§ tryckfrihetsförordningen (TF) anses vara yttrandefrihetsbrott, om de begås i ett program eller en teknisk upptagning och är straffbara enligt lag. Av 5 kap. 2 § YGL framgår vidare att under de förutsättningar som anges i 1 § anges som yttrandefrihetsbrott även sådan olaga våldsskildring som innebär att någon genom rörliga bilder närgånget eller utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur med uppsåt att framställningen sprids. Detta gäller dock inte om gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.

I 16 kap. 10 c § brottsbalken stadgas ansvar för olaga våldsskildring. Av den bestämmelsen framgår att den som i bild skildrar sexuellt våld eller tvång med uppsåt att bilden eller bilderna sprids eller som sprider en sådan skildring, döms, om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig, till böter eller fängelse i högst två år. Enligt andra meningen i samma bestämmelse gäller detsamma den som i rörliga bilder närgånget eller utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur med uppsåt att bilderna sprids eller som sprider en sådan skildring.

Lagstiftningen om ingripanden mot våldsskildringar har motiverats med den risk för allvarliga skadeverkningar som sådana framställningar kan medföra (se Bäcklund m.fl., Brottsbalken, en kommentar, Zeteo lagkommentarer, 2019, kommentaren till 16 kap. 10 c § brottsbalken).

När det gäller andra skildringar än sådana som avser sexuellt våld eller tvång krävs för straffansvar att det ska vara fråga om närgångna och utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur, s.k. extremvåld (se prop. 2009/10:228 s 33 f.). I motiven till straffbestämmelsen har inte angetts exakt hur allvarligt våldet ska vara för anses som grovt. Att våld som ger upphov till svårare kroppsskada faller in under beteckningen grovt våld står dock klart. Av förarbetena följer att det i viss mån bör vara möjligt att vid tolkningen dra paralleller med tillämpningen av bestämmelsen i 3 kap. 6 § brottsbalken om grov misshandel (se prop. 1984/85:116 s 28).

Från det straffbara området undantas gärningar som med hänsyn till omständigheterna är försvarliga. Försvarlighetsrekvisitet infördes för att bevara det nödvändiga utrymmet för nyhets- och informationsförmedling, opinionsbildning, konstnärlig gestaltning och andra jämförbara intressen (se prop. 1984/85:116, s 19). Syftet med försvarlighetsrekvisitet är därmed att skildringar som är motiverade som ett led i t.ex. nyhetsförmedling eller opinionsbildning inte ska vara förbjudna. Vid bedömningen får hänsyn tas till bl.a. framställningens syfte och sammanhanget. Det ankommer på åklagaren att visa att en undantagssituation inte föreligger.

Av 7 kap. 6 § TF framgår att som tryckfrihetsbrott (samt även yttrandefrihetsbrott enligt 5 kap. 1 § YGL) anses även hets mot folkgrupp, som innebär att någon hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etiskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck. I 16 kap. 8 § brottsbalken stadgas ansvar för hets mot folkgrupp. Brottsbeskrivningen i tryckfrihetsförordningen överensstämmer med den som finns i 16 kap. 8 § brottsbalken, förutom kravet på spridning. Eftersom yttrandefrihetsbrott förutsätter att gärningen är straffbar enligt lag följer dock att även spridningsrekvisitet i 16 kap. 8 § brottsbalken måste vara uppfyllt för att en gärning ska utgöra yttrandefrihets- brott (se NJA 2007 s. 805 II). Något krav på att hotet eller uttrycket för missaktning direkt avser gruppens ras, hudfärg, ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck finns inte. Även uttalanden som innefattar kränkande beskyllningar om mindervärdiga egenskaper eller nedsättande handlingar som endast indirekt grundas på ras, hudfärg osv. faller under bestämmelsen. Den grupp som det är fråga om behöver inte vara uttryckligen nämnd för att framställningen ska vara straffbelagd. Det räcker att ett uttalande om t.ex. en viss folkgrupp är nedsättande för gruppens anseende. Alla uttalanden av nedsättande eller förnedrande natur omfattas dock inte. Uttalanden som inte kan anses överskrida gränsen för en saklig kritik faller utanför det straffbara området. För straffbarhet krävs att det är fullt klart att uttalandet överskrider gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion rörande gruppen i fråga. När det gäller kravet på spridning är det tillräckligt att meddelandet spridits på något sätt. Uttalanden sprids av såväl den som gör ett uttalande som den som sprider vidare vad andra personer sagt (se Bäcklund m.fl., Brottsbalken, en kommentar, Zeteo lagkommentarer, 2019, kommentaren till 16 kap. 8 § brottsbalken, prop. 2001/02:59 s. 35 f., 41 och där gjorda hänvisningar).

