Etikett: polis

Publicerat

JO kritiserar poliser för att ha hindrat journalist att filma

I augusti 2018 omskrevs det här tidigare om den JO-anmälan som FoodMonitors ansvarige utgivare lämnat in efter vad han ansett varit ett felaktigt behandlade från två poliser.

I går kom så svaret från justitieombudsmannen, JO, om att Polismyndigheten ska kritiseras.

Bedömning

Min granskning har avsett hur poliserna agerade mot AA när han filmade vid det aktuella tillfället. Jag går därför inte in på frågan om hur polisernas åtgärder dokumenterades efter ingripandet.

Av utredningen framgår att AA, som arbetar som frilansjournalist,har filmat en man på allmän plats och att två poliser har sagt till AA att sluta filma sedan mannen påtalat att han inte ville bli filmad.

AA befann sig utanför det område som polisen hade spärrat av när han filmade. Av filmsekvenserna framgår att AA är lugn och att han inte uppträder provocerande, vare sig mot mannen som han filmar eller mot poliserna.

En polis som ingriper i myndighetsutövning ger rent faktiskt uttryck för samhällets maktbefogenheter, oavsett om han eller hon använder tvång eller inte. En polis har därför anledning att räkna med att den som ett ingripande riktar sig mot ofta uppfattar förhållandena som att han eller hon är tvungen att följa polisens uppmaning. Den enskilde befinner sig typiskt sett i ett sådant underläge att man inte kan tala om någon egentlig frivillighet i en sådan situation. Det är därför viktigt att en polis inte uttrycker sig eller agerar på ett sådant sätt att en enskild uppfattar det som ett tvång att agera på ett visst sätt eller avstå från att göra något. (Se bl.a. SOU 1995:47 s. 145, JO 2019/20 s.306 och mitt beslut den 10 februari 2020, dnr 3182-2018.)

Utrymmet är mycket litet för en polis att i sin tjänsteutövning ge uttryck för rent personliga uppfattningar eller önskemål om att en person ska upphöra med ett visst beteende, t.ex. att sluta filma (se mitt beslut den 10 februari 2020, dnr 3182-2018).

BB har avstått från att yttra sig i ärendet. Jag känner därför inte till hur han resonerade när det gäller förutsättningarna att ingripa mot AA. Av filmsekvenserna framgår att mannen som blev filmad sa att han inte ville bli filmad och att BB då bad AA att ”lägga ned” och sluta filma,eftersom det störde samtalet mellan dem.

Det har inte kommit fram någonting i utredningen som tyder på att AA genom att filma på något konkret sätt hindrade poliserna i deras arbete, utgjorde en säkerhetsrisk för någon eller agerade på ett sätt som innebar att det av något annat skäl fanns rättsliga förutsättningar för att säga till AA att sluta filma. Även om BB skulle ha resonerat på det sättet att han bara framförde ett eget önskemål om att AA skulle sluta filma fanns det en uppenbar risk att AA, med hänsyn till sammanhanget,uppfattade det som en uppmaning som han var skyldig att följa. Sammantaget anser jag att BB agerade fel när han uttalade sig på det sätt som han gjorde.

CC har anfört att han uppmanade AA att sluta filma eftersom han gjorde bedömningen att det fanns grund för att annars avvisa AA från platsen för att avvärja en straffbelagd handling.

Enligt CC gjorde AA sig skyldig till ofredande när han filmade mannen. Straffbestämmelsen om ofredande gäller sådana oacceptabla fridskränkningar som är ägnade att kränka någons frid på ett kännbart sätt.Som framgått ovan är gärningar som kan vara ovälkomna, otrevliga eller obehagliga–men som den enskilde rimligen ska kunna tåla–i princip inte kriminaliserade som ofredande. Mot bakgrund av vad som kommit fram i utredningen när det gäller det sätt som AA filmade på är det enligt min mening klart att hans agerade inte var straffbart, vare sig som ofredande eller enligt någon annan bestämmelse. AA uppträdde inte heller ordningsstörande på det sätt som avses i 13 § polislagen. Det fanns därför inte grund att avvisa AA från platsen med stöd av denna bestämmelse. Att AA valde att lämna platsen måste, i ljuset av det ultimatum som han ställdes inför av CC, ses som en konsekvens av en befallning från CC. CC agerade därför fel när han uppmanade AA att sluta filma och uppgav att AA annars skulle bli avvisad.

En polis som i sin tjänsteutövning ingriper mot någon måste alltid ha klart för sig vilka rättsliga förutsättningar som gäller för att ett ingripande ska kunna ske. I detta fall har polisernas agerande inneburit att AA i sitt arbete som frilansjournalist har hindrats från att filma på allmän plats trots att det inte funnits grund för det. Agerandet har riskerat att inkräkta på den grundlagsskyddade anskaffarfriheten. Det finns anledning att se allvarligt på det inträffade.

Polismyndigheten ska kritiseras för polisernas felaktiga agerande.

Ärendet avslutas.

Publicerat

Polisen använde drönare för att övervaka fotbollsmatch

Polisens drönare

Polisen gick under den gångna veckan ut med att drönare skulle användas under måndagens fotbollsmatch mellan Hammarby och HIF i Helsingborg. Nedan syns berörda områden som skulle kamerabevakas medelst drönare.

Utöver drönare bevakade även polishelikopter området.

Som start- och landningsplats för de två drönarna som syntes användes Kärnan. Uppe på Kärnan hade polisen även en PTZ-kamera utstickande för att filma alla som tog sig upp längs med Terrasstrapporna.

På polisens hemsida stod bland annat:

”För första gången kommer vi använda UAS i ett informationsinhämtande syfte i denna fotbollsmatch. Tillsammans med polishelikoptern så kommer UAS vara ett viktigt komplement. I Stockholm används UAS numera regelbundet vid så kallade riskmatcher och det är inte omöjligt att polisregion Syd följer efter i den utvecklingen.
Dessutom är ju numera Olympia-arenan mycket välförsedd med bevakningskameror vilket underlättar betydligt vid eventuella polisutredningar. Allt för er trygghet och för att de som tänker sig att förstöra fotbollsfesten, och för idrotten, bättre kan bli lagförda.”

Drönaren på bild högst upp ser ut att vara en Matrice 210 där kameran ser ut att vara Zenmuse Z30. Kika på filmen nedan för att se vad kameran går för:

 

 

Publicerat

Polis hittade på fotoförbud och kontrollerade olovligen ID-handling – Får kritik av JO

Den 25 september 2017 kontrollerade en polisman en yngre man sittandes bakom ratten i en stillastående bil. Polismannen tyckte mannen såg för ung ut och krävde denne på körkort.

Mannen vägrade eftersom mannen inte framförde fordonet där och då och berättade lugnt och sakligt att polismannen saknade laga befogenhet för att kontrollera ID. Mannen filmade även händelse vilket polismannen inte uppskattade och som flertalet gånger beordrade om att mannen skulle sluta filma. Efter ett tag ändrade polismannen sig. Han tyckte nu att mannen såg efterlyst ut och därför ville kontrollera mannens ID-handling.

JO:s svar

JO, som sett filmen och protokollet, har nu riktat kritik mot polisens sätt att hantera ärendet. JO anser även att det är uppenbart att polismannens historia om att mannen skulle ha sett efterlyst ut ”närmast har karaktären av en efterhandskonstruktion.”

Angående filmningen skriver JO:

Det är tvärtom viktigt att en polis inte uttrycker sig eller agerar på ett sådant sätt att en enskild uppfattar det som ett tvång att sluta filma eller i övrigt får uppfattningen att han eller hon är skyldig att följa en uppmaning att sluta filma.

 

 

Publicerat

Polis åtalas för tjänstefel efter att ha flyttat åskådare

Förord

(Uppdatering 2020-09-17: tingsrätten friade polismannen)

Detta åtal nämner ingenting om fotograferande men kan ändå för den fotograferande vara av intresse. En polis avlägsnade en lugn åskådare som nästa gång kan vara en fotograf. Att stå rätt upp och ned är inget brott och inte heller att på stan fotografera händelser som sker på allmän, och i bland även privat, plats.

