I de skånska, halländska och småländska landskapen finner man märgelgravar litet varstans. Små vattenhål som närmast kan liknas vid oaser ute bland åkrarna. Många har blivit igenfyllda och många har använts som privata soptippar, men de som fortfarande är kvar har blivit till andningshål för djur.
Bakgrunden till märgelgravarna var att man ville åt märgel att sprida på åkrarna. Märgel är en kalkrik lera några meter ner i marken och denna bröts som mest i södra Sverige mellan 1850-1890. I Skåne finns det dokumenterad märgling redan vid 1830-tal. Syftet med att sprida kalkrik lera på åkrarna var för att höja pH-värdet och på så vis få ut mer näringsämnen som växterna skulle kunna ta upp.
Med den moderna konstgödslingens intåg upphörde märgling och märgelgravarna sluttade att grävas. I stället var märgelgravarna ett odlingshinder och flertalet fylldes igen.