Av Högsta domstolens uttalanden i rättsfallet NJA 2006 s. 467 kan det konstateras att utgångspunkten för tingsrättens bedömning bör vara hur en mottagare av materialet hade anledning att uppfatta innehållet. En annan utgångspunkt bör vara avsikten med materialet och i vilket sammanhang materialet lagts fram.

Bedömningen om ett yttrande utgör straffbart hets mot folkgrupp ska göras med beaktande av de grundläggande fri- och rättigheter, bl.a. yttrandefrihetsintresset såsom detta kommit till uttryck i 2 kap. 23 § regeringsformen.

Vid tolkningen av 16 kap. 8 § brottsbalken måste även hänsyn tas till artikel 10 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) (se NJA 2007 s. 805 II). Enligt 10:1 har var och en rätt till yttrandefrihet innefattande åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning. I 10:2 anges att eftersom utövandet av nämnda friheter medför ansvar och skyldigheter, får det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till bl.a. statens säkerhet, till den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott och till skydd för hälsa eller moral eller för annans goda namn och rykte eller rättigheter.

Högsta domstolen har uttalat att den prövning som ska göras i ett mål av förevarande slag ska ske i fyra steg. Först prövas i vad mån den åtgärd som vidtagits verkligen innefattar en inskränkning av yttrandefriheten. Om så är fallet prövas därefter om inskränkningen har stöd av lag, om det förelegat något sådant legitimt ändamål för inskränkningen som anges i den tillämpliga artikeln i Europa- konventionen och slutligen om inskränkningen är nödvändig i ett demokratiskt samhälle för att tillgodose detta ändamål (se NJA 2007 s. 805).

Yttrandefriheten utgör ett av de väsentliga kännetecknen för ett demokratiskt samhälle och en av de grundläggande förutsättningarna för dess utveckling och för varje individs självförverkligande. Friheten omfattar även rätten att framföra sådan information och sådana åsikter och tankar som kränker, chockerar eller stör. Undantag från yttrandefriheten måste ges en restriktiv tolkning och behovet av inskränkningar måste redovisas på ett övertygande sätt. Utrymmet för inskränkningar är särskilt begränsat när det gäller politiska yttranden eller debatt i frågor av allmänt intresse. När Europadomstolen prövar om de skäl som lagts till grund för ett avgörande är relevanta och tillräckliga och om inskränkningen är proportionell till de ändamål som motiverat den lägger domstolen särskild vikt vid innehållet i yttrandet och syftet med det, till vem eller vilka yttrandet riktar sig samt i vilket sammanhang och i vilken egenskap någon sprider yttrandet. Det avgörande är alltså inte endast innehållet i det yttrande som är föremål för prövning utan också omständigheterna kring yttrandet (se NJA 2007 s. 805).

Den som utnyttjar rätten till yttrandefrihet har även ansvar och skyldigheter, bland annat en plikt att så långt som möjligt undvika uttalanden som är omotiverat kränkande för andra – dvs. uttalanden som utgör angrepp på andras rättigheter – och som därför inte bidrar till någon form av allmän debatt som kan medföra framsteg i umgänget mellan människor (se Europadomstolens dom den 20 september 1994 i målet Otto-Preminger-Institut mot Österrike, mål nr 13470/87, p. 49).