Anmälan

Hej Polismyndigheten,

Jag skulle vilja anmäla att polisman med tjänstenummer B avlägsnade mig från en offentlig plats, som jag uppfattar det utan lagstöd. Jag kom inte till skada fysiskt, och det rörde sig bara om ca 40 meter, men på grund av polismannens agerande förhindrades jag att observera polisens arbete och som jag ser det begränsades därmed mina demokratiska fri- och rättigheter utan stöd i lag. Jag anser att det kan röra sig om tjänstefel och/eller ofredande.

Ni når mig enklast på den här e-postadressen, men om det är nödvändigt kan ni också ringa mig på 07300000.

Anmäld: Polisman med tjänstenummer B
Tid: Kl 15.20-15.21 2018-10-13
Plats: Möllevångstorget, Malmö
Anmälare: A

Händelseförlopp

Jag kom promenerande längsmed Ystadgatan i västlig riktning och passerade en grupp med 3-5 poliser som stod och diskuterade med en äldre man, en äldre kvinna samt en yngre man. Jag passerade gruppen, men stannade sedan till på behörigt avstånd (ca 10 meter) för att bilda mig en uppfattning om vad som försiggick. Jag är intresserad av politiska frågor kring polisens arbetsmetoder och vill därför observera polisarbete när tillfälle ges. Jag uppfattade situationen och stämningen på platsen som lugn och civiliserad.

Efter ca en halv minut gick en av poliserna (som senare uppgav tjänstenummer B och som jag här kallar polismannen) runt och uppmanade 2-3 andra personer, som liksom jag observerade gruppen poliser, att lämna platsen. När han kom fram till mig och sa något om att jag inte skulle stå där och ”lyssna” svarade jag (i lugn ton) att ”jag vidhåller nog att jag har rätt att stå här och titta och lyssna”. Han höll dock inte med och sa att jag skulle lämna platsen, med hänvisning till att han ville det. Jag frågade då (i lugn ton) vad han hade för lagstöd för den uppmaningen. Han sa då något kort om ”polislagen 13” (utan någon hänvisning till allmän ordning), tog mig armen och började leda mig bort på trottoaren längst med Ystadsgatan i västlig riktning. Jag protesterade något men gjorde inget motstånd.

Han ledde mig sedan ca 40 meter bort med ett stadigt grepp om min överarm. Den bifogade kartbilden visar sträckan vi rörde oss, men vi gick på trottoaren gentemot torget (inte i gatan). Lägst med vägen frågade jag honom om tjänstenummer, vilket han på ett föredömligt sätt uppgav. Han frågade mig om jag bodde på Möllevången. Istället för att svara frågade jag om jag var misstänkt för brott. Det sa han att jag inte var. Jag avböjde då att svara på frågan om mitt boende. Vid något tillfälle stannade vi till eftersom jag försökte mata in hans tjänstenummer i min telefon som minnesanteckning. Han uppmanade mig då bryskt att fortsätta röra mig framåt. Överlag gick det hela lugnt och civiliserat till.

Vi skiljdes sedan vid den röda markeringen på kartan. Han gick tillbaka och jag fortsatte rakt fram. Efter ca 2 minuters promenad valde jag dock att gå tillbaka till den plats där vi hade skiljts åt och ta en bild i riktning mot platsen från vilken jag avlägsnades. Bilden bifogas. Den togs kl 15.26. Enligt min mening speglar den väl hur jag upplevde platsen även några minuter tidigare: lugnt och tryggt, utan uppenbara störningar av den allmänna ordningen.

Klagomål

För att en polis ska ha lagstöd för att avvisa eller avlägsna någon med stöd av 13 § polislagen ska denne genom sitt uppträdande störa den allmänna ordningen eller utgöra en omedelbar fara för denna. Jag hävdar med bestämdhet att jag inte uppträdde på ett sådant sätt eller kunde uppfattas utgöra någon sådan fara. Jag stod helt stilla och tyst på 10-15 meters avstånd, lyssnade och tittade. Även om det sannolikt saknar relevans kan det nämnas att jag inte fotograferade, filmade eller spelade in ljud. Det måste enligt min mening ha varit uppenbart för envar på platsen, däribland polismannen, att jag inte störde den allmänna ordningen eller utgjorde någon omedelbar fara för denna.

Istället framstår det för mig som att polismannens egentliga motiv för att avvisa mig var att jag möjligen kunde höra vad som sades av poliser, och dem som de talade med, samt se detsamma. Det kan så klart finnas även godhjärtade skäl för att försöka förhindra det. Men det finns mig veterligen inte lagstöd för att avvisa eller avlägsna någon av den anledningen.

Såsom jag uppfattade situationen hade polismannen gått om tid att överväga sitt beslut att avvisa/avlägsna mig. Inget mer dramatiskt än ett lugnt samtal försiggick på platsen, och de var ett flertal poliser. Innan ingripandet stod han som jag uppfattade det själv och lyssnade och hade ingen aktiv del i samtalet. Därför tycker jag att han hade kunnat ta sig tid att förklara för mig vilket lagstöd han ansåg sig ha för avvisandet, eller förklara situationen och vänligt be mig gå utan hänvisning till några formella befogenheter. Istället valde han att avlägsna mig med tvång. Tyvärr uppfattar jag det som att det var att jag (på ett lugnt och sakligt sätt) ifrågasatte om han hade lagstöd för avvisandet som ledde till avlägsnandet. Många anser säkerligen att ett sådant agerande är försvarligt, men mig veterligen saknar det lagstöd.

Jag tog inte någon fysisk skada av det inträffade, men jag hävdar att mina fri- och rättigheter såsom de garanteras mig i regeringsformen i praktiken inskränktes utan stöd i lag. Jag menar att det därmed kan vara fråga om tjänstefel i två fall: dels vid beslutet om avvisandet och dels vid beslutet om avlägsnandet. Jag hävdar också att det måste ha varit uppenbart för polismannen att det inte fanns lagstöd för avlägsnandet, och att det därför kan ha funnits brottsligt uppsåt till ofredande.

Bifogas: 1. Kartbild som visar varifrån och till vilken plats jag avlägsnades. 2. Bild från platsen till vilken jag avlägsnades, tagen ca fem minuter senare i riktning mot platsen från vilken jag avlägsnades.

Film från övervakningskamera

I aktuellt ärende har filmmaterial från övervakningskameror inhämtats. Efter att ha tittat på filmmaterialet kan följande konstateras:

Kl. 15:18:39 – en man som bör vara målsäganden kommer gående uppe i bild, målsäganden går i västlig riktning, i riktning mot Smedjegatan.

Kl. 15:18:58 – målsäganden ställer sig på ungefär 6 – 8 meters avstånd från de poliser som är på plats med anledning av ärendet med misshandel.

Kl. 15:19:10 – en man med cykel, mannen har två påsar hängande på styret, stannar till vid poliserna men blir med största sannolikhet tillsagd att gå vidare. Mannen passerar sedan precis intill målsäganden, vänder och går tillbaka men fortsätter bort.

Kl. 15:20:18 – en polisman börjar prata med målsäganden.

Kl. 15:20:25 – polismannen tar tag i målsäganden och ger honom en till synes mycket lätt knuff. Polismannen föser/leder sedan iväg målsäganden i riktning mot Smedjegatan. Målsäganden håller sin mobiltelefon i ena handen.

Kl. 15:20:35 – polismannen och målsäganden försvinner ur bild.

Kl.15:21:35 – polismannen kommer åter i bild.

I efterhand upprättat protokoll av B

Flertalet patruller däribland Rb 65-3670 med Pa B och Pa F blev beordrade av RLC syd till Möllevångstorget med anledning av bråk.

Enligt information från RLC syd var det flertalet personer som bråkat på torget.
När patrullerna anlände påträffades den ena parten utmed cykelbanan Ystadgatan strax väster om Claesgatan. Det var rörigt på plats och svårt för patrullerna att få en uppfattning av vad som inträffat. Flertalet personer samlades tätt runt parten samt patrullerna varpå undertecknad bad dem som inte sett eller på något annat vis hade med händelsen att göra gå från platsen.

