Etikett: jo

Publicerat

JO kritiserar poliser för att ha hindrat journalist att filma

I augusti 2018 omskrevs det här tidigare om den JO-anmälan som FoodMonitors ansvarige utgivare lämnat in efter vad han ansett varit ett felaktigt behandlade från två poliser.

I går kom så svaret från justitieombudsmannen, JO, om att Polismyndigheten ska kritiseras.

Bedömning

Min granskning har avsett hur poliserna agerade mot AA när han filmade vid det aktuella tillfället. Jag går därför inte in på frågan om hur polisernas åtgärder dokumenterades efter ingripandet.

Av utredningen framgår att AA, som arbetar som frilansjournalist,har filmat en man på allmän plats och att två poliser har sagt till AA att sluta filma sedan mannen påtalat att han inte ville bli filmad.

AA befann sig utanför det område som polisen hade spärrat av när han filmade. Av filmsekvenserna framgår att AA är lugn och att han inte uppträder provocerande, vare sig mot mannen som han filmar eller mot poliserna.

En polis som ingriper i myndighetsutövning ger rent faktiskt uttryck för samhällets maktbefogenheter, oavsett om han eller hon använder tvång eller inte. En polis har därför anledning att räkna med att den som ett ingripande riktar sig mot ofta uppfattar förhållandena som att han eller hon är tvungen att följa polisens uppmaning. Den enskilde befinner sig typiskt sett i ett sådant underläge att man inte kan tala om någon egentlig frivillighet i en sådan situation. Det är därför viktigt att en polis inte uttrycker sig eller agerar på ett sådant sätt att en enskild uppfattar det som ett tvång att agera på ett visst sätt eller avstå från att göra något. (Se bl.a. SOU 1995:47 s. 145, JO 2019/20 s.306 och mitt beslut den 10 februari 2020, dnr 3182-2018.)

Utrymmet är mycket litet för en polis att i sin tjänsteutövning ge uttryck för rent personliga uppfattningar eller önskemål om att en person ska upphöra med ett visst beteende, t.ex. att sluta filma (se mitt beslut den 10 februari 2020, dnr 3182-2018).

BB har avstått från att yttra sig i ärendet. Jag känner därför inte till hur han resonerade när det gäller förutsättningarna att ingripa mot AA. Av filmsekvenserna framgår att mannen som blev filmad sa att han inte ville bli filmad och att BB då bad AA att ”lägga ned” och sluta filma,eftersom det störde samtalet mellan dem.

Det har inte kommit fram någonting i utredningen som tyder på att AA genom att filma på något konkret sätt hindrade poliserna i deras arbete, utgjorde en säkerhetsrisk för någon eller agerade på ett sätt som innebar att det av något annat skäl fanns rättsliga förutsättningar för att säga till AA att sluta filma. Även om BB skulle ha resonerat på det sättet att han bara framförde ett eget önskemål om att AA skulle sluta filma fanns det en uppenbar risk att AA, med hänsyn till sammanhanget,uppfattade det som en uppmaning som han var skyldig att följa. Sammantaget anser jag att BB agerade fel när han uttalade sig på det sätt som han gjorde.

CC har anfört att han uppmanade AA att sluta filma eftersom han gjorde bedömningen att det fanns grund för att annars avvisa AA från platsen för att avvärja en straffbelagd handling.

Enligt CC gjorde AA sig skyldig till ofredande när han filmade mannen. Straffbestämmelsen om ofredande gäller sådana oacceptabla fridskränkningar som är ägnade att kränka någons frid på ett kännbart sätt.Som framgått ovan är gärningar som kan vara ovälkomna, otrevliga eller obehagliga–men som den enskilde rimligen ska kunna tåla–i princip inte kriminaliserade som ofredande. Mot bakgrund av vad som kommit fram i utredningen när det gäller det sätt som AA filmade på är det enligt min mening klart att hans agerade inte var straffbart, vare sig som ofredande eller enligt någon annan bestämmelse. AA uppträdde inte heller ordningsstörande på det sätt som avses i 13 § polislagen. Det fanns därför inte grund att avvisa AA från platsen med stöd av denna bestämmelse. Att AA valde att lämna platsen måste, i ljuset av det ultimatum som han ställdes inför av CC, ses som en konsekvens av en befallning från CC. CC agerade därför fel när han uppmanade AA att sluta filma och uppgav att AA annars skulle bli avvisad.

