En man som flög drönare över Lund 9 oktober 2022 åtalades den 29 maj 2023 för vårdslöshet i flygtrafik. Den 9 oktober 2023 dömdes han i Lunds tingsrätt.
Bilder från polisens förundersökningsprotokoll.
Domslut
Brott som B döms för
Vårdslöshet i flygtrafik, 13 kap 1 § 1 st luftfartslagen (2010:500), 2022-10-09, Lunds kommun
Påföljd
40 dagsböter om 430 kr (17 200 kr)
Brottsofferfond
B ska betala en avgift till brottsofferfonden på 800 kr.
Ersättning och återbetalning
PZ får ersättning av staten med 24 011 kr. Beloppet fördelas enligt följande:
-
- 17 859 kr arbete
- 1 350 kr tidsspillan
- 4 802 kr mervärdesskatt
B ska betala tillbaka 24 012 kr av kostnaderna till staten.
Yrkanden
Stämningsansökan, aktbilaga 22, 2023-05-29, åtalspunkt 1
Åklagaren har begärt att B ska dömas för vårdslöshet i flygtrafik enligt 13 kap 1 § 1 st luftfartslagen (2010:500).
Gärningsbeskrivning
1.1 VÅRDSLÖSHET I FLYGTRAFIK
B har den 9 oktober 2022 vid tre tillfällen i tät följd från Västra Stationstorget i Lund, Lunds kommun uppsåtligen eller av grov oaktsamhet manövrerat ett luftfartyg på ett sådant sätt att andras liv eller egendom utsatts för fara.
Härvid har han flugit en drönare
– så pass långt bort att han inte haft drönaren inom synhåll ovanför centrala Lund,
– stundtals på upp mot 140 meters höjd då max tillåten höjd är 120 meter,
– flugit inom en kontrollzon tillhörande Universitetssjukhusets helikopterflygplats utan att informera helikopterflygplatsen om flygningen.
Hans agerande har inneburit stor risk för att han skulle tappa kontrollen över drönaren varvid den hade kunnat ramla ned på någon eller något samt stor risk att störa helikoptertrafik till och från universitetssjukhuset.
INSTÄLLNING M.M.
B har erkänt att han manövrerat luftfartyget (drönaren) vid tre tillfällen på tid och plats som åklagaren påstått. Han har gått med på att drönaren en kort stund kan ha flugits på upp mot 140 meters höjd och möjligen en kort tid även inom kontrollzonen för universitetssjukhusets helikopterflygplats, men förnekat att han inte haft drönaren inom synhåll.
B har förnekat att han handlat med uppsåt eller av grov oaktsamhet.
Åklagaren har förtydligat att påståendet i tredje stycket i gärningsbeskrivningen inte innebär något annat än en konkretisering av påståendet i första stycket om att drönaren manövrerats på ett sådant sätt att andras liv eller egendom utsatts för fara.
Åklagaren har vid huvudförhandlingen uppgett att beslagen är hävda.
UTREDNINGEN
B har förhörts. På åklagarens begäran har polismannen AN förhörts.
Åklagaren har presenterat skriftlig bevisning.
TINGSRÄTTENS BEDÖMNING
Bakgrund och inledande slutsatser av utredningen
Följande är klarlagt. B är frilansfotograf. Den 9 oktober 2022 befann han sig på Västra Stationstorget i Lund för att på uppdrag av en fastighetsägare filma ett fastighetsbestånd i centrala Lund från luften med hjälp av en obemannad luftfarkost (drönare). B genomförde tre flygningar som, utifrån flygloggen och enligt vad han själv berättat, skedde över ett område i centrala lund, däribland kring Lunds centralstation, Clemenstorget och Stadsparken. Drönaren var av modell DJI Mavic 2 Pro med måtten 322x242x84 mm och vägde, enligt en promemoria upprättad av polisen, 907 gram.
Polis kallades till platsen med anledning av flygningarna. En av de polismän som kom till platsen under tiden som en av flygningarna pågick var AN, som är utbildad UAS-pilot inom polisen. AN var också den som med en mobiltelefon filmade av den flyglogg som fanns sparad på drönarens fjärrkontroll och B:s mobiltelefon. AN har även uppgett att han granskat flyggloggarna för de andra två flygningarna som dock inte dokumenterats genom att filmas av. Åtalet gäller denna drönarflygning.
Ska B dömas för vårdslöshet i flygtrafik?
Vilka regler är tillämpliga?
Enligt 13 kap. 1 § första stycket luftfartslagen (2010:500) döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet manövrerar ett luftfartyg på ett sådant sätt att andras liv eller egendom utsätts för fara för vårdslöshet i flygtrafik. Termer manövrerar innebär att straffbestämmelsen även träffar den situationen där ett obemannat luftfartyg manövreras från en punkt på marken (se prop. 2009/10:95 s. 368).