Detta med anledning av att patrullerna skulle få jobba ostört samt att cykeltrafiken stördes.
Personerna lämnade direkt utom en som ställt sig väster om patrullerna. Undertecknad uppfattade att även denne person hört undertecknads vädjan men valt att stå kvar.

Undertecknad gick därför fram till mannen och bad på nytt personen gå från platsen om han inte sett eller på något annat vis hade med händelsen att göra. Mannen började då direkt skrika på undertecknad. Mannen skrek aggressivt och undertecknad uppfattar det som att mannen förstärkte med sitt kroppsspråk.

Med anledning av att mannen började skrika tog undertecknad beslut om PL13§ och tog därför tag i mannens arm för att avlägsna honom till Bergsgatan bort från den ena parten och de övriga patrullerna.

Under tiden undertecknad och mannen gick skrek han hela tiden och uppgav att denne skulle anmäla undertecknad. Undertecknad försökte lugna ner mannen under hela tiden utan resultat. Undertecknad förklarade för mannen anledningen till PL13§. Väl framme vid Bergsgatan släppte undertecknad mannen och gav denne sitt tjänstenummer som denne bett om.

Detta protokoll upprättat i efterhand 2019-01-03 kl .07:15, med anledning se separat PM.

PM

Detta PL13§-protokoll är upprättat i efterhand 2019-01-03 för en händelse som inträffade 2018-10-13 på Möllevångstorget i Malmö.

Detta med anledning av att det i efterhand framkommit information om att detta protokoll saknats varpå undertecknad nu i efterhand upprättat protokollet.

I tjänst
Pa B

Förhör med A

Egen berättelse.

A uppgav att vid det aktuella tillfället var det en helgeftermiddag och han var ute och promenerade. A uppgav att han gick på Ystadgatan och kom fram till Möllevångstorget, A uppfattade det som en helt vanlig dag, det var folk i rörelse och verkade vara en vanlig dag på torget, allt var tryggt och lugnt.

A uppgav att han passerade en grupp människor, gruppen bestod av några poliser och några personer i civila kläder som stod och pratade med poliserna. A uppfattade det som att det var ganska många poliser på platsen för en sådan odramatisk händelse. A uppgav att personerna i civila kläder var en äldre man, en äldre kvinna och en yngre man, A uppfattade det som att den äldre mannen gjorde någon gest och försökte förklara för polisen vad som hänt. A uppgav att han även uppfattade det som att den äldre mannen visade att någon hade fått en lavett.

A uppgav att han blev intresserad, A är intresserad av polisarbete och politiska frågor kring detta och därför stannade A till när han passerat den aktuella gruppen av människor. A uppgav att han blev stående där på vad A uppfattade som ett behörigt avstånd, A uppfattade det inte som att han konfronterade någon, A stod och tittade och lyssnade. A uppgav att han inte hörde vad som sades men A uppfattade det som att han övergripligt kunde följa vad som hände.

A uppgav att han stod på platsen en kort stund, A är osäker på tiden, det kan vara 15 eller 30 sekunder, A såg sedan en polis som började gå runt och säga till folk som liksom A var nyfikna på vad som hände. A uppfattade det som att polisen sa åt folk att gå från platsen. A uppgav att polisen först gick fram till en person som stod vid ett cykelställ, polisen pratade med denna person och vände sig sedan mot A.

A uppgav att han förstod vad polisen ville, A uppgav att han har en inställning som enligt A inte borde vara kontroversiell men som kanske är ovanlig och det är att Svensk lag ska gälla i Sverige och att A ska få titta och lyssna på det han vill, men A förstår att den rätten kan inskränkas. A uppgav att när polisen kom fram till honom sa polisen någonting i stil med, eller A fick intrycket av att polisen sa att nu hade han, polisen, sagt åt den andra personen att gå från platsen och nu måste han också säga till A.

A uppgav att polisen sa någonting om att ”du ska inte stå här och lyssna” eller något liknande. A uppgav att han vill minnas att han gjorde en avvärjande gest och skruvade på sig för att signalera att han inte utan motivering skulle lämna platsen. A uppgav att han försökte inbjuda till en dialog mellan honom och polisen men enligt A sa polisen att han ville att A skulle gå därifrån. A uppgav att redan när polisen sa att A inte skulle stå och lyssna sa A att han ansåg att han hade rätt att stå på platsen och titta och lyssna. A uppgav att när polisen sa att han ville att A skulle gå därifrån svarade/frågade han polisen om han, polisen, hade något lagstöd för detta.

A uppgav att polisen svarade snabbt någonting om Polislagen 13, eventuellt sa polisen enbart PL 13, därefter tog polisen A i armen och började leda iväg honom. A uppgav att polisen gick med honom längs Ystadgatan i riktning mot Bergsgatan, polisen ledde A en liten bit och A protesterade lite muntligt men gjorde inte något motstånd. A uppgav att han bad om polisen tjänstenummer och polisen uppgav sitt tjänstenummer vilket A försökte mata in i sin mobiltelefon. A uppgav att polisen frågade om A fått med hela tjänstenumret och A uppfattade det hela som väldigt civiliserat.

A uppgav att under tiden han och polisen gick stannade de till vid något tillfälle och A uppfattade polisen som väldigt bestämd och A uppfattade det som att han inte frivilligt gick med polisen. A uppgav att han uppfattade det som att om han inte lydde skulle det komma mer våld. A uppgav att de gick ytterligare en liten bit och när A senare mätte upp distansen fick han det till att polisen gått med honom i ungefär 40 meter.

A uppgav att polisen frågade var A bodde, A frågade då polisen om han, A, var misstänkt för brott och polisen svarade att A inte var misstänkt för något brott och A avböjde då att svara på var han bodde. A uppgav att efter detta skildes han och polisen åt och A fortsatte sin promenad. A uppgav att han kände sig lite skärrad men var helskinnad, det var ingen som på ett socialt plan kom till skada.

A uppgav att han fortsatte sin promenad bort mot Pildammsparken, när A gått några minuter tänkte han att det som inträffat var kanske en perfekt incident att anmäla. A uppgav att han upplever det som att han fortlöpande blir utsatt för liknande incidenter på grund av hans inställning. A uppgav att det var mitt på dagen, A var spiknykter och det var en helt odramatisk situation, A blev ledsen och besviken och uppfattade det som hänt som orättvist. A uppgav att han tänkte att den aktuella händelsen kanske var det perfekta fallet att pröva de juridiska spetsfundigheterna, om Regeringsformen verkligen gäller eller inte.

A uppgav att han vände om och gick tillbaka till den plats där han och polismannen skildes åt, när A kom dit tog han en bild bort mot platsen där sällskapet stått, A kunde inte riktigt se om de fortfarande var kvar, de stod ganska långt bort. A uppgav att hans tanke med bilden var att visa att det var lugnt och ordnat på platsen.

A uppgav att det han själv lägger vikt vid är att han inte kan föreställa sig hur polismannen kunde uppfatta det som att A störde den allmänna ordningen eller utgjorde en omedelbar fara för den allmänna ordningen. A uppgav att han inte kunde föreställa sig att någon kunde tro detta. A uppgav att han uppfattade det som att polismannen måste ha agerat utan laga befogenhet med uppsåt, det är A:s bild av händelsen.

Frågor från förhörsledaren.

A uppgav att vid det aktuella tillfället var han ute och promenerade, A hade gått från sin bostad, förbi Folkets Park och kom sen bort till Möllevångstorget. A uppgav att han inte hade något speciellt mål, A gillar att vara ute och gå och brukar gå till Pildammsparken. A var inte i sällskap med någon utan gick ensam.

A uppgav att han tror att han lade märke till poliserna i samband med att han passerade dem, det var när A passerat poliserna som han bestämde sig för att stanna för att titta och lyssna. A uppgav att han inte tyckte att det verkade superintressant, om poliser gör något våldsamt ingripande brukar A bli väldigt intresserad och vill titta och lyssna och kanske till och med filma. A uppgav att vid det aktuella tillfället var det så lugnt och ordnat och därför lade A inte märke till händelsen förrän han nästan passerat.

