Är det någon nytta med att ha en GPS, eller snarare GNSS som innefattar fler system än de amerikanska GPS-satelliterna, i sin kamera? Ja, skulle jag efter att ha använt GPS en längre tid säga. GPS:en är någonting som jag dagligen använder. Speciellt när jag är på resande fot och när jag tagit tusentals bilder över kyrkor, värn, runstenar och gravfält. Det inte enkelt att minnas varje plats.
Bilden ovan är en kartbild över Visby med alla sina kyrkoruiner. Den ena ruinen är inte den andra lik, men i mängden kan förvirringen lätt slå till. Att då ha en kartbild för att koppla rätt byggnad till rätt bild är guld värt. Ett annat tillfälle är när jag fotograferar skånska värn. Värnen är ofta lika varandra och har man fotograferat 50 kulsprutevärn modell III är det inte så lätt att särskilja dem åt.
Till GPS:ens nackdel är förstås att den drar ström och dränerar kamerabatteriet fortare. För nyare kameror med inbyggd Wi-Fi och blåtand börjar man även se att en mobiltelefons GPS/GNSS nyttjas.
För Canons R5/R6 som inte har inbyggd GPS finns enheten GP-E2 som bara använder amerikanarnas GPS och då enbart L1-bandet. Med appen Canon Camera Connect kan man med blåtand nyttja telefonens GPS/GNSS. En stor fördel om telefonen kan nyttja fler nationers satelliter och utöver L1-bandet även nyttja L5-bandet för mer exakt positionering.
Appen GPSTest är utmärkt för att ta reda på hur ens telefons GNSS fungerar.
För kameror utan GPS
Trots avsaknad av GPS eller Wi-Fi finns det en möjlighet även för äldre kameror, så länge man äger en mobiltelefon som kan spara GPX.
Geo Tracker är en GPS-loggare som man efter en loggning kan välja att spara i GPX. GPX-filen kan man därefter exempelvis ladda in i råkonverteraren darktable genom att lägga GPX-filen i samma mapp som bildfilerna ligger i. Man kan även använda Exiftool för att bädda in koordinaterna i råfilen.