I Transportstyrelsens föreskrifter om obemannade luftfartyg, TSFS 2017:110, finns bestämmelser av betydelse för prövningen även om de i sig inte definierar innehållet i straffbestämmelsen. Vid flygning med ett obemannat luftfartyg med en startvikt på mindre eller lika med 7 kg gäller bl.a. följande enligt föreskrifterna.
– Flygningen ska ske så att luftfartyget är väl inom synhåll för piloten utan hjälp av visuella hjälpmedel (3 kap. 1 § första punkten). Inom synhåll definieras som det maximala avståndet mellan piloten och det obemannade luftfartyget inom vilket det obemannade luftfartygets position och färdriktning hela tiden kan observeras visuellt utan bl.a. kamera, kikare eller andra hjälpmedel samt det avstånd där det obemannade luftfartyget säkert kan manövreras på så sätt att kollision med andra luftfartyg i luften och personer eller egendom på marken kan undvikas (1 kap. 4 §),
-Innan en flygning genomförs ska piloten ta del av uppdaterad information om eventuella restriktioner eller särskilda villkor från AIP, AIP Supplement, NOTAM, länsstyrelsen, Polismyndigheten och kommunen (3 kap. 1 § tredje punkten),
-En flygning i okontrollerat luftrum ska ske på en höjd som är lägre än 120 meter över marken (3 kap. 1 § tionde punkten),
-Flygning närmare än 1 000 meter från vissa helikopterflygplatser får endast ske i samråd med berörd helikopterflygplats (3 kap. 1 § trettonde punkten).
Tingsrätten går nu vidare och värderar bevisningen.
Vad är bevisat om flygningen?
B har erkänt att han flugit drönaren på tid och plats som åklagaren påstått och vid tre tillfällen i följd. Detta stöds också av annan bevisning, däribland flygloggen från en av de tre flygningarna och AN:s uppgifter och är således bevisat.
Åklagaren har påstått att B flugit drönaren på sätt som utsatt andras liv eller egendom för fara och att han gjort det genom att ha flugit drönaren (1) så långt bort att han inte haft den inom synhåll, (2) upp mot 140 meters höjd trots att den maximalt tillåtna höjden var 120 meter och (3) inom en kontrollzon tillhörande Universitetssjukhuset i Lunds helikopterflygplats utan att informera dem om flygningen. B har gått med på att drönaren en kort stund kan ha flugits på upp mot 140 meters höjd och möjligen även inom kontrollzonen för universitetssjukhusets helikopterflygplats, men förnekat att han inte haft drönaren inom synhåll.
AN:s och B:s uppgifter om flygningen går isär i vissa avseenden, däribland i fråga om drönaren var inom synhåll under den del av den sista flygningen som pågick när AN kom till platsen. Det rör sig om iakttagelser som gjorts av en polisman i tjänsten och det har inte kommit fram någon omständighet som tyder på att AN misstagit sig om vad han sett eller att hans uppgifter av någon annan anledning bör ifrågasättas. Eftersom AN dessutom är polisiär drönarpilot och därmed har särskild kunskap och erfarenhet på området kan man också utesluta att han misstagit sig eller missförstått hur flygningen gått till. I de delar som AN:s uppgifter skiljer sig från vad B berättat lägger tingsrätten därför AN:s version till grund för bedömningen. AN har berättat att när han kom till Västra Stationstorget satt B på en bänk och drönaren befann sig då utom synhåll och att drönaren då flögs över Stadsparken. Det var bland annat träd i vägen som gjorde att man inte kunde se drönaren. Att det var på det sättet får även visst stöd av vad B berättat, eftersom han berättat att han haft fokus på fjärrkontrollens/mobiltelefonens display, det vill säga vad man kunde se genom drönarens kamera, låt vara att B lagt till att han hade kunnat se drönaren visuellt om han velat. Genom AN:s uppgifter finner tingsrätten bevisat att B flugit med drönaren så långt bort att han inte haft den inom synhåll. Påståendet i första strecksatsen i andra stycket i gärningsbeskrivningen är således bevisat, men endast när det gäller den av de tre flygningarna som AN sett delar av och kunnat uttala sig om.
Av den avfilmade flygloggen framgår att drönaren under en av flygningarna flugits över 120 meters höjd och den högsta höjden var 133 meter. Enligt de uppgifter som AN observerat från flygloggningen och som anges i hans promemoria var den högsta höjden i de andra flygningarna 140 respektive 130 meter. Att flygningarna kan ha skett på så hög höjd höjden har B också godtagit, även om han betonat att det bara varit en kort stund. Det saknas anledning att ifrågasätta mätningarna. Mot denna bakgrund är det utrett att B under i vart fall en av flygningarna flugit på upp mot 140 meters höjd trots att den maximalt tillåtna höjden var 120 meter. Detta innebär att påståendet i andra strecksatsen också är styrkt i vart fall när det gäller en av flygningarna.
