Under tisdagskvällen den 24 september gick larmet om grundstötning utanför Hittarp. Fartyget Baltic Carrier hade då gått på grund utanför Hittarp. Den ryske befälhavaren misstänktes för sjöfylleri och omhändertogs.
Under onsdagskvällen den 25 september stod fartyget kvar på grundet.
Den 24 oktober upphävdes frihetsberövningen av kaptenen på fartyget.
Malmö tingsrätt B 9118-19
Domslut
Brott som den tilltalade döms för
1. Sjöfylleri, 20 kap 4 § 1 st sjölagen (1994:1009) 2019-09-24
2. Vårdslöshet i sjötrafik, 20 kap 2 § 1 st sjölagen (1994:1009) 2019-09-24
Påföljd m.m.
Dagsböter 100 om 50 kr – Böterna ska anses helt erlagda.
Häktning m.m.
Häktningsbeslutet hävs.
Brottsofferfond
Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 800 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.
Ersättning
1. PZ, som vid huvudförhandlingen har substituerats av advokaten AB, får ersättning av staten med 64 839 kr, varav 29 670 kr arbete, 10 626 kr för tidsspillan, 11 575 kr för utlägg och 12 968 kr mervärdesskatt.
2. Staten ska stå för kostnaden för försvararen.
YRKANDEN M.M.
Se bilaga 1
Bakgrund
Baltic Carrier är ett drygt 80 meter långt fartyg hemmahörande i Ryssland. Den 24 september 2019 var det på väg från Ryssland till Lidköping med en last av spannmål. B var befälhavare på fartyget och var den som var ansvarig när man på kvällen passerade genom Öresund på väg till sin slutdestination.
Fartyget rörde sig i den farled som finns mitt i sundet. Vid klockan 20.55 uppmärksammas att fartyget avviker från farleden och rör sig mot land. Sjöräddningen försöker etablera kontakt med fartyget men lyckas under ca åtta minuter inte att etablera en sådan kontakt. Fartyget har då gått på grund och förflyttar sig därefter ytterligare en sträcka innan det går på grund igen.
Kustbevakningen anländer till fartyget strax innan klockan 23.00. Klockan 23.10 blåser B i en så kallad Dräger och resultatet visar 0,59 mg per liter utandningsluft. Han kommer därefter att blåsa i en så kallad Evidenzer kl. 00.51 och det resultatet är 0,37 mg alkohol per liter utandningsluft. Han lämnar vidare två urinprov kl. 23.45 och 00.50 som visar 2,1 promille respektive 1,21 promille i urinen. Dykarrapport visar att fartyget står på grund mitt på fartyget medan akter och för är fria.
Frågorna i målet är om B framfört fartyget på det sätt som anges i gärningsbeskrivningen och om han genom detta gjort sig skyldig till sjöfylleri och vårdslöshet i sjötrafik samt hur de gärningarna i så fall ska rubriceras.
DOMSKÄL
B har förnekat grovt sjöfylleri. Han har inte framfört fordonet efter att han intagit alkohol. Han har intagit alkohol först efter grundstötningen, men innan kustbevakningen kom ombord. Det är det intaget som resulterade i alkoholkoncentrationen om minst 0,50 mg i utandningsluften. Han har erkänt vårdslöshet i sjötrafik brott av normalgraden genom att han somnat under sin vakt, vilket resulterat i grundstötningen. Han har inte intagit alkohol under sin vakt eller haft någon straffbar alkoholkoncentration i sin kropp under sin vakt.
Åklagaren har åberopat den bevisning som framgår av stämningsansökan. De hörda har huvudsakligen uppgett följande;
B
Han är från Nizhniy Novgorod i Ryssland och har arbetat till sjöss i 25 år. Han har varit kapten på det aktuella fartyget i tio år.
Den senaste resan gick från Kaliningrad. Det var besvärliga förhållanden när de skulle lämna Kaliningrad. De lastade från kvällen den 22 september och under hela natten fram till kl. 13.00 nästa dag. Lotsning ut ur hamnen pågick fram till 15.00. Då var han tvungen att vara kvar på bryggan trots att det inte var hans tur. Han hade vakt mellan 17.00 och 24.00 och även nästföljande dag den 24 september var det mycket att göra. När han gick av kl. 14.00 tog han två öl för att vila fram till 17.00. Kl 17 började han sin vakt och var på bryggan till kl. 21.00 då incidenten inträffade. En matros var med honom på bryggan som utkik och de var där samtidigt i 5–40 min, efter det bad matrosen om tillstånd att få uträtta sina behov och denne lämnade därefter bryggan. B visste att det krävdes en gir av honom och hade antecknat detta i sjökortet. Men av någon för honom oförståelig anledning sjönk han i sömn. När han vaknade såg han att hastigheten var på noll.