A uppgav att han inte riktigt kunde komma ihåg hur många poliser som var på platsen, det var dock fler poliser än vad A hade förväntat sig. A uppgav att han vill minnas att det var två poliser som var engagerade i något slags diskussion och sen fanns det ytterligare poliser på platsen men A är osäker på antalet.

A uppgav att de två poliserna stod och pratade med en äldre man, en äldre kvinna och en yngre man. A uppgav att han inte sett eller känner till någon tidigare händelse som skulle kunna vara anledning till varför poliserna befann sig på platsen. A uppgav att han stannade för att se och lyssna på vad polisen gjorde. På fråga om A generellt brukar stanna och titta på polisingripande så uppgav A att om ett polisingripande ser intressant ut ur ett politiskt perspektiv så kan han tänka sig att stanna och titta. På fråga hur A menar med politiskt perspektiv så uppgav A att han menar om Regeringsformen gäller eller inte, agerar poliserna under lagarna eller inte. A uppgav att han även är intresserad av andra politiska frågor som gäller polisarbete.

A uppgav att han såg en polis som gick ”en lov” och polisen sa först till en annan person innan polisen kom fram till A . A uppgav att han inte hörde vad polisen sa åt den första personen men på personens reaktion förstod A att polisen ville bli av med personen i fråga. A uppgav att polisens agerande i och för sig kunde vara godhjärtad och att polisen vill att diskussionen mellan poliserna och övriga personer skulle bli mer privat och att ingen annan skulle höra vad som sades. A uppgav att han uppfattade det som att den aktuella polismannen tagit på sig arbetsuppgiften att försöka bli av med åhörarna.

På fråga vad den aktuella polismannen sa åt A så uppgav A att han fick intrycket av att polismannen sa någonting i stil med ”nu har jag sagt till honom, nu kommer jag att säga till dig”. A uppgav att han sen fick intrycket av att polismannen sa åt honom ”du ska inte stå här och lyssna”, A svarade då att han hävdade att han hade rätt att stå på platsen för att titta och lyssna. A uppgav att polismannen svarade någonting i stil med ”jag vill att du går”, A svarade då genom att fråga om polismannen hade lagstöd för detta och det var då polismannen sa någonting om PL 13.

På fråga om A vet/känner till vad PL 13 står för så uppgav A att han antog att det var Polislagen och § 13. På fråga om A hade någon förståelse för varför polismannen sa åt honom att inte stå på platsen och lyssna så uppgav A att han tänkt på detta och har även en viss förståelse för detta. A uppgav att det givetvis kan uppstå situationer där poliser vill ha ett privat samtal. A uppgav att det dock är en svår fråga hur det behovet ska vägas mot A:s demokratiska rättigheter.

På fråga hur lång tid det gick från det att polismannen sa åt A till dess polismannen tog tag i A och ledde bort honom så uppgav A att polismannen i princip tog tag i honom omedelbart. A uppgav att polismannen sa det där med PL 13 och sen tog han tag i A . På fråga hur A upplevde det när polismannen tog tag i honom så uppgav A att det givetvis var en lite stressande situation. A uppfattade ingripandet som auktoritärt och utan lagstöd men inte aggressivt, A blev aldrig rädd.

A uppgav att polismannen gick med honom i ungefär 40 meter, polismannen höll i A under hela tiden. Under tiden de gick stannade de till några gånger, uppfattade A att polismannen var brysk och ville föra A framåt med tvång. På fråga om polismannen sa någonting till A i samband med att de stannade till så uppgav A att polismannen sa någonting i stil med ”fortsätt”, det var någon form av instruktion i en ganska barsk ton.

A uppgav att anledningen till varför de stannade till var att A försökte skriva in polismannens tjänstenummer i sin mobiltelefon. A uppgav att när man koncentrerar sig på en sådan detaljgrej kan det samtidigt vara svårt att gå så därför stannade A till, när polismannen sa åt A att fortsätta framåt slutade han skriva in tjänstenumret och fortsatte att gå. A uppgav att han fick hela tjänstenumret och enligt A var polismannen även noga med att A skulle få tjänstenumret.

A uppgav att när polismannen släppte honom gick polismannen tillbaka ganska snabbt, polismannen vände på klacken och gick. A stod kvar något ögonblick och var konfunderad men började sedan gå mot Pildammsparken. A uppgav att han inte hade någon tanke på att gå tillbaka och fortsätta observera polisens ingripande, A ansåg att hans möjlighet till att observera polisens arbete var överspelad och polismannens överträdelse av den laga befogenheten hade redan skett. A uppgav att polismannen gick med honom i ungefär 40 meter och sen kunde A inte höra eller se någonting av det aktuella polisingripandet.

På fråga om A, när polismannen inledningsvis tog kontakt med honom och sa någonting i stil med ”jag vill att du går”, om A hade någon tanke på att flytta sig någon/några meter för att se om polismannen nöjt sig med detta, om det hade räckt, så uppgav A att han kanske hade någon tanke på det. A uppgav att han även tänkte på att i Regeringsformens 2 kap står det bland annat att A är skyddad mot vissa kroppsliga ingrepp, enligt A var det ett kroppsligt ingrepp när polisen, vid det aktuella tillfället, flyttade honom, det var att ge sig på A:s kropp.

A uppgav att vid det aktuella tillfället var han villig att ha en dialog med polisen men A anser inte att det var hans ansvar att föra denna dialog och därför tog A inte på sig detta ansvar.

På fråga om A kan förklara vad han menar med tidigare händelser så uppgav A att hans inställning är att Regeringsformen inte bara är en skrivbordsprodukt utan att den ska gälla i praktiken. A uppgav att i Regeringsformen står det att den offentliga makten i Sverige utgår från folket, att folket företräds av Riksdagen och att den offentliga makten utövas under lagarna. A uppgav att han tolkar det så att om en polisman agerar utanför lagarna, utan respekt för riksdagen är han som vem som helst. A uppgav att han inte har mer respekt för en polisman, som agerar utanför lagarna, än för någon annan som säger åt A att göra saker. A uppgav att han förstår att det är en väldigt ovanlig inställning men A tycker inte att den borde vara kontroversiell.

A uppgav att han vid några andra tillfällen varit i kontakt med polisen och då blivit ombedd att legitimera sig, A har då frågat om han varit misstänkt för brott. När A fått svaret att han inte varit misstänkt för brott har han avböjt att legitimera sig. A uppgav att det då uppstått konfliktsituationer och A har blivit hotad med olika slags tvångsmedel och A anser att det är politiskt problematiskt. På fråga om A gjort några tidigare anmälningar mot poliser eller andra händelser så uppgav A att han inte gjort det. A uppgav att för ganska längesen skrev han ett brev till en polischef där A klagade men A har aldrig gjort någon formell polisanmälan.

På fråga hur A menar när han uppgett att den aktuella händelsen var en perfekt händelse att anmäla så uppgav A att han uppfattar diskussionen under aktuellt förhör som lite laddad. A uppgav att om han hade känt sig kränkt i den aktuella situationen på Möllevångstorget och förhörsledaren menat på att polismannen hade rätt att kränka A så hade A uppfattat det som en jobbig upplevelse.

A uppgav att vid den aktuella händelsen på Möllevångstorget kom han inte till något fysisk skada och A uppfattade det inte som att han blev särskilt kränkt i stunden på ett socialt plan. A uppgav att han därför har ganska lätt för att prata om händelsen och därför tycker A att det var en bra händelse att anmäla.

På fråga hur A menar att hans medborgerliga fri- och rättigheter kränkts så uppgav A att han utgår från Regeringsformen. A uppgav att i RF 1 kap, 1 §, A uppfattar den som heligast av allt, står det att den offentliga makten utövas under lagarna. A uppgav att i kapitel två står det att man är skyddad mot vissa kroppsliga ingrepp, A menar att om någon ska ge sig på hans kropp ska detta ha stöd i lagen. A uppgav att han uppfattar det som kärnan i vår demokrati och att det även ska gälla i praktiken.

