Med Canon EOS M50 introducerades råformatet CR3. Canon har tidigare använt CR2 och CRW. Med CR3 kom möjligheten att välja CRAW, som står för Compact RAW. I stället för den vanliga förlustfria komprimeringen i en CR3-fil, RAW, innebär CRAW att man använder förstörande komprimering. Data kastas bort för att spara plats. Ungefär som de JPEG-bilder vi vanligen stöter på.
Fördel och nackdel med CRAW?
Man vinner plats då CRAW kan ta hälften så mycket i filstorlek som RAW. Man kan ta fler bilder i följd innan kamerans buffert säger stopp och fler filer får plats på minneskortet och på hårddisken. Under de flesta förhållanden ser man dessutom knappt någon skillnad mot RAW.
Nackdelen är att komprimeringsartefakter kan visa sig när man ljusar upp extremt mörka partier.
Exempel
Bilden högst upp är tagen vid Tokyo station med en skyskrapa framför solen. En liten del av grön färgkanal har klippt högdagern vilket får anses acceptabelt. Så länge inte alla tre färgkanaler är klippta i högdagern kan man försöka rekonstruera från den som inte klippt.
Kameran, en Canon EOS R6 har stort dynamiskt omfång och klarar av att man exponerar för högdagern för att sedan efteråt i datorn ljusa upp skuggorna. Åtminstone i RAW.
Nedan syns två utsnitt från 200%. Den övre, RAW med förlustfri komprimering, har ett fint brus i det upplättade området.
RAW
Den nedre bilden däremot, CRAW med förstörande komprimering, har ett mosaikmönster. Speciellt i det gröna grenverket syns det.
CRAW
Mönstret är dessutom känsligt för vilken typ av färginterpoleringsmetod man använder. Det framträder mer tydligt med metoder som riktar sig mot detaljer såsom AMaZE, RCD och AHD.
CRAW med färginterpoleringsmetod VNG4CRAW med färginterpoleringsmetod LMMSE
Utöver mina bilder ovan som är mycket mörka finns även ytterliggare ett exempel från en R8 där labyrintmönstret syns i havet.
Vad behövs för att fotografera kondensationsstrimmor, även kallat kondensstrimmor och k-strimmor? Inte mycket, egentligen. De flesta mobiltelefoner räcker till när det kommer till att få med stora delar av himlen. Det kan i de flesta fall räcka mer än väl för att få till spektakulära bilder.
Vissa mobiler i proffssegmentet kan ta dig lite längre.
Utrustning för att komma närmare
Vill man kunna se flygplanens registreringsnummer eller andra detaljer får man se till att utöka sin kamerautrustning.
Mycket för pengarna får man med Canon RF 800/11 IS STM för runt 11 000 kr. Till den finns det teleförlängare för att komma riktigt nära. Nackdelen är att den inte är speciellt ljusstark, men ska man fotografera flygplan på himlen är det oftast tillräckligt ljust under dagen. Lägg till en av Canons mindre och billigare kameror med RF-fattning så är du hemma.
Som ett billigare alternativ finns ”kompaktkameran” Nikon P1000 från 2018 som är en långzoomskamera.
Oavsett vad man väljer kommer det underlätta med ett stativ. Ett enbensstativ kommer minska skakningen men samtidigt vara tillräckligt rörligt när man i sökaren letar efter flygplan på himlen. För att filma kommer man behöva ett stativ med vätskedämpat videohuvud.
När och var uppstår kondensstrimmor lättast
Lågt lufttryck, kall temperatur och hög relativ luftfuktighet ger bra förutsättningar.
Höjden brukar ligga kring 9 000 meter eller högre, men kan också vara begränsad till vissa luftskikt. Appleman chart används för att ta reda på när förutsättningar för kondensstrimmor finns och det finns sidor på nätet för att hitta lufttryck, temperatur och relativ luftfuktighet på olika höjder.
A330 på väg mot Gran Canaria.
Tekniska hjälpmedel
Flightradar24 är den mest kända flygplansspåraren, men man ska heller inte glömma ADS-B Exchange som även visar en del militära flygplan. Med flygplansspårarna kan man utöver flygplanstyper och bolag även se höjder. Extra speciellt, och bättre om man får det på film, blir det när ett flygplan stiger eller sjunker och när kondensstrimmorna börjar eller upphör vid en viss höjd.
För den som ser flygplan på himlen men inte hittar dessa i flygplansspårarna kan själv bygga en spårare med hjälp av Raspberry Pi, en TV-mottagare och en antenn. Det kan vara som så att flygplanet på himlen har en äldre transponder som inte sänder ut sin GPS-position men fortfarande kan trianguleras med tre eller fyra mottagare. Om inte annat så får man åtminstone upp flygplanet på en lista, även om man inte klarar av att positionera det på en karta.
