Marmorkirken, (Marmorkyrkan) även kallad Frederiks Kirke, är Köpenhamns pärla när det kommer till kyrkorna i huvudstaden. Marmorn kommer från södra Norge och man kan få guidade turer för 50 DK upp till kupolen med utsikt över hela Köpenhamn. Bilden ovan är tagen via Dual ISO, i det här fallet ISO 100/6400 för att få med hög- och lågdager.
Ryna bro omnämns i Erikskrönikan och skall ha stått till höger om bilden ovan. P.g.a. flygsanden från Kronoskogen skall vägen till bron ha lagts under sand och en ny bro och väg lades längre österut, där Ängelholm ligger idag. Luntertun blev en stad dit ingen kom, revs och flyttades till Ängelholm.
Det blev en kylig Valborg i Ängelholm och ute vid Sven Jons udde. Eftersom det regnat kraftigt under dagen tog det lång tid att få eld på majbålet. Istället testade jag min IR-konverterade Canon 1000D mot horisonten vilket gav en röd ton på bilden när infrarött och synligt ljus blandats.
I helgen var det お花見 (o-hana-mi) i Köpenhamn. お sätter man framför för att markera någonting fint. 花 är blomma och 見 är att skåda. Hur som helst har jag inte sett så många japaner utanför Japan som jag fann i Köpenhamn.
ふうりん (fuurin) – vindbjällra.
Ohanami är någonting som är väldigt typiskt för just Japan där man har picknick under körsbärsträden under körsbärsblomningen. Det är en kort period och det gäller att fixa till bra platser.
Rönneholm är en holme i Rönne å utanför den före detta staden Luntertun. Staden revs på 1500-talet och flyttades till Ängelholmtroligen p.g.a. att vägen söder om staden förstördes av sandflykt och att Ängelholm med tre sidor vatten var lättare att försvara. Kvar av Luntertun finns en kyrkoruin.
På Rönneholm byggdes i slutet av 1800-talet en nöjesplats för att ängelholmarna skulle kunna roa sig. Det blev en kort epok och ängelholmarna kom att ersätta ön med Thorslund istället.
Rönneholms historia sträcker sig dock längre än så.
Den 4-5 meter höga och 45 meter breda kullen.
1360 ska hertigen av Finland och Halland, Bengt Algotsson, ha mördats här på Rönneholm dit Bengt tagit till flykten. Mördarna ska ha varit Erengisle Jarl och Karl Ulfsson. På kullen ska det en gång i tiden ha stått en träborg och en arkeologisk grävning av prosten Gustav Henrik Mellin resulterade i fynd. I oktober 1866 startade grävning i norra och sydvästra delen av kullen. Under de två första lagren av jord och flygsand hittades svart jord blandad med träkol, bränd lera och djurben.
Ett slags golv av tegel på en lerbädd hittades längst ned innan öns sand återigen gjorde sig påmind.
Vy mot norr från kullen på Rönneholm.
Tyvärr har Rönneholm blivit till en soptipp. På kullen och fornminnet har ungdomar byggt kojor och grävt i högen. Om teglet på bilden nedan kommer från borgen eller är nytt låter jag vara osagt, men där ligger förutom det ett släp med sopor där. Synd på en sådan oas för djur och växter.
Tegelbiten vid eldstaden.
Även om man tycker att det inte ska behövas i Sverige hoppas jag att Ängelholms kommun ger sig i kast med soporna vid kullen och återställer ön till just en ö och inte en soptipp.
Norr om Ängelholm går ett band av ättehögar från bronsåldern. Man kan förstå varför just denna plats var så attraktiv att bygga ättehögar på om man ställer sig på en hög och tänker bort skogen och bebyggelsen mot havet.
Fler högar har funnits längs med bandet, men flertalet har tagits bort p.g.a. odling eller grustag. Bredvid högen nedan, Barkåkra 26:1 har där legat flera högar bredvid, men som tagits bort p.g.a. grustag. Runt Barkåkra 26:1 går ett band av sten i två rader.
Barkåkra 26:1Barkåkra 26:1 med två stencirklar runt ättehögen.
I förrgår gjorde jag ett besök vid Lars Vilks konstverk Nimis på Kullaberg i Skåne. Med mig hade jag min ir-konverterade 1000D. Jag tog först några bilder på Vilks betongborg Arx, men det var inget motiv som blev speciellt bra för IR. Däremot algerna som formligen lyste när jag tittade på kameraskärmen efteråt.