Som framgått ovan bygger straffbestämmelsen om hets mot folkgrupp på en avvägning på ett allmänt plan mellan, å ena sidan, yttrandefriheten och, å den andra sidan, skyddet för typiskt sätt utsatta grupper. Karaktären och strängheten i den påföljd som kan följa för den som missbrukar yttrandefriheten utgör en del i denna avvägning. Tolkningen i förhållande till Europakonventionens fri- och rättigheter kan därför inte ensidigt utgå från skyddet för den som har utnyttjat sin yttrandefrihet utan måste ske i ljuset av lagstiftarens övergripande avvägningar, även med beaktande av det starka skydd som yttrandefriheten generellt åtnjuter i Sverige (RH 2017:14).

Åtalet i åtalspunkt 1 (olaga våldsskildring)
Av utredningen i målet har framkommit att en artikel med rubriken ”Brenton Tarrant ville hämnas Ebba Åkerlund – dödade 49 under moskéattack” har tillhandahållits på webbplatsen www.nordfront.se. Artikeln handlar om terrordådet som ägde rum i Christchurch i Nya Zeeland den 15 mars 2019. Det är även utrett att artikeln innehåller bl.a. en film med gärningsmannen Brenton Tarrants egen inspelning av terrordådet. Artikeln, och filmen, har tillhandahållits på webbplatsen i vart fall under perioden 16 mars–10 maj 2019.

Den aktuella artikeln har varit tillgänglig på webbplatsen under en inte alldeles kortvarig tidsperiod. Det har varit fråga om en webbplats på internet som är tillgänglig för alla. Artikeln har därmed spridits.

Filmen, som spelades in av gärningsmannen själv med hjälp av en s.k. action- kamera, utgör en live-sändning av terrordådet. I filmen, som totalt är cirka 17 minuter lång, skildras hur gärningsmannen tar sig till den aktuella platsen med bil, beväpnar sig och tar sig in i moskébyggnaden där han avsiktligen skjuter ner alla människor som kommer i hans väg. Den inledande och avslutande delen av filmen skildrar gärningsmannens bilresa till och från platsen. Filmsekvensen där han utför själva gärningen är emellertid lång och utdragen. Vid ett tillfälle beger sig gärnings- mannen exempelvis tillbaka till bilen för att ladda om sitt vapen. Därefter tar han sig återigen in i moskén och beskjuter personer som synes ha överlevt från den första attacken på nytt. I filmen syns hur människor försöker fly för sina liv och hur de som blivit träffade av skott ligger och kvider. Enligt tingsrättens bedömning råder det ingen tvekan om att filmen skildrar sådant närgånget grovt våld som utgör olaga våldsskildring. Att bilderna i filmen är suddiga till viss del och att det inte går att skönja brottsoffrens ansikten i detalj förändrar inte den bedömningen.

Som anförts ovan undantas emellertid från det straffbara området gärningar som med hänsyn till omständigheterna är försvarliga. Skildringar som är motiverade som ett led i t.ex. nyhetsförmedling är därmed inte förbjudna. Publiceringen av filmen har visserligen utgjort del av en nyhetsartikel som handlar om terrordådet i Christchurch. B har även framhållit att det förelegat ett stort intresse för allmänheten att ta del av rapporteringar från händelsen.

Tingsrätten ifrågasätter inte att det har varit motiverat att rapportera om den i artikeln aktuella terrorattacken. En heltäckande nyhetsrapportering från händelsen hade emellertid kunnat tillhandahållas utan att publicera gärningsmannens egen- inspelade film från gärningstillfället. Publiceringen av filmen överskrider enligt tingsrätten klart gränsen för vad som kan anses vara motiverat som ett led i nyhetsförmedling. Vid en sammantagen bedömning av framställningens syfte och sammanhanget i vilket publiceringen av filmen har ägt rum finner tingsrätten inte att gärningen med hänsyn till omständigheterna har varit försvarlig. Att gärningsmannen själv tillhandahållit filmen och att den eventuellt tillhandahållits på andra nyhetskanaler, webbplatser eller sociala medier, i Sverige eller utomlands, förändrar inte den bedömningen.