En polis som i sin tjänsteutövning ingriper mot någon måste alltid ha klart för sig vilka rättsliga förutsättningar som gäller för att ett ingripande ska kunna ske. I detta fall har polisernas agerande inneburit att AA i sitt arbete som frilansjournalist har hindrats från att filma på allmän plats trots att det inte funnits grund för det. Agerandet har riskerat att inkräkta på den grundlagsskyddade anskaffarfriheten. Det finns anledning att se allvarligt på det inträffade.

Polismyndigheten ska kritiseras för polisernas felaktiga agerande.

Ärendet avslutas.

Publicerat

Fånge tvingades radera mobilfilm

En fånge som tvingades radera en mobilfilm JO-anmälde kriminalvårdaren. Anstalten fången vistades på är inget skyddsobjekt med avbildningsförbud. I väntan på ett svar från JO finns nedan JO-anmälan samt Kriminalvårdens yttrande om fallet:

JO-anmälan

När jag återkom från en permission var vårdare B ute och kastade sopor. Jag filmade när jag gick genom grinden och blev ombedd att ta bort filmen medan han såg det. Jag följde anvisningarna och han ville sedan se mina sparade filmer, både från appen och min kamerarulle. Därefter rapporterade han en misskötsamhet.

Jag blev informerad att det inte var tillåtet att filma vilket jag förstår, men jag anser att han inte har någon rätt att gå igenom min telefon utan i stället får följa lagen och anmäla mig om han anser att jag gjort fel. I min telefon har jag filmer och bilder av sexuell natur vilket jag anser är kränkande att en vårdare tvingar sig till att se. Jag tro inte heller min tjej uppskattar att han sett hennes nakna kropp.

Jag känner mig riktigt kränkt.

Utredning (Kriminalvårdens svar)

Uppgifter om sakförhållandena har hämtats in från region Mitt, som har hämtat in uppgifter från anstalten Nyköping. Anstalten har i sin tur hämtat in uppgifter från den berörde befattningshavaren. Genom utredningen har sammanfattningsvis följande kommit fram.

A återkom från en permission runt kl. 19.30 den 27 mars 2019. Efter att huvudgrinden hade öppnats tog han fram sin mobiltelefon och började filma en kriminalvårdare innanför anstaltens skalskydd. A kommenterade filmen genom att säga ”tillbaka till helvetet” och riktade mobilkameran mot kriminalvårdaren, som upplevde detta som kränkande. Eftersom det inte är tillåtet att utan tillstånd spela in ljud eller fotografera i anstalt, uppmanade kriminalvårdaren A att sluta filma, ta bort filmen från kamerarullen och visa att det hade gjorts, Inledningsvis ifrågasatte A detta, men tog sedan bort filmen och visade att han gjort det. Kriminalvårdaren kontrollerade inte mobiltelefonen och krävde inte heller att få se några bilder eller filmer i den. A höll hela tiden i telefonen, tog fram kamerarullen och visade att den inspelade filmen inte fanns kvar. Kriminalvårdaren såg inga andra bilder eller filmer än den som var tagen sist. Den var så mörk att motivet inte gick att urskilja. Händelseförloppet tog någon minut.

Rättslig reglering (Kriminalvårdens svar)

Enligt 1 kap. 6 § fängelselagen(2016:610)får verkställigheten inte innebära andra begränsningar in den intagnes frihet än som följer av denna lag eller som är nödvändiga för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas.

Enligt 8 kap. 2 § fängelselagen får en intagens bostadsrum och hans eller hennes tillhörigheter kontrolleras i den utsträckning det är nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas.

Enligt 5 kap. 7 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:1) om fängelse får en intagen inte ta emot och inneha utrustning för elektronisk kommunikation eller lagring av data.

Enligt avsnitt 13.1 i Kriminalvårdens säkerhetshandbok är det inte tillåtet att utan tillstånd spela in ljud eller ta stillbilder eller rörliga bilder i anstalt och häkte.

Kriminalvårdens bedömning

A har vid det aktuella tillfället medfört ett otillåtet föremål i form av en mobiltelefon och olovligen spelat in ljud och tagit rörliga bilder inom anstaltsområdet. Genom utredningen har det kommit fram att kriminalvårdaren inte har kontrollerat mobiltelefonen eller bett A att visa de fotografier och filmer som han hade i den. Kriminalvårdaren har inte heller sett några andra fotografier eller filmer i samband med att A visade att han hade tagit bort det han spelat in inom anstaltsområdet. Vad A har anfört om detta stämmer därmed inte.