Det första han hörde när han vaknade var anropet. Han förstod att de hade missat giren och gått på grund. Han larmade hela besättningen och försäkrade sig om att alla var oskadade. Tillsammans med överstyrman tittade han på planen för hur man ska hantera sådana situationer. Det ställdes frågor om det var några skador på skrovet. Det fanns inte några skador och miljön runtomkring verkade vara opåverkad. Detta rapporterade han till räddningstjänsten. Efter det stängde han av motorn. Han fick också besked om att de inte skulle göra något själva utan invänta kustbevakningen, de kom vid 23-tiden. Under tiden som han väntade på att kustbevakningen skulle komma började han inse vad som hänt, han började skaka. Han lämnade besättningen och gick ner till sin hytt. I sitt kylskåp hade han ett litet fartygsapotek, där fanns en plastflaska med 500 ml volym innehållande medicinsk sprit 96-procentig. Det fanns kvar 2-3 cm i flaskan som han drack upp, klockan kan ha varit mellan 21.45 och 22.00. Han gick därefter upp till bryggan igen. Kustbevakningen anlände vid 23-tiden.
Policyn på rederiet när det gäller alkohol är noll konsumtion. Om befälhavaren är på bryggan är det han som har ansvaret. Han har inte lämnat över ansvaret till någon under händelseförloppet. När han vaknade hade fartyget noll i hastighet. Anledningen till att man kan se att fartyget rört sig efter att de gått på grund är att han försökte få loss det. Det innebär att fartyget gick på grund två gånger. Det måste ha funnits en stark ström på stället. När han var nere i hytten och drack spriten så var han där max 10 minuter. Han kanske drack 50-60 ml. Att han inte i polisförhör berättat att han drack sprit var för att han trodde att det kunde försämra hans position.
Han stängde av motorn efter att han gått på grund andra gången och han fick besked från Swedish Rescue att inte vidta ytterligare åtgärder, då gav han order till maskinisten att stoppa motorn. Efter att han stängt motorn finns alltid risken för att fartyget ska röra sig eftersom det inte var förankrat och det skulle kunna börja att spontanröra sig.
MA
Han arbetade som första klassens matros ombord. Det var hans tredje kontrakt på det aktuella fartyget. Den aktuella kvällen hade han vakt tillsammans med kaptenen mellan klockan 22.00 och 24.00. När de är på bryggan samtidigt så är det kaptenen som bestämmer. Han fick kaptenens tillåtelse att gå på toaletten och var borta i 15- 20 minuter. När han var på toaletten märkte han en skarp sväng till höger. Han kom upp och förstod att kaptenen hade gått på en sandbank. Kaptenen berättade att han blundade för ett ögonblick och då hände det. De samlades vid räddningsbåtarna och det kontrollerades att det inte var några läckor. Officiellt är det absolut förbjudet att dricka alkohol ombord. Han uppfattade det som allt var som vanligt med kaptenen och att denne pratade som vanligt.
AT
Han frågade kaptenen om denne hade druckit och han sa nej. Han bestämde sig då för att låta honom blåsa i Drägern, där han blåste positivt. Av samtalet med befälhavaren förstod han att denne hade somnat. Han hade kört fartyget och somnat på bryggan. Det var nog först i förhör han berättade att han druckit två öl vid 14-15- tiden. Han upplevde kaptenen som trött. Han hade lite trötta ögon men det framgick inte tydligt att han var väldigt påverkad. Kaptenen somnade flera gånger under tiden de höll på med förhör. Han höll fast vid att han bara druckit två öl när de pratade med honom. Han luktade alkohol, man kände att han hade druckit. Hans uppfattning är att kaptenen måste ha druckit senare än denne påstod men kan inte utesluta att kaptenen druckit efter grundstötningen. Det gjordes sållningsprovet på alla i besättningen, sju personer. Alla blåste positivt utom kocken.
LK
Hon arbetar med sjöräddningstjänst och var räddningsledare på plats. De hade kontakt med Baltic Carrier och fick information om att hon gått på grund norr om Helsingborg samt att det inledningsvis inte hade gått att få kontakt med fartyget.
Till slut hade de fått kontakt och meddelat att de skulle lägga om kursen, fartyget svarade men då hade det redan gått på grund. När de fick kontakt med kaptenen pratade han osammanhängande och otydligt. De bad kaptenen att ligga kvar men han sa att han skulle försöka komma loss från grunden. Hon startade då ett ärende om sjöräddningstjänst och de hade upprepad kontakt med kaptenen. Det tog honom sju minuter att berätta att ingen var skadad vilket var anmärkningsvärt. De kunde se att han hade gått på grund och att han sedan gick på grund igen.
Det var inte tal om att kaptenen var nere i sin hytt i tio minuter, det kan max ha varit 1-3 minuter eftersom de hade ett pågående samtal med honom. Hon upplevde att kaptenen var osammanhängande och försökte ta sig från platsen, men hon kan inte bedöma om han lät stressad.