Åtalet för olaga våldsskildring är därmed styrkt och B ska dömas för gärningen i enlighet med Justitiekanslerns gärningspåstående.

Åtalet i åtalspunkt 2 (hets mot folkgrupp)
Juryn har under aktuell åtalspunkt meddelat ett friande utlåtande. B ska därför frikännas från yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp under aktuell åtalspunkt.

Åtalet i åtalspunkt 3 (hets mot folkgrupp)
I målet är utrett att en artikel med rubriken ”Sanering i Kivik för kärnfamiljens existens” har tillhandahållits på webbplatsen www.nordfront.se i vart fall under perioden 10 augusti 2018–10 maj 2019. I artikeltexten har bland annat följande angetts.

”Natten den 9 augusti bestämde sig nationalsocialistiska sympatisörer från Skåne att sanera orten Kivik i Simrishamns kommun från fientliga bögflaggor. För att säkra kärnfamiljens existens togs byns homolobby-flaggor bort. Kampen fortsätter!

Rösta på Nordiska motståndsrörelsen den 9 september. Det är upp till dig nordbo, att hjälpa till i kampen för kärnfamilj och folkgemenskap. Perverterade pedofiler skall icke få normaliseras!”

Det som tingsrätten har att bedöma är om publiceringen av artikeln är att bedöma som yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp. Det är B som – i sin egenskap av ansvarig utgivare under den tidsperiod som artikeln publicerades – ansvarar för alla former av tillhanda- hållanden. Den aktuella artikeln har varit tillgänglig på webbplatsen under en inte alldeles kortvarig tidsperiod. Det har varit fråga om en webbplats på internet som är tillgänglig för alla. Artikeln har därmed spritts på det sätt som förutsätts för straffansvar enligt 16 kap. 8 § brottsbalken, 5 kap. 1 § YGL och 7 kap. 6 § TF.

Bedömningen av om yttrandena i artikeln uttrycker sådan missaktning som avses i straffbestämmelserna ska göras med utgångspunkt i artikeln som helhet och med beaktande av övriga konkreta omständigheter som har präglat publiceringen.

B har uppgett att webbtidningen www.nordfront.se har en nationalsocialistisk inriktning. Den aktuella artikeln har därmed tillhandahållits i ett politiskt sammanhang så till vida att den har publicerats på webbplatsen och även innehåller en uppmaning att rösta på Nordiska motståndsrörelsen. Sett till sin helhet ger artikeln uttryck för en uppfattning att homosexualitet är samhällsskadligt eller i vart fall något förkastligt. Genom användning av det negativt laddade ordet ”sanering” i såväl rubriksättningen som i artikeltexten förstärks det negativa i homosexualitet. Genom meningen ”Perverterade pedofiler skall icke få normaliseras!” anklagas homosexuella som grupp även för en klart vanhedrande egenskap. Artikeln, särskilt dess avslutande delar, är därmed utformad på ett kränkande sätt. Enligt tingsrättens bedömning står det klart att artikeln inte inbjuder till en kritisk diskussion beträffande sexuell läggning eller familjepolitik – vilket det självfallet måste finnas utrymme för – utan uttrycker just sådan missaktning som bestämmelsen om hets mot folkgrupp avser att träffa.

I det aktuella fallet är det uppenbart att en fällande dom skulle innefatta en inskränkning av yttrandefriheten och att en sådan dom ligger inom ramen för en möjlig tolkning av 16 kap. 8 § brottsbalken på sådant sätt att kravet på lagstöd måste anses uppfyllt. Straffbestämmelsen syftar till att bereda sådant skydd för ”annans goda namn och rykte eller rättigheter” som anges i artikel 10 Europakonventionen och är ett legitimt ändamål för inskränkningen av yttrandefriheten. Fråga är då om den inskränkning av yttrandefriheten som en fällande dom skulle innebära kan anses vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle.