A uppgav att han anser, och enligt A håller även JO med om detta, att människor har rätt att titta på polisarbete, man har till och med rätt att filma polisarbete och rätt att kritisera polisarbete. A uppgav att han uppfattar det som ganska heliga, demokratiska rättigheter.

A uppgav att vid det aktuella tillfället anser han att det var flera rättigheter som inskränktes och kränktes. A uppgav att en sak var hans rätt till kroppslig integritet, ingen ska ta tag i As arm utan laga befogenhet eller lagstöd för detta. A uppgav att han även anser att han hade rätt att få titta och lyssna på polisarbetet och även få möjlighet att kritisera och driva debatt om polisarbetet. A uppgav att han anser att det är en insyn i polisens arbete som medborgarna har rätt till.

(I samband med förhöret förevisades material från den övervakningskamera som finns på Möllevångstorget, det som förevisades var när målsäganden förekom i bild, förhörsledarens anteckning).

I samband med att A tittade på filmen lämnade han följande kommentarer:

  •   A kunde känna igen sig själv på filmen och att han ställde sig en bit ifrån poliserna samtidigt som han åt på någon frukt.
  • Att A stod på ungefär 6 – 8 meter från poliserna och de personer de pratar med.
  • A ser en polis som går ”en lov” och verkar säga till folk att flytta sig, samma polisman går fram till A, man ser att polismannen ger A en liten knuff och tar sedan tag i honom och de börjar gå. Det framgår även att A tar fram sin mobiltelefon för att mata in polismannens tjänstenummer. A uppgav att han är övertygad om att det är samma polis han ser på filmen som kommer fram till honom och sedan för bort honom.
Förhör med AE

Egen berättelse.

AE uppgav att han kunde komma ihåg det aktuella ärendet, den aktuella händelsen. Vid det aktuella tillfället tjänstgjorde AE tillsammans med en kollega han tidigare aldrig tjänstgjort tillsammans med. I samband med förhörstillfället kunde AE inte komma ihåg kollegans namn.

(I samband med förhöret fick AE frågan om det var G han tjänstgjorde tillsammans med, AE bekräftade då att vid det aktuella tillfället tjänstgjorde han tillsammans med G, förhörsledarens anteckning).

AE uppgav att de hörde att det gick ut ett ärende på polisradion, ärendet gällde en misshandel på Möllevångstorget. AE uppgav att när ärendet gick ut på polisradion befann han och G sig på Sallerupsvägen, de hade en bit att köra. AE uppgav att när de anlände till Möllevångstorget fanns det redan två, eller tre andra polisbilar på platsen, AE uppfattade som att läget var lugnt, det pågick vanlig torghandel.

AE uppgav att de kolleger som var på plats hade fått kontakt med en person, en man, som blivit misshandlad och de skulle få mannen att peka ut de torghandlare som misshandlat honom. AE uppgav att han och G var tämligen överflödiga på platsen så de stod en bit från platsen där de övriga kollegerna befann sig. AE uppgav att han fick en film från ett vittne och enligt AE var det mest detta som han bidrog med i det aktuella ärendet. AE uppgav att han skickade filmen till den patrull som avrapporterade ärendet, AE skrev själv inte en enda rad i ärendet. AE uppgav att han och G lämnade platsen innan övriga kolleger gjorde så.

Frågor från förhörsledaren.

AE uppgav att han tjänstgör i Polisområde Malmö, på LPO Norr. Det aktuella ärendet med misshandeln på Möllevångstorget skickades ut på polisradion, AE uppgav att han inte tolkade det som att ärendet var akut och därför körde han inte på utryckning med blåljus och siren, det var däremot någon annan patrull som körde utryckning till platsen. AE uppgav att de var tredje eller fjärde patrull som kom till platsen, enligt AE var det ganska många poliser på platsen när han och G anlände.

AE uppgav att det var lugnt på platsen när han anlände dit, andra kolleger hade delat på de personer som var inblandade i misshandeln. AE uppgav att situationen var ganska rörig eftersom många personer skulle lägga sig i. AE uppgav att han inte var framme på platsen eftersom det var så många andra poliser där, AE stod en bit därifrån och såg till att det var lugnt på platsen.

AE blev kontaktad av en kille som stått en bit från platsen där misshandeln ägt rum, killen hade filmat händelsen med sin mobiltelefon och killen överlämnade filmen till AE. AE uppgav att de tittade på filmen och det var inte något märkvärdigt, enligt AE såg man inte några slag eller annat. AE uppgav att han inte kunde komma ihåg namnet på killen som överlämnade filmen.

(I samband med förhöret informerades AE om att vid det aktuella tillfället var det en man som blev avlägsnad av polis, förhörsledarens anteckning).

På fråga om AE lade märke till någon händelse där en man blev avlägsnad så uppgav AE att han inte såg någon sådan händelse, enligt AE var det väldigt lugnt på platsen.

AE uppgav att de anlände till platsen från Nobelvägen och de parkerade sin bil där Möllevångstorget börjar. AE uppgav att han inte känner till om det finns något protokoll över något avlägsnande som skulle ha inträffat vid det aktuella tillfället.

Förhör med K

Egen berättelse.

K uppgav att det aktuella ärendet angående misshandel gick ut på polisradion och informationen var att det var jättemånga som bråkade, det skulle röra sig om 10 – 15 personer och det var fullt slagsmål. K uppgav att han och den kollega han tjänstgjorde tillsammans med svarade på anropet och körde mot platsen, det var även andra patruller som körde mot platsen.

K uppgav att det var han och kollegan som anlände först till platsen, de var första polispatrull på platsen och enligt K var det då helt lugnt, det pågick inte något bråk eller slagsmål. K och hans kollega såg några personer som verkade vara en familj, de såg lite skärrade ut så K och hans kollega gick fram till dem.

K uppgav att han inte kunde komma ihåg vad klockan var vid det aktuella tillfället, det var mycket folk på Möllevångstorget, mycket folk i rörelse, cyklar och bilar som rörde sig på platsen där K och hans kollega befann sig. K och hans kollega började prata med de personer, familjen, för att få uppgifter om vad som hänt, K tror att det var tre, fyra andra patruller på platsen.

K uppgav att han uppfattade det som att när han och kollegan stod och pratade med den aktuella familjen så var det mycket folk i rörelse i närheten av dem. K uppgav att det var många kolleger som flyttade på folk och sa åt personer att flytta på sig eller backa, de fick även säga åt cyklister att väja eller köra ett annat håll.

K uppgav att han och kollegan sen gick in på Möllevångstorget för att identifiera ett antal personer.

Frågor från förhörsledaren.

K uppgav att han tjänstgör i Polisområde Malmö på Utredningsjouren, de har en ”blandad tjänst” med både utredningsarbete och IGV-pass (Ingripande Verksamhet), vid det aktuella tillfället tjänstgjorde K tillsammans med O.

K uppgav att ärendet angående misshandeln på Möllevångstorget gick ut på orderkanalen på polisradion, ärendet gick ut som att det skulle vara fullt slagsmål, K uppfattade det som att det var ett brådskande ärende. K uppgav att som han kunde komma ihåg det så var det han och O som var första patrull på plats, när de anlände var det lugnt på platsen, det pågick inte något bråk eller slagsmål. K pratade med den aktuella familjen och så var det en mängd andra personer i rörelse på platsen. K uppgav att det var mest O som pratade med familjen men K stod intill O. K uppgav att familjen bestod av fyra, fem personer och de hade även ett litet barn, någon i familjen hade blivit misshandlad.

K uppgav att det var många andra kolleger som fick säga till människor att de skulle flytta på sig, K fick själv säga till en person att flytta på sig eftersom vederbörande stod två meter ifrån K. På fråga varför K och andra kolleger sa åt människor att flytta på sig så uppgav K att en del personer i princip stod mellan K och O och de personer, familjen, de skulle prata med. Det var även en del cyklister som hamnade i den klunga av poliser, målsägande och andra personer. K uppfattade det som att de patruller som anlände i ett senare skede visste knappt vilka personer som var målsägande, vittnen, misstänkta eller enbart nyfikna personer.