Tingsrättens bedömning
Vad tingsrätten först måste ta ställning till är om det är visat att B haft en alkoholkoncentration i utandningsluften under eller efter färden som uppgick till minst 0,50 milligram per liter utandningsluft. Den enda bevisningen som ger direkt stöd för detta påstående är det första utandningsprovet. Det är inte frågan om ett prov som egentligen kan användas som ett bevis för alkoholkoncentrationen. Det har inte gjorts något säkerhetsavdrag. Det går inte att utesluta att resultaten kan påverkas av alkohol i munhålan. Det är därför inte ställt bortom rimligt tvivel att B haft en alkoholkoncentration före eller efter färden (fram till grundstötningen) som överstigit 0,50 mg per liter utandningsluft.
B har påstått att han druckit alkohol efter det att fartyget gått på grund men innan det att Kustbevakningen bordat fartyget. Han har beskrivit att han druckit läkarsprit och att det skett tidsmässigt kort tid efter grundstötningen. Detta är ett påstående som tingsrätten måste värdera. Går det att utesluta att det gått till på det sätt som B beskrivit eller kan hans invändning om så kallad eftersupning lämnas utan avseende?
Som nämnts tidigare har det tagits urinprov på B. Dessa prover visar att alkoholkoncentrationen i hans urin sjunker från 2,1 promille till 1,21 promille mellan klockan 23.45 och 00.50. Enligt Rättsmedicinalverkets informationsblad tyder en fallande alkoholkurva mellan två urinprov på att den huvudsakliga alkoholförtäringen inte har ägt rum inom de närmaste en till två timmarna före urinprovet togs. Vid sådana omständigheter kan enligt Rättsmedicinalverket det generellt sägas att eftersupning inte är förenligt med analysresultatet. I det här fallet är tingsrättens uppfattning att B enligt sina egna uppgifter druckit någon gång efter kl 21.00. Innan det första urinprovet tas hinner klockan bli 23.45. Enligt tingsrätten har det därför förmodligen gått så lång tid att Rättsmedicinalverkets slutsatser om huruvida eftersupning är uteslutet inte är giltiga. Det går därför inte att utesluta att B druckit alkohol först efter det att fartyget gått på grund och att det är den konsumtionen som ger utslag på sållningsprovet ombord på fartyget, provet med Evidenzer samt de därefter följande urinproven. Det finns inte heller något i utredningen i övrigt som talar emot detta. Tingsrätten utgår därefter vid den fortsatta bedömningen av åtalet från att B druckit alkohol i sådan mängd att det överstiger nivån för sjöfylleri först efter grundstötningen.
B har hävdat att han då inte ”framfört” fartyget i sjölagens mening eftersom det stått stilla och att han därför inte kan dömas för sjöfylleri i enlighet med åtalet. Han har vidare varit tillsagd av svenska myndigheter att stänga av motorn. Tingsrätten konstaterar att det i och för sig varit så att fartyget hållit en hastighet som varit noll. Men fartyget har legat på grund med en risk för att det igen skulle kunna röra sig. Fartyget har legat på grund på så sätt att aktern och fören varit fria. B har vidare beskrivit strömmarna i Öresund som starka. Det fanns därför en risk för att fartyget skulle kunna röra sig och förorsaka skada. Även i detta skede anser tingsrätten att fartyget framförts på sätt som krävs för ansvar för sjöfylleri.
B:s ansvar för fartyget får anses ha upphört först när Kustbevakningen bordade fartyget. Även om han fått instruktioner från svenska myndigheter dessförinnan befriar det inte honom från ansvar som befälhavare för att ha kontroll på fartyget. Han har i detta skede i vart fall intagit alkohol i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans kropp överstiger gränsen för sjöfylleri. Det noteras att han kl. 00.51 blåser 0,37 mg per liter utandningsluft.
När det gäller rubriceringen av gärningen så tar de omständigheter som räknas upp i tredje stycket och som åklagaren anser gör att gärningen ska rubriceras som grov sikte på framförandet av fartyget fram till grundstötningarna. Utifrån den bedömning som tingsrätten gjort när det gäller B:s alkoholkonsumtion ska detta inte ha betydelse när det gäller att rubricera sjöfylleriet. B ska därför dömas för sjöfylleri av normalgraden.
B har erkänt vårdslöshet i sjötrafik. Det är enligt tingsrätten uppenbart att han varit vårdslös på det sätt som anges under första stycket i gärningsbeskrivningen. Med utgångspunkt i vad som framkommit om hans alkoholkonsumtion så är det frågan om ett brott av normalgraden.
Även om bägge brotten är allvarliga så är de utifrån rubriceringen att bedöma som bötesbrott. B ska därför dömas till ett kännbart bötesstraff. Detta ska anses till fullo verkställt genom den tid som B suttit frihetsberövad som anhållen och därefter häktad.
B ska omedelbart försättas på fri fot.
Eftersom B döms för brott där det finns fängelse i straffskalan ska han betala föreskriven avgift till brottsofferfonden.