Yttrandena i artikeln utgör, i det sammanhang de förekommer, inte ett led i en saklig eller vederhäftig diskussion rörande homosexualitet. En kriminalisering av yttrandena utgör därför inte ett hinder för opinionsrätten eller ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Yttrandena överskrider enligt tingsrätten klart gränsen för vad som kan tolereras. Med hänsyn till innehållandet i yttrandena och i det sammanhang de spridits anser tingsrätten att en fällande dom är en inskränkning i yttrandefriheten som är nödvändig i ett demokratiskt samhälle.

Mot denna bakgrund finner tingsrätten, vid en samlad bedömning, att B ska dömas för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp enligt 5 kap. 1 § YGL, 7 kap. 6 § TF och 16 kap. 8 § brottsbalken.

Frågan om uppsåt och avslutande bedömning
Enligt 6 kap. 9 § YGL ska den som är ansvarig för yttrandefrihetsbrott anses ha haft kännedom om innehållet i programmet eller den tekniska upptagningen och medgett sändning eller utgivning. Innebörden av bestämmelsen är att den utpekade personen – i detta fall B – ska anses ha haft uppsåt att föra in texten i just det skick i vilket det publicerades. Endast under extrema förhållanden kan han undgå ansvar för material av sådant innehåll att dess offentliggörande objektivt framstår som ett yttrandefrihetsbrott (se Svea hovrätts dom den 10 februari 2015, mål nr B 7359-14 och NJA 1991 s. 155). Det finns alltså en presumtion för att B agerat uppsåtligen. I nu aktuella fall har det inte framkommit några sådana extrema förhållanden som medför att B inte ska anses ansvarig för det material som behandlats vid ovanstående bedömningar. B ska därför dömas för yttrandefrihetsbrotten olaga våldsskildring och hets mot folkgrupp.

Frågan om påföljd
B förekommer under två avsnitt i belastningsregistret. I en dom från Svea hovrätt den 2 oktober 2018 dömdes han för våldsamt upplopp. Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst 50 timmar. Alternativstraffet bestämdes till fängelse en månad. Det senaste avsnittet avser en dom från Svea hovrätt från den 21 maj 2019 där B dömdes för hets mot folkgrupp till villkorlig dom och dagsböter. Det målet avsåg en överklagad dom från Stockholms tingsrätt från den 21 januari 2019. Även i tingsrätten dömdes B för hets mot folkgrupp.

Brott som begåtts före en tidigare dom betecknas som nyupptäckt brottslighet och brott som begåtts efter domen men innan påföljden helt har verkställts eller annars upphört betecknas som ny brottslighet. Gränsen mellan de två olika fallen – dvs. mellan nyupptäckt brottslighet och ny brottslighet (den s.k. brytpunkten) – är den tidigare fällande domen. Normalt är det därmed tidpunkten för tingsrättens dom som blir avgörande. Skulle den tilltalade frias av tingsrätten men fällas i hovrätten bör utgångspunkten vara den tidpunkt då hovrätten meddelar sin dom.

De i målet aktuella brotten är s.k. perdurerande brott (dvs. ett brott som pågår under hela den tid som ett visst förhållande varar). När det gäller olaga våldsskildring så har brottet pågått under perioden 16 mars–10 maj 2019. Det brottet utgör därmed s.k. ny brottslighet i förhållande till Stockholms tingsrätts fällande dom den 21 januari 2019. Brottet hets mot folkgrupp som B ska dömas för har emellertid pågått under perioden 10 augusti 2018–10 maj 2019. Brottet har därmed inletts före såväl Svea hovrätts dom den 2 oktober 2018 som Stockholms tingsrätts dom den 21 januari 2019 och avslutats efter domarna och under prövotid för villkorlig dom.

När rätten dömer till en ny påföljd för ett nyupptäckt brott ska den när påföljden bestäms iaktta att påföljderna tillsammans inte överstiger vad som skulle ha dömts ut för den samlade brottsligheten. Rätten får då döma till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet (34 kap. 2 § brottsbalken). I förarbetena till bestämmelsen har bl.a. perdurerande brott nämnts som en situation där tillämpningssvårigheter kan uppkomma vid bedömningen av om en gärning är att betrakta som ny eller nyupptäckt i förhållande till ett tidigare avgörande. I motiven anges att den frågan får avgöras i det enskilda fallet genom en bedömning av bl.a. vid vilken tidpunkt brottet kan anses fullbordat. Om osäkerhet uppkommer kring huruvida ett visst brott är att betrakta som nyupptäckt eller nytt bör utgångspunkten vara att regeln ska tolkas till den tilltalades fördel (se prop. 2015/16:151, s. 55 f.).