(I samband med förhöret informerades K om att förhörsledarens ärende gäller en person som i samband med den aktuella händelsen påstår att han blev avlägsnad av polis, förhörsledarens anteckning).

På fråga om K såg någon polis som tog tag i någon person och avlägsnade vederbörande så uppgav K att han såg kolleger som sa åt personer att de skulle flytta på sig eftersom de stod för nära, K har ingen minnesbild över att någon kollega tog tag i någon person och avlägsnade vederbörande.

K uppgav att det var han och O som avrapporterade ärendet angående misshandel, K känner till att det finns material från övervakningskameror i ärendet. K uppgav att han inte har någon kännedom om ett eventuellt protokoll över ett avlägsnande som skulle ha ägt rum vid det aktuella tillfället.

Förhör med O

Egen berättelse.

O uppgav att vid det aktuella tillfället tjänstgjorde han tillsammans med K. Ett ärende skickades ut på polisradion och det skulle vara fullt slagsmål på Möllevångstorget med 20 – 30 personer som slogs. O uppgav att han och K var första patrull på plats och enligt O var det oerhört svårt att få grepp om vilka personer som var inblandade i händelsen. O uppgav att när de anlände till platsen pågick inget slagsmål men det var en upphetsad stämning.

O uppgav att han och K började prata med de personer som de antog var målsägande och det visade sig stämma att det var dessa personer som var målsägande. O uppgav att det var tre eller fyra andra polispatruller på platsen och de försökte hjälpa till med att hitta övriga personer som varit inblandade i slagsmålet, det var mycket folk på platsen.

O uppgav att när han stod och pratade med målsägande var det en man som stod bakom honom, mannen pratade med en polis men O har ingen aning om det var denna man som senare blev avlägsnad.

Frågor från förhörsledaren.

O uppgav att han tjänstgör i Polisområde Malmö och för närvarande tjänstgör O på Utredningsjouren, när de inte har något ärende på Utredningsjouren kan de ta en radiobil och arbeta i Ingripande Verksamheten (IGV).

O uppgav att det aktuella ärendet angående misshandel på Möllevångstorget gick ut på polisradion, det skulle vara 20 – 30 personer i fullt slagsmål och O tolkade det som att det var ett brådskande ärende. O uppgav att han och K var första patrull på plats, de anlände till Möllevångstorget från Bergsgatan och sen kom det andra patruller från andra hållet.

O uppgav att när de anlände till platsen pågick inget slagsmål, åtminstone inte vad de kunde se, det var även svårt att hitta de personer som varit inblandade i slagsmålet. O uppgav att det var mycket folk på platsen och O uppfattade stämningen som ”småstimmig”.

O uppgav att det sen visade sig att det var tre målsägande, O och K började och försökte prata med dem med hjälp av en person som tolkade. O uppgav att var mycket folk runt omkring dem, O uppfattade det som att det inte var någon som stod precis intill dem, det stod andra personer på kanske 5 – 7 meters avstånd.

På fråga om O såg om andra poliser sa åt folk att flytta på sig så uppgav O att han stod med ryggen mot Bergsgatan och O vill minnas att det var en kollega som gick fram till en person och senare ledde bort denna person. O uppgav att han inte vet om kollegan fysiskt fick ta i den aktuella personen eller om kollegan enbart gick bredvid personen. O uppgav att han vände sig om och såg då att kollegan och den aktuella personen var på väg ifrån honom, sen vände sig O om och fokuserade på målsäganden. O uppgav att han inte såg hur ”händelsen” med kollegan och den andra personen slutade eller vad som hände mer. O uppgav att han inte vet vem den aktuella kollegan var, det var O:s tredje pass i yttre tjänst i Malmö och han känner inte alla kolleger.

O uppgav att det var han och K som avrapporterade ärendet med misshandeln på Möllevångstorget. O uppgav att han inte har någon kännedom om ett eventuellt protokoll över något avlägsnande som skulle inträffat vid det aktuella tillfället.

Förhör med G

Egen berättelse.

G uppgav att som han kunde minnas det var det ett ärende angående misshandel på Möllevångstorget, det var en yngre kille som blivit misshandlad i samband med att han anklagades för att ha stulit frukt. G uppgav att vid det aktuella tillfället tjänstgjorde han tillsammans med AE och när de anlände till platsen var det redan andra polispatruller på plats.

G uppgav att vid det aktuella tillfället pågick det torghandel på Möllevångstorget, det fanns mycket folk på plats och G upplevde det som att det var en stökig situation, torghandlarna höll på att avsluta sin försäljning och de var på väg därifrån.

G uppgav att ärendet angående misshandel hanterades av patrullen från Utredningsjouren, G och AE gjorde inte något speciellt på platsen och lämnade platsen efter ett tag.

Frågor från förhörsledaren.

G uppgav att han tjänstgör i Polisområde Malmö, G har en s.k. kombinationstjänst och tjänstgör växelvis på Utredningsjouren och med Ingripande Verksamhet (IGV). Vid det aktuella tillfället tjänstgjorde G tillsammans med AE, G vill minnas det som att AE jobbade övertid.

G uppgav att det aktuella ärendet angående misshandel gick ut på polisradion, G vill minnas att det var precis i början av deras arbetspass. G uppgav att han inte uppfattade ärendet som super akut, däremot var det bråttom att få reda på vem/vilka som var inblandade, det var ganska rörigt på platsen, många inblandade och språkförbistringar.

G uppgav att när han och AE anlände till platsen var det redan två andra patruller där, det var mycket folk på platsen men det pågick inte något slagsmål. G uppgav att han inte har något minne av att han pratade med någon av de personer som var inblandade i den aktuella misshandeln.

(I samband med förhöret informerades G om att förhörsledarens ärende gäller en person som påstår sig ha blivit avlägsnad av polis, förhörsledarens anteckning).

På fråga om G såg någon person som blev tillsagd eller avlägsnad av polis så uppgav G att han inte har något minne av att han själv skulle varit inblandad i någon sådan händelse. G uppgav att han heller inte har någon minnesbild över att någon annan kollega avlägsnat någon annan person. G uppgav att vid det aktuella tillfället var det mycket folk i rörelse, ibland händer det att personer kommer lite väl nära när poliser står och pratar med folk men det är mer en generell uppfattning.

G uppgav att han stod på den sida av torget där det finns en cykelbana, G stod en bit ifrån de kolleger som pratade med målsägande och de hade lite svårt med språket. G uppgav att han inte har något minne av att det var några personer som stod i närheten av poliserna och målsäganden och att dessa personer blev tillsagda att flytta på sig. G uppgav att han heller inte har någon minnesbild av att någon person blev avlägsnad.

G uppgav att han inte känner till något eventuellt protokoll över något avlägsnande som skulle ha ägt rum vid det aktuella tillfället, det var patrullen från Utredningsjouren som avrapporterade ärendet angående misshandeln.

Förhör Med B

Brottsmisstanke

Tjänstefel genom att lördagen 13 oktober, 2018, som polisman i Malmö beslutat om och verkställt ett avvisande eller avlägsnande enligt 13 § Polislagen av A från en plats på Möllevångstorget i Malmö utan att A genom sitt uppträdande stört den allmänna ordningen eller utgjort en omedelbar fara för denna. Åtgärden har inte heller behövts för att avvärja en straffbelagd handling. B har i vart fall underlåtit att dokumentera beslutet enligt föreskrifter i 27 § Polislagen och 3 § Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om dokumentation enligt 27 och 28 §§ Polislagen (RPSFS 2011:12, FAP 100-2).

Genom att fatta och verkställa beslutet om avvisande eller avlägsnande eller genom att inte dokumentera beslutet har B uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning åsidosatt vad som gällt för uppgiften.

I samband med förhöret informerades B om sina rättigheter enligt Fuk § 12, B uppgav att han förstod dessa rättigheter. B informerades att det under förhöret kommer att visas en film från övervakningskamera på Möllevångstorget.

B förnekar brott, tjänstefel, avseende avlägsnandet.