Aerodynamiska kondensstrimmor
Kondensstrimmor från motorer är de vanligaste strimmorna att se, men det finns även någonting som heter aerodynamiska kondensstrimmor. Luften färdas snabbare över vingarna och konvexa delar, lufttrycket sjunker och med det temperaturen. Vid hög relativ luftfuktighet når man daggpunkten och vattnet kondenserar ur luften.
När solen står rätt kan man även få se iriserande kondensstrimmor. De skimrar då i regnbågens alla färger.
D-AIUD från Lufthansa på en höjd om 8 000 meter
Tips att tänka på
Låt kamerautrustningen ligga ute för att acklimatiseras. Med långa teleobjektiv syns minsta värmedaller som kan komma från någonting så enkelt som motljusskyddet.
Med teleobjektiv kan man få fantastiska bilder när flygplanet är på väg rakt mot en eller rakt ifrån en. Kondensstrimmorna verkar extra stora i förhållande till flygplanet.
Vid morgon eller kväll när solen står lågt kan flygplan med kondensstrimmor misstas för himlakroppar. Det ser nästan ut som att strimman brinner.
Passa på att att fotografera när väderfenomen utspelar sig.
Boeing 787-8 Dreamliner passerar en bisol
Även om man lätt lägger all fokus mot flygplanet ska man inte förglömma strimmorna efteråt. Turbulensen kan få dem i alla möjliga former.
Kondensstrimmor efter en Boeing 747.
Var uppmärksam på andra flygplan som kan integrera med kondensstrimmor.
Turkish Airlines 777 i kölvattnet efter Emirates A380.
Kondensstrimmor som har solen rakt bakom eller framför sig kan få skuggkastning i dess förlängning.
Finnair Airbus A321 från Helsingfors till Lissabon.
Eurocontrols konferens om kondensstrimmor
Eurocontrol hade konferens två dagar i Bryssel där man tog upp ämnet kondensstrimmor. Hur påverkar de klimatet och kan man förutsäga var risken är störst att de uppkommer och ligger kvar under flera timmar? Klaus Gierens som publicerat denna PDF om kondensstrimmor deltog.
Motsvarar inte råfilernas färgmättnad och kontrast bilderna du ser på kameraskärmen? Det är inte speciellt ovanligt och det är ofta det första man reagerar på när man går över från att ha fotograferat i JPEG till att fotografera i råformat. Åtminstone om man väljer en råkonverterare som inte är kameratillverkarens egna.
Bilden som syns på kameraskärmen är råfilens inbäddade JPEG. Denna inbäddade JPEG har samma kontrast och färgmättnad som om man enkom skulle ha valt att fotografera JPEG direkt ur kameran. Däremot är den inbäddade mer komprimerad än den man får ur kameran.
När man sedan startar sin råkonverterare är det möjligt att råkonverteraren använder samma inbäddade JPEG för sitt bibliotek över filer. Detta för att det är en enkel och snabb metod för att ge en förhandsvisning.
Inställningar i darktable för att inte använda inbäddad förhandsvisningsbild.
Tyvärr innebär det att man kan bli besviken när den kontrastrika och färggranna förhandsvisningsbilden man klickar på visar sig vara platt och färglös.
Exempel på vad en råkonverterare behöver göra
Med råkonverteraren darktable, som är en av få råkonverterare som faktiskt visar vad som händer under huven, kan man följa flödet.
Med allt avstängt i darktable ser bilden mest svart ut. Till vänster och ovan i bild finns svartfält som annars inte visas. I exemplet behöver man ladda ned bilden och ljusa upp den för att se det.Bildens svartpunkt och vitpunkt bestäms, d.v.s. var gränsen ska gå för att svart inte kan bli svartare och vitt inte kan bli vitare. darktable har även beskurit bort svartfälten till vänster och ovan i bild.Vitbalansering för att vitt ska se vitt ut.Blå, grön och röd pixel interpoleras.Kamerans färgprofil appliceras för att exempelvis grön färg ska se grön ut.Baskurva, kontrastkurva eller tonkurva. Detta är inte längre standardinställning i darktable.
När folk tycker att råfilen ser platt och kontrastlös ut är det innan en kurva har lagts på. darktables baskurva är gjord för att efterlikna den kurva som används i kameratillverkarens JPEG. Flera andra råkonverterare jobbar på liknande vis. I darktables fall har man ersatt baskurvan med modulen Filmic, men det är en annan historia.
Objektiv har flertalet optiska defekter som man i efterhand kan korrigera. Kameratillverkarna har sina lösningar på detta. Canon har exempelvis sin Digital Lens Optimizer som kan korrigera diffraktion, vinjettering, kromatisk aberration och distorsion. Detta till och med redan i kameran.
Lightroom och Camera Raw har egna objektivkorrigeringsprofiler. Likaså DxO och Capture One, men inte alla utvecklare har möjlighet att skapa nya profiler för de tusentals objektiv som finns på marknaden.
Lensfun
Lensfun är ett fritt och öppet projekt där man skapat en databas med ca 1 000 objektiv och där vem som helst kan använda databasen och även själv förbättra den. Exempel på program som använder Lensfun är RawTherapee, ART (AnotherRawTherapee), darktable, DigiKam, Topaz Studio, Photomatix, ON1, ACDSee, easyHDR, SILKYPIX, AfterShot Pro, Exposure Software, rawproc, GIMP och Affinity Photo.
Om man saknar objektivkorrigeringsprofiler för just sitt objektiv kan man på enkelt sätt själv bidra till att utöka databasen. Andreas Schneider har på engelska skrivit en utförlig instruktion i hur man går tillväga. Nedan har jag gjort en motsvarande på svenska.
Distorsion
För att skapa en objektivkorrigeringsprofil mot distorsion fotograferar man i råformat raka linjer som kan finnas vid parkeringsgarage. Även större fönsterpartier är tacksamma motiv. Tegelväggar som ser raka ut duger inte för att skapa profiler.
Bilden ska innehålla minst två parallella linjer varav ena linjen nästan ska slicka ovankanten av bilden. Den andra ska vara en tredjedel ned från den första. Om objektivet är ett fast objektiv krävs enbart en bild. Om det är ett zoomobjektiv krävs fem. Vidvinkelläge, teleläge och tre bilder däremellan.
Använd kamerans lägsta ISO-tal såsom ISO 100 eller 200 och använd bländare mellan f/8-f/11. Använd stativ minst åtta meter bort från motivet och stäng av kamerans inbyggda objektivkorrigering.
Vinjettering
För att skapa objektivkorrigeringsprofil mot vinjettering ser man till att fotografera genom en matt plastskiva. Exempelvis en plexiglasskiva med 78% ljusgenomsläpp. Välj en molnig dag utomhus när himlen är jämnt belyst, rikta kameran uppåt och lägg plastskivan ovanpå objektivet. Eftersom man riktar kameran mot en ljus himmel kommer kameran underexponera. Exponeringskompensera bilden +1 eller +2 men utan att bränna ut högdagern. Kamerans inbyggda objektivkorrigering ska vara avstängd.
Använd kamerans lägsta ISO såsom ISO 100 eller 200. Fokusera mot oändligheten. Det brukar vara ett ∞ utmarkerat på objektivets avståndsskala.
Välj största möjliga bländare och tag en bild. Blända ned ett steg och tag en bild. Blända ned ett steg till och tag en bild. Blända ned ytterligare ett steg och tag en bild. Sista bilden tar du på minsta bländare. Med ett Canon EF 50/1.4 USM väljer man alltså bländare f/1.4, f/2, f/2.8, f/4 och f/22.
Med ett zoomobjektiv såsom Canon EF 24-105/4L IS tar gör man samma sak, men på fem olika brännvidder. Exempelvis 24 mm, 35 mm, 50 mm, 75 mm och 105 mm.
Detta är överkurs då ovan räcker mer än väl, men för den noggranne kan man i stället för enbart oändligheten välja flera fokuseringsavstånd. I så fall blir det fyra avstånd där det första är objektivets närgräns, andra är närgränsen multiplicerad med 2, tredje är närgränsen multiplicerad med 6 och sista är oändligheten. Med ett Canon EF 50/1.4 USM blir det 0,45 m, 0,90 m, 2,7 m och oändligheten. Med ett Canon EF 50/1.4 USM som är ett fast objektiv landar det totalt på 20 bilder när man tar fem bilder med olika bländare för varje fokuseringsavstånd. Om man skulle göra samma sak med ett zoomobjektiv skulle det resultera i 100 bilder.
Kromatisk aberration
Man delar vanligtvis in kromatisk aberration i två typer. Lateral kromatisk aberration och longitudinell kromatisk aberration. Om man har kromatisk aberration i bildens ytterkanter är det ofta lateral kromatisk aberration. Den går med lätthet att korrigera i efterhand och det är den som Lensfun tar sikte på.
Tillvägagångssättet är snarlikt distorsionsmetoden och man kan i bland till och med begagna samma råfil.
Beskuren bild där lateral kromatisk aberration syns.
Ett fönsterparti med skarp kontrast och där fönstren är mörka och ramarna vita eller gråa är perfekt. Fönsterpartiet ska täcka hela bilden. Sätt kameran på lägsta ISO-tal, använd stativ minst åtta meter bort från motivet och stäng av kamerans inbyggda objektivkorrigering.
Om det är ett zoomobjektiv krävs minst fem bilder. Vidvinkelläge, teleläge och tre bilder däremellan.
Skicka in filerna till lensfun
Lägg filerna i tre mappar:
distortion
vignetting
TCA
Packa ned mapparna i en zip-fil och skicka in materialet till Lensfun genom att ladda upp zip-filen till Torsten Bronger.
Cookies används för statistik. Stäng av via din webbläsare eller blockera javascript.
Cookies are in use for analytics. Turn off cookies in your web browser or block javascript.OkNoLäs mer