I detta fall innefattar brottet hets mot folkgrupp både nyupptäckt och ny brottslighet. Mot bakgrund av uttalandena i förarbetena till bestämmelsen i 34 kap. 2 § brottsbalken och då brottet, i vart fall i förhållande till tingsrättens dom den 21 januari 2019 hade pågått under en betydande tid, finner tingsrätten att brottet hets mot folkgrupp i detta fall och i allt väsentligt ska bedömas på samma sätt som ett nyupptäckt brott i förhållande till den tidigare domen beträffande hets mot folkgrupp. I förhållande till Svea hovrätts dom den 2 oktober 2018 har emellertid att brottets straffvärdemässiga tyngdpunkt får anses vara i brottets senare skede. I förhållande till den domen ska därför inte 34 kap. 2 § brottsbalken tillämpas.

B ska nu dömas för olaga våldsskildring och hets mot folkgrupp. I båda fallen har det varit fråga om allvarlig brottslighet. Vid en sammantagen bedömning finner tingsrätten därför, även efter tillämpning av 34 kap. 2 § brottsbalken beträffande brottet hets mot folkgrupp, att det samlade straffvärdet för gärningarna uppgår till 4 månaders fängelse.

Tingsrätten övergår därefter till att behandla frågan om val av påföljd. I det aktuella fallet talar varken brottslighetens straffvärde eller art för att påföljden ska bestämmas till fängelse. B har emellertid, som nämnts ovan, tidigare gjort sig skyldig till likartad brottslighet och har dessutom återfallit i brott under pågående prövotid för villkorlig dom. Vid en samlad bedömning finner tingsrätten att någon annan påföljd än fängelse inte kan komma i fråga. Några förhållanden som ska påverka straffmätningsvärdet i höjande eller sänkande riktning har inte framkommit. Påföljden ska därför bestämmas till fängelse i fyra månader.

Avgift till brottsofferfonden
B ska också betala 800 kr till brottsofferfonden. En sådan avgift får alla som döms för brott med fängelse i straffskalan betala.

Ersättning
Enligt 21 kap. 10 § rättegångsbalken har en offentlig försvarare rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Ersättningen får dock endast om det finns särskilda skäl avse de merkostnader för tidsspillan och utlägg som har uppstått på grund av att försvararen har sin verksamhet långt ifrån den ort där domstolen är belägen. Enligt vad Högsta domstolen har uttalat i rättsfallen NJA 2011 s. 291 och NJA 2012 s. 914 bör försvararen anses ha sin verksamhet långt ifrån domstolen om avståndet mellan verksamhetsorten och den domstol som förordnat honom till offentlig försvarare överstiger tio mil i tätbebyggda områden.

SB har, utöver arbete, yrkat ersättning av allmänna medel för 4,5 timmars tidsspillan samt utlägg för en tur- och returresa (sammanlagt 38 mil) mellan Stockholm, där han har sin verksamhet, och Örebro, där tingsrättens huvudförhandling har hållits. Några särskilda skäl föreligger inte att ersätta de merkostnader som uppstått på grund av att SB har sin verksamhet långt från Örebro. Ersättningen för tidsspillan och utlägg avseende resa ska i stället bestämmas till den nivå som motsvarar vad en lokalt verksam försvarare är berättigad till; i detta fall tre timmars tidsspillan och utlägg för bilresa motsvarande 20 mil. Han har härutöver rätt till ersättning för arbete och tidsspillan för juryns överläggning i den omfattning som yrkats.

B ska med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden till staten återbetala en del av kostnaden för försvararen.

Sekretess
Sekretessen ska fortfarande gälla för den under åtalspunkt 1 aktuella filmen som förevisats bakom stängda dörrar.