Som redan nämns får drönare inte annat än i samråd med berörd helikopterflygplats flygas närmare än 1 000 meter från vissa helikopterflygplatser. Av den kartbilden över flygförbud i Lund som presenterats framgår att kontrollzonen bl.a. omfattar Clemenstorget och delar av spårområdet vid Lunds centralstation. Filmen från flygloggen visar att B under i vart fall delar av den tredje flygningen flugit drönaren inom kontrollzonen. Enligt vad han själv berättat har B inte informerat helikopterflygplatsen om flygningen. Påståendet i tredje strecksatsen är således bevisat avseende en av de tre flygningarna. Eftersom han befunnit sig i utkanten av flygförbudsområdet och det inte lagts fram någon loggning av rutterna är det inte bevisat att han under de två andra flygningarna flugit inom kontrollzonen.
Har B flugit på ett sätt som utsatt andra för fara?
Tingsrätten har så långt kommit fram till B under delar av flygningarna handlat på det sätt som åklagaren påstått i andra stycket i gärningsbeskrivningen. Det rör sig i samtliga fall av regler som enligt tingsrätten får anses vara av stor vikt för flygsäkerheten, inte minst eftersom han flugit ovanför de centrala delarna av Lund. Genom AN:s uppgifter är det klarlagt att många människor befann sig ute vid tiden för flygningarna. Det har alltså inte varit på det sätt som B påstått, nämligen det närmast var folktomt. Att inte hela tiden flyga med drönaren inom synhåll kan, som AN utvecklat, medföra fara exempelvis om skärmen slocknar och piloten tvingas manövrera manuellt eller det finns annat i luftrummet. Här kan tilläggas att AN uppgett att vid motsvarande flygningar inom polisen avdelas en särskild person att hela tiden ha visuell kontakt med drönaren. Det ligger också i öppen dag att flygningar på högre höjd än de tillåtna gränserna och inom kontrollzonen för en helikopterflygplats på ett sjukhus medför sådana risker som åklagaren påstått och till exempel kunnat störa helikoptertrafik till och från sjukhuset. Till detta kommer, vilket varningsmeddelandena om möjlig risk för signalavbrott (”strong interference”) som enligt flygloggen visats vilket visar att det funnits risk för att han skulle förlora kontrollen över drönaren.
Slutsatsen blir därför att delar av flygningarna skett på ett sådant sätt att andras liv eller egendom utsatts för fara.
Har B handlat med uppsåt eller varit grovt oaktsam?
Det är inte bevisat att B med avsikt flugit på det sätt som tingsrätten ovan funnit bevisat, förutom när det gäller flyghöjden där han haft information synlig på displayen om hur högt han flög. B har själv berättat att han känt till 120-meters regeln och även att han haft fokus på skärmen. Han måste därför ha sett att han stundtals flög för högt. Att det, som B hävdat, skulle ha rört sig om att drönaren accelererat och då en kort tid kommit för högt förändrar inte bedömningen. Han har ju överskridit höjdgränsen flera gånger och skulle då rimligen ha avslutat stigningarna tidigare eller göra inställningar på drönaren om maxhöjd om han inte avsett att komma över tillåten höjd.
I övriga delar är det inte visat att B handlat med uppsåt. Han måste dock ha varit medveten om riskerna och således varit medvetet oaktsam. Oaktsamheten gäller regler av vikt för flygsäkerheten och är enligt tingsrätten att bedöma som grov. Det är tingsrättens bedömning att han även varit grovt oaktsam i förhållande till att hans agerande utsatt andra liv eller egendom för fara. B:s egen riskbedömning tar alltså inte någon kraft från åklagarens bevisning i denna del. B ska därför dömas för vårdslöshet i flygtrafik. De tre flygningarna har gjorts på samma plats i ett sammanhang och är att bedöma som ett och samma brott.
Straffet bestäms till böter
Det saknas vägledande avgöranden som belyser hur påföljden ska bestämmas när någon flugit på ett vårdslöst sätt med en drönare. Tingsrätten får därför falla tillbaka på de allmänna regler som gäller när en domstol ska bestämma påföljd.
Straffet för vårdslöshet i flygtrafik är böter eller fängelse i högst sex månader (13 kap. 1 § första stycket luftfartslagen). Vid bedömningen av det konkreta straffvärdet beaktar tingsrätten att det rört sig om tre flygningar och ett grovt vårdslöst agerande där flera regler av betydelse för flygsäkerheten satts åt sidan. Någon olycka inträffade dock inte och enligt tingsrätten motsvarar straffvärdet ett måttligt bötesstraff.
Antalet dagsböter till 40. På grund av B:s ekonomi bestäms varje dagsbot till 430 kr. Sammanlagt ska B alltså betala 17 200 kr i böter.
Övriga frågor
Eftersom fängelse ingår i straffskalan för brottet ska B, enligt de regler som gällde vid tiden för gärningen, betala en avgift på 800 kr till brottsofferfonden.
Den ersättning som försvararen har begärt är rimlig. Den ska därför godtas.
Eftersom B döms och med hänsyn till hans ekonomi ska han betala tillbaka hela kostnaden för försvararen till staten.
