Ruiner vid Toyako Onsen

Toyako Onsen är en populär plats i Japan för avkoppling och spa. En av mina bättre bilder är just från Toyako. När jag sommaren 2011 besökte området hade turisterna skrämts bort p.g.a. Fukushima som gått i luften bara tre månader tidigare. Själv fick jag som ende utlänning ett oförskämt förnämligt pris på det rum jag bokat. Vid denna tid kunde jag ingen japanska och ingen i detta område verkade kunna engelska. Åtminstone ingen som ville prata med mig. Jag begav med i väg på egen upptäcktsfärd och fann bara några hundra meter ruinerna efter det senaste vulkanutbrottet som här skedde år 2000. Marken hade öppnat sig bara ett stenkast från samhället. Otroligt nog kom ingen människa till skada.

toyako-onsen_mg_2841

Stora vägen förstördes och bilden ovan är resterna från den. I vägens förlängning syns en ensam gatulampa trotsigt stå kvar.

toyako-onsen_mg_2802

Badet i Toyako förstördes. Invändigt ser det ut som någon har sköljt alla utrymmen med lera. På bara elva år växer det träd på taket.

toyako-onsen_mg_2700

Även ett hyreshus står kvar. Återigen har naturen tagit över. Första plan på baksidan ligger under lera och från en balkong sticker grenverket från ett träd ut.

Vy över Vindbelgur

Vy över Hverfjall och Vindbelgjarfjall
IMG_4476
Vy från Dimmuborgir.

Sjön My’vatn ligger på Islands nordvästra del. Hade det inte varit för sjöns alla flugor skulle sommaren här kunna te sig underbar med landskap som inte går att finna på andra platser. Dessa tre bilder visar berget Vindbelgur från olika platser runt My’vatn.

IMG_4701

Ståendes på ännu en vulkan

Grábrókarfell

Ovan: Vy över Grábrókarfell

Jag minns ännu alla vulkaner jag bestigit, men efter mitt besök i Daisetsuzan med dess otaliga vulkaner tappade jag helt all chans jag hade att komma ihåg alla namn. Island med dess språk har inte precis underlättat det. För den som är intresserad av vulkaner, levande som vilande, är Island ett utmärkt ställe att resa till. Man behöver inte resa speciellt långt innan man finner en vulkan stor nog att klättra upp på.

IMG_4388-1
Uppe på vulkankratern på vulkanen Grábrók.

Inne i vulkanen Thrihnukagigur

Leden till Thrihnukagigur
Mellan Bláfjöll och Thrihnukagigur finns ett stort lavafält med mossa och håligheter.

Thrihnukagigur. Bara smaka på ordet och försök uttala det. Nog för att det finns vulkaner i Skåne, men alla från Jura och absolut ingen som man kan kliva ned i. Den högsta, Gällabjer, är dessutom bara drygt 60 meter över omgivningen.

Tillbaka till Island. Under hela sommarsäsongen är det möjligt att för runt 2000 kr bli nedhissad 120 meter in i Thrihnukagigurs magmakammare. Naturligtvis finns här ingen magma kvar längre, och senaste utbrottet var för 4000 år sedan. Vulkanen är dock vilande, så helt säker är man inte. Från Reykjavik är det runt 30 minuters bilfärd åt sydöst. Därefter på parkeringen vid Bláfjöll får man se till att promenera 40 minuter västerut.

Leden till vulkanen, som kan skymtas som den tredje kullen borta i horisonten.
Uppe på Thrihnukagigur finns den hissanordning som BBC för några år sedan lämnade efter sig.
Ner i hjärtat i Thrihnukagigurs magmakammare.
Från vulkanens hals ned kan man nu skymta en större sal.
Hissanordningen syns med sina lampor och vajrar. Vulkanens magmakammare är upplyst av strålkastare.
Det blev drygt 15 minuter fritt promenerande nere i magmakammaren. Det hade behövts en heldag för detta. Man kunde dessutom fortsätta en bit längre ned och in i vulkanen, men tid fanns ej.

 

Och så bar det iväg igen. De orangea linorna var där för att skydda mot tappade ting från hissen.

HDR från i somras

2391

Det är en litet märklig känsla att stå på en kägelvulkan och blicka ut över horisonten utan att se botten. Molnen sveper förbi en i omgångar som stora dunkuddar. Bilden är tonmappad i Luminance HDR och är faktiskt ingen HDR-bild då den enbart består av en exponering.

HDR från vulkanen Youteizan

Att ha molnen under sig är en fantastisk känsla. Speciellt om det regnat och varit dimma hela dagen och det plötsligt lättar upp. Huset som ligger nära vulkanens krater fungerar som sovplats åt alla besökare. För 100 kr får man en filt och en sovplats.

Jag har aldrig gillat den japanska undervegetationen som är omöjlig att ta sig fram genom, men här på vulkanens topp kunde man traska omkring rätt bra för sig själv.

Värsta misstagen

Allt för den perfekta bilden, inte sant? Men någon gång kommer man till den där insikten att något man gjort inte är så smart. Än värre om man kommer underfund med det just under själva händelsens gång.

När jag besökte vulkanen Eyjafjallajökull på Island kom jag till den insikten. Eyjafjallajökull ligger vid Thorsmörk, en populär dal för campare och vandrare. Jag visste inte vad jag förväntade mig att se när jag satte första fotsteget upp mot vulkanen. Stigen upp var väldigt smal och lutade flera gånger ner i raviner. Ibland fanns det kättingar man kunde hålla sig i, men armeringsjärnen de var fastsatta i var ibland lösa.

Tillsammans med några spanjorer tog jag mig upp den där sista biten till toppen. Ett stelnat lavafält syntes och det rök fortfarande om det. Jag kunde även se själva toppen av vulkanen.

Eftersom stigen ledde över lavafältet fortsatte jag och spanjorerna den vägen. En av spanjor frågade mig om jag ville hänga med till toppen av vulkanen. Något jag gjorde. Det osade en hel del svavel på toppen vilket gjorde det svårt att andas. Det fanns även småsprickor under mig, men inget speciellt jag reagerade på. Inte förrän jag tittade ner i den sista.

Två meter under mina fötter lyste det rött. En fantastisk känsla av nyfikenhet blandad med adrenalin. Mina två tankar var att ta så många bilder jag kunde och sedan ta mig så snabbt som möjligt därifrån.

Nu har det inte varit så mycket mer väsen från Eyjafjallajökull och jag kommer sannolikt ta mig dit ännu en gång. Island var min bästa fotoresa någonsin och slår Japan med hästlängder när det kommer till landskapsmotiv.

Bilderna är alla utom den på vandrarna sammanslagna HDR-bilder i Photomatix.

Vad har du gjort som du för stunden ångrat dig för att få den där bilden?