Allt som oftast vid närgången filmning av olycksoffer använder operativ polis och förundersökningsledare felaktig lagstiftning i sina försök att lagföra filmaren. Exempelvis används olaga integritetsintrång och kränkande fotografering vilka leder till rubriker i tidningar men aldrig till några domar.
Olaga integritetsintrång blir ett brott först vid spridning, och då måste andra kriterier också vara uppfyllda såsom att spridningen ska vara ägnad att medföra allvarlig skada eller att spridningen inte sker i grundlagsskyddad media.
Kränkande fotografering kräver att personen som utsätts måste befinna sig på en speciell plats. Inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme. Det blir svårt att utomhus uppfylla ett sådant kriterium.
Vilka verktyg finns i stället?
Ofredande
I brottsbalken 4 kap. 7 § står det
”Den som fysiskt antastar någon annan eller utsätter någon annan för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande döms, om gärningen är ägnad att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt, för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år.”
Kräver att offret är medvetet om det hänsynslösa agerandet och att det rör sig om en kännbar fridskränkning. I NJA 2008 s. 946 beskriver Högsta domstolen mer kring ofredande och filmande.
Lag om skydd mot olyckor
Vid vissa händelser väljer den som är först på plats att filma i stället för att larma. I Lag om skydd mot olyckor 2 kap 1 § står det:
”Den som upptäcker eller på annat sätt får kännedom om en brand eller om en olycka som innebär fara för någons liv eller allvarlig risk för någons hälsa eller för miljön skall, om det är möjligt, varna dem som är i fara och vid behov tillkalla hjälp. Detsamma gäller den som får kännedom om att det föreligger en överhängande fara för en brand eller en sådan olycka.”
I propositionen finns en författningskommentar om paragrafen:
”Paragrafen motsvarar 39 § RäL. Av förarbetena till 39 § RäL (prop. 1986/86:170 s. 83) framgår att skyldigheten att tillkalla hjälp bara föreligger om situationen inte kan bemästras av dem som är på olycksplatsen, vilket uttrycks genom orden vid behov. Vidare framgår att i uttrycket vid behov också ligger att det inte finns någon skyldighet att tillkalla hjälp om polisen eller räddningstjänsten har kommit till platsen. Slutligen sägs att skyldigheten att varna dem som är i fara bara gäller om det är praktiskt möjligt att vidta åtgärden och att särskilt stora krav inte kan ställas på den enskilde.”
Sabotage mot blåljusverksamhet
”Den som angriper eller på annat sätt stör polisverksamhet, räddningstjänst eller ambulanssjukvård genom att
1. använda våld eller hot om våld mot verksamhetens personal eller motpersoner som bistår verksamheten,
2. tillgripa eller skada fordon eller annat hjälpmedel som används eller ska användas i verksamheten, eller
3. vidta annan otillbörlig åtgärd döms, om gärningen är ägnad att allvarligt försvåra eller hindra utryckningsverksamhet eller brottsbekämpande verksamhet, för sabotage mot blåljusverksamhet till fängelse i högst fyra år. Om brottet är grovt döms för grovt sabotage mot blåljusverksamhet till fängelse på viss tid, lägst två och högst arton år, eller på livstid. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen framkallat fara för flera människoliv eller egendom av särskild betydelse eller annars varit av särskilt farlig art.”
I dess proposition 2018/19:155 sidorna 65-66 finner man en del om fotografering. Ett exempel skulle kunna vara fallet i Glimåkra där folk sträckte in armarna i ambulansen för att filma.
”I linje med vad som anförs i remissen får den bedömningen göras utifrån hur stor störning som i ett visst fall inte bör godtas, vilken karaktär handlandet har och vilken närmare verksamhet som handlandet är ägnat att påverka och riskerna för denna. Det bör samtidigt understrykas att handlandet – såsom framgår av brottsrubriceringen – ska vara att se som en form av sabotage av den ifrågavarande insatsen. Med tanke på den föreslagna straffskalan måste det i princip röra sig om en handling som i den uppkomna situationen är lika samhällsfarlig som de andra sabotagebrotten i kapitlet. Det lär sålunda enbart vara i yttersta undantagsfall som sådant som störande fotografering, högljudda protester och vägran att flytta sig är att bedöma som ägnat att försvåra en brottsbekämpande verksamhet på det allvarliga sätt som krävs för att ansvar ska föreligga, låt vara att sådana handlingar skulle kunna anses som otillbörliga.”
Publicering av bilder från luftfarkost ett öppet mål
Drönare används frekvent vid publicering av nyhetsbilder. Ofta rör det sig om dedikerade nyhetsfotografer varför störningsmomentet inte borde vara lika stort som när privatpersoner springer omkring invid en olycksplats.
Vad man dock ska känna till är att flygbilder som inte hamnar i Lantmäteriets undantagslista ska granskas och godkännas av Lantmäteriet eller Sjöfartsverket. Behandlingstiden hos Lantmäteriet låg i slutet av 2022 på omkring två månader. Det betyder att varje nyhetsbild tagen från en luftfarkost och som har med skogsmark eller horisont inte får publiceras i realtid eller ens samma dag. Det är så att säga ett öppet mål där ingen nyhetsfotograf eller publicist kan gå säker.