B förnekar brott, tjänstefel av normalgraden, beträffande underlåtenhet att dokumentera avlägsnandet, däremot kan B tänka sig att erkänna ringa tjänstefel.

Egen berättelse.

B uppgav att vid det aktuella tillfället gick det ut ett anrop från Regionledningscentralen (RLC) angående ett bråk på Möllevångstorget, Malmö. B uppgav att han inte kunde minnas hur ärendet gick ut, vad som sades, men bråket skulle ha ägt rum på torget och det var flera polisbilar som åkte till platsen. B uppgav att han uppfattade det som att patrullerna anlände till platsen i princip samtidigt, B och hans kollega kunde inte hitta det aktuella bråket, det var en annan patrull som gjorde det och de befann sig utmed Ystadgatan, mellan Claesgatan och Bergsgatan.

B uppgav att han och hans kollega anslöt till platsen och när B kom dit uppfattade han det som att stämningen var upprörd. B uppgav att han hade svårt att greppa vem som var vem, om det var parter från ”båda sidor”, både gärningsmän och målsägande. B uppgav att de kolleger som pratade med de aktuella personerna försökte reda ut vad som hänt och kollegerna fick hjälp med att översätta eftersom ingen av de inblandade kunde prata svenska.

B uppgav att hans kolleger stod på en stenbelagd gångbana och precis intill fanns en cykelbana som går utmed hela Ystadgatan. B uppgav att det var väldigt mycket folk på platsen, det pågick torghandel på Möllevångstorget, folk rörde sig överallt och det körde bilar på Ystadgatan. B uppgav att han uppfattade det som att det blev en större folksamling runt hans kolleger och de personer de stod och pratade med, det visade sig att de personer kollegerna pratade med hade varit inblandade i det aktuella bråk som skickats ut på polisradion.

B uppgav att han uppfattade det som att det bildades en ring runt kollegerna som pratade med de personer som varit inblandade i bråket, B uppfattade det som att personerna i ringen blev närgångna mot kollegerna och de stod på cykelbanan. B uppgav att han uppfattade det som att personerna i ringen stoppade/hindrade trafiken på cykelbanan. B uppgav att han resonerade att hans kolleger verkade klara av situationen som hade med bråket att göra och därför kunde B fokusera på de personer som stod i ringen. B uppgav att han sa åt de personer som stod i ringen att om de hade sett något av bråket, eller något annat som hade med händelsen att göra, kunde de stanna kvar på platsen så att polisen kunde prata med dem, om de inte hade sett något bad B dem att vänligen gå från platsen.

B uppgav att hans uppmaning åtlyddes med en gång. B stod vid sidan, i hörnan, av den familj som pratade med polisen om bråket och när B vände sig om stod det en man kvar på platsen, mannen stod bakom B. B uppgav att han uppfattade det som att mannen stått nära och att mannen stått där även när B sagt åt övriga personer att gå från platsen och att mannen rimligen borde ha hört detta. B uppgav att han uppfattade det som att mannen hört vad B sagt och anledningen till varför han sagt detta men att inte mannen hörsammade detta.

B uppgav att han sa åt mannen på ett tydligt, bestämt och kanske extra korrekt sätt att nu hade han, B, bett alla att lämna platsen eftersom polisen försökte jobba på platsen. B uppgav att en annan anledning till varför han sa åt personerna att lämna platsen var för integriteten för den familj som pratade med polisen om bråket.

B uppgav att när han sa åt mannen började mannen direkt att skrika, B uppfattade det som ett aggressivt och upprört utspel från mannen. B uppgav att mannen skrek att B inte hade några lagliga befogenheter att säga till honom eller andra personer att lämna platsen. B uppfattade det som att mannen skrek väldigt högt och B gick mot mannen för att försöka få mannen att sluta skrika, enligt B fanns det ingen anledning för mannen att skrika. B uppgav att mannen fortsatte skrika och B tog tag i mannens ena arm och sen började de gå, enligt B fortsatte mannen att skrika för fullt. B uppgav att mannen skrek om sina rättigheter och att B inte hade några befogenheter, enligt B sa mannen ganska direkt att han skulle anmäla B. B uppgav att med tanke på vad mannen sa och hur han agerade tänkte B att det gällde att uppträda korrekt, vilket han alltid gör, mot mannen.

B uppgav att han försökte lugna ned mannen, B sa även till mannen att de kunde diskutera hans anmälan när de kommit bort en bit och B försökte förklara sitt ingripande mot mannen. B uppgav att han försökte förklara att han ingrep mot mannen eftersom de stått dumt till ur trafiksäkerhetssynpunkt men att mannen även började skrika och uttrycka sig på det sätt han gjorde. B uppgav att han förklarade för mannen varför han blev avlägsnad.

B uppgav att mannen sa att han skulle anmäla B och att mannen även ville ha B:s tjänstgöringsnummer. B uppgav att han svarade mannen att det var självklart att mannen skulle få B:s tjänstnummer och att mannen skulle få anmäla honom, B sa även till mannen att lugna ned sig. B sa även till mannen att de inte skulle gå längre bort än till Bergsgatan, enligt B var det en sträcka på ungefär 30 – 40 meter. B uppgav att när de kom fram släppte B mannen som tog fram sin mobiltelefon och B berättade vilket tjänstenummer han hade, B uppfattade det som att mannen antecknade detta nummer.

B uppgav att när han tog tag i mannen uppfattade B det som att mannen definitivt inte tyckte om det, B uppfattade det som att mannen spände sig och hade motsträviga rörelser. B uppgav att det var av dessa anledningar han höll i mannen under hela tiden de gick och B uppfattade det som att mannen motsatte sig att lämna platsen.

B uppgav att när han släppt mannen gick B tillbaka till sina kolleger, det hade då anlänt ytterligare två patruller till platsen. B uppgav att han och hans kollega skulle precis avsluta sitt tjänstgöringspass och därför bad de de nytillkomna patrullera att stötta de kolleger som pratade med den familj som varit inblandad i det initiala bråket. B och hans kollega körde sedan in till polisstationen för att avsluta sin tjänstgöring.

Frågor från förhörsledaren.

B uppgav att han tror att han vid det aktuella tillfället tjänstgjorde med en kollega som heter D, B är dock inte säker på detta.

(I samband med förhöret informeras B om att förhörsledaren kontrollerat den Händelserapport (HR) som finns från det aktuella bråk på Möllevångstorget och att det enligt detta HR framgår att B tjänstgjort med AE, förhörsledarens anteckning).

På fråga om B kunde komma ihåg om han vid det aktuella tillfället tjänstgjorde tillsammans med AE så uppgav B att han inte kunde komma ihåg detta. B uppgav att efter händelsen har han inte pratat med D, enligt B jobbar D inte kvar i samma grupp som D.

B uppgav att det aktuella ärendet angående slagsmålet på Möllevångstorget skickades ut på polisradion, B kunde inte komma ihåg om de körde utryckning, trängande fall, till platsen. B uppgav att de anlände till Möllevångstorget via Simrishamnsgatan, B uppfattade det som att det var extremt mycket folk på torget. B uppgav att initialt hade alla patruller svårt att lokalisera platsen för slagsmålet eller vem som varit inblandade, till slut hörde B på polisradion att några kolleger hittat de personer som varit inblandade och det var på så sätt B och hans kollega anslöt till platsen. B uppgav att det inte var något pågående slagsmål när de anlände till platsen och B uppfattade det inte som att de var första patrull som anlände till platsen.

B uppgav att Yttre befäl inte var på platsen. På fråga om det var någon som tog på sig att vara ansvarig på platsen så uppgav B att normalt så går det inte till så, om inte Yttre befäl är på plats är det RLC som utser en platschef. B uppgav att han inte känner till om det var någon som var ansvarig platschef vid det aktuella tillfället.

B uppgav att vid det aktuella tillfället såg han några kolleger som stod och pratade med några personer, B uppfattade dem som en familj. På fråga om B vara framme hos kollegerna och frågade om de behövde hjälp så uppgav B att det gjorde han. B uppgav att det var stora språkförbistringar eftersom familjen inte pratade svenska, B och hans kolleger försökte reda ut vad som hade hänt och var det hade hänt.

