I förra veckan blev det en helg i Stockholm. Där finns två hus som jag länge velat fotografera, och denna gång kunde jag pricka Schantzska huset och Seyfridtzska huset från den listan. I Ängelholm där jag bor är det svårt för en fotograf att hitta liknande byggnader. Möjligtvis kan man få en försmak av det i Helsingör.
Efter turen i Gamla stan fick även slottet ett besök. Tyvärr hade någon där hittat på ett förbud mot fotografering med anledning av upphovsrätten. Personligen undrar jag litet hur många konstföremål på slottet som fortfarande regleras av upphovsrätt…
Den gångna veckan tillbringades i Italien och i städerna Neapel och Rom. Här ovan, Pantheon. Ett mäkta byggnadsverk från sin tid som fortfarande står kvar. För er som sett filmen Angels and demons utspelar sig en del av filmen just härifrån.
Under den första månaden i Japan var allt som nytt för mig. Något jag reagerade tillräckligt mycket för att fotografera var en kopia på ett hakkors från Nazityskland. Nu blir vi i Sverige matade med Hitler och nazism dagligen via media, så för en svensk ter det sig märkligt att finna något sådant här i en butik. För en japan har det inte samma värde. Ta gärna en titt på killen längre ned i länken vars cosplay är en nazist.
2011 uppmärksammades det runt om i västvärldens press (som gick bananas) att thailändska studenter spexat till det genom att klä sig i uniformer med nazistmärken. Svenska dagbladet kallade det för naziparad.
Men så var det just det där med perspektiv. Vad säger du om bilden nedan? Skulle du kunna tänka dig gå omkring med väskan och visa upp den litet överallt?
Från SD:s torgmöte i Helsingborg. Motdemonstrant bar den nationalistiska väskan.
Jag kan lova dig, bär du den där väskan i Kina eller Korea blir det lynchstämning. I Japan skapar den dålig stämning. 回天, eller kaiten som man skulle skriva med latinska tecken, är ordet för den självmordsubåt fylld med sprängmedel som en person fick äran att styra mot fientligt fartyg. Något mindre känd än den andra versionen av 神風, kamikaze. På japanska 神風特攻隊, kamikazetokkoutai. Väskan pryds dessutom av örlogsflaggan, d.v.s. inte den klassiska japanska flaggan.
Flaggan dyker oftast fram när det vankas nationalistiska demonstrationer. Ser man den i Japan ska man som utlänning hålla sig borta.
Så, om vi återkopplar historierna är det inte mer märkligt att bära nazistsymboler i bortre Asien än att bära den japanska imperialismens symboler i Sverige. Det enda frågetecknet som lämnas kvar är varför just en som utger sig för att vara mot nationalism bär en nationalistisk väska…
Island är verkligen en plats för fotografer. Här finns allt en fotograf kan vilja ha i landskapsväg. Allt från vattenfall till mäktiga berg och vulkaner. Þingvellir som fotografiet ovan är taget vid finner du på Google maps. I vanliga fall måste man trängas med turister vid en plats som denna, men campar man har man hela natten och morgonen på sig att vara ensam där.
03:47. Då hade jag hunnit vakna, fått på mig mina kängor och riggat upp kameran på stativ för att kunna ta denna bild. Och mer blev det. Jag ägnade resten av natten och morgonen till att fotografera landskapet vid Þingvellir på Island. Hur fint och vackert Skåne och Ängelholm än må vara slår det inte Islands dramatiska landskap.
Mellan Bláfjöll och Thrihnukagigur finns ett stort lavafält med mossa och håligheter.
Thrihnukagigur. Bara smaka på ordet och försök uttala det. Nog för att det finns vulkaner i Skåne, men alla från Jura och absolut ingen som man kan kliva ned i. Den högsta, Gällabjer, är dessutom bara drygt 60 meter över omgivningen.
Tillbaka till Island. Under hela sommarsäsongen är det möjligt att för runt 2000 kr bli nedhissad 120 meter in i Thrihnukagigurs magmakammare. Naturligtvis finns här ingen magma kvar längre, och senaste utbrottet var för 4000 år sedan. Vulkanen är dock vilande, så helt säker är man inte. Från Reykjavik är det runt 30 minuters bilfärd åt sydöst. Därefter på parkeringen vid Bláfjöll får man se till att promenera 40 minuter västerut.
Leden till vulkanen, som kan skymtas som den tredje kullen borta i horisonten.Uppe på Thrihnukagigur finns den hissanordning som BBC för några år sedan lämnade efter sig.Ner i hjärtat i Thrihnukagigurs magmakammare.Från vulkanens hals ned kan man nu skymta en större sal.Hissanordningen syns med sina lampor och vajrar. Vulkanens magmakammare är upplyst av strålkastare.Det blev drygt 15 minuter fritt promenerande nere i magmakammaren. Det hade behövts en heldag för detta. Man kunde dessutom fortsätta en bit längre ned och in i vulkanen, men tid fanns ej.
Och så bar det iväg igen. De orangea linorna var där för att skydda mot tappade ting från hissen.
Marcus Johansson och Fanny Olsson. Makeupartist: Linnea Karlsson
Det har varit ett grymt långt uppehåll på min blogg, vilket enklast förklaras med dubbel flytt och semester. Däremellan har det hunnits med några fotograferingar. Därmed inte sagt att bloggen inte levt sitt egna liv. Varje år sedan 2012 väller besökarna in dagarna kring midsommar för att ta del av Sweden Hills, d.v.s. midsommarfirandet i svenskbyn i Japan.
Bilden ovan är från en fototräff i Landskrona, tidigare i år. Fotografer, modeller och makeupartister samlade under samma tak för att diskutera gemensamma intressen och för att fotografera och bli fotograferade.