En intagen får inte inneha utrustning för elektronisk kommunikation eller lagring av data, som t.ex. en mobiltelefon. Med hjälp av sådan utrustning kan spridning ske av exempelvis uppgifter som lämnar upplysning om säkerhets- eller bevakningsåtgärd av Kriminalvårdens lokaler eller uppgifter som syftar till att upprätthålla ordningen eller säkerheten i myndighetens verksamhet. En spridning av sådana uppgifter innebär att säkerheten i Kriminalvårdens verksamhetsställen kan komma att äventyras på ett allvarligt sätt. Kriminalvården anser därför att det, när en intagen har ett otillåtet föremål i form av en mobiltelefon, finns ordnings- och säkerhetsskäl för att kontrollera den intagnes mobiltelefon med stöd av 8 kap. 2 § fängelselagen (jfr JO:s beslut den 7 april 2006, dnr 3852-2004). En intagens innehav av en mobiltelefon medför dessutom en risk för spridning av uppgifter om andra intagna. Utöver den uppenbara risken för de intagnas integritet kan även denna omständighet innebära risker från ordnings- eller säkerhetssynpunkt.

Kriminalvården anser inte att myndigheten har laglig grund att kräva att en intagen raderar ett visst innehåll i sin mobiltelefon. Kriminalvårdaren i fråga har därmed agerat felaktigt när han uppmanat A att radera filmen från sin mobiltelefon. Eftersom vissa av Kriminalvårdens verksamhetsställen är skyddsobjekt för vilka det finns ett avbildningsförbud enligt skyddslagen (2010:305), kan avbildningar i strid med ett sådant förbud i stället komma att förklaras förverkade i den ordning som följer skyddslagen.

Publicerat

Polis hittade på fotoförbud och kontrollerade olovligen ID-handling – Får kritik av JO

Den 25 september 2017 kontrollerade en polisman en yngre man sittandes bakom ratten i en stillastående bil. Polismannen tyckte mannen såg för ung ut och krävde denne på körkort.

Mannen vägrade eftersom mannen inte framförde fordonet där och då och berättade lugnt och sakligt att polismannen saknade laga befogenhet för att kontrollera ID. Mannen filmade även händelse vilket polismannen inte uppskattade och som flertalet gånger beordrade om att mannen skulle sluta filma. Efter ett tag ändrade polismannen sig. Han tyckte nu att mannen såg efterlyst ut och därför ville kontrollera mannens ID-handling.

JO:s svar

JO, som sett filmen och protokollet, har nu riktat kritik mot polisens sätt att hantera ärendet. JO anser även att det är uppenbart att polismannens historia om att mannen skulle ha sett efterlyst ut ”närmast har karaktären av en efterhandskonstruktion.”

Angående filmningen skriver JO:

Det är tvärtom viktigt att en polis inte uttrycker sig eller agerar på ett sådant sätt att en enskild uppfattar det som ett tvång att sluta filma eller i övrigt får uppfattningen att han eller hon är skyldig att följa en uppmaning att sluta filma.

 

 

Publicerat

Polis hindrade filmning – JO kritisk

Kritik mot Polismyndigheten för att kroppsvisitationer genomfördes utan att det fanns grund för det och uttalanden om polisens bemötande av en person som filmade ingripandet

Beslutet i korthet: I samband med en huvudförhandling i en tingsrätt där två medlemmar i en motorcykelklubb var tilltalade kom andra medlemmar till domstolen. Polisen avlägsnade en person som störde den allmänna ordningen i domstolsbyggnaden . När klubbmedlemmarna protesterade mot avlägsnandet utanför domstolen beslutade polisen att kroppsvisitera dem. Beslutet grundades bl.a. på att polisen tidigare anträffat farliga föremål på medlemmar i samma klubb och på personernas agerande på platsen . När de tilltalades offentlige försvarare filmade ingripandet försvårade två poliser för honom att filma genom att ställa sig i vägen. En av poliserna höll upp sin mobiltelefon som om hon filmade honom. JO uttalar att polisens erfarenheter av att anträffa farliga föremål tillsammans med en persons agerande mot polisen och det sammanhang detta sker i kan ligga till grund för ett antagande att han eller hon förberett sig för en konfrontation med polisen och att vapen eller andra farliga föremål därför skulle anträffas vid en kroppsvisitation. JO konstaterar dock att utredningen inte ger stöd för att personerna som kroppsvisiterades utanför tingsrätten agerade på ett sådant sätt att det, tillsammans med polisens tidigare erfarenheter, fanns grund för beslutet om kroppsvisitation . Polismyndigheten kritiseras för att kroppsvisitationerna genomfördes utan att det fanns grund för dem. JO gör även uttalanden om polisens bemötande av den som filmar ett polisingripande och vikten av att poliser agerar professionellt och korrekt.

För den som vill läsa hela beslutet finns dokumentet hos JO.