B uppgav att där hans kolleger stod och pratade med familjen är det en gångbana och intill gångbanan finns en cykelbana, sen är det ungefär som en refug innan vägbanan där det stod parkerade bilar. B uppgav att när de pratade med familjen stod de på gångbanan och även en bit ut på cykelbanan.

B uppgav att efter en stund, B minns inte exakt hur lång tid det gick, så uppfattade han att det bildats en folksamling runt de kolleger som stod och pratade med familjen. B gick då runt och sa till personerna i folksamlingen att de skulle lämna platsen, det var B:s eget initiativ, det var inte någon som sa till honom att säga åt personerna att flytta på sig.

(I samband med förhöret informerades B om att målsäganden i det aktuella ärendet heter A, förhörsledarens anteckning).

På fråga om B sa åt någon annan, några andra personer att flytta på sig innan B sa åt A att flytta på sig så uppgav B att han sa ganska högt att personerna skulle flytta på sig, syftet var att alla skulle höra detta. B uppgav att vid det aktuella tillfället var det en hög ljudvolym på platsen, det var mycket folk och trafik på platsen.

På fråga varför B sa åt personerna att flytta på sig så uppgav B att initialt var det för att B, hans kolleger och ”familjen” stod som de gjorde, B och hans kolleger försökte göra sitt arbete med att ta reda på vad som hänt. B uppgav att det bildades en folksamling runt dem och B uppfattade dem som påträngande, de stod i ryggen på B och hans kolleger. B uppgav att folksamlingen troligtvis var nyfikna men det störde polisernas arbete och enligt B störde folksamlingen även trafiken.

På fråga om B bad personerna i folksamlingen flytta på sig för att de kunde utgöra ett hot mot kollegernas säkerhet så uppgav B att från början och initialt var det definitivt så att han bad personerna flytta på sig för att de kunde utgöra ett hot mot säkerheten. B uppgav att han även tänkte på de personer som pratade med polisen, familjen, och deras integritet och därför bad B personerna i folksamlingen att flytta på sig. B uppgav att han inte visste vilka personer, vilken roll de personer hade som han bad att de skulle flytta på sig. I samband med att B sa åt personerna att flytta på sig sa B även att om någon hade sett något av det tidigare slagsmålet ville polisen prata med dem, i övrigt bad B personerna att gå från platsen.

På fråga när B för första gången lade märke till A så uppgav B att det var när han sagt och bett personer att lämna platsen och att dessa personer börjat gå från platsen. B uppgav att som han kunde minnas det så vände han sig om och då stod A plötsligt där, enligt B stod A snett bakom honom. På fråga om B kunde komma ihåg om och i så fall vad han sa till A så uppgav B att han omedelbart fick uppfattningen av att A definitivt hört vad B tidigare sagt men att A inte gick från platsen. B uppgav att han därför sa att han bett alla att lämna platsen eftersom polisen försökte utföra sitt jobb där och folksamlingen även störde trafiken på cykelbanan och B avslutade med att säga ”därför ber jag även dig att gå från platsen”.

B uppgav att han uppfattade det som att A genast gick till en verbal attack, enligt B gestikulerade inte A men B uppfattade det ändå som att A förstärkte med sitt kroppsspråk. På fråga om B kunde minnas om A ställde någon fråga om lagstöd för B:s ingripande så uppgav B att när han började gå iväg med A så förklarade B för A att i och med att A började skrika så ingrep B med stöd av PL § 13.

B uppgav att under hela tiden han gick med A pågick en diskussion, enligt B fortsatte A att skrika och B försökte lugna ned honom. B uppgav att han också försökte förklara att han enbart på ett snällt sätt bett alla att gå från platsen men eftersom A började skrika så ingrep B på det sätt han gjorde. På fråga om B avlägsnade A med anledning av att han började skrika så uppgav B att det absolut var en anledning till varför B flyttade på honom, enligt B uppträdde A störande då han skrek. B uppgav att A även var en av de som stod på platsen och störde trafiken. B uppgav att han ingrep mot A med stöd av PL § 13.

På fråga hur B agerat om A valt att gå iväg fem, sex meter så uppgav B att i så fall hade A gjort som alla andra och B fått den effekt han velat ha med sin tillsägelse. B uppgav att han då inte behövt ingripa på det sätt han gjorde.

På fråga om B berättade för A hur långt han tänkte avlägsna A så uppgav B att när de gick bort mot Bergsgatan pratade de i princip hela tiden, B uppfattade det som att A ville ha något svar från honom och B försökte hela tiden lugna ned A. B uppgav att det övergick till att A skrek att han ville ha B:s tjänstenummer eftersom A tänkte anmäla B. B uppgav att han sa åt A att lugna ned sig, B försökte även förklara att A skulle få alla uppgifter men att de skulle flytta sig bort till Bergsgatan. När de kom till Bergsgatan så uppgav B sitt tjänstenummer för A.

B uppgav att han uppskattar att han gick med A ungefär 30, 40 meter och B höll i A under hela tiden. B uppgav att A inte gjorde något våldsamt motstånd men B uppfattade ändå att A var motsträvig och därför höll B i honom när de gick. B uppgav att hans ingripande även blev tydligare när han höll i A. B uppgav att han och kollegerna precis fått kontroll på situationen och händelsen med det initiala slagsmålet, när A började skrika valde B att flytta på honom för att det skulle vara lugnt på platsen. B uppgav att han försökte förklara detta för A. B uppgav att när de kom till Bergsgatan fick A hans tjänstenummer och därefter lämnade B A och B återvände till sina kolleger.

(I samband med förhöret informerades B om att förhörsledaren kontrollerat och försökt få fram dokumentation över B:s ingripande/avlägsnande men att någon sådan dokumentation inte hittats, förhörsledarens anteckning).

På fråga om B dokumenterade avlägsnandet av A så uppgav B att han tidigare var övertygad om att han dokumenterat avlägsnandet. B uppgav att han försökt rannsaka sig själv och när B tänker tillbaka på situationen kan han inte se framför sig att han dokumenterat avlägsnandet. B uppgav att han nu inte har något minne av att han dokumenterat avlägsnandet.

B uppgav att när han skriver, dokumenterar ett ingripande enligt Polislagen lämnar han in protokollet till stationsbefälet på Rättscentrum, Malmö, som i sin tur granskar protokollet och därefter sätter in det i en pärm. B uppgav att de inte brukar faxa eller maila in protokoll till stationsbefälet. B uppgav att det händer ganska ofta att de patruller som slutar ber pågående patruller att ta med sig diverse handlingar och protokoll in till stationsbefälet på Rättscentrum. På fråga om B har något minne av att det skulle kunna ha gått till så i det aktuella fallet så uppgav B att han var övertygad om att han själv dokumenterat det aktuella avlägsnandet. B uppgav att i samband med det aktuella ingripandet var det ganska uppenbart att A skulle anmäla B, enligt B sa A detta och B uppgav även sitt tjänstenummer för A.

På fråga om B resonerade att avlägsnandet var så pass kort att det inte behövdes någon dokumentation så uppgav B att han definitivt inte resonerat så, B uppgav att han mycket väl känner till att det är viktigt att dokumentera ett ingripande.

(I samband med förhöret förevisades material från den övervakningsfilm som inhämtats, förhörsledarens anteckning).

B uppgav att han kunde känna igen sig själv och det syns när B säger åt personer att flytta på sig. B uppgav att när han försökte säga åt A att lämna platsen började A att skrika direkt. B uppgav att A skrev in B:s tjänstenummer i sin mobiltelefon. I övrigt hade B inte några kommentarer till innehållet på filmen.

B uppgav att när de var klara på torget körde de rakt in till polisstationen för att avsluta tjänstgöringen.

B uppgav att han inte är villig att motta ett eventuellt strafföreläggande. B uppgav att han dock vill återkomma angående frågan om ett strafföreläggande beroende på hur åklagaren bedömer ärendet.

I samband med förhöret fick advokat J möjlighet att ställa frågor. Advokat J hade inga frågor i samband